Lord and Lady Imp
Hillman Imp fick heta Sunbeam Imp i USA och att den lilla svansmotorbritten inte riktigt hörde hemma i den amerikanska bildjungeln på 1960-talet det förstod nog Rootes själva, så byggde två riktigt knasiga showbilar. I november 1964 visade man två specialare som kallades Lady Imp och Lord Imp. Dessa två freakbilar gjorde nog inte så mycket att förbättra Hillman/Sunbeams diminutiva framgångar i USA. Frågan är om dom ens var allvarligt menade, ändå togs saluprospekt och presskit för återförsäljare fram, och till och med ett rekommenderat listpris, 3700 dollar skulle en sån här bil gå lös på. Det var ungefär vad en Buick Electra coupé kostade, fast i den fick man dock ingen hårfön...
Lady Imp ser diskret ut på utsidan.
Lord Imp hade nautiskt tema, och simulerade träsidor på båtvis
Inuti Lord Imp, stormönstrat med nautiska symboler och sätesklädsel i mönster efter semaforflaggor...
Under brädan skymtar en VHF-radio! Japp en riktig sjöfartsradio ingick, och mer än så, kompass, starkhornstuta med mistlursljud, samt en elektrisk rakapparat...
Lady Imps navkapsel med det engelska riksvapnet i centrum, på Lord Imp fanns ett ankare.
Sjöfartsmotivet gick igen överallt på Lord Imp, dörrhandtagen i en slags stiliserad tamp.
På Lady Imp, mer åt bijouterihållet.
Interiören i Lady Imp gick i storblommigt. I den lilla mittkonsolen ryms två sminkdosor för hår och hudcrèmer, vidare ingick en hårfön och en telefon! Alla reglage var gjorda i porslin.
Stora förvaringsfack i dörrsidorna och matchande shoppingväskor följde med.
Montgomery Ward Dodge
Muskelbilar kampanjades inte bara av tillverkarna själva, den förekom flitigt som accesoar hos andra också, som Montgomery Ward 1970, med Dodge Challenger och snygga fotomontage.
Seglivade sextionian
Chevrolet Camaro 1969 är en av de mest igenkännbara muskelbilarna från tiden, men vad som inte riktigt stämmer på den här bilden av en Camaro RS/SS är att det står 1970 i fronten. Det kom inte ny Camaro som planerat hösten 1969, dels beroende på en storstrejk under våren som försenade det mesta, samt att Fischer company hade problem med att ta fram formar för den nya karossen. Detta ledde till att den nya Camaron inte kunde börja säljas förrän i slutet av februari 1970, och kom att benämnas "1970½". Den populära föregångaren fortsatte man bygga troligen ända fram till julen 1969, ett par månader efter en modell normalt avslutar sitt modellår.
Cars & Stars - Slim
Slim Borgudd tillhör de mest obskyra Formel-1 stjärnorna, och körde 1981 för det lika obskyra tyska ATS-stallet. ATS blev väl mest berömda för att på åtta säsonger och över 100 lopp aldrig ta en endaste poäng någonsin. Slim körde 1982 några lopp för Tyrrell innan han lade racinghjälmen på hyllan, tillfälligt, för senare sadlade han om till truckracing. Mer känd för allmänheten är han dock som trummis i grupper som Hootenanny singers, Solar Plexus och flera andra, och allra mest för sin medverkan bakom ABBA.
Chevroletimmigranter
Chevrolet har jämte Ford varit ledande på bilproduktion de senaste sådär 75 åren så inte konstigt att dessa två märken är mest frekventa i importsammanhang heller.
1965 byggde Chevrolet 2,317,118 personbilar, här är två av dom.
Impala SS cabriolet
och Impala sport coupe
El Camino av lite ovanlig årgång, 1967, trots at vi ser dom sällan här byggdes 34830 El Caminos detta år
El Caminon gick ju även att få med vanliga Chevellens muskelbilsattribut, här en 1969 års SS396 med 375-hästarsmotorn.
Chevrolet 1957 också en populär bil här.Det här objektet kommer det nog gå åt en hel del tid och svetstråda att få ihop.
Och en lite helare 1957 Chevrolet Bel Air
Och Chevrolet Impala 1960 med terasstak, eller sport hardtop sedan som det kallades hos Chevrolet.
Mer P-38:or!
Annons från Lockheed om deras P-38 Lightnings förträfflighet, dessa annonser i daglig press var en del av propagandan och att få folk att köpa mer krigsobligationer och ställa upp för krigsindustrin. P-38 Lightning var en av de mest förträffliga plan som Lockheed gjorde, ett "multirole" plan som kunde ta mycket vapen eller liten bomblast, kanoner eller kameror beronde på syftet. Inledningsvis stötte Lockheed och Kelly Johnson på krigsmaktens stelbenta byråkrati med konstruktionen, dom insisterade på att ett jaktplan skulle bara ha en motor, punkt. Kelly och hans team fortsatte dock utveckla P-38:an och kallade det för en "Interceptor" istället, 1941 sattes den i produktion och drygt 10 000 Lightnings kom att byggas fram till krigsslutet.
Bilens minspel
En lustig grej som simmat omkring på internet ett tag, "ansiktssuttryck" på diverse olika kända bilar.
Stromform från Dörr&Schreck
På 1930 talet gick hela trenden inom design mot det mer avantgardistiska, den nya art decostilen vann mark. Ett nytt begrepp föddes, industridesign. Med detta väcktes en medvetenhet om form och stil, art deco applicerades på allt från husgeråd till hela hus. En variant inom art deco kom att kallas streamline, klockan mot framtiden tickade fortare och till och med din kaffekokare skulle se ut som den gjorde hundra knutar. Bilen skulle se ut som den gjorde tvåhundra, stillastående.
Adler 2,5L Stromform från Dörr&Schreck 1938
Streamline, eller Stromform som termen lyder på tyska skall inte förväxlas med aerodynamik, även om en del beröringspunkter finns. Dessa Stromformbilar var inte alltid så väldans aerodynamiska, den forskningen var också ett ganska nytt kapitel inom industrin. Två pionjärer på detta dock var Paul Jaray och Freiherr Reinhard von Koenig-Fachsenfeld. Den senare av adlig börd men som välutbildad aristokrat kunde hans talang ta honom längre än sin titel. Friherren kom under sin racingkarriär att inse vikten av aerodynamik, och han fick agentur för Jarays verksamhet i Tyskland.
Några firmor som kom att verkställa en del av friherrens stromformidéer var Wendler, Vetter och karossmakarna Dörr und Schreck.
Traditionell kaross från Dörr&Schreck, 1927, innan stromformens intåg. Detta är en Audi typ M.
Dörr&Schreck hade startats i Frankfurt efter första världskriget av Jacob Dörr och Mattias Schreck, och de kom att leverera karosser åt Maybach, Adler med flera i mindre serier. Under senare delen av 1930-talet kom dom mest bli förknippade med dessa mer extrema former signerade Reinhard von Koenig-Fachsenfeld.
Ett tidigt steg i evolutionen, Opel 1933.
Adler Trumpf Junior rennsportwagen 1936, synfält ansågs mindre viktigt i jakten på minsta motstånd.
En mer vägmässig Adler på samma tema från samma år.
Men så byggde dom också vanliga karosser ibland. Adler Trumpf Sport roadster i begränsad serie 1936.
Och här en vacker Maybach från 1939
Cigarrformad Opel 1937
Dörr & Schrecks mest kända verk var en Maybach dom byggde åt däcktillverkaren Fulda, speciellt för att testa högfartsdäck. 2005 byggde man en slags tribut till denna hos Maybach. Den jättelika superbilen hette Exceler och för designen denna gång stod Fredrik Burchhardt
På parissalongen 1919
Tre små bilar visas upp på parissalongen, som var den första bilmässan efter det förödande världskriget som tekniskt sett inte var över ännu, vapenstilleståndet trädde i kraft i november 1918, men fredsfördraget underteckandes inte förrän i juni 1919. Tio år tidigare hade den talangfulle unge ingenjören Ettore Bugatti öppnat sin egna verkstad i Molsheim, Tyskland. Nu var det 1919 och Molsheim låg helt plötsligt på den franska sidan gränsen. Än var bilarna därifrån ganska okända och tillverkningen väldigt liten. Men några år senare skulel det ändra på sig, med racingframgångar, och hela europas socitet stod i kö för att köpa sig en Bugatti från Molsheim. Bugatti är sedan dess intimt förknippad med Frankrike, trots att det egentligen hade startats av en italienare i Tyskland.
På campingtur i reklamens värld
Austin Allegro, rejält tält, två vuxna, två barn och två kajaker, hur fick det plats i en Allegro?
Camping de luxe style med Edsel Bernuda 1958
Och i lite mindre skala med AMC Hornet 1976, som gick att få med detta option, the Mini-Camper.
AMC 1965 och deras lyxigaste stationsvagn Ambassador 990 Cross Country
Ford Ranch wagon 1962 på skogstur.
Men skulle man ut i den riktiga ödemarken gällde fyrhjulsdrivet, och International Scout.
Ford F-100 pickup 1969, med pyttehusvagn.
Minicamping med Goggomobil 1958
Höstutflykt med Opel Olympia 1957
Höst i USA, med Oldsmobile Firenza cruiser, 1984.
En campingbil som sålde mycket bra i USA wvar Volkswagens Westfaliabussar.
Den här ombyggnaden kallades Wohnmobil, baserad på Renault 4
Och på svenska västkusten är vädret oftast dåligt, så friluftsbilderna med nya AMazon togs i studio istället.
Extrema XM
Det färdiga resultatet blev inte lika extremt dock som formgivarna hade tänkt sig från början, Citroen XM fick till och med lite kritik för att vara för "normal" invändigt. Första serien hade dock fortfarande enekrad ratt, som senare försvann till förmån för airbag. Men så här såg det ut på utvecklingsstadiet.
"Satelliter" enekrad ratt och... headup-dsiplay.
I en lite annan variant, allt individuellt ställbart dessutom.
Här ser det mer produktionsmässigt ut, men ändå rätt långt från det slutliga resultatet, nedan.
I skyltfönstret 1920
Crow-Elkharts showroom i New York 1920, ganska enkelt, närmast spartanskt ungefär som Crow-Elkharts bilar. De startade 1909 i Elkhart, Indiana och gjorde fyr och sexcylindriga touringbilar som var ganska ordinära för sin tid. Crow-Elkhart blev aldrig något större märke i sammanhanget och några år senare skulle den här försäljningshallen stå tom, då Crow-Elkhart försattes i konkurs 1923.
Familjen Fleischers Wartburg
En Wartburg som inte riktigt ser ut som en Wartburg, Specialbygget på bilden är baserat på en Warburg 311, husvagnen är likaså byggd speciellt av Fleischer, beställare och syfte är dock okänt. Kanske för utställningsbruk, eller semestertripper för familjen Fleischer?
Det är ett verk av Fritz Fleischer Karosserie und Fahrzeugwerk, ett plåtslageri och karosstillverkare grundat 1927 som hamnade på ”andra sidan” efter uppdelningen av Tyskland efter kriget. Fleischer var verksamma i Gera, Thüringen och gjorde i första hand busskarosser, men även en del personbilar fick karosser byggda av dom.
Efter Tysklands delning befann sig Fleischer som sagt i östra zonen. I det nya DDR blev inte allt förstatligat utan det fanns en möjlighet att driva privata företag, hårt kontrollerat förvisso men ändå någorlunda fritt. Fleischer var DDR:s enda privatägda karossfirma och dess största leverantör av busskarosser. Det var avancerade karosser, självbärande och man gjorde även turistbussar med lyx som fällbara säten, luftkonditionering och TV med mera, redan på 1960-talet. Fleischers chefsdesigner tog dock med sig en hel del kunskap när han hoppade över muren 1960 och blev anställd av Kässbohrer.
Fleischerbuss, en vanlig syn i Berlins östra delar under många år.
1972 exproprierades dock bolaget av staten och fabriken kom att stängas, Fleischerbussarna kom dock att byggas vidare ända fram till 1990 av VEB.
Snitsig Barkasbuss från Fleischer.
Tidig minibuss, byggd 1948 på ett överblivet VW Kübelwagenchassi.
Några roadsters på VW typ 1 chassi hann också göras runt 1949
Ambulanskaross från 1940 på ett begagnat Horchchassi.
Kungschrysler
En inte alltför diskret vagn i Köpenhams gatumiljö under 1960-talet. Nummerplåtan skvallrar om att det är inte vem som helst som äger den heller, utan den tillhör kungafamiljen. Chrysler New Yorker town & Country var en exklusiv kombi, och sällsynt, för det gjordes bara 671 stycken niositsiga Town & Countrys och 624 stycken utan extrasätet.
Mera Oldsar
Ett par väldigt fina Cutlass har kommit in, den ena är mer speciell än vad många anar.
Det här emblemet är ganska sällsynt, och relativt okänt, Cutlass SX var en bastardmodell, en fabruiksbyggd "sleeper" om man så vill. Man tog helt enkelt godbitarna från 4-4-2 W30 och gömde i vanlig Cutlass Supreme, den här cabrioleten är en av bara 357 byggda SX 1971.
Om denna sällsynta modell och ännu mer obskyra Oldsmobile Turnpike Cruiser skrevs om här: svammelsurium.blogg.se/2008/march/de-forgatna-del-4-oldsmobile-turnpike-cruiser-sx.html
Den andra Cutlassen är en mycket fin Supreme coupe av 1972 års modell.
Den är dock bra mycket vanligare än vad folk anar, hela 105087 sådana här såldes 1972, plus ytterligare 78461 hardtop coupéer i mellanklassen som hette Cutlass 'S', och i basversionen gjordes 37790 stycken.
Musen 1952
I början på 1950-talet kom en tidig databoom, Den monstruösa Eniac hade visat vägen mot den nya tekniken och snart följde flera dataprojekt efter. Kanadensiska flottan ansåg sig också behöva en ny stor fin datamaskin och började konstruera DATAR, som stod för Digital Automated Tracking and Resolving. DATAR var avancerad för sin tid, den skulel samla information från alla enheter i en flotta och göra översiktskalkyler utifrån det. Den hade till sin hjälp, eller rättare sagt användarens hjälp ett par nya finesser, som ett grafiskt användargränssnitt, och för att flytta och sortera och infoga kommandon i informationen hade den en annan nyhet som inte kom att slå igenom förrän flera decennier senare, en "tracking ball" eller helt enkelt en mus. Den var dock inte lika smidig som sina efterföljare för vad vi ser där i stativet med kedjor och kugghjul är faktiskt ett... bowlingklot!
Nyinvigning på Vårgårda
Ibland sker det sådana där otroliga saker, inte direkt mirakel, utan mer i katoegorin osannorlika händelser.
Som till exempel att det nu finns riktig asfalt på Vårgårda flygfält!
Vårgårda anlades på 1960-talet, från 1973 och några år framöver var det här en av Sveriges mest kända dragstrippar. Här körde man 402 meter full längd med läktare och hela rasket.
Men dragraceyran ebbade ut, och sedan slutet av 1970-talet har det körts sporadiskt, och ungefär lika sporadisk har flygklubbens verksamhet varit. Fältet har fått förfalla. Dom senaste 15 åren har det dock körts regelbundet igen fast utan de riktigt snabba bilarna.
Vårgårdas kommunalråd Mattias Olsson inviger med symbolisk bandklippning.
Två som har anledning att vara stolta, Marcus Wålm och Fredrik Westberg har varit med att göra "nya" Vårgårda möjligt.
Och lite övrigt känt folk i vimlet, många hade tagit sig till Vårgårda för denna bemärkansvärda höstdag.
Jann eJohannson visade upp ett par legendariska funnycars Lee Anders Flygvapensponsrade Datsun och Tage Hammermans Manta, som härjade på Vårgårda på den tiden det begav sig.
Och så var det fritt fly-in, ett gäng bestående av två Tiger Moths och en Stampe SV-4 besökte fältet
Och fallskärmshopparklubben på Vårgårda är mycket aktiv, och hade en hektisk dag.
Så blev det lite preimäråkning på den nya asfalten, först ut på banan, Mikael Nilsson med Pro Comp dragster
Och mer nostalgi, gänget från Kungsbacka som var med förr, med bland andra Tony Dönges, Krister Johansson mfl. Foto:Patrik Jacobsson.
En Moskovit på Sverigebesök
Ett reklamfoto som åtminstonde försöker andas lite kontinental karaktär, fast det är en Sovjetisk Moskvitch 408, i centrala Stockholm och reklambudgeten känns lite skral. Gröna interimskyltar skvallrar om att den tillhör en bilhandlare, då mest troligt Matreco i Sollentuna, som länge hade hand om i princip all ryssbilsförsäljning i Sverige.
The Melin collection - practicals
Garden Grove 1963, Joseph Alcarez med en Ford Ranchero
Santa Ana 1961, scoutledaren Bevan Jones med en Willys Station wagon, en bil som tode passa väldigt bra för scoutliv och vildmarkseskapader.
Santa Anas Fire departments stora Seagrave av äldre modell, året är 1964.
Orange Countys flygplats hade egen brandkår, här är ett av deras fordon, en Ford Econoline.
I Garden Grove 1965, Jerry Clark med en Chevrolet C-30 av 1961 års modell.
Också från Garden Grove, Charles Russell och en International C-100 1962
Året är 1975 i Santa Ana och Hans Melin har införskaffat en campingbil för semestern, en Ford F-250 från 1970
Maria Casalenuovo med en praktisk Dodge Tradesman van, 1978
Dodgevanens föregångare A-100, här med Harold Faye i Santa Ana 1968
I Santa Ana 1966, Doris Ottosen med en International Travellall
Jon Melin i Costa Mesa 1986, med en Dodge Caravan
Cars & Stars - Babe and Dodge
Mildred Didrikson, känd som "Babe" var stor stjärna på sin tid. Idag skulle man väl kunna kalla henne multiartist, för hon blev framgångsrik i en rad olika sporter. Som baseball, bowling och basket. Ännu mer framgångsrik var hon i friidrott och vid OS 1932 tog hon två guldmedaljer, i spjut och häcklöpning samt ett silver i höjdhopp. Men det var ingen av föregående sportgrenar som hon kom att bli absolut bäst i utan det var golf, i vilket hon tog itne mindre än 41 segrar i LPGA-touren och sju övriga titlar under sin karriär. MIldred föddes i Port Arthur, Texas 1911, och här ser vi henne göra reklam för nya Dodge 1933.
mera rosaaktigt
Rosachock igen! rosa bilar, och bildelar och tillbehör.
Rosa Jaguar XK140 på omslaget till Carlife, december 1955, i presentförpackning.
Lilla tyska Goliath Tiger, ur amerikansk reklam 1959
Retrobilen Nissan Figaro såldes även i en lien upplaga utanför Japan, då främst i England. Om rosa fanns som originalkulör är däremot tveksamt.
Rosa nyttobilar, Tjorven, kanske för att dela ut kärleksbrev?
Rosa londontaxi är svår att missa,
I England givetvis, var annars kan man åka rosa Daimler efter sin hädanfärd?
I Sverige, företaget Passup utför husshålsnära tjänster, och har rosa Skodabilar som firmabilar.
Loadrunner kallas de sexhjuliga Citroën CX-bilarna, lastkapaciteten är enorm.
Mer åt det bisarra, Marco Amoretti och Marcolino de Candia tyckte det skulle vara en lysande idé att åka Italien runt till havs, med en rosa Maserati. Det tyckte inte italiensska kustbevakningen.
till sist..
Ett annorlunda räddningsuppdrag
En mycket skarpögd pilot får syn på ett litet flyghaveri.
Design 1910
En snitsig kaross som aldrig kom att byggas, utan är antagligen mer en stilstudie. Linjen för motorhuven är djärvt sluttande och går vidare upp i torpeden och framrutan. En strömlinjeform som får anses mycket avancerad för sin tid. Ritningen är från Labourdette, som byggde lyxiga och avancerade karosser, som deras berömda "skiff" /labourdettes-etapper.html
Streets of Moscow
Mer amerikanare i Moskva.
Ett lite annorlunda möte utanför teatern, En välbehållen Packard från 1952 och en Lincoln Continental.
Chevrolet Bel Air 1956, privatregistrerad och något bedagad
Pontiac Bonneville 1966
Ford Galaxie 1963 med polska diplomatskyltar
Plymouth Duster 1970, i sällskap med en rad andra exotiska bilar. I bakgrunden Volkswagen typ 3 Variant, typ 1 och en Fiat 500. Brevid Dustern två Volvo 140:or.
Plymouth Satellite 1971
Och en Sartellite wagon från 1971. Här i saluhörnan hos en bilhandlare, Opel Rekord och Volkswagen Passat i sällskap.
Ford Torino i vimlet 1974
Plymouth Gran Fury 1975, tillhörande finska ambassaden
Några år senare från finska ambassadens bilpark, Oldsmobile Cutlass Salon 1979
Vräkig Ford Thunderbird 1978
En fullpackad Dodge Dart, som egentligen inte är amerikansk, utan detta är en spanskbyggd Barreiros-Dodge, med spanska nummerplåtar. Året är 1967 och till skillnad från sina amerikanska syskon kudne Barreros-Darten fås som fyrdörrars GT, med speciellt vinyltak.
Den vassa eggen från Sant Agata
Lamborghini har en tjur som symbol, och dess modellnamn brukar röra sig kretsarna runt tjurfäktning, så hur platsar då Espada in? Jo, det är tjurfäktarens svärd.
Lamborghini Espada var en relativt rymlig GT-bil, med en V12 motor på fyra liter fram. På bilden syns inte direkt någon febril aktivitet på fabriken och det var det inte heller, 1271 Espadas byggdes under åren 1968-78.
Oldsar och annat
I Oldsmobiles något komplexa modellprogram 1966 hette denna cabrioleten Delta 88. En av de mer ovanligare modellerna dessutom, byggd i 4303 exemplar.
Lite mer spartanskt ser det ut i...
...Chevrolet 3100 pickup, 1949. En av amerikas mest välkända arbetshästar, den klassiska Chevaapickupen.
Även laståsnorna påverkades av trender och bilmode, 1960 sågdom ut såhär. Den här versionen hette då C-10 Apache.
Klassiska Cadillacs, ovan en fin 1959 coupé som kom in i augusti. Nedan 1960 års modell.
En annan årgång som är mycket populär i vårt land, 1967. Ännu en har hittat hit.
Populära är även 58:orna, här en prydlig series 62 sedan.
Volymmodell
Vid första anblicken ser det ut som en vanlig BMW 750iL, en närmare titt avslöjar att grillen ser mer ut att höra hemma på en 730i.
Bakifrån ser det mer egendomligt ut, en svart räfflad bakstam avslöjar att det är något fuffens med den här bilen.
Så börjar vi räkna under huven, en,två,tre,fyr... sju,åtta,nio...ähhh, en,två,tre,fyra,fem... fjorton,femton... SEXTON!
BMW smidde planer på att göra den ultimata autobahnkryssaren med något som inga konkurrenter hade, en V16-motor. I något utslag av obegripligt tyskt skämtlynne kallades det för projekt Guldfisk, och motorn började arbetas på under hösten 1987 och redan i börn av 1988 stod den klar att testas. Det kom att bli en 6,7 liter stor motor med sextoncylindar i ett aluminiumblock. Effekt låg på 408 hästar och gav 637Nm vid 4900 varv. Dock kom inga BMW-köpare att få nöjet att susa fram bakom en sextoncylindrig maskin, utan guldfisksmotorn kom att stanna vid ett enda exemplar mer i ett egensyfte, för att visa vad man kunde bygga.
EN liten annons för en liten bil.
Messerschmitt köpte man genom Frode Lund 1955. Bränslekostnad Malmö-Stockholm 10 kronor var ett försäljningsargument, men undrar hur många egentligen som vågade sig ut på sådana långresor med den den här lilla ostkupan?
Italientema igen
En runda med italienska damer igen, och italienska specialbilar.
Bertone Runabout 1969
Pininfarina Giovani 1973, på Autobianchi A112-bas
Fiat Pulsar från Michelotti
Lamborghini Parcour 2013
Standardlamborghini, Espada 1970
Och Gallardo
Ferrari 365 Daytona
Ferrari 512S Speciale 1969
Och den extrema Modulo 1970
Damen sitter i och för sig i en NSU,men conceptbilen Trapeze var en kreation från Bertone.
Om juryn får välja - Plymouth
Plymouth var aldrig kända som något spexigt märkre, men den här reklamen från 1950 är dock lite rolig
Cars & stars - Zborowski, Gallop & Bugatti
Greve Zborowski skrevs tidigare om här: http://svammelsurium.blogg.se/2013/may/chitty-chitty-bang-bang-pa-riktigt.html
Greven var en av Storbrittaniens rikaste personer, här sitter han i en Bugatti, troligen den som han tävlade i Indy 500 1923. Louis Zbrowoski var en ganska framgångsrik förare och som teamkamrat/konstruktör med mera hade han den fd stridspiloten Clive Gallop. Det var han som konstruerade grevens galna Chitty-Chitty-bang-bang-bilar. Gallop hade även varit en sväng hos Bentley och var erkänd som en duktigt ingenjör. Greven Zborowski omkom bara 29 år gammal i Italiens Grand Prix 1924 då han körde för Mercedes. Clive Gallop kom att gå tillbaks till Bentley där han kom att bli mer eller mindre ansvarig för deras tävlingsverksamhet, med the "Bentley boys" och "Blower Bentleys"
