svammelsurium

en hektisk helg i maj är den då Kungälvscruisingen och Tjolöholm Classic car show infaller, men inget av dom vill man ju missa såklart och ett strålande väder bjöds det ju på också.

För bra väder, kan det bli det? jo, samlingen för Kungälvscruisingen sker i ett grustag. tre veckor utan regn i ett knastertorrt grustag och det blåste frisk bris...

Men bortsett fråan att man fick bil, ögon, öron och munnen full med sand så var det en rätt trevlig dag i grustaget. Rekord? kanske det närmare 300 bilar fanns det till slut på plats innan avfärden vid tvåtiden ner mot stan.


Cadillac klär i svart , in rullar en 56:a De Ville och till höger en 50:a sedan, nedaen en Fleetwood Sixty Special från 1958 som känns igen på den extra tunga dekoren längs nedre bakskärmarna. Särlingen i sammanhanget är en Eldorado av 1970 års modell, dessa var framhjulsdrivna och med en mastodontmotor på 500", dvs 8,2 liter. på 400 hästar.
 
 

Och lite gröna bilar i grusgropen, Buick Super från 1956 och den märkliga Studebaker Avanti som byggdes 1963-64.
 
 
De Soto Fireflite från 1957 i tvåtonsgrönt, och den mörkgröna cabrioleten är en ovanlig Pontiac Grand Prix från 1967. Enda året Grand Prix gick att få som cab, och det gjordes bara 5856 stycken av dom. 


Lite udda inslag, och mer i grönt, ball Chevrolet Impala från 1962 med lowriderattribut, 40 tums hydrauler gör det lättmekat undertill. Willys FC-150 heter dom här trubbnos pickuperna, få har överlevt men denna från 1960 såg rätt fräsch ut.
 
 
Två vackra 55:or Buick Special coupén byggdes i hela 155818 exemplar. Special var Buicks basmodell. Chevrolet från samma år är däremot top-of-the-line, Bel Air convertible, men då Chevrolet var ett betydligt billigare märke än syskonen i Buick-programmet så kostade den här fina cabrioleten faktiskt runt $100 mindre än coupén till vänster!

Vid tvåtiden är det dags för cruisingrundan ner mot stan, en rätt trevlig bilkö som sakta rör sig ner mot stadskärnan.
 

Sex unga damer som åker runt i en vacker Chevrolet Bel Air från 1957 är en syn som vi antagligen bara kan se i Sverige. I USA så är det mest äldre män som var med när bilarna var nya bryr sig om den här typen av femtiotalsbilar. Till höger en vacker Cadillac Eldorado Seville från 1958, bara 855 sådana byggdes och kostade nästan dubbelt så mycket som Chevrolet cabben.
 

Mer typiskt svenskt, så här åker man definitivt inte Cadillac i USA, men visst ser dom ut att ha roligt!

Vi har haft narkotikarazzia på Dansereds gård!
Nu är inte det så dramatiskt som det låter, konstapeln, jag kan förklara...
Alltså, vår närmaste granne uppe i backen är Landvetter flygplats, och vi känner en del av tullpersonalen där. Basen för hundförarna kom med en förfrågan om dom kunde få köra ett träningspass med sina hundar nere hos oss. Och det lät som en kul idé  Perfekt miljö som kunde bjuda på lite överkurs för hundarna, färgbutik och verkstad med alla möjliga saker som kan dofta och fövilla.

Sagt och gjort så kom basen ner och preppade stället, vi hittade lite lätta och svåra gömmor där dom stoppade små paket med pulver. Och sen preppade dom även mig, jag fick alltså knalla runt den dan med en bit hasch i fickan!

Jag måste va den enda som kan säga att jag FÅTT brass av tullen! 

 

Det var mycket intressant att få se hur både hundar och förare arbetar, och hur olika hundar "markerar" . Jag trodde ju att med biten jag hade i fickan att första jycken skulle gå direkt på mig, men det tog faktiskt ett tag. Dom har ett sökmönster som dom är inlärda med som dom satte igång med direkt dom fick klart att nåt skumt fanns i närheten.
Och vilken diciplin, 100% systematiskt sökte hunden när den väl fått korn på att nåt lattjo fanns i lokalen. Ingenting lämnat åt slumpen. Och dom kan även markera utan att nån annan än hundföraren ser det, sdå det är alltså ingen större idé att försöka lura en sån här jycke, hundförarn kan du lura , men hunden går inte på det. 

Tack till tullens hundförartrupp på Landvetter för en intressant och lärorik dag!

Dags för Blackstage på piren igen, tidig november och strälande sol, vilket vi annars inte sett så mycket av under den gågna säsongen.

Lite väl kyligt så mycket toppluvor var det, ett litet tappert gäng dök iallafall upp till eventet och hade roligt denna söndageftermiddag iallafall.
Kall kille, Scooter-Jocke dök upp med sin Super Seven, inga bekvämligheter som tak, värmer eller isolering i den här, men så kommer han ju från Lycksele...
 
 
Mer kalla killar, Chris i kortärmat, men han är ju skotte också, Kevin och racefan däremot betydligt mer påpälsade. 

Chrille halkar runt med sin diesel-BMW och säsongens sista burnout görs med glans av scooter-Jocke, mycket rök från liten bil.
  

Återigen dags för Blacrace på hemmaplan i Göteborg, tre körningar inbokade udner september, det gäller att ta varje tillfälle som finns innan hösten hinner ikapp oss. 

Förut när det kördes racing , behöver egentligen bara gå tillbaks ett par år, när det gäller gatbilar så inskränkte sig bränslevalet till, blyad bensin, blyfri bensin, högoktanig bensin, ännu mer högoktanig bensin.

Numer finns det bra mycket mer att hälla i tanken än bensin, det så körs det på etanol, e85, metanol,rapsmetylester, biogas, propanol, akrylatbensen och antaglgen mer därtill.  
Och diesel såklart, då dieselbilarna faktiskt genomgått en enorm utveckling sen dom omgavs av svarta rökmoln och knappt klarade av att flytta på sig själva, till att idag med miljöcertifierad teknik vinna på Le Mans. Så som en naturlig del i utveckligen pillas det och trimmas på dieselmotorer i racing idag också.

Dieselfantasten Chrille kör småtrimmad BMW 120d.
 


Ingen diesel här inte, Stefans Ascona går bäst på vanlig handelsbensin, och fort också.
 

Av närmare 40 bilar som kom ner och körde denna kväll så var Jörgen snabbast med sitt bygge som äntligen blitt klart , äkta "sleeper" en DKW... va? asså, heter dom Audi nu? När bytte dom till det? Jaja, en trist vit Audi 80...
 
Som har fått V8 motor från en Audi A8...  första reporna med bilen och tider ner på 8,1 är klart godkänt på 201 metersdistansen.