Marmorhallarna i återbruk
Ostemans Marmorhallar är nog Sveriges mest berömda bilförsäljarhall. Adressen var Birger Jarlsgatan 18. Huset uppfördes vid förra sekelskifter och 1920 flytade Hans Ostermans verksamhet in i lokalerna, som utökades och kom att innefatta grannfastigheten, Grev Turegatan 5.
Ostermans flyttade dock sin verksamhet på 1960-talet och efter det blev stället använt för mässor och utstä'llningar, och senare annan verksamhet. Men nu säljs det det bilar igen i de anrika lokalerna, eller en del av dom. Autoropa har öppnat ett showroom på just adresen Grev Turegatan 5, och därifrån kommer dom sköta försäjningen av McLaren i Sverige.
På turné med Packard 1955
Packard var en uppskattad bil av våra mest folkkära artister enligt Wiklunds annons, och så kan det mycket väl ha varit. Packard var dock inget stort märke här, 1955 såldes 39 bilar i Sverige.
Lite lustigheter om Hillman Imp
Heter man Imp så är det ganska naturligt att ordvistarmaskinen tuggar igång, den här listan är ett kul exempel på vad man kan kalla Hillman Imp i alla upptänkliga former.
De egendomliga avarterna Lord and Lady Imp beskrevs lite mer här: http://www.klassiker.nu/reportage/hans-och-hennes-hillman
Viggen på Vårgårda
En lite mindre känd företeelse på Vårgårda flygfält, dagen då Viggen kom på besök.
Vårgårda flygfält anlades i slutet av 60-talet som ett litet privat flygstråk i anslutning till Stil Instrustri. Den kom även bli känd som dragracingbana under årens lopp. Fältet har på grund av sin litenhet, belägen direkt intill E20 och Vårgårda samhälle varit påtänkt att användas som något militärt reservfält eller annan liknande verksamhet. Men en vårdag 1982 provade man faktist på att landa en JA37 Viggen på det lilla fältet.
Skälet var att man skulle hålla flygdag, och man ville prova om dragplåstret, JA37 Viggen faktiskt kunde landa och visas upp för allmänheten. Viggen är har möjlighet att landa och starta på mycket korta sträckor men skulle asfalten hålla för ett c:a 15 ton tungt flygplan?
Nej det gjorde den inte, banan höll, men när planet parkerat på plattan så började hjulen sjunka ner i sfalten, så det blev en kort visit innan piloten taxade ut och drog på med full efterbrännkammare hem mot Såtenäs igen.
The Melin collection - Jill
Hela familjen Melin kan beskrivas som biltokiga, här är systern Jill med några bilar.
1971 i Anaheim poserar hon med en kompis A-ford hot rod.
Och här 1970 med en av Melins projektbilar, Chevrolet 1956.
Sanata Ana 1969, uppflugen på en Chevrolet pickup frn 1954, som verkar klarat tidens tand ganska väl.
Santa Ana 1976, med en ny Chevrolet Malibu Classic.
mer från baksätet
Mysigt ombonat i Cadillac Fleetwood 1973, interiören kallades för Medici velour.
Och lite ljusare kulör med Medici Cloth, i Fleetwood.
Cadillac Fleetwood 1975.
Stämningsbild genom bakrutran i Ford Mustang fastback 1965.
Amerikanska Ford Granada var mycket plyschmysig inuti.
Mer utrymme åt alla håll i den större Ford LTD.
Experimentbilen Ford Aurora med vändbara säten och hörnsoffa (!) bak.
Elegant och allt klätt i finaste skinn, Jaguar XJ6
Och så här lyxigt och rymligt åker man i Bentley Arnage RL450, det var en 45 centimeters förlängd Arnage, en specialmodell som gjordes 2001-2002 i ganska få exemplar.
Snabb leverans
Här står mannen som har som jobb att bocka av leveransklara Ford RS200, han har inget evighetsjobb heller för det gjordes som namnet antyder, just 200 stycken av dessa små monsterbilar. RS200 var en så kallad homologiseringsbil, 200 stycken krävdes det att det producerades för att få tävla med dom. De som inte hanmade i rallyskogarna, såldes till privatpersoner. En mittmonterad och Cosworthpreppad BDT-motor med turbo stod för kraften, i snällutförande på c:a 250 hästar. I racerkostym, 415hk. Men det fanns mer potential i den lilla 2,1 litaren, effekter på bortåt 800 hästkrafter var fullt möjliga och det klämdes ur dom ibland också. Fords satsning var främst menad för värstingklassen Grubb B i rally, men den förbjöds 1986 när de sista RS200 byggdes, fast dessa maskiner hittade snart vägen till andra sporter, som banracing, rallycross med mera där flera av bilarna tävlas med än idag.
säsong för Monark
Monark är mest känt för cyklar, men dom har gjort vintersäsongsprylar också, som denna motorvärmare för bilen. Annons från 1973, illustrerad av den flitige Georg Beverloo som ju förekommit lite här och var på bloggen innan.
Städdags
Den fantastiska gruppen "Stomp" visar hur man sopar golvet med musik, eller hur man gör musik av det.
Moscow midsize
Buick Special från 1963 någonstans i Moskva. Nummerplåtarna säger att detta är en diplomatbil från Nordrhodesia , landet som numera heter Zambia.
Polska diplomatskyltar på en Chevelle Malibu 1964.
Chevelle 1965, privatägd, men inte från Moskva utan från det närliggande Vladimir Oblast.
En ovanlig Mercury Comet Caliente coupé 1965, av bilarna att döma i bakgrunden är detta någonstans i diplomatkvarteren.
Brasilianska ambassadens Buick Special 1966.
Chevelle 1966.
Ford Fairlane 500 1966 som fått slita hårt i det tuffa ryska vinterklimatet.
Fyrdörrars Buick Skylark 1968, från Japans ambassad.
Ford Fairlane parkerad brevid en Volga, 1968.
Finska diplomatkåren åkte bland annat Oldsmobile Cutlass 1968
En fyrdörrars hardtop Oldsmobile Cutlass 1970, i bakgrunden skymtar en Volvo 145, exotiskt å det förslår i Moskva.
En Oldsmobile Cutlass 1970 tämligen långt från Moskva och diplomatvärlden, den är registrerad i det avlägsna Sakhalin, den stora ön som ligger norr om Japan utmed ryska stillahavskusten.
Caprice 1977, det blev en märklig rockad i GM:s sortiment när man bantade sina bilar. Caprice räknades som full-size men 1977 var den faktiskt mindre och lättare än midsize-seriens Malibu.
Med Dodge på stranden
Stränder, solnedgång och sällskap, så ser det ljuva livet ut i reklamens värld.
På sjuttiotalet var vanen ett strandraggarfordon, rymligare än en beach buggy. Dpdge körde hårt på vanen som livsstilsfordon, här1976 med dekor och fräsiga magfälgar från Travco.
Och streetvan package, 1977.
Dodge Dart 1970.
Dart 1975.
Dart Swinger 1976.
Så får ju specialmodellen Dart Hang Ten inte förglömmas och den skrevs om här: 2008/-dodge-dart-hang-10.
Temat är äldre än så, Dodge Custom Royal 1957
Och 1958
Coronet 1965.
Coronet tio år senare, 1975.
Och den snofsiga Charger SE 1973, med picnicfilten förberedd, men fotavtryck och hjulspår saknas som nästan alltid på dessa bilder.
En annorlunda Charger, från Brasilien, 1977.
Europaimporter från amerika
Volvo från Kalifornien, Det är en Turbo från 1984, lite av en skvaderbil. Under några år hette dessa varken 240 eller 260 där, utan just denna modell hette kort och gott "Turbo"
och var en 240 som hade begåvats med 260:ans grill och de karakteristiska USA-lamporna.
Och en hyfsat fin 1800E, Det var ett tag sedan man sist såg en 1800 på importfronten men de finns fortfarande att hämta over there. Merparten av produktionen såldes just till USA så det finns betydligt fler av dom där än här, ännu.
Jaguars sportbilar sålde också i stor upplaga i USA, denna fina XK140 coupé kom in i september.
En ryss i New York
En av de mer obskyra exemplen på "grey market" importer i USA, Satra Corperation försökte alltså sälja Sovjetiska terrängbilen UAZ-469 i New York, under det kalla krigets tid. Omdöpt till det lite mer internationellt kända Lada. Satra var var huvusakligen importör av Sovjetfordon till England av både bilar och motorcyklar, men någon gång på sjuttiotalet etablerade man sig även i Nordamerika och saluförde då denna UAZ/Lada och vitryska Belarustraktorer. Försäljningen bör vair tämligen ringa.
Brittiska bromsar
En Morris J2 van gör reklam för All british Lockheed hydraulic brakes, ett bromssystem som länge kom att vara standard på nästan alla europeiska bilar. Så värst urbrittiska var dom dock inte, utan ett företag som hette Automotive Products förvärvade licensen från Lockheed i USA att få ensamrätt på denna innovation på den europeiska marknaden. Hydrauliska bromsar hade först använts av Fred Duesenberg på en tävlingsbil 1914, men något patent på det tog han aldrig. Det gjorde däremot Malcolm Loughead som kom upp med ett liknande system 1918. Sådär tio år senare hade många gått över till de moderna effektiva bromsarna, och 1929 bildades den engelska avknoppningen under tidigare nämnda AP. Malcolm och hans bror Alan kom itne göra så mycket mer avtryck i bilhistorien, men däremot inom flyget, för bygga flygplan hade dom gjort i Santa Barbara, Californien sedan 1912. Bröderna Loughead ändrade så småningom sitt efternamn till det idag mer kända Lockheed, ett namn förknippat med de mest extrema flygplan som gjorts genom historien, och med bromsar.
Färgglada Taunusdamer
Mer Taunusbilder från förr, i damsällskap.
Taunus 12M 1963
Taunus 12M 1960 i USA.
Taunus 15M 1967
Taunus 17M en glåmig dag i Köln 1964
Betydligt bättre väder, Italien 1962
En annan Italienkoppling, den vackra och sällsynta OSI 20MTS, byggdes på Taunus.
Taunus GT 1971
Cars & Planes - Aeroplane Jelly
En reklambild från 1937 för godisföretget "Aeroplane Jelly" Söta sliskiga, dallriga och omåttligt populära geléer var, och är än i dag deras varumärke och även deras reklamjingel, Aeroplane Jelly har från 1930 som varit närmast en landsplåga i över 80 år. I Australien, där Aeroplane Jelly startades av en fd spårvagnskonduktör 1927. Bilen är en Chevrolet model GC van, högerstyrd givetvis och byggd på hemmaplan. Chevrolet hae satts ihop i Australien sedan 1918 och 1926 bildades General Motors Australia Pty Ltd, och hade då fem sammansättningsfabriker på kontinenten. Karossernakom oftas från Holden, som 1931 inkorperarades i GM. De här små lastbilschassina fanns som skåpbilar eller personbilslika karosser och kom från 1935 kallas för "Suburbans" ett namn som används än idag på dessa.
Vinces Vega.
Ford Vega Special kom till 1953, och kan då antas tagits fram för att konkurrera med Chevrolet Corvette, men så var inte fallet. Det tog sin början redan 1950 då man utlyste en designtävling i Motor Trend. Vinnande bidrag kom från Vince Gardner, som tidigare hade arbetat under Gordon Buehrig, och varit mer eller mindre ansvarig för den legendariska Cord 810.
Det vinnande bidraget hade godkänts av Vince Gardner och Henry Miller vid Motoramamässan i Los Angeles 1950, men detta innebar inte att projektet skulle genomföras, Henry Ford II bidrog dock med 500 dollar för att ta fram en skalmodell. Gardner själv var den som kom att driva projektet vidare, han tog med sig modellen till Detroit och tjatade sig ända in på Henry Fords kontor, där han fortsatte tjata oavbrutet tills Henry lät skriva ut en check på 8000 dollar, Vegan kunde bli verklighet. Byggandet av den kom dock inte att ske hos Ford utan i en lokal i Hollywood, där Vince själv stod för det mesta av arbetet. Till sin hjälp hade han Phil Weiand som redan var kunnig motortrimmare och välkänd i den spirande hotrodrörelsen i Kalifornien. Vegan blev inte klar i en handvändning, två år tog det att färdigställa den. En del nyfikna i grannskapet följde projektet nyfiket, som mångmiljonären Howard Hughes, som möjligen kan skjutit till några dollar vid behov, och några andra grannar var Groucho Marx och Red Skelton som ibland kikade in i verkstan. Även Henry Ford II kikade in med jämna mellanrum för att se hur det fortskred.
Det verkar som om man inte hade någon susning om konkurrenten Chevrolets nya Corvette, inte till en början i alla fall. Den presenterades i januari 1953, Vegan stod klar något senare. Det innebar att Ford var frånåkta, även om Corvetten med sin sexa var ganska timid som sportvagn betraktat så var Vegan ännu mer modest, med en liten 2,2 liters sidventilsåtta på cirka 60 hästkrafter. Även om den skulle kommit i produktion så hade det tagit minst ett år till att finslipa den. Istället kom Vegan att visas upp i samband med Fords femtioårsjubileum på http://en.wikipedia.org/wiki/Ford_Rotunda, där den kom att bli utställningsobjekt under en period innan Vince Gardner fick tillbaks den. Och det var tursamt då Rotundan brann ner till grunden 1962. Vegans öde är lite diffust, troligen behöll Vince den fram till sin död 1976, och den kom att återupptäckas i slutet av 1990-talet då den renoverades av Fran Roxas och idag återfinns den på Pack Auto museum i Carrolton, Texas.
En annan dag på Axvalla 1912
Svenska arméns flygskola, eller flygkompaniet skrevs om här: /en-dag-pa-axvalla-1912.
Nu har man varit i Frankrike igen och handlat en Nieuport till flygkompaniet. Återigen är det Gösta von Porat bakom spakarna på den nyinköpta kärran. Nieuport type 4G var ett monoplan som kunde fås med en rad olika motorrer, de första modellerna hade en 50-hästars roterande stjärnmotor, senare modeller som 4G hade Gnômemotorer på 70 till 100 hästkrafter och hade en toppfart på 90km/h.
Det här flygplanet klarade sig utan några intermezzon eller haverier och var i tjänst fram till 1919 fast utan någon direkt uppgift i flygkompaniet. Planet finns bevarat och flög faktiskt så sent som 1965, idag står det på flygvapenmuseum i Linköping.
Hursts bästa tillbehör.
George Hurst är i högsta grad förknippad med muskelbilar, racing och häftiga prylar därtill. Hurst Performance berömda växelspakar och länkage med mera kom även att köpas in och användas i standardbilar av GM, AMC, Chrysler och Ford. Men George Hurst uppfann en annan sak som används än idag runtom i världen och räddat otaliga liv.
George hade spenderat mycket tid på dragstrippar och Nascarracing, och hade tagit tydligt intryck av hur klumpigt säkerhetsarbetet fungerade. Det kunde ta en timme att såga ur en förare ur en kraschad bil. Exakt hur han fick idén till den hydrauliska tången är inte känt, men bygga snabba exakta växellänkage var Hurst känd för, och någonstans i garaget borde ju funnits en hydraulisk domkraft...
Hydraultången är genial, och genererar en enorm kraft som både kan bända isär metall likasom att klippa genom en kaross. Och den kan hanteras av en person. Den första varianten kom redan 1963 och användes främst av räddningspersonal på racerbanor. I slutet av 60-talet spreds användandet av "Jaws of life" som den kom att kallas, och Hurst demonstrerade verktyget för myndigheter, trafiksäkerhetsorganisationer, polis, brandkår med mera, och Jaws of life började även exporteras. Idag är det ett välkänt verktyg världen över i många olika sammanhang.
uppställning med A-laget
Brittiska polisen har genom åren haft en rad lite udda fordon, dom här här trafikpoliserna har svårt att dölja sin förtjusning över sina nya tjänstefordon, MGA roadstrers, som antagligen var menade att användas för motorvägspatrullering.
Jeepster igen
I fjol så skrevs här: may/jeepster.html om en myckert annorlunda bil som kom in, nu har en till av dessa Jeepsters ankommit.
Den här är av 1950 års modell och skiljer sig på en rad punkter från det förra exemplaret, Willysbilarna fick en ny grill det här året t ex.
Och en ny instrumentering, fortfarande spartanskt, men lite modernare.
Under huven sitter de beprövade fyran som nu hade förstorats och kallades Hurricane istället för Go-devil som de tidgare hade. En sexa fanns också men förhålllandevis få Jeepsterns såldes med den.
Chevrolet Harleqin
Chevrolet Malibu i multicolor 1979, det här temat kom ju senare gå igen hos Volkswagen, då kallat Harleqin.
Men även VW hade använt temat innan i reklamen, redan 1964.
Tunga fordon i återvändsgränden
Bussar och lastbilar som inte blev annat än försök och prototyper.
Strömlinjeformad Skoda från 1938, såhär slimmade blev dock inte bussarna då eller senare.
Scammell hette tillverkaren som byggde de största ocj tyngsta lastbilarna i England. 1929 byggde man ett exemplar för riktigt tunga transporter, den här prototypen hade lastkapacitet på 100 ton.
Kaiser-Frazer började bygga bilar efter kriget, och man byggde även en prototyp till en buss. Någon merKaiserbuss blev det itne men detta exemplar sattes dock i reguljär trafik och rullade ända in på 60-talet.
En annan snitsig buss från öst, Ungersk Ikarusprototyp från 1958
Ryska ZIL gjorde fordon i alla storlekar, denna mindre lastbil E169 kom dock aldrig i produktion.
Sexhjulsdriven prototyp från Östtyska IFA-Robur 1975.
Inte ens menad för trafik på planeten jorden. 1963 var rymdkapplöpningen igång och Grumman byggde denna "mo-lab" som ett experiment på hur ett fordon för astronauter på andra planeter skulle kunna tänkas se ut.
I framtiden på 1960-talet skulle vi inte bara åka till andra planeter, vi skulle köra turbinbilar också, GM, Kenworth och flera andra provade drivkällan i tunga lastbilar med, så även Freightliner med denna Turboliner prototyp som kördes hårt tvärs över kontinenten 1965.
En Leyland från 1953 med lågbyggd hytt.
En prototyp från Ford ute på prov 1973, Elba hette denna då, men med en del ändringar kom den senare i produktion som Transcontinental.
KAZ 608B Kolida ser produktionsmässig ut, men av någon anledning kom denna ryska lastare aldrig att serieproduceras.
MAZ Perestroika 1988 var inget annat än en ren konceptbil.
Strandliv med Volvo
Med nya PV544, troligen för promotion utomlands.
PV444, på en strand inomhus 1956
Volvo Sport
1800S och kulingvarning på stranden 1965
1800ES vid kalkstensklippor, ROX132 är ett registreringsnummer som brukade dyka upp på en hel del reklambilder från Volvo vid den här tiden.
Volvo Duett fotograferad vid Hovås, bilden användes i den franska broschyren
Och den här bilden kommer från den japanska katalogen, dessa 144:or fick annorlunda dörrar i Japan, med försänkta handtag för att klara maxikraven på fordonsbredd.
145 1974.
164.
Och Volvo 66 som ju egentligen var en Daf.
Tomt i lokalen 1942
En Lincoln har försett med flaggor och får lite extra puts. Bakom den är det tomt, och kommer så vara i drygt tre och ett halvt år framöver. Det är den 31:a januari 1942 och i princip all civil produktion upphörde vid den här tiden, kriget krävde stora omställningar. Detta är den sista Lincolnen före produktionsstoppet, 6547 stycken hade hunnit byggas av 1942 års modell från att den introducerades i september 1941.
Full service hos Esso
Tankning, kolla olja och vatten och en puts av rutan var självklarheter på macken förr, kanske inte alltid man dammade av hunden också, men i allafall gjorde man det vid det här fototillfället någon gång tidigt 1960-tal.
The Melin Collection - downsizing
Alla amerikanska var inte stora, Nash var tidigt ute med en kompakt och nätt bil i form av Metropolitan, här av 1958 års modell. Fotograferad i Long Beach med Kerstin Johansson 1963.
En tidig amerikansk småbil som dock blev ganska kortlivad, Hudson Jet 1954. John Burchark från SAlt Lake City hälsar på i SAnta Ana med ett välanvänt exemplar 1961.
"Compact cars" blev ett begrepp när samtliga biltillverkare började komma med dessa mindre bilar i början av 1960-talet. Först ut var Studebaker redan 1959 med sin Lark. Gilbert Kyllingstad I Sanata Ana hade en Lark De Luxe wagon från 1959.
Splitter ny Rambler American 1961, ägd av Torsten Persson i San Clemente
För den som ville ha ännu mindre bilar så importerades europeiska modeller också, Lucy Melin med Ford Anglia som torde varit en ganska ovanlig syn i Amerika.
1960 hette Plymouths stora lilla nyhet Valiant, Bill Nott i Newport Beach visar stolt upp sin nya.
Valiant och Dart blev två storsäljande kompakter, här en fin Dart 270 i Garden Grove 1963
Oldsmobiles bidrag i klassen var F-85, Cutlass var topmodellen av dessa och fanns som coupé och cabriolet 1962.
Edward Hertberg i Santa Ana med en F-85 Cutlass 1963.
Syskonmodellewn till F-85 var Pontiac Tempest och dess toppmodell hette då Le Mans. Valry Burchak heter ägarinnan och året är 1963.
Vega var 1970-talets storsäljare i compactklassen, Sue Hansen i Orange med sin nya Vega på uppfarten 1974.
Ford Granada var snäppet större men instressant då man körde samma namn som på Europaforden fast dom har inget annat gemensamt. Ruth Johnson heter damen med denna 1976 års Granada coupé.