Hot rod Stutz
Hot rod trenden fick en boom under senare delen av 40-talet, men långt innan dess byggdes det på samma princip. Detta är en Stutz av 1915 års modell, som lättats genom att man helt enkelt kapat av bakdelen av karossen, tagick bort skärmar och annat onödigt. Under huven sitter en Hall-Scott flygmotor. 
Bilden är från Chicago-trakten 1921.
ett motorstopp på en sommardag 1903
Bilen är faktiskt helt ny, det är en Cadillac av 1903 årsmodell. Cadillac annonserades i november 1902 och för modellåret 1903 byggde man hela 2497 vagnar. Motorn var en liggande encylinders konstruktion på hela 1,6 liter och var monterad under förarsätet. Vad som var märkvärdigt med den nya Cadillac var att man använde sig av standardiserade komponenter.
Biltillverkning vid denna tid var mer smedja än industri där bitarna filades till individuellt. Henry Lelands nya Cadillacbil använde ett helt nytt sytem för tillverkningen, vilket demonstrerades vid en utställning i England 1903. Tre bilar skruvades isär, delarna blandades och mekanikera satte sedan ihop tre fungerande bilar igen, därav myntades sloganen som följde med Cadillac genom decennierna "Standard of the world"
think outside the box - trike
Cadillac Clowneri 1911
Tyvärr tappas mycket fakta bort genom årens lopp när det gäller dessa bidler från förr. Oftast kan man utröna plats, omständigheter och något datum, men inte mycket mer. Men inbland finns inte ens dessa data bevarade.
Gruppbilden nedan till exempel, det enda som är känt är att den är tagen 1911 och bilen är en Cadillac, vad det egentligen handlar om och varför är totalt bortglömt, och kansdke är det lika bra det... några tips? 
Några andra av dessa charmerande och mer lättbegripliga samlingsbilder ut bilismens barndom har tidigare visats här:
http://svammelsurium.blogg.se/2011/april/uppsittning-1910.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/may/uppsittning-i-dayton-ohio.html
Bilutbudet USA 1911
http://svammelsurium.blogg.se/2011/january/bilkatalogen-1911.html
Stressigt på East grand Boulevard 1954
Tillverkningen flyttades från East Grand Boulevard till Conner avenue, flera kilometer av "löpande bandet" fick följa med och fem veckor senare var man klar och igång i de nya lokalerna. Under denna tid hade man också slagits samman med Studebaker till Studebaker-Packard corperation, i ett desperat drag att rädda bolaget. Det gick inget vidare och fabriken på Conner avenue blev ett kort kapitel då 1957 års modeller blev inget annat än ombyggda Studebakers som kom att byggas i South Bend, Indiana där den sista bilen med Packards namn byggdes i Juli 1958.
Packards fabrik var enorm, 145000 kvadratmeter med stora öppna ytor stod färdig redan 1907, då var det den mest moderna industribyggnad i världen, och den första uppförd helt i armerad betong ritad av Albert_Kahn. Och den står faktiskt kvar än idag, på East Grand Boulevard i Detroit.
Tempo på Linnegatan
Bläddrade igen lite gamla Göteborgsbilder och fastnade för den här med polisen som hjälper barnen över gatan. Platsen är nånstans på Linnégatan under mitten av 50-talet och bilen som tålmodigt väntar är en Tempo Matador.
Denna model byggdes 1949-52 och reviderades till en större Matador som kom att byggas till 1955. Registreringstatiskten är något oklar, men 1954 såldes 135 Tempos i Sverige som lastbilar och 20 stycken som personbilar samt fyra registrerade som bussar. Statistik för den tidigare modellen verkar vara svårt att hitta, men de såldes uppenbarligen också här.
Matadoren konkurrerades hur som helst snart ut av Volkswagens typ 2 buss och de sista Tempobilarna byggdes 1963 innan Hanomag tog över verksamheten. 1963 registrerades sju Tempos i Sverige.
På rad i Caracas
Så deras egna stolta bilmärke är en salig blandning, och alltså inte befriad från imperialistiska och kapitialistiska kopplingar.
Det är oklart om det egentligen byggs särskilt många anti-imperialistbilar i fabriken i Maracay utanför Caracas. Viss verksamhet förekom där 2010 men oklart i vilken omfattning, och några Venezuelansk/Iranska bilar lär kanppast göra någon större succé på exportmarknaden.
Snurr på stolen, Rolls Royce
Mer snurrande stolar igen som i : http://snurr-pa-stolen-cutlass.html och http://chrysler-snurrar-pa-stolen.html
Rolls Royce Phantom IV byggdes bara i 18 exemplar en av dom, #4AF22 levererades i juni 1952 till Saudi Arabiens prins Talal och var även den enda av dessa 18 som inte hade en engelskbyggd kaross. Den byggdes av Franay i Paris, med Swivel seats några år innan Chryslers modeller fick det. 
Lite mer om den enorma Phantom IV här: http://den-felande-fantomen.html
Kvinnor i farten - Kaija Kalevala
Efter kriget kom hon fortsätta som lastbilschaufför för finländsk filmindustri och desssutom kördes det både rally och isracing med stora framgångar i en Renault under slutet av fyrtiotalet. ENda chansen för kvinnir på den här tiden att köra fort var i speciella damrallyn, men Kaija var så vass att till slut ville ingen av dom tävla mot henne. 1950 körde hon formelbil med Ford V8 i nationella stock-tävlingar som enda kvinnan och detta rönte stor uppmärksamhet.
1951 tröttnade hon på Finland, då hon som kvinnlig chayfför beskattades hårdare än männen. Så hon bestämde sig för att emigrera till Kanada. Där fick hon jobb på en motorrenovering och reservdelsfirma i Burnaby, British Columbia, och tävlandet togs upp igen på den närbelägna Digney Speedway.
Kaija provade på stock, midget och formelbilar sponsrad av en lokal Fordhandlare vid sidan av sitt ordinarie jobb på reservdelsfirman där hon främst kom att köra deras servicelastbil.
Hon rönte såpass stora framgångar att 1956 blev hon tillfrågad att delta i det legendariska Indy 500, men då hon inte kunde få ledigt från sitt jobb så kom det inte att bli så. Tävlingskarriären avslutades detta år och Kaija kom i fortsättningen att köra lastbil för firman istället, men det fanns en annan lösning för den tävlingsinriktade finskan, British Columbia Truck Rodeo. Detta var en en skicklighetstävling för lastbilar, ett evenmang som hon vann ett par år i rad med sitt ekipage. BC Truck Rodeo hålls än idag: http://bctruckroadeo.com/
Kaija med sin stock car 1952, på Digney Speedway.
Kaija uppvaktades flitigt av media på sin 86-års dag, i Kanada är hon en levande legend för sina pionjärinstaster för kvinnor inom motosport och som förare av tunga fordon.
Alfisti flickor genom tiderna
En svit igen på temat italienska bilar med italienska damer, med fokus på Alfa Romeo.
6C/2500 coupe från katalogen, denna modell började tillverkas 1939 och var bland det dyraste och mest eleganta man kunde köpa på den här tiden. Efter kriget fortsatte 6C/2500:an att byggas fram till 1952 med en mängs olika karossalternativ. 
Giulietta blev en annan långkörare i det nättare formatet. Presenterades 1954 och på italieskt vis med en mångd olika karosser där de främsta formgivarna som bertone, Pininfarina, Zagato , Colli med mera satte sitt signum på. Här standard-sedanen som hade ritats av Pininfarina 1954. 
Och samma Giulietta i helt annorlunda skepnad, Giulietta SS "Sprint Speciale" som var formgiven av Bertone. 
Och Giulia 105 kom 1962 och blev återingen en långkörare på programmet, som också fanns i diametralt olika förpackningar. Giulia Spuer Berlina såg ut så här 1962 och med minimala karossförändringar gjordes den ända fram till 1978. 
Några specialare på Giulia var Spidern och Sprint specialecoupen som båda hade ärvts från Giulietta-modellen. Dessa försvann dock runt 1964. Här en Spider på stranden 1962. 
Redan 1963 kom en ny sportmodell på Giuliabasen, den bertoneritade copuén kom att byggas ända fram till 1977. Karossen var i princip oförändrad men modellnamnen däremot blev något snåriga under resans gång. Just här en 2000GT Veloce, en verison som introducerades 1971. 
Spider var ett annat Giulia-derviat som kom ut 1966, och i sann Alfa-anda så blev den en klassiker under sin livstid som ju även den var ganska lång, modellen byggdes ända fram till 1993
1971 kom Alfas nya kompakta Alfasud, och med sportmodellen Sprint byggdes strax över en miljon av dessa fram till 1989. 
1983 efterträddes den av 33, en ny modern design men rätt mycket av gamla bottenplattan bibehälls. Då Alfa Romeo även kan chassi väldigt bra behöver man inte uppdatera särksilt mycket under skalet heller. 
Samtidigt med 33 kom den egendomliga Arna. Det var frukten av ett samarbete med Nissan, att låta Nissan bygga bilar på licens för europamerknaden och samtidigt göra en en egen ny modell baserad på Nissan Cherrry/Pulsar. Alfas motor, låda och framvagn, Nissans bakvagn och karossdelar. Man lyckades kombinera det sämsta av två världar och Arna avlivades i stillhet efter bara fyra år, sörjd av få saknad av färre. 
En annan kortlivad Alfa var 90, denna lyx-Alfa efterträdde Alfa 6 och byggdes bara 1984-87. 
År 2000 började det hända grejor hos Alfa igen , lilla nya tuffa 147 blev vald til årets bil detta år. 
2005 kom Brera, med Alfas nya egensinninga formspråk. 
Och för 2010 så återupplivades modellnamnet Giulietta igen att efterträda 147:an. 
Uppsittning i Dayton, Ohio
Denna bild är av okänt datun men platsen är Dayton i Ohio, jag kan räkna till 24 skallar i och på den här bilen av okänt fabrikat.
Bilen ja, då bilden är från Dayton låg det närmast till hands att anta att et rör sig om en Stoddard-Dayton men så verkar det inte vara, den liknar mer en Pope-Hartford men detta är också ett osäkert kort. Dateringen kan sättas till tiden runt 1907-1912.
Snurr på stolen, Cutlass
De svängbara "swivel-seats" återuppstod på den speciella Chevrolet Chevelle Laguna S-3 på sjuttiotalet.
http://svammelsurium.blogg.se/2011/january/chrysler-snurrar-pa-stolen.html
Och tydligen hade syskonmodellen Oldsmobile Cutlass denna finess som option på Cutlass S och 442-varianterna.
Här är "Swiveling Strato bucket seat" i en Cutlass Hurst W-25 från 1975. 
Cutlass commercial 1975, med smarta säten.
Biltvätt
militära fordon som icke blev
Att använda självgående fordon för militärt bruk är en gammal idé, Cugnots traktor från 1771 var tänkt att dra kanoner med i fält. Under första delen av 1800-talet dök självgående ångvagnar upp på vägarna främst i England, och ångdrivna traktorer användes antagligen i fält för första gången under Krimkriget 1853-56.
Förbränningsmotorn kom att göra automobilen mer praktisk och smidig, redan 1897 köpte franska armén in minst en Panhard som officersfordon. 1898 fansn ett antal De Dions som transport och stabsfordon. Denna "gun carrier" med lätt bepansring från 1898 är dock från USA, en Duryea som utprovades av US Army men kom troligtvis inte att sättas i produktion. 
Vid första världskriget fortsatte experimenterandet med bilar i fält för många olika uppgifter, man hade förstått att denna konstruktion hade stora möjligheter. Dock hade den trehjuliga pansarbandvagnen som visades här http://trehjuligt-pa-vastfonten.html mindre möjligheter. Liksaå får väl antas att denna lilla trehjuliga Scott Guncar från 1915 också hade. 
Efter krigsslutet vidareutvecklade man nya koncept för att ta sig fram i oländig terräng, ett par av dom bland annat den märkliga Armstrong-Siddeley Pavesi visades här: http://gomt-pa-on.html. 1932 sågs en annan prototyp från det samarbetet och använde mittledskonceptet fast med åtta hjul. 
När nästa stora krig oundvikligen stod för dören skyndades utvecklingen på snabbt. Denna lätta beväpnade vagn, som också torde kallas "gun carrier" konstruerades av Ferdinand Porsche 1937, typ 30/V2 som var första steget mot tysklands motsvarighet till Jeepen, Kübelwagen. 
och några typ 62 under tester 1939, ännu ett steg närmare Kübelwagen. 
Mer olika laboreranden på temat "Jeep" förekom här:
http://smatt-och-gott-i-atervandsgranden.html
Och en del andra experiment från samma tid här:
http://jeepar-fran-glomskans-traskmarker.html
Minneapolis-Moline tillverkade normalt sett traktorer, så deras förslag till ett fältmässigt dragfordon var tämligen traktorlik, "type U" kom inte vidare till slutspel i tävlingen om vad som skulle bli US Armys huvudfordon i framtiden, året var 1938. 
Ford byggde vid sidan av de ordinarie GPW-Jeeparna ett par egna modeller T2 och T8, det var egentligen mer menade som testvagnar men kom ändå att byggas i liten serie. Ursprunget hette GCA, GAJ och GLJ, här är en av GLJ-prototyperna 1941. 
GLJ:n ovan byggdes om och kallades sedan T2 "observation tender" troligtvis bara två stycken gjordes. 
T8 "gun carrier" kom dock att byggas i 15 exemplar, de flesta av dessa hamnade i Surinam, däre de tjänstgjorde med hos den holländska kolonialarmén, där de kallades Tankjagers. 
Från andra sidan världen, Österrike och en liten nätt sak från Steyr 1940. 
Som nämnts innan i länk ovan så arbetade man mycket med att förminska Jeepen, för att använda dom vid landsättning från luften, Crosley byggde den här prototypen "Extra Lightweight" 1942. 
Två Mini Willys, lättviktsexperiment med bantade Jeepar 1944. 
Anglo-amerikansk jeep-hybrid, Nuffield som senare blev BMC byggde en lättvikstjeep på överblivna Willysdelar, troligtvis är det denna som senare refereras till som Nuffield Guppy men som inte kom att vidareutvecklas. 
Willys som "halvcivil" Jeep, vad som verkar vara föregångaren til Dispatcher modellerna, X98 kom 1951
jeeps CJ-serie kördes från CJ-1 som byggdes i ett fåtal exemplar 1944, ända fram til CJ-10 1987. Med ett undantag CJ-4 verkar inte ha funnits. Jo, faktiskt, här är den enda CJ-4 som byggdes och är som förväntat en blandning mellan CJ-3 och CJ-5. Denna gjordes 1951. 
Jeep på holländska, DAF YA054 från 1951 byggdes i två exemplar men blev det tummen ner och NEKAF som var Kaisers fabrik i Rotterdam kom att bygga Willys Jeepar på licens åt Nederländska försvaret och NATO. 
Och en jätte-Jeep från Letourneau-Westinghouse, TC-264 Snow Buggy var menad som tungdragare för extremt svåra arktiska förhållanden. 
mer laborerande med ledade fordon, Clark Flexitrack från 1961 
Liten buggy-likande sak från Sovjet, ännu ett av de otaliga NAMI-projekten denna med nummer 050A och byggd av Izh 1960
Och samma tankebanor från England, Mini Moke utvecklades från början just som ett militärfordon på hundkojans bottenplatta men den visade sig vara opraktisk mest på grund av avsaknad av markfrigång.
Dom första prototyperna fick tummen ned redan 1960 men man gav inte upp för det 1963 byggdes "the Twini" en Twin-Moke som var fyrhjulsdriven och hade två motorer, men markfrigången var lika usel ännu så det blev ingen mer Twini. Mini Moken kom däremot att bli betydligt mer framgångsrik på civila marknaden, som ett hippt strandraggarfordon och byggdes ända fram till 1993. 
Lockheed är mest kända för sin aspeceilla flygplan coh det legendariska "skunk works" där de hemligaste av de hemligaste vapensystemen och flygplanen utvecklades. Men man gjorde även markbundna fordon där också.
"Pac-Star" ledad skapelse som drev på alla tolv hjulen 1965. 
Twister hette denna kreation från Lockheed med beteckningen XM-808 minst en i civit utförande byggdes också 1965. 
En Lockheed Terrastar kravlar sig upp ur en sjö genom vassen, amphibiebilsprototyp med Rolligonhjul 1967, just Rolligoner har visats lite förut här: http://rolligoner.html, http://ryska-rolligoner.html
Eurojeep var ett storslaget samarbete mellan Tyskland, Frankrike och Italien att bygga ett lätt amphibiefordon för gemensam användning, 1960 initierades projektet av Fiat, Man och Saviem och kom fram med den här sötnosen några år senare. en del prototyperbyggdes men ingen egentlig serietillverkning kom till skott, dock kom de redan byggda fordonen att tas i reguljär tjänst innan projektet slopades 1976. 
1968 gjordes ett nytt projekt Eurojeep med konstellationen Büssing, Hotchkiss och Lancia inblandade istället. 
Och ännu en Eurojeep-prototyp denna gången från BMW/Glas med viss inblandning av MBB. Denna testades 1968-1972 innan den också kom bort i byråkratin. 
Och en annan MBB/BMW/Glas testas i gyttjegroparna 1971. 
Från Sverige, en jättevalp byggdes 1970, L4230 hette denna åttahjulsdrivna amphibie som bara gjordes i ett exemplar. Den skrotades så smånigom och jag var och klappade på den på P4:s skrotgård i Skövde 1994. 
Så gör vi ett litet släktträd över Hummer. vi börjar med FMC XR-311 som mest var en förvuxen buggy med maskingevär 1971. 
Man behövde ett snabbt och smidigt fordon för militärt bruk, riktlinjen var High Mobility Multipurpose Wheeled Vehicle, HMMWV, förenklat "Humvee" som de moderna Hummer felaktikgt brukar kallas.
Och en HMMWV fick man till 1977, denna monstrositet kallas lite felaktigt för Lamborghini Cheetah, men var egentligen bygg d på uppdrag av försvarsmakten av Mobility Technology International,i SAn Jose, Kalifornien. I detta var Chrysler inblandat och vagnen fick en 360" V8 därigenom. Då Chrysler i samma veva förhandlade om att köpa Lamborghini sändes prototypen dit för slutmontering, och visades upp i Lamborghinis monter på Genevemässan 1977. 
Nu var den här mer show än business, glasfiberkaross och dundertrimmad Chryslermotor bak gav förvisso prestanda men försvarsmakten beövde nånting mer praktiskt. Stafettpinnen åkte vidare, men Cheetan kom ändå att stå modell för Lamborghinis egna LM002.
Chrysler-grenen i HMMWV-projektet kom upp med ett annat förslag tillsammans med General Dynamics.
AM general hade bildats som en underavdelning inom AMC 1971 åter efter AMC hade förvärvat Jeep från Kaiser. Och de arbetade också med en HMMWV. ZM-966 hette denna slutgiltiga prototyp som stod färdig 1978. 1984 började man leverera Humvee/Hummern till US Army. 
Teledyne byggde ett antal prototyper på temat. Denna Hummer-liknade farkost med låg profil från 1982 hette XM-998. 
EN ny generation HMMVW är nu på gång, Hummern skall så småningom gå i pension, återigen är förslagen många i jakten på ett kontrakt för detta. Georgia Tech Research Institute presenterade Ultra AP för pressen 2005, ett hypemodern multirolefordon med bättre bepansring än Hummern, och dessutom sex gånger bränslesnålare. Chassi och säkerhet har delvis utformats med hjälp av tekniker från NASCAR, och dessutom är mycket e-teknik integrerat i konstruktionen. 
Rolls på sladd
Detta är mer än bara en gimmick, den här bilen är en rullande testbänk för kommande elbilar från Rolls Royce.
Varför? jo från och med 2012 så kommer nya krav på biltillverkarna att dom skall sänka sitt genomsnittliga utsläpp av CO2 genom hela sin produktionslinje. Därför får vi bland annat se ombyggda Toyotas säljas av Aston Martin: http://astons-anka.html och eldrivna Rolls Royce. En konsekvens av den rådande klimathysterin som snöat in på den ofarliga och helt naturligt förekommande gasen koldioxid.
Under huven sitter tvpå elmotorer som i och för sig itne går av för hackor, sammanlagda effekten är 390 hästkrafter och batteripaketet till detta består av inte mindre än 96 lithium-jon batterier
Plug-in kontakten är som sig bör på Rolls Royce snyggt och mödosamt deisgnad, mer om Rolls och design här:
http://rr-design.html
Och några nyanser rosa igen
pretty-pink.html
dags-for-en-rosachock-igen.html
En given plats i sammanhanget har ju Paris Hilton med sin Bentley.
Mer från kändisvärlden, Evel Knievel var itne känd för modesta fordon eller framförandet av desamma. Cadillac "Mirage" var en pickup byggd på Cadillac Eldorado av Tradition coachwork 1975.
"Playmate pinks" Marilyn Lange 1975 med rosa Porsche 911.
Liv Lindeland med sin De Tomaso Pantera 1972.
Och Lisa baker 1967 med Plymouth Barracuda
Och en som antagligen aldrig tänkt en tanke på att bli playmate. valåret 2010 turnerade Beatrice Ask runt med denna uppsenedeväckande husvagn i rosa tema.
Från filmens värld, i den italienska filmen Avanti från 1972 skymtar denna rosa Fiat 850T, italiens svar på Folkabussen.
Från långköraren Bewitched kommer scenen med denna rosa Chevrolet panel van 1966.
Rosa är inte ett dugg trendkänsligt, kulören fungerar i alla decennier, här Honda S2000 från 2Fast 2Furious.
Kollektivt, en Iveco från West Wight Bus Company är svår att missa.
Men så har vi ju dom legendariska Rosa Bussarna, som kör äventyrsresor till fjärran och exotiska länder och är en välbekant syn i Indien och stora delar av Afrika sen 40 år tillbaka http://www.rosabussarna.com
men man behöver inte åka till hjärtat av afrika med en rosa buss, det räcker med... Örebro.
Mer tungt rosa, Pink Heals foundation är en organistion som hjälper unga kvinnor som drabbats av cancer.
http://www.pinkheals.org/ourstory.htm och här med en rosa brandbil som dragplåster.
Pink Foot 2 är en Pro Diesel dragrace truck!
Och någonstans i mellanamerika rullar en rosa Peterbilt cementtruck helt ogenerat på gatorna
Och slutligen avslutar vi med rosa i den riktigt tunga divisioen. Bara i England kan man väl komma på idén med att låta flickan posera med en stridsvagn helt i rosa.
På trampen i Moskva
Här ser man Moskvitch model 412 i miniatyr på bandet.
Glad ung sojvetmedborgare med sin nya fina trampbil från AZLK.
Mer trampbilar på vift, bilden är från Volgograd 1965, staden som tidigare var känd som Stalingrad.
Schlitz Storslagna buss 1914
George Schlitz hette en entreprenör som startade en bussrutt mellan Brooklyn och New York City. Denna vagn var tidigare världes största hästdroska och drogs av ett tiospann längs samma rutt. Vad Schlitz gjorde var att låta en traktor dra ekipaget istället och utöka den med passagerarbänkar på taket. Hela 120 passagerare kunde nu ta sig ner längs Manhattan med den trehjuliga Knox-traktorn stretandes längst fram, detta måste varit en oförglömlig syn längs New yorks gator, 1914.
Bristols slamkrypare
Bristol-Siddeley byggde dessa två provvagnar med vars främsta uppgift syns tydligt genom observationsrutorna, gigantsika fläktar som skulle suga ner vagen mot banan. Detta nya kapitel i aerodynamik experimenterades det runt 1960, och bilarna har inte så mycket med biltillverkaren Bristol_Cars att göra utan var ett verk av ingenjörskåren hos moderbolaget Bristol_Siddeley
Trehjuligt på västfonten
Som nämnts innan t ex här: grevens-gyroskopiska-bil-1.html så var det inte helt klart hur många hjul som var optimalt för ett motordrivet fordon. Och larvband var en nygammal uppfinning som kom att bli det primära för de första tunga stridsfordonen, tanks, när dom sattes in vid slaget om Sommes i juni 1916.
Men denna märkliga konstruktion daterar sig från 1915, ett trehjuligt fordon med larvband. 
Något senare fick den en bepansrad kaross, men dessa trehjulingar kom antagligen aldrig i närheten av västfronten utan stannade som en kuriositet i ytterligare en av de många återvändsgränderna på uppfinningsrikedomens karta. 
På andra sidan Hindenburglinjen ser vi ett par tyska soldater som är ute på tur med en skock brevduvor. Trots att radio och telefontekniken var väl beprövad så användes fortfarande alterantiva kommunikationer flitigt som t ex brevduvor. Se: pippi-pa-buss.html och signalistens-klagan.html. Fordonet är troligen en Phänomen, dessa trehjuliga nyttofordon tillverkades i rätt stort antal mellan 1907 och 1927.
