Uppdaterar lite
En plausibel eftermiddag 1975.
- Ja det är Reklambyrån, vad kan vi stå till tjänst med?
-Hej, jag ringer från American Motors Corperation och det är så att vi har just lanserat en ny bil som är så ful så att den får godståget att välja landsvägen, kan ni hitta på nånting kul för at liksom trolla bort det lite grann?
-Inga problem, det löser vi.
Höst 1960
Bilderna är troligtvis från 1960, PR-foto för den kommande P1800. Dock är bilen ingen P1800 utan en av de tre prototyperna som byggdes av Frua och betecknades 958X, detta är bil nummer tre av dom .Notera dock hur märkligt V:et och det lilla Volvo emblemet är bortretucherat på nedre bilden. Men vem är hon? Kanske nån läsare kan svara på vem modellen på dessa bilder är?
De Förgätna del 28 - The Kingston Eight Cudas
Inte bara dealers i USA specialbeställde sina vagnar, 1973 beställdes sju Plymouth Cudas och en Barracuda av en återförsäljare på Teneriffa av alla ställen. Alla identiska i "Forest metallic green" med svart vinyltak, grön inredning, bucket seats utan mittkonsol, rattautomat och 340" motor. SAmt även kilometergraderad mätare och varvräknare. Allt från ordinarie optionlistor.
Guldstriping är troligtvis inte original, men det står i specifikationen nåt om "code 000" upper door frame delete paintwork. 
Nånting hände med återförsäljaren och de åtta bilarna stod kvar osålda i flera år, fram till 1978 då Kingston car Company i London köpte upp dom. Därefter referreras dessa åtta special-Cudas från Teneriffa som "The Kingston Eight".
Till och med Kingston hade svårt att bli av med dom, den sista lär ha sålts så sent som 1982. Idag känner man till sex av dom.
De Förgätna del 27 - Dodge Bengal Charger
John Kneer var ett hängivet fotbollsfan, och för säsongen 1968 skulle det nya hemmalaget Cincinnati_Bengals ha spelpremiär i American Football League.
Detta föranledde Kneer att beställa hem 50 Dodge Chargers lackade i en speciell orange ton, som normalt inte fanns att tillgå i Dodge ordinarie sortiment. ALla dessa fick dessutom svart inreding, vinyltak och svarta sportstripes på bakdelen som i övrigt var förbehållet R/T-modellen. Motorerna var standard 318" och 383" ett fåtal Chargers med sexa lär ha kommit med i Bengal-affären också. Det orange-svarta färschemat var ju givetvis Cincinnati Bengals matchfärger.
Att det blev 50 bilar beror på att det var minimibeställningen hos Dodge för att få dom lackade efter eget önskemål, dessutom på plats hos Kneers försågs dom med ett speciellt "Bengal Charger" emblem på framskärmarna.
Ett par av Bengal-bilarna var riktiga R/T-bilar, Chargern ovanär idag den enda kända Bengal Charger R/T:n som finns, totalt kan det finnas en handfull Bengal Chargers kvar totalt.
Det skall ha gjorts ett par Bengal Chargers på 1972 års modell också, inget är känt om dom förutom detta emblem som de sägs ha haft på framskärmen.
En osannorlik trio
Vad har Gunwer Bergkvist , Martin Ljung , och Joakim Bonnier gemensamt? Jo, de har blivit utsedda att på uppdrag för Teknikens Värld att provköra den nya Edsel. Hur det gick finns att läsa i sin helhet i julnumret 24/25 1957.
Rök ut anti-typerna!
http://www.expressen.se/halsa/1.1326862/forbjud-rokning-i-bilar
Nu vil en lobby organisation alltså förbjuda folk från att röka i sin egna bilar. Vad som kännetecknar dessa typer av aktivister är att de gör det sällan eller aldrig av nån omtanke för andra, utan mest för att fylla sitt eget självhävdelsebehov.
Patetiska typer helt enkelt, tyvärr så är det så att en del av denna klick ömkliga illa självförverkligande enkelspåriga anti-typer hamnar i politiken och då blir det illa när de skall styra och ställa över andra människor. Här i Sverige går häxjakten på främst rökare vidare med totalförbud på arbetsplatser och har öven överdrivist förbi dumhetens yttersta fronter då det införts rökförbud under arbetstid, även om man jobbar hemifrån eller är sjukskriven i hemmet!
Skälert anges oftast vara hälsa och pengar, inte alltid i den ordningen, vi rökare kostar ju arbetsgivarna enorma summor och hängs ut som samhällets parasiter i största allmänhet. Vore kul om man kunde få igång en utredning vad de ansvariga för dessa undersökningar och floskler kostar sina arbetsgivare om året. Kan man räkna idioti i pengar?
Hur som helst här är en kille som jäklarimig röker på jobbet!
Tom Mullica, en av de roligare personerna på planeten, vassegoa.
Anektdoter på fredagkvällen
En bekant berättade för mig att i början på 80-talet så hyrde han och några ett mekgarage för sina racerbilar i Lexbydal utanför Partille. Mannen som ägde lokalerna var en äldre man som i sin krafts dagar lär varit en jättelik uppenbarelse, historierna om dennes eskapader förr i tiden är tämligen mustiga.
Karl var altså så stor att polisen kunde inte handklova honom, dom hade försökt nån gång men klovarna räckte inte runt handleden. Vid nåt tillfälle hade han och hans bror vart osams och börjat slåss, vilket tydligen inte hörde till ovanligheterna. Länsman var kallad till platsen och och det resulterade i att först slängde han länsman i det vattenfyllda diket, och sen välte han ner polisbilen efter honom i detsamma. Slut på diskussionen.
En annan gång skulle han ta tåget in till stan en fredagkväll, då stannade fortfarande tågen i Lexbydal, och det fanns en stins också. Stinsen sa att han missat tåget, och att nästa tåg mot Göteborg inte stannade vid den här stationen.
-"Men det stannar väl om du vinkar på det då? " Jo, förklarade stinsen, men det skall inte stanna här så jag vinkar inte.
Då tog gubben stinsen i nacken, lyfte upp honom och höll honom ut över spåret och sade lugnt -"Det är nog bäst att du vinkar lille vän"
De Förgätna del 26 - Ford Capri RS3100
Snart kom RS-modellerna av capri som bjöd på lite mer prestanda, och de användes flitigt i olika former av racing. Fords special avdeling arbetade febrilt med att hela tiden ta fram nya tillbehör och annat för just den växande racing verksamheten och inför 1974 års säsong så skulle man presentera den ultimata Caprin, man hade tröttnat på BMW:s irriterande dominans och för att få tävla med den nya modellen RS3100, så måste minst 1000 nyggas för vanligt gatbruk. RS3100 var den sista av den första generationens Capris, och gjordes parallelt med den nya generation-2 Caprin.
RSS3100 hade en vässad Weberförsedd 3,1 liters V6 på 148 hästar, toppade över 200km/h, kom med spoilers fram och bak, gick inte att få med några extra tillbehör alls. Och dessutom begränsade sig färgvalet till bara sju olika kulörer, dock kom samtliga med guldstripes. Små "bumperettes" i svart istället för hel kofångare fram, svart grill och unika fyrekrade magnesiumfälgar kännetecknade denna modell.
Men det kunde börjat bättre. Premiären för RS3100 skedde 18:e oktober 1973. Sför samma dag basunerade OPEC ut sitt oljeembargo. All oljeexport ströps, ransonering hotade och världskrisen var ett faktum. I ett enda svep blev prestandabilar helt ointressanta, Den nya heta RS3100:an blev över en natt iskall. Av de planerade 1000 stycken blev det bara 248 stycken. Flera månader senare stod de flesta fortfarande osålda.
I Juli 1974 skeppades 50 stycken iväg till Australien där man skulle försöka promota dom att kunna användas i deras racigncirkus främst på Bathurst. Ford of Australia tog tveksamt emot bilarna och en del modifierades och tävlades med, runt hälften såldes som gatbilar. Dessa kallades nu Capri "Spa Special"
rejäl bakläpp, dubbla utblås, mycket svart och guldstripes, attribut som bara dessa 248 byggda RS3100/Spa Specials hade.
De Förgätna del 25 - Ford Falcon 429 Drag pack
Inför 1960 års modell så lanserades en ny bilklass i USA "compacts" med tjuvstart av Studebaker året innan.
Falcon hette Fords deltagare i compact-klassen och var en rätt slätstruken liten bil som sålde bra, även på exportmarknaden. Halvvägs in i modellåret 1963 presenterades Falcon Sprint som var lite sportigare och fick lilla V8:n på 260". Falcons modeller rullade på utan några genomgripande förändringar ända fram till 1970. Vid denna tid stod bilindustrin i USA för ett paradigmskifte, de större bilarna blev större, mellanklassmodellerna fler och småbilarna, "compacts" mindre. Ford presenterade nu den nya småbilen Pinto som var väsentligt mindre, men behöll ändå Falcon i programmet, 1970 års modell var mestadels osålda 69;or Samtidigt kom en Maverick som baserades på Falcons chassi.
När den gamla Falconen tog slut gjorde man nåt så egendomligt att man flyttade över namnet för sista delen av 1970 års modeller till den större Fairlane/Torno serien. Lillfalken blev en väldigt stor falk. 
Modellutbudet begränsades till 2-dörrars, 4-dörrars och en stationsvagn, nån hardtop coupe eller cabrolet fanns inte, den byggdes bara under de sista månaderna för produktionsåret, och kallas därför 1970½ års modell. Runt 26000 totalt lär ha gjorts. Vanligaste motorn var rak sexa, men då Falcon nu hade flyttat till Fairlane/Torinoklassen så gick dess motorer och utrustningsdetaljer att beställa till Falcon också.
Så då gick det alltså att beställa en Falcon med 429 Super Cobra Jet motor och Drag pack option. Detta innebar förutom monstermotorn Cobra jet som sades i underkant ge 375 hästkrafter, en diffad bakaxel med 4,30:1 i utväxling alternativt mindre hysteriska 3,91:1, traction bars, oljekyl, mekaniska lyftare med rullkam, högre komp, och en 780cfm förgasare bland annat. 
Det finurliga i kråksången var att de Fairlane och Torinos som utrustades med Boss respektive Cobra jet 429" motorn utsattes för dels krav på avgasrening samt bränsleekonomi och var även lätt nedtruimmade för försäkringspremiens skull. , av nån anledning undgick Falcon-bilarna detta, och kunde leverera full prestanda, 0-100 avverkades på runt 6 sekudner och kvartsmilen på 14,5 sekunder. Drag-Pack och 429" beställdes dock bara till blott 90 Falcons, 38 av dom hade C-6 automatlåda.
I din Dart Hang 10
Så spelas det givetvis det här på super-8 bandaren på väg ner till Venice beach.
Flimklippen i snutten behöver nog ingen närmare presentation.
De Förgätna del 24 - Dodge Dart Hang ten
Hos de flesta amerikanska biltillverkare så har det emellanåt lanserats så kallade "mid-year models", då nästkommande årsmodell i regel presenteras på hösten innan så är till exempel Ford Mustang och Plymouth Barracuda två exempel på "mid-years" då de presenterades i april månad. Vid denna tid på året har också många passat på att lansera lite extra tillvalspaket och och andra specialmodeller. Dom som varit mest flitiga på sådana "Spring Special" modeller torde vara Chrysler. sommaren 1974 kom surfarbilen Dodge Dart Hang 10. 
Dodge Darts sport coupé som delade kaross med Plymouth Duster fanns redan att beställa med nåt som kallades "convertriple" det vill säga fällbart delat baksäte samt främre passagerarstols ryggstöd för att få någorlunda drägligt lastutrymme. Detta spann man vidare på och lanserade Hang 10 för den inbitne surfaren. För 243 dollar extra så fick man även en unik inreding och trendiga stripes. Alla Hang Ten var vita med speciell dekor. 
Motormässigt en standarbil med slantsexa alternativt 318" V8, den lär ha gått att få med 360" också. Sollucka var ett option som aldrig riktigt uppskattats i USA, men gick att få hos Dodge Dart, hos Hang 10 var den inte standard men många kom att förses med detta iallfall.
Inredningen var väldigt speciell, röd matta med helt egen dekor längs dörrsidor och i sätena, de randiga partierna var dessutom i en slags nylon som sägs vara samma typ av material man gjorde badkläder av. Allt vitt var vanlig vinyl, det skulle vara lätt att hålla rent i en bil ämnad för stranden.
Hang ten hängde med andra halva av 1974 års modell och hela 1975 då dekoren längs bakskärmen ändrades en aning i övrigt inga skillnader. För att få sin bil med "Hang 10" som hade koden A63 så fick man även kryssa för "convertriple" tillbehöret, det fällbara sätet som även innefattade lastskydd med betecknignen C73 för 91 dollar extra, som synes på lappen nedan, en "window-sticker" som följer med bilen från fabrik för att visa hur bilen är beställd. Även ett lite egendomligt Hang 10 reklamblad, det är från kanada, varför man i hela fridens namn nu lanserade en surfarbil där...
Sagan om äpplet och lastbilen
Nej, det var det inte, men hur många lastbilar går det åt för att du skall kunna äta ett äpple? Svar: Sju stycken!
Förutsatt att man köper ett importerat äpple i butiken så har äpplet varit med om följande. Trädet är planterat, det har med all säkerhet kommit dit med lastbil. Trädet skall sen gödslas för att växa och gödseln kommer dit med lastbil. Äpplena mognar och skördas, transporteras sedan med lastbil till en uppköpare. Som sen vidarebefordrar äpplet till ett lager i väntan på skeppning, med lastbil såklart. Til utskeppningen tas äpplet på en lastbil. Äpplet kommer iland här, tas med lastbil till ett grossistlager, för att sedan med en annan lastbil distribueras ut till butiken. Alltså har det förenklat gått åt sju lastbilar och en containerbåt för att du skall få äta ditt äpple.
Med detta vill jag ha sagt att underskatta aldrig en chaffis, det är nog den viktigaste länken vi har i hela samhället. Utan lastbilschaffisen får vi inga äpplen eller mjölk, eller kaffe, eller bröd. Sjukhusen inga mediciner eller operationsbord, skolorna inga böcker, inga hus eller vägar kan byggas utan dom.
Då vi har en regering som fullständigt saknar insikt i detta , så tycker jag att åtminstonde alla vi andra kan ge det en tanke varje gång vi ser tradarna ute i trafiken, En elogé til åkerinäringen och dess chaufförer! Utan er stannar alltihop
När det är måndag i lackavdelningen
Nej, det är inget måndagsex, nej, dom hade inte festat till rejält helgen innan produktionen skulle återupptas efter en freudig urlaub, nej det stod inte fel på beställningslistan i Wolfsburg. Det är en Volkswagen Polo Harlequin edition och den ser faktiskt ut så här.
1996 gjordes denna specialupplagan harlequin på Polon, varför och hur man tänkte har nog fallit i glömska, och med stor säkerhet kommer vi nog aldrig få se nåt liknande igen. harlequin gjordes enbart i 500 exemplar, sverige kan ha fått högst en handfull sådana här, så denna besynnerliga färgklick jag siktade i Mölnlycke är en riktigt sällsynt sak.
Garagekoll i Tahult
Måndagkväll hos Team Northrace är sedvanligt mekarkväll i ett litet garage i Tahult utanför Landvetter. Nya planer för nästa säsong smids och skall man köra fortare eller klassa om bilen? Competition-klassen är lika mycket strategi som körande. 
Skruva tändstift på hemin har dom rutin på , Då dom sitter rakt i kåpan på en dylik måste alla sexton ut så fort nånting skall kollas.
Kenneth och Leif i en diskussion om skovel-geometri, nuy kompressor står på önskelistan. En motor står klar iallafall och det är bostics
maskin, verkar den liten så beror det på att det är till bruksbilen, en Dodge Caravan och inte Impalan...
Dundret från Gällivare har vi hört talats om men här är iallfall skottet från Piteå, I semifinalen sa det bara pang... och den helt nya Keith Black-maskinen höll på att dela upp sig i två V4:or... 
Lite mer småkorkad reklam
Vi har hittat Bambi!
Bambi ligger i en Rambler American 330 wagon från 1965, 330 var mellanmodellen i American serien, kostade 2396 dollar som ny, utan rådjur. Med sina 449 centimeter i längd var detta en verkligt liten amerikanare på sin tid.
Så dumt så det blir reklam
Ibland får reklamfoket fria tyglar att entusiastiskt promota en produkt, iblnd så fria att de släpper alla tyglar emd verkligeheten också.
The Swede with a ZZZap, SAAB-annons ur Motor Trend 1966, en tredjedel extra "ZZZap" var inte så mycket mer än att den var trecylindrig numer. Och det skryts med att den som mer än många racerbilar har mer hästkrafter än kubiktum. Behändigt så nämns det inget om att motorn är på 38 kubik...
Mer tvåtakt, 1957 års Wartburg lanseras fortfarande jordnära som en praktisk snygg och billig bil, Men 1961 släppte man loss och lanserade den rätt illa byggda lilla östtysken som en riktigt vräkig lyxbil med överdimensionerade bromsar... inte så svårt när man skall hejda 800 kilo skrot med en trött tvåtaktare. Sen kan man minsann hissa ner rutorna på den också.
1969 började man bygga Fiats 125:a i Polen, Poski-Fiat, inte alls nån dum sedan i mellanklassen, men vad gör man inte för att få den att framstå ännu mer förmer än vad den är? Jo vi stoppar in en modell som är tre äpplen hög så har vi en gigantisk mellanklassbil. 
Mera Fiat, ett försök 1966 att få amerikanerna att förstå att den lilla skarmmelburken 600 används av alla italienska finansmagnater och bankdirektörer och skall givetvis köras med cprivatchaufför som det anstår en limousin av denna dignitet. 
Nash-brudar
På inkommande, Mercurys Komet.
Kometer kännetecknas ju av de att de återkommer med jämna mellanrum, om än så sällan. Nånting som siktas ungefär lika sällan som en vanlig komet är Mercury Comet, men en sån årgång 1965 dök ovänatt upp nere på importen hos Nordtrafik häromveckan
Comet Caliente coupé, Comet fanns i versionerna 202, 404 och den lyxigaste Caliente, hela 29247 sådana här byggdes 1965. och totalt över 150000 Comets. Inte så lite, men modellen har kommit en del i skymundan mot syskonmodellen Ford Fairlane, och även GM:s midsize-modeller Chevelle, Tempest och Cutlass. 
Comet kom med 200" rak sexa, förutom Comet Cyclone som bara fanns som coupé och hade 289" V8 på 200 hästkrfater, alternativt 225 med fyrportsförgasare. Sen fans det en Comet Boss också som var mer för rent tävlingsbruk, då fanns det en 427" på 425 hästar att tillgå.
När det gäller nyare fordon på importfronten brukar det vanligtvis vara Camaros, Mustanger eller Corvetter, men en stor Ford Crown Victoria från 2001 har letat sig hit. Det är den enda stora rambyggda sedanen med V8 och bakhjulsdrift som finns kvar i sortimentet, ett rullande fossil. Storkunderna på derssa är främst polis, taxi och organisiationer som exempelvis FBI och ATF. 
Namnet Crown Victoria har hängt med länge, den fina röd-vita Forden nedan är första årsmodellen som hette just så, och är från 1955. Också det en relativt ovanlig kärra att importera då det ännu finns ett stort utbud av dessa som såldes här nya.
Mera Fordar, Thunderbirds sextiotalare verka vara gränslöst populära, här en hyggligt fin 66:a coupé. Och Mustanger likaså, mindre diskret kulör på denna 69:a cabbe. Dessa är dock inte så vanliga som man skulle kunna tro, cabrioleten avtog i popularitet under denna tid. Från att ha byggt nästan 150000 cabbar av första 65-66:orna så såldes det 1969 inte ens en tiondel av det, 14746 stycken bara som hittade ut ur försäljningshallarna. året efter hade till och med den siffran halverats. .
Och en mycket prydlig Camaro SS från 1967, Chevrolets svar på Mustangens framgångar blev omedelbar succé, 220000 såldes premiäråret 1967, dock oklart hur många som var cabriolet respektive coupéer men runt 59000 hade sexcylindrig motor och 162000 försågs med något av de många V8 alternativen. 
veckans boktips
Nånstans efter krigsslutet, racerföraren och vagabonden Clerfayt besöker sin mekaniker och vän som vårdas påett santorium högt upp i de schweitziska alperna, därt finns även den unga Lillian Dunkerque, som trots att hon är sakta döende i tuberkulos,.bestämmer sig för att rymma med den gåtfulle Clerfayt, och här börjar en resa som sträcker sig över efterkrigstidens Europa och dess metropoler med Clerfayts racerbil. Båda två har bokstavligt talat döden i hälarna.
Detta är en av Remarques senare böcker, men hans annars så vanliga huvudtema krig, är märkbart påtagligt i denna bok också. mer typiskt remarque så är persongalleriet en samling på ett eller annat sätt trasiga själar och udda existenser. Men trots att hela handlingen inramas av tragik så finns på varje sida en ohämmad livsglädje och högt tempo som gör boken väldigt gripande.
Fakta och Fiktion.
http://www.expressen.se/motor/1.1316397/anonym-kopte-varldens-dyraste-bil
Det gäller alltså den underbart vackra Ferrari 250GT Lusso som ägts av Steve McQueen.
Härmed sågar vi Erik Wedberg och hans skriverier från Teknikens värld längsmed fotknölarna och sen filar vi ner fotknölarna också.
Bilen hävdas vara en 250GTO, men är en 250GT Lusso
Det nämns ingenting om var och vilket auktionshus som hade hand om försäljningen, men det var Christies filial i Monterey, men det hittar ni inga auktionsresultat på, för vagnen såldes redan i Augusti 2007!
Och den inbringade inga fantasisummor på 190 miljoner kronor, slutbudet lanadade på 2,310 000 dollar, runt 15 miljoner kronor som är i sammanhanget inget rövarpris för en raritet av den är digniteten och med en särsklit intressant historik.
De förgätna del 23 - Ford T-5
Där var nämligen namnet "Mustang" patentskyddat av Krupp AG, som bygde en dumpertruck under detta namn...
Krupp erbjöd Ford att köpa rättigheterna tillnamnet för det egentligen väldigt låga $10 000, men istället så valde man av nån outgrundlig anledning at rätt och slätt sälja Mustanger i Tyskland under namnet T-5. Det märkliga modellnamnet har ingen speciell betydelse, men var ett av projektnamnen för Mustangen under utvecklingsskedet.
Vad som sklijde de tyska T-5;orna var givetvis emblemen, allt som det stod Mustang på togs bort, rattnavet, navkapslarna, handskfacksluckan fick blanka inlägg, och alla yttre emblem byttes ut. Noteras bör också hur slående likt T-5 emblemet är det reguljära Mustang Gt emblemet. til vänster från en 1966 års T-5 och till höger syns T-5 emblemet som satt på 67-68 års GT modeller.
1967 års Ford T-5 cabriolet, 151 sådana byggdes, och med coupe och fastbacks så blev det 758 T5:or detta året.
Alla T-5 bilar byggdes i USA, för premiäråret i huvudfabriken i Dearborn, men under 1966 så flyttades produktionen över succesivt till sammansättningsfabriken i Metuchen. Även om man vid det här laget också satte ihop Mustanger vid Fordfabriken i Nederländerna så kom inga T-5:or därifrån. Motor och övriga utrustningsalernativ var i princip oförändrat gentemot vagnarna som stannade på hemmaplan, av nån anledning verka de flesta av 165-68 års modeller levererats med De Luxe Pony inreding som standard. På motorsidan verkar det som om ingen T-5 byggts med de större extrema motorerna som Cobra jet 428 och Boss-utförandena. Det lär till och med varit exportförbud på dessa värstingmaskiner.
I Tyskland gjordes även egna broschyrer och instruktionsmanualer, på tyska, för T-5, modellen blev där liksom annorstädes väldigt populär, men det fanns en möjlighet att få sin T-5 som en "riktig" Mustang och det var genom de amerikanska militärbaserna. Dom hade egna kanaler för bilförsäljning och kunde alltid erbjuda sina soldater och anställda på baserna runt om i världen nya bilar till bra rabatterade priser. Att sedan soldaterna hade näst intill gratis bensin gjorde ju inte saken sämre heller. På tyska militärbaser kunde personalen betälla en T-5 och sen alltså få en Mustang levererad med riktiga beteckningar.
T-5 beteckningen fick hänga med rätt länge, okänt hur många som i slutändan är riktiga T-5:or men det såldes sådär runt 4-500 per år i Tyskland, en rätt bra siffra. Broschyren ovan från 1975.
Krupps rättigheter till Mustangnamnet löpte inte ut förrän i december 1979, och efter det var det fritt fram för Ford att efter 15 år få använda sitt eget namn på sina bilar i Tyskland också.
dags för kreativitet
Havsmotiv på fondvägg gällde det här, 8 av 10 normalfuntade målare tackar nej med olika grad av artighet... den nionde försöker sig på det, gör pannkaka och ger sig aldrig på dylikt igen.
Hur somheslt hade dom fått reda på att jag var lite artistiskt lagd, och jag tyckte väl att jag kan ge det ett försök. Havsmotv med strand har jag aldrig målat, tre meter lång vägg med havsmotiv, med vattenburna färger, allt göras i ett svep, alla behandlingar samtidigt, vått i vått....
Jag var inte direkt modfälld, mer rent skräckslagen, här får fanimej ingenting gå fel.
Gick ganska bra, men på det hela taget fick jobbet godkänt av beställaren, såpassa att jag fick mer betalt än överesnkomemt.