Dubbelåttan
Två skisser från karosserifirman Saoutchik, som förslag på karosser åt Buccialis fenomenala och avncerade TAV-15, eller "double-huit". Dessa bilar var extremt lågbyggda och TAV-15 hade två taka åttor från Continental monterade sida vid sida, och drev på framhjulen. Extremt få Buccialis färdigställdes, och hur konceptet med dubbla åttor fungerade verkar vara höljt i dunkel, de sista bilarna fick istället en V12 från Voisin och bara två sådana exemplar är kända.
Installering av hårdvara
En skrymmande och förunderlig tingest lastas varsamt ombord på ett Pan Amplan. Året är 1956 och det här var ettt av tidens mest högeknologiska landvinningar, för vad vi tittar påär leveransen av världes första egentliga hårddisk, eller externa hårddisk om man så vill. Det är ett trumminne, den då på tiden vanligaste datalagringsformen, kapaciteten var på hela fem Megabyte.
Antoinettes Monobloc
Ett extremt avancerat aeroplan av sin tid, för i kalendern står det 1911. Bara åtta år tidigare hade bröderna Wright tagit den första flygturen, två år sedan Bleriot utförde bedriften att vingla över Engelska kanalen. På förarplatsen sitter förresten mannen som nästan slog Bleriot, Hubert Latham, som förvisso inte lyckades ta sig över kanalen, men fick dock den mer dubiösa titeln at var den första som buklandat ett flygplan på vatten...
Antoinette var en av pionjärflygets småskaliga flygplanstillverkare, vars produktion egentligen mset kan kallas prototyper. Det här planet från 1911 var konstruerat åt militären och ett ganska stort sådant, med plats för tre mans besättning. Spännvidd 16 meter gjorde det till en av tidens största. Och det första med helt fribärande så kallade cantilevervingar. Flygkroppen var mycket aerodynamiskt utformad, med inkapslade hjul och låg profil, och såsom Antoinettes andra konstruktioner, raktigenom mycket innovativt. Det fanns dock en liten nackdel, det kunde faktiskt inte flyga....
Anthonys annorlunda antenn
Earle C. Anthony var en av de där driftiga entreprenörerna som kunde bli framgångsrik på allt han företog sig. Som sjuttonåring byggde han en egen elektrisk bil 1897. Earle kom senare att arbeta som journalist, pjäsförfattare, låtskrivare och musiker. Sedermera startade han på 1920-talet radiostationer och när televisionen kom var han blad de första i USA att sända i detta media också. Neonskyltar är intimt förknippade med amerikansk populärkultur, men det började faktiskt i Frankrike, Earle var den som introducerade det i USA. Den stora bilmässan Los Angeles Auto show, jovisst var det Earle som grundade den också, samt att få major legue baseboll till Los Angeles också. Vid sidan av allt detta var han även Kaliforniens, och en av amerikas största Packardförsäljare från 1915 ända fram till 1958.
Och det är därför denna egendomliga huvkråka sitter på en Packard, det är var patenterad uppfinning av Earle C. Anthony som helt enkelt fungerade som en radioantenn. Den var avsedd att monteras på Packards som såldes via Anthonys i mitten av trettiotalet, men troligen såldes ganska få med detta udda tillbehör. Idag känner man till sex stycken av dessa Anthonyantenner bevarade.
Och det är därför denna egendomliga huvkråka sitter på en Packard, det är var patenterad uppfinning av Earle C. Anthony som helt enkelt fungerade som en radioantenn. Den var avsedd att monteras på Packards som såldes via Anthonys i mitten av trettiotalet, men troligen såldes ganska få med detta udda tillbehör. Idag känner man till sex stycken av dessa Anthonyantenner bevarade.
London Sterling
Den gamla klassiska londontaxin, ursprungligen byggd av Carbodies för Austin. Från 1984 ombildades Carbodies huvudägare och den eviga taxin fanns sig nu med nytt emblem, LTI, för London Taxis International. Och Internationellt satstade man också, en återförsäljare vid namn London Coach Company Ltd upprättades i Mt. Clemens, Michigan för att distribuera dessa i Nordamerika. Det var den lite lyxigare Fairway FL2 som hemma i England såldes i första hand till privatpersoner och firmor som begravningsbyråer och annat. Utrustad med bensinmotor, air condition och ett halvvinyltak. I USA lanserades den som London Sterling 1985. Antal sålda torde varit ganska få.
Trångt i Paris 1955
Den femte oktober 1955 visade Citroën sin efterträdare till "traction avant" modellerna, som inte uppdaterats nämnvärt sedan 30-talet. Men det tog man igen med råge med en ny modell som inte liknade något annat varken före eller efter, en milstolpe. Första dagen tecknades runt 12000 förhandsbeställningar på den nya Citroënen.
En göteborgsgrabb hos Dinah 1959
Dinah Shore, artist och programvärd med egen talkshow var ofantligt populär under femtiotalet. Dinah och hennes show sponsrades till stor del av Chevrolet, som hon gjorde mycket reklam för. Som sågs till exempel här:mer-chevrolet-commercial-med-dinah.
Ingemar Johansson, allas våran "Ingo" var ett av de hetaste namnen i USA 1959, vi har nog ännu lite svårt att fatta hur stor han var därborta på den tiden. Och här gästar han Dinah Shore, och visar att han hade mycket fler talanger än att bara slå hårt med nävarna, Ingo var en rätt duktig sångare också.
En kanadensare bland amerikanarna
1965 års Pontiacs är långt ifrån någon ovanlig syn här, fast just denna mdoellen är det, för det är ingen vanlig USA-Pontiac utan byggd i Kanada, norr om gränsen. Här hette Bonnevilles motsvarighet Parisienne, och var i allt exteriört och interiört en Pontiac. Fast under skalet är det till största delen en Chevrolet. I Usa gjordes 21050 Bonnevillecabbar 1965, den kanadensiska kusinen byggdes bara i 5972 exemplar. I Sverige finns drygt ett dussin Kanadapontiacs av 1965 års modell tottalt.
Ford Galaxie cabriolet också av 1965 års modell som kommit in.
Mera öppet från sextiotalet, en trevlig och relativt ovanlig Oldsmobile Cutlass cab från 1967. Dessa byggdes i 3777 exemplar med V8 och bara 567 kunder valde sexan i cabben detta år.
Thunderbirds är populära, den här fina 64:an kom in i januari.
Och här är nog årets objekt, en av de sällsynta Cadillac Eldorado Broughams. Det här var bland det absolut dyraste, och definitivt det mest avancerade man kunde köpa 1957. I princip all tillgänglig modern teknologi lastades i Broughamen, listan på utrustning och alla saker som följde med kan göras hur lång som helst. 13074 dollar fick man betala för detta, mer än tre gånger så mycket som en vanlig Cadillac!
Bara 704 stycken byggdes åren 1957-58 och är idag en av de mest eftertraktade bilarna från den tiden. Och en av de mest svårrenoverade, nästan inga vanliga Cadillacdelar passar på denna, allt specialtillverkades, ofta i speciella amterial. Och det sägs att elsystemet består av nästan två mil kabel!
En hälsning från Nya Zeeland
En reklambild för Chrysler Valiant som inte skulle gå hem någon annanstans i världen än på Nya Zeeland. Enligt seden bland Maorifolket så räcker man ut tungan som en artig hälsning, fungerar bara där och ingen annanstans på jorden.
experimentiella återvändsgränder
Den rumänska ingenjören Aurel Persu byggde denna egendomliga prototyp 1922, detta var den första bilen där man placerade hjulen innaför karosskanten, Aurel var decennier före sin tid med det tänkandet och aerodynamiken på denna tingest var exceptionellt bra öäven med moderna mått. cw 0,28 har uppmätts i modernt vindtunneltest.
Imperia var en liten tysk motorcykeltillverkare i Bad Godesberg, 1935 försökte man sig på en prototyp till en småbil. Autenrieth gjorde karossjobbet till denna strömlijeformade skapelse, men någon färdig bil blev aldrig av och Imperia gick i stöpet med detta projekt.
Inte alltid tyckte man ett hjul i varje hörn var en bra idé, varför inte placera dom diagonalt istället? Dymaxionbilen på 1930-talet använde detta koncept, helt utan framgång, fast det togs upp 1946 av den italienska konstruktören Alberto Gorgoni 1946
Och 1959 dök diagonalhjulen upp igen, oväntat nog i Jugoslavien, Prvenac 250cc prototyp.
PLM i Belgien kam att ta över den amerikanska minibilen Keller för montering i Europa. Väldigt få av dessa blev byggda men innan des hade de byggt den här droppformade prototypen 1947.
Convair 118 ser som bil betraktat ut lite konstig men det beror på att det egentligen var ett flygplan!
Flygande bilar har sett lite då och då, sällan har de fungerat som det varit tänkt varken som bil eller plan, men Convair var kanske det elegantaste försöket av dom
En senare skapelse med märkligt forspråk som inte slagit igenom, Bede 1980.
Cars & Stars - Jacksons
Familjegruppen Jackson Five på visit i Rolls Roycefabriken i Crewe.Den här musikaliska broderskalan hade många hittar och var storstjärnor sedan barnsben. På bilden saknas dock en medlem, den som kom att bli mest berömd av dom alla, Michael. Men han kom dock att äga fler Rollsar än resten av familjen framöver. cars-stars-jacksons-rolls
På picnic med...
Jeep Wagoneer 1978.
Och Dodge Grand Caravan 1988
Buick Century och lite grönavågen feeling 1976.
I en helt annan del av världen, fika på en Össtysk rastplats 1969
Och ännu längre bort, i Sydafrika och den för ändamålet peerfekta Fiayt 128 Bakkie. En lokal modell som byggdes av Alfa Romeo South Africa.
Med Goggomobil 1958, och efter fikat fixas håret
Med Ford Galaxie Country Sedan 1964
Familjemys med Dodge Coronet 1965
Färdigfikat och strax hemfärd i nya Buick Special 1961
Flerfaldigt Fiat i fikasvängen.
Och en paus med en bil av det ovanligare slaget, en Bitter typ 3
Byskeplattan
Någon som sett en Byskeplatta? Ett smart system med vattenburen golvvärme i bilen för eftermontering.
Ford bak å fram
Under en period experimenterades det med "bakvända" bilar, hos Renault byggde men ett par prototyper på temat type 600 och 900
Även Pininfarina laborerade med denna märkliga design, men inget av det kom att materialiseras i verkligheten. Karossforman Boneschi hakade dock på och hos dom byggdes den här egendomliga tingesten 1963, på ett Fordchassi.
Det här är alltså bak...
...och framifrån, med en genial och annorlunda dörrlösning.
Två konventionella karosser byggdes också hos Boneschi på Ford Fairlane, 1963.
Den vita bilen från den gröna ön
Drömmen om en irländsk bil slutade i en sjö.
En egen ram konstruerades och en glasfiberkaross, gjuten i ett stycke formgavs av kanadensaren Alvin Rhiando. Det blev en kaross som ser ett par nummer för stor ut för bilen, och hela härligheten var ett par nummer för stor för motorn också, som kom från Austin A55. Stängt taget passade ingenting ihop nånstans. Och inget verkade heller särskilt genomtänkt. Austin A55 motorn var en modest pjäs på 1500cc som nu skulle knuffa fram en bil dubbelt så stor som den var tänkt för. Karossen omöjliggjorde enkla servicedetaljer. För att byta däck var man tvungen att montera ner bakaxeln...
Alla bilar lackades vita, om man hade tänkt på att erbjuda andra kulörer är frågan. Visionen var att det skulle bygga 3000 bilar första året, för att sen öka produktionen till bortåt 10 000 stycken per år i den lilla fabriken i Castleblayney på gränsen till Nordirland. Varför Shamrock dock passerat nästan obemärkt för bi i historien beror på att man efter något halvår bara hade lyckats sätta ihop ett tiotal bilar. Projektet sänktes, bokstavligt, för alla överblivna delar och hela baletten sänktes i en närbelägen sjö och så var sagan om den irländska bilen över. Idag känner man till åtta exemplar av Shamrock, fem stycken blev kvar på Irland, tre återfinns i USA.
Viggenbrev
Ett speciellt jubileumsbrev för F7 Såtenäs 35-årsjubileum. Denna postala kuriositet gjordes för detta endamål, Viggenbrev. Specialstämplat, och specialbefordrat då man lastade breven i ett AJ37 Viggen för att ta dom en runda i överljudsfart innan dom släpptes ut på filatelimarknaden.
Tyska skuffar
Bakluckan på vid gavel, känt reklamknep.
Hur många damer ryms det i bagaget på en DKW F12?
Fullastat i Audi 80LS
På fyndrunda med Mercedes W123 kombi
Friluftstliv med Ford Taunus 17M Turnier
Opel Kadett City visades gärna upp som shoppingbil.
I samma division, Audi 50, den förtäckta Volkswagen Polon.
Ensamt vid havet med Opel Kadett Caravan
Och så kikar vi in i bakluckan på en Volkswagen typ 3 Variant , och där hiittar vi Nancy McNeil, playmate miss July 1969.
The Melin Collection - Big Rigs at Garden Grove
Leon Evans i Garden Grove med sin trotjänare i Garden Grove 1961, en Mack av 1952 års modell
Albert Fitchen 1961, med en International.
Mack igen, B42 hette den här bulliga modellen som byggdes mellan 1953 och 1965, chauffören hette Gorge Kelly.
Chevrolet gjorde flera serier tunga fordon, 6500 hette den här i mellanklassen, här av årgång 1956. Fotot är från Garden Grove 1962 och chaufförenhette Ramon Gomez.
Tankbil som känns verkligen Hardcore, International från 1956.
Peterbilt ändrade inte på saker i onödan, den här modellen hette 275 och är från 1952, men kunde lika gärna vara 1942 eller 1972.
Drickabilen kommer! från Bubble Up Botteling Co- William Hunt levererade kalla drickor till motorpoolen i Garden Grove med en Ford F-600
En storlek större Ford, en C-800 och Wes Daniel som körde för O.N.C.
Monstruös dikesgräva i Graden Grove 1966, Gradall G800 med operatören Mike Deffin framför sitt ekipage.
En Peterbilt 350, tradiotionell och konventionell lastbil som gjordes under flera decennier, denna från 1960. Don Graves heter chgauffören och kortet är taget 1968.
Forrest Haudenshield med en Mack B61, en av de mest tillverkade lastbilsmodellerna genom tiderna, hela 47469 exemplar gjordes mellan 1953 och 1966.
Och en Mack B60, som gjordes i 6357 exemplar, denna kördes av Robert Barryman, i Garden Grove.
En dag i Eisenach 1929
Det ser nästan ut som en hobbyverkstad, men är en bilfabrik somskulle låta höra av sig i framtiden.
Fahrzeugfabrik Eisenach hade startats redan 1896, då byggde man cyklar, och år 1900 en bil som kallades Wartburg. Senare kom man att bygga bilar under namnet Dixi här. I November 1928 togs verksamheten över av en flygmotortillverkare som kom att fortsätta bygga Dixin en period. Det var egentligen en licenstillverkad Austin Seven, och de nya aktörerna i Eisenachfabriken uppdaterade den lite grann och kallade den 3/15. Hädanefter hette bilarna härifrån BMW.
Svartvitt Italienskt
damer, bilar och mode i italienskt tema är en färgstark kombination även i svartvitt.
Autobianchi A112 1971
Autobianchi Primula ur fransk annons 1967
Innocenti I5, den licenstillverkade BMC:n
Lancia Beta 1972
Fiat 850 coupe på plattan
Lancia Flavia 1961
En något äldre Lancia, Dilambda 1931 med ett karosseri från Nagy Geza i Budapest.
Egentligen en Citroën, fast Zabrus ritades och byggdes av Bertone, 1986
Och Bertones Testudo var under skaet en Chevrolet Corvair.
Och Ford har ofta låtit göra sina expermientbilar hos Ghia, här den extrema Probe V 1984.
Med Mercomatic
Mercury 1953 ser vi inte så ofta i Sverige, detta år hade man bara två modellserier, Custom och Monterey. Denna som kommit in är en Custom Sport coupe, tvådörrars hardto p byggd i 39547 exemplar.
På utrustningssidan fanns inte mycket att välja på till Mercury 1953, heltäckande navkapslar, elsäte, elhissar, styrservo och radio var ungefär hela listan Den här har radion och "Merc-o-matic" automatlådan som kom som tillval hos Mercury 1951.
I Jettåldern
Artister som spelar sina gamla hits från tonåren, det kan lätt bli ett patetiskt fall när man försöker göra om samma låtar i någon medelåldesrkris. Men en som klarar detta galant är Joan Jett, med samnma råa känsla och attityd som hon behållt genom sin karriär.
Poberejskys Rolls
Jacques Poberejsky var exilryss som levde och verkade större delen av sitt liv i Paris. Hans huvudsakliga sysselsättning var inte direkt att snickra bilkarosser, utan istället verkar han varit uppfinnare. I hans namn finns bland annat patent på stålspunna flexibla slangar, och självtätande bensintankar, två saker som idag är legio i till exempel tävlingsbilar, flygplan och annat.
En hel del om hans liv och levebröd är höljt i dunkel, men på 1930-talet verkar han haft agentur för Mercedes Benz i Paris, och vid denna tid köpte han en begagnad Rolls Royce Phantom II med Kellnerkaross, Poberejsky lät karossfirman Binder modifiera originalkarossen till lite sportigare framtoning. Resultatet blev inte helt olikt en Mercedes 540K i linjerna.
Men så hoppar vi fram till 1949 då den här skapelsen under skylten ”Carrsoserie Poberejsky” på Genevemässan.
Det var ett Rolls Royce Silver Wraithchassi som Poberejskys firma hade försett med ett mycket modernt men något oortodoxt karosseri. Den traditionella kylarmaskeringen var borttrollad, karossen låg och strömlinjeformad. Taksektionen var avtagbar och då kallas karosstypen för en sedanca coupé, idag skulle vi säga ”targatak”. Det sägs att Rolls Royce blev vansinniga över den här skapelsen. Dom lämnade Poberjersky ultimatumet att ta bort skräpet från sin monter inom 24 timmar och några garantier skulle det inte kunna bli tal om heller.
Den excentriske uppfinnaren och karossbyggaren verkar lytt deras råd för bilen togs bort, och karossen skrotades, chassit försågs strax efteråt med en öppen kaross från Franay istället. Den bilen finns kvar än idag.
En bil till byggdes och visades upp på Parissalongen samma år, det var en Bentley mk VI med chassinummer B124BH som fick en snarlik kaross, spåren efter den upphör några år senare.
Tidiga försök och framförhållning
Reeves, även kända för sin åttahjuliga och senare sexhjuliga bil, började experimentera med automobiler redan 1896. Då provades den här vagnen som underligt nog kallades Reeves "motorcycle"
Selden var också tidigt ute i Amerika med självgående vagnar, men inte så tidigt som dom hävdade och tvister om patentintrång upptog mestadelen av George B Seldes karriär. 1908 byggde han i allafall den här innovativa midjestyrda bilen.
Henry Ford utforska det mesta i bilväg, så 1913 byggdes ett par eldrivna provbilar.
Efter första världskriget kom många flygplanstillverkare att försöka sig på bilbranschen. En av dom var Gabriel Voisin, som var känd för sina pionjärinsatser i aviatiken, och senare stora dyra lyxbilar. Men 1919 gjordes en billig enkel cykelbil i hans verkstad.
Låg profil med självbärande kaross och framhjulsdrift, så tänkte sig Gardner att framtiden skulle te sig 1930. Det kom den på sätt och vis göra också, fast långt senare.
Norsk-svenska industridesignern Ralph Lysell hade också en vision om hur framtiden skulle bli, 1936 ritade han och lät bygga den förunderliga Avions, men något mer i denna stil såg aldrg dagens ljus.
En mycket nätt, ekonomisk och modern småbil som låg rätt i tiden. Så kom japanerna att ta världen med storm på 1970-talet, men här är den första prototypen från Mazda som byggdes redan 1940.
Checker byggde ju enbart bilar för taxibruk under lång tid, men man försökte förnya sina konservativa fordon emellanåt. Som med den här framhjulsdrivna experimentvagnen 1946.
Ferguson tog fram det första praktiska systemet för fyrhjulsdrift i personbilar, och på vägen dit provade man ut det i ett antal olika experimentbilar, denna kombin rullade omkring på vägarna 1961.
Metropolitan fifth avenue
Femtiotalet var showbilarna stora epok. påkostade futuristiska "dream cars" som vi idag kallar lite stelt för "concept cars" förevisades för att ge en fingervisning om hur framtiden skulle te sig. Så fanns det även "show cars" som oftast var modifierade standardmodeller som piffades upp som dragplåster. Inte sällan var det kända namn i custombranchen som kontaktades av de stora tillverkarna för detta. Även American Motors viasde upp show cars emellanåt, till och med på lilla Metropolitan. Fifht Avenue kallade man den här pärlemorvita specialaren som visades upp 1960.
Kanintemat finns dock ingen förklaring till.
Domare Quentin på biltur 1916
Quentin D Corley från Texas var med om en hemsk tågolycka 1905, den 21-årige juridikstuderanden klarade livet men blev av med båda armarna. Nu var Quentin inte en person som verkar gett upp i första taget, nej, han både klarade av sina studier, och lät konstruera ett par egna fungerande proteser för att kunna klara vardagen. Och det gjorde han med den äran, dels blev han 1908 invald i justice and peace councis, amerikanska motsvarigheten till Freds och skiljedomsföreningen, där avancerade han till fredsdomare. 1912 gjorde han vidare karriär som lokal domare i Texas och senare även federal domare, med titeln Circuit Judge. I privatlivet var hans handikapp itne heller något problem, han handikappanpassade sina bilar själv, lär varit en hejare på att spela krocket och skötte trädgård och hushåll med sina specialanpassade proteser. Domare Corley var 96 år vid sin bortgång 1980.
