svammelsurium

Under kriget byggde General Motors ett par stycken prototyper till eldrivna lastbilar. Men detta är ingen amerikansk lastbil då det var ett projekt i egen regi av General Motors Nordiska i Stockholm. En eller två gjordes funktionsdugliga 1943 men fann ingen framtid utan istället användes de som allt-i-allo vagnar inom fabriken.

1957 så tänkte man hos Rover göra en civiliserad version av Land Rovern och tog fram denna eleganta prototyp som då kallades Road Rover. En Nomad på engelska.

Projektet rann då ut i sanden men nästan 15 år senare så togs tråden upp igen när man presenterade Range Rover.

På mässan för Jugoslavisk industri i Moskva 1958 stod den här futuristiska bussen i Jugoslaviens monter. Den kallades "Raketa" och var ett verk av Jugoslaviens statliga buss och lastbilstillverkaren TAZ.

Mer österifrån, FSO-Warszawa tillverkade från början ryska Pobedas på licens, men visade 1963 upp en egen prototyp till en rätt stor modern sedan benämnd Warszawa 210 men som aldrig kom förbi detta utvecklingstadium.

1968 byggde Frua denna stationsvagnsprototyp åt BMW, som inte fick någon uppföljning, Om den inte riktigt liknar en BMW så beror det på att den är baserad på den mindre kända Glas 1800. BMW köpte upp lilla Glas året innan.

Triumph hade sen långt tillbaka samarbete med italienska Michelotti och 1969 byggde dom detta förslag på en lite mer exklusiv GT-vagn som kallades Lynx, men nån Triumph Lynx kom det aldrig att bli.

I Brasilien har man en förkärlek sedan länge för just tvådörrars stationsvagnar, men 1969 försökte Ford göra en fyrdörrars Corcel kombi, men det kom inte längre än denna prototyp.

Ett försök från Volvo till en bil speciellt avsedd för taxibruk står på muséet på Arendal. Och där har den stått i princip sen den byggdes och ratades 1976.

Ett annat svenskt projekt, Solon från karlstad var ett utkast till en eldriven citybil. Ett par prototyper byggdes i början på nittiotalet utan att nån egentlig produktion kom igång.

1997 syntes denna hemliga SAAB snurra runt vid testbanor i Arizona, en sportig SAAB 900 hardtop coupé som vi aldrig nånsin såg igen , vare sig i Arizona eller någon annastans.

2002 presenterade Skodas designavdelning denna coupé som på gammalt Fordmanér döptes till "Tudor" men det blev inte mer än just en utställningsbil.

Så är vi nästan tillbaks där vi började med just en elbilsprototyp. Men denna kommer inte från Hammarbyhamnen utan från det lite mer exotiska Iran. Den visades upp 2002 och heter Arian 792.

Arméfordonet som ironiskt nog stoppades av kriget själv. En väldigt intressant konstruktion, liksom tyska Tempo Vidal har den en förare i varje ända med separat styrning och två motorer som driver var sitt hjulpar, men var dessutom amfibie. Denna byggdes och provades av Daf 1939.

Jeep togs fram som en tävling mellan tillverkarna, bästa förslaget vinner, och det gjorde prototypen från den relativt okända Bantam. Så denna Ford Pygmy skrinlades. Fast Bantam-Jeepen kom ändå i huvudsak att byggas av både Ford och Willys.

Omkring 1944 så utvecklade Standard i England denna lilla nätta Jeep för djungelförhållanden. Dessutom var den så lätt att den skulle vara bärbar! Vilket dessa två chummy chaps demonstrerar här.

Traktortillverkaren Moline Minneapolis tog även fram ett förslag till ersättning för Jeepen som dock inte blev mer än denna prototyp

Davis tillverkade i huvudsak små trehjuliga nyttofordon och även en lite trehjulig sportvagn. Men dom gjorde även ett helt seriöst förslag för amerikanska armén på en trehjulig Jeep 1948 som förståeligt nog fick tummen ner av krigsdepartementet.  

Så här har ni nog aldrig sett en Porsche. Typ 597 byggdes i ett par exemplar 1955. Samtidigt tog  Fletcher i USA fram denna snarlika prototyp i samarbete med Porsche.

Den svenska bandvagnen från Hägglunds tjänstgör jorden runt i både militär och civil skepnad, men konstruktionen är inte alls Hägglunds från början. 1961 tog Canadair fram denna prototyp för kanadensiska armen, dom nappade inte men en liten serie byggdes varav en del hittade till ett skogsbolag i New York state, och två exemplar såldes till Sverige och där faller pusselbitarna på plats.

Den här T-23:an var en friskt fläkt. På 80-talet gällde hi-teck looken med pastellfärger, billet aluminiumdelar och recaro-stolar.  Retro och nostalgivågen låg fortfarande långt fram i tiden så då var denna en uppseendeväckande syn byggd  i gammal anda. Alltså, hålborrad A-Ford framvagn maximalt droppad, flänsade rödlackade Buick-trummor, höga radialer med vita däcksidor, silverflakad inredning och en gammal Buick-knota som drivkälla med raka rör, så hot rod det kan bli.

Hotton Hansson svarvade ihop den här illgröna 32:an 1989. Chrysler 354" med dubbla fyrportsförgasare och  Dyers 6:71 kompressor garanterade begränsad framåtsikt. Zommies på dragracevis stod för en ljudnivå som väckte döda. Karossen är sektionerad framtill för fränt stuk.

Doc Forests "Flash fighter" är en av de roddar från Sverige som rönte internationellt intresse och publicerades vida i amerikanska och engelska tidningar runt 1990. Ford 34:a bygg med jaktplanet Curtiss P-40 som förebild. "ögonen" på huvsidorna är luckor som döljer strålkastarna som fälldes ut på en minitravers. Grillen var svängbara flänsar som öppnade hajgapet när rodden startades.

Charlie Swordsons roadster vann många priser säsongen 1992, också före sin tid med retro-stuket i sann 60-tals customanda med sina guldflake, Raeder fälgar, 331" Chryslerhemi med sina polerade strombergsförgasare. Instrumentbrädan hämtades från en Cheva 55:a och kapades ner i rodden, meterlång växelspak är klassiskt gammalt tricks som andas Barris-bygge.  

En "beater" denna bilden är inte från nån avkrok i Kentucky 1953 utan det är nånstans runt Mälardalen 2006. Mer basic än såhär blir det inte, och det var på den här vägen hotrodding började. Skolkillar kunde få en 32 Ford gratis på närmsta gård och en motor för några dollar på skroten. Minimala trumbromsar, en helt rensad karossbalja. Den här kärran har en sexa med avgaspipor gjorda av en söndersågade benrör från en kasserad säng. Ingen instrumentbräda, ingen inredning alls faktiskt. Kul hopplock av överblivna delar som är tillbaka till ruta ett hur kidsen byggde hotrods på minimal plånbok för sådär 60 år sen. .

Många tillverkare insåg att efter kriget var det små billiga folkbilar som gällde. Mathis försökte göra comeback med ett par prototyper. Trehjuliga VL333 från 1946 liknade inget annat, och kom inte heller förbi prototypstadiet.

1948 Gjorde man en fyrhjuling som inte heller liknade något annat, men den blev ingen framgång heller. Intressant dock att den helt saknar takstolpar som på "Vutotal"-karosserna jag skrev om här: http://stolpen-som-forsvann.html

Volkswagen ville sluta göra runda bilar, och byggde på prov denna kombi 1965. En del av designen gick igen i 411/412 varianterna men dock med mindre strama linjer.

1966 byggde Tatra denna 603X som en uppdatering av gamla 603:an, men ställdes direkt på muséet. Egendomligt nog kom NSU Ro80 att ha en hel del gemensamma drag med den.

På sjuttiotalet experimenterade Audi med fyrhjulstyrning, något som kom på en del Honda och Mazda modeller i slutet av 80-talet, men Audi var långt före med att både utprova och lägga ner systemet.

Ännu en prototyp som inte kom att rädda brittisk bilindustri, Den väldigt moderna femdörrars Triumph SD2 från 1972 förpassades till källarregionerna istället bland alla andra halvfärdiga projekt.

Finsk bilindustri är ett tämligen snabbläst kapitel, men 1994 visades den här Ibana som en kul idé till en citybil, men vart den tog vägen sen verkar ingen veta.

Från Holland, Nedcar heter bolaget som äger AG Volvo Nederland, och 1996 visades Nedcar Access som inte kom i produktion heller.

Massiva Audi A8 som coupé fick vi bara se i ett exemplar som visades 1997.

Toyotas förslag på en större och moderniserad version av sin egna populära MR-2 Men Toyota Caserta från 1999 kom aldrig heller i produktion.

I brist på annat så kan man ju alltid skaka liv i gamla anrika märken. År 2000 stod en imponerande Hispano-Suiza i modern tappning på bilsalongerna, tänkt att bli en Bugatti Veyron konkurrent men sen hände inte så mycket mer.

Lada från Ryssland turnerade samma år runt på bilsalongerna med denna sportiga lilla roadster som antagligen fick åka hem till Ryssland för att ställas i en källare hos Autovaz igen.

En annan gengångare, med anor från Studebaker. När dom slog igen porten togs tillverkningen av Avantin över av utomstående och görs än idag under namnet Avanti II. 2004 försökte man dock ge sig in på SUV-marknaden med denna horribla skapelse, som det tacksamt bara blev två prototyper av.

En extraordinär sedan från Studebaker signerad Brook Stevens år 1963.

Och från samma ritbord, Skyview wagon från året före. Intressant att Studebaker visade upp så här påkostade prototyper trots att slutet var nära.

I Brasilien inleddes på sextiotalet ett försök till att lansera en ny folkbil, Democrata. Myndigheter och privata finansiärer nappade på förslaget och det byggdes ett par sådana här tvådörrars sedaner och en fyrdörring, men hela projektet var tydligen ett luftslott av bedrägerier och skumraskaffärer. Democratabilarna ställdes på museum, och upphovsmännen inför domstol.

1966 gjorde man ett försök att blåsa liv i det mäktiga märket Duesenberg, denna enda prototyp framställdes och den var gigantisk. Designen kom senare att gå igen i den mer framgångsrika Stutz, som också var ett gammalt anrikt namn i ny tappning.

Tio år senare försökte man igen, med en ny Duesenberg, 1976 byggdes denna prototypen, som ser ut att vara gigantisk.  

"Projet L" titulerades denna egendomlighet från Citroen 1972 , vilket var en GS med ny snok, blev inget av denna GS-modifiering då eller senare.

Sjuttiotalet var både de största personbilarnas decennier samtidigt som de minsta sub-kompaktbilarna. Skulle Austins ADO 88 från 1975 kunnat rädda brittisk bilindustri? Knappast, köparna var fortfarande som galna i den ålderstigna men så populära Austin Mini.

Samma år i Tyskland, fullgången prototyp från Volkswagen, snäppet mindre än den då nyligen lanserade Polo men Chicco fick likt askungen stanna inlåst när balen hölls.

Peugeot 505 var en rätt elegant mellanklassvagn, och skulle verkligen gjort sig som cabriolet, men så blev det inte tyvärr.

Samma år 1982 gjorde man även en 505 coupé men den fick stanna som sällskap åt cabrioleten långt nere i Peugeots källare.

Superdräparen från München, 1991 års BMW M8 med kaross delvis kolfiber och en 550 hästars sexliters V12 borgade för prestanda på andra sidan 300km/h. Men så roligt fick BMW-köparna inte ha det och det stannade vid denna enda testvagn.

1996 gjordes ett försök till en ny småbil i samma domäner som den ökända Trabanten tidigare byggts. I de nu Volkswagenägda byggnaderna framställdes denna prototyp som även fick det gamla namnet Sachsenring. Men det blev inget av projektet Sachensring UNI-1, utan istället började man bygga Volkswagens egna modeller i de nygamla fabrikerna i Eisenach.

J.P.Wimille var från början racerförare så hans provbilar efter kriget var avancerat strömlinjeformade och hade en V6 motor på 110 hästar monterad bak. Den kunde även förses med kompressor och en effekt på 200 hästar. En bil försågs med V8 från Ford Vedette

Sex eller sju prototyper gjordes men det stannade vid detta då Wimille omkom vid träningen för Argentinas Grand prix 1949.

På Frankfurtmässan 1951 presenterade Hanomag denna lilla trevliga vagn som kallades Partner. Det blev inget av denna modell, utan Hanomag fortsatte istället tillverka lastbilar och nyttofordon.

Ford sorgebarn Edsel var på sista året 1960 en lätt maskerad Ford. Inledningsvis så tänkte man använda Edsels speciella kännetecken med den upprättstående grillen även 1960, men det ströks och de 2846 produktionsbilarna fick mer modest delad grill i stället.

Från Australien, Holden EF-serie från 1965 blev aldrig av, blinkers ovanför fronten som hos DKW F12, men en bakdel som är rätt lik Pontiacs Tempest från 1963.

En egendomlig ryss, Moskvitch PT uppges vara från 1965, men som med allt annat därifrån så är uppgifterna om denna märkliga tingest väldigt sparsamma.

1966 Så byggde Nissan denna trevliga roadster. Silvia kom i produktion något år senare, men då bara som coupé designad av Bertone.

Skoda prototyp 720 från 1967 visar att man även i öst var tidigt ute med hatchbackkarosser.

720 gjordes även året efter både som sedan och en trevlig coupe som syns bränna däck på nån hemlig testanläggning 1968. Lampor och delar av fronten ser dock ut att hämtats från en Ford 12M Taunus.

Austin Aquila från 1973 var en rätt futuristisk design, men den gömdes undan i BMC:s källare för att aldrig visas igen .

Puma i Brasilien byggde rätt fina sportbilar baserade på VW-mekanik, men 1974 gjorde man ett försök att ta fram en nätt liten stadsbil som kallades Minipuma.

Vad som kunde bli en riktig Porschedödare från Volkswagen, två stycken Sciroccos byggdes med dubbla motorer, en fram och en bak, båda turboladdade. Troligtvis var detta ett försök till att få fram en konkurrenskraftig rallybil för Grupp B 1984, men tävlingssatsningen kom av sig. Något senare ströks grupp-B klassen och dess formidabla monsterbilar.

Chevrolet El camino gick i graven 1987, men 1995 byggde man en El camino SS prototyp baserad på den snabba Impala SS modellen.

Kompisen har hållt på en Mercury ett tag nu, mest har den fått flytta mellan olika garage men nu behöver man inte gå långt för att kika på projektet då den står i verkstan bakom oss på Danseredsgården.

Purple pearl, air-ride och kidnappardörrar ä snyggt, visst går det att bygga en frän custom på en fyrdörring med.

Dagens grubblerier, att få en modern torkarmotor från en SAAB 9-3 att fungera så det passar på en Mercury från 1950 med delad vindruta. Torkarna skall ju svepa mot varandra istället, klurigare än vad det verkar.

En trevlig trio små vagnar som åkt långt. Det är på den stora bilsalongen i New York 1961 och främst står den nätta roadstern Sabra flankerad av en Carmel och i bakgrunden stationsvagnen Sussita.  Vad är nu detta för egendomligheter som hittat till New York?

Jo det är vagnar från det nybildade Autocars Co ltd i Israel!  Sabra roadstern är ett verk i samarbete med engelska Reliant, de övriga vagnarna ur Sabras sortiment hade Fords motorer men i örvigt helt utvecklade hos Autocars i Haifa, Israel .

Ett västgötatroll var 13:e minut var man stolta över i pressen 1959. Detta år rullade det för första gången ut över 10000 bilar från fabriken i Trollhättan. 

1960 skickade man de första västgötatrollen på långresa, här står en sändning och väntar på vidaretransport i Newark New Jersey våren 1960.

Bu eller bä för SAAB? Tja, det är ju klart det finns alltid en marknad för lite mer exklusiva uddamärken. Men det förutsätter att man bygger en exklusiv uddabil med nån tillstymmelse till kvalité för att det skall funka... Farsgubben tillhör den typen av folk som byter bil varje år, och det passerade nio Saabar på raken en period. Samtliga hade irriterande småfel, som man inte skall acceptera på en kvartsmiljonbil. Och några bilar hade riktigt allvarliga fel. En behölls såpass länge att den fick besiktigas, åtta tvåor efter 2000 mil är ju inte nåt att öppna champagnekorkar för va?

Saabs "räddning" ligger inte i att GM eller staten eller övriga allmosor skall pumpa in pengar i ett svart hål utan att man får börja bygga bilar som inte trillar isär istället.

Yamaha är inte kända för sin karriär inom bilbranschen men mindre känt är att dom legotillverkar en hel del modeller åt de större tillverkarna. Dock har dom emellanåt gjort ett par egna trevare med fyrhjulingar. Dessa två prototyper härstammar från 1961, överst en vacker roadster som kallades YX-30, som sedan försåg med nytt skal av inte fullt så elegant snitt..

'

I förlängningen kom denna vagn dock indirekt leda till den legendariska Datsun Z.

Elegant och sportig coupe från Toyota 1963. '

Willys gjorde sig inte så kända i USA för sportbilar direkt, men däremot Willys i Brasilien byggde bland annat Renault Alpine på licens under namnet Willys Interlagos. 1963 presenterade prototypen Capeta som var tänkt som ett komplement till Interlagos, men det blev bara en enda Capeta och den finns bevarad än idag.

MG EX234 var ett förslag till att uppdatera MGB:n 1964 . Pininfarina svarade för den smäckra designen, som det tyvärr inte kom att bli nåt av.

En bisarr skapelse från Citroen och baserad på en kortad DS. 1965 funderade man på att ta fram en sportpadda, men sen slutade man fundera på det och strök projektet.

Såhär skulle Jensen Interceptor se ut från början var det tänkt, men slutresultatet kom att skilja sig ganska markant.

1972 syntes en större Jensen-prototyp testas, det var FFF-100, men den kom aldrig att materialiseras.

1966 provade Jaguar ut ett dubbelt lyktarrangemang på E-type vilket tydligen inte föll i smaken.

En P1800 fastback? Ja det hade vi kanske fått se. Fissore byggde denna 1966, fast den fick tummen ned av Volvo och försvann spårlöst.

Så här skulle SAAB 99 egentligen sett ut. I och för sig ville Sason och designteamet ha rektangulära lyktor men fick nej av ledningen för det skulle bli alldeles för dyrt att ta fram. Räddningen kom dock från oväntat håll. Samtidigt så lanserade Renault sin modell 16 med just detta och rektangulära lampor blev då ekonomiskt möjligt även för SAAB och 99:an modellerades om en sista gång igen.

En Sonettkonkurrent som kunde blivit. UVMV-Skoda 1100GT var en nätt sportvagn som testades och byggdes i ett par exemplar runt 1970 men nåt mer blev det inte av denna käcka tjecken.

En märklig ryssbil var Maksi som enligt uppgift gjordes 1967. Mycket lite känt, antagligen ett verk av en så kallad "fristående" byrå. Dessa var i regel knutna till ett universitet eller forskningsanstalt, som i sin tur underställdes någon konstruktionsbyrå, som var underställd nån gren av politbyrån, som var underställda centralkommittéen. Byråkratin var lång, krånglig och minst sagt luddig i Sovjet så hur och varför en del projekt godkändes eller underkändes verkar inte gå att reda ut i den snåriga beslutskedjan.

Ferrari brukar i regel inte gå in i några återvändsgränder när dom laborerar fram nya modeller, men just 408 från 1988 hamnade i en sån och skrinlades.

Ett svenskt sportbilsprojekt som presenterades 1991 var den spännande Mayo P1. Bilen byggdes av Leif Mellberg efter design av Sune Envall. Tyvärr blev det bara en enda Mayo och projektet rann ut i sanden.

Dodge fabrik på Conner Avenue i Michigan är lite speciell för där bygger man nämligen Viper.

Här syns en del av den troligen rätt stolta arbetsstyrkan med några av dagens färdiga 600 hästars Viper med V10 motor.

När man sitter i tröga bilköer så drömmer man sig oftast bort om att vara ensam på vägen .

Tänk då att vara ensam bilist på en hel kontinent

1962 kom den första personbilen till Antarktis, och det var faktiskt en liten Volkswagen som kom att tillhöra den australiensiska forskningsbasen Mawson. Varför man tog med den var för att man kom fram till att det flacka landskapet med hårdpackade is och snö lämpade sig för en vanlig bil främst när man behövde komma fram lite snabbare än vad en snövessla eller hundspann tillät.

Här står världens ensammaste bilist, Ray McMahon vid sin VW på Antarktis polarplatå  

Enda trafikanterna i denna avkrok är basens egna snövesslor och några hundspann, höger eller vänstertrafik spelar ingen större roll, hundar är dåliga på högerregeln och förresten finns det inga vägar heller.

På Münchenmässan 1951 visade Borgward-Hansa upp den här sportiga coupén som sen aldrig sågs igen.

En rejäl stationsvagn från Steyr, färdigställd 1952 men som blev om intet. Istället fick det österrikiska bolaget nöja sig med att licenstillverka Fiats under en tid framöver.

Ett par år innan Austins "hundkoja" revolutionerade bilvärlden med sin kompakthet sytes den här lilla lustiga saken stryka runt vägarna i Warwickshire där Hillman hade sin huvudfabrik. Hillman Slug hette den och är från 1955.

En Skoda som vi antagligen är lika glada åt att den inte blev nåt mer av är den här prototyp 989 från 1958.

En annan östeuropé, från östtyska Wartburg kom den här lilla sportcoupén som visades 1961.

Rovers vackra P5 serie byggdes inte som nånting annat än sedan, men tidigt gjorde man en rätt rejäl och påkostad  stationsvagn på prov 1961.

Jaguar byggde heller aldrig skåpbilar i egen regi, dock så kom en del utomstående verkstäder att bygga om ett antal för kunders räkning. Men denna sportiga kombi byggdes på försök av Jaguar själva på mk.II:ans kaross 1962.

Likaledes gjorde Aston martin aldrig heller några fyrdörrars sedaner innan Lagondan presenterades 1975, med ett undantag av denna prototyp vid namn MP230 från 1969. I stora drag en fyrdörrars DBS, och visst blev den riktigt vacker.

I slutet av sextiotalet blev det populärt med sportiga kombibilar såsom Volvo 1800ES och Reliant Scimitar. 1971 presenterade Peugeot denna vackra Pininfarinadesignade sportkombi som baserades på 504 coupén. Riviera hette modellen som dock bara gjordes i detta enda exemplar.

Likaså gjorde Brasinca i Brasilien en liknade kaross på sin Uirapuru coupe ett par år tidigare, även här bara i ett exemplar men denna kom faktiskt utanför utställningshallarna och användes under ett par år som polisbil i Sao Paolo!

Rovers SD-1 serie var en femdörrars hatchback men tidigt föreslogs det även en kombiversion av den, men den åkte direkt in på museum och där står den än idag.

De Tomaso Deauville var en sidomodell hos sportvagnstillverkaren som byggdes från 1971 ända till 1985 men på dessa år gjordes totalt bara 244 exemplar. Den sista Deauvillen byggdes underligt nog som kombi, till Alessandro de Tomasos fru, men fick husarrest och står ännu på De Tomasos museum.

GMC:s dräparvagn Syclone byggdes bara som pickup och fick en syskonmodell i skåputförande som hette Typhoon. Men på prov gjorde man en fyrdörrars Typhoon också .