kort reserapport

en liten uppdatering, sitter på en dator i Charlottenberg, vilket är något norröver Skillingmarksregionen där jag för tillfället håller hus.

Det sägs att Skillingmark är ett litet land mellan SVerige och Norge, och det ligger nåt i det. Här görs saker och ting på sitt eget sätt, och det pratas också på sitt eget sätt. , här talas det 'marka, vilket mer är ett eget språk än nån dialekt. Få idag klarar av att förstå 'markan, inte så konstigt kanske, här är en liten ordbok. 

http://skillingmark.se/historia/Dialekt.htm  

Nästa inlägg...

...kommer skrivas från Värmland, för nu drar jag upp till Skillingmark på ungefär en vecka, ha det gott allihopa så länge !

Avart - Thunderbolt

Mer synder från förr, kol och blyerts 1994.
Ett annat plan vars framtoning jag alltid gillat är den stöddiga P-47 Thunderbolt , här i D-version.


Avart - Buffalo

I brist på scanner så kopierade jag några av mina gamla alster med digitalkamera istället,blev sådär, en del papper är inte så vita å fina längre, då dom har en del år på nacken, senhar en å anan kaffekopp hjälpt till också.  men men.




En av mina WW2 favoriter, det knubbiga lilla Brewster Buffalo, här en F2A-1 (?)  i finsk tjänst.
 
ritad 1996, blyerts i A5 format.

Midsommar 2008

Detta året höll jag mig i närområdet igen , närmare bestämt i Skällsjöås, beläget vid sidan av den stora autostradan mellan Landvetter och Eskilsby.

Skällsjöås är en samling hus som bebos av en hel del trevliga människor. Stället  som sådan har en genomgående gemytlig och intim atmosfär och genom åren har vi haft mycket trevligt där.

Midsommarvädret var som, tja, inte helt överraskande kyligt och med regnskurar som tidvis spolade bort knotten. För det otyget finns det oerhört gott om däruppe med.

   

Sill, potäter nubbe å knott är rätt vanliga ingridienser för en lyckad midsommar. Tack till Heikki,Göran å alla andra i Skällsjöås för en mycket trevlig kväll!

Autoart - Mustang

Då Lae lägger upp eminent alster i fliken Avart på sin blogg så får väl jag publicera lite grann av mina produktioner här också ,  än i begränsad omfattning då jag för tillfället inte har nån scanner, åskan har avlivat två, plus en fax, tre modem, en skrivare och lite annat här under förra året.



Halvdåligt kort, Ford Mustang blyerts på A3 format jag gjorde ppå beställning för en hel del år sen, är tyvärr inte lika flitig med pennan längre dock. .

Midsommarn avklarad

Alkolåsch på tagnetbrdet ska man no ha, repotage kommer från Schällschöås , burp.  

det är 1969 och på scenen står...

..Steppenwolf, vassegoa!



De förgätna del 19 - Mercury Super Marauder

Innan den egentliga muskelbilseran startade så fanns det faktiskt en hel del potenta modeller i utbuden för den som ville att det skulle hända grejer när man tryckte på gasen. Femtiotalets mest kända presetandamodell torde vara Chryslers 300-serie som byggdes i exklusivt små upplagor,  från 1957 med introduktionen av 392" motorn så testades varje bil individuellt och gick inte till kund förran man garanterat toppfarten på 240km/h.

Hos konkurrenterna så fick man nu se till att åtminstonde kunna erbjuda ett alternativ för en 300-dräpare, hos mercury hette receptet Super Marauder. 

                  

Super Marauder motorn var den stora 430" motorn som återfanns i modellerna Turnpike Cruiser och Park lane 1958. Men försågs med tre tvåportsförgasare, högre insug, vassare kamaxel och kännetecknas främst av den unika luftrenaren som är specialgjord för Super Maraudermotorn. kombinationen gick att beställa till alla Mercurys modeller,  under förutsättning att man även kryssade för den nya märkliga Multidrive automatlådan.

Multi-drive tog hanteringen av växlandet till en nivå helt skild från övriga bilar, tryckknappstyrd automat hade redan funnits ett par år men kännetecknades ändå av standard-lägena för drive, park, back, neutral. Multi-drive var mer ett slags programmerbart körschema som man kunde välja på en kontrollpanel.  


Super Marauder motorn i kombination med Multi-drive gav runt 400 hästkrafter, vilket borgade för att köra ifrån det mesta 1958, och det i ganska flärdfull förpackning dessutom. Det finns ingenting på den här eleganta Mercury Monterey coupén nedan som skvallrar vad det rör sig om.  


Tills man lyfter på huven och ser den mycket speciella luftrenaren över de tre förgasarna. Super Marauder var och förblev ett rätt ovanligt tillbehör, mindre än 100 bilar byggdes med detta, just luftrenaren är en sak som är extremt sällsynt att få tag i, man kan få betala runt 8000 dollar idag bara för den!

Reklamavbrott från Böhmen



Intressant liknelse, den "väldresserade" Skodan var nog lika pålitlig som en hund,  plats, spela död och rulla runt! 

Vifta på svansen kunde den också, enligt det minnesvärda tstet i Trafikmagasinet en gång i tiden när modellen testades i undanmanäverprov med känt resultat. 



 

En solig tisdagskväll i Borås

Tisdagsträffarna på torget i Borås rullar på, ett tag till då det är uppehåll i Juli, för att återkomma under augusti igen. Denna tisdagen var uppenbarligen temat motorcyklar då det stod stora mängder av fina tvåhjulingar på torget.

Pontiac 1966, vackra modeller, och har alltid varit väldigt populära här, speciellt Bonneville modellen.
 
 
Ytterligare två modeller som är väldigt populära här, Cadillac 1956 och Buick 1958. båda dessa fyrdörrars hardtop, en karosstyp som jag verkligen ger ett luftigt kupéutrymme med alla rutorna nere, och oerhört bra sikt, synd att ett sån vackert och praktiskt utförande försvann med åren. 

Lyxigt och sportigt på engelskt vis, Jaguar XJ-S och Aston Martin Vantage. båda dessa modeller kom under sjuttiotalet men kom att tillverkas med små modifikationer ändain på nittiotalet, tidlöst så det förslår.
 

Trevliga motorcyklar fanns det gott om, och veteranmopeder likaså, jag är generellt sett inte så värst intresserad av motorcyklar, men kan ändå uppskatta att se en vacker design eller konstruktion.

Ovanlig moppe, en italiensk Garelli från 1958 brvid en vacker blå Victoria. Garelli gjorde sig kända fär små lättviktsracers, som dominerade 125cc klassen på tälvligsbanorna. Till höger mer italienska lättviktare, Rumi, också dom kända för snabba 125:or, Jag har sett Rumis på TT-race och den lilla tvåtaktaren överröstar precis allt, det finns nog inget som kan låta så infernaliskt mycket som en Rumi på fullgas.
 



En syn man inte ser för ofta, Nimbus.  Detta är en dansk motorcykel. Nimbus började bygga hojar redan 1919, med längsmonterad fyra och kardandrift.
Denna modell typ C presenterades 1934 och hade givetvis samma motor-layout. fast nu med överliggande kam och ventiler. väldigt avancerat och ovanligt på denna tid.
Men det remarkabla är att den hade som första motorcykel en teleskopgaffel, samt en väldigt säregen ram. Plattjärn som var hopsatt med nitar. tanken och motorn sitter som i två "vaggor" i ramverket. Plattjärnet man använder har i sig självt fjädrande egenskaper.  Modellen gjordes så när som på detaljförbättringar ocxh reglage i stort sett helt oförändrad från 1924 ända fram till 1960.

Ibland inträffar det oförutsägbara ting

Som att det dokumenterats regn av fiskar, grodor, spontan självförbränning, levitation, TV6 visar en kritikerrosad film så har det också hänt att Queens Brian May lirat med "The Killer" den enastående Jerry Lee Lewis som var bland det första att personifiera rock n'roll, och myten om sig själv och rock n'roll. 

 


En lång lördag på Tånga Hed och Borås

Lördagen var det dags för den årliga Nostalgifestivalen på Tånga Hed alldeles utanför Vårgårda. En träff med bilar, aktiviteter, uppträdanden och massor med kul prylar från förr. Denna nostalgiferstival har växt enormt under de fem år den har hållits, men för mig var det första gången jag tog mig dit då det för en gångs skull inte krockade med raceaktiviteter för min del. Eller nästan inte, SHRA Borås körde blackrace samma kväll.

parkeringen var lika full med fina bilar som innte på området, här en omgång 58:or, Två Buicks, en Edsel Pacer, Cadillac Fleetwood 60 Special coh Oldsmobile, så kallad krom-olds. 1958 är ett populärt år
   

1955-56 gjordes det också vackra grejer, man märker markant skillnad på dessa och 58:orna ovan, bara två år emellan men det skedde enormt mycket på designfronten i brytningen mellan det tidigare bulligare designmodet och det kommande utdragna, svepande raka. Den röda-vita De Soto coupén är en Fireflite från 1956 och den grön-vita är samma modell i 1955 års tappning. Från samma kocern syskonmodellen Dodge Royal Lancer från 1955, som till och med kom i tretonslackering. Längst till höger Buick från 1955 repsektive 1956.
   

Inne på området då, jo lite riktigt rara grejer i form av Hudsons sällsynta hardtop coupe från 1952, Hudson Hornet hade tillnamnet Hollywood i detta läckra utförande, runt 2100 sådana byggdes. En Auburn är inget man ser varje dag, som denna 851 Speedster. Glenn Pray tyckte också det fanns alldeles för få och började tillverkna sina egna Speedsters på sexdtiotalet, så detta är alltså en Pray-byggd replika från 1968. Dessa var mycket noggrant byggda och är idag eftertraktade, replikan har alltså blivit nästan lika mycket samlarobjekt som originalet. En modell som man ser tämligen ofta i Sverige fast man egentligen inte borde göra det, Buicks mest luxuösa modell nånsin, Limited, byggdes enbart 1958, och som denna cabbe blott i 852 exemplar. av dessa finns numer över 90 i Sverige, alltså över 10% av den totala produktionen! Cadillac series 62 convertible från 1941, dessa bilar från förkrigstiden är desto mer sällan man ser, få finns kvar och knappt 2000 byggdes av denna vackra modell.
   

Vi hade iallfall tur med vädret, eller nästan, hela dagen bröts av en regnskur som dock drog sig vidare efter tio minuter
Folket tar skydd undertakutsprången, Cadillac De Ville coupén från 1955 fick dock inte plats där 



Cadillac-maffian från Göteborg på plats med ett par fina Eldorado 58:or , cabbarna hade tillnamnet Biarritz och coupén hette Seville. Dom här killarna har lite grann att välja på i garaget , som man kan se mer av på http://www.cadillac.se/


 

Ett särintresse jag har är Chryslers egendomliga exportmodeller, jänkarna som alldrig såldes i USA. Förehavandet började redan på 30-talet och kom allt som oftast att vara Plymouth-modeller i olika skepnad som dessa ovan. Den gröna är en Dodge Kingsway från 1955, som egentligen är en Plymouth Savoy med Dodge-grill. Kingsway sattes ihop även i Sverige fram till 1959. Dodge hade en hel exportserie som hette Crusader, Kingsway, Mayfair, Regent, och den extremt ovanliga Viscount som enbart byggdes i Kanada 1959. I Sverige fanns bara Kingsway, och Kingsway Custom att få, vid sidan av den reguljära Coronet-modellen.
 Den vacka svarta sedanen är De Soto-versionen av exportmodellen, kallad De Soto Diplomat, denna från 1956. Återigen en Plymouth, med annan grill. Fronten är vid en snabb titt identisk med den vanliga De Sotoen, men skiljer sig helt och hållet för att passa på den mindre Plymouth-karossen. De allra flesta var fyrdörrars sedaner som dessa, men alla andra karossalternativ fanns att få. dock gjordes de här i väldigt mycket mindre upplaga. Just en Diplomat 56:a cabriolet finns nånstans i Sverige, som jag försökt spåra länge, det byggdes bara 12 stycken.

Nostalgifestivalen rymmer givetvis mer än amerikaska fordon, många trevliga européer finns på plats också. Bland annat denna Citroen DS som kommit lite på avvägar. DS-sektioen hade en träff i Östergötland för dessa paddor samma dag, men den här hittade tydligen inte dit. Opel Kaitän från 1951 med charmig tidtypisk husvagn på släp. och i den tyngre divisionen stod bland annat denna stora Scania-Vabis LS85 från 1952, den tidens största lastbil på svenska marknaden. En hel rad trevliga Morris Minor fanns på plats med, den här som skåpbil, ett utförande som kom att tillverkas ända fram till 1971.
   

Tånga Hed bjuder även på en välsorterad marknad med prylar från förr och lite övrigt nostalgia, en del annat med både hantverksanknytning från förr samt intressanta kamera och musik grejor från förr var inhyst i en stor hall. Dock inskränkte sig mina inköp denna dag till en bunke jordgubbar, inte fullt så nostalgiskt men väldigt gott att mumsa på. 

Vidare finns det en del museum på området, bland annat vad jag tror är sverigen enda vågmuseum, och vad som definitivt är sverges enda Fåglum-museum. De berömda Bröderna Fåglum , kvartetten som cyklade hem massor av medaljer och även bragdguldet 1967 är ju från trakterna.

Från Vårgårda bestämde jag mig sen för att ta en tur över till Borås och Viared där SHRA Borås arrangerade sin första Blackrace-körning för i år. Viaredsrakan hade till och med begåvats med ny fin asfalt för i år.



Vågar du köpa en korv av denne man?  Elake kocken-Brolle stod för korvståndet denna dag
Uppslutningen var lite tunn, främst bland publiken, men ändock kom det till slut runt 35 bilar och körde innan kvällen var slut.
Detta betyder inte att intresset är klent, tvärtom finns det oerhört mycket att åka på dessa helger. Samma dag kördes det STCC i Göteborg samtidigt som det var Monster Jam på Ullevi. strippkörning på Emmaboda, bankörning på Mantorp,  Blacksmith Nats på Kjula i Eskilstuna, och cruising i Strömstad och Arvika, samt som ovan, nostalgifestivalen på Tånga Hed.  Allt på samma lördag.

Chevrolet Camaro, klassisk bil i streetrace-kretsar, och Peugeot 207, inte fullt lika klassisk.
 

Att flyga kamel

Sopwith Camel, första världskrigets framgångsrika jaktplan, här i en unik formation med Supermarine Spitfire. Och piloten ger också en lektion i hur en Camel fungerar, bara den teorigenomgången borde avskräckt de flesta som sökte flygvapnet på den tiden.

En liten sväng...

... kan ställa till med rätt mycket. Tror inte han var mest populära föraren på Santa Pod denna dag, då han plockade med sig startgranen på vägen mot, tja bvart han nu tänkt sig åka.
 



Jag har träffat snubben ifråga, en ur-engelsk man med det osannorlika namnet Roger Moore! Han kör en superkort liten Triumph Herald med herrejösses-Bigblock, kompressor och lenco-låda , only in England.

Då jag frågade han varför, så tyckte han "Well, I used to race plain dragsters before, and it went straight ahead. But this baby twitches, wobbles and tweaks so much more you are always excited over where its going"  




 

veckans boktips

Nu får vi ta och damma av regnbågssoffan igen , dags för ett fredgasboktips.



Ormens spår, av Jan De Hartog.

En skeppare på ett handelsfartyg får motvilligt ett stort gäng flyktingar på halsen i kaoset vid japans anfall på de nederländska kolonierna i sydostasien. De flesta av dom präster och  nunnor, en sak som stör kapten Krasser oerhört mycket. Han är så övertygad ateist att han till och med lärt sin hund att vägra ta emot kex från en präst. Vid sidan av det levar han i bigami med två prostituerade och är dessutom dvärg.

Som inramning till allting dessa förvecklingar leder till ombord på båten på flykt undan de japanska anfallen,så skildras även ett kapitel i andra världskrigets skugga vi inte får läsa om så ofta. Det holländska kolonialimperiets fall och självständighetstagande, det som idag är mer känt som Indonesien.

ska'ru se matchen eller?

Det pågår visst nåt EM i fotboll just nu vad jag kan  förstå. Men min omgivning har slutat fråga mig om jag skall se matchen ikväll, för jag har aldrig nån aning om vad det är för match dom menar. Eller ens vilken sport, en gång jag fick frågan trodde jag mig nästan veta vad det handlade om,  men jag tog visst fel på handboll och ishockey.

Jag har nån slags omvänd selektiv varseblivning, så fort det gäller fotboll och liknade , så blir det liksom bara blankt...

Jag kan läsa av hur en racermotor och chassisättning mår genom att titta på ett tidkort, skilja olika bränslen och matningssytem genom ljudet, en tiondels sekund i starten räcker för att veta om luftrycket måste justeras uppåt eller neråt, hålla ordning på kvaltider i en 32-bilars bracketstege men har ingen aning om hur offsideregeln fungerar.

Premiär på kajen

För att fylla ut schemat ytterligare så var det idag start för de trevliga onsdagsträffarna vid marima centret i Göteborg. så nu framigenom blir det ytterligare en dag mindre att pyssla om hus och hem på då ja...

inbitna kajbesökare tidigt på plats, redan vid femtiden dök Mats upp med sin fina Cadillac Eldorado Seville, tillsammans med en vanlig De Ville, från samma år, 1958. Och den äldre ligan. Ford model A från 1930 och modellens efterträdare 1932:an här som cabriolet. Ingen roadster alltså, utan cab, då en roadster skiljer sig med att ha fällbar vindruta och saknar helt sidorutor.
 
 
Lite sportigare saker, fin och frän Plymouth Barracuda från 1971, med det ovanliga 340"-optionet, och en samtida Porsche 911 targa, denna vackert grönmetallic från 1972.

Vissa har behov att at ha överblick över allt, men är man som en Jack Russell begåvad med väldigt korta ben så duger husses MGB Gt utmärkt som utkiksplats.


 
Citroen 2CV är stående inslag på onsdagarna, och då vet man att Hjalmar finns i närheten också. Närmast årsmodell 1960 som fortfarande hade kvar den gamla fronten, den gröna är från 1975. vackert blå Mercedes Benz 170VA från 1952 hade fortfarande förkrigsdesign, europa var betydligt mer konservativt i bilmode än på andra sidan atlanten där det hände massor dessa efterkrigsår.
Bakom mercan står en märklig modernitet som smög sig in. Det rör sig om en Kia Retona. Denna koreanska Jeep-hybrid byggdes todigare under namnet Asia Motors som även hade en "ren" Jeep som hette Rocsta. denna Retona är av 2001 års modell.

Vi har gått igenom det i tidigare inlägg , men vi tar en repetition, Volvo P1800 hette inte P1800 utan bara 1800S och 1800E! Med ett undantag och det var den allra första årsmodellen 1961 som byggdes hos Jensen i England. Så här är alltså en äkta korrekt P1800, en 61:a med chassinummer 157!
Vad som även särskiljer dessa absolut första, och enda, P1800-bilar är de heltäckande navkapslarna och det fantastiskt vackra emblemet som prydde takstolparna, varför man valde att ta bort det på nästkommande modeller är en gåta.  
 

Vidunderliga och förunderliga ting - Bagger

Möt Bagger 288



Bagger 288 byggdes av Krupp för ett gruvbolag och används till kolbrytning i dagbrott. Bagger väger 13500 ton, chassiet med larvföttena är 46 meter långt, inklusive skoparmarna så är den otroliga 240 meter i längd och 96 meter hög. Den har ingen egen drivkälla utan matas med ström från ackumulatorer som ger den de 16,5 megawatt som den behöver.  

Baggern kan gräva ut 240 000 kubikmeter per dag, och i februari 2001 hade den rensat rent dagbrottet i Tagebau Hambach, och skulle flyttas till en ny fyndighet 22 kilometer därifrån. Det är vid detta tillfälle bilden är tagen när man korsar Autobahn 61 på vägen mot nya "betesmarker" för Bagger 288.


Garden blues, uppdaterat i trägårn

Dedt var ett tag sen jag skrev om vad som händer i det gröna utanför huset. Jodå, det händer grejer, och en hel del hag själv inte är skuld till. har kvar två krusbätsbuskar, en som växer så det knakar och en till som inte riktigt gillar läget.

Hur som helst på den mer välmående av dom såg jag häromdan ett par nakna kvistar och tänkte inte mer på det, idag var busken nästan helt kal, vafan hände?

                                                
 

En närmare titt avslöjade mycket väl vad som hänt, det är party all over i busken minsann.

                                                     

Tips på bekämpningsjox för dom här krabaterna emottages tacksamt. Dynamit?

En ny måndag på nya Nääs

Tredje gången på vårt nya måndagstillhåll och det börjar kännas hemtamt. kafeéet har ställt upp bra och även gett oss speciella parkeringstillstånd som gäller våra bilar, bra jobbat, och lång näsa på Controlla-führern som började skriva lappar för brinnande livet förra gången .

Vi testar lite nya fina miniatyrer... Jahapp, där ballade det ur... 

                  
  

Cadillac cabbe från 1967, populär modell, och två fina Valianter, 64 Signet och en 63:a V200. Plymouth Valiant, eller Chrysler Valiant som den såldes som här de första åren, brukade pfta gå hårda öden till mötes, men dessa två är i sagolikt fint skick. Och en röd Ford Thunderbird från 1965 lika grann den naturligtvis.

Mats rullar in med sin vackert blåa cadillac Eldorado Seville, 1958 års Cadillacs är enormt populära, dock är Seville-modellen tämligen sällsynt. Vid sidan av denna dök tre 58:or till upp denna måndag. Den vita Buicken är en Le Sabre från 1963.
 
 
Kari dök upp med sin fina Dodge Coronet och hund, Lars-Inge, nyinflyttad i trakten ser konfunderad ut, var är alla Cheveller?

Buick Wildcat och Cadillac De Ville rullar ut mot allén vid Nääs, fler börjar upptäcka det här nya stället, och samtliga är positiva.

En sväng förbi Ånnaboda

På hemväg från Kalmar så blev det en liten omväg, en av flera alternativ för att få söndagen att gå var nämligen Ånnaboda Classic Motor som skedde samma helg, likaså Power Meet Nossebro, Ronnie Peterson memorial på Anderstorp och cruising i Tidaholm, så det händer mycket nu. Men Ånnaboda fick det bli på söndagen, dels för jag aldrig vart där men läst en del om denna årliga träff i Classic Motor, och det stora skälet, Futurlinern skulle visas upp.

Jag har skrivit om den innan, och visst är det kul att vi fått hit en av dessa vagnar till Sverige
http://svammelsurium.blogg.se/2008/april/extraordinart-pa-importfronten.html



Det är på alla sätt en imponerande pjäs, och den är samtidigt i ett bedrövligt dåligt skick, långt sämre än vad jag trodde. Av de tolv Futurliner som byggdes så finns nio stycken kända kvar varav denna bedömdes som bortom räddning, inte ens användbar till reservdelar...

 

Bakdelen är totalförstörd, dock så är en ny sådan införskaffad, från en av de förlorade Fururliner-bussarna. Inuti är det ännu värre än utsidan, precis allting är totalförstört. Inte lätt att veta hur det skall se ut och fungera när det knappt finns några ledtrådar att börja med.  Man kan ju undra hur nånting såhär sällsynt har blivit så jävligt hanterat sen dessa Futurliners togs ur användning efter 1956. Men ägaren till den här är inte bara optimistisk, han vet vad han gett sig in på och har kunnandet för att genomföra det enorma projekt som ligger framför honom. 

Resten av Ånnaboda 2008 då? Ja, vad kan man säga om det, det motsvarade långt ifrån förväntningarna. Tämligen glest med både folk och bilar, väldigt glest faktiskt, Gick runt i utkanterna och undrade om jag missat några fält, men det fanns bara ett...  De fordon som var representerade var i och för sig trevliga och sevärda, och marknadsdelen var väldigt omfattande. Men på det hela taget väldigt avslaget. Och visst är det alltid bra med en entusiastisk speaker, men en speaker som är superentusiastisk när det inte står en enda själ och lyssnar på honom blir bara konstigt. 

En rad fina bilar, Edsel Citiation från 1958 närmast, Citiation var Edsels finaste modell, men den liksom resten av de stackars Edselbilarna fann få köpare, med 5112 byggda var denna fyrdörrars hardtop ändå en av de mest sålda modellerna från Edsel.  


  
Två fina bilar från samma år, men skilda världar, 1951. Den ovanliga Mercury Monterey fanns bara som coupé och hade ett stoppat vinyltak, detta var första året som Mercury överhuvudtaget använde ett modellnamn. Då konkurrenterna vid denna tid presenterat hardtop-coupéer så hade halkade Mercury efter med att lansera nåt likande. Sent på modellåret kom denna Monterey med lite lyxigare framtoning i väntan på 52:orna som kunde visa upp en riktigt "sport coupe"
 Den andra är som sagt från samma år men ändå så olik , en lyxig Daimler DE18 med svepande elegant cabrioletkaross, eller "drophead coupe" som engelsmännen själv kallar det.

Lite intressanta kombibilar, Citroen AMI8 från 1969 tillhör de mer sällsynta synerna, få har brytt sig om att spara på den lilla AMI:n eller MI som den av nån anledning bara hette i Sverige. Till höger vad som antagligen är världes första MPV, den lilla men väldigt rymliga Fiat Multipla, denna från premiäråret 1956. 3,50 lång och sexsitsig, nu var detta innan obligatoriska krocktester infördes, och Multiplan upphörde tillverkas 1963 när man började med det...
 
 
Mercedes Benz gick att få som stationsvagn på sextiotalet med, men dessa är väldigt sällsynta, denna på 190-bas kallades Universal i Europa men såldes som 190 SAfari här. stationsvagnarna byggdes inte hos Mercedes själva utan av IMA i Belgien, dit Mercedes skickade bilar för att konverteras där. Dyrt och omständigt var det så det blev inte många byggda. 
I USA däremot hade man sedan flera år insett behovet av stationsvagnar och efterfrågan ökade lavinartat under femtiotalets senaste hälft. Från att vara ett nyttofordon blev det ett statusfordon, som denna Plymouth Sport Suburban från 1960, som till och med kostade mer än cabrioleten samma år.

Traktorer var representerade på Ånnaboda med, här ett stycke intressant svensk traktorhistoria i form av en GMW från 1957. GMW står för Gnosjö Mekaniska Werkstad, men kom av nån anledning att byggas i Älmhult, runt 700 stycken sattes ihop av dom här. Och Opel Kapitän är en rätt "svensk" syn också, Opel sålde stort i Sverige, även den relativt dyra Kapitänen blev populär här, men de allra flesta fick leva ett hårt liv som taxi och senare som raggarbilar. De som överlevde rostdöden alltså. Vad som är riktigt speciellt med just den här Kapitänen är att den bara gått drygt 600 mil sen ny!
 
 
Från att tidigt femtiotal varit bulligt bilmode som övergick i mer flamboyanta former så kom sextiotalet att präglas av raka linjer och lådformen blev rådande, två typexempel på detta i form av Renault R8 Gordini från 1968 med en riktigt vass svansmotor och Studebaker Commander från det sista året det anrika märket fanns, 1966. Brevid den skymtar dock sextiotalaren som bröt alla designkonventioner, Studebaker Avanti.

En del hotrods hade dykt upp på Ånnaboda med, den svarta en model T tudor, kraftigt sänkt med taket orört får rätt lustiga proportioner. Och en fantastiskt fin och fräsch 32:a coupé , välbalanserad och mycket fin finish, läckert.
 

Veteranlastbilar är alltid trevliga att se på, och man granskar man en sådan här närmare så inser hur ofattbart mycket arbete som ligger bakom sådana renoveringar som denna underbart fina Chevrolet från 1942,
Det finns i princip inga delar att köpa, allt måste nytillverkas, och man måste även veta hur det såg ut från början.. Denna typ av kortnosad lastbil kallas för COE, Cab over Engine och är en ytterst ovanlig modell, som även fått ett tankersläp renoverat till extremt skick. Vem som ligger bakom det enorma arbetet med att få detta ekipaget i utställningsskick? Jo samma kille som skeppat hem Futurlinern!

vart tog det vägen?

Suck, bloggen har bytt plattform, skulle bli så jäkla bra och det ena med det andra. lite märkligheter på vägen dock, det går inte att länka hit från bloggportalen, då finns jag , och många fler bloggar inte alls. vart tog dom vägen?
 Statistiken verkar leva sitt eget liv, enligt den så har jag bara 5-10 läsare helt plötsligt, vart tog ni vägen?
Ladda upp bilder, jippi, det går att ladda upp klickbara miniatyrer numer, men det hakar sig och stakar sig och man får försöka flera gånger inann man lyckas få in en bildjäkel. Den är ungefär som när jag starta med bloggen för över två år sen, och knöligheten med bilduppladdning var ett av skälen till att jag tröttnade på den en gång med. Nu är det alltså tillbaks till ruta 1 med bilder.

Och vart tog inlägget vägen? kan ni se det här? jag kan det inte... skall det ta en timme eller mer för att få ett inlägg publicerat?


Racepremiär i Kalmar

Årets första Blackrace i Kalmar gick av stapeln i Kalmar på lördagen, och blev som alltid en topptillställning.
 
Det enda som inte var på topp var vår egen tidtagning som saknar några bitar efter en liten överkörningsincident förra året. Så därför kunde vi bara köra en lane, eller rättare sagt vist kunde man köra båda men bara tid på ena filen. Snopet men det gick att genomföra iallafall.

Lite trevligt amerikanskt på starten, vass racepreppad Nova och en lite mildare vässad Valiant väntar bakom. Chevrolet El Camino pickup går också att få fart på. Novan var ruskigt snabb, 7,1/201 meter är riktigt fort, för fort faktiskt då break-out som inte får understigas är satt på 7,5.
 


Blandningen är stor på Blackrace, bustrimmad mattsvart Opel mot ny exklusiv AMG-mercedes, en SL55 som det inte är så ofta men får se göra saftiga burn-outer.

  


Full-size racing, Chevrolet Impala från 1967 är en lite ovanlig modell, också i racing-sammanhang, men det går att åka hyggligt fort med sådana här skepp också. Det tjöt och rök väldigt bra från franska vägen denna härligt varma lördagkväll. Precis som det skall vara. Mycket väl genomfört evenemang av Kalmar Streetracers, som har yyterligare tre körningar planerade denna säsong. Vi ses igen i Kalmar alltså.


snart rullar det...

...iväg till kalmar och sen är vår säsong igång med Blackrace.

Idag var jag uppe och hämtade vanen på veerksta'n, som just heter bara "verksta'n" . Den har fixats till lite grann i vinter, dock inte allt som stod på fixlistan men, men..

- avgaspackningen inte lagad så det låter som ett smatterband att köra.
- den dör när man bromsar hårt fortfarande.
+ innertaket trillar iallfall inte ner i skallen på oss längre.
+ tomgången nästan stabil
+den startar faktiskt överhuvudtaget.
- kylvattnet försvinner fortfarande spårlöst.
+ den skakar inte som en cementblandare innan den växlar upp
- den har fått bo ett tag i en träddunge och blivit täckt av trädsyra samt annat gojsigt som lämnas av sånt som bor i träd...  Stortvätt pågår. 

                  image1461

 

En tjuvtitt på bananpiren

Idag var jag nere och kikade på det stora projectet Göteborg City race arena som nästan är helt färdigställt.

Tanken är ju att vi skall komma in och få köra Blackrace där efter STCC och de andra eventen är genomförda, och det ser ju bra ut.  En riktigt lång fin raka finns som väntar på att användas. resten runtomkring får lösa sig efter hand. det är räcken, räcken, stängsel och mer räcken i en enorm labyrint där nere nu, men det skall nog tusan gå att lösa när vi väl kommer på plats.

image1459 image1460

Måndag på nya Nääs

Andra träffen på nya stället och det börjar så sakta hitta dit lite mer folk och alla verkar vara väldigt positiva till möjligheterna som finns här.  Kul, det här kommer definitivt att växa.  

Oldsmobile full-size, ovanlig 1970 års cabriolet och en trevlig Delta 88 Royale coupé från 1969.
image1453 image1456image1455 image1454 
 
Här kan vi sitta och fika och ha full uppsikt över all aktivitet och vacker utsikt samtidigt, och parkeringar finns det gott om. helt klart tummen upp!
image1458
Stort och smått,den gigantiska Cadillac begravningsvagnen från 1968 får den lilla Fiat 500:an att se ännu mindre ut än vad den redan är.


Diddley igen

Who do you love...  1956


   

I walk 47 miles of barbed wire,
I use a cobra-snake for a necktie,
I got a brand new house on the roadside,
Made from rattlesnake hide,
I got a brand new chimney made on top,
Made out of a human skull,
Now come on take a walk with me, arlene,
And tell me, who do you love?

Who do you love?
Who do you love?
Who do you love?
Who do you love?

En gigant ur tiden.

Bo Diddley är borta.

En framstående muksiker som inte fann någon musikstil främmande. Det är inte rock, det är inte blues, det är inte heller soul eller R'n'B, en ogreppbar egenhändigt komponerad blandning av element som var för sig blev stilbildande i alla ovanstående genres.

Bo Diddley var unik i det avseendet. Likaså hans egensinnigt byggda gitarrer, där han också var en stor föergånagre i att använda olika komponenter från de första elgittarerna för att skapa sitt eget speceilla sound.

Bo hette egentligen Ellas Otha Bates och föddes i McComb, Mississippi 1928. som liten adopterades han av sin moster och namnet byttes till Ellas McDaniel. under senare delen av fyrtiotalet spelade han en del med Jerome Green och John Lee Hooker, och när karriären började ta fart tog han namnet Bo Diddley. detta var runt 1951, och hans musikaliska fusion av genres låg redan då före sin tid, rockabilly och rock n'roll låg fortfarande ett par år framöver.


             

Rebellisk var han också, han framträdde på Ed Sullivan show 1955, och gjorde Sullivan så vansinnig att han blev bannlyst från showen. Han var bland de första svarta musiker som upptäcktes och gillades av en vit publik i det hårt segregerade amerikanska femtiotalet, vilket retade många fler. Bo Diddley kom också tidigt att turnera med diverse olika andra stora band, som Rolling Stones, Grateful Dead, Everly Brothers och måna andra vars karriäer hans egen musik själv inspirerat.

Själv hade jag tillfälle att 1994  få se honom live i Boston på Rolling Stones öppningskoncert för Voodoo Lounge turnén. En makalös koncert som öppnades av Whoopi Goldberg. Sen börjades det med en låt från nya plattan, för att sen totalt kasta allt över ända och rada upp klassikerna från sextiotalet. Bejublade gästframträdaden av bland annat Bobby Womack och Robert Cray.Sen kom Bo Doddley in, i chapeau-claque, frack och fyrkantig gitarr. Och det var en enorm upplevelse att se Bo sjunga "who do you love" i duett med Mick Jagger och sen duellera gitarrsolot med Keith.


Bo Diddley kanske inte var den bästa rockartisten, eller den bästa bluesartisten eller den bästa soluartisten, eller överhuvudtaget den bästa gitarristen. Men det har ändå aldrig funnits någon jämlike, och musikhistorien skulle definitivt sett helt annorlunda ut utan hans medverkan.   


                                       image1452

reklamdags

Knappt innan ens kanonerna kallnat efter andra världskriget presenterade det nybildade Kaiser-Frazer Corp två helt nya revolutionerande bilar, Kaiser och Frazer, som kom tidigt att få ett stort försprång gentemot de stora etablerade tillverkarna. Tyvärr varade det försprånget inte länge, men man hann i allafall med att bygga upp sammansättningsfabriker utomlands. Av någon okänd anledning så byggde man Kaiser i en fabrik i Israel under några år för att huvudsakligen exportera till Finland.
En annan sammansättningsfabrik som försörjde resten av Europa med Kaiserbilar fanns i Rotterdam. Därifrån denna annons härstammar anno 1951.
    image1451

Nånting säger mig att den här reklammakaren antagligen arbetat rätt mycket med propaganda under orosåren innan och ännu 1951 inte riktigt sadlat om till civilt leverne...

måndag på ett annat Nääs

det har rekats ett nytt ställe för våra måndagsträffar, efter ombyggnationen så har vi insett att det kommer tyvärr inte funka att vara på vårt vackra Nääs nåt mer iallfall inte om alla skall få plats. Så nu flyttar vi från Nääs, till Nääs istället. Nån kilometer ifrån Nääs fabriker ligger Nääs slott, och på vägen upp mot slottet så kikade vi på ett ställe som verkar bli bra, här finns, fik, gott om plats och ligger väldigt vackert vid vattnet också.

Mats begrundar utsikten, det här verkar ju bra , här kan vi nog trivas.
image1447 image1448
image1449 image1450
Lite trevliga fordon dök upp på den rekognoceringstur, som synes finns det gott om plats och väldigt lättöverskådligt också.  Nu var det en liten malör med att fiket var abonnerat denna måndag, så kaffet uteblev, men servitören kom ut med en bricka välkomstdrinkar till oss på silverfat, så det verkar som att vi känns rätt välkomna med våra fordon här också.

Sol mopar och morgans på Tjolöholm

Tidig avfärd mot det vackra Tjolöholm och Classic car show där som brukligt tredje söndagen i maj. Var på plats med bilen redan vid halvåttatiden vilket var i väldigt god tid, men till slut rullade de andra från mopar-ligan in och vi kunde i år visa upp åtminstonde åtta bilar från Chryslerklubben.

Stellan rullar in med sin Dodge Supper Bee från 1969, på plats Thords fina Valiant från 1964, en -56 Windsor, -68 Imperial och min Gran Fury.  
image1421 image1422
image1423 image1424
Jaguar-klubben börjar komma på plats, med bland annat denna underbara XK120 från 1954, likaså Citroen-klubben som brukar komma med en mängd intressanta fordon, närmast en tidig 2CV årsmodell 1953. Dom bjöd givetvis på show i år också med profilen Hjalmar som lekledare. I år sattes en 2Cv ihop från några högar med delar, för att sen plockas isär, och ihop återigen. Mer i deras ruta fanns ett par fina DS, en CX en GS en SM och lite modernare BX-bilar. Dessutom den ovanliga BFG-motorcykeln, en fransk touringhoj med Citroenmotor, givetvis.

Den märkliga BFG:n och en tidig B7 från 1935 var två av många sevärda fordon hos Citroen-gänget.
image1425 image1426
image1427 image1428
Man kanske inte direkt sammankopplar veterantraktorer med sportbilar men den här oranga traktorn är faktiskt en Porsche. Porsche-Allgaier A133 från 1954 närmare bestämt. Och vad som kallats världes vackraste Volvo, och jag är nog beredd att hålla med, den eleganta PV655:an från 1933 med vackert cabrioletkarosseri från Norrmalms karossverkstad.

Studebakerklubben kunde visa upp något så ovanligt som en Avanti II cabriolet. efter Studebakers hädanfärd på sextiotalet togs tillverkningen av Avanti-modellen över av ett fristående företag som sedan dess byggt dessa bilar på beställning, ungefär nåt hundratal per år har byggts, och även i sedan och cab-utförande. denna Avanti II cabbe kom från england och är av 1988 års modell,  bara 150 Avanti II handbyggdes detta år. pruduktionen upphörde 1991 men är sen några år tillbaka igång igen, i väldigt liten skala. Studebaker hade också en egenhet att kalla sina coupéer för Speedster, vilket annars brukar innebära en öppen bil, men detta är en President Speedster från 1955.
image1430 image1431
image1432 image1433
Mer amerikanskt representerat, De Soto hade våldigt harmoiska linjer i mitten av femtiotalet, denna Firedome är från 1955, samt en Mercury Monterey Sun Valley från 1954. Sun Valley innebar att den hade främre delen av taket i plexiglas, 9761 en sådana här Sun valleys byggdes 1954 och två fanns på plats denna dag. Sun Valleyn fanns bara 1954-55 men blev ingen succe, hos Ford hette glastaksmodellerna inledningsvis Crestliner, och sedan Crown Victoria Skyliner och byggdes 1954-56, men blev inte heller den speciellt omtyckt av sin samtid. Idag är dessa sällsynta modeller däremot högvilt i bilkretsarna.

Brittiska sportbilar väger tungt på Tjolöholm, bland de äldre i MG-hagen är denna PB från 1936, men kunde lika gärna vara en femtiotalsmodell, dom ändrade inte modellerna i onödan. Ett par MGA står uppradade bakom. Morgan presenterade sin +4 i slutet av trettiotalet och gav den inte mycket mer än en ny front och skärmar runt 1953, sen dess har inte mycket hänt  på 50 år förrän dom 2004 kompletterade programmet med den här radikala Aero Eight
image1434 image1435
image1436 image1437
Sport på tyska, den extrema 300SL "måsvingen" där man på grund av chassiets konstruktion valde att låta dörrarna öppnas uppåt. detta var femtiotalets supersportbil med direktinsprutad sexa på 260 häst. Åttiotalets märkliga Z1 roadster från BMW valde en annan lösning som den är unik med, man skjuter helt enkelt ner dörrarna i trösklarna.

Ett litet minus i kanten för Tjolöholm i år var motstridigt nog vädret. Utanför utställningsfälten kördes det folkrace-uppvisning av någon outgrundlig anledning. Med påföljd att det drev in enorma sandmoln över alla utställningsbilar, samt lite mer prekärt, räddningstjänsten var på plats och visade upp ambulanshelikoptern, som också den blev fullständigt täckt med sand och damm. Som sådana prylar inte alls måt särskilt bra utav.

Ett stort plus däremot, Bertil Gerhardt bjöd på en vackert elegant show med Biltema-Spitfiren. En erfaren pilot som inte bara vet hur man flyger bra , utan hur man flyger för att det skall se bra ut också. en rad svepande kubanska åttor över gärdet, följt av ett par Immelmanns och en långsam looping innan han satte kurs på låg höjd och försvann i fjärran med den underbara Spitfire mk XVI.
image1438

En Ford taunus som sticker ut är den här sällsynta cabrioleten från 1964, firman Deutch byggde dessa på beställning men högst 20 stycken gjordes, riktigt sällsynt exemplar alltså. Mer sextiotal men från en annan del av världen. Denna söta röda lilla bil är en Datsun Bluebird från 1962, oerhört ovanligt att se såpass tidiga japanska bilar. Här såldes dom inte,men däremot i Norge som denna komemr ifrån.
image1439 image1440
image1441 image1443
Mer sextiotal från England, samt Tyskland, Rover 2200TC från 1968 och BMW 1600 från 1965. Dessa BMW:s kom året efter i 2-dörrars version med tillnamnet 1600/2 senare kortat till 1602 och syns betydligt oftare än den ursprungliga fyrdörringen. 

En liten tur till besöksparkeringen är alltid intressanty på Tjolöholm. En hel del Morgans stod redan utställda på fältet, och ännu fler fanns utanför. Något hundratal Morgan bilar stod uppställda på parkeringen efter en klubbträff, imponerande
image1444

image1445 image1446
Stort och större, Cadillac Fleetwood 75 var den största Cadillacen, fabriksförlängd modell här från 1958, och någon hade kört dit med en oerhört pampig Rolls Royce av 1936 års modell, troligtvis är karossen från Hooper.

På det hela taget en oetroligt fin dag, trots att en jämförelse med föregående år så var det färre utställningsobjekt på plats på fältet, så är det alltid besöksvärt. vid sidan av bilar och motorcyklar visades det upp tändkulemotorer, ett par flygmotorer och lite annat närbesläktat så trots att det är en lång dag blir den inte tråkig nångång.