på långresa
En fräsch Plymouth Satellite har mellanlandat på macken i Floda. Den stolta ägaren hade precis hämtat bilen i Göteborg och kör hem bilen för egen maskin, till Luleå! En sträcka på drygt 135 mil, det här är nog ett av flera tankstopp det blir på den vägen, under huven sitter ett 383" block uppstressat till 451 kubiktum med Edelbrocktoppar.
Tandgnisslarbilen
Det här är inget mindre än en mobil tandläkaremottagning, om något liknande rullat runt i Sverige är okänt, men den här är från Tyskland. För folk med tandläkarskräck kanske det mer var ett rullande skräckkabinett men idén var bra, på 20-talet hade långt ifrån alla möjlighet att ta sig från sina hembyar ens för enklare ärenden och då fanns det nytta med diverse ambulerande fordon. Karossen är byggd av Mieseni Bonn , mest kända för ambulanskarosser något som de tillverkar än idag. Chassiet kommer från Citroën.
Sextondelar från Renault
I Renaults hemlighus pågick under många år projekt 115, som skulle bli en helt ny modern bil för massorna. Redan 1958 togs de första studierna och prototyperna fram
Tidigt var även Ghia inblandade för att ge lite fingervisning om framtidens former för den nya Renaulten. Nu kom slutresultatet mest att vara Philippe Charbonneaux verk, men en del Ghiainfluenser kan spåras i det färdiga resultatet, Renault 16.
Den presenterades 1965 och hade en för sin tid en revolutionernade kaross, en hatchback, ett mellanting mellan sedan och kombi. Något sådant hade aldrig tidigare setts och 1966 blev modellen vald till årets bil. Men det fanns en del planer på att utveckla 16 till både sedan och coupé kanske för att ta upp komkurrensen med Peugeots 304 som gjordes i dessa varianter. Men Renault 16:s popularitet låg i sin grundform, den smarta rymliga halvkombin och som sådan kom den att byggas oförändrad ända fram till 1980.
Den presenterades 1965 och hade en för sin tid en revolutionernade kaross, en hatchback, ett mellanting mellan sedan och kombi. Något sådant hade aldrig tidigare setts och 1966 blev modellen vald till årets bil. Men det fanns en del planer på att utveckla 16 till både sedan och coupé kanske för att ta upp komkurrensen med Peugeots 304 som gjordes i dessa varianter. Men Renault 16:s popularitet låg i sin grundform, den smarta rymliga halvkombin och som sådan kom den att byggas oförändrad ända fram till 1980.
Coupé från Bertone som kallades Ontario
Charbonneaux ritade en egen coupé som idag finns bevarad men den stannade vid prototypstadiet. Likaså gjordes en vanlig sedan på prov också.
Ett stickspår från projet 115 kom att döpas om till 118 och blev i förlängningen Renault 6, en mindre halvkombi.
Och en stor-16, prototyp från 1971 som senare kom att bli Renault 18
Den färdiga Renault 16.
Måsvingen på nytt
Mercedes 300SL är en milstolpe i historien med sina berömda måsvingedörrar. En comeback på temat var denna 300SL från 1993, men det handlade inte om något som var tänkt att sättas i produktion utan var istället en specialare från Karmann.
Sista svärmorsluckan
Triumph 1800 roadster togs fram i all hast under slutet av krigstiden för att ta upp den förmodade konkurrensen med Jaguar. Triumph hade just köpts upp av Standard, som tidiagre hade försett just Jaguar med motorer och då kom det en idé att man själva kunde bygga en sportig bil på sina komponenter. Karossen gjordes i aluminium och ramen var gjord av stålrör, motorn var Standards beprövade 1½-litare som masserades upp till 1,8 liter. Det var en redig mix av gammalt och nytt som presenterades 1946, mest gammalt...
Mottagandet blev ljummet ”more Toadster than roadster” var ett omdöme som hördes. Den hade ett par egenheter, som till exempel tre vindrutetorkare, bilen var bred nog att husera tre personer fram, och två till bak i en svärmorslucka. Det var sista gången denna företeelse sågs på en ny bil. Den lilla 1,8 litersmotorn förstorades efter ett tag till två liter,men det räckte inte riktigt för att Triumph skulle hänga med, och någon värdig Jaguarkonkurrent blev den aldrig. 1948 presenterade ju Jaguar sin XK120 med sin egna formidabla XK-motor och med den stakades framtiden för denna typen av öppna bilar, utan svärmorslucka.
Inte bara svärmorslucka, tre torkare hade den också.
Triumph 1800/2000 lades ner 1949 i vågsvallet efter Jaguar XK120, efter 4501 byggda exemplar.
Den ser lite grann ut som en karikatyr, oproportionerlig med sina svulstiga skärmar, stora lampor och små dörrar. Men den har sin charm i detta och mest känd är bilen genom serien Bergerac, där John Nettles jagade bovar runt Jersey med en sådan här.
Hybridbussen 1907
Hybridfordon börjar bli alltmer vanliga idag, men utvecklingen stäcker sig långt tillbaka, mer än hundra år tillbaka. Den här bussen som nästan ser ut som den är byggd på ett lokchassi kommer från Belgiska Pipe. Den har en bensin-elektrisk hybridmotor och daterar sig från 1907. Karossen är byggd av Labourdette i Frankrike.
En morgon i skilda världar.
Inte varje dag man blir upphämtad på morgonen i en Aston Martin DBS Vantage...
Det här en mycket trevlig vagn, stor GT-coupé med rejäla innerutrymmen, komfortabla säten med bra grepp, det här var inte bara en resevagn utan en mycket potent sportbil på samma gång. Under huven sitter en stor sexa som förses med lagom dos bränsle av tre Weberförgasare. Men skälet till resan var inte bara att åka Aston Martin för skojs skull utan jag skulle hämta en bil på Verktygsboden i Borås, en bil av lite annorlunda slag.
Nämligen tidningen Klassikers Skoda 110R coupé, på sätt och vis en GT-coupé det också men från andra sidan järnridån. Här med Lars Edwardsson som äger Verktygsboden, och Aston Martinen också för den delen.
I den här färdas man framför motorn, som är en liten högljudd men seg 1100cc fyra på drygt 50 hästar, en växellåda som verkar vara med utväxlad för lastbilar bjuder inte på några raketsnabba omkörningar, men det låter i alla fall som det går väldans fort.
Inredningen består av svart östeuropeisk mjukplast och hårdplast av blandade kvaliteter, delvis är bilen genialt konstruerad, bitvis totalt tokig. Den är körmässigt snarlik en Volkswagen i uppträdandet, fast värre... men den är charmig, ovanlig, och mycket grön så man förlåter gärna den här krabaten ändå.
Franska former
I den eviga sviten av Italienska bilar i samklang med damer och mannekänger, bryter vi in med lite franska reklambilder på samma tema.
Facel Vega Excellence
Facel Vega FV-1
Ford Vedette 1952
Delahaye med svepande kaross från Figoni&Falaschi
Matra Bagheera 1977
Simca 1005GLS i presentförpackning.
Simca 1501 coupe, specialare från Heuliez
Panhard PL17 cabriolet
Panhard 24CT
Och från 1934, en ovanlig Berliet.
Söderhavskaisern.
Med hawaiiskjortor i montern presenterade det här gänget en specialare från Kaiser-Frazer 1951.
Den kallades Kaiser South Seas special och var en ren utställningsbil, med söderhavstema inuti. Fräckt, udda och vågat, kanske lite för vågat för vanliga kunder men kul som dragplåster åt Kaisers bilar.
Barnens trafikskola
Den här lilla charmiga ministan var belägen i Trädgårdsföreningen i Göteborg, och kallades för barnens trafikskola. Bilden är från 1950-talet och denna avdelning av trädgården är borta sedan länge. Här fick barnen lära sig cykla och köra bil i vänstertrafik, och att man skulle tanka på Esso, såklart.
Italienskt igen
Mer ur den fantatiska floran med Italienska PR-bilder från förr, lika vackert i gråskala
Alfa Romeo 1900 1951
Ferrari 20GT
Fiat 1200 Specialare från Ghia
Och en 1400 från Bertone
Fiat 850 i vintermiljö
Och lite modernare med Fiat Uno.
Autobianchi Primula 1965
Lancia Aurelia
Lancia Fulvia Zagato
Svensk annons för Fiat 500
Vega Nomad
Nomad var namnet på den lyxiga tvådörrarskombin från Chevrolet åren 1955-57, sen kom namnet att vandra vidare på andra kombibilar från denna tillverkare. Men 1976 kunde man så sin Vega wagon i "Nomad"utförande. Optionet hette ZR5 i listorna men arbetet utfördes av en firma som hette Motortown i Michigan. 198 dollar kostade det att flåda till Vegan med en täckpanel på sidorutan, ltie lister och emblem, okänt hur många bilar som gjordes på detta sätt.
Palm Beach från England
Sydney Allard gjorde det mesta inom motorsport, hans karriär började med en trehjulig Morgan i banracing. Senare blev han ett känt namn inom trial, eller backracing, som blev enormt populärt i Storbritannien under 1930-talet. Han lät bygga några egna bilar att tävla med och det var framgångsrikt. Under krigsåren kom han att driva en verkstad som reparerade fordon åt militären, det gjorde han såpass bra att vid krigsslutet hade han 225 man sysselsatta. När soldaterna slutade köra sönder sina fordon i maj 1945 gällde det att sadla om, Sydney Allard började rita på en egen bil.
1946 presenterades den egna bilen kallad K-type med en ganska stor kaross med svepande linjer. Sen gjordes en M-type och en L-type beronde på antal sittplatser. En renodlad racer, J-type kom pckså att produceras. Motorn var en Ford sidventils V8, en maskin det fanns högvis av att köpa billigt från överskottslager. Senare kom även Cadillacs motorer att användas.
1952 presenterades Palm Beach, och med det exotiska namnet var exportmarknaden det tilltänkta målet. Nu använde man dels 1,5 litersfyran från Ford Consul alternativt den större sexan från Zephyr. Bara åtta kunder valde den lilla fyran, och försäljningen i allmänhet kom knappast i närheten vad man hade hoppats på, fram till 1956 hade man bara levererat 73 bilar. Det här året reviderades Palm Beach till ”mk.II” och man erbjöd även motoralternativ från Jaguar och även en Chrysler V8. Det gick inte så mycket bättre för bara sju stycken av mk II byggdes fram till 1959.
Den här Allarden rullar i Göteborg och är en en mk.I fastän den är registrerad som 1959 års modell, den importerades till Sverige redan 1973. Totalt finns det bara en handfull Allards i Sverige, varav fyra kända är i körbart skick.
Öppna avdelningen
Öppna bilar från den slutna avdelningen, prototypverkstaden.
Audi 100LS i cabrioletutförande hade varit något, men bara ett exemplar gjordes av Karmann på prov 1968
Även i Polen testade man marknaden för en öppen varant av Polski-Fiat 125p 1974
En Volvo 343 cabriocoach byggdes 1984 och visades upp, men något mer blev det inte av den.
Brasiliansk prototyp från 1984 kallad Luigi Roadster
SS2 var en tänkt som ersättare för den inte allt för framgångsrika Scimitar SS1 från Reliant.
BMW 850 var desto mer framgångsrik, ch en öppen modell hade platsat fint i programmet.
Jeep Cherokee med vindrufs, Freedom hette denna variant från 1990 som aldrig kom ut på marknaden.
Opel Calibra cabriolet kunde blivit en succé men så blev det inte. Denna prototyp gjordes 1992.
BMW koncept från Karmann, K2 var en ren stilstudie från 1996.
Daewoo Lanos cabriolet känns lite ambvivalent, och något mer än detta koncept blev det inte 1997.
BMW 325 som plåtcab, studie från 2000 utverkad av Bertone och firman Edscha.
En prototyp från Bentley baserad på stora Arnage visades upp 2005, men var kanske ett osäkert kort då man inte visst e hur länge man kunde hålla liv i modellen och vem som skulle leverera vad i fortsättningen efter försäljningen till Volkswagen
Ur bakluckan
Bakluckor, , det är sällan man ser reklambilder där motorhuven är öppen, men andra änden av bilen visar desto flitigare upp i korsdrag.
En wakeboard får ledigt plats i Oldsmobile Omega hatchback, men nog ser hon väl inte riktigt klädd ut för sådana vattenäventyr?
Färgstark målarbil, Opel Kadett Caravan
Välpackat och ordnat i Daf 44
Och i Fiat 2300S coupé.
Men tomt i Taunus 17M 1960.
Isuzu Bellett Express kombi såg vi aldrig här men verkar varit en rymlig liten japan 1967
Och så här såg Mitsubishi Colt ut samma år, med hatchback.
På havsäventyr med Saab 9000
Och med Volga GAZ M24 kombi.
AMC Rebelägare med loppisfynd 1970
Praktiskt, stort och lättlastat i Ford Country Squire 1960
Det är det inte riktigt i Kia Picanto, hoppas inte vovve får klaustrofobi av husses bilval.
Sextiotal i Södertälje
I en skogsbacke står en trio skinande vita tyska sportbilar med splitter nya nummerplåtar. Det är Porsches nya modell 911 som efterträdde den långlivade och framgångsrika 356. Skulle den nya 911 bli lika framgångsrik som föregångaren? Det vet vi med facit i hand 50 år senare att den kom att bli, med besked. Få grundkoncept har tillverkats så länge som just denna modell. Genralagent i Sverige på denna tid var lite egendomligt nog Scania-Vabis, lastbilstillverkaren i Södertälje.
Dubbeldäckardaimler
Dubeldäckarbussar är intimt förknippat med Londons täta stadstrafik. Här är urtypen för denna engelska ikon, kallad Imperial double-decker coach, byggd av Daimler 1899.
Italiano di colore
Mer, hur mycket finns det egentligen? bilder från Italien på bilar och belladonnor i färg och harmoni.
Lancia Appia 1957
En Lanciaspecial, kallad Hit och gjord av Pininfarina 1988.
Abarth 2000 Speziale 1968, också från Pininfarina.
Äldre Abarth från Ghia, 1953, dessa "bomber" skrvs om här: små-söta-bomber-fran-ghia.html
En annan specialare, Alfa Romeo Giulia Sport från Pininfarina, på modevisning.
Och en Alfa Romeo 2000 som inte riktigt ser ut som en sådan för detta är en prototyp.
Och samma bil inuti
Alfa Romeo Specialmodell, Alfasud TiX, i Tyskland 1983.
Höstbild från driving rangen med AUtobianchi Bianchina 1965
Italienderivat, Polski Fiat 125p 1969
Och en Moto Guzzi får också vara med i temat.
En Lancia som emigrerat, på en del marknader säljs nya Ypsilon som Chrysler, i gengäld så heter numera de flesta Chryslermodeller Lancia i Europa.
Inte godkända drag
Prototyper igen, de där varianterna som inte fick komma ut i offentligheten eller behövde lite mer kosmetika för at få lov till det .
Alfa Romeo Giulia 1961 med en front som är allt annat än attraktiv. möjligen mer en testbil för att laborera med dubbla stråkastare, fö resten av bilen är ju i det närmaste klar
Michelotti ritade många saker åt Triumph, här är ett tämligen elegant förslag till den kommande 2000. Bakpertiet har dock fått hänga med från Herald.
Tuff prototyp från 1963 som skulle kunnat bli något, V6 motor på 1,8 liter byggd av Ferrari, kaross från Bertone, ritad av en då ung lovande designer som arbetade där, Giorgetto Giugiaro. Men av Innocento 186GT blev det intet.
Men fronten dök upp igen, 1967 på en föreslagen facelift till Innocenti J4, men den nådde aldrig produktion heller.
Vad som nästan ser ut som en Fiat 127 med skuff är faktiskt en Daf. "mk. II" av Daf 33 skulle kunnat se ut så här men istället satsades på den då modernare modell 66.
Daf 66 blev ju som bekant en Volvo, och i förlängningen Volvo 343. Här är variant med tuffa dubla lampor vi aldrig fick se.
I AMC:s studio 1973, en sportig hatchbackprototyp baserad på den annars rumphuggna Gremlin, project G2 blev dock aldrig av.
Internationals uppdaterade Scout kallades Scout II, men Scout III som prototypen från 1978 kallades kom aldrig ut.
På Violkswagens museum står denna brutala Golf, kallad för A59. Med dubbelturbo, fyrhjulsdrift och kaross delvis i kevlar var detta en motorsportssatsning som aldrig kom till skott. A59 hade till stor del en helt unik motoruppbyggnad och gav ruggiga 275 hästar vid 6000rpm.
Fjärde generationens Mustang visades hösten 1993, och redan året efter börkjde man labba med lite olika facelifts, varav denna var en som inte blev aktuell.
Märkliga Monterosa
Lyxbilstillverkaren isotta Fraschini hade upphört med biltillverkning i mitten av 1930-talet men satsade på en comeback efter kriget.
Mest känt är nog namnet i marint sammanhang, Isotta Fraschinis båtmotorer var och är fortfarande välkända, likaså deras flygmotorer. Och bilar såklart, under åren 1900 till mitten av trettiotalet gjorde man stora lyxiga bilar i klass med Hispano-Suiza, Rolls-Royce, Bugatti och de andra. Men depressionstiden slog ut en stor den av deras kundkrets och man lade ner biltillverkningen för att satsa på den tyngre divisionen av fartygs och flygmotorer.
Återupplivandet av bilmärket kan ha att göramed att orderingången på motorer till pansarkryssare och bombplan tröt av förklarliga skäl. Istället behövde det nya Europa sättas på hjul, Isotta Fraschini ingick vid den här tiden i CEMSA-Caproni, och 1947 hade man färsdigställt två prototyper att visa upp. Cemsa F11 som var mer åt det folkliga hållet och Monterosa, en stor exklusiv och lite annorlunda bil.
Återupplivandet av bilmärket kan ha att göramed att orderingången på motorer till pansarkryssare och bombplan tröt av förklarliga skäl. Istället behövde det nya Europa sättas på hjul, Isotta Fraschini ingick vid den här tiden i CEMSA-Caproni, och 1947 hade man färsdigställt två prototyper att visa upp. Cemsa F11 som var mer åt det folkliga hållet och Monterosa, en stor exklusiv och lite annorlunda bil.
Cemsa F11
Monterosa ocupe
Monterosa cabriolet
1996 gjordes ytterligare ett försök att återuppliva det anrika Isotta Fraschini, T6 var en snygg coupé baserad på Audimekanik, två år senare presenterades även en cabrioet kallad T12, men det stannde vid dessa två prototyper.
