Pellys Saab

De här designutkasten från 1958 för Saab kommer från lite oväntat håll, nämligen det soliga Kalifornien.

 

Charles Pelly var en ung talangfull formgivare som bland annat ritade sportbilarna Scarab i slutet av femtiotalet. Efter avslutade studier vid Art Center College of design i Pasadena hamnade han 1957 på Konstfack i Stockholm för att specialinrikta sig på möbler. Det var antagligen här han kom i kontakt med den underliga lilla inhemska bilen som hette Saab. Då troligen ganska okänd i Amerika.

Skisserna från 1958 visar en lite amerikafierad Saab elegant utdragen men med bibehållen grundform. Charles Pelly kom dock bara att göra sporadiska inhopp i bilindustrin under sin formgivarkarriär, som racerbilarna Chaparral under sextiotalet, och ett projekt med en fyrdörrars Porsche som inte blev av. 1972 grundade han Designworks USA, räknat som en av världens främsta center för industridesign. Denna firma kom dock seanre att få en ganska stor koppling till bilindustrin då hela Designworks USA köptes upp av BMW 1995.


från ofullbordad till ogjord.

En något grovt tillyxad instrumentpanel med lånad rattkringa från någon befintlig bil.  
 
 
Och med ett lånat säte, här är man i en viktig fas av en bils utveckling, ergonomi och körställning.  Har formgivarna gjort rätt eller flummat till det?  Vad måste ändras innan vi börjar bygga på riktigt? Kan alla nå pedalerna? Skall vi verkligen bygga det här på riktigt?
 
Nej det skall vi inte, men så här långt kom man hos Daf med projekt P200, en lite större fyrdörrars mellanklassbil i mittne av sextiotalet. På bilden ovan ser man en modell av en kommande motor och hur dess placering i chassit provas ut. Men projektet slopades när man kommit ungefär så här långt, tiden var tydligen inte inne för en stor-Daf då, och kom aldrig att bli senare heller. 
 
 
 
 

Peugeot Nomad

En Peugeot 203 ombyggd till kombi med ganska vågat snitt, den är byggd av Antem och liknar väldigt mycket Chevrolet Nomad som kom 1955. Året innan hade man visat upp desigen på en Corvette med samma namn, men denna Peugeort lär vara daterad före det, redan 1951.  Dessutom är strömlinjeformad takbox också långt före sin tid.
 
Nomad 1955, originalet, eller snarare efterföljaren.
 

en verkstad i Wien anno 1900

Vid Porzellangasse i Wien hade bröderna Armbruster sin karosserifirma och här är en ögonblicksbild från år 1900 i verkstaden. Som de flesta andra hade man byggt hästvagnar och sadlade om till automobilkarosser. Här swer man tydligt denna övergång i deras ljusa och luftiga lokal. till höger står just hästdragna öppna vagnar, i bakgrunden de nya automobilera som hade börjat konkurrera ut hästen på gatorna. under denna period var hantverket på de båda unegfär efter samma mall. Till vänster står ett par lastbilar, en mycket ovanlig företeelse vid denna tid, men dessa vidunder hade så smått börjat komma ut på vägarna, med massiva stålhjul och stela axlar.
 
 

I ett annat hörn hos Reutters

BMW laborerade med en ny bil modell och det var karosserifirman Reutter som byggde prototyperna till den kommande 501/502 En annan av dom uinder resans gång visades här:/i-ett-hemligt-hörn-hos-reutters-1950

 Reutter hade ganska bråda dagar på den här tiden i femtiotalets början, dels fungerade man som prototypverkstad åt BMW och flera andra, dels hade man kontrakt med det nystartade Porsche att leverera karosserna till deras modell 356.

 

Den här fullskalemodellen är mycket närmare det färsiga resultat än den som visats förut, intressant nog verkar den något lägre och bredare i fronten än vad som kom att bli. Den fick inte heller de moderna infällda baklamporna heller


Czernys cigarrformade

Karosserimakaren Karl Czerny var verksam i Wien under tidigt 1900-tal. Czerny byggde flertalet karosser åt österrikisk-ungerska kungahuset och kejsaren Franz Joseph.
 
Den här egendomliga limousinen var dock inte för Imperiets räkning,formässigt inspirerad av zeppelinarna i form och ett mycket tidigt exempel på strömlinjeform 1913. Mer speciellt med den är att fram och sidorutor är välvda, ett mycket svårt konststycke att få till på denna tid.  Den byggdes på ett franskt Charronchassi, ursprungligt syfte, beställare eller vidare öden okända.
 

Buehrigs utkast

Cord 810, en milstolpe i designvärlden har tidigare presenterats här: /buehrigs-bästa. och dess derivat: cords-gengångare.
 
Från Gordon Buehrigs skissblock kommer dessa tidiga utkast, daterade redan 1933, där denna drömvagn redan då hade fått sin utforming.
 
 
 
 

styling på Berlinmässan 1921

Att bygga "show cars" eller stylingbilar med dekor och fantasifulla lackeringar är inget nytt. På bilmässan i Berlin 1921 stod den här bilen i Benz monter.
 
Karossen var ett verk av Reutter, och var byggd helt i aluminium. Sen graverades den olackade karossen mödosamt i ett extrem jugendstil och bör väckt en hel del uppmärksamhet. Efter mässan såldes bilen, eller konstverket till en arabisk kund, prissumman löd på hela 26000 Riksmark, i dagens penningvärde motsvarar det ungefär 3,5 miljoner kronor.
 

Auto speciale 3

Specialbilar från Italien , i obligatoriskt damsällskap givetvis.
 
Abarth 750 spider från Zagato 1957
 
Abarth 1000 Spider signerad Pininfarina 1964
 
I lånta fjädrar, detta är "Jaqueline" från Pininfarina byggd på Cadillac 1962.

Och en Mercedes benz 230SL, också specialbyggd av Pininfarina.
 
 
Vackra OSI 20MTS var en Ford Taunus i italiensk kostym
 
En egendomlig bastard från brasilien, detta är i grunden en Alfa Romeo 1900, som fått en del amerikanska attribut, som Chevrolet '55 grill, Studebakerkofångare och dessutom en stor V8 från Cadillac... ett verk av custom/karossbyggaren Woerdenbarg.
 
Pininfarinas prototyper för BMC är välkända, främst då det aldrig blev Austins av dom utan designen gick vidare till Citroen, här är 1100 från 1968.
 
Bertone/Alfa Romeo Carabo
 
Bertones Fiat 125 Exexcutive på utställning 1967
 
Bertone Tundra 1979
 
Bertones vision av Cadillac 2005, Villa
 
Marzal 1967
 
Extrema Pininfarina Modul 1970
 
Fiat Maremma, mer elegant och jordnära, också från Pininfarina, 1974
 
Ital Designs Porsche Tapiro på utställning 1970
 
Siva Sirio, ritad av Michelotti byggdes bara i tre exemplar 1967
 
Piaggio Formula Wind var en specialare som inte ens lämnade ritpappret. Prospekt från Paolo Martin 1986, han har även varit inblandad i flera av ovanstående fodron under sin tid hos både Michelotti och Pininfarina, såsom BMC 1100:an, Modulon och Maremma.  

Reutters ryggsäck

Här: balzers-bagage.html syntes en specialbyggd koffert med en Mercedes Benz under, här är en annan på samma tema, från Reutter.
 
Denna Mercedes-Benz 8/38 byggdes åt skofabrikanten Salamander-Sigle i Kornwestheim 1927.

Bentley Francais 3

Mera Bentleys klädda av de franska karossmakarna på andra sidan kanalen.
 
Saoutchik byggde en hel del flamboyanta skapelser, denna sports tourer på 4¼litre chassi är från 1936.
 
En tidigare Saoutchikcabriolet från 1929 på model Speed Six. Denan model som föregick trettiotalets 3½ och senare 4¼litre modellerna gjordes totalt bara i 182 exemplar.
 
Elegant coupe från Kellner 1935
 
En väl tilltagen motorhuv och koffert skvallrar om att detta är en Continentalmodell, kaross från Kellner 1936.
 
Cabriolet 1934 också från Kellner i Paris.
 
sportig caoupe med fastback profil, från Van Vooren 1938.
 
Bentley mk V hann knappt börja byggas innan krigsutbrottet stoppade den, 15 chassin blev det och 11 av dom levererades till kunder med kaross, denna cabriolet fick snygg kaross från Saoutchik.
 
Efter kriget kom istället mk VI, och för första gången byggde man en hel stålkaross från fabrik på chassit. Men det gick att få sin Bentley med specialkaross om man så ville ändå. Den här från 1948 har ett mycket iögonfallande sådant från Saoutchik. mk VI byggdes i rätt stor upplaga 1946-52, 5202 exemplar blev det och av dom fick 1012 andra karosser än Bentleys egna. 
 
Svepande coupé av Figoni 1947, med vågade linjer som var typiska för Figonis karosser. dess anda verk har tidigare skrivits om här: flamboyanta-figoni
 
Chapron kom senare göra sig känt för nära samarbete med Citroën, men hade en lång historik med karossmakeri bakom sig, 1951 byggdes en cabrioletkaross på Bentley mk VI.
 
En coupé med sollucka och utan B-stolpar byggd av Van Vooren, troligen bland de absolut sista från den firman, 1951.
 
 

Outnyttjade utrymmen, kombibilar som aldrig blev av.

Tidiga kombis, shotting brakes och depot hacks har tidigare skrivits om här: karosslära-del-5.
Denna kallades "depot wagon" av Essex som byggde den på försök 1930, och verkar vara en felande länk mellan depot hacks och senare wagons.
 
Så hoppar vi till 1962 och Tjeckoslovakien. Skoda undersökte kombinationen av stående svansmotorfyra och lastutrymme men det blev inget bra, modell 990 kom inte som kombi.
 
En brasiliansk bastard, Vemag byggde DKW, och deras variant av den modernare F102 hette DKW Fissore, ritad av just Fissore också. 1964 byggdes en Fissore kombi på prov.
 
Föga elegant ryggsäck på Lancia Fulvia, prototyp byggd av Carozzeria Touring 1964.
 
Hos Jeep 1965, en kortare tvådörrars Wagoneer byggdes, men det dröjde en hel del år inan designen kom igen hos dels Commando och Cherokee
 
Oldsmobile Toronado skulle blivit snygg som kombi, men bara en blev av 1966.
 
Reliant Scimitar med glasytor som en drivbänk. detta var en utställningsbil gjord för Triplex safety glass för att visa upp sitt junnande inom glas och laminatindustrin 1966.  Några år senare kom Scimitaren även som sportkombi, minus några glasrutor.
 
Skulle SAAB 99 bli kombi också? eller är det bara en testmula? Denna skapelse syntes rull runt på engelska landsbygden 1968.
 
IKA-Torino i Argentina fanns som sedan och snygg coupé, baserade på en äldre Rambler American. Lutteral byggde en kombiprototyp på denna 1968.
 
Volkswagen K79 började som NSU, och då gjorde man även en kombiprototyp som visades här:germaner-i-limbo. På Volkswagens museum står en K70 kombi med VW emblem som inte heller blev av.
 
Fiat Maremma 1974, utställningsbil på sportkombitemat av Pininfarina 1974
 
Australiens sorgebarn Leyland P76 blev ett kortlivat fiasko, en kombi byggdes innan proppen drogs ur P76-projektet.
 
Renault 14 Break 1976, också en variant som aldrig kom ut till allmänheten.
 
Lancia Olgiata, liksom Maremman också en stilstudie, på Lancia Gamma 1982
 
Alfa Romeo 75 kombi visades upp på Genevemässan 1986 men sågs aldrig ute hos bilhandlarna.
 
Ett annat kombiprojekt som enbart syntes på mässorna 1998, Ford Touring Ka hette den. 
 
Stöddig fyrhjulskrabat från ryska Izh 1999, Orbita kallades den och hamnad i källaren med andra avsomnade projekt.
 
Bentley som bjässe-SUV, BY616 från 2005 är en av dom modeller som mer välförtjänt avlivades på prototypstadiet.
 

Bentley Francais 2

Fler franska karosserier på brittiska Bentley.
 
En kaross från Letourneur et Marchand 1934 med en del udda inslag.
 
Mer traditionell stil från Henri Binder 1935, med cannédekor.
 
Sportig saloon, eller snarare en berline från Van Vooren 1936. Notera avsaknad av fotsteg, de delvis infällda bakskärmarna som var radikalt på denna tid, dessutom har den en annan ovanlig finess för tiden, ett bagageutrymme bak.  
 
Ett annan kaross från Van Vooren 1937, desto mer konventionell.
 
Mera från Van Vooren, denna sedan är från 1939 liksaå den eleganta cabrioleten nedan.
 
 
 
En sedanca cabriolet, eller three position drophead som den heter i brittiska termer, från Kellner Paris 1936.
 
Och en elegant coupé också från Kellner, 1935.
 
Pourtout höll hus i utkanterna av Paris, i Bougival.  Mest är dom kända för Darl'mat och Eclipsekarosserna för Peugeot och även många Delahayes kläddes av dom.  Denna extrema Bentley byggdes åt redarmagnaten Andre Embiricos som tävlade flitigt med den under trettiotalets sista år.
 
Pourtout, eller mer deras formgivare George Paulin fick i uppdrag sommaren 1939 att bygga en prototyp av Bentley själva. Den kom dock inte att byggas i Pourtouts verkstad utan jobbet lejdes vidare till Van Vooren. Chassit fick individuell framvagn och en helt ny layout, fyra chassin kom att färdigställas men bara en fick kaross.  Någon fortsättning på projekt Cornische kom inte att bli då kriget bröt ut.  Cornischen krashades i en olycka 1940 och strax efteråt förintades resterna av bilen i en bombräd över Dieppe
 
 

Bentley Francais

En speciell Bentley med chassinummer B20BH, har tidigare visats bland annat här: bentley-fran-franay.
Med sin extrema specialkaross från Franay sticker den ut i mängden, B20BH men ytterligare fyra mk VI kläddes av franska Franay  
B20BH byggdes 1947 för en herr Gadoi 1947
 
B26BH från Franay byggdes för A.J.Leichti Jr samma år.
 
B182LLJ fick sedancakaross för Tina Onassis 1951
 
B341GT ochskå en mk VI från 1951 stod utställd på parissalongen samma år inan den gick vidare til sinm köpare, en mr M.Toriel.
 
B136LEY var något så ovanligt som en vänsterstyrd Bentley, byggd av Franay för parissalongen 1949 och var beställd av firman Societé des Bijoux Fines.
 
Ett tidigare exempel på Franay-Bentley , en smäcker 3½litre cabriolet från 1935.
 
Och en till från samma år på likadant chassi.
 
R-type Continental från 1954 med kaross från Franay
 
Och en Continental R-type coupe med lite annorlunda profil 1955, Franays produktion blev alltmer sporadisk dessa år och de sista karosserna lämnade firman någon gång mot slutet av femtiotalet.
 

Kapten Nemos Gregoire

Om Jules Vernes excentriska ubåtskapten Nemo skulle beställt en bil i 1900-talets början kanske den skulle sett ut så här?
 
 
Denna säregna kaross är ett verk av Alin&Liautard, en liten karossmakare som var baserad i Courbevoie, Paris.  Den här egendomliga coupén är från 1910 och byggd på ett chassi från Gregoire. Alin&Liautard gjorde en del ganska annorlunda karosserier under 1910-talet men blev aldrig särskilt välkända.  De sista karosserna därifrån daterar sig från mitten av 20-.talet och exemplen på deras verk är överlag ganska fåtaliga. 

andra former än tänkt

 
Chris-Craft är mest kända som båttillverkare, men här är ett landfordon som byggdes på prov av dom 1937. Chassi och motor kom från Plymouth, delar av karossen är canvas över spant. Några fler land-yachter från Chris-Craft sågs dock inte till
 
Ett annat experiment som är smartare än det ser ut. En rymlig kaross med platt golv och svansmotor kanske kunde bli taxibilarnas framtid, men av det koncept föll ingenting ut. Byggd av Checker 1946.
 
En smäcker kaross med tidlösa drag från Mercedes 1960 kallad W118 men blev sedermera den mer konservativa W108 några år senare. Nedan är högersidan på samma studie som hade två dörrar, här blir den höga takprofilen mer uppenbar och som senare gick igen på W113 "Pagoda"
 
 
En prototyp hos Jensen för Austin Healey, så här tänkte först den nya stora Healey 3000 skulle kunnat bli men istället behöll man den ursprungliga klassika karossen, den här är från 1960.
 
En Pontiac Tempest 1961 som fått en omgång i Howard Dutch Darrins studio, men denna facelift var inget GM nappade på.
 
I Brasilien byggde Willys Sportbilar, till exempel Interlagos baserade på Alpine, prototypen Capeta visades här:prototyper-pa-malsnöret. Det gjordes även en mer GT-inriktad prototyp som hette Capeta Boulevard 1964, men den kom inte heller i produktion
 
I grannlandet Argentina ville man också bygga sportbilar, här är prototypen till Crespi Tulia GT 1971.
 
En Triumph med flyt i linjerna som kallades Vitesse, ritad av Michelott och byggd av OSI 1964, men kommande Vitesse kom i mångt och mycket behålla Heraldens kaross.
 
Från Polen, ett modernt småbilsförsök från Syrena 1970
 
En av många östeuropeiska projekt som inte alls var särskilt tokiga utan mycket moderna och kanske skulle kunnat bli framgångsrika exportbilar, men Sachenrings P610 som Trabantersättare kom inte längre än såhär 1971
 
Facelift för Skoda 120LS 1977 verkar dock inte fallit någon i smaken. 
 

Loewys livsverk.

 

Raymond Loewy var egentligen fransman, född i Paris 1893 och emigrerade till USA 1919. I slutet av 20-talet satte han upp ett eget designkontor, och bland de tidiga uppdragen var det främst kontorsmateriel och liknande prylar, detta var en del av ett helt nytt arbetsområde som hade etablerats, industridesign, i detta kom Raymond Loewy att bli förgrundsfigur.

 

Vi kanske inte lägger märkte till så mycket i vår vardag vad som är design, men vi omges och hanterar föremål varje dag som verkar enkla och basala, men är frukten av en ofta lång och genomgripande designprocess. Sänglampan, kaffekoppen, handtaget till kylskåpet, osthyveln, redan före frukost har vi utsatts för mängder av industridesign. För det är så här med en bra form, den märks inte, en dålig design avslöjas obarmhärtigt och omgående. Det är en naturlig del av vår vardag, men när Raymond Loewy började skissa sina första pennvässare, skrivmaskiner och annat, var det banbrytande i den nya funktionalismens anda att sätta konsumenten, människan i centrum.

1934 avancerade han till riktigt stora saker, från pennvässare till bilar och lokomotiv för Pacific railroad, de stora loken bar prägel av den nya tidsandan, aerodynamik och art deco.Här beskrevs S-1 och T-1 loken: /raymond-och-lokomotiven.

Vid samma tid blev han även anlitad av fordonsindustrin, och första bilen som bar Loewys signatur var Hupmobile 1936. I den här vevan fick han också en talangfull adept vid namn Virgil Exner som senare skulle bli ett lika stort namn i formgivarvärlden. Raymonds firma sysselsatte på 1940-talet runt 150 personer, illustratörer, formgivare, arkitekter och modellbyggare, från den här studion kom allt från rakapparater till järnvägsstationer. För svenska elektrolux ritade man kylskåp, dammsugare och golvmaskiner, såsom med många andra loewydesigner, kom dessa att tillverkas i decennier framöver.

Stilstudie för futuristiskt "road train", och en serie husgeråd, grytsetet kallas "La mama" och välkända även i våra köksskåp.  Logotypen till air force one gjordes också av Loewy.

 

För electrolux, golvboningsmaskiner som tillverkades oförädrade i decennier. I Plastmaterial designade han även denna båt kallad Dorsett. Roanoakes järnvägsstation var också ett verk av Loewy och sist en bild i studion hos Studebaker.

Det räcker inte bara med en vinnande form för att sälja, det måste finans image med, ett namn, en logotyp som känns igen vid första ögonblicket, och det var i det här som Loewy fick många uppdrag. Lucky Strike 1942, Shells berömda snäcka, postverkets stiliserade örn med mera. Många av de trademarks han gjorde används än idag i stort sett oförändrade, och flera av dom klassas idag bland världens mest välkända varumärken.

 

I bilvärlden är han mest förknippad med Studebaker, för vilka hade hade uppdrag som konsult från 1936 och framåt. 1947 års Studebaker "Starlight" med sin glasveranda, brukar ackrediteras Loewy men det var egentligen Virgil Exner som stod för detta, Exner hade fått kicken av Loewy redan 1944 men fick omgående jobb för Studebaker. 1953 års modeller, som var nyskapande för sin tid, kallade "Starliner" var mest ett verk av Robert Bourke som då var anställd av Loewys studio, och de kommande Hawkmodellerna, kom också härifrån. En Studebaker ritades helt uteslutande av Raymond själv och det var den besynnerliga Avanti, som än idag ses som en milstolpe i formgivningshistoria.

 
Och hans BMW 507, Pichon-Parat i Paris var karossfirman som ofta förverkligade Loewys idéer.
 
Och Loraymo var hans egna specialla tolkning på Lancia.

 

Och hans egensinniga E-type.

Raymond drev sin studio i närmare 50 år och lade även grunden till flera designcenter och utbildningar. I senare karriär ingick uppdrag åt NASA, och även interiören till Concorden. Först 1980 vid 87 års ålder släppte han slutligen pennan och flyttade tillbaks till sitt barndomsland Frankrike där han framlevde sina sista år fram till sin död 1986.

 


mera bilvålnader

En svit till med modeller vi aldrig fick se, på gott och ont.
 
Coggiola var flitiga i att ta fram alternativa modeller för biltillverkarna, det här en Renault 40, en modellserie som aldrig blev av.  BVyggd 1972 och verkar vara coupé på högersidan och fyrdörrars sedan på andra.
 
Och denna är också från Coggiola, för Volvo 1969, baserad på 144, men verkar ett numemr större. Någon sådan här gummisnoksvolvo kom aldrig att bli av och det tackar vi nog för.
 
En SAAB 99 med rejält utdragen nos, denna bil var testbänk för V8, ett experiment som aldrig blev verklightet.  
 
Ett annat "nosejob"  Willys do Brasil köptes upp av Ford och deras Aero/Itamaraty tillverkades ett kort tag under Fords namn, denna tilltänkta facelift blev dock aldrig av innan modellen lades ner. 
 
Påå Volkswagens museum står denna prototyp kallad EA53, som bär tydliga drag av den kommande 1500:an, men karossen kom mer snarlik också gå igen i den brasilianska tappningen av 1600 som kom 1968, dock var den byggd på gamla typ 1:ams plattform.
 
På andra sidan muren, Wartburg byggde en hel del iuntressanta prototyper på 70-talet som dock aldrig kom i produktion, ovan syns P360 från 1974, och nedan P610 från 1979, båda två ser både klart moderna och närmsta produktionsfärdiga ut.

En fyrdörrars Fiat 128 byggdes på försök av Moretti.

Cavaletta var en festlig liten prototyp från Fiat, byggd på 126-mekanik 1976.


Cagdas från Anadol får ses som ett bra exempel på att vissa modeller aldrig bör tillverkas. Denna turkiska prorotyp är från 1979.

Austin A6-6 från 1986 var en futuristisk skapelse om en framtida ersättare för Metron, men proppen drogs ur redan året efter då Austin avvecklades helt och hållet.
Fords Mini-Mite projekt har tidigare visats här smaplock-fran-prototypverkstan. och här är ännu en i raden av Mini-mites , den blivande Fiestan, från 1972.

Specialare från Italien igen

I Italien har designhus och karossmakare blomstrat, specialbilar, konceptbilar och de mesta i den vägen har just skapats i Italien, tidiagre har vi kört ett par serir med dessa här: auto-speciali , flickor-med-drombilar. och damernas-drombilar
 
Först ut igen den evigt unga Countach.
 
Och Marzal, ritad av Gandini hos Bertone presenterad 1967.
 
Lamborghini Bravo, också från Bertone, 1974.
 
Tundra från Bertone 1977, ingen Lamborghini utan en Volvo 343 under skalet.
 
Likheterna mellan Tundra och Sibilo har skrivits om innan, här är den igen på grand stand 1977.
 
Bertones exceptionella serie BAT-bilar från från 50-talet fick en uppföljare i modern tid, här är BAT-11 som visades 2008.
 
Spicup var en annan Bertonekreation från 1969, baserad på BMW
 
Inte Bertone, utan OSI, som byggde den snygga 20MTS coupén på Ford Taunus, bakom pennan stod Werner Hölbl, österrikisk industridesigner som även var upphovsman till den här: Steyr-adria.
 
Andra främmande fåglar i italiensk skrud, Jaguar XK140 från Allemano.
 
Och en Jaguar XK150 från Zagato.
 
Och så avslutar vi med en lika extrem sak som i början, Pininfarinas Ferrari Modulo 1970
 
 

En dag i Ypsilanti 1947

Ett par ögonblicksbilder från utvecklandet av Tucker, vars bil börjar ta form i studion.  Flera desgners var knutna till Tucker under utvvecklingen som exempelvis Alexander Tremulis, och nedan ser vi Phil Egan som gör finishjobb på en lermodell.  Formen är nästan där men ännu inte riktigt. 
 
 
Nedan ser vi den slutgilitiga modellen för Tucker, och Audrey Moore väljer här ut färgsättningar för kaross och inredning.  Tucker var inget hafsverk utan var noggrant utvecklad för att möta nya tidens krav när den lanserades 1948.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0