svammelsurium

Emellanåt ger sig underleverantörer på att tillverka bilar i hela stycken. De flesta har väl nån gång fipplat med trilskande SU-förgasare, men 1935 byggde Skinner Union, SU, en rätt fin coupé som fick kaross från Jensen ( som senare även dom började tillverka bilar under eget namn)

Bendix är kända för bland annat sin innovation Bendix-drevet som än idag triggar igång startmotorer världen över, men förutom sina bidrag inom det bilelektriska så presenterade man 1934 denna välbyggda sedan med påtagliga influenser av tidens strömlinjemode.
 

Budd gjorde i vanliga fall karosspressningar åt främst AMC-Rambler och 1964 så visade man upp denna häftiga sportbilen baserad på Ramblers mekanik. Var inte ämnad för produktion utan mer en show-bil.

Säkerhet experimenterades det mycket med under femtiotalet, denna hiskeliga tingest kom från Cornell-Liberty 1956 som egentligen byggde grejer åt flygindustrin.

1957 så presenterade en tämligen mekaniskt begåvad katolsk präst i New Jersey denna bisarra "safety car" under namnet Aurora. Mekanik kanske han kunde, men design var en annan femma. Aurora återfanns och renoverades för några år sen av den engelske customfantomen Andy Saunders. 

Idag är det populärt att blåsa liv i gamla märken i nya skepnader som så skett med Maybach, Bugatti, Invicta, Spyker och flera andra men redan 1962 hade GM planer på att låta La Salle återuppstå. La SAlle byggdes mellan 1927 och 1940 som ett budgetalternativ till Cadillac. Denna prototypens framdragna skärmar med en smal "grill" i varje skulle återknyta till den höga smala fronten som var typisk på de sista årens La Salle.  Men i sista stund ändrade man sig och lät modellen istället säljas som Buick Riviera.

Österifrån, detta är faktiskt en Trabant, en stor-Trabi med fyra dörrar planerades det för 1961. vad det verkar som en mycket modern design för sin tid, men den slopades och parkerades omgående på fabrikens museum i Eisenach.

Jensen Nova var ett projekt som blev en återvändsgränd. Storvuxen GT coupé byggd 1965 som föll på ekonomiska tillkortakommanden.

P-500 var en planerad stor-Daf som kanske kunde hållt liv i den holländska tillverkaren ett tag till men istället så skrotades projektet 1968 och några år senare köpte som bekant Volvo upp hela rasket.

Jaguar E-type lades ner 1975 och ersattes av den helt nya XJ-S, men 1978 visde Pininfarina upp denna vackra Jaguar-baserade conceptbil som kunde blivit en värdig E-type ersättare men Jaguar fann det onödigt att komplettera XJ-S modellen vilket är synd på en sån här vacker vagn.

En Aston Martin Lagonda vi gärna skulle vilja sett mer av, men det byggdes bara en enda coupé av den på prov 1986.

Volvo byggde faktiskt ett par stycken olika öppna prototyper på den egendomliga 480-modellen, men då den redan från start fick ett välförtjänt dåligt rykte så blev inget av den öppna versionen heller.

Kanske nåt som skulle konkurrera med Austin Seven? Men det blev inte nån vidareutveckling av Rovers Scarab med svansmotor från 1930.

Om denna Renault hade kommit i produktion som tänkt 1950 så hade den säkert knyck smeknamnet "Paddan" flera år innan Citroen fick det epitetet.

1951 byggde Plymouth denna XX-500 med hjälp av Ghia denna conceptbil som ser riktigt produktionsmässig ut, men både Plymouth och resten av USA valde en vildare linje istället.

Nash hade också god hjälp av de italienska designhusen, under femtiotalet så ritade ju Pininfarina Nash modellprogram, med ett resultat det råder delade meningar om, men 1956 byggde Pininfarina ett exemplar av en Nash som var odiskutabelt vacker, låg och modern. Som det tyvärr inte blev någon uppföljning på.

Packards Clipper 1955 och 1956 var riktigt vackra vagnar signerade Dick Teague, av nån anledning förkastade man delad grill i sista stund för 1956 års uppdatering.

En trio från Skoda 1956 som det inte blev nånting av, vilket kanske var lika bra. Dessa prototyper hette 976,977 och 978 i turordningen hos Skodaverken.

En rätt intressant design som daterar sig från 1956, det är en prototyp till en småbil från Schweiz som hette Soletta, som det aldrig hördes nånting mer av sen.

Stilrena japaner från tidigt datum, Toyota byggde denna cabriolet med hardtop 1961.

Och året efter denna "type X" coupén i samma stil.

Avslutningsvis en tungviktare i ämnet vad som inte blev, den svenska Kalmar Terminal från 1970.Två lastbilsprototyper byggdes av Kalmarverken och testades flitigt innan projektet skrinlades. En egendomlig detalj var ingången genom fronten som skulle göra det smidigare vid lastkajerna, men misstänker åkarna var skeptiska till denna lösning. 

När projektet lades ned skrotades båda bilarna men den ena är numera räddad.

Det är tidig vår 1960 och ANA:s nya modeller står i hallen hos en handlare i Kalmar.

Den Nya Valiant står alltså under Chryslers skylt, under vars namn den såldes som här. På hemmaplan så gick den detta premiärår enbart under namnet Valiant, för att 1961 få heta Plymouth Valiant. I Sverige och på en del andra exportmarknader så hette dessa Chrysler Valiant fram till 1964.

Sveriges första Valiant däremot togs inte in av ANA men den kan vi läsa mer om här:

Bakom Valianten så står troligen en Dodge Seneca, följt av Plymouth Belvedere. Dessa bilar förutom Valianten är troligtvis byggda i Belgien, ANA hade stängt ner sin sammansättningsavdelning i januari 1960, när det inte längre var lönsamt att importera fordonen i delar. Sista svenskbygget från ANA som rullade av bandet var en Simca Aronde.

Valiant blev en succé i Sverige med sitt modesta format, premiäråret 1960 såldes hela 606 stycken. Av Plymouths större modeller såldes det 92 stycken samt 189 Dodge.

Trettiotalet var art decon och aerodynamikens decennium. Chrysler och De Soto introducerade "Airflow" 1934, men arbetet med den nya designen hade påbörjats långt innan, och redan 1932 så fimpade man den här extrema coupéen.

Projektet Volkswagen i Tyskland innefattade många aktörer, konceptet med en folkbil lades ut på entreprenad och många prototyper byggdes på specifikationen, denna prototypen bidrog NSU med 1934.

I Frankrike planerades en storcittra, men 1934 var marknaden fortfarande i gungning efter börskrascher och depression så av denna stora  22CV  med V8 motor och framhjulsdrift blev det inget mera av än en prototyp

Under kriget så fortsatte arbetet hos fabrikanterna om än på sparlåga. Hos Packard hade man gott om tid att finslipa på prototyperna, så denna vagn som internt kallades för "Brown Bomber" bytte skepnad en rad gånger, här under 1944 med ett sedanca de ville tak med löstagbar sektion som en slags tidig targa. Fronten känns igen någorlunda på kommande Clipper modeller 1946.

Samtidigt i det tyskockuperade Tjeckoslovakien tog en del modeller fram fram mest genom ockupationsmaktens försorg, Aero var den tredje tillverkaren vid sidan om Tatra och Skoda , och denna P750 Pony utvecklades 1941, med vad som synes en hel del delar från Ford. 1944 en rätt elegant coupe från Aero som kallades rekord

Och denna lilla öppna bil som benämns  Pilat Lidovka presenterades 1943 utan att få någon uppföljning.

Samtidigt i Frankrike pågick arbetet mer eller mindre i hemlighet med att forma den kommande efterkrigstidens fordon, många prototyper hade gömts undan när tyskarna invaderade och en del dammades nu av i gömmorna. Småbilar gällde och märkligt nog kunde Panhard, Renault, Peugeot och Gregoire presentera nästan likadana modeller. Men Gregoires försök med denna lilla bil i aluminium försvann i glömskan medan Renault 4CV, Panhard Dyna , Peugeot 203 och inte minst Citroen 2CV blev klassiker välkända än idag.

Även Rosengart gjorde ett försök efter kriget att göra comeback med denna lilla Supercinq i samma anda men det gick i stöpet och något senare Rosengart likaså efter en satsning på en liten nätt coupé 1953.

Samtidigt norr om kanalen så hade engelsmännen insett samma sak, kriget skulle snart vara över och folk skulle behöva bilar, massor med bilar, främst massor med små billiga bilar. Morris hade utprovat sin nya lilla småbil under nästan hela kriget och här ser man vad som skulle bli Morris Minor, fast än så länge hette den faktiskt Morris Mosquito.

Och hos Rover arbetade man med ett liknande projekt under 1944-1945 som kallades model M, men den begravdes djupt i arkivet.

Morris visade en rätt vild stationsvagn på mellanserien Isis/Cowley 1956, men den som allmänheten fick se senare var en mer konservativ tvådörrars vagn med dubbla bakdörrar och trästomme.

Lika konservativa DKW hade samma år denna prototyp klar, man hoppade över sådär 10-15 års designutveckling i ett svep och kom upp med denna coupé byggd i glasfiber, men det stannade vid en enda bil som förpassades till museet med detsamma.

En liten läcker sak från oväntat håll, nämligen Östtyskland. En riktigt chic landauet coupé med glastak, tvåtonslack och vita däcksidor. Wartburg 311 Bellevue.

Det borde inet förkomma några helst fördomar om kvinnors roll eller aspekter inom bilismen, men det är när man sätter genusrollerna före förnuftet som det kan bli galet, som vi kunnat läsa om här, den sanslösa Dodge la Femme.

Men trots Chryslers fullständiga flopp med kvinnobilen La Femme så lät man hos General Motors 1958 den berömda designern Jeanette Linder styla om och göra en show-car av Chevrolet Impala.

Jeanettes specialdesignade Chevrolet 1958 kallades Martinique, det verkar inte finnas några exteriörbilder bevarade av den men inredningen och det stiliga bagaget med specialsydda väskor går inte av för hackor.

Och det här torde vara den största sminkspegel som synts i en bil nånsin.

Strömlinjeform och art-deco var inne på 30-talet. En av de mest avancerade konstruktionerna 1933 kommer överraskande nog från Volvo. "Venus Bilo" byggdes på uppdrag av LM Ericsson av Nordbergs, men Volvo själva deltog med stort intresse i utvecklingen. Helt släta sidor, med bagageutrymmen infällda i dörrar och skärmar. Bakre stötfångaren utgjordes av reservhjulet som stack ut ur en lucka baktill. Funktionalistiskt och extremt på samma gång.

Bilen försvann spårlöst nån gång på 50-talet.

McQuay-Norris Streamliner hette denna prototyp från 1934, huruvida den var menad att egentligen sättas i produktion vet jag inte, men ett gott exempel på 30-talets experimentlusta och fascination för den nyupptäckta aerodynamiken.

Strömlinjeform från Skoda, prototypen 935 testades 1937.

Hos Bentley kunderna få beställa sina egna karosser, men denna är beställd av Bentley själva, "Corniche" som byggdes av Pourtout för att eventuellt leda till en slags standardmodell. Men olyckligt nog stod den färdig för sent och då  hösten 1939 fick man annat att ägna sig åt.

Hur bilen skulle se ut efter kriget hade man många idéer om, detta är faktiskt ett civilt bidrag från Willys 1945. 

Ford byggde 1946-48 en sportig cabriolet som kallades Sportsman med kaross i "woddie"-stil, dvs större delen av karossen i vackert trä. Det fanns planer på att följa upp det 1949 också men det gjordes bara en coupe och en cabbe på prov med träsidor innan man gjorde tummen ned.

Den klassiska brittiska sportvagnen kunde ha fått en helt ny vänding med denna Triumph som presenterades på Earls Court 1950 , avancerad både i design och teknik men kunderna kom istället att föredra dom mer konservativa modellerna framigenom.

 1957 stod den nya Opel Rekord nästan helt klar men i sista stund skrotades bakpartiet och gjordes om. Dock kom samma parti att dyka upp nästan oförändrat på den engelska Ford Cortina några år senare. Slump? Tror inte det, industrispionage är lika gammalt som industrin själv.

Denna vackra roadster kommer från Spanien, från det då utanför Spanien ganska okända lilla Seat. Mycket snygg sak som bär drag av de tidigare superbilarna från Pegaso, men denna blev dock intet mer än ett kuttersmycke på bilmässorna 1959.

Mer spännande brittiskt, Hillman Asp utvecklades 1963, men ännu valde köparna de gamla sportmodellerna framför alla försök till nydanande.

Detta upptäckte även Morgan vid samma tid som bröt alla sina konventioner med denna coupé, i glasfiber, med stålrörschassi. En handfull byggdes men sen gick man tillbaks till den uråldriga +4 som daterade sig från 1938 och som tillverkas alltjämt än idag.

Här är Saaben som aldrig blev av, eller som Saab själva ens kände till förresten. Amerikanska Quantum byggde racerbilar i byggsats, som midget racers och formelvagnar som man kunde sätta ihop själv och fanns även anpassade till Saabs mekanik. 1962 satsade man dock på en riktig sportbil baserad på Saab-komponenter, men bara en eller två färdigställdes.

1967 försökte man i England återigen radikalt förändra sina traditionella sportbilar främst för USA markanden, som från Triumph den extrema 250K, och återigen bankade man huvudet i väggen, ingen ville ha en modern engelsk sportvagn nu heller.

Avslutningsvis ett annat försök att modernisera ett åldrat men populärt koncept. Förslag från 1973 på en uppiffad Citroen 2CV kallad Pop. Men det var ogjort arbete, den ordinarie 2Cv hade ännu många år kvar på sin popularitet och upphörde tillverkas först 1992.

Även våra svenska små tillverkare har mycket gömt och glömt genom åren,.

Denna design kan man vid första anblicken tro kommer från Ford då dragen känns igen hos både Lincoln och Mercury från 1939, men det är fullskalemodellen för nästkommande Volvo-modeller PV60 och PV800 som skulle lanseras under 1940. Men så kom kriget och man fick plötsligt gott om tid att göra om den. Modellerna karvades fram i trä, det skulle ännu dröja länge innan man använde formbar lera i volvos studio.

PV444/544 blev en långkörare trots at man ideligen kom upp med förslag att ersätta den i princip redan från starten. PV454 hette denna studebaker-inspirerade  idé som fick tummen ner runt 1953.

Rustan Langes förslag som arkiverats som #65 från samma tid, baklamporna är väldigt Ford-53 så. Karossen allt annat än det.

Och #55 som bar drag av den italienbyggda Volvo "Elisabeth"-vagnen, denna design trixades det med tills den så småningom blev den nya Amazonen

Denna modell är desto mer intressant, den är från 1955, men skulle lika gärna varit från 70-talet, fascinerande vad som blivit om den hade fått klartecken.

Här skönjar vi vad om kommer att bli Volvo Amazon, formen på plats, men notera att den ännu har markerade bakskärmar, och bara två dörrar. Mannen som ser ut som han just kommit hem från en Johnny Cash-lookalike tävling är studiochefen Jan Wilsgaard själv.

Amazon igen två dörrar till och med en betydligt mer sportig taklinje än vad modellen kom att ha i verkligheten, känns nästan lite Jaguar mk II i formen, och så kan vi ju inte ha det på en Volvo , Janne, gör om!

Även en stationsvagn skissades det tidigt på, bakdelen klart inspirerat av Plymouth/Dodge 57:or och taket är förhöjt som på Duett.

Trots nu ännu mer ålderstigen så försökte man så sent som 1965 att ge konstgjord andning åt gamla PV:n, den gräsliga 644 fick dessbättre tummen ner.

Samtidigt så satsade man på en prestigemodell, denna modell är dels riktigt rejält stor, och bär klart engelska drag inspirerad av Vanden Plas Princess. Till slut blev det den mer moderata 164:an av detta. 

Och 140-serien i första utkast med blinkers ovanpå skärmarna som DKW F-102/Audi 60-modellerna

Nu börjar det brännas, notera att fronten skiljer från höger till vänster, man bestämde sig för att köra på vänstra linjen här för 142:an

Och inledningsvis skulle herrgårdsvagnen i 140-serien blivit enorm och ingen jäkel skulle klaga på taskig bakåtsikt, men lyckligtvis så slapp vi se denna versionen.

Men tyvärr fick vi aldrig se vad som borde vara Volvos mest spännande projekt nånsin, P172 som bör ha sett dagens ljus runt 1967-68. En tidlöst elegant sportcoupé i den högre divisionen. Bara en fullskalemodell, som kom så pass långt att den lackades mörkblå och ställdes ut, men proppen drogs ur projektet, som annars kunna blivit en klassiker .

På bilden som visar Canon-Shelbyn med team anno 1972, så har dom ju även med en Chevrolet Nomad som några år tidigare importerats av ingen mindre än Junken, legendarisk karaktär inom hotrod, racing och flygkretsar.

Med hela 300 dollar högre prislapp än cabrioleten 1955 var detta den lyxigaste chevan man kunde köpa. Dock fanns denna speciella tvådörrars lyxwagon i blott tre år, den var flott men helt enkelt fel. 1955 såldes 8386 stycken, i jämförelse sålde Chevrolet 153470 av sina övriga stationsvagnar samma år.

1956 sjönk siffran till 7886 stycken.

Sista året 1957 landade man på 6103 Nomads trots att priset justerades ner till bara c:a 50 dollar över cabrioletmodellen.

Men det är en rackarns vacker vagn, som dock är ganska sällsynt i vårt land.

Svenska Davis-cup landslaget i tennis sponsrades av ANA och Chrysler 1961, här med deras promotionvagn från ANA, en ny Valiant stationsvagn. Men varför har guldgossarna fått den allra mest snika V-100 Valianten och inte en lite finare V-200? 

Valiant var en stor framgång i Sverige detta år såldes hela 922 stycken genom ANA:s försorg.

Till skillnad mot hemmaplan så såldes dessa inte som Plymouth utan under Chryslers namn, här ser man det tydligare på denna sjuktransportbil från samma år med ett tydligt Chrysler-emblem på bakluckan istället för ett Plymouth dito.

  

Från verkstan till museet utan att passera nånting däremellan.

Detta småbilsexperiment  från Citroen daterar sig från 1956 och var en bjärt kontrast till storsäljande lillcittran 2CV.

Samma år togs det även fram en poppig stationsvagn av den lilla Nash Metropolitan, men tyvärr så ansåg man att den inte skulle få nåt framtida existensberättigande.

Ett annat projekt som var allvarligt menat at ta upp konkurrensen med Chevrolet Corvette och framför allt europeiska sportvagnar från tiden var Pontiac Banshee som byggdes 1964. Upphovsman var ju inte förvånande John Z DeLorean, Bansheen och flertalet andra av DeLoreans idéer sågades av ledningen, men däremot dök den speciella motorn som var tänkt till Bansheen upp lite senare i Tempest och Firebird. Det var den unika Sprint-sexan som skrivit mer om här:
http://svammelsurium.pontiac-sprint-ohc6.html

Volkswagens Karmann Ghia kom inte att ersättas men dock presenterade man en parallell Karmann Ghia åren 1962-69 som kallades typ 34. den blev aldrig nån succé, såldes och överlevdes i skymundan av originalet. Det var en egendomligt kantig coupé  men man gjorde en typ 34 som en rätt snygg fastback på prov, som tyvärr förvisade rätt in till museet innan färgen knappt torkat.

På 70 talet hade Fiat två 130-modeller, en reguljär sedan och en snygg Pininfarinabyggd coupé som inte hade någonting gemensamt med fyrdörringen. Men 1975 byggde man en sedan baserad på coupén istället i ett exemplar som kallades Fiat 130 Opera.

1974 tänkte man uppdatera Saab 96:an som en slags halvkombi, den fick modellnumret 98, lackades nötbrun, och kördes raka vägen till muséet

En märklig prototyp, så märklig att den inte visades upp, utan till och med hemligstämplades. Men det rör sig om en rysk bil, en testvagn från Moskvitch som daterar sig från 1975. Men som allt annat i det paranoida Sovjet så hemligstämplades allt man kunde hemligstämpla.

Volvon som var så hemlig att Volvo själva inte känner till dess existens. Nåja, den är byggd av Holländska Volvo och Torslanda har väl aldrig helhjärtat brytt sig om vad som sker där nere i tulpanåkern. 363CS var en spännande vagn genom att man skohornade ner en B27 V6 motor med turbo och intercooler i den lilla 343:an. Bilen är breddad och den gräsliga silver/Orange färgsättningen är helt original. Bilen finns numer i Värmland där jag tittade till den 2002, och sen dök den oväntat upp på Tjolöholm 2006.

"Darth Vader" kom denna prototyp från 1985 att kallas på intern Oldsmobile-humor. Återigen hade Hurst ett finger med i spelet och man använde en Cutlass Supreme coupe som utgångspunkt. Försedd med 307" V8 med fyrportsförgasare, headers tillsammans med kraftigt modifierat och uppstyvat chassi. Dessutom laborerades det med aerodynamik i form av kjolar, luftkanaler under bilen och andra tricks. Antogs bli för avancerad för serieproduktion och låstes in på museum omgående.

Direkt efter kriget så gjordes det många spännande prototyper hos Studebaker, bland annat dessa två daterade 1945-46 en wagon med stora delar av karossen i plast, och en liten sedan med för tiden väldigt moderna linjer. Mer europeisk än amerikansk.

Nästa Studebaker ser också påfallande europeisk ut, kanske inte så undra på då Porsche var inblandade i projektet som hette antingen type 542 och/eller Montello beroende på vilken källa man tittar efter. Året uppges till 1953.

Att det fanns en ny jättemarknad för personbilar behövde man inte vara geni för att förstå. Denna prototyp kom från flygplanstillverkaren Beechcraft 1948. En låg bred kaross som gav gott om plats för tre i bredd samt stora rutor med god sikt var banbrytande, men det blev bara en eller ett par prototyper. Notera även genomskinlig ratt!

Mer tidiga pontonkarosser, Chryslers A-109 stod klar tidigt 1946, att man fortfarande led av materialbrist kan man se på de lackade plastnavkapslarna och sparsamma utsmyckningen, grill och blanklister fick göras i rostfritt.

Packard var exklusiva bilar, denna fräcka fastback med hardtop från 1950 kallades Monte Carlo. Förvillande nog byggdes det fler prototyper senare med samma namn, men just denna var särdeles läcker, men var aldrig tänkt att gå i produktion.

Mera fastbacks, Corvette lanserades 1953 och året efter sågs denna läckra coupé med namnet Corvair. Det blev bara en enda byggd, men namnet kom igen flera år senare på en helt annan biltyp.

Studebaker var under femtiotalet nästan ensamma om att inte ha en cabriolet på programmet, men det var tydligen tänkt att bygga en på den nya Starliner coupén från 1953, men därav blev det underligt nog intet.

Jeeps lätta FC-serie var rätt framgångsrik, och 1958 gjorde man även en smart liten van på detta chassi. Den ser rätt påkostad ut men antagligen såg man ingen anledning att utveckla konceptet vidare just då, van-boomen låg fortfarande långt fram i tiden .

Syskon som kom bort, 1959 presenterades Chevrolet El Camino, och i samma veva gjordes även en Pontiac prototyp på samma sätt med projektnamnet El Catalina, men idén skrotades omgående.

För att dyka upp igen 1966 i Grand Prix serien.

Och åter igen 1968 som en Le Mans, varför dessa inte blev av kan man spekulera i men kanske skulle de bli rätt dyra smålastbilar, och El Caminon gick ju redan att få med nästan obegränsad utrustning.

1960 lanserades ju Chevrolet Corvair med svansmotor och radikal ny design. Liksom med så många andra modellserier var det tänkt att den skulle delas i flera divisioner, som denna Oldsmobile överst , och även en Pontiac Polaris färdigställdes innan dessa två syskon ströks före premiären.

Chrysler hade egenheten att prångla ut modeller mellan modellåren  som så kallade "spring Specials" våren 1958 introducerades en Dodge med namnet Regal Lancer med dekor och färger som skiljde sig från ordinarie Royal och Royal Lancer. 1959 skulle det återigen göras en Regal Lancer. Men av nån anledning kom den bort i hanteringen, hur som helst skulle den sett ut såhär.

De lätta små pickuperna Chevrolet El Camino och huvudkonkurrenten Ranchero från Ford dominerade marknaden , men AMC hade långt gångna planer att norpa en bit av den med den här lilla modellen Cowboy som daterar sig från 1971. Men det blev inte mer än denna enda prototyp.

Rambler American var en rätt slätstruken liten modell, sålde bra men inget höjde på ögonbrynen för, ända tills Rambler "Scrambler" kom, men det är en annan historia man kan läsa mer om här: http://svammelsurium.blogg.se/2008/march/de-forgatna-del-1-rambler-scrambler.html

Men i slutet av sextiotalet fick den nytt liv, i Argentina men först en mellanlandning hos Michelotti i Italien som med förvånansvärt små medel snofsade upp det lilla åket till en riktigt elegant liten sportcoupé.

Från 1966 byggdes den alltså av IKA, som var de nu förstatligade resterna av Kaiser-Frazers dotterbolag som även hade licens för att bygga Jeep samt en del annat ur AMC:s sortiment.

1969 kompletterades den vackra coupén med en sedan, och man gjorde en hel del tävlingssatsningar, under 60-talet sågs Torinos tävla på Le Mans.

Rambler American försvann 1969 på hemmamarknaden men i Argentina blev det en långkörare ända upp till 1982, de sista åren under Renaults flagg som tog över IKA-koncernen ett ganska naturligt led då AMC och Renault haft samarbete ände sen tidigt sextiotal.

1978 och 1979 års Renault-Torino TS sedan och coupé

 

             

Här är ett stycke tidig svensk hotrod historia i en smått osannolik samling.

Längst ner till vänster står Bosse "Gamen" Sandbergs "Purple Passion" som baserades på T-Ford-delar från 1919 och ett bakparti från 1927, Oldsmobilemotor och inredning i silverflake. . En bit ovanför syns "Glowing coupe" en radikal '32 Ford coupe som byggdes av Gamens bror Sven. En av den tidens mest uppmärksammade byggen, och den har idag återuppstått i denna tappning. Den Gröna roadstern ovanför kallades "Yankee car" och hade några år innan byggts av Palle Eriksson.

Däremellan syns Gustad/Brobergs dragster. Detta var sveriges allra första dragster som byggdes 1965, flera år innan det ens arrangerades dragracetävligar.

Den blåa '32 roadstern kallades "Early bird" och var en av sveriges första hotrods som här ägdes av Göran Silfors. Den hade stått klar redan 1959 eller 1960, och den finns kvar än idag fast i annan skepnad. 

Studebakers berömda "Bullet nose" modeller 1950-51 skulle nästan få en följetong av dessa två att döma. Den stora  sedanen ser nästan produktionsfärdig ut, och bär en hel del drag jag misstänker Alex Tremulis bidragit till. Det egendomliga är att den har en tillbakagång i formspråket med ett markerat veck för framskärmen. Studebaker hade helt gått ifrån separata framskärmar redan 1947. 

1953 kom man dock med en serie nya slanka karosser som bar Raymond Loewys prägel, men på det här stadiet hängde bullet-nosen fortfarande med i Starliner-studien, som förslag från Bob Koto på Loewys grunddesign.

Men vad vi skall vara glada för var ju att det slutliga resultatet blev så här vackert.

Virgil Exner hade ansvaret för Chryslers designstudio, redan 1954 kom denna design som man i viss mån kan återse på Chrysler och Plymouths bilar 1957.

Och 1955 sågs den här studien knuffas runt i och utanför Chryslers domäner, att man några år senare inte skulle vara blyga med fenor vet vi ju idag, men det blev aldrig riktigt så här vilt. Men 1957 års Chrysler 300 front är i det närmaste färdig.  

1956 hade man fortfarande gott om optimism hos Packard, denna extrema kaross är tydligt baserad på tidigare års Clipper.modeller, men inte ens en så pass billig lösning kunde rädda märket, 1957 års Packard blev istället ombyggda Studebakers, försäljningen sjönk från innan diminutiva 28000 vagnar till katastrofala 4800, året efter tog man ner skylten för gott.

Ford satsade alla resurser på den nya revolutionerande Edsel, redan 1955 hade man i stort sett designen klar, men till introduktionen för 1958 års modell så hade man som nästan alla andra lagt till dubbla framlampor.

En rätt unik bild jag snubblade över, redan i juli 1963 hade man alltså designen helt färdig för Ford Mustang, men att det också funderades på en fyrdörrars version av den är nog föga känt.,

Mera Mustang generation två nästan färdig nån gång sent 1968, produktionsbilarna blev lite stramare i utförandet.



 Men det fanns alltså planer på att fortsätta att erbjuda Shelby Mustanger för 1971 också, men så blev det inte. Denna bild från oktober 1968 visar hur det var tänkt att se ut och i bakgrunden står den nya 69:an helt klar. Men det kom ändå att byggas en serie märkliga Shelbys 1971-72, mer om dom här: http://svammelsurium.blogg.se/shelby-europa.html

Kom på att det var onödigt längesen jag skrev nånting om Citroen DS detta måste vi ju genast råda bot på, Paddabstinens är det flera som har därute denna tid på året.

DS var extraordinär vid presentationen 1955 och kom att så förbli utan några större förändringar under sin tjugoåriga produktionstid.  Och ganska snart kom utomstående aktörer att komplettera sortimentet med specialmodeller som Citroen själva inte byggde.

Flitigaste var Chapron som hade ett nära samarbete med Citroen sedan länge och därifrån kom de åtråvärda cabrioletmodellerna av DS  överst en av de tidigaste taklösa paddorna från 1958

Med införandet av självbärande karosser så tynade flertalet karosstillverkare bort , det blev för dyrt och krångligt att konvertera eller förse den nya tidens bilar med specialbyggda skal. Och då DS var då det mest avancerade som någonsin byggts.

 DS decapotable som cabbe heter på franska kom dock att finnas under många år, men det var en riktigt dyr vagn, och även idag är priserna på dessa skyhöga dom få gånger nån Chapron cabbe är till salu.

Ett par exemplar byggdes också som fyrdörrars öppna vagnar, Guldmetallic DS23 från Heuliez 1962 och  Reutter gjorde denna baserad på den billigare ID19 modellen 1960.

En coupe från Italienska Frua visades upp 1961 föll dock inte Citroen i smaken så serietillverkning blev om intet.

Däremot kom Chapron att bygga ett antal olika coupéer på beställning , som Le dandy till vänster och Concorde till höger.
 

1965 syntes en prototyp kallad Gt som var ett verk av Italsuisse, men inte den ledde till någon vidareutveckling.

Majesty 1967 en lyxpadda från Chapron, med stramare linjer, mycket blänk och exklusiv inredning

1971 års Citroen DS Lorraine från Chapron, ett försök att göra paddan mer tidsenlig med tidens lådformade mode, dock med inte så lyckat resultat.

Samma design i coupéform, Chaprons Le Mans från 1972, Alfa Romeo måste haft rea på baklampor då dessa också återfinns på en del Iso Rivolta modeller från samma tid. 

Presidentielle, så kallades rätt och slätt de vagnar som specialbyggdes för presidenten, med förkärlek för just Citroen här i 1968 års utförande. Några år tidigare hade man dock gjort ett snedsteg , Renault hade samarbete med AMC och byggde alltså amerikanska Ramblers på licens i Belgien med Renaults emblem. Genom Chapron byggde man en Rambler "Presidentielle"  Det sägs att De Gaulle åkte tjugo meter med den innan han hoppade ur den högljutt och vilt svärandes.

Den unika Rambler-Renault Presidentielle som fort förpassades till glömskan

Här står svenskbyggda Plymouthbilar stolt uppvisade av det nybildade Aktiebolaget Nyköpings Automobilfabrik.ANA.  1938 började man sammansättning av främst Plymouth men även lite exklusivare De Soto bilar och Fargo lastbilar.

Vad som gör dessa svenska Plymouth lite speciella är den långa hjulbasen , i serien P-7 Road King fanns inte detta chassi på hemmaplan utan enbart en så kallad "CKD" modell. Vilket betyder Crated. Knocked down. Dom kom alltså hit på detta vis.

Senare kom sortimentet utökas med flera märken och även andra fordonstyper som traktorer, Den som har en Ferguson "Grålle" kan vara säker på att den sålts genom ANA en gång som ny.  1952 hade bifabriken i Nyköping byggt sin 25 tusende bil och det var en Standard Vanguard stationsvagn.

Att bilar skulle ha fenor var en självklarhet under femtiotalets andra hälft, inte bara i Amerika utan de allra flesta följde efter modet. Så även denna lilla käcka sportbilsprototyp. Som också försetts med en trendig dubbel-bubbel hardtop helt i plexiglas.

Bilden är från 1957 och från en då relativt okänd liten tillverkare i ett land långt borta , prototypen är faktiskt en Toyota.

Som småskalig biltillverkare så exporterades Volvo inte i någon större utsträckning, och det satsades inte heller på någon större utlandslansering förrän USA-satsningen 1955.

Men 1953 så sändes av någon anledning en sändning på 50 stycken PV44 till Japan. Det togs även fram en japansk försäljningsbroschyr.

Hur och varför detta genomfördes är höljt i dunkel men en av få bilder från denna exportparentes är denna OV44 i traditionell japansk miljö.

Och vart kan dom tagit vägen?

1943 mitt under brinnande krig alltså så arbetade Virgil Exner hos Studebaker med att bland annat ta fram förslag för hur deras nya modeller skulle se ut den dag kriget tog slut.

Nu kom dom inte att göra det, men designen är ändå intressant med sina helt släta karossidor. Motorn var tänkt att sitta bak.  Men även om den inte materialiserades hos Studebaker, så måste vid nån punkt Phil Egan eller Alex Tremulis ha fått korn på Exners fullskalemodell för en hel del går igen i 1948 års  Tucker_Sedan

Mer från krigsåren, även i Sverige insåg många tt det skulle komma en ny marknad för nya fordon, Philipsons planerade att ta steget från att vara försäljare till tillverkare, det blev dock inte så, en enda sådan här "Philpin" byggdes innan finansiärerna tittade åt en flygplanstillverkare i Trollhättan som just presenterat en liknade småbil.

Årsmodell 1958 från Hudson skulle egentligen sett ur såhär, men det kom aldrig några 58:or. Efter 1957 års dystra siffror med blott 3100 Hudsons byggda ströks märket helt ur katalogerna.

Fords sorgebarn Edsel hade börjat 1958 med katastrof och sen blev det värre. 1960 års Edsels var bara hastigt uppsnofsade Ford Galaxies , men in i det sista hoppades några envisa sinne på en vänding för Edsel och det fanns alltså långt gångna planer på att låta namnet fortsätta på en parallellmodell till den helt nya kompakta Ford Falcon. Av dessa bilder som daterar sig från juli 1959 så skulle den då få heta Edsel Comet, men idén ströks fort, förutom namnet Comet som kom att dyka upp på Mercuys syskonmodell till Falconen

Det verkar som att man inte informerade designavdelningen alls om att dödsdomen mot de Soto skulle verkställas, utan man hade redan i februari 1960 gjort klart fullsskalemodeller för 1962 års modeller.  Och senare under året till och med en "dream car" att kunna visa upp på mässorna för 1962. Den skulle av allt att döma heta De Soto Paris , men i november 1960 byggdes de sista bilarna av märket De Soto.  Eller gjorde dom det? Näe det kom faktiskt att tillverkas de Sotos ett par år till, men mer om det en annan gång.

 

               

Måndagskväll hos Team Northrace, sedvanligt småplock och pill. Småplock här innebär rivande av motor och demontering av kompressor. Nånting som går rätt fort när grejerna är avsedda för att plockas ner och ihop med kort varsel.

Men så måste vi hitta på nån slags fjärrlösning för datorn och högtalarna i garaget  för Kenneth hade hittat en ny internetkanal som sänder dansband non-stop och vägrade sänka volymen ! Usch.