En osannorlikt sann historia
Det sägs att om man tar ett oändligt antal apor och sätter dom vid var sin skrivmaskin under oändligt lång tid så kommer nån av dom att så småningom skriva Shakespears samlade verk. Men långt innan dess har dom nog redan plitat ut vägverkets författningsverk!
Jo, jag har alltså vart på bilprovningen igen med det stora röda sörplande slamrande skrället som heter Chevrolet C-20 Beauville van enligt födelseattesten från Scarborough, Ontario i Kanada, men det godkänns inte i Sverige då dom påstår det är en Chevrolet Comil Sportvan vad nu det är för något.
Nu var det dags för registreringsbesiktning för att slippa få mer moment-22 anmärkningar som att det saknas bälten i sätet som inte finns. Strulet börjar redan innan, med att beställa nya reg-plåtar till den då de gamla i förra besiktninge ansågs för slitna.
Alla som sett en Chevrolet van, eller någon van överhuvudtaget vet att det alltid suttit tvåradiga skyltar på dom, alternativt numer små skyltar i USA-storlek, för att passa i en USA-skylthållare. Dock så vet inte vägverket detta utan skickar jättelika EU-skylar enradiga...
Jag kontaktar vägverket å dom hävdar bestämt att enligt pappret så skall det vara dessa skyltar. Men dock hittar damen efter lite letande att vår fordonsmodell visst är godkänd för den lilla skylten. Va bra , men dom kan inte skicka dom för trots att den är godkänd med det så måste jag skicka in ett kort på bilen för att det skall vara godkänt...
Snälla kan du inte söka på nätet efter "Chevrolet van" så ser du hur modellen ser ut, nej det måste vara på precis den bilen skyltarna är ämnade för, men om jag skickar ett mail med bild, eller en länt till en bild på bilen, nej, det måste vara riktiga kort adresserat till vägverket i Örebro.
Suck.
dags före registreingsbesiktning, och samtidigt ombesiktning på skyltarna som jag ju inte kunnat sätta på plats, och sen ombes på höga avgashalter, vilket jag insisterade på att det aldrig skulle mätts från första början. Jodå, säger han och trots mina protester så mäter han avgasvärden som geivetvis är skyhöga återigen. Bilenär undantagen kravet hävdar jag och ber han titta på reg-pappret igen. Nu blandar sig stationschefen i lejken, och han hävdar liksom jag att den är befriad från avgaskrav. personbil, totalvikt över 2500 kilo, men detta gäller bara årsmodeller före 1989 efrter en koll i deras databas..
Men istället så hävdar jag att den inte är A10-kodad, nu får dom ett större problem, dom måste hitta kod A10 i sin databas... och en pinsam tystnad inträder, en "utomstående" känner till A10-A14 kraven enligt direktiv 70/220/EEG
A10 innebär att fordon mellan åren 1989-92 kunde importör valfritt välja att avgascertigfiera fordonet, främst lätt lastbil, eller inte, våran har inte denna A10 i pappren och är då befriad från kraven, så fick vi äntligen det utrett,och kunde stryka den punkten.,
Till själva omregistreringen, det röda härket är av nån outgrundlig anledning registrerad som personbil, och nu ville vi ha den i uppvisat utförande till lastbil. låter inte så svårt, men det kom det att bli. Vad som skiljer en personbil från en lastbil är fick jag lära mig, lastöglor, dom är superviktiga, att det sitter skenor igolvet med förankringar för galler och surrning spelar ingen roll, det måste vara godkända öglor.
Alltså, detta är inget hemmabygge, det är en "van", en av världens mest tillverkade fordonstyper tillverkad av Chevrolet, som ingår i General Motors, världens största bilkoncern, men 100-åriga anor, är det nån annan än svenska vägverket som kan få för sig att dom monterar icke godkända prylar i sina bilar?
Franz Kafka börjar rotera i sin grav....
Men sen hittade vi ett par lastöglor, men då saknades det två för att den skall vara godkänd, två längst fram i lastutrymmet, hade det vart så att gallret hade suttit i de främre så hade det vart okej, men nu sitter gallret,( som vi har intyg enligt direktiv TSVFS1978:9 på) i skenorna istället och då måste lastförankring finnas innanför detta. av godkänd typ som man kan köpa på Biltema och sen skriva ett intyg på monteringen. Skall vi köpa original GM lastöglor för Chevy van, så måste det skrivas ett intyg av GM:s återförsäljare för Sverige att dom är godkända, samt ytterligare godkännande för EU-certifiering av dessa originalöglor, men från Biltema behövs det alltså inte.
Kafka snurrar ännu fortare nu....
Mne för att slippa denna dividering så tänkte jag att då kör vi fanimej den som personbil iallfall, bara ändra antal sittplatser så att registreringsbeviset stämmer med verkligheten, svårt att ändra på det motsatta.
Så alltså, registrara om en personbil till personbil då, det kan väl.. joo det kan det!!!!!
Då visade det sig att bältena i de två bakstolarna helt plötsligt inte var godkända! Alltså, dom har varit godkända i en personbil innan, men när denna personbil registreras om till personbil, så är dessa godkända bälten inte längre godkända....
Kafka snurrar så att han nästan lyfter...
Summa sumarum, de tidigare godkända bältena som nu inte längre var godkända, gjorde att det blev lastbilsreggning iallfall, med ombesiktning på dito förbannade öglor, som skall användas till att surra last, vad man då skall med det intygskrävande gallrett ill är och förblir en gåta. Bältena bak då? jo, är exakt samma fordon lastbilsregistrerat så behövs inga bälten bak alls! så det som i exakt samma bil är straffbart, och även rätt dumt och kan bli livsfarligt nämligen att åka utan bälten är helt plötsligt godkänt och därmed, då helt ofarligt kanske också, när den heter lastbil i pappren. Suck, där lyfte Kafka.
ovanliga syner på ovanliga platser
inte mindre än TRE trailers med splitternya Porschebilar, här syns två av ekipagen, en syn man antagligen aldrig lär se igen, i Ödskölt eller nån annanstans.
Märkligheter från Norge
Det rör sig om två stycken Commer C-series, brittiska mindre lastbilar från 1956 respektive 1958, modeller vi sett oerhört få om ens några av i Sverige. men i Norge rullar en hel del märkliga typer och modeller som aldrig setts här. Förklaringen till det förklarade en av Commer-ägarna att efter kriget fick Norge stort understöd av marshallhjälpen. det var framföör allt en skriande brist på kommersiella fordon, traktorer och jordbruksredskap. Så det skeppades mycket surplus lastbilar och jeepar dit, och det följde senare med subventionerade vanliga civila modeller som bland annat dessa käcka små Commer-lastbilar.
Commer i korthet, tillverkat enbart lastbilar från 1909, köptes upp av Humber 1931 och kom därigenom att ingå i Rootes gruppen som senare köptes upp av Chrysler på 70-talet och Commers modeller såldes nu med Dodge-emblem innan nästa vändning då Peugeot upp Chrysler Europe. Från 1979 så byggde man istället Dodge-modeller fast med Renault-emblem
Vad gjorde dessa Commer.bilar i Charlottenberg då? Äuhm, dum fråga vad norrmän handlar inför fredagen där, men skälet till att dessa fina bilar var med var nämligen helgen stora begivenhet i nejden, Veterandagene på Magnor nån mil in på andra sidan gränsen, mer om det senare.
Att norrmän handlar mycket över gränsen från oss känner vi ju till, men Charlottenbergs sprillans nya köpcenter fick mig nästan att tappa hakan: Det är fullständigt enormt,. 31000 kvadratmeter! och cementen har knappt hunnit svalna i grunden innan det planeras att utökas med ytterligare 5000m2!
Tänk då att detta är på en ort med ungefär tvåtusen invånare.
För tre år sen såg det ut så här på samma plats, tallskogen där i bakgrunden alltså, är den platts jättekolossen ligger nu. Statoilstationen finns fortfarande kvar, bild från 2002 med min Caprice brevid en norskregistrerad dito.
Vidunderliga och förunderliga ting - Bagger
Möt Bagger 288
Bagger 288 byggdes av Krupp för ett gruvbolag och används till kolbrytning i dagbrott. Bagger väger 13500 ton, chassiet med larvföttena är 46 meter långt, inklusive skoparmarna så är den otroliga 240 meter i längd och 96 meter hög. Den har ingen egen drivkälla utan matas med ström från ackumulatorer som ger den de 16,5 megawatt som den behöver.
Baggern kan gräva ut 240 000 kubikmeter per dag, och i februari 2001 hade den rensat rent dagbrottet i Tagebau Hambach, och skulle flyttas till en ny fyndighet 22 kilometer därifrån. Det är vid detta tillfälle bilden är tagen när man korsar Autobahn 61 på vägen mot nya "betesmarker" för Bagger 288.
Ett toppjobb hos team Northrace (kappbloggning: feb-08)
Övedrsyn av topplock för ytterligare nån gång i ordningen , topparna till en hemi 472"altered motor är ENORMA!
Garagetur bland monstermercor (-kappbloggning: dec-07)
Min vän Jesper har en förmåga att få det mesta som kommer in i hans garage att böerja gå riktigt fort. Huvudsakligen har det genom åren var mycket USA-bilar,Mustanger, Camaros, Torinos, Satellites och så vidare, med den gemensamma nämnaren att när dom varit hos jesper, så finns det inget på gatan som spöar dom. Resistance is futile, liksom.
Nu har Jesper efter alla år med jänkebilar och racing snöat in på... Mercedes!
Jupp han fick för sig att helt plötsligt åka fort med gamla Mercor, men inte vilka Mercor som helst, utan den ulitmata fabriks-sleepern. MB 190E 2,3-16 Evolution 2.
Evo-2 är den mest eftersökta och sällsynta modellen, men sen fanns den i civiliserade utföranden som 2,3-16 och 2,6-16. På utsidan en vanlig tråk-merca, under skalet mekanik mestadels från större 300-serien, skalet i sig självt byggt i mycket tunnare plåt än standard. Motorn är utvecklad av Cosworth.
Dessa är fabriksracers, men går nåt fort så kan man få det att gå ännu fortare, jesper bygger vidare på motorerna och förser dom med turbo, egendesignade plenum och injektorhus, samt VEMS-insprutning.
Inte bara jag utan även göteborgsposten tittar in i jespers verkstad.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=167&a=330917
Snabb-mercor väntar på åtgärdspaket. det kommer även kunder från Tyskland och Schweiz med sina bilar upp till garager i Mölndal. I garaget vilar även "besten" Camaro 69:an med sveriges mest intressanta besiktningspapper. registrerad och godkänd MED full bur, wheeliebars, jätteslicks och lustgas!
Smile, youre on... (-kappbloggning: nov-07)
Nere hos Bostic och grabbarna runt TBGIT igen såklart. Vid sidan av att skruva och prestera otroligt bra tider med sin Chevroelt Impala SS så har Anders "Bostic" Envall ett riktigt jobb också, han jobbar med ett filproduktionsbolag som heter Dockhouse. Och då har man lite andra doningar än mobiltelefonkameror.
Vad förärade TBGIT för besök av mig denna gång. Jo ursrumgsplanen var att vi skulle köra ett Blackstage till i november, men nåt hade gått snett med information om körningen plus lite väl dragigt väder gjorde att nästan ingen kom. Och det var lika bra det för vår röda lådformade styggelse som tillverkats av Chevrolet vägrade nämligen att röra sig en jävla centimeter från Piren...
Så det blev att bogsera härjet till närmsta bästa plats, och TBGIT-garaget ligger bara ett stenkast ifrån, så vanjäkeln fick parkeras där sålänge tills vidare transport kunde ske upp till verkstan för en välbehövlig översyn.
Det mekas inte bara racerbilar hos TBGIT, snickarglädje har infunnit sig och det byggs ett loft med fikarum, toalett och bekvämligheter över ena halvan. Och här utsikten från det nya etaget ner över Patriks mekarhörna i garaget.
Höstmek hos team Nortrace (-kappbloggning: okt-07)
demontering och rengöring, medan Kenneth tålmodigt nitar ur de gamla beläggen, en gjord 11 kvar...
Peller rullar in nästa bromstrumma, rejäla doningar som man inte marklyfter.
En titt hos team Northrace (-kappbloggning: aug-07)
Nu demonteras allt och mäts upp, för att lösa gåtan varför vagnen har blivit plötsligt förtjust i att käka ramlager.
Ingenting lämnas åt slumpen hos Kenneth och teamet, många års erfarenhet finns samlad här och det är ett av skälen till att faktist saker inte går sönder särskilt ofta på deras kärra. Men många garagetimmar ligger bakom det också.
Ett av skälen varför det är så förnöjsamt att skruva dessa extrema dragstermaskiner, allting hålls skinande rent!
Oklahoman is back! (-kappbloggning: aug-07)
Har tidigare skrivit om Oklahoman, kompisens Cadillac De Ville 62:a som vi rekondade inför försäljning i våras, och som sedermera avyttrades.
Nu är den tillbaka!
Detta måste vara årets dråpligaste bil-deal. Kompisen sålde bilen i början av maj. I Augusti fick han reda på att killen som köpte den behövde pengar och skulle sälja bilen.Han lade ett bud och det resulterade i att han köpte tillbaks Caddyn för mindre än hälften av vad han sålde den för, uppe på det nybesiktigad också!
Lloyden (-kappbloggning: juli-07)
Vi hittade en vid en i skogen vid en enslig väg utanför för Eskilsby. Men vi såg däremot inte skymten av Steve.
Det visade sig vare en Lloyd LP400S från 1955. När den hamnade i skogen däremot oklart, men skyltarna var från före 1972 iallfall. Efter en snabb visuell inspektion så kan man konstatera att den troligtvis inte är renoveringsbar...
Lloyd startade redan runt 1906 av rederiet Nord-deutche Lloyd AG, och byggde elektriska Krieger-bilar på licens fram till första världskriget. Under mellankrigstiden kom Lloyd att gå ihop med Hansa och sedermera köpas upp av Borgward. 1950 återlanserades Lloyd som bilmärke i form av en primitv minibil med 300cc motor och pegamoidklädd kaross. Under femtiotalet blev denna typ av små billiga mikrobilar enormt populära. Som ett mellansteg från motorcykel till riktig bil.
1954 presenterades LP400S med hel stålkaross och lite större motor.Så här såg den utnär den var ny och hel. Lloyd var en av de mer framgångsrika mikrobilarna under femtiotalet. Tyvärr var sagan kortlivad moderbolaget Borgward gick från en av tysklands mest framgångsrika bilproducenter till konkurs på bara ett par år Hos Lloyd hade man då presenterat en "riktig" småbil, Arabella, en snitsig liten coupé med fyrcylindrig motor. Men Borgward försvann 1961 och lilla Arabellan forsatte monteras i litet antal fram till 1963.
En oväntad syn (-kappbloggning: juli-07)
Skönheten är en Bentley 3½ litre Sport Saloon från 1935 med kaross från Park Ward.
Grattis Northrace! (-kappbloggning: juni-07)
Personrekord, 6,651 kördes det på Gardemoen, nu skall bilen bara plockas ner i molekyler och sättas ihop igen inför nästa race, kommande helg i Sundsvall.
En lugn day hos TBGIT (-kappbloggning: juni-07)
Den nya motorn klar, så vacker och välpolerad att det nästan är synd att sätta den i en racerbil.... Tommy använder den iallfall tillfälligt som tidningsställ.
En titt in hos team northrace (-kappbloggning: maj-07)
Nya lacker blev ett lyft för den innan röd/vita bilen, fräscht. motorn är en Hemi på 472 kubik och andas genom en Littlefield kompressor, övrigt kosttillskott består av metanol. En sån här motor kan se rätt komplicerad ut, men är rena hedenhös-grejorna. enkel kam, två ventiler per cylinder, stötstänger. Kompressorn är abv Rootes-typ, gammalt paptent med två rörliga delar. Tändning sker med magneter och dubbelbrytare, krafter går sedan genom en växellåda av planet-typ, alltså i princip väldigt mycket som på en T-Ford!
Peller ser klentrogen ut, antagligen har Kenneth lagt fram nåt visionärt förslag igen, Christer kränger på nya sulor på baktassarna, i år skulle det gå fort igen, ribban sattes på 6,65 sekunder
En titt in hos TBGIT (-kappbloggning: maj-07)
Provmonterat och klart för lack, Patrik hittar ett ställe att borra efter nåt, Bostic ständigt hjälpsam med förslag och grimaser.
En kanadensare i Markaryd (-kappbloggning: maj-07)
Detta är en ytterst ovanlig modell, så ovanlig att man i hemlandet Kanada knappt vet vad är för något heller. En lten mängd exporterades bland annat hit. 1963-64 kan ett 50-tal Acadian totalt ha sålts här.
När Chevrolet introducerade sin compact Chevy II 1962 kom den även att byggas för Kanadas hemmamarknad under namnet Acadian Canso och Beaumont som motsvarade de amerikanska modellerna 300 och Nova. Dessa kanadabyggda varianter såldes genom Pontaics försäljningsorganisation istället för Chevrolet.Logiskt då Acadian fick en del typiska Pontiac attribut för att särskilja den från sin kusin från USA.
1964 Introducerade Chevrolet sin mellanklassmodell Chevelle, och då fick Acadians toppmodell Beaumont flytta upp och baseras på den, medan Canso och Invader modellen fortsatte byggas på Novan .
Denna rara bil jag fick syn på är alltså en 1964 års Acadian Beaumont. grill, baklampor, lister skiljer sig markant från Chevellen, även navkapslarna som påminner en del om Pontiac Tempest-kapslar från året innan, men är unika för Beaumonten. Denna bil är en av de fåtal svensksålda dylika 1964:or.
1966 så delades det upp ytterligare, Beaumont blev ett eget märke med serierna Custom och SD, dock byggdes det paralellt vanliga Cheveller i Kanada, också med lite annorlunda modellutbud än i USA, till exempel så var cabrioleterna i USA enbart av Malibu-modellen, medans i Kanada såldes cabben i serien snäppet under, Chevelle 300. Acadians fortsatte tillverkas på Nova-bas.
Beumont byggdes fram till 1969 som en Chevelle med lite Pontiac-influerade detaljer, Chevrolets motorutbud stod på listorna givetvis från 235" sexan till den vassa 396" som i Kanada hette Astro-flash respektive Astro-jet.
Den Nova-baserade Acadian hängde med fram till 1971, de sista åren enbart som coupéer. Dessa sista byggdes dock inte ens i Kanada, utan sattes samman hos Chevrolet i New Jersey, men gjordes enbart för Kanada-marknaden.
Svensk reklam för Acadian anno 1963, sloganen "konstruerad för ett klimat likt vårt" borde egentligen gett modellen större framgång här än vad den fick.
Besiktningsdags igen (-kappbloggning: maj-07)
Mycket egendomligheter har man vart med om hos svensk bilprovning, men denna tog faktiskt priset.
En titt hos TBGIT (-kappbloggning: maj-07)
Här ser man hur ett Pro-mod-chassie är uppbyggt, rör, rör, rör och mera rör.
Patrik och Top-Fuel Tore monterar batteri, Bostic , tja, leker med några klossar...
Mannen, myten, maskinen, Anders "Bostic" Envall med sin otroligt snabba Impala SS. ny rekordkörning på strippen med husvagn bakom stod på schemat säsongen 2007. Ja, husvagn, klart en riktigt gatbil har dragkrok!
Besiktningsdags (-kappbloggning: maj-07)
Kommer dit tio minuter före öppningsdags och ser kön ringla ut på vägen! Går upp till stationen hämtar mitt kvitto "Din plats är nummer 79 i kön, ha en bra dag!"
Oerhört populärt initiativ, stor variation på bilar och när den annars så olidliga väntan i besiktningskön ser ut så här så gör det inget att det tar tre timmar innan man kommer in.
En liten pigg Bertone Fiat X1/9 från 1984 köar upp bakom en Cadillac från 1960, vidare i kön syns Rover 3500, Ford Mustang och en Oldsmobile Cutlass.
Göteborgs-posten var där och gjorde repotage om oss också:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=343997
Peter Sundfeldt passade på att ta med en liten kul Heinkel till bilprovningen denna dag, till höger en fin Jensen Interceptor väntar tålmodigt i kön. Interceptorn var en britt-amerikansk hybrid, engelsk gentlemanna-sport med V8 från Chrysler.
Långa köer, vid dagens slut hade dom räknat in runt 150 fordon som besiktigats, fenomenalt jobbat och ses igen nästa... näe, vänta nu min bil behöver ju inte komma tillbaks igen förrän om två år ju.
Ovan en Camaro från 1971, och en Buick Skylark cabbe i köerna.
En läckert gul Corvette kom med nedfälld cabbe, och till höger en ovanlig udda liten engelsk Marcos.
Chrysler från 1961 är en riktigt populär årgång, här en New Yoker sedan, en av fyra såna som dök upp denna lördag för inspektion, till höger en fin Aston Martin DBS som just gått igenom.
Hur klarade sig min då? jo, blankt papper, fanns ingen anmärkning, dom ser många fina bilar en sån här dag men berömde ändå min vagn för att vara oerhört ren och fin undertill, samt att dom förvånades över avgassystemet. Det är första gången dom sett en bil med 30 år bakom sig som fortfarande har originalsystemet från fabrik kvar.