stora grabbarna tränar med smått
pionjär postspecialare
Imperial in fashion, 1954
Fury på en söndag 3
Här ser vi tre fjärdedelar av Hardcore Superstar, och min Gran Fury, våren 2007.
Fury på en söndag 2
Staden Lubbock,Texas har fått en leverans av splitter nya polisbilar, året är 1977 och sista året för den stora "C-body" Plymouth Gran Fury, en modell som var oerhört populär just hos polisen och sheriffväsendet i amerika.
Fury på en söndag 1
Märkligt nog poppar det simultant upp inlägg om Plymouth Fury på en del närliggande bloggar här såsom hos: http://farbror-sid.se/home/ och http://grandprix63.blogspot.com/ samt http://larsson-larssons.blogspot.com/
Så jag får väl bidra med en Plymouth Fury 1960 som hamnat i en lite penibel situation...
Fast det gick nog värre för Austin-Healeyn...
Thrupp&Maberly
Charles Thrupp Ltd etablerades som vagnsmakare 1760 och gick ihop med Maberly 1858 för att bilda Thrupp&Maberly Ltd i London.
1896 gav man sig in i automobilens värld med att bygga en elektrisk så kallad "victoria carriage" åt Spaniens drottning Maria.
Från att ha varit en av englands ledande vagnsmakare tog man nu steget till att bli en av de ledande karossmakarna för bilar, verksamheten utökades och en hel del karosser kom att byggas på Rolls Royce, som denna Silver Ghost limousine 1912.
En av de mer udda skapelserna från denna tid, Thames Ironworks byggde denna diligenslikande tingest, en "stage coach" 1913, och Thrubb&Maberly stod för karossen, så sent som 1913 hade vissa ännu inte helt släppt kopplingen till hästdroskor.
När kriget kom 1914 kom tillverkningen mest handla om karosser för stabsfordon och lättare lastbilar, men efter krigsslutet så fortsatte man leverera högkvalitativa karosser för de mest exkulsiva fordonen av denna tid. 1924 flyttade man verkstaden till Cricklewood, och kom då att ligga bar ett stenkast från Bentleys anläggning: http://en-gang-i-cricklewood.html
Denna speciella Bentley byggdes för Nawab av Bhopal och syftet var tigerjakt, den indiska överklassens främsta hobby. En Bentley 6½litre färdigställdes med öppen kaross, ammunitionslådor, vapenställ och söklampor och elverk. Kabelvindorna rymde 100 meter för at man skulle kunna ta med sig lamporna från fordonet och leta tigrar. En veritabel "killing machine" från 1926.
Mer civiliserat, Rolls Royce 20HP landaulet limousine från samma år.
1926 köptes Thrupp&maberly upp av Rootes-koncernen där Humber, Hillman, Singer med flera ingick, men förutom att göra uppdrag inom Rootes, fortsatte man i oförminskad skala att bygga specialkarosser på andra chassin.
Utländska vagnar såsom Minerva, Hispano-Suiza med flera kläddes också av Thrupp&Maberly, här en stor Mercedes-Benz 710SS med roadsterkaross.
Sportig Benltey 4½litre tourer byggd 1929
1929 åtog man sig ett annorlunda uppdrag, man byggde karossen till Henry Seagraves formidabla rekordbil "Golden Arrow" med en Napier-Lion W-12 flygmotor på hela 23 liter på nästan 1000 hästar slog Segrave världsrekordet på Daytona Beach den 11:e mars 1929 med hela 372km/h. Bilen har sen dess inte körts.
Bentleys stora modell 8-litre med Thrupp-kaross 1930.
Rolls Royce 20/25 efterträdde 20HP som "lill-Rolls" och här en 20/25 från Thrupp&Maberly 1930.
Och en coupé på samma chassimodell 1930
Av de 100 byggda Bentley 8litre bilarna försågs en hel del med Thrupp&Maberly-karosser, här en sportig lågbyggd limousine från 1931.
Och en Bentley 4litre saloon 1932
Stor Rolls Royce Phantom II med roadsterkaross 1932.
Phantom II tourer 1933
Elegant Bentley med sedanca cabriolet-kaross 1934
Strömlinjeform kom på modet en bit in på 30-talet och även Thrupp&Maberly kom att bygga en del exempel på den här trenden, som denna 3½litre Airline saloon 1934
Och en Bentley Airline coupé från samma år.
Svepande linjer men mer tillbakadragen design syns på denna Bentley saloon från samma år.
1934 var ett enormt produktivt år för Thrupp&Maberly, denna Rolls Royce Phantom II benämns som "Star of India" och betälldes av Sahiben av Rajkotm, en mycket påkostad vagn som användes ofta för tigerjakt och dylika förnöjsamheter i det koloniala Indien
mer från toppåret 1934, Rolls Royce 20/25 sedan de ville.
och en mer modern Continental saloon på Rolls Royce Phantom II chassi.
Inom Rootes-koncernen gjorde man prefabricerade kaorssdelar åt dess standardbilar och även så gjorde man främst Humbers lyxigare öppna karosser, här en Humber sedanca cabriolet från 1934.
Svepande elegant Bentley 3½litre Airline coupe från 1935.
Och en Bentley 4 1/4-litre som Airline 1935.
1935, Rolls Royce Phantom II sports tourer, en stil som inte så ofta sågs på dessa stora modeller.
Och den mindre Rolls Royce 20/25 med sedanca cabriolet 1935
Rolls Royce Phantom III med elegant cabriolet 1937 från Thrupp&Maberly.
Snarlik kaross på Phantom III från samma år.
Stor elegant saloon på Phantom III chissi också från 1937.
Phantom III tourer 1938.
Rootes hade tagit över Talbot 1936, och då flyttade Thrupp&maberly in i Talbots gamla lokaler vid Wharple road i london, detta är en Sunbeam-Talbot 4litre saloon byggd av Thrupp&maberly 1938.
Lagonda var inge stor tillverkare, och deras V12 Rapide var englands snabbaste bil vid denna tid, knappt 200 V12-Lagondas byggdes och iallfall en fick karossen från Thrupp&Maberly.
Rolls Royce 25/30 saloon 1938.
Och en tourer på den nya Rolls Royce Wraith som inte hann byggas i så många exemplar innan krigsutbrottet 1939.
Wraith-saloon från samma år.
Humber inom Rootes byggde stabila konstruktioner och hade sedan länge levererat fordon till armén, en av de mest berömda av dessa var fältmarsalk Bernard_Montgomerys personliga stabsbil i fält, "old faithful" som var en Humber Super Snipe tourer byggd av Thrupp&Maberly 1939.
Det var även Thrupp&Maberly som färdigställde de speciella Ironside-bilarna från Humber för kungahuset.
http://i-hennes-majestats-hemliga-tjanst.html
Då Humbers var rejält byggda vagnar så var det deras chassin som användes för dessa fyrhjulsdrivna stabsfordon åt brittiska krigsministeriet, Thrupp&Maberly stod för design och karosstillverkning.
Efter kriget var marknaden så annorlunda som alla de tidigare så framstående karossmakarna fick erfara, efterfrågan på dessa exklusiviter sjönk drastiskt. Thrupp&Maberly kom mer att mer att absorberas i Rootes egna tillverkning. 1946 gjorde man iallfall en Humber speciellt förkungahuset, denna Super snipe estate wagon 1946, vars främsta uppgift var att transportera drottningens alla krukväxter (!) mellan Buckingham palace och sommarresidenset Balmoral.
Sen var det slut med pampiga lyxbilskarosser, i fortsättningen var Thrupp&Maberlys enda uppgift att bygga cabrioleter för märkena inom Rootes, lilla Singer Nine och 4AD roadstern byggdas av dom 1939-55.
Hillman Minx, 1952
Sunbeam Talbot Alpine 1948-55
Singer Gazelle, denna från 1959.
Hillman Super Minx som cabrioet 1963, sista öppna Rootes-bilen med Thrupp&Maberlys inblandning, 1967 stängdes Thrupps facilitetr för gott och all karosstillverknign flyttades hem till Coventry, året efter köptes Roots upp av Chrysler.
På utflykt 1904
Reklambildens underbara skruvade värld, 1979
Men tror få köpare använde den till attt duka upp romatiska middagar på, vid stranden, och den obligatoriska fiolspelaren kunde även han fått ledigt denna kväll 1979.
Stjärnimport
300SL var en dyr bil på sin tid, och är det fortfarande. Denna fina 300SL roadster från 1959 anlände för ett tag sen. Åren 1955-63 byggdes bara 1858 av denna exklusiva roadster med direktinsprutad rak sexa på 215 hästar.
SL-namet kom att ärvas vidare för mercedes sportigare vagnar, och görs så än idag. 1963 presenterades nästa generation som var betydligt nättare i formatet och kom med sin höga ruta kallas för "pagoda". Forgivaren bakom denna hette Paul_Bracq. 1963-71 byggdes inte mindre än 48912 av dessa. Mer än hälften av dessa såldes i nordamerika och en av dom kom hit i februari.
Check med Chevrolet 1937
Kaiser in fashion 1947
Rambler som ramlat in
Rambler och AMC:S modeller är sannerligen ingen dussinvara i Sverige, och ägaren till den här kommer sannorlikt vara väldigt ensam i landet om sin fina Ambassador 990 Cross Country wagon från 1965.
AMC hade lite speciellt utbud som fyllde i en del luckor de tre stora, Ford, Chrysler och GM inte erbjöd. Ambassador var större än en mid-size men inte riktigt lika stor som de andras full-size modeller, och dessutom var dom inte lika breda. Däremot var de hyfsat välutrustade redan som standard. Värmepaket och klimatanläggniung till exempel var alltid tillval hos de övriga men standard hos AMC, dock kunde man välja bort det för 75 dollar i avdrag på priset.
AMC hade inte heller samma produktionsvolymer som de tre stora, Ambasador kom i två serier 880 och 990 denna lite lyxigare 990 wagon byggdes i 8701 exemplar och var AMC:S dyraste modell detta år med 2970 dollar i baspris.
Denna bil är mycket fin invändigt liksom utvändigt, dessutom känns färgsättningen "rätt" för den här modellen, färg gör så mycket för helhetsintrycket.
AMC:S design brukar vara en ständig källa till debatt, men här splear ju också färgsättningen och skicket in, hade det här varit en pippigul rishög så hade man nog tyckt att det var en riktigt anskrämlig bil, men istället blir det en elegant och prydlig vagn på ett sobert sätt.
Sist jag såg en Ambassador nyimporterad var en 69:a som kom in 2008: ambassadoren-har-anlant.html
Och en trevlig liten Rambler American wagon kom in här: nyinkommet.html
Cars & stars - Bob Hope
Bob Hope hade en av de längsta karriärerna i amerikansk underhållning, född 1903 i England, emigrerade med sina föräldrar till USA 1908. Slog igenom 1925 efter blivit uppmärksammad av ingen mindre än Fatty_Arbuckle.
Han blev även stor fältunderhållare för amerikanska trupper under andra världskriget, Korea, Vietnam, Libanon och gulfkriget 1991. Han sista framträdande var när han fick öppna utställningen om sig själv på Library_of_Congress 2001.
Vid sin hundraårsdag konstaterade han att "I'm so old they've even cancelled my blood type" Så humorn hängde med ända till slutet, Bon Hope gick bort 2 månader efter sin 100:e födelsedag 27:e juli 2003.
Men här är Bob Hope med sin Chrysler New Yorker Town&Country convertible. Denna lyxiga cab hade alltså bärande trästomme i dörrar och bakdel, ett dyrt sätt att bygga på och det var en dyr bil också 1946 kostade en sådan här $2725 och i slutet av produktionen 1948 hade priset stigit till hela $3420.
1946-48 års chrysler genomgick knappt några förändringar och därför klupmas alla dessa ihop i statistiken. Totals kom det att byggas 8368 sådana här vackar Town&Country cabrioleter från produktionsstarten 1:e januari 1946 till en bit in på 1949.
Denna är antagligen en tidig Town&Country då man fortfarande hade begränsad kapacitet efter kriget, och därför kom inte vita däcksidor att bli tillgängliga förrän den första april 1947. Istället har man den tjocka vita ringen i hårdplast runt fälgen som substitut.
Baker 1911
Baker fanns även i öppet utförande som runabout, och på det här fina reklambladet från 1911 ser man hur damen styr bilen med spaken som mer påminner om en rorkult.
Reklambildens underbara skruvade värld, 1967
Imperial 1967 har berörts tidigare här: kontoret-pa-vag-imperial-mobile-director.html, då man lanserade den sinnrika "mobile directors coupe" Men uppenbarligen tyckte man inte bara att Imperial Crown coupe skulle kunna fungera som ett rullande kontor utan även som jaktvagn!
Varför inte skjuta en fasan eller två i gryningsljuset på vägen till kontoret, allt medan privatchauffören väntar tålmodigt...
oväntade sällsyntheter
Chevrolet Caprice fick mot alla odds en fortsättning in i 90-talet, och kom återigen att bli en storsäljare i sin sista generation 1991-1996.
Men försäljningen klingade av och man bestämde sig för att lägga ner modellen under 1996. Nu drog produktionsstopet ut på tiden ända till 13:e december då dessa stora rymliga rambyggda bilar var mycket populära hos polis, taxi och diverse federala myndigheter. Dom passade på att "bunkra upp" innan nedläggningen. men kombin ratade dom uppenbarligen för den här eleganta Classic Wagon är mycket mer sällsynt än vad kan tro.
Finalåret 1996 var dock Impala SS den mest populära med hela 41941 sålda, ytterligare 27155 av standard-sedanen beställdes också, men stationsvagnen byggdes märkligt nog i bara 485 exemplar.
Reklambildens underbara skruvade värld, 1973
Visst älskar man småkorkad reklam. Alltså, vi kör ut långt långt ut i urskogen och sen parkerar vi bilen mitt i en bäck, på senhösten, för att ställa oss och spontant göra vadå? Jo putsa på vår nya Oldsmobile Omega! Förvisso blir det en bedårande vackert komponerad bild, men ärligt talat hur tänkte man egentligen?
Oldsmobile Omega förresten, en compact car, och i stort sett samma bil under skalet som Chevrolet Nova. Hade preimär 1973 som denna bild är ifrån. Omega blev aldrig särsklit framgångsrik som komplement till Novan och modellen försvann 1984.
Flygande Fordplaner
Henry Ford nöjde sig itne bara med att vara störst på marken, han ville erövra luftrummet också.
1925 startades Ford Air transport Service som var först i världen att operera fraktflyg på reguljär basis. För detta användes Stout-flygplan en tillverkare Ford hade köpt in sig i. Snart efteråt fick man även kontrakt på att flyga flygpost på rutten Detroit-Cleveland-Chicago.
Basen i verksamheten var Fords egna flygfält i Dearborn, Ford_Airport_(Dearborn) och där hade man en helt egen kärra för att hämta posten till och från flygplanen. En model T "depot hack" som specialbyggdes med kaross helt i aluminium.
Sedermera kom poströrelsen övertas av Stout, som nu byggde Fords egna flygplanskonstruktioner, och använde då dessa för postbefordran. Att ha kontroll över varenda detalj i produktion och logistikkedjan var just Henry Fords signum.
Depot hacks, mer om det här: http://karosslara-del-5.html
Imperial in fashion 1961
1961, då fenmodet var på väg ut så presenterade Imperial de vildaste fenorna någonsin, med baklysena hängades under. Likaså stod framlyktorna fritt på konfångaren fram. Trycknappsautomat, superelliptisk ratt och mer fri kreativitet återspeglades inuti vagnen. Ansvarig för formgivningnen var Virgil Exner. Återigen samarbetade man med modebranschen för att vackert lansera den nya Imperialen, americas most carefully built car.
Totalt byggdes bara 12258 Imperials 1961
Cadillac in fashion, 1961
Piccolon och bubblan
Reeves 1911
http://svammelsurium.blogg.se/2011/january/bilkatalogen-1911.html
Det fanns många fler tillverkare och innovatörer aktiva i Amerika för 100 år sedan, och bilen hade ännu inte nått någon konformitet. Så inget koncept ansågs för tokigt eller förutsättningslöst. Eller kanske bröderna Reeves konstruktioner snuddade vid kanten av det tokiga, när man fick för sig att en bil skulle ha åtta hjul, Reeves Octo-auto väckte stor uppmärksamhet vartän den dök upp 1911.
Bröderna Reeves hade sporadiskt byggt fordon sedan 1896, men nådde aldrig någon större produktion, Octo-auton presenterades med intentionen att seriebyggas och prislappen sattes till rätt häftiga 3200 dollar.
Nån mer Octo-auto byggdes dock inte, istället togs en framvagn bort och 1912 presenterade man den som "Sexto-auto" ännu en sexto-auto sattes ihop och annonserades men ingen av dessa såldes, och är idag spårlöst försvunna.
Åttahjulingar har det efter Reeves modell varit sparsamt om, 2005 visade några japanska ingenjörer upp skapelsen Eliica, som inte heller den fick någon uppföljning.
Imperial factory fashion, 1960
Americas most well-built car hette det i annonserna för Imperial. Snäppet dyrare och exklusivare än Cadillac, och det avspegalde sig även i produktionssiffrorna. 17707 Imperials byggdes 1960 i jämförelse med 142184 Cadillacs.
Och även hos Imperial satsade man på storslagna modekampanjer med specialsydda kollektioner, som även gick att köpa i exklusiva butiker runtom i landet. Imperial erbjöd också ett specialdesignat "travel case" med det finaste make-up och parfymprodukterna speciellt framtagna av ingen mindre än Elizabeth_Arden, sminkdrottningen som vid den här tiden var en av världens rikaste kvinnor.
Nina Ricci med Jules Francois Crahay dikterade modet för Imperials kollektion 1960
http://Nina-Ricci.html
Cadillac in fashion, 1960
1960 såldes 142184 Cadillacs, vilket var 88 stycken färre än 1959.
Färdatorn från 1938
Business coupe var bilar för handelsresande och liknande, sparsam utrustning, inget baksäte och maximalt med bagage. Reservhjulet sitter t ex inne i kupén bakom soffan.
Just denna hde ett tillbehör som är ltie speciellt, och är helt i linje med biltypens brukande. På solskyddet på passagerarsidan satt nämligen den här spegeln med lite annorlunda funktion.
I fälten till vänster kan man fylla i service, smörjning oljebyten och likande, till höger körsträckor, start, stopp och tider. Penna och sudd medföljer, så teknikst sett är detta en slags körjournal eller om man använder den lite mer finurligt så kan man säga att det är en primitiv form av färddator. Årgång 1938, i bästa art-deco stil.
Cadillac in socialite, 1959
Bovjakt i flygande fläng
En ide från tidigare delen av 30-talet, en era som präglades av Al Capone, Bonnie&Clyde och hasardspelande och spritsmuggling. Om denna typ mobilt startfält någonsin togs i bruk är mycket tveksamt.
Cars&Stars - Eric
Bland annat så finns i Claptons garage denna diskreta blåa Ford 1932 hot rod.
Som sedermera kompletterats med en tuff 1940 Ford coupe i smakfullt cleant utförande.
Cadillac in fashion, 1959
1959 var temat mor och dotter, här med elegant snitt av Inca de Roma
Och somnmardress från Ceil Chapman med Eldorado Seville i matchande grönt.
aftonklänning signerad Jane Derby, Cadillac Eldorado Biarritz signerad Dave Hols
Mera Mopars på ingång
Dags att titta lite närmare på vad för olika Chryslerbilar som kommit in i landet den senaste tiden.
196-64 hade Chrysler en annorlunda kaross som skiljde sig från mängden om man skall utrycka det snällt. Denna design föll inte rikgti köparna på läppen och tillhör inte heller de mest eftertraktade idag heller. Men just stationsvagnen som kallades Town&Country gjorde sig mest rätt med den nya karossen. Här en väldigt fin New Yorker Town&Country från 1963.
Om utsidan kan diskuteras så måste man nog tillstå att insidan fick dom minsann till, en av de härligaste instrumentbrädorna från tiden sitter just i dessa. Läcker färg i den här också. Flippat på Chryslervis med fyrkantif ratt och tryckknappsautomat såklart.
Town&Country var dyra vagnar 4815 dollar fick man punga ut för en sådan här, en av de dyraste mdoellerna i programmet det året. 1244 byggdes som denna med extrasäte bak, och ytterligare 950 utan.
I långt ifrån lika fint skick, men desto mer sällsynt, Plymouth Satellite cab från 1970. I behov av precis allt, men det kan det nog vara värt för det byggdes bara 701 stycken sådana här.
Året efter kom Satellite/Roadrunner med en helt ny större kaross, och just en Road Runner från 1971 har också anlänt. Hyfsat skick och med 383" motor är detta en helt okej bil. För sådär 15 år sen ansågs dessa fula, klumpiga och helt fel. Man nästan skänkte bort dom, men tiderna förändras och i rätt skick och motoralternativ kan dom betinga nästan lika mycket som årsmodellerna före.
En annan såndär årgång som är förbisedd är 1962. Det var i princip en 61:a fast utan fenor, vilket gjort att dessa senare hamnade i bakvattnet. Men den senare tiden har flera 62:or kommit in, och nytt för detta år var också att den prestigeladdade 300-modellen för första gången även fanns med fyra dörrar. Hela 10030 såna här 300 hardtop sedaner såldes detta år och här är en som just kommit hit.
En mycket modernare modell som har blivit populär att importera, Dodge Magnum SRT-8 med nya Hemi-motorn, denna från 2006 och går att få för relativt billiga pengar i USA.
Och betydligt äldre, förkrigsbilar är inte så ofta folk väljer att ta in men här kom två stycken fina exemplar. Denna sedan är en De Soto från 1941, en årsmodell som är mycket ovanlig i Sverige, troligtvis den tredje av det slaget här. Inga 41:or såldes nya i Sverige heller då kriget stoppade transporterna över atlanten.
Just den här De Soton är köpt av en äldre dam i Seattle-trakten, vars föräldra köpte den ny 1941. Bilen har varit varsamt behandlad och delvis renoverad för länge sen. Färgen är tidstypisk i sin enkla mörkblåa ton, och däcken har korrekta dimensioner och utseende, vilket ger hela bilen en känsla av autencitet i den alldagliga mellanklass modell som den var.
Den gamla damen hade dessutom sett ill att skicka med alla delar och massor med påsamlade reservdelar till vagnen som var fylld till bredden. Det är ändå fantastiskt att det fortfarande går att fynda över 70 år gamla bilar, som varit i samma familj hela tiden. Då denna aldrig varit ute på marknaden förut, fixats, sålts vidare , fixats igen och så vidare med upptrissad prisbild som följd, så var priset milt sagt förmånligt. Utan att nämna belopp så kan man säga att folk begär mer för en halvrisig Volvo 740.... 1941 års totala produktion av De Soto stannade egendomligt nog på exakt 99999 bilar. Här är den upplastad och på väg mot sin nya hemort i Uppsala-trakten.
Den andra förkrigaren är en Plymouth P-6 från 1938, en så kallad business coupe som främst vände sig till säljare och resande. Dessa var rent tvåsitisiga och saknade baksäte, istället maximerade man bagaget.
Plymouth var enkla bilar, och med sparsmakad inreding, plåten är målad träimitation vilket är typiskt för denna tid och art-deco design. Coupén är ändock ombonad och trivsam men trots bilens ganska stora mått är den trång och även låg i dörrar och insteg.
Business coupes var bilar för resande, och i just denna satt ett speciellt tillbehör som har med detta att göra, en mycket egendomlig sak jag aldrig sett eller hört talats om tidigare, mer om det i ett kommande inlägg.
Cadillac in socialite, 1958.
GM-importer som ankommit
Markanden går i vågor och just nu är det högtryck på privatimport av bilar, 2011 börjar alltså bra.
I december kom ju ett par fina Buick Wildcats hit /vildkatter-i-snon.html och i mitten på januari ännu en vildkatt, en cabriolet från 1968.
Cadillac är evigt populärt märke, nånting som inte är så vanligt att se dock är deras 40-tals modeller, före fenperioden som hos Cadillac började redan 1948. Två stycken av 1946 års modell har dock inkommit nästan samtidigt här är den en, en series 62 sedante coupe. 2323 stycken byggdes av dessa.
Och bland de här kan man se design per decennium, nästa är en Eldorado Biarritz cab från 1956, eftertraktad vagn som byggdes i bara 2150 exemplar och kostade hela 6500 dollar som ny.
Och ytterligare tio år framåt i historien såg Cadillac Eldorado ut såhär. 1967 års Eldorado fick en helt egen kaross och teknik, dessutom var den framhjulsdriven. Nån cabriolet däremot fanns inte att få under åren 1967-70. Produktionen uppgick till hela 17930 stycken av dessa första "nya" eldorados, men trots det en modell vi sällan ser här.
Cadillacs från 1958 däremot har vi mycket gott om (Söööören, hur många har vi?...) därför är det lite förvånande att någon bemödat sig med att släpa hit denna ända från Texas. Skicket kan beskrivas som, tja, bedrövligt om man skall vara snäll.
Likaså är Chevrolet årgång 1964 en vanlig syn här, och nu en till av dessa. En Bel Air sedan. Totalt byggdes runt 318000 Bel Air detta år i tre karossmodeller, den dyrare Impalan sålde dock i hela 890000 exemplar.
Buicks modeller från mitten av 60-talet är ju också en vanlig syn här, men någon har iallfall givit sig på att importera just sitt exemplar av 1966 års modell.
Däremot är det inte fullt lika vanligt att importera sin racerbil från USA. Pro-Mod föraren Urban Johansson har varit i USA och köpt nytt. Det innebär att denna bil får ny hemadress på Gotland. www.vbsracing.nu/team.php
Senaste generationens Camaro har snabbt blivit populär, även som privatimport.
Och vissa årgångar finns nästan inte, 1982 var ett sånt år. Knappt några USA-bilar från denna period har rönt något större intresse bland hobbyfolk, för nytt för att vara klassiker och dessutom tämligen trista plastiga modeller som knappt ansetts vara värda och ta vara på, ihop med undermålig kvalitet har gjort att utskrotningen varit nästan total. Men här en Chevrolet El Camino som räddats åt eftervärlden. den populära pickupmodellen byggdes detta år i 22732 exemplar, denna är dessutom i specialmodellen "Conquista"
Cadillac in fashion, 1958
1958 var ett dåligt år för bilförsäljningen i USA, trots det såldes det 121778 Cadillacs.
Flerfaldigt Ford
Lite fina bilar från Ford som kommit in det senaste. Först en tidig Mustang, eller en sen tidig Mustang beroende på hur man ser på det. Dessa allra första Mustanger kom att kallas vid årsmodell "1964½" då de släpptes i April 1964. Först var drivkällan en 170" sexa eller 260" V8 men denna har den större 289":an som hade premiär lite senare. Från hösten 1964 och årsmodell 1965 försvann den mindre 260"-motorn.
126538 Mustanger byggdes som denna halvårsmodell, för 1965 blev slutsumman över en halvmiljon Mustanger.
316148 Ford Mustanger byggdes 1968 och här är en mycket fin sådan i Sunlit Gold metallic med vinyltak.
Ford Thunderbirds har kommit nyligen också, Två fina cabrioleter båda av 1965 års modell. 74972 Thunderbirds byggdes detta år, av dom var 6846 cabbar.
Nånting vi har relativt gott om redan från förr är Ford av 1955-56 års modell, men här kommer ännu en Ford Fairlane Victoria coupe från 1956 för att fylla på leden. Detta år byggde närmare 1,4 miljoner personbilar, nästan en otroligt siffra. I Sverige såldes 1411 stycken nya, vilket var riktigt bra för en amerikansk bil.
Lite äldre Ford, en Customline från 1953. Detta år byggdes över 1,2 miljoner Fordar, av dom var den vanligaste modellen med 374487 stycken sådanahär fyrdörrars Customline.
Och splitter nytt, denna enorma F-250 Lariat Super Duty double extended crew cab FX-4 King Ranch package, tror jag fick med de flesta av tillnamnen... är av 2011 års modell. Nytt för i år är att Fordemblemet i grillen vuxit sig rejält, ingen skall missa att muskedundret är en Ford och inget annat.
Cars&Stars -1938
http://svammelsurium.blogg.se/2008/november/stars-cars.html
och senast här:
http://svammelsurium.blogg.se/2011/january/cars-stars-1939.html
Nu har turen kommit till 1938 års omgång med den tidens kända ansikten.
Robert LeRoy Ripley, skaparen av Ripleys_Believe It_or_Not som än idag är välkänt från film TV och även dataspel körde De Soto 1938.
Alice_Faye verkar också nöjd med sin de Soto.
en 17-årig kanandensisk jänta vid namn Deanna_Durbin poserar vid bilen 1938.
Eddie_Cantor har ju förekommit innan i den här sviten.
En av amerikas främsta och mest vittberestsa radioröster och producenter Lowell_Thomas valde De Soto för sina resor.