Abarths aerodynamiska
under åren 1955-1965 satte Abarth över 100 rekord i flera kategorier, de allra flesta v dom stod de här tre karabaerna för. Det var tre extremt strömlinjeformade vagnar med karosser ritade och byggda av Pininfarina, speciellt för klasserna med motorer på 500, 750 och 1000cc.
cars & Planes - eastern
Bilar och flygplan i harmoni, denna gången från österled.
Tatraplan och ett plan, T600 kom att kallas tatraplan och sattes i produktion 1948, på det här reklambladet som uppenbarligen är ganska tidigt, har den dock fått beteckningen 400, som egentligen var en trådbuss som kom 1949. Planet är också intressant, för OK-BCA var den första prototypen av Aero/LEt Ae-45, ett mindre tvåmotorigt plan som kom att byggas i 590 exemplar fram till 1963.
Skoda 440 på flygplatsen.
Vi är antagligen kvar i Tjekoslovakien, för här står Československé Aerolinies fina Tupolev Tu-104, en värdinna står redpo att ta emot VIP-passagerare med en Wartburg 311
Hos Aeroflot hämtas resenäerna med detta lilla minitåg som heter RAF 980. RAF byggde främst små minibussar och lätta lastbilar, detta kom man att fortsätta med efter Sovjets fall, och då låg ju den rigabaserade fabriken i Lettland. RAF-fabriken ligger dock i malpåse sedan 1998.ö
POlski-Fiat 125p framför en Iljushin Il-64 från LOT.
Någonstans i Rumänska inlandet, någongång på 80-talet, visas Dacias modellprogram upp på ett segelflygsfält.
Skruvad reklam - Leyland hits
I avdelningen konstig och underlig reklam faller denna smått obegripliga illustration på franska, för Leyland.
Med en Jaguar, Princess och en mini i koppel, är det någon som kan komma med en bra teori om vad symboliken i denna poppiga illustration?
Fordonsinfo
Visst är det här ganska häftigt, i mittkonsolen på en Chevrolet Corvette 1969 hittar man denna lilla informationspnael som upplyser vad du egentligen kör. Motorvolym, hästkrafter, vrid och kompression samlat i en snygg panel. dessutom små fiffiga kontrollampor som visar om bakljusen och nummerplyslampan fungerar. Glödtrådsvakt ett par år innan en tillverkare i Sverige hävdade dom var först med det.
lucköppning från spider till de ville
Ett lite ovanligt importobjekt från västerled, en Alfa Romeo Spider Veloce från Kalifornien, årsmodell 1987.
Jaguar XJ-S däremot är lite vanliogare att hämta hem från USA, oftast välhållna bilar och låga priser på lyxkatten over there. Denna 94:a cabriolet har dessutom fått europafronten monterad vid något tillfälle.
Lord Vader har väntat länge på sin nya tjänstekärra, han får sitta i dödsstjärnan och vänta lite till för den hamnade lite fel..
.. sanningen är att egentligen skulle denna tingest till Danmark men hade hamnat på fel skeppningslista. Och vad är detta nu för något? Jo ett galet custombygge där ingen plåt lämnats orörd, och basen för det hela är lika märklig den också för det är en Oldsmobile Toronado av 1979 års modell.
Mer i originalstil dock, Edsel Ranger från 1958, Ranger var billigaste Edseln i programmet, som tvådörrars hardtop byggdes den i 5546 exemplar. Första året hade man hela fyra modellserier, året efter bara två, 1960 fanns bara en och sen ingenting alls.
En av våra vanligaste USA-modeller är Pontiac Bonneville från 1966, här har beståndet utökats med ännu en.
Cadiullac Fleetwood 75 från 1961 är däremot ingen vanlig bil, kan röra sig om ungefär fem stycken i landet med den här nyimportade. 699 stycken byggdes som niositsig sedan och 926 med tillnamnet Imperial som inebar mellanruta.
Och så öppnar vi nästa lucka och det råder väl ingen större tvekan om vad som gömmer sig där, en Cadillac 59:a De ville coupé.
Cars & Planes - Italia.
Italienska bilar och flickor i samklang har ju körts i flera omgångar här innan, nu får det bli ett avsnitt med italienska bilar och flygmaskiner.
ALfa Romeo GTV 1982, här med en lika sportg flygmaskin också, det ser ut att vara en civiliserad variant av Fiat G46, ett skolplan som flögs första gågnen 1946. G46 hade förresten motorer från just Alfa Romeo.
Fiat har ju som bekant även byggt bilar också under åren här en annons 1400A i Tyskland 1954
Och en mycket nyare Fiat Tipo framför en franskregistrerad Socata TB10.
En tuff De Tomaso Mangusta gömmer sig under vingen.
OSI Silver Fox liknar nästan ett flygplan själv. dubbelskrov med seperata cockpits och "vingplan" däremellan, motorn satt bakom vänstra cockpiten och var en 1000cc från Alpine. Den visades 1967 och lite dimmigt hur dom tänkte sig någon praktisk användning av den i racing eller för rekordkörningar. Mest blev den kuttersmycke i montrar på utställningar.
Lyxig Lancia Flaminia med chafför väntar framför nosen på en Convair 440.
Mer folkliga Fulvia på flygplatsen 1967
Lancia Gamma 1978, har man business jet så åker man givetvis Lancia också, i alla fall i Italien.
Och så även med Lancias moderna flaggskepp Thesis, framför den nya generations mindre jetplan, tremotoriga Dassault Falcon 900.
Småplock från prototypverkstan
Prototyper igen, de där som aldrig blev, denna gången de allra minsta som inte kom längre än till förstadiet.
Med ett litet undantag, den här nästan färdiga fullskalemocken, blev ju faktiskt fiat 500 med ett par ändringar, här daterad till 1954.
KLeinschnittger i Tyskland byggde riktigt jättesmå bilar, frågan är om inte denna 250 coupé prototyp från 1954 var den största dom gjorde
Gregoire, tidigare biltillverkare sedermera degraderad till underlevrantör och uppfinnaverkstad åt bilindustrin kom i samarbete med BGE att ta fram den här lilla elbilsprototypen 1970, i en tid när man på allvar började se behovet av nedskalade bilar och alternativa drivkälöllor
Mini Zup från Citroen var lite i samma anda fast mer trendriktig, en hipp shoppingbil för urbana ändamål, en beach buggy för storstan, 1972.
Ford Mini-Mite planerades som en småbil i den storleksklass japanska bilarna vann terräng med i oerhört tempo på 70-talet, Honda Civic och Toyota Corolla var de största hoten i miniklassen, Miteprojektet påbörjades runt 1971.
Och genomgick en del metamorfoser på vägen, att man tar fram alternativa designer och lägger tid på brukar vara lovande för serietillverkning
.
.
Och det blev det också, fast inte i USA, här ser vi den nästa färdiga Mini-Mite som nu bytt namn till Bobcat 1973. Ett par års finslipning återstod och tillverkningen förlades i Tyskland, och från 1976 känner vi den istället som Fiesta.
Samtidigt , på andra sidan muren tog SAchenring fram ett antal varianter för att ersätta trotjänaren Trabant, P610 från 1973 ser mycket modern ut, men den fick folket aldrig se eller troligen inte ens veta av att den fanns.
Nästa steg mot en ny Trabi som aldrig kom att bli var P601Z 1980,
FRankrike, Matra är lite av karossbyggare och tankesmedja, främst åt Renault. Den revolutionerande Espace kom till exempel därifrån. Som en Espace som krympt i tvätten var X45 som spånades fram för att ersätta Renault 5 runt 1984. Lilla femman kom dock att behålla sin popularitet många år till, men däremot kan amn tydligt se släktskapet med kommande Twingo, som presenterades 1993 i denna skapelse.
Österut igen, Dacia 500, småbilsprojekt från Rumänien 1985.
Och mer från Öst, den fd sovjetiska tillverkaren LuAZ hade nu hamnat i det självständiga Ukraina, produktionen kom att fortsätta med främst militära fordon som innan men då den marknaden sviktade så har man även gett sig på licenstillverkning av utländska personbilar, och en del egna hopkok, 1301 kallas denna fyrhjulsdrivna lilla praktiska kombi från 1994 och var en av flera prototyper under denna beteckning. En färdig moderniserad modell kom ut först 2002.
Annorlunda Aprilias
Här avancerade-aprilia. presenterades den avancerade Lancia Aprilia, trots sin självbärande uppbyggnad kom många att få nya karosser från utomstående karossmakare, hela 7554 chassin levererades för dessa ändamål.
Här kommer en laddning bilder med Aprilias skräddarsydda av Pininfarina, först en cabriolet från 1938.
i blandad ordning, Aprilias från 1938 til 1949, samtliga från Pininfarina
i hemliga lådan
en rustikt hopspikad låda på okänd ort i Sverige. Den innehåller en helt ny helikopter från Kawasaki Heavy industries. Vad som göms i boxen är alltså en licenstillverkad Boeing-Vertol Seaknight, känd som HKP4 i svenska försvaret. Första sändningen anlände 1964 och var "riktiga" Vertoler från amerika. I andra sändningen från 1973 kom dom från Japan och dessa kom att betecknas HKP4B och C. Totalt hade flygvapnet 10 stycken och när de toigs ut tjänst överfördes fyra til marinen som totalt har haft 16 stycken av dessa, och tjänstgjorde fram så sent som mars 2011.
Moparfokus
En ny specialvända med importbilar som anlänt den senaste tiden , denna gången kikar vi på Mopars.
Dodge Coronet R/T 1967, en hos oss ganska ovanlig modell, konstigt då det är en mycket tuff vagn.
Performancemodellen R/T som stod för Road and Track blev en senstaion från start, dessa kom med den stora 440" motorn som standard och övrig utrustning som Corornet 500, över 10 000 såldes 1967.
Grillens mönster går igen i bakstammen som på R/T skiljde sig från de vanliga Coroneterna genom detta.
En betydligt äldre Dodge, business coupe från 1947
Plymnouths full-sizebilar är inte helelr så vanliga i vårt land, detta är en Fury III sedan från 1969 och trots att det byggdes hela 72747 stycken av dessa, så är det här den första som hittat hit.
Charger är mycket mer populär, av andra generationen 1968-70 är 1968:orna i majoritet, konstigt nog har vi inte alls lika många av 1970 års modell som den som kommit ovan.
Nästa generations Charger från 1971-74 var länge i ett bakvatten, den större karossen har ansetts klumpig och oattraktiv, dessutom blev motorerna betydligt vekare under dessa år, monsterhemin försvann 1971, sen kom nya lagar om luftrening. Charger SE 1973 var toppmodellen i chargerfamiljen , V8 som standard och fanns även med stora 440"-motorn, som nu dock hade strypts ner till 280 astmatiska hästkrafter, men trots det valde 61908 kunder denna modell detta år, totlat var över hälften av Chargers detta år av SE-modellen.
Challenger fick dock behålla sin tuffa grundkaross alla åren 1970-74, och där är 70:an som ovan i majoritet, med betydligt fler och häftigare motoralternativ än kommande år.
En annan populär modell hos oss är den stora Chrysler "C-body" 300 modellen, här en fin cabriolet från 1969, detta lär vara exemplar nummer 36 av denan modell i Sverige nu.
Däremot är Dodge gamla arbetshästar betydligt mer sällsynta, Chevrolet och Fordpickuper från femtiotalet ser vi i massor, men hur ofta en Dodge?
Det är en Dodge C-1 från 1954 med tillnamnet som var nytt för det året "job rated" vilket menade på att detta var en knegarbil, dock ser detta ut som en mycket prydlig sådan. Inredningen är spartansk men ändå trevlkig att se på trots modellnamnet C-1 så ingick den i dodge B-serie av någon underlig anledning. Ett skäl til att de är ovanlia är också att Dodge byggde mycket färre av dessa bilar än konkurrenterna.
Från Brno till Bryssel
Tatra 603 var en radikal bil, inte bara på utsidan utan även under skalet. Där fanns en luftkyld Hemi V8 monterad bak, individuell hjulupphängning med spiralfjädrar runt och och tvåkrets bromssystem. Mittstråkastaren följde med styrningen. 603 hade redan smygvisats vid en mässa i Zlin 1955, men först året efter hade den officiell debut, serieproduktionen kom igång på riktigt först 1957.
Nu var dock den produktionen ganska blygsam, men i gamla östeuropa reglerades det hårt vilka som fick tillverka vilka typer av bilar och hur många, Tatra byggde alldeles för många 603:or. Detta var dock en bil många bara fick se och drömma om, då den i princip bara var tillgänglig för partitoppar och dess politruker. Någonstans gjordes en deal inom Comecon, rådet för ekonomiskt samrbete mellan kommunistländerna att Tatra ändå fick fortsätta bygga 603, och den övertog rollen inom öst som en "mellanklassbil" för politiker och samhällstoppar.
Tatran väckte också uppmärksamhet utomlands, dels använde en del öststatsambassader bilarna utomlands, och den kom även att tävlas med på båda sidor om muren. 1958 var det den stora världsutställninge i Bryssel och här visades den upp för väst för första gången på riktigt.
Dock var exporten västerut minimal, 1964 kom en moderniserad version 603-2 med ny front, bredare spårvidd och moderniserad motor, dessutom försvann tvåkretsbromsarna. Här råder det ett totalt mörker hur många serie 1 och serie 2 som byggdes då många bilar helt enkelt togs tillbaks och byggdes om till serie 2. 1968 var det dags för 603-3 som i sitt sista utförande byggdes fram till 1975. Den officiella uppgiften säger att totalt byggdes 20422 stycken av de tre versionerna, men det låter synnerligen högt, och inkluderar troligen modifierade och upoppdaterade bilar, men som med det mesta annat från andra sidan järnridån skall alla siffror tas med dubbla nypor salt.
Abarths äpplen
Få saker är så synonymt med italienskt motortrim och racing som Abarth, men Carlo Abarths ursprungliga namn var Karl Albert Abarth och kom från Österrike.
Här sitter Carlo emd en del av sina skapelser, som i variaerande grad baserades på Fiats. Småtrimmade standardmodeller som tes 850, 850 spider och 600 med Abarthtrim syns här i mängden med rena racerbilar och två strömlinjeformade rekordvagnar. Carlo Abarth hade börjat sin bana redan på 20-talet hos Castagna, senare blev han både kontruktör och tävlingsförare med både bil och motorcykel tills ha slog sig halvt fördärvad vid ett lopp i Jugoslavien 1938. Efter kriget kom han samarbeta med både Porsche och Piero Dusio som ju var huvdmannen bakom Cisitalia. Efter tiden med Cisitalia så öppnade han sin egna firma och här inleddes det långvariga samarbete med Fiat, vilka senare köpte upp hela Abarthföretaget 1971. Carlo gillade verkligen racerbilar, och äpplen.
VW med fönsterplatser
En Sambabuss har dansat in
VW-bussen vann i stort sett hela marknaden för små lätta lastfordon på grund av det breda utbudet från rena laståsnor till delikat eleganta turistbussar, och gick att kombinera intill oändlighet. Microbus de luxe, eller Samba som den också kallades kom redan 1951 med de karakteristiska välvda rutorna i taket, och hade dessutom även ett soltak. I VW-kretsar pratar man fönsterrutor, Samba kom med 21 respektive 23 rutor och denna nyinkomna buss är en 21-fönstare. Nu sitter det dock tämligen få rutor på plats i gluggarna , därav har den fått en kapuschong över sig så länge. Bussen är av 1964 års modell och i behov av ganska mycket jobb och delar för att bli representabel igen. 21 och 23-fönstarna byggdes fram till generationsskiftet 1967.
Volkswagens advertisingavdelning i USA hade alltid en stor portion humor, här 21-fönstare från 1967.
Annorlunda avancerade Aprilia
Det var först en bit in på 30-talet man började få snits på det där med vad strömlinjeform innebar, Lancia Aprilia må varit en av de första modellerna som utprovades i en vindtunnel. En extremt kompakt motor, självbärande kaross med bottenplatta gav goda innerutrymmen i den blott fyra meter långa bilen. 1937 sattes den nya modellen i produktion, men Vincenzo lancia själv som skapat märket, och dess förunderliga konstruktioner fick aldrig uppleva modellens framgång då han gick bort bara veckan innan, 56 år gammal. Aprilian kom då att bli den sista i raden av hans många okonventionella skapelser efter den revolutionerande Lamdba som hade setts 1922. Karossen var självbärande på en slags bottenplatta av sandwichtyp och hade individuell hjulupphängning, två saker som var långt ifrån en självklarhet på bilar då. Dessutom en detalj som helt infällda gångjärn, och dörrarna saknade mittstolpe. De första vagnarna saknade även fotsteg, men det lades till senare av praktiska skäl.
Övrigt mekaniskt präglades Aprilia av annorlunda lösningar, bakvagnen var synnerligen komplicerad med både blad och torsionstavar, dessutom var den ställbar. Bromstrummorna satte inne vid differentialen istället för vid hjulen. Trummorna hade dessutom TRE brombackar i sig.
Motorn var en V4, något som Lancia också varit tämligen ensamma om under historien, det finurliga med deras motorer var att de hade extremt liten vinkel med cylindrarna omlott. Det varierade från 15-20 grader och på den senare Appian ända ner till 10 grader, vilket gör dom tekniskt sett till vad vi idag kallar VR-motorer. Block och topp var i aluminium, toppen hade hemisfäriska förbränningsrum och en överliggande kamaxel. I Aprilia användes en 1352cc motor som senare förstorades till 1486cc, effekten var 48 hästkrafter.
Första serien byggdes i dryga 10000 exemplar, serie två kom 1939 och Italien var en av mycket få länder som höll igång tillverkningen även under krigsåren, om än i begränsad skala, c:a 10000 till av serie 2 modellen byggdes fram till 1949. Totalt 20082 exemplar, dessutom gjordes hela 7554 chassin som användes för specialkarosser av olika de slag. Vid den här tiden hade lancia även en sammansättningsfabrik i Frankrike, där Aprilian byggdes under namnet Ardennes, c:a 500 stycken producerades, plus 120 chassin innan den franska fabriken stängdes 1938.
En udda par i Binbrook 1963
British Electric Lightning var den nya moderna ryggraden i Royal Air force när den kom ut till skvadronerna 1959. Här står den nya epokens flygplan brevid sin föregångare, jetålderns intåg gjorde propellerplanen föråldrade nästan över en natt. Men denna propellerkärra är lite speciell för det är den absolut sista tjänstgörande Spitfiren i världen.
Året är 1963 och tekniskt sett hade PS853 som var en Spitfire PR mk.19, redan strukits ur rullorna flera år innan. Den hade sedan satts upp på en pinne utanför portarna till Central Fighter Establishment vid West Raynham.
Men PS853 plockades ner från sin pinne och återinträdde i aktiv tjänst 1963, och varför nu detta tilltag? Jo, det var oroligheter i fjärran östern och en konfrontation med Indonesien befarades. Konflikten gällde Malaysia som hade fått självständighet 1957, men territorierna på norra Borneo var fortfarande under brittiskt styre och skulle inkorpereras med Malaysia under 1963, detta gillade inte grannlandet Indonesien som ville lägga beslag på de oljerika områdena i norr. Deras flygvapen hade huvudsakligen gamla P-51 Mustang att flyga med, och vad RAF nu måste utvärdera var hur de moderna överljudsplanen med sina avancerade vapensystem skulle kunna engagera sig i strid med de gamla propellerplanen.
Den malaysisk-indonesiska konflikten trappades upp till krig under 1963, eller nån slags form av krig, regionen präglades av instabilitet, kuppförsök, revolter och fram till 1966 bedrevs ett underligt lågintensivt gerillakrig i och omkring Borneos djungler. Flyginsatsterna inskränkte sig till trupptransporter, luftlandsättningar och helikopterverksamhet och så fanns ett par skvadroner Lightnings, Javelin och Hunters stationerade vid basen i Tengah, men oklart hur involverade de blev i några stridigheter. Eller hur mycket lärdom man fick av att öva luftstrid med den gamla trotjänaren PS853.
Men PS853, som är av version som de S31 Spitfire spaningsplan vi hade i svenska flygvapnet, kom dock efter avslutat uppdrag att flyga vidare inom Battle of Britain Memorial Flight, en slags uppvisningsgrupp kopplad till RAF. Den användes också i filmen "Battle of Britain" som hade premiär 1968. Idag har planet registreringen G-RRGN och ägs av Rolls Royce, som i sin tur lånar ut det till föregående BBMF.
Trängsel på Nääs
Ytorna på Nääs blir snabbt små när det fylls ut med välväxta bilar, amerikanskt dominerar på denna veckoträffen. Ovan en kanadensare dock, Pontiac Laurentian från 1960.
Ford mustang 1969, Chrysler Windsor 1956, och givetvis kommer annat än amerikanskt också, som Fiat 126. Även en modern ovanlighet, Mazda RX-7 cabriolet.
Små nätta Fiats, 508 och 126 i den italienska hörnan och Jaguar XJ6 med Austin mini i den brittiska fållan. Chrysler New Yorker 1965 och Lasses fina ovanliga Frazer från 1947.
1969, Mercury cougar cab ochg två tuffa Chrysler 300 från samma år. Thunderbirden är från 1957.
Röda raden, Chevrolet Camaro 1994, Ferrari 328 och efterträdaren 348. MGB anses vara själva sinnebilden av sportbil, i rött.
Mera rött, i större format, sällsynt Packard Clipper De Luxe coupe från 1954, 1470 stycken byggdes av dessa.
Änu en fin Packard dök upp denna måndag, en series 1601 från 1938. Cadillac Eldorado 1976, sista stora öppna amerikanaren, och en äldre Eldorado från 1958. Sist i raden en fin Chevrolet från 1957
Roddar, hur många sätt kan man bygga Ford på? här är fyra olika sätt, på model A och en 1932 Tudor.
Buick ELectra 1963, Oldsmobile Starfire 1965, Ford Falcon Sprint 1964 och ern mycket äldre Ford, model T från 1922.
En av de nyare bilarna, den sällsynta och spektakulära Subaru SVX. SAAB 93 1956, Pontiac Le Mans 1967 och avslutningsvis, en annan ovanlig japan, Toyota Crown coupe från 1970
Chevaspecial igen
Då Chevrolet jämte Ford var de i särklass största tillverkarna förr om åren är det inte så konstigt att just detta märke och dess modeller importeras en masse, därför kör vi en specialsvit om några Chevor som kommit in det senaste
1960 Impala sport hardtop sedan, eller "flattop" som de enklast kallas, bekant? Ja, just i år har det av någon anledning kommit in en hel del 60:or av just denna modellen som nämnts innan.
Årsmodell 1961 är lite mindre vanlig, men de börjar hitta hit de också, en snygg om än lite bortglömd årsmodell. Detta är en Bel Air, dessa och Biscayne hade bara två lampor bak per sida, lyxigare Impalan fick tre.
Nånting som det verkar finnas ett outsinligt förråd av är 1963 Impala, här kom tfvå stycken med iolika slutdestination samtidigt in, hatrdtop sedan och coupe. 1963 byggde Chevrolet hela 2,237,201 personbilar, vilket då var alla tiders produktionsrekord för någon tillverkare över huvud taget.
1965 slog Chevrolet sitt egenproduktionsrekord, 2,375,118 bilar, över 800 000 av dom i Impalaserien, hur många som var cabbar går dock inte att få fram, men det var en ansenlig mängd det också.
1966 fick Chevrolet dock se sig slagna av Ford, med ett par ynka tusen bilar, 2,206,639 bilar rullade av Chevrolets band runtom i nordamerika som 1966 års modell, Ford presterade, tack vare Mustangen 2,212,415 bilar. Här en fyrdörrars hardtop Impala 1966 som kom in i somras.
1955 var också ett bra år för Chevrolet, 1,704,667 bilar byggdes varav 41292 var cabrioleter, som denna excellent fina ovan som kom in i Juli.
Nedan en 55:a till, en 210 fyrdörring, en av 317724 bygda, en enorm siffra för en enskild modell.
En tidigare Chevrolet som kommit in, årgång 1951.
Chevelle Malibu SS med stora 396"motorn var nyhet för 1966, några sena 65:or hade börjat tillverkas med denna motor, men 1966 var detta det enda alternativet i SS chevellen, 72300 stycken byggdes totalt som coupé och cab
Muskelbilsobjekt, Camaro från 1969
Corvette 1968 cab i mycket fint skick.
Och en mycket nyare Corvette, men ändock ingen dussinbil för detta är en Gran Sport , årsmodell 2011.
Lågsniffen från Wokingham
Den kortlivade Piper presenterades 1967 och hette först Piper GT, detta var ett verk av ingenjören Tony Hilder, som annars pysslade med att bygga motor och trimdelar för racingbruk. Piper GT var tänkt att bli den ultimata sportbilen och extrem blev den på alla de sätt. Ett rörchassi med framvagn från Triumph Herald och bakvagn från Ford och klätt med glasfiberkaross. Bilen mäter c:a 85 centimeter i höjd och är därmed troligen den lägsta bil som satts i produktion. Dessa såldes som ett slags halvfärdiga kit cars, på motorsidan användes främst Ford eller Austin-healeymaskiner efter behag.
Bill Atkinson och Tony Waller med Piper.
Piper GTR, den extrema racern som dock inte var särsklit framgångsrik
Dessutom satsade man på ren racing efter reglementet för grupp 6 med en variant som kallades GTR men väldigt få av dessa byggdes 1969. Racingsatsningen kom av sig i samband med att en av huvudmännen i Piper, Brian Sherwood avled. Efter detta togs firma över av två anställda, Bill Atkinson och Tony Waller, som fortsatte tillverka bilarna på beställning. Ursprungsmodellen GT hade haft en del barnsjukdomar som rättades till och namnet ändrades till GTT, i sista versionen hette de P2. Hur många som byggdes totalt är oklart men det uppskattas att runt 100 Pipers kan ha byggts, 1973 flyttade man tillverkningen från Wokingham till South Willingham, där de sista skal ha byggs så sent som 1975. Efter Piper kom Tony och Bill att ägna sig åt att gjuta badkar och små jollar under namnet Emmbrook Engineering. Och så gör man än idag, numera under namnet Marenda-Lindsey Ltd är man idag specialiserade på allt från små tvålkoppar till kompletta badrum och köksinredningar.
Den här bilen som bor under en hög lakan i ett garage i Göteborgstrakten. Det lär funnits toitalt tre Pipers i Sverige genom åren och den här är troligen den enda idag, Den importerades 1989 och är avställd sedan 1993...
Moda Italia
Med mode i bilarnas reklamvärld, av italienskt snitt såklart. Först ut höstmode 1960 med Lancia Flaminia.
Något decennium senare, och mer somrigt med Lancia Beta HPE 1975
Mer stramt och flärdfullt, Lancia Gamma 1976
Kitchigt klädd med Ferrari 330GTC
Hundkoja på Italienska, Innocenti byggde dessa på licens och den mest kända italienska Miniåkaren torde vara enzo ferrari
Fiat 850
Jungla från Savio byggde på Fiat 600 mekanik
Italienare från Polen, 125p var licensbygget från Warszawa som gjordes från 1967 ända fram till 1991.
Vinternode med Alfa ROmeo Spider
Omslagsbild från 1963, damen står framför en av de ovanliga Alfa Romeo 2600 Sprint Zagato, 105 stycken lär bara gjorts av dom.
2600:ans föregångare hette 2000, här från 1958.
Alfa Romeo använder tuffa och vågade former än idag, här med nya Mito.
Framtidens gräsklippare 1957
Vad kan det blivit av den fantastiska Wonder Boy X-100 som visades 1957? Wonder Boy är ett stort märke av trädgårdsmaskiner och klippare som byggs av Simplicity Ltd, men X-100 var allt annat än simpel.
Wonder Boy X-100 var tänkt att inte bara klippa gräset, den kunde sköta besprutning, lövsugning, snöröjning, hacka ogräs, mossa och flisa kvistar, dessutom tyckte man den även skulle vara utmärkt att köra små ärenden med.
Glasbubblan var luftkonditionerad, kommunikation med omvärlden skedde med radiotelefon
Nu verkar X-100 bara funnits som icke-fungerande mock-up som visades upp 1957-58, en gräsklippare värdig Buck Rogers, prototypen verkar vara spårlöst försvunnen och något liknade har ännu idag inte synts till i trädgårdssvängen.
Bisarra burleska Bayliff
Att ruska liv i avsomnade märken är inget nytt, och Budd Bayliffs försök till en ny Packard var inte första eller sista gången man försökt återuppliva det märket, och som i de flesta fall blev det mer en travesti än någon ärevördig efterträdare.
Det var helt enkelt en Cadillac De Ville med clownnäsa, utspökad med diverse attiraljer och blaffor med en tung doft av glasfiber runt.
Två och fyrdörrars Bayliff-Packard erbjöds, cabrioleter baserades emellanåt på Buick Riviera.
40000 dollar var tio gånger mer än den Cadillac De Ville monstrositeten baserades på, annonsen och broschyrbilderna är från 1980-81, men några byggdes till och med så sent som 1992.
Sportvagnsträffen Hofsnäs 2012
Denna gång uppmärksammades ett par femtioåringar, som Triumph Spitfire ovan, samt MBG och Lotus Elan.
Vädrets makter höll sig på rätt sida denna gången, förutom en liten symbolisk skur på eftermiddagen, för att upprätthålla traditionen. Bilder och mer information om vad som kunde ses på denna upplaga av sportvagnsträffen finns i bildspelet på klassiker.nu/traffreportage/sportvagnstraffen-vid-hofsnas
Det finns flera sätt att ta sig till Hofsnäs, detta är ett...
den mystiska pansarkulan i Kubinka
Utanför Moskva ligger det hemliga pansarmuseet Kubinka, ett av deras föremål har man i över 65 år försökt klura ut vad det egentligen är för något, en pansarkula som hittades i Mauncheriet 1945.
Det lilla man vet är att den är tysk, men tjänstgjort i japanska armén, det finns inga ritningar, dokument eller något som kan bringa ljus i dess funktion. Det lilla man vet är att det suttit en tvåtaktsmotor i den, som driver kulans gavlar som ett slags bandhjul, den har två små stödhjul bak och plats för en man inuti. Pansaret är 5mm tjockt, och ingen beväpning har funnits. Man antar att den kan använts för att lägga kabel, eller minor, eller rent av bara som en rullande observationspost, men ingen vet säkert. Byggdes det bara en? varför hamnade den i Mauncheriet? Hur fungerade den? Varför finns ingen dokumentation om denna märklighet? Frågetecknen är lika många idag som när den hittades under slutet av kriget.
Efter stängningsdags i Michigan 1959
Hos en okänd Cadillac dealer i Michigan, som verkar vara glad över sina nya 59:or och damsällskapet.