En dag i kamelfabriken
Året är 1918 och det arbetas för högtryck hos Sopwith. Förbanden på västfronten är i omättligt behov av nya flygplan. Camel var ett av de mest framgångsrika jaktplanen under första världskriget, även om det inte kom i tjänst förrän i juni 1917 så blev kom den att bilda ryggraden i nybilade RAF och en legendar redan i sin egen samtid. 5490 Camels hann byggas fram till vapenstilleståndet 1918.
Sopwithfabriken, och dess lysande konstruktör Harry Hawker visades tidigare här:
http://en-dag-i-kingston-upon-thames-1919.html
Hur är en Camel att flyga då? Jo, det visar Gene Demarco för oss här:
Italienskt, damernas drömbilar
Drömbilar, conceptbilar, de rena fantisiernas utmarker där tillverkare och formgivare får leka fritt och visa upp sina alster utan någon tanke på att rationaliersing och produktionsmässighet. 
Alfa Romeo P33 från Pininfarina 1968
Abarth Scorpione, Pininfarina 1970
Carabo från Bertone 1970 
Ferrari Pinin 1980 från Pininfarina, ursprugligen byggdes som ren mock-up utan drivlina, men numera har den fått det också, och sålden nyligen på auktion:
http://www.rmauctions.com/CarDetails.cfm?SaleCode=FF08&CarID=r103 
Modulo , extrem stilstudie från Pininfarina för Ferrari 1970 
Tapiro var buggd på Porsche 914 av ritad av Giugiaro, Ital Design.
Lancia Stratos från Bertone sattes faktiskt i produktion, främst för tävlingsbruk, men så här såg prototypen ut. 
Maserati Medici från Ital Design 1974
Alfa Romeo tipo 33 stradale 
Alfa Romeo Visconti 2005. 
Ferrari P6 Pininfarina 1968. 
Ferrari Rainbow från Bertone 1976. 
Issima av Franco Sbarro var baserad på Alfa Romeo och hade två V6-motorer, visad 1996.
Cars & Planes - Dominator
En mycket ovanlig bil lastas ombord för att flygas hem igen efter ett besök i London. Det rör sig om en Bentley Dominator, en modell som byggdes i sex exemplar och denna är nu på väg hem till dom andra igen för dom bor i Brunei allihop. Vad denna har gjort i London är okänt, kanske på service, eller bara bra att ha med på en shoppingrunda?
Mer om denna och i övrigt okända Bentleymodeller skrevs här:
http://bentleys-som-man-inte-trodde-fanns.html
En tur på Daytona beach 1908
Daytona Beach upptäcktes tidigt av motorfolket som en plats att tävla och köra rekordlopp på den långa platta sandstranden, detta tog sin början på det närbelägna Ormond beach som nämndes här: hot-rod-anno-1903.html.
Det skulle vara intressant att veta mer om vad dessa damer i den chaufförskörda Packarden gjorde på Daytona beach en sommardag 1908. För dom har åkt en liten bit också, bilen är nämligen registrerad i Ohio, vilket ligger sådär 170 mil bort. En tur på 170 mil i dåtidens amerika som till stora delar saknade vägnät måste varit ett äventyr som tagit flera dagar i anspråk.
Pakarden model 30UA hade en fyrcylindrig motor på hela 7 liter och gav 30 hästkrafter vid 650rpm. Fyra karosstyper fanns att välja på och totalt byggde Packard 1303 bilar detta år. limousinen var bland de dyraste bilarna man kunde köpa vi denna tid och hade en prislapp på häftiga 5600 dollar.
Sommaråterblick med picknick
Folkhemspicnic med Volvo PV444
Masspicnic på Italienskt vis med nya Fiat 500 1957.
På lite flottare manér med Alfa Romeo GT1300 på en mycket välansad äng.
Och down under i Australien fikas det med familjens nya Holden EJ 1962.
USA 1955 med Plymouth Belvedere Suburban wagon.
Och 1967 vid dammen med en Rambler American Rogue cabriolet.
Nya Chevelle 1971 på picnicutflykt.
Och så bjuder man med grannen också på utflykt, om han också har köpt sig en Chevelle.
1977 och en Dodge som egentligen är en Mitsubishi Colt men som såldes som Dodge i USA och Plymouth i Kanada.
Opel Commodore i motlut 1978
Denna Subaru 700 kallades även Rex på en del marknader, men sågs aldrig i Sverige. Här på utflykt i Portugal 1983
Och en grandios picnic, med jättenalle, gungstol, parasoll och en Seat Panda från Spanien.
Corvette som kombi.
Upprinnelsen till Corvette Sportwagon lär ha varit en musiker som prompt ville köra Corvette men fick problem att få med sitt trumset...
Så föddes den första "Sportwagon" och detta mynnade ut i att Eckler som var specialiserade på bodykit och trimdelar till Corvette, erbjöd ett kit för att bygga om Corvetter till kombis. Resultatet blev mer funktionellt än elegant. Senare kom Greenwood in i bilden och byggde en mer genomarbetad prototyp 1975 som såg mycket bättre ut, och just en sådan har precis kommit in i vårt land.
Nu är rätt mycket höljt i dunkel runt dessa, Greenwood började sälja ombyggnadskit för detta via Eckler och ACI, som även gjöt upp satsen i egen regi. Men enligt vissa källor byggdes även en del kompletta vagnar från Greenwood, men oklart hur många. Totalt anses det ha blivit ett 50-tal bilar konverterade, inklusive 12 eller ett 20-tal "fabriksbyggda". Vissa källor säger att bara en enda byggdes av Greenwood.
Baklucka helt i glas som på 1800ES, elmanövrerad. Det konvexa bakpartiet på Corvette från 1974 och framåt kom till på grund av nya tuffare krockprov. I vanliga fall ser dessa 1974 och framåt Corvetter lite klumpiga ut med detta , men på Sportwagon passar det alldeles utmärkt. 
Mycket talar för att denna sportwagon av 1975 års modell är just en sådan. På de första bilarna satte man i en större bränsletank, och tog bort reservhjulet, detta för att få ett plant golv. Men ganska omgående förbjöds den åtgärden och senare konverterade bilar var tvungna att ha kvar originaltanken, på bekostnad av att att lastutrymmet fick en bula i golvet. Denna bil har plant golv, och dessutom Sportwagon emblemet på mittkonsolen såsom prototypen hade, fast dock utan serienummer. På det hela taget känns ombyggnaden "fabriksmässig" och håller hög kvalité, lösningarna är mycket genomarbetade in och utvändigt och allt skarvjobb är mycket skickligt
dolt.
Rymlig bakdel, och glasrutornas välvning upp i taket ger ett luftigt intryck.
Mittkonsolen , med Greenwood-emblemet 
Hur det nu ligger till egentligen med dessa bilars autencitet lär man nog aldrig kunna reda ut riktigt, men det är hur som helst en mycket tuff vagn som har kommit hit och kommer väcka mycket uppmärksamhet vart den än dyker upp. Men den är inte helt unik, enligt registret finns det redan en Greenwood Sportwagon Corvette innan i landet.
Reklamens skruvade värld - Triumph
Triumph TR3 var 383cm lång, 142cm bred och mätte 127cm till vindrutans övre kant, men verkar ändå haft plats för fyra-fem personer i bredd.
TR3 byggdes 1955-63 de första åren med detta utseende, 1957 kom TR3A med omarbetad front.
Supporterbuss 1913
En bild från den tidiga bilismens ålder i Sverige. Enligt den lilla information som fins runt bilden är det anhängare till IK Göta som är på väg till det stora evenemanget Dagbladsstafetten i Stockholm. Denna stafett grundades 1913 och det är troligen detta år bilden är tagen. Lastbilen är en Scania från tiden 1911-13 av typen CLb.
Stenlagda gator och massiva hjul gjorde nog detta till en skakig upplevelse för IK Götas supportrar och antagligen för de flesta av dom var det nog en helt ny upplevelse att få ynnesten att få åka automobil.
http://www.dagbladsstafetten.se/historik/
Mer från 57-58-59
Här http://tripp-trapp-trull-57-58-59.html skrevs om några femtiotalare som kom in i somras, u kikar vi på några intressanta bilar som droppat in från just samma årgångar.
En Ford "plåtcab" Eller Fairlane 500 Skyliner retractable hardtop som den egentligen hette. En mycket populär modell här, de flesta Ford 57-59 som kommer in verka vara just plåtcabbar. 29766 stycken av dessa byggdes 1957. 
Det byggdes hela 193162 stycken av Fairlane 500 fyrdörrars sedan, men de syns trots det mycket sällan. Skylinern har man tagit till vara på mer, fyrdörringarna kördes slut och åkte på skroten, i massor. 
Denna sedan har dessutomn tillvalsmotorn "Thunderbird Special 8V" på 312" och 275 hästkrafter. 
Chevrolet Bel Air Sport sedan , som deras fyrdörrars hardtop hette, vacker modell i mycket fint skick från 1957.
1958 och en Edsel, en bil som också är rätt populär i våra kretsar här. Detta är en mycket fin Pacer cabriolet. Edsel blevinte den succé som Ford hoppats på, den floppade, rejält. Bara 1876 Pacer cabbar byggdes och ytterligare 930 i den dyrare Citation serien. 
Edsel skiljde sig från mängden på många punkter, instrumenteringen var djärv med den rullande hastighetsmätaren och tryckknappsautomaten i rattnavet. 
Ännu mer spektakulär bil 1958 var Studebaker Golden Hawk, men den var i stort sett oförändrad från föregående år, men det var dåtidens värsting med kompressormatad 289" V8 på 275 hästkrafter. Men bara 878 kunder ville ha detta 1958, Studebaker var trots fina modeller på väg utför vid den här tiden. 
Pontiac Star Chief 1959, lång, låg och bred som modet dikterade detta år. Pontiacs hardtop sedaner kallades Vista och i Star Chief serien gjordes 30689 stycken av dessa. Denna har dock lite annorlunda sidodekor än vad skall, kan det röra sig om nån slags "mid-year" modell eller kanske gick dom att beställa med denna dekor utan den långa kromlisten längs sidan. 
I studion 1953
Dags för reklamfoto, för damen har man riggat upp säte och bräda av 1954 års Buick för katalogen.Detta foto anvädnes sedan som mall för illustratörerna som gjorde bilderna till broschyren.
Och detta gav ju också möjlighet att "bättra på" lite i utrymmet i den nya bilen, ju större dess bättre, och så såg man till att anlita hyfsat småväxta modeller.
Bilden som matchar exakt ovanstående har jag inte hittat, men här är två blad ur broschyren för Buick Roadmaster 1954.
Ford lilla explosiva
Trots att motorn var en liten fyra som togs från Engeska Ford Escort, fick Pinton snabbt ett rykte att vara eldfängd...
Pinton hade en otäck tendens att explodera vid påkörning. Bensintanken satt dåligt skyddat och tester visade att bränslepåfyllningsröret gärna rycktes loss även vid mindre kollisioner. Mer bränsle på elden blev det bokstavligen när det visade sig att Ford kände till problemet men forsatte bygga bilarna utan någon ändring, och det nånstans fanns en tyst intern policy, att det vara billigare och ta stämningarna vid olyckorna än att konstruera om bilen!
Turerna blev många och långa i debatten runt Pintons säkerhet, först 1978 lät man göra om bensinröret på befintliga bilar som återkallades, men dock så visade flera undersökningar på att risken för explosion egentligen inte var högre vad som kunde antas vara normalt. Man kunde påvisa 27 dödsfall i samband med brand som uppkommit vid påkörning.
Hur det nu låg till med Pintons otäcka benägenhet verkar det inte påverkat folk i allmänhet då modellen såldes i över två miljoner exemplar 1971-1980.
Främlingar i Detroit 1957
Dessa fordon är för alla nog ganska välkända, och hade även börjat säljas i liten skala i USA några år tidigare. Just denna sändning av 137 stycken Volkswagens anlände den 8:e oktober 1957 rakt till den amerikanska bilindustrins medelpunkt, Detroit. Skeppningen av dessa sköttes av det svenska Wallenius-fartyget Traviata.
Black,Decker,Eddie och Duesenberg
Eddie O'Donnell körde för Fred Duesenbergs stall och här är Eddie med fru inför förberedeelserna för loppet på Unionstown i Pennsylvania, juni 1920. Frun visar upp en nymodighet, Black&Deckers portabla luftkompressor.
Black&decker gjorde sig 1917 sig ett namn med att ta patent på en elektrisk borrmaskin med pistolgrepp, samma princip som snart 95 år senare är oförändrat. Dom satsade också hårt på sponsring, och med detta så följde dom även Eddie och hans tävlingkarriär säsongen 1920, och denna avslappnade bild är en del ur denna reklamkampanj.
Det gick bra för Fred Duesenbergs racerbilar på Unionstown, hans bilar tog de tre första platserna, Eddie slutade trea. Samma år Satsade Duesenberg på att börja bygga personbilar, som skulle snart bli de mest luxuösa fordon som gick att köpa i USA på denna tid. Säsongen 1921 tävlades det också framgångsrikt med vinst på Indy och blev även det första amerikanska bilmärke som vann ett Grand Prix i Europa. Fast Eddie O'Donnell kom inte att vara med om detta, han omkom på Beverly Hills Speedway Classic race i november 1920, i en tragisk olycka där även Louis Chevrolets lillebror Gaston Chevrolet förolyckades.
Fiat med nya ögon
Där påtvingades denna lilla italienare dels kraftigare kofångare och dels större lampor, som fick flyttas upp en del. Lagen sa att de måste sitta på ett visst minimiavstånd från marken.
Nu blev inte lilla Fiat 500 någon stor succé i det stora landet i väst, åren 1958-62 sålde man ungefär 300 sådana här glosögda små Fiats.
Buick Special
91025 stycken Buick Special Riviera four door hardtop sedan byggdes 1956, och det senaste har ett par stycken av dessa kommit hit. 
En Electra 225 från 1967 kom in i Juli, och tittar man i bakgrunden så står där ännu en 1956 Special. 
Special var den billigaste Buickmodellen, den dyraste på denna tid hette Roadmaster, och 1957 fanns även den lite extra Roadmaster 75. Den kostade runt 400 dollar extra mot den redan dyra Roadmaster men då hade den all utsrustning som standard utom A/C. En anann sak som skiljde en "75" var att den hade hel bakruta, den vanliga Roadmastern hade en tredelad ruta, en detalj som bara fanns hos Buick och Oldsmobiles modeller 1957. Roadmaster 75 sedan kostade 4483 dollar och gjordes i 12250 exemplar, denna blåa vagn som nu kommit in här är i mycket fint skick. 
Range Rover trappar upp
Glenfrome of England, startades i Bristol i slutet av 70-talet, efter ett försök till en sportbil så koncentrerade man sig på att bygga om Range Rovers, som denna ovan "cerremonial review vehicle". Målgruppen för ett dylikt fordon borde vara tämligen smalt, kungligheter, statschefer och påven...
Bland mer eller mindre bisarra Range-Rover konversioner så gjorde man en del praktiska fordon också, Glenfrome Portway var en sexdörrars Range Rover som var fölängd 36 tum.
Lord Vader vill ha sin Celica tillbaka!
Star wars filmerna skapade en hype utan dess like 1977, det utimata fyndet för den inbitne måste vara att hitta den försvunna Star Wars-Celican. 1977 var denna Toyota Celica högsta vinsten i "Space Fantasy Sweepstakes", en tävling för Star Wars fans, som 20th Century Fox låg bakom.
Bilen byggdes av Delphi Auto design i Costa Mesa och modifierades med alla tidens knep, samt försågs med motivlack med star wars-tema. Någon Toyotahandlare i Kalifornien lär ha ställt bilen till förfogande, men vem är inte klarlagt, likså är det också okänt vem som kammade hem första vinsten när tävlingen var till ända vid årets slut.
Och vart finns bilen nu? Just nu verkar det pågå intensiva efterforskningar både bland bilentusiaster och Star Wars fantaster i att klarlägga denna speciella bils vidare öden. Bland annat hos Hemmings.com
1977 var okså ett särskilt år för Toyota Celica, för då byggde man den miljonte bilen sen starten 1970.
The Melin collection - California Fords
Bob Schlicht, beg bilförsäljare i Garden Grove visar en Ford Galaxie 500 från 1963, en bil som inte verkar alltför gammal, men redan fått kromfälgar och av allt att döma en omlack.
En blyg Sandra martinez står vid en ganska ovanlig modell, det är ingen Galaxie utan en Custom. Detta var den billigaste serien som gjordes och delades in i Custom och Custom 500. Detta är en "base" Custom tvådörrars sedan, och gjordes i närmare 50000 exemplar. Oftast var dessa modeller inriktade för "fleet use" för, polis, förvaltningar, hyrbilsfirmor och liknande, men detta verkar av allt att döma vara en privatkörd Custom, året är 1965.
Stationsvagnarna hos Ford brukde ofta delas in i Country Squire med trädekor och Country sedan utan. Denna Country Sedan från 1965 ägdes av Ralph Hoover i Sanata Ana och året är 1967.
Fords toppmodell LTD kom 1965 som ett tillvaspaket för Galaxie 500, året efter blev det en egen modellserie. Här syns Jane Odell i Anaheim med en 1967 års LTD coupé.
Den minsta Forden hette Falcon, och här ser vi Al Dittmar på Nabers cadillac i Costa Mesa vid en rätt fin Falcon wagon av 1963 års modell, bilden är tagen 1968.
Mer från Nabers och året är 1970. John Sutherland med en Ford Fairlane 500 club sedan från 1964. Club sedanen med stople var en relativt ovanlig modell som gjordes i 23477 exemplar, mer än dubbel så många köpare ville haden tuffa hardtop coupén detta år istället.
Sommaren 1969 i SAnata Ana och här är ännu en Fairlane 500 Club coupe, fast av 1963 års modell. Detta år såldes 34764 ståcken sådna här och förhållandet gentemot hardtopen var ungefär detsamma. En hardtop Fairlane 500 kostade också bara 80 dollar mer om man inte ville ha sportversionen med V8 som standard, separata säten och mittkonsol som var runt 200 dollar dyrare.
I Orange County 1967 dök den här Fairlane 500 stationsvagnen från 1965 upp körd av en herr Carl Z. Walch. Han har haft en ganska långa resa dit för bilen har nummerplåtar från Rhode Island på östkusten.
Ford praktiska lilla Econoline vans var populära på den hrö tiden, denna är från 1966 och tjänstgjorde hos Airport Security på Orange County Airport. Denna flygpats bytte 1979 namn till Jown Wayne Airport.
Ny bil i ett nybyggt kvarter, Joan Griffis med en Gran Torino år 1972.
Noll Auto 1956
Den här pampiga byggnaden låg i Pasadena, Kalifornien och här såldes Packard av Noll Auto.
1956 var inget bra år för Packard, trots nya, moderna och eleganta modeller såldes bara 28835 bilar, nästan el halvering mot föregående år. Året efter hade man upphört tillverka egna bilar, utan istället såldes modiferiade Studebakers med glasfiberdetaljer och Packardemblem, bara 4809 kunder ville ha en sådan 1957. Dessa Studebaker-Packards kom att föja med 1958 också men efter bara 2622 bilar drog man proppen ur det anrika märket Packard i juli 1958.
Cars & Stars - Carl Gustaf
Bland annat ägde han denna Morgan 4/4 av 1974 års modell, dessutom fanns i garaget även en Austin Helaey 3000.
De två britterna kompletterades med ett italienskt fullblod, Lamborghini Espada., också den i vitt som verkar varit Carl Gustafs favoritfärg.
Carl_Gustaf_Lindstedt 1921-1992.
För 25 år sedan på Talladega
Idag är det 25 år sedan SAAB:s uppmärksammade rekordkörning som kom att gå under namnet "The long run"på Talladega genomfördes. 
The Crazy Swedes kallade banpersonal och funktionärer det svenska gänget som kom till Alabama International Motor Speedway i Talladega i Oktober 1986. Med sig hade dom tre helt vanliga SAAB 9000 Turbobilar som plockats rakt av bandet i Trollhättan och forslats över, med den tokiga idén att slå inte bara ett utan flera rekord med dessa på en av USA:s snabbaste ovalbanor.
Idén bakom The crazy Swedes spektakulära körning kom från Olle Granlund, ingenjör och projektledare hos SAAB, som ville visa upp nya 9000 modellens tillförlitlighet och han verkar inte tvekat en sekund på denna bils förträfflighet. För idén var att låta ett par bilar köra 10000 mil dag och natt med gasen i botten, det var steg ett av planen. Två, att få igenom den totalt galna idén hos SAAB:s ledning och övriga sponsorer. Tre, att hitta ett gäng som var villigt att ställa upp på det hela.
Olle verkar inte saknat övertalningsförmåga för projektet fick klartecken och hösten 1986 åkte han, ett stort team mekaniker och ett 30-tal förare från SAAB över till Alabama och Talladega. Med i gänget hade Olle dessutom fått med sig rallyförarna Bertil Johansson och Kjell Olofsson, rallycrossmästarna Göran Johansson och Anders Norstedt, samt SAAB-legendaren Eric Carlsson ”på taket”
Den 7:e Oktober 1986 flaggades de tre bilarna iväg, för att gå i mål 20 dagar senare, då hade man kört slut 36 uppsättningar däck, gjort av med över 80000 liter bensin, och slagit flera av de rekord man var ute efter. Snabbaste bilen hade genomfört körningen med en snittfart på 213,299km/h inklusive alla depåstopp för tankning, förarbyten, service med mera. Med detta hade man även slagit 19 internationella rekord enligt FIA:s reglemente för 2-liters motorer med överladdning samt två världsrekord. De sista gällde att man den 22:e oktober hade klarat 50000 miles med en snittfart på 213,868km/h och slutligen fyra dagar senare avverkat sträckan 10000 mil med snittfarten 213,299km/h.
Man slog inte av på takten vare sig på natten eller vid dålig väderlek, även vid ösregn hölls pedalen nere, och för att förarna inte skulle slappna av så hade bilarna försetts med en stor grön ”feglampa” som slocknade tvärt om man lyfte det minsta på gasfoten. Trots detta skedde hela äventyret i princip helt utan incidenter.
De tre rekordbilarna finns kvar. Nummer ett står på Talladega International Speedway Museum. Bil nummer två står på Saabs museum i Trollhättan, och den tredje finns på Saab Automobile USA Heritage Collection i Sterling Heights, Michigan. Här är #2 på Elmia Custom Motor Show 2009.
Olle Granlund bakom ratten 1966. 
Olle Granlund hade själv en aktiv tävlingskarriär under 60-talet samtidigt som han var ingenjör hos SAAB, bland annat var det genom hans försorg tvåtaktaren byttes ut mot en V4 på SAAB 96:an, och var sedermera projektledaren för 9000 modellens ersättare, 9-5. Efter pensioneringen är han fortfarande märket troget och aktiv i föreningen SAABveteranerna.
http://www.saabveteranernatrollhattan.com/
Sunbeam Sceptre och SRN6
Sunbeam Sceptre var en Humber Sceptre som var en Hillman Hunter som egetligen hette Arrow och byggdes av Rootes och kom att bli en Chrysler som ersattes av Talbot. Rörigt? Ja det var det när spik efter spik sattes i kistan för brittisk bilindustri under 70-talet.
Bilen ovan är egetligen en Humber Sceptre men på vissa utländska marknader såldes denunder namnet Sunbeam då det var lite mer välkänt, Sceptren var toppmodellen i Arrow-programmet, Rooteskoncernens stora modell som byggdes från 1967 fram till 1979, de sista åren bar dom Chryslers namn.
Hur som helst, jag har aldrig kört eller åkt i någon av ovanstående modeller, ganska få idag har nog gjort det då många dog skrotdöden tidigt. Finansiella problem brukar ofta leda till bristande kvalitetskontroll och när hela bilmärken försvinner, så gör även servicenätet det också.
Men när jag såg bilden ovan kände jag igen den andra farkosten, för den har jag minsann åkt! Svävare, hoovercrafts var förut en ganska vanlig syn längs Englands kuster, idag är de flesta (eller alla?) pensionerade. Hoovern i bakgrunden är en SRN-6 som gick för British Railways/Seaspeed mellan Portsmouth och Ryde på isle of Wight, och den sträckan avverkade den raskt då marchfarten låg på runt 50 knop!
Autenrieths andra
Röhr var ett kortlivat märke som fanns åren 1928-35, och var både välbyggda och avancerade för sin tid. Röhr type RA med Autenriethkaross från 1931.
1933 byggde Autenrieth denna spektakulära Röhr typ F som turnerade runt på utställningar. Avancerad design långt före sin tid, lägg märke til hur baksärmarna är integrerade i karossen och hur taket och bakpartiet är en hel obruten enhet. Dessutom är det en fyrdörrars hardtop.
Under 30-talet kom man att bygga många öppna karosser på BMW:s modeller, här en 327 från 1937.
Och en annan 327 med mer strömlinjeformad kaross.
Och cabriolet på BMW 326.
Under denna tid kom man att inse vikten av aerodynamik, strömlinjeformen börja göra sitt intåg, "Stromform" på tyska. Authenrieth experimenterade också med detta, som på denna extrema Maybach från 1938.
Och en Adler Diplomat försågs med detta extrema karosseri 1938, med tydlig inspiration från Tatra.
Mer traditionell kaross, tourer på BMW 335 1939.
Under kriget kom Autenrieth som så många andra karossfirmor ingå i krigsproduktionen, efter kriggslutet togs återigen samarbetet med BMW upp, på femtiotalet gjorde man en del specialmodeller på deras 501/502, bland annat en coupémodell.
En 502 cabriolet från 1956. ett femtiotal sådana här lär ha byggts under 502:ans produktionstid.
Och rena specialare på BMW-bas kom också att byggas, denna coupe kallades MArburg och var baserad på BMW 502.
Och BMW 502 Hanover från 1956.
Denna eleganta coupé på BMW 502 daterar sig från 1961 ett par stycken byggdes 1961-62.
Åtmisntonde en främmande bil specialkbyggdes åt kund av Authenrieth, denna Jaguar XK120 är från 1955.
BMW 503 cabriolet från 1961, där även bakpartiet verkar byggts om en del.
1960 gjorde man också en pampig tourer på 502-bas och i mycket stramare stil än barockängelns originallinjer. Den skarpsynte ser okså att man använt Mercedes baklampor som vänts upp och ner.
Autenrieths Oplar
Opel Rekord cabrioleter bygdes en del av på beställning, därför skiljer dom sig lite åt, denna är från 1958.
Och en rekord från 1959 med som smyckats emd lite egendomliga fenor.
Två exempel på snitsiga Rekord coupéer, 1958.
och 1959.
Men man byggde inte bara specialbilar på beställning, största delen av produktionen hos Autenrieth var karosser till nyttobilar, som på denna Opel Blitz från 1956.
Opel Kapitän från 1958 gjorde sig bra som elegant coupé, två av väldigt få byggda här.
Även den nyare Opel Rekord P2-serie gjordes om till cabriolet, denna från 1962.
Antagligen den sista Opeln från Autenrieth, Kapitän hardtop coupe från 1963, en "one off" och året efter stängde Authenrieth sin verksamhet i Darmstadt för gott.
lagens långa arm 1913
En Scania Vabis av typen S3 hade införskaffats, med ett karosseri med längsgående bänkar som medgav att en större patrull kunde medfölja. Bilar var fortfarande inte särskilt vanliga i vårt land, 1913 fanns det knappt 5000 bilar i hela landet, en rätt stor del av dessa rullade i Stockholm. Så det gällde för polisen att hänga med i utveckligen, för bilismen började nu sent om sider vinna mark i vårt land, både bland hederliga medborgare och tjyvar.
Bakkien från Pretoria
"Bakkie" är sydafrikas ord för dessa personbilspickuper, en typ som är mycket populär på hemmplan. Ford Cortina sågs aldrig som pickup här men 1971-77 byggdes mk3 Cortina som "Bakkie" av Ford South Africa i Pretoria. senare fick den mk4:ans front och från 1980 byggdes den på den nya mk5 och gick även på export främst till England där den hette Ford P100, och i detta utförande hängde den gamla Cortinan kvar till 1988. Då ersattes den av Ford Sierra P100 som kom att sättas ihop i Portugal fram till 1993 främst för den engelska marknaden.
Import Chevy Special 2
1956 byggde Chevrolet över 1,5 miljoner personbilar, trots stor utskrotning innebär den produktionssiffran att det inte lider någon brist på Chevrolet 56:or inom överskådlig framtid. Två fina kom myligen hit som denna Bel Air hardtop sedan.
Och en milt modifierad 210 tvådörrars sedan.
Minst lika populär är Chevrolet 1955, som av någon anledning oftare blir racerbil än 56:an.
Även tidiga Camaros har varit heta redan som nya att bygga om till dragracebil, mer än 40 år senare är den trenden lika stark som odödlig. Camaro 1968 med bur, scoop och bra anläggningsyta mot asfalten i bakkanten.
Och här rullas en 1967 Camaro ombord för transport till sin nya hemvist. 15 tum breda slicks passar ganska exakt in på en standard biltrailer
Ett par Camaros till som kommit in, vit 68 i streetrace-utförande och en 67:a skymtar bakom.
Den nya Camaron är också ett populärt importobjekt, denna SS ser elakt brutal ut i sin svartmetallic lack. I bakgrunden två nyare Corvetter som också är ganska vanliga som importbilar idag.
Några äldre årgngar, dessa syns inte så ofta i importsammanhang, Chevrolet Fleetline de luxe av 1949 års modell
Och en Styleine De Luxe från 1950, dessa två årsmodeller skiljer sig bara i smådetaljer. Fleetline-serien behöll dock den äldre fastbackkarossen medan Styleline hade mer modern framtoning.
En Corvette roadster från 1964, detta år föredrog 13925 kunder sin Corvette utan tak mot bara 8304 coupéer sålda.
1967 verkar vara den mist populära årgången av Chevelle, men här är iallfall en nyinkommen sådan. Detta är en 396" bigblockbil som dock inte är en SS.
En El Camino SS 1968 också med 396" motor. När man ändå är i USA och shoppar är det bra att handla på sig reservdelar också, så denna El Camino hade ett rejält lass med motorer och annat smått och gottt på flaket.
En annan årgång som inte är så vanlig hos är 1962, men nu finns det en till i landet med denna mycket fina Impala coupé som nyss anlänt.
