Två damer visar en vacker protoyp framför det magnifika Stupinigiplatset i Turin. Bilen heter här Fiat 2100S, som senare kom attt säljas som 2300S coupé.
Maserati mexico i profil
Fiat 1900A Gran Luce coupe, 1952
En betydligt ovanligare Fiat, en liten 1100 kombi gjhord av Fissore 1948
Och en annan ganska ovanlig pryl, Autozodiaco Damaca 1968, beachbuggyfebern hade smittat Europa vid den här tiden
Vilket även avspeglas i den här skapelsen från Bertone. Ett allaktivitesfordon i buggystil, som även hade en snöskooter ombord. Suzuki Go från Bertone visades 1972.
Lite mer normalt, Fiat 1100 1957
Lancia 2000 coupé 1971,
Med italienskt ursprung, Seats licensbyggde Fiatmodeller och här är deras variant 127 Especia från 1977.
Annons för USA, Fiat 1500 Spider.
Det är strängt taget ingen Audi alls, och varför den svenska importören lät kalla P70 för Audi i annonserna 1956 kan tyckas märkligt. Audis egentliga återuppståndelse låg ju drygt tio år framåt i tiden.
Men det finns dock en koppling, August Horch grundade Audi 1909 i Zwickau, men märket upphörde 1939. Efter kriget låg Zwickau i den östra zonen och i fabriken huserade sedermera Automobilwerk Zwickau, AWZ från 1955 även kallat VEB Kraftfahrzeugwerk Audi Zwickau.
IFA-bilarna som i princip var en östtysk DKW och var relativt välkända i Sverige, men den nya AWZ P70 kom inte att bli särskilt framgångsrik här. Dock var 1956 ett bra år för IFA/AWZ här med 1761 sålda bilar
P70 var byggd i det ökända materialet Duroplast, en slags blandning av överblivet bomull från Sovjetunionen, blandat med fenolharts och lite övrigt industriavfall som kokades ihop till något som nästan liknade bakelit. Nånting som man fortsatte med på efterträdaren, den mer välkända Trabant.
Crayford är annars kända för att kapa taket av allehanda bilar från Hundkojor till Fordar, men 1975 sålde dom också en smart moped. gentligen var det en italiensk liten hopfällbar moppe från Di Blasi som man fick agentur på att sälja i England och Frankrike. Puma, även kallad Puma Packaway sålde bra, särskilt båtägare var förtjusta i den. Priset 1975 var 263 pund och för £9.50 extra fick men med en smart förvaringsväska till den också.
Främst hos General Motors brukade man snofsa upp bemärkelsebilar med förgyllda emblem, lister och annat.När man byggt en eller två miljoner av dom. I Sovjet ville man inte vara sämre och den miljonte tillverkade Moskvitchen syns här i trafike med stora förgyllda siffror i grillen som talar om detta. Året är 1967.
Liten mindre minst, i Västtyskland kom blommade minibilstrenden upp under femtiotalet. Att åka nästan lika billigt som motorcykel men ändå med någorlunda skydd mot väder och vind tilltalde en stor allmänhet. Dom allra flesta v dessa småbilar försvann när krocksäkerhetskrav började införas.
Messerschmitt KR200 får ändå anses vara en rymlig bil i sammanhanget gentemot...
Brütch Rollera...
...och Kleinschnittger.
Snäppet större och med tak, Glas Gogoogmobil.
Goggomobilen blev lite uppsnofsad och sportigare medd åren, här från 1960
BMW:s Isetta växte också till sig, och med ett litet baksäte och bakdörr hette den större modellen 600, föraren fick dock fortfarande ta sig in genom fronten.
Neckar Weinsberger var baserad på Fiat 500 och byggdes hos NSU.
Mer bubbelbil, en Hoffman från 1954.
Nästan en riktig bil, Lloyd Alexander TS låg i "premiumskiktet" av småbilar.
Småbilen Goliath växte också till sig, Goliath byggdas av Borgward och 1100 hade en rikgti fyrcylindrig motor. från 1958 såldes nya den Goliathen under namnet Hansa och den snygga coupén kallades ibland för Tiger.
George Barris, en av förgrundsgestalterna i hot rod och customkretsar. Men inte bara Mercurys och andra amerikanska klassiker byggdes om, utom även mer exotiska fordon, som denna Bentley. Här står George Barris med sin kund, skådespelaren Efrem Zimbalist jr, vid sin Bentley från 1959 som fått lite små modifieringar främst i form av rektangulära strålkastare. Bilen byggdes om 1972 och lyktorna togs från en Renault 10.
Saab tog några trevande steg mot den hägrande USA-marknaden där alla ville vara med i slutet av 1950-talet. De första återförsäljarna för den underliga svenska bilen sattes upp 1957. Tätast låg dom i nordöstra hörnet "New England" Connecticut, Massachusetts, Maine däromkring. Här är verkstaden hos Saab i New Haven , Connecticut.
By Swedens leading builders of jets säger banderollen i bakgrunden, som antagligen skulle inspirera både verkstadsfolket och kunderna att Saabilarna var något extra speciella. Det skulel dock ta en hel del år inann det blev någon fart på Saabförsäljninen i USA, först mot slutet av 70-talet med turbomodellerna började man konkurrera på allvar.
Bakgrunden till den här unika gravstnen är både tragisk och samtidigt rörande. Ray Jr. Var en biulintresserad grabb som bestämt sig för att nån gång äga en Mercedes, men dog tragiskt bara 15 år gammal 1981. Hans storebror lät då göra den här enorma skulpturen av en Mercedes Benz 240 limousine till lillebror, i fullskala. Den är huggen i massiv granit och väger 26 ton. Graven finns i Linden, New Jersey.
Tennisboomen på 70 och 80-talet speglade av sig i reklamen, alla ville vara med och spela tennis.
Tennis och trendiga Renault 5GTX
Servess med Fiat 128P
Kvällspass på banan med Plymouth Horizon 1983
Eftersnack vid nätet innan vi åker hem med våra nya Oldsmoible Omega 1984.
Tidigare Tennisbild, Ford Falcon Squire 1962
1973 och Peugeot 204 break får tjäna som racketfraktare.
I studion 1971 med nya tuffa Plymouth Satellite Sebring, flicka och tennisracket.
Denna bisarra modell är en Cadillac Seville Grandeur Opera coupe, dessa byggdes av Grandeur company på beställning. Prislappen var mer än det dubbla mot en vanlig Seville men dålig smak var inte billigt på 1970-talet.
AMC Concord, praktisk mellanklassmodell från 1978 halvt vinyltak över takets bakdel gav lite tidsenlig flärd till modellen.
Från Brasilien , Chevrolet Opala wagon 1975.
Här är de första taxibilarna i New York. Långt före den berömda Checkern dök upp erbjöds New Yorkborna tilfället att åka taxi i stan, med riktiga automobiler. Detr här är eldrivna vagnar Electric Carriage and Wagon Company i Philadelphia mest troligt konstruerade fter Kriegers patent. PÅden här tiden var elbilen lika självklar som bensin eller ångdrivna fordon. I just New York var dessutom bensindrivna bilar förbjudna uder den här perioden i bilismens begynnelse.
Rochdale var en av de mer framgångsrika märkena i England som rörde sig i gränslandet av kit car och rikgti bil. Från 1948 gjordes det ett antal tävlingsbilar och senare vanliga gatbilar med glasfiberkaross. Rochdale Olympic kom 1960 och hade främst Rileymotor men andra drivkällor kunde också användas. Av de drygt 400 byggda Olympics hamnade några i Australien och några i USA. Där talades det om licenstillverkning, men av det verkar intet blivit av.
Så här mysigt och avslappnat såg det ut bak i Dodge Monaco 1973
I Ford Taunus 17M 1969
Chevrolet Caprice 1970, hemma i vardagsrummet.
Uppkrupen i hörnet på en Lincoln 1955
Elegans och klass i Lincoln 1961
Rymligt så det räcker och blir över, Lincoln 1966
Den praktiska Freight Rover fanns att få med campinginredning, troligen valde inte många denna modell för semsterlivet. Mer om Freight Rover/Sherpa/LDV:s brokiga historia här
/den-engelske-patienten.html
Då var Volkswagen Transportern ett mer populärt alternativ, Autosleeper kalldes den här varianten 1983.
Tittut genom snedrutan på Ford Consul 215.
Imperial 1960, en massiv och lyxig bil, utställd i Moskva 1960. Kanske något som GAZ kommit över i studiesyfte?
En särling utanför Kreml, Plymouth Fury 1962, med svenska nummerskyltar.
En otvättad Thunderbird 1963, med ambassadsplåtar för USA, bakom står en liten Volkswagen.
Hollandsregistrerad Thunderbird från 1964 i Moskva.
Plymouth Valiant Signet 1963, dessa Valianter sålde bra i Sverige och några hittade tydligen till Sovjet också. CD-märke i ggrillen och nummerplåt från Schweiziska ambassaden. Troligtvis är bilen även byggd hos AMAG I Schweiz.
Irakiska Ambassadens lyxiga Stubdebaker GT Hawk 1963.
Plymouth Barracuda 1966.
En tuff Buick Riviera GS från 1968, tillhörande den Kuwaitiska diplomatkåren.
Pontiac Grand Prix 1969
Jättecoupé som tillhör USA:s ambassad, Plymouth Fury 1974.
Sovjetregistrerad Oldsmobile Delta 88 coupe 1975
Thunderbird av lite modernare snitt, årgång 1980. Kanadas ambassad.
Yutivo Camaro är en exotisk fågel, dessa byggdes i GM:s fabrik i Manila, Filippinerna. Dit kom Camaron som CKD, Crated Knock down för montering, det sägs att det ofta följde med både felaktiga och defekta delar vilket gjorde bilarna till rena pussel att få ihop. Motoralternativen verkar begränsat sig till två, 250" rak sexa eller 350" med undantag för en Camaro 1969 som fick en 396" monterad. Produktionen var ganska blygsam, en del siffror säger 2-300 Camaros per år, men vad det verkar så skall det totalt satts ihop 264 Camaros totalt åren 1967-69.
Alla fick RS-paketet med täckta strålkastare. Dessutom hade dom en intressant lista med bortplockade grejer, "delete options"
T64 export battery delete 1967-68
B38 export carpet delete 1968
ZD6 export sunshade delete 1968
Z09 export chassis and misc body items delete 1968
A48 export seatbelt delete 1968-69.
Dessa prylar skulle tillverkas lokalt istället.
1970 fick Filippinerna inga Camaros, myndigheterna ansåg att den nya modellen skulle räknas som sportbil, och då beskattas med 250% försäljningsskatt.
Yutivo byggde förutom Camaro även Chevrolets stora Bel Air och Impala, mellanmodellen Malibu samt Buick Electra och Pontiac Parisienne. Dessutom satte man även ihop engelska Vauxhall Victorn och Viva och även de tyska Opelmodellerna Kadett, rekord Ascona och Manta. Australienska Holdenbilar för Filippinerna sattes även dom ihop i Yutivofabriken.
Egentligen byggde dom flygmotorer, men sadlade om till biltillverkning efter kriget. Bristol satsade aldrig på volymmodeller eller bilar för massorna. Nej, exklusiva handbyggda modeller gällde. Karossen formades efter giggar och alla plåtar fick sin form efter timmar av rullande i de så kallade engelska hjulen, plåtverktygen som syns i förgrunden. Bilarna som i lagom takt färdigställs här är ur 400-403 serien, Bristols mest byggda modeller som gjordes totalt i dryga 1400 exemplar mellan åren 1947-55.
EN rad splitter nya bilar med "for hire" skylten redan på plats. Det rör sigalltså om bilar enbart för taxibruk och firman heter då såklart Checker. Bildat genom en sammanslagning av karosstillverkaren Markin och Commonwealth Motors, den senare mer känd under namnet Partin-Palmer. Commonwealth hade runt den här tiden fått en stororder på bilar åt Checker cab company i Chicago, men gick ändå i konkurs. Morris Markin såg chansen och köpte upp Commonwealth, fick bilarna byggda och till beställarens ära, döpte man bilarna till Checker. Så bildades Checker Motors Corpreation i Kalamazoo, Michigan 1922 och kom att leverera en stor del av Nordamerkias taxibilar ända fram till 1982.
1966 Visades denna "show car" upp, en uppsnofsad Rambler Marlin. Tahiti kallades den och förändringarna var mest lite kosmetiska detaljer, mest uppseendeväckande var dock inredningnen.
Storblommigt mönster präglade Tahitins interiör, vilket är två år innan Plymouth kom med sina Mod Topbilar.
plymouth-mod-top-special.
Två damer på utflykt med en ovanlig bil. Det är en prototyp för Alfa Romeo 2000 dom har lagt beslag på.
På dykäventyr med Chevrolet. En Chevrolet Comodoro Caravan, som baserades på den äldre Opel/Rekord C-karossen. Den gjordes ända fram till 1992 i Brasilien.
En annan praktisk kombi rån södra halvklotet, Valiant Safari 1968 från Australien.
Fiat 128 Bakkie, sydafrikansk pickupmodell som aldrig fanns i europa. Utan byggdes av Alfa Romeo i Sydafrika i början av 1980-talet.
Vi är kvar söder om ekvatorn och Brasilien igen. Ford Corcel som delade gener med Renault 12 kallades Belina som tvådörrars kombi.
En Dyane som hette Diana, byggdes av Cimos i Jugoslavien. Företaget hette egentligen Tomos och är mest kända för att bygga mopeder, något man gör än idag.
En Citroën GSA som är lite annorlunda för den är från Indonesien här kallad Gspecial. Där gjordes dom ända fram till 1991.
Gilbern var lite mellanting av riktig bil och kitcar. Bilarna var nästanhelt kompletta och lackade. De kunde även fås helt färdigbyggda om man ville bespara sig det jobbet. Gilbern Invader gick också att få som kombi vilket är mycket ovanligt bland byggsatsbilar. Drygt något hundratal Gilbern Inavder Estate levererades.
Här demonstreras föga framgångsrikt det praktiska bagaget på Glas Isar.
Innocenti A40 Combinata var en Austin A40 Futura byggd i Italien, där passade man också på att åtgärda A40:ns mindre praktiska bagagelucka med en bättre konstruktion.
Teilhol Tangara var en trendbil som bestod av nyare plastpaneler på ett Citroen 2CV-chassi. Tangara byggdes 1987-90 i Paris.
En rejäl bakdörr med enormt lastutrymme. Protoyp för kyltransport från ungerska Ikarus 1963.
