En regnig dag i Borås, igen. (-kappbloggning: maj-07)
Sista tisdagen i maj, och återigen träff på torget, trots mulet med spridda skurar så hindrade dt inte torget från att bli fullständigt smockfullt denna tisdagkväll också. Denna gång stod amerikanska bilar i fokus, och då är det inte konstigt det blir trångt på torget.
Min Gran Fury främst i raden, och till höger en av de magnifika fyrdörrars cabbarna från Lincoln, dom inte bara ser tunga ut, dom är tunga, över 2700 kilo!
Fordar från Förr, model T från 1923, denna är engelskbyggd, det enkla sättet att särsklija dom från de amerikanska är att bakskärmarna böjer av neråt, vilket som inte gjorde i USA. Ford startade sin sammansättningsfabrik i Dagenham, Englad redan 1911. Den andra forden kommer också från Dagenham, en Zephyr Six, sexcylindriga och fyrcylindriga Zephyrs skiljer i grillen, fast man ser inte nån av dom särsklit ofta.
Studebakers, en Gt Hawk från 1963 och den magnifika Golden Hawk från 1957. Här skymtar man även kompressorn som dessa försågs med som original, motorn gav 275 hästar och var på sin tid en av de absolut snabbaste vagnar som gick att köpa.
Men om man skall utse nån dagens bil bland alla pärlorna som dök upp så tycker jag ändå att den här var den mest intressanta, En Moskvitch Elite från det forna Sovjet.
Elite var ett av flera olika namn på Moskvitch 408/412 bilarna som gick på export. 408 började byggas 1964 och 1967 kom 412 modellen, 408 lades ner 1976 men den snarlika 412:an gjordes ända fram till 1988. På sextiotalet såldes måna på Export, dels som Moskvitch Elite som denna, fast i Norge hette den Moskvitch Carat. Den byggdes också på licens i Belgien under namnet Scaldia. Dessa använde mer komponenter från väst och fick Peugeotmotorer, däribland också en diesel. Ett drag för att säkerställa reservdelar, det kunde annars ta månader att få de enklaste dellar genom den sovjetiska byråkratin.
Min Gran Fury främst i raden, och till höger en av de magnifika fyrdörrars cabbarna från Lincoln, dom inte bara ser tunga ut, dom är tunga, över 2700 kilo!
Fordar från Förr, model T från 1923, denna är engelskbyggd, det enkla sättet att särsklija dom från de amerikanska är att bakskärmarna böjer av neråt, vilket som inte gjorde i USA. Ford startade sin sammansättningsfabrik i Dagenham, Englad redan 1911. Den andra forden kommer också från Dagenham, en Zephyr Six, sexcylindriga och fyrcylindriga Zephyrs skiljer i grillen, fast man ser inte nån av dom särsklit ofta.
Studebakers, en Gt Hawk från 1963 och den magnifika Golden Hawk från 1957. Här skymtar man även kompressorn som dessa försågs med som original, motorn gav 275 hästar och var på sin tid en av de absolut snabbaste vagnar som gick att köpa.
Men om man skall utse nån dagens bil bland alla pärlorna som dök upp så tycker jag ändå att den här var den mest intressanta, En Moskvitch Elite från det forna Sovjet.
Elite var ett av flera olika namn på Moskvitch 408/412 bilarna som gick på export. 408 började byggas 1964 och 1967 kom 412 modellen, 408 lades ner 1976 men den snarlika 412:an gjordes ända fram till 1988. På sextiotalet såldes måna på Export, dels som Moskvitch Elite som denna, fast i Norge hette den Moskvitch Carat. Den byggdes också på licens i Belgien under namnet Scaldia. Dessa använde mer komponenter från väst och fick Peugeotmotorer, däribland också en diesel. Ett drag för att säkerställa reservdelar, det kunde annars ta månader att få de enklaste dellar genom den sovjetiska byråkratin.
En våt måndag på Nääs (-kappbloggning: maj-07)
efter de strålande helgen med Kungälv och Tjolöholm så vart det återigen måndag och tillbaks till normalen för år 2007, nämligen regn, regn och mer regn.
Måndagkväll blev det en avstickare upp till Nääs i regnvädret, och en liten skara folk och bilar hade iallafall vågat sig dit.
En ny bil dök upp för i år, Cadillac Eldorado Seville från 1958. Cadillc skiljde på cabriolet och coupé-modellerna i Eldorado-serien med tillnamnen Seville respektive Biarritz. Det är idag väldigt ovanligt att se en Seville coupe, då dessa oftast har fått stryka med som reservdelsbilar åt de mer åtråvärda öppna Biarritz-modellerna
Måndagkväll blev det en avstickare upp till Nääs i regnvädret, och en liten skara folk och bilar hade iallafall vågat sig dit.
En ny bil dök upp för i år, Cadillac Eldorado Seville från 1958. Cadillc skiljde på cabriolet och coupé-modellerna i Eldorado-serien med tillnamnen Seville respektive Biarritz. Det är idag väldigt ovanligt att se en Seville coupe, då dessa oftast har fått stryka med som reservdelsbilar åt de mer åtråvärda öppna Biarritz-modellerna
En fuktig tisdag i Borås (-kappbloggning: maj-07)
Tisdagkvällar är det vanligt träff och gemyt med fordon på stora torget mitt i Borås, välarrangerat av Sjuhärads motorveteraner. Mendan Nääs drar till sig en majoritet amerikanska bilar så är förhållandet det omvända i Borås, mest europeiska folkbilar från förr, vilket också är trevligt och charmigt.
Inrullandes på blöta gatstenar, Volvo 1800ES, den kitchiga sportkombin, och en tidigare 1800S, som nämnts i tidigare inlägg så hette dessa faktiskt inte P1800. 
Och lite tungviktare på plats med, Reo Speedwagon från 1947, häftigt namn på en lasttbil, som senare även kom att ge namn åt en popgrupp http://en.wikipedia.org/wiki/Reo_Speedwagon.
Och en Volvo-buss från 1954 till höger.
En del amerikanskt dök ju givetvis upp, och skall man välja dagens bil så får det allt bli den här, Chevrolet Corvair av den första årsmodellen 1960. 
En märklig modell lanserad i den då nya compact-klassen, oortodox med luftkyld svansmotor, en boxersexa på 80 moderata hästkrafter, självbäranade kaross med hög markerad midja, som lite elakt brukar kallas tvålkoppsdesign. Dock kom denna design att följas under sextiotalet av flertalet europeiska tillverkare såsom Fiat, NSU, Opel och BMW. Just denna Corvair är en orörd originalbil i 700-serien, svensksåld och faktiskt tillverkad av GM:s sammansättningsfabrik i Danmark.
Premiäråret 1960 byggdes ungefär en kvarts miljon Corvairer, hela 139000 som denna fyrdörrarsbil ovan, men stabilitetsproblem skapade kritik. .
Även en uppmärksammad och segsliten rättsprocess pådriven av juristen Ralph Nader som till och med skrev en bok för att smutskasta Corvairen gjorde att den dalade i popularitet. En nykonstruerad bakvagn som fick bukt med problemen hjälpte föga. Trots vikade siffror så hölls Corvairen kvar i sortimentet ända tills 1970.
premiär på Nääs i kaos (-kappbloggning: maj-07)
Måndagsträffarna rullar igång återigen i början på maj månad på Nääs. Fortfarande kyliga kvällar och inte riktigt alla fordon har vaknat ur dvalan ännu. Men en tapper skara kom dit till det vackra... när vänta lite, Nääs var ingen grann syn, det hade börjats göra entreprenad-arbeten högt och lågt, gatsten uppbruten, det charmiga båthuset och bryggorna rivna, containers överallt, vafan pågår..
Men en del vackra bilar dök upp bland bråtet iallafall.
Chevrolet 1956 till vänster och 1955 till höger, ständigt populära och byggdes i ofantliga volymer.
Betydligt ovanligare Chevrolet är då Görans fina 1967 Camaro Pace car convertible, bara runt 200 stycken sådana här byggdes i "Pace car" utförande. Samt en liten prydlig Ford Cortina, också en ovanlig modell, dessa 1800E Cortinas i tvådörrarsutförande byggdes enbart för export, är alltså helt okänd i hemlandet England. Ännu mer remarkabelt med denna bil att mannen som köpte den ny 1969 äger och kör bilen fortfarande.
Men en del vackra bilar dök upp bland bråtet iallafall.
Chevrolet 1956 till vänster och 1955 till höger, ständigt populära och byggdes i ofantliga volymer.
Betydligt ovanligare Chevrolet är då Görans fina 1967 Camaro Pace car convertible, bara runt 200 stycken sådana här byggdes i "Pace car" utförande. Samt en liten prydlig Ford Cortina, också en ovanlig modell, dessa 1800E Cortinas i tvådörrarsutförande byggdes enbart för export, är alltså helt okänd i hemlandet England. Ännu mer remarkabelt med denna bil att mannen som köpte den ny 1969 äger och kör bilen fortfarande.
Vinterfika med repotage på Nääs (-kappbloggning: feb-07)
februari var ovanligt milt, så vår månatliga fikaträff på Nääs drog faktiskt rätt mycket bilar som normalts sett befinner sig i dvala vid den här tiden på året.
Trevligt som vanligt, och det tyckte även GP:s utsände reporter, som skrev en fin liten artikel om oss här:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=882&a=332225
Oldsmobile från 1954 och en Buick från 1953 dök upp till fikat, och Martins De Soto från 1953 trilskades när det skulle åkas hem 
En smygavslutning på Nääs (-kappbloggning: oktober-06)
Måndagsträffarna på Nääs pågår reguljärt mellan maj-september, men då denna oktobermåndag låg strategiskt til i kalendern så blev den en extra oktoberträff vid fabrikerna denna gång. Hösten smyger sig på och kvällarna är inte så långa längre. Men kaffet är varmt och humöret gott iallafall.
Hasses fina och mycket ovanliga Chrysler 300L från 1965, parkerad bakom min Gran Fury, i bakgrunden Mats charmiga 52 Windsor. Mopar väger tungt på Nääs.
Hasses fina och mycket ovanliga Chrysler 300L från 1965, parkerad bakom min Gran Fury, i bakgrunden Mats charmiga 52 Windsor. Mopar väger tungt på Nääs.
Murklor på Nääs (-kappbloggning: sept-06)
Slutet av september och sommaren börjar övergå till höst, men det märks inte av så mycket på aktiviteten på Nääs annat än att beståndet tvåhjulingar krymper något den här tiden på året.
Fortfarande körs det nedcabbat dit.
Lite annat godis för ögonen med i form av en fin Plymouth Cuda med en elak svart Satellite i bakgrunden , Mopars är övervägande synligt på Nääs.måndagar. Även en grannn Amazon parkerad nere vid sjökanten .
Murklor som inte hör hemma i svampskogen. Dessa Mercury 49-51 års modeller kallas allmänt för murklor i kretsarna, otroligt sällsynta i standardutförande, oftast syns dom förvällda till en välsmakande custom-stuvning.
Dessa är semi-customs , dvs bara lite lätt modifierade utan att originalfascisterna blir rasande. Att bygga custom och sänka taket på murklor har gjorts sen modellen var ny.
Som jag skrivit i tidigare inlägg om mitt möte med George Barris, så var han den första som gjorde detta, redan i oktobler 1948!
60 år senare är modellen lika populär i custom-kretsar, och det verkar finnas ett outsinligt förråd av Mercury 49-51:or.
Mer bilder från denna måndag finnes här:
http://good-times.webshots.com/album/558136501dGUBMc
Avslutningsvis en stämningsbild på en tidig VW typ1 vid sjökanten, denna från anno 1950.
Fortfarande körs det nedcabbat dit.
Lite annat godis för ögonen med i form av en fin Plymouth Cuda med en elak svart Satellite i bakgrunden , Mopars är övervägande synligt på Nääs.måndagar. Även en grannn Amazon parkerad nere vid sjökanten .
Murklor som inte hör hemma i svampskogen. Dessa Mercury 49-51 års modeller kallas allmänt för murklor i kretsarna, otroligt sällsynta i standardutförande, oftast syns dom förvällda till en välsmakande custom-stuvning.
Dessa är semi-customs , dvs bara lite lätt modifierade utan att originalfascisterna blir rasande. Att bygga custom och sänka taket på murklor har gjorts sen modellen var ny.
Som jag skrivit i tidigare inlägg om mitt möte med George Barris, så var han den första som gjorde detta, redan i oktobler 1948!
60 år senare är modellen lika populär i custom-kretsar, och det verkar finnas ett outsinligt förråd av Mercury 49-51:or.
Mer bilder från denna måndag finnes här:
http://good-times.webshots.com/album/558136501dGUBMc
Avslutningsvis en stämningsbild på en tidig VW typ1 vid sjökanten, denna från anno 1950.
En Lärka på Nääs (-kappbloggning: sept-06)
Återigen en solig sensommarmåndag på Nääs, som vanligt en blandning av de bekanta bilarna och en del nytt tillskott som hittat ut ur garagegömmorna.
En kvartett Mopars, Imperial -58, ovanlig De Soto stationsvagn från 1955.
Tidig Satellite av första årsmodellen 1965 ser man inte heller särskilt ofta. Även en mycket prydlig Valiant med V8 från samma år. 
Jag gillar stora fina bilar som glänser, men man ser på träffarna så otroligt mycket stora fina bilar som glänser ikapp, så jag gillar ännu mer ovanligheter och modeller som stått för förändringar i ingenjörskap, design eller något epitet i sin samtid som gjot den speciell, och de kanske inte alltid är dom som blivit kända i sitt eftermäle.
Mer bilder från denna trevliga måndag finns här:
http://rides.webshots.com/album/558136563bHVyAF
Dagens bil på Nääs denna måndag blir denna Studebaker Lark cabben från 1961, under renovering. 
Studebaker Lark var den första "compact" bilen i USA som lanserades 1959, tätt följd av Ford Falcon , Plymouth Valiant och Dodge Lancer. Studebaker hade problem under senare hälften av femtiotalet, deras stora coupé Golden Hawk var snabb och luxuös, men var dyr och sålde trögt. Deras sedaner var föråldrade, och Studebaker var för länge sen passerade av de andra stora tillverkarna som kunde bygga enorma volymer och prenetera nya modeller på löpande band.
En tillfällig lösning hette Lark, det var helt enkelt en Champion man kortade av fram och bak, och vips så hade man gjort amerikas första "compact" bil.
Nästan 120000 Larks såldes första året, mot bara 7500 Hawk coupéer. Studebaker var back in business. Men bara för ett kort tag.
Ford, GM och Chrysler kontrade snabbt och snodde nästan hela kakan från dom. 1961 gjordes det 75000 Larks, och av dom var mindre än 2000 i cab-utförande.
Sen gick det utför, och mer utför , och till Kanada där de sista Studebakes byggdes 1966.
En lastbil i plurret (-kappbloggning: sept 2006)
Vi har vart ute och åkt "Stolly" !
Nääs fabriker där vi träffas på måndagar ligger vackert belägen vid sjön Sävelången, och såklart passar det utmärkt att ta sig dit med amfibiebil, om man råkar ha en ståendes.
Alvis Stalwart, konstruerades på sextiotalet för brittiska armén som tyckte marinen verkade ha alldeles för roligt med sina fordon, så därför byggde man denna monstruösa sexhjulsdriva amfibiebil Detta exemplar ägs av en entusiast med förkärlek för udda militärfordon och brukar ta med dom till Nääs emellanåt.
Hermetisk hytt som man tar sig in i via luckor i taket. Flaket rymmer en hel pluton och lite till. Så den fick köra några turer med nyfikna på Sävelången.
Stollyn kravlar ut i vattnet med alla sina nio ton, och titta visst simmar den! I vattnet drivs den av en slags vattenjetanordning som är kopplad till bilens normala gaslänkage och fördelningslådor. Skall enligt uppgift vara allmänt jäklig att serva och undehålla. Hela härligheten drivs av en rak Rolls Royce-åtta på 6,5 liter, bensin givetvis.
På landsväg drar en Stalwart runt 7 liter milen, men vad gör det när tanken rymmer en halv kubik...
Det här är riktigt roligt sätt att färdas, man tänker på en anka, lugn och värdig på ytan men paddlar på utav helsike under. I en Stalwart vaggar man fram makligt på vattnet medans vrålet av den raka Rolls Royce-åttan på fullgas mullrar under fötterna
Annat grannt vid sjökanten på Nääs, Nics fina De Soto från 1961, sista årsmodellen av dom, samt en trevlig liten balja, dock utan några nämnvärda sjöegenskaper, Ford Hot rod med klassiskt busigt stuk.
.
Nääs fabriker där vi träffas på måndagar ligger vackert belägen vid sjön Sävelången, och såklart passar det utmärkt att ta sig dit med amfibiebil, om man råkar ha en ståendes.
Alvis Stalwart, konstruerades på sextiotalet för brittiska armén som tyckte marinen verkade ha alldeles för roligt med sina fordon, så därför byggde man denna monstruösa sexhjulsdriva amfibiebil Detta exemplar ägs av en entusiast med förkärlek för udda militärfordon och brukar ta med dom till Nääs emellanåt.
Hermetisk hytt som man tar sig in i via luckor i taket. Flaket rymmer en hel pluton och lite till. Så den fick köra några turer med nyfikna på Sävelången.
Stollyn kravlar ut i vattnet med alla sina nio ton, och titta visst simmar den! I vattnet drivs den av en slags vattenjetanordning som är kopplad till bilens normala gaslänkage och fördelningslådor. Skall enligt uppgift vara allmänt jäklig att serva och undehålla. Hela härligheten drivs av en rak Rolls Royce-åtta på 6,5 liter, bensin givetvis.
På landsväg drar en Stalwart runt 7 liter milen, men vad gör det när tanken rymmer en halv kubik...
Det här är riktigt roligt sätt att färdas, man tänker på en anka, lugn och värdig på ytan men paddlar på utav helsike under. I en Stalwart vaggar man fram makligt på vattnet medans vrålet av den raka Rolls Royce-åttan på fullgas mullrar under fötterna
Annat grannt vid sjökanten på Nääs, Nics fina De Soto från 1961, sista årsmodellen av dom, samt en trevlig liten balja, dock utan några nämnvärda sjöegenskaper, Ford Hot rod med klassiskt busigt stuk.
.
En vinterfika på Nääs
Nääs fabriker vid Tollered brukar myllra av fordon och folk på sommarhalvårets måndagskvällar.
Men när säsongen är över så står Nääs inte helt öde. En måndag i månaden så träffas vi och sitter och fikar lite istället.
Café eller hobbyverkstad? En del temporära bordsdekorationer kan finnas smått bisarra, idet här fallet var det Martin som visade upp sin halvfärdiga off-road RC-bil. kul bygge.
Men när säsongen är över så står Nääs inte helt öde. En måndag i månaden så träffas vi och sitter och fikar lite istället.
Café eller hobbyverkstad? En del temporära bordsdekorationer kan finnas smått bisarra, idet här fallet var det Martin som visade upp sin halvfärdiga off-road RC-bil. kul bygge.
Ett avslut på AC Rebels (-kappbloggning: aug-06)
Augusti 2006.
Då vi bland alla veckoträffarna fick tillfälle till ytterligare en under 2006, så krympte möjligheterna till andra sysslor och göromål ytterligare mot obefintligheten .
Torsdagkvällar var det öppet hus för fika och mys hos AC Rebels klubbkåk utanför Landvetter. På hemmaplan alltså.
Träffarna startade i juni, och avslutades sista torsdagen i Augusti, fortsättningen var osäker då kåken varit på rivningskontrakt i sisådär 15 år redan innan klubben övertog den.
Nu med facit ihand så blev det ingen fortsättning, kåken sades upp, och stod tom i väntan på kommunens grävskopor.
Dock hann dom inte dit i tid utan påsken 2007 så fick dom lite hjälp i rivandet i form av en våldsam påskbrasa, alltså hele rasket brann ner.
vänster längst upp, lite samspråk äver Micke & Camillas nyrenoverade Impala -69 cabbe med bigblockmaskin, till höger, Bullens ovanliga '62 Pontiac.
Vänster nere, Pip och hennes väldigt rosa Amazon custom, till höger Kari i tänkarposen på fenan till sin fina Dodge Coronet från 1959.
Vid sidan av lite vanligt bilprat, fika och allmän parkering så bereddes det under säsongen lite aktiviteter som tipspromenader, lekar, ponnyriding och avslutningsvis, knuff med liten Jaguar.
Stackars bil... det mest vanskötta jag tror jag sett, för inte ens 20 år sen var den här Jaguar Sovereign den dyraste och lyxigaste Jaguaren man kunde köpa. Den här kom visst inte att uppskattas som den borde.
22 ägare senare, så var den fina läderinredningen mestadels söndermöglad nedsmutsad lump, bagaget rostigt, mögligt, fullt med murkna löv och luktade svinstia.
Lacken sönderflagnad, rost här och var samt att V12-motorn inte ens gick att få runt.
Från lyxbil till vrak på 18 år, inte illa kämpat...
Jaguarens vidare öden är donatorbil till ett hotrod bygge i trakten, så viss nytta kom liket att göra ändå.
Då vi bland alla veckoträffarna fick tillfälle till ytterligare en under 2006, så krympte möjligheterna till andra sysslor och göromål ytterligare mot obefintligheten .
Torsdagkvällar var det öppet hus för fika och mys hos AC Rebels klubbkåk utanför Landvetter. På hemmaplan alltså.
Träffarna startade i juni, och avslutades sista torsdagen i Augusti, fortsättningen var osäker då kåken varit på rivningskontrakt i sisådär 15 år redan innan klubben övertog den.
Nu med facit ihand så blev det ingen fortsättning, kåken sades upp, och stod tom i väntan på kommunens grävskopor.
Dock hann dom inte dit i tid utan påsken 2007 så fick dom lite hjälp i rivandet i form av en våldsam påskbrasa, alltså hele rasket brann ner.
vänster längst upp, lite samspråk äver Micke & Camillas nyrenoverade Impala -69 cabbe med bigblockmaskin, till höger, Bullens ovanliga '62 Pontiac.
Vänster nere, Pip och hennes väldigt rosa Amazon custom, till höger Kari i tänkarposen på fenan till sin fina Dodge Coronet från 1959.
Vid sidan av lite vanligt bilprat, fika och allmän parkering så bereddes det under säsongen lite aktiviteter som tipspromenader, lekar, ponnyriding och avslutningsvis, knuff med liten Jaguar.
Stackars bil... det mest vanskötta jag tror jag sett, för inte ens 20 år sen var den här Jaguar Sovereign den dyraste och lyxigaste Jaguaren man kunde köpa. Den här kom visst inte att uppskattas som den borde.
22 ägare senare, så var den fina läderinredningen mestadels söndermöglad nedsmutsad lump, bagaget rostigt, mögligt, fullt med murkna löv och luktade svinstia.
Lacken sönderflagnad, rost här och var samt att V12-motorn inte ens gick att få runt.
Från lyxbil till vrak på 18 år, inte illa kämpat...
Jaguarens vidare öden är donatorbil till ett hotrod bygge i trakten, så viss nytta kom liket att göra ändå.
En Simca ur cirkulation
Augusti 2006.
Onsdagskväll vid vikingkajen igen, fullt med bilar rullar in, dock inte min då jag denna dag åkte med den här Cadillacen från 1962 istället.
Så bland alla fina bilar, allt från stora Cadillacs, Chryslers, Lincolns, sportbilar som Morgan, MG, Porsche, ett par fina Aston Martins, och några eleganta Bentleys, så känns det lite konstigt att den bilen som jag tycker var mest uppseendeväckande var en liten cremebeige Simca från 1969.
Simca 1100, har inte sett en på evigheter, drar mig till minnes dock att en klasskamrats mor hade en dylik sån, mossgrön, och att vi tyckte uppriktigt illa om den redan då.
-"Jag kan skjutsa er till musikskolan"
-"nej tack vi tar bussen!"
Och det var sådär 25 år sen, tror jag sett få eller inga efter det, rostpesten tog kål på dom flesta innan sjuttiotalet var slut.
Och vad jag nog aldrig sett är en i kombiutförande, förrän nu. Och vad gör denna lilla Simca från 1969 så ytterst märkvärdig, förutom att den inte rostat ihop till en liten brun hög? Jo, den har bara rullat 752 mil sen ny!
Med andra ord så har bilen av nån anledning trillat ur cirkulationen på ett tidigt stadium, det var som en ny bil, luktar ny, pläteringen sitter kvar på alla brickor, klämmor och sånt i underredet, kliniskt rent i motorrummet, helt otroligt.
Simca i korthet, började bygga Fiat på licens på 30-talet, blev stora och köpte upp Unic lastbilstillverkning, och franska Ford och senare Talbot under 50-talet.
Just 1100:an var under tidigt 70-tal Frankrikes mest säljande modell, sen gick nåt galet. Spik efter spik sattes i kistlocket under senare delen av sjuttiotalet, främst med märkliga satsningar inom Talbot-divisionen.
Runt 1980 satt kistlocket fast ordentligt och Simca gicki graven följt av Talbot ett par år senare.
Mer trevligheter från piren denna osdag, Chrysler 300 från 1970 är maffig.
Ford Mustang, en alltid lika populär vagn. Här en fin champagnemetallic cab från 1967
Brittiska herrklubbar på hjul, Rover 2200TC rullar in...
...och en Bentley rullar ut.
En snurrig dag på kajen
Augusti 2006. Ondagskvällar sommartid avnjuts helst vid packhuskajen vid maritima centret i Göteborg, alternativt på kajen vid barken Viking, lite berroende på andra evenemang på polatserna. Denna onsdag åkte jag följa john efter några sportbilar som skulle ner, men dom åkte visst till fel kaj. centrala stan är snurrig och det tog ett tag för oss alla felåkare att böka oss ut på leden genom ett par nybyggda rondeller som korsas av spårvagnspår och tre nya vägbyggen och två alternativa provosoriska filer som även fyllts med fartgupp för att ta oss dom sådär 500 meterna bort till rätt kaj...
Stort och smått i kvällsolen på vikingkajen, en liten SAAB Sonett brevid en majestätisk Bentley från senare delen av femtiotalet.
Som vanligt på dessa träffar finns det alltid nåt som är lite extra, en bil som aldrig eller sällan dykt upp förut i kretsarna, denna kväll var det Espadan.
Lamborghini Espada var en fyrsitsig, nja, med god vilja och småväxta italienare så kan man teoretiskt åka fyra i denna GT vagn som designades av Marcello Gandini som arbetade åt Betones studio.
Sällsynta är dom, bara runt 1200 stycken byggdes under åren 1968 till 1978.
V12-motor i lättmetall på 325 senare 345 hätkrafter sitter fram, enda gången den gjort det på en Lamborghini.
Eller nja, om man undantar deras huvudsakliga tillverkning. vid sidan av att bygga legendariska supersportbilar, så gör ju Lamborghini även traktorer och skördetröskor.
Bakgrunden är följande, Ferrucio Lamborghini var mekanikst och affärsmässigt begåvad. Efter kriget så köpte han upp amerikanskt surplus materiel för struntsummor, och modifierade dom till jordbruksmaskiner av olika slag. Det fanns ett jättebhov för det i efterkrigstidens sönderhärjade Italien. Pengar tjänade den unge Ferrucio fort, och spenderade en hel massa lire på en ny flott Ferrari. Dock levde den inte upp till förväntningarna, och han påtalade detta tydligt till Ferraris grundare Enzo själv. I rena ord så sa han att Ferraris bilar var det värsta skräpet som rullat på Roms gator , och han kunde bygga en bättre bil själv istället. Det gjorde han , och 1964 hade Lamborghinis 400GT premiär, en succe var född, och en grundmurad fiendeskap mellan Ferrari och Lamborgini etablerades likaså.
Mer bilder från onsdagen finnes här:
http://good-times.webshots.com/album/556325596YBlBZh
Avslutar med en underbar maroonröd Buick Roadmaster från 1949.
Stort och smått i kvällsolen på vikingkajen, en liten SAAB Sonett brevid en majestätisk Bentley från senare delen av femtiotalet.
Som vanligt på dessa träffar finns det alltid nåt som är lite extra, en bil som aldrig eller sällan dykt upp förut i kretsarna, denna kväll var det Espadan.
Lamborghini Espada var en fyrsitsig, nja, med god vilja och småväxta italienare så kan man teoretiskt åka fyra i denna GT vagn som designades av Marcello Gandini som arbetade åt Betones studio.
Sällsynta är dom, bara runt 1200 stycken byggdes under åren 1968 till 1978.
V12-motor i lättmetall på 325 senare 345 hätkrafter sitter fram, enda gången den gjort det på en Lamborghini.
Eller nja, om man undantar deras huvudsakliga tillverkning. vid sidan av att bygga legendariska supersportbilar, så gör ju Lamborghini även traktorer och skördetröskor.
Bakgrunden är följande, Ferrucio Lamborghini var mekanikst och affärsmässigt begåvad. Efter kriget så köpte han upp amerikanskt surplus materiel för struntsummor, och modifierade dom till jordbruksmaskiner av olika slag. Det fanns ett jättebhov för det i efterkrigstidens sönderhärjade Italien. Pengar tjänade den unge Ferrucio fort, och spenderade en hel massa lire på en ny flott Ferrari. Dock levde den inte upp till förväntningarna, och han påtalade detta tydligt till Ferraris grundare Enzo själv. I rena ord så sa han att Ferraris bilar var det värsta skräpet som rullat på Roms gator , och han kunde bygga en bättre bil själv istället. Det gjorde han , och 1964 hade Lamborghinis 400GT premiär, en succe var född, och en grundmurad fiendeskap mellan Ferrari och Lamborgini etablerades likaså.
Mer bilder från onsdagen finnes här:
http://good-times.webshots.com/album/556325596YBlBZh
Avslutar med en underbar maroonröd Buick Roadmaster från 1949.
Ett ovanligt par på Nääs
Augusti 2006, Måndagsträff på Nääs igen, välbesökt som alltid. bland alla ordinarie och reguljära entusiastbilar dyker det som sagt alltid upp lite guldkorn, denna måndagen i form av två stycken ovanliga Studebaker Avantis!
Studebaker Avanti, det är anmärkningsvärt om man överhuvudtaget ser nån, och i det här fallet två parkerade brevid varandra är nästan en unik företeelse.
1963 var det anrika Studebaker redan en god bit nerför backen, de vackra Golden Hawk-modellerna från 1950-talet hade passerat sin guldålder, de vanliga sedanmodellerna Champion, Commander, Scotsman blev aldrig några storsäljare jämfört med konkurrenterna Ford, GM och Chrysler. introduktionen av kompaktmodellen Lark 1959 blev däremot en succe, om än en kortlivad sådan, resten av modellutbudet Daytona, Cruiser, Commander under sextiotalet kom att baseras på Larken, men försäljningen sjönk som en gråsten efter det korta uppsvinget 1959-61.
Mitt i paniken beslutas det av nån outgrundlig anledning att satsa på en helt nyutvecklad sportbil, Avanti, designad av Raymond Loewy
http://en.wikipedia.org/wiki/Raymond_Loewy
En spännande och udda design, liknade den ingenting annat från Studebaker, den liknade inget annat heller på hjul för den delen, Avanti hade även glasfiberkaross, 290 hästars V8 motor som gick att få med kompressor. Detta blev en riktigt snabb bil, och den blev dyr, nästan dubbelt så dyr som en vanlig Studebaker.
Men trots att Avanti skapade rubriker och blev hyllad av samtida press så uteblev försäljningsuccen, kom bara att byggas under 1963, i 4643 exemplar, varav de sista 800 som '64 års modell. På bilden ovan en '64:a närmast som kännetecknas av de rektangulära lamporna.
Året efter flyttade Studebaker successivt sin tillverkning över till Kanada för att minska utgifterna, men det oundvikliga slutet var ändå nära, en epok som började med att bygga prärievagnar i pionjärtiderna redan 1852 gick i graven i mars 1966
Dock kom Avantin att återfödas efter Studebakers hädanfärd, rättigheterna och alla mallar köptes upp av privata aktörer som sedan början av sjuttiotalet nytillverkat och uppgraderat den tidlösa Avantin. produktionen av den så kallade Avanti II är ringa, och handbyggs på beställning.
Övrigt från Nääs denna måndag.
Trängseln är rätt stor på vackra sommarkvällar, eller kanske vi borde skaffa oss mindre bilar...
Studebaker Avanti, det är anmärkningsvärt om man överhuvudtaget ser nån, och i det här fallet två parkerade brevid varandra är nästan en unik företeelse.
1963 var det anrika Studebaker redan en god bit nerför backen, de vackra Golden Hawk-modellerna från 1950-talet hade passerat sin guldålder, de vanliga sedanmodellerna Champion, Commander, Scotsman blev aldrig några storsäljare jämfört med konkurrenterna Ford, GM och Chrysler. introduktionen av kompaktmodellen Lark 1959 blev däremot en succe, om än en kortlivad sådan, resten av modellutbudet Daytona, Cruiser, Commander under sextiotalet kom att baseras på Larken, men försäljningen sjönk som en gråsten efter det korta uppsvinget 1959-61.
Mitt i paniken beslutas det av nån outgrundlig anledning att satsa på en helt nyutvecklad sportbil, Avanti, designad av Raymond Loewy
http://en.wikipedia.org/wiki/Raymond_Loewy
En spännande och udda design, liknade den ingenting annat från Studebaker, den liknade inget annat heller på hjul för den delen, Avanti hade även glasfiberkaross, 290 hästars V8 motor som gick att få med kompressor. Detta blev en riktigt snabb bil, och den blev dyr, nästan dubbelt så dyr som en vanlig Studebaker.
Men trots att Avanti skapade rubriker och blev hyllad av samtida press så uteblev försäljningsuccen, kom bara att byggas under 1963, i 4643 exemplar, varav de sista 800 som '64 års modell. På bilden ovan en '64:a närmast som kännetecknas av de rektangulära lamporna.
Året efter flyttade Studebaker successivt sin tillverkning över till Kanada för att minska utgifterna, men det oundvikliga slutet var ändå nära, en epok som började med att bygga prärievagnar i pionjärtiderna redan 1852 gick i graven i mars 1966
Dock kom Avantin att återfödas efter Studebakers hädanfärd, rättigheterna och alla mallar köptes upp av privata aktörer som sedan början av sjuttiotalet nytillverkat och uppgraderat den tidlösa Avantin. produktionen av den så kallade Avanti II är ringa, och handbyggs på beställning.
Övrigt från Nääs denna måndag.
Trängseln är rätt stor på vackra sommarkvällar, eller kanske vi borde skaffa oss mindre bilar...
en tisdagkväll i Borås
Jag brukar på sommaren besöka våra måndagsträffar på Nääs, samt onsdagsträffarna vid maritima centrumet i Göteborg, men ibland tar jag mig lite utsocknes med, som till stora torget i Borås på tisdagarna.
Det dök upp en rätt trevlig blandning av fordon i duggregnet, från T-Ford anno 1923, Rolls Royce SIlver Cloud, en drös med PV, Amazoner och gamla Saabar, och lite annat gott och blandat.
Jag brukar inte ha tillfälle att komma upp så värst ofta, men det hindrar inteatt folk känner igen mig, det beror på följande som utspelade sig våren 2000 där med en Datsun 280Z. På väg dit genom stan så small det till i motorn och varvräknaren störtdök, det gick inte att köra den över 1500 varv... viss panik utbryter, då jag dels är en bra bithemifrån, och kör en bil som det finns en handfull av i hela Europa.
Jag linkar in till torget med den och parkerar, öppnar huven och kliar mig i huvudet, fler gör mig sällskap och ställer sig och kliar sig i huvudet. Jag får pratat runt bland dom andra lite och lånat ihop ett gäng verktyg och sätter igång och börjar öppna motorn på plats, mitt på torget. Av med först ventilkåpa, konstaterar att en ventillyftare rör sig dit den inte borde kunna göra det. Kliar mig i huvudet ännu mer, och blir tvungen att ta av hela bryggan lyftarna sitter på, och även ut med kamaxeln. Konstaterar att en chims som skall hålla lyftaren i styr saknas, hittar chimset som dessbättre inte hunnit rymma så långt, och får petat tillbaks det, och sen ihop med toppen.
Detta får jag höra om än idag när jag dyker upp där, det var jag som stod och plocka isär och reparerade motorn mitt på torget, ja.
Volvo P1900, var en parentes, som egentligen hette Volvo Sport, namnet P1900 är en "efterkonstruktion"
Den presenterades 1955 och kom att byggas med glasfiberkaross, vilket var ett helt nytt material för tiden.
materialet ställde till en del problem, gjutningarna gav dels usel passform, och bilarna sprack... efter bara 67 stycken byggda drogs proppen ur för Volvos första sportbil.
Läckert mörkgrön metallic Cadillac från 1960 parkerad framför skyltfönstren.
Trots lätt duggregn blev det fort trångt på torget.
Roligaste ekipage, liten men väldigt gul Messerschmitt KR250 med en liten minitayrsläpvagn.
Det dök upp en rätt trevlig blandning av fordon i duggregnet, från T-Ford anno 1923, Rolls Royce SIlver Cloud, en drös med PV, Amazoner och gamla Saabar, och lite annat gott och blandat.
Jag brukar inte ha tillfälle att komma upp så värst ofta, men det hindrar inteatt folk känner igen mig, det beror på följande som utspelade sig våren 2000 där med en Datsun 280Z. På väg dit genom stan så small det till i motorn och varvräknaren störtdök, det gick inte att köra den över 1500 varv... viss panik utbryter, då jag dels är en bra bithemifrån, och kör en bil som det finns en handfull av i hela Europa.
Jag linkar in till torget med den och parkerar, öppnar huven och kliar mig i huvudet, fler gör mig sällskap och ställer sig och kliar sig i huvudet. Jag får pratat runt bland dom andra lite och lånat ihop ett gäng verktyg och sätter igång och börjar öppna motorn på plats, mitt på torget. Av med först ventilkåpa, konstaterar att en ventillyftare rör sig dit den inte borde kunna göra det. Kliar mig i huvudet ännu mer, och blir tvungen att ta av hela bryggan lyftarna sitter på, och även ut med kamaxeln. Konstaterar att en chims som skall hålla lyftaren i styr saknas, hittar chimset som dessbättre inte hunnit rymma så långt, och får petat tillbaks det, och sen ihop med toppen.
Detta får jag höra om än idag när jag dyker upp där, det var jag som stod och plocka isär och reparerade motorn mitt på torget, ja.
Volvo P1900, var en parentes, som egentligen hette Volvo Sport, namnet P1900 är en "efterkonstruktion"
Den presenterades 1955 och kom att byggas med glasfiberkaross, vilket var ett helt nytt material för tiden.
materialet ställde till en del problem, gjutningarna gav dels usel passform, och bilarna sprack... efter bara 67 stycken byggda drogs proppen ur för Volvos första sportbil.
Läckert mörkgrön metallic Cadillac från 1960 parkerad framför skyltfönstren.
Trots lätt duggregn blev det fort trångt på torget.
Roligaste ekipage, liten men väldigt gul Messerschmitt KR250 med en liten minitayrsläpvagn.
dags för måndagsfika igen
ett av de mer konsekventa vårtecknen här omkring är fikakvällarna för oss bil å hojfolk, premiär idag på Nääs fabriker utanför Lerum, och förvånansvärt bra uppslutning. Normalt brukar premiären för året vara rätt gles, då det verkar som om folk inte vågar komma, mest för att dom andra kanske inte kommer...
Blev ju riktigt trevligt, halvdystert väder, med en liten regnskur, mer "vår" kan det inte vara....
De flesta fordonen känner man igen, men det kommer alltid lite roliga nytillskott, Packarden i mitten på bilden är en ständigt återkommade vagn, i år har den dock fått lite ny färg på sig. Till vänster en mattsvart elak liten De Tomaso Pantera jag inte sett förut. till höger en liten intressant Sunbeam Tiger. Tiger var en Alpine som kom att utrustas med V8 maskin från Ford Mustang, som skohornades ner i Alpinekarossen, som är obetydligt större än ett ordinärt badkar.
Chrysler 300L från 1965 och en väldigt ovanlig Mustang cabriolet från 1971, med 351 Ram Air motor, svensksåld dessutom.
Och ett snyggt par i '59 Cadillacs.
Nääs Fabriker är ett rätt speciellt ställe, dom har lyckats bevara och restaurera det gamla industriområdet vid sjön som en gång var ett stort spinneri och textilmanufaktur. En del hus har tyvärr sköävlats bort, men själva kärnan är bevarad, och även de stora järnkulvertarna som ledde vatten ner från kvarnen i Tollered till områdets ångmaskiner och turbiner står kvar. För den som vill se mer om det så hyr filmen "Tuppen" med Magnus Härenstam i huvudrollen som är inspelad just här!
Blev ju riktigt trevligt, halvdystert väder, med en liten regnskur, mer "vår" kan det inte vara....
De flesta fordonen känner man igen, men det kommer alltid lite roliga nytillskott, Packarden i mitten på bilden är en ständigt återkommade vagn, i år har den dock fått lite ny färg på sig. Till vänster en mattsvart elak liten De Tomaso Pantera jag inte sett förut. till höger en liten intressant Sunbeam Tiger. Tiger var en Alpine som kom att utrustas med V8 maskin från Ford Mustang, som skohornades ner i Alpinekarossen, som är obetydligt större än ett ordinärt badkar.
Chrysler 300L från 1965 och en väldigt ovanlig Mustang cabriolet från 1971, med 351 Ram Air motor, svensksåld dessutom.
Och ett snyggt par i '59 Cadillacs.
Nääs Fabriker är ett rätt speciellt ställe, dom har lyckats bevara och restaurera det gamla industriområdet vid sjön som en gång var ett stort spinneri och textilmanufaktur. En del hus har tyvärr sköävlats bort, men själva kärnan är bevarad, och även de stora järnkulvertarna som ledde vatten ner från kvarnen i Tollered till områdets ångmaskiner och turbiner står kvar. För den som vill se mer om det så hyr filmen "Tuppen" med Magnus Härenstam i huvudrollen som är inspelad just här!
