svammelsurium

Nån gång på 20-talet så kunde man tvätta bilen under sådana här omständigheter i en "wash-bowl"

För er som missat del 1 av farsen, så finns den här : http://en-osannorlikt-sann-historia.html  Nu kommer den smaskiga uppföljaren.

Kontentan efter första registreringsbesiktningen var att nu var det stora röda skrället OMG568 iallfall omregistrerat , fast med anmärkningar på saker som inte ens används i en bil, men måste finnas iallfall.  

Omregistrerat trodde jag, och hade papper på detta. och bokade därmed besiktningstid på normalt vis via internet, och får upp att den då är bokningsbar för efterkontroll inom rätt kort tid också, så bra då.


Trodde jag.

Alltså bilprovningens bokning säger att det rör sig om en efterkontroll, farsens första akt slutar med att den skall in på efterkontroll med åtgärdade anmärkningar. Men farsen rullar minsann vidare!  Jag fick inte ens komma in på besiktningen på bokad tid! 

Då hävdades det helt plötsligt att fordonet har ett föreläggande om registreringsbesiktning! Huh? ööhh, va? 

Jodå, då den inte besiktigats inom två månader efter dfen första besiktningen så utföres en ny kontroll, vilket ju kan vara i sin ordning , men nu så anser dom alltså att den måste registreras återigen, tvärtemot det besked som givits sist. Och tvärtemot det besked som getts vid tidsbokningen. 

Till råga på allt så visade det sig också att jag valt den enda station i hela västsverige som saknar personal just för registreringsbesiktning , så helt jäkla otroligt korkat.  Det tyckte faktiskt chefen på den stationen också, jag visade honom papperen och och de åtgärder som gjorts och han instämde i att det var rätt korkat att den ens skulle behöva en dyr omreggning ytterligare en gång.  Efter kontakt med stationen där del ett utspelade sig tyckte dom istället jag var korkad som inte läst på bättre...  

Och att det ens gick och boka den för efterkontroll såg dom som vägverkets fel, hur det resonemanget uppkom brydde jag mig inte om att få förklarat.

Så farsen om OMG568 rullar vidare mot del tre...

 
 

På Worlds fair i New York 1939 visade Pontiac upp denna skapelse, för att visa möjligheterna med de nya spännande plastmaterialen. Karossen byggdes i transparent akrylplast, alltså plexiglas.

Iinlägget om Pontiacs förestående hädanfärd har "Bostic"  www.blackout.nu kommenterat angånde Trans Am Firebird Super Duty, muskelbilserans sista kreation. En epok som började med en Pontiac och slutatde med en Pontiac.

Den har innan avhandlats här: http://de-forgatna-del-8-firebird-sd455.html.

Hur som helst så har Bostics kompis en sådan, och här är den, den svenska SD455 Firebirden, som kom hit redan i oktober 1974. Plåtad av Bostic för Colorod, kan det vart 1976?

Bye bye Pontiac...

http://money.cnn.com/2009/04/24/autos/pontiac_obit/index.htm?postversion=2009042414


 
 
 
 

1978 års hela modellprogram av Chevrolet Opala, som Brasiliens variant av Opel Commodore/Rekord hette. Och detta var en långkörare, medans produktionen av denna upphörde redan 1971 byggdes den vidare i Brasilien,front och akter snofsades till 1975 då den fick dessa runda baklampor, som faktiskt är samma som fanns på de amerikanska Chevrolet 65:orna. Opalan kom faktiskt att byggas ända fram til 1992.

                                                                (större bild)
                                                    

Rolls Royce brukade förr kommentera glada amatörers ombyggnationer och modifieraringar på sina vagnar med "We are not amused"
2009 är dom not amused, för kinesiska Geely har presenterat sin Excellence
som bär , tja vissa drag med Rolls Royce Phantom, inklusive läderklädsel, massagestolar och vinskåp i baksätet.

Geely Excellence skall säljas för ungefär 350000 svenska kronor, alltså sådär en tiondel av Rolls Royce lyxigaste Phantom. Dom är not amused över detta. 
Men håller Excellence samma kvalite vi sett innan på EU-moppar och andra fordon från det landet så har dom nog inte så mycket att vara rädda för. kanske mer amused.


Phantom, originalet.
 

Luiz kompis Sergio har gjort ett fynd. I Teresopolis som ligger högt upp i bergen staten Rio de Janeiro så stod den här fina Mercury Cougarn från 1968 i en verkstad.  Den hade stått där ett litet tag, i Brasilien bytte man ut dessa nummerplåtar i februari 1990... Ägaren hade gått bort för länge sen och änkan avskydde bilen då hennes gubbe använde den mest för att fräsa runt i med sin älskarinna!
 
Sergio fick dock betala verkstaden runt 5000 dollar för sisådär 20 års parkeringsavgift och en symbolisk slant till änkan också.


Cougar är ju ett bergslejon och det passar ju såväl in här, Tereopolis ligger nära 1000 meter över havet

Bilsalongen i New York 1961  har vi redan kikat en gång på innan här: http://svammelsurium.blogg.se/2009/february/inga-saab-utan-sabra.html

Salongens stora stjärna kom från England, det var USA-premiär för den nya Jaguar E-type. Den snitsigt dressade filmstjärnan som stod för presentationen i Jaguars monter hette Marilyn Hanold, och här kan man ju undra lite hur Jaguars budget och strategi såg ut för USA-lanseringen. Marilyn Hanold hade förvisso varit Playmate of the year 1959, men hennes skådespelarkarirrär kom att toppas av "Frankenstein Meets the Spacemonster" och "The Brain That Wouldn't Die"

Att bli utnämd till att få vara "pace car" i de stora racingtävligarna är en stor ära, och högst smäller det att få vara pace car på den legendariska Indianapolis_500.   Detta blev Mustang premiäråret 1964 och tre stycken cabrioleter sändes till Holman & Moody i North Carolina för att modofieras för uppdraget.
Bortsett från dekor, så utrustades de med fyrväxlad manuell låda, högfartsdäck, lätt sänkning av fjädringen och dessutom styvades den upp påhögersidan, man kör ju vänstervarv hela vägen på Indy 500. Dessa hade 289" motor.

Pace car chaufför på Indy 500 1964 var Benson Ford.


Av de tre cabrioleterna så användes bara två, den tredje, hum, startade inte på tävlingsdan..

Dessutom byggdes de 35 stycken extra pace car cabrioleter för VIP-användning under tävlingshelgen, dessa såg likadana ut men hade standard 260" motor.



Sen kom man att bygga pace car coupéer också som var så att säga utom tävlan. Dessa erbjöds Fords återförsäljare runtom i landet genom en intern tävling. De dealers som sålde bäst före Mustangens introduktion fick kvoterat till sig dessa pace cars. Och konkurrensen var hård, så det resulterade i att 36 säljdistrikt i USA kunde få dela på 180 stycken sådana, utöver det byggdes det tio till så dessa coupéer gjordes alltså bara i 190 exemplar. 


Dessa "pace car replicas" gjordes i Pace Car White, en speciell kulör för dessa, de 3+35 originalen hade ju lackats i Wimbledon white. Dom fick vit och blå inredning, utrustades med styrservo och automatlåda. Försäljningscheferna bjöds sedan in til Dearborn där de fick nycklarna till sina pace cars av Fords chef mr Lee Iacocca personligen.  



Ford Mustang har efter det fått äran att vara pace car på Indy 500 åren 1979 och 1994. Här nedan syns dom alla tre.

Den 17:e April 1964 lanserade Ford en modell vi knappast behöver skriva närmare om, man hade redan smygstartat tillverkningen den 8:e mars, och fram tills modellen fick facelift i september 1966 såldes det 1,3 miljoner Mussar.

...rymmer svärmor, två kylskåp och ett helt knattelag, Buick Estate wagon 1972.



Bakluckan öppnade man också rätt fiffigt på dom här. 

     

Lättlastat och fint, denna finurliga  "clamshell tailgate" fanns hos Chevrolet, Buick Oldsmobile och Pontiacs stora modeller 1971-76.

1970 sågs två extrema vagnar från italien som skulle sätta designstandarden för det nya decenniet, Modulo var ett verk av Pininfarina år Ferrari.








Den andra var Stratos från Bertone åt Lancia.

På Riverside drive i Hollywood hade George Barris sina domäner, här skapades tideerna mest legendarska "magic rides"  åt grannskapets celebriteter. Här år sista lagret flake på gång på en kraftigt modad Thunderbird. Varför anända lackbox när det är så gott väder ute.

george Barris var den förste som byggde custom och choppade taket på en Mercury 49:a , detta gjorde han redan i oktober 1948! Så killen har vart med ett tag i gemet, och är med ännu!  För denna påskhelg så kommer George Barris alltså och besöker oss på Elmia Custom Motor Show i Jönköping.

http://www.custommotorshow.se/2009/index.php

http://www.barris.com/

Förra gången han besökte Elmia var 2006, som finns att läsa om här:
http://custom-motor-show-2006.html

får nog snart öknamnet bisarra bloggen men jag kan inte låta bli att visa den otroliga Rolligonen!




Universalfordonet Albee Rolligon var gjord för riktigt eländiga förhållanden, träsk och sand var ingen match för de jättelika ballonghjulen.


Räls gick utmärkt att köra på också, undrar hur den fungerade på vanlig väg?




Rolligonerna utvecklades av William Hamilton Albee, och dessa konstruktioner tjänstgör idag i polartrakter och andra svårtåkomliga ställen runtom på jorden. Så det var ingen engångs-gimmick utan ett framgångsrikt koncept, men då dess användningsområden är jordens mest avlägsna och svårtillgängliga trakter så är chansen att få se en dylik sötnos inte speciellt stor.


tolvhjulsdriven Catco-Rolligon ångar fram nånstans i norra Alaska.
 
 

Amiral Byrds Snow Cruiser.



I oktober 1939 stod den klar, och kördes sedan för egen maskin från Illinios till Boston där den lastades ombord på skeppet North Star med destination Antarktis.  17 meter lång, fem meter hög och med all sin nyttolast så vägde den 35 ton. Drivkällorna var två stora Cummins diesels på 150 hästkrafter vardera och dessutom så hade vare hjul en elmotor på 75 hästar styck.  De tre meter höga däcken specialtillverkades av GoodYear, de största däck som dittills tagits fram.

Denna skapelse var ett brainchild av Harold Vagtborg och Dr. Thomas C. Poulter, den senare hade varit med på Byrds tidigare antarktisexpedition. Överhängen fram och bak skulel göra det möjligt att till exempel glida över glaciärsprickor. Hjulen är indivuellt ställbara med hydraulik.  Medans snöstormarna psikade utanför skulle besättningen färdas bekämt udner sina expeditioner på den antarktiska kontinenten. Flygplan skulle medföras också.



Mer spännande läsning och hela historien om den makalösa Snow Cruisern finns här:
http://www.joeld.net/snowcruiser/Armour1.html

Här slutar den egentliga historien om Snow Cruiser och myten tar vid. Vad hände egentligen? Denna jättemaskin hade varit förstesidostoff i alla tidingar, mediacirkusen runt spektaklet var enorm, Dr Poulder och Admiral Byrd var bifigurer, Snow Cruiser var den stora stjärnan på expeditionen. 

Vad man konstaterade första dagen i antarktis var att den inte riktigt fungerade som det var tänkt.  Den fungerade i pricip inte alls. Här en unik bild som visar hur man försökte rädda bjässen med att montera extra däck samt kedjor för att kunan komma loss ur snön . Efter detta nämns inte Snow Cruiser alls i rapporterna från Byrds expedition.


När USA drogs med i kriget kallades expeditionen hem, ingen verkade riktigt kunna klargöra vad som hände med Snow Cruisern eller var den nu fanns, man hade alltså tappat bort det största landgående fordonet som dittills någonsin byggts, och den har aldrig återfunnits.

Bette Skelton lärde sig flyga när hon var 12, blev professionell konstflygare och instruktör innan hon sadlade om till att bli världens första kvinnliga testförare , under femtiotalet så satte hon rekord på sjön också med sin båt "L'il miss Dodge" Innan hon gick över till Chevrolet där hon satte flertalet rekord med Corvettevagnarna.
Ja, 1959 blev hon även uttagen till astronautträningen för Mercuryprogrammet ockå.




Mer om Bettys fantastiska karriärer:
 http://womenaviators.org/Betty.html

http://en.wikipedia.org/wiki/Betty_Skelton

Idag slog den första MG:n ut.

I ett hörne av Los Angeles International Airport huserade Carroll Shelby under några år, och under denna tid föddes dels Shelby Cobran  och Shelby-Mustangen som blev big business för Shelby. Här syns ett försvarligt antal Cobras nedan.




En titt inne i domänerna 1966 visar på febril aktivitet, detta år levererade man hela 2380 Shelby-Mustanger.


1967 expanderade flygplatsen och Shelbys verksamhet flyttade från Los Angeles till Ionia i Michigan, mer om Carroll Shelby och hans otroliga mångsidiga karriär finns att läsa om här: http://www.carrollshelby.com/history.html
Den sträcker sig från 1923 och till dags dato, men några planer på att trappa ner verka inte finnas hos Carroll.