svammelsurium

I Brasilien dök det upp mängder med småfixare som gjorde egna karosser och även hela bilar i mindre skala. Dock var denna verksamhet var dock till stor del politiskt påbjuden, importmöjligheterna ströps från 1950-talet och framåt, under en lång period var det totalt importförbud av bilar från utlandet. Det förde dock en bra sak med sig, Brasilien byggde upp en helt egen bilindustri som idag är en av de största i världen, och mängder med små, underliga och exotiska bilar skapades.

 

 

För modellen stod den amerikanska kitcaren Ferrer GT, som från början var en Fiberfab Aztec, som modifierades och såldes via Gary Ferrer. Under en period arbetade Leon hos Ferrer i Miami och en en kaross med i flytten till Brasilien. Här kom Leon att arbeta för firma Estructofibra i Rio de Janeiro, och den första Lorenakarossen byggdes där. Gjutformen följde med Leon till nästa bolag, Fibraplast i Sao Paolo som redan innan hade erfarenhet av att göra detaljer åt Puma, Dacon och flera andra bilar. Här blir historien något rörig. Fibraplast byggde en del karosser och monteringen skedde hos en Volkswagensäljare. Bilarna kunde fås med tre olika motorer och dessa gjordes i ordning av en annan verkstad. 1969 drog Leon sig ur projektet men Lorena fortsatte tillverkas blygsamt, i annan regi, åtminstone fram till 1971. 20-30 bilar skall ha gjorts kompletta och ytterligare något 30-tal såldes i byggsats. Utöver det levererades också ett okänt antal tomma karosser. Om Lorenan var en replika på en Ferrer som var en replika på en Aztec, så dök det i kölvattnet även upp en replika på Lorenan som hette Mirage som gjordes under några år i slutet av 70-talet.

Sedan 2010 byggs det även replikor på replokorna En av de lösa karosserna hittades 2008 av Luiz Fernando Lapagessei Sao Paolo, som gjorde nya gjutformar efter den och tillverkar ”nya” Lorenor på beställning.

Reliant tillverkade inte bara annorlunda bilar, man åtog en sig en del annorlunda uppdrag utomlands också.Bland annat licensbyggdes trehjulingar i Grekland, man utvecklade en bilmodell för Turkiet och man var också inblandad i Autocars, Israel.

Autocars i Haifa hade tidigare satt ihop licensbyggda bilar i blygsam skala, i ett slags joint venture med Reliant tog man fram ett par egna modeller, Sabra och Sussita, ett par ganska grovt tillyxade modeller som var mer praktiska än eleganta. Yitzhak Shubinsky var Autocars VD och han hade troligen via Reliant fått kontakt med firman Ashley som byggde kit cars, Ashley hade även konstruerat ett eget chassi och Shubinsky fick rättigheterna till Ashleyn inklusive chassit, för att producera en sportbil i Israel. Motorerna togs från Ford och var samma fyra som satt i Consul. Det var inte tänkt att bli någon massproduktion, och det blev det inte heller, utan mer en PR-sak för Autocars, att Israel även kunde bygga bilar.

Man hade redan gjort USA uppmärksamt på dess existens, 1961 stod Sabrabilar på New Yorkmässan och en sportbil skulle vara högst gångbar på den marknaden. Då man själv hade blygsam kapacitet gjordes det upp att Reliant i England skulle bygga de 100 första bilarna för Amerika. Av de totalt 208 bilar gjorda i Tamworth, England som kallades Reliant Sabre mellan 1961 och 1963 kom 103 stycken att hamna i USA. Av de Israelbyggda Sabra Sport hittade ändå 25 stycken till USA 1962. Det sägs att de levererades med en låda Jaffaapelsiner i passagerarsätet.

Efter att Porsche flyttade från Gmünd i Österrike till Tyskland så gick man ifrån aluminiumkarosser och började bygga i stål istället. Karosserna byggdes främst hos Reutter, men en del lär även kommit från Gläser. Senare kom även Karmann att stå för en del pressningar, främst för cabrioleter, och den mindre firman Drauz bidrog också med kabrioletkarosserier för 356:an.

För att göra saken lite mer invecklad kom en del andra aktörer att bygga egna karosser på Porsche 356, såsom tidigare nämnda Drauz, men även Waibel och flera andra karossverkstäder kom att bygga egna tolkningar på Porsches vinnande koncept. Bland de mer kända är Beutler från Schweiz , som gjorde ett antal vagnar i GT-stil med 2+2 konfiguration, det vill säga ett mer användbart baksäte än i originalet, och flera av dom existerar än idag.

Beutlers 2+2.

Här är den i "fyndskick" 2007.  Cyril Lesellier äger idag den unika Porschen och har den under renovering.