svammelsurium

Berliet T100 var inget som man använde för att köra grönsaker i Paris med, nej Sahara, Teneré och Sahel var arbetsområdet för denna best. Under femtiotalet hittades mycket olja och andra naturtillgångar i de då franska områdena i Algeriet, Mali och  Niger och för att få dit utrustnignen så körde man lastbilar från hamnarna i Algeriet rakt in i öknen, här fanns inga vägar att ta hänsyn till och T-100:orna hade fritt fram under flera hundra mil. 

700Ch står för det franska invecklade fordonsskattesystemet, alltså skattehästkrafter, Citroens berömda 2CV och Renaults 4CV kan man sätta i jämförelse med dessa 700 skattehästkrafter denna gick upp i.   Bilden ovan är T-100 #2, nedan syns T100 #1 som visades upp 1957. den var något mindre och "bara" på 600CV, pygmébilen framför är en Vespa 400.

T100 #4 fick en moderna frambyggd hytt, sattes i trafik 1960, den skrotades redan 1964, för vid denna tid hade hela det franska kolonialväldet rasat samma i Afrika och fransmännen hade inget mer där att hämta.

Det är 1963 och här en tidig kampanj för bältesanvändning, tjejerna sitter säkert fastspända på flaket till en Ford Falcon.



Om ni tycker Falconen ser lite märklig ut så beror det på att detta är en Australiensisk Falcon, hemma hette dessa pickuper Ford Ranchero men i Australien hade man byggt personbilspickuper länge, dessa kallas allmänt för "utes" och denna högerstyrda Falcon är en XL Falcon ute.  

Rickenbacker var ett kortlivat märke, grundades 1920 och försvann 1927, vad som utmärkte dessa var hög kvalité och något så ovanligt som bromsar på alla fyra hjulen.

Mannen bakom desas vagnar var Eddie Rickenbacker, som tidigt körde racerbilar på Indianapolisbanan, racingkarriären sträckte sig från 1912-1916, sen kom det att gå ännu fortare för "fast Eddie" som han kallades på banan. 

Eddie blev nämligen flygare, och inte bara det, han blev amerikas flygaress nummer ett under första världskriget. 

 

26 segrar fick Eddie med sin SPAD XIII, som pryddes av denna berömda symbol, hatten i ringen.

Hemma efter kriget startades Rickenbacker Motor Company i Michigan, total byggdes 11000 bilar där inann firman var bankrutt 1928. Rickenbackers mekanik levde dock vidare då rättigheterna köptes upp av dansken Jörg Skafte Rasmussen, just det, mannen bakom DKW. Rickenbackers motorer kom då alltså fortsätta byggas i Tyskland och satt i de större Audi-bilarna som tillsammans med DKW ingick i det nybildade Auto Union. 

Eddie själv då? han slickade sina sår, gjorde sig skuldfri och kom til tillbaks til Indianapolisbanan som han hade tävlat på före kriget. Nu inte som förare, utan som ägare, Eddie köpte hela anläggnignen och drev den fram till krigsutbrottet.

Men innan dess hade han också tillskansat sig ett flygbolag, Eastern Airlines övertogs av det forna flygaresset 1938, då huvudägaren General Motors sålde ut det.

Eddie i den första bilen som bar namnet Duesenberg 1913. Upphovsmannen Fred Duesenberg var en sinnrik konstruktör var racerbilar ofta stod som segrare. 1921 kom Duesenberg ut med vanliga bilar för marknaden, och då Rickenbacker var först året innan med fyrhjulsbromsar, så fick Duesenberg toppa det med att vara först 1922 med hydrauliska bromsar på alla hjulen.  


Rickenbackers Super Sport coupe från 1925.


Mer om Rickenbacker och hans väldigt aktiva liv finns här: Eddie_Rickenbacker 

Trodde ni att problemen med OMG 568 och dess fantastiska äventyr genom bilprovningens och transportstyrelsens labyrinter var över? Nähä, för alla kalkonrullar måste ju givetvis få en uppföljare.

SAken är ju den som ett tidigare inlägg behandlat var att den bokades för en efterkontroll, som sen inte fick genomföras för det då kom fram att det fanns ett föreläggande om registreringsbesiktning, som ju hade genomförts, men ändock inte så att säga. Därför var det tvunget att först boka om och få en tid för reg-besiktning där den tredje gången gillt passerade. Men nu förhöll det sig så att då passerades tiden för efterkontroll, med körförbud som följd samt återigen göra en ny  kontrollbesiktning efter reg-besiktningen. 

Vad som mer känns konstigt är att en bil som inte genomgått några förändringar, utan är exakt samma fordon med samma utrustning som innan nu kostar 480 kronor att besiktiga , suck fortsättning följer... 
 

Det var inte ovanligt att kända tillverkare vände sig till Italien för att låta något känt italienskt designhus ta fram uppiffade modeller av sina standardbilar.  OSI-Taunus har vi redan inan sett här: http://taunus.html.

Michelotti var flitigt anlitad av Triumph under samma tid och 1958 ritade han en vacker coupé baserad på Triumph TR3 som presenterades på Turinsalongen.  


Den kom i produktion året efter med lite ändrad nos under namnet Italia, karosserna byggdes av Vignale




En serie på 1000 Italias planerades, men under den här tiden kom Standard-Triumph på obestånd och köptes upp av Leyland. stödet med återförsäljarnät och marknadsföring från Triumph drogs in och bilarna kom att benämnas Italia 2000 istället för Triumph. Totalt antas det bara blivit 329 byggda inalles.