svammelsurium

Som fortsättning på italienskt-damernas-drombilar. så kommer här en laddning till med desa concept, prototyper och showbilar från Italien, med tillhörande damsällskap. 


Abarth Scorpione 1970


Carabo.


Ferrari Modulo, som vid något tillfälle alltså varit lackad i svart.


Countach.


Maserati medici, Ital Design.


P33, Pininfarina 1968


Tapiro, som egentligen var en Porsche 914 men här i Giugiaros tappning.


Aston Martin jet 2 är inte heller italiensk innerst inne, men conceptbilen är ritad och byggd av Bertone.


och slutligen Alfa romeo tipo 33 Stradale

Det är något speciellt med stationsvagnar, och förr även såpass att de ofta specialbyggdes. Det tog lång tid för kombin att slå igenom, ävenom man redan på 1930-talet började saluföra karossversionen hos en del tillverkare. 


Willys wagon fanns inte i sortimentent 1937, istället byggdes en del såna här av Cantrell, som även var stora på att leverera just liknande karosser till de större tillverkarna. Willys kom med en egen stationsvagn först 1940.


Volkswagen kom också bli föremål för sådana här konvertieringar, trots att lastutrymmet torde blivit något begränsat med motorn bak, denna byggd av Schwen 1947.


Kombikarosser var främst för nyttotrafik, då främst ambulanser som denna ovanliga Kaiser, som byggdes om av Heinels i Malmö 1951. 


En mycket elegant Allard, med kaross från okänd tillverkare.


Mercedes Benz 170V från Fissore 1951.


Stor och lyxig Hotchkiss från 1951 med karosseri från Mignon&Billebault. 


Ännu en Volkswagen, från Meussen.


Enorm Cadillac ambulans byggd av Ghia-Aigle i Schweiz 1955, mer Cadillac stationsvagnar har skrivits om här: cadillac-lastasnan. och mer-cadillacs-med-bagage.


Ghia Aigle byggde även denna snygga Opel Kapitän 1957 som dom kallade Caravanne.


Rovers P5-serie fanns inte som kombi annat en en bil som byggdes på försök, av Pressed steel Ltd, har tidigare varit med här: forsvann-i-hanteringen.


Det dröjde länge innan Mercedes själva erbjöd sina kunder en kombi, denna 220SE är specialbyggd av Coune i Belgien 1963. 


Ford Anglia sportkombi eller vad man skall kalla den, byggd av Friary som annars byggde kombikarosser på Vauxhall. 

 
Den inte särskilt elegant Tornado Typhoon Sportbrake har även den tidigare figurerat här:
udda-fran-uk-mer-wagons. Den här har däremot fått lite renare linjer. 


EN DKW formgiven i Italien och byggd i brasilien, Fissore hette modellen som var ritad av desamma, enkom för brasilianska marknaden, där Vemag byggde DKW på licens. 1964 byggdes en prototyp till kombi på Fissoremodellen


Ford Mustang har även den konverterats i lite olika varianter till kombis, denna med gott resultat av Intermeccanica.  


Denna underliga Dodge är spanskbyggd, där Barreiros byggde dom med lite egna modifieringar, deras Dart av 1969 års modell har behållt 66:ans grundkaross, och då fanns den även som kombi.

Austin byggde mycket småbilar och den minsta var J40.  Så hette den speciella trampbilen som ju hade A40 som förlaga. Austin satte även upp en egen fabrik för att tillverka dessa småttingar i Wales och det skedde med bidrag från staten, då man gjorde detta som en non-profit verksamhet. Detta för att hela arbetsstyrkan bestod av före detta gruvarbetare  som på ett eller annat sätt invalidierats och som man nu fick i sysselsätting.

J40 byggdes från 1950 ända fram till 1971 i 32098 exemplar. 

 

I inlägget här: http://-planes-commando commander.html visades en Studebaker som lastades omborg på ett plan utanför St Petersburg, Florida. Med största sannorlikhet kommer den bilen härifrån, Stewart Jones salesroom, Studebakerhandlaren i samma stad.


1956 hade Studebaker gått ihop med Packard, och då fick man även dessa i lokalerna, i blott två år innan Packard tog ner skylten för gott 1958. Men man hade också förvärvat agenturen för Mercedes benz i Nordamerika och under återstoden av Studebakers livstid så såldes alltså Mercedes genom Studebaker i amerika.

                 

Att man tycker folk saknar trafikvett är ingen ny företeelse, redan 1940 bilade Ford en organisation som kalldes "Good drivers league". Det var ett projekt att öka trafikmoralen och omdömet främst hos yngre pojkar, och från 1941 kom det även att inkludera kvinnor.  Huvudman för detta projekt var Edsel Ford.  

Man höll alltså något slags tävlingar i trafikvett, 1941 hölls finalerna i detta i Detroit där bilden är tagen. Bakom ratten i den nya Good drivers league-Forden är finalisten från Delaware, fröken Ledia Lymans.

1949 köpte 21-åriga Rudy Schroeder en lott från en lokal krigsveteransorganisation hemma i Perryville, Missouri. Lotten kostade 35 cent och utlottningen handlade om en ny Tucker, den sällsamma nyskapande bilen som hade gjort sensation året innan.


 


Rudy glömde nästan bort sin lott tills han en dag blev uppsökt av en företrädare för veteranförenignen som meddelade att han blivit uttagen till finaldragningen, och det utföll sig att unge Rudy stod som vinnare av bilen.





Tucker hade slutat tillverkas, det blev bara ett femtiotal byggda av den fantastiska vagnen och Rubys Tucker var nummer #1008 och hade gått som demobil hos en återförsäljare i St Louis innan densamma sponsrade lotteriet med den.  Rudy var glad över sin bil såklart, men snart grumlades det en aning, det visade sig vara nästan omöjligt att försäkra den, Tuckers nedgång och fall var vid den här tiden hett stoff i tidningarna, och i samma takt blev bilarna iskalla, nästan omöjliga att sälja, än mindre ville verkstäder eller bilförsäljare ta i dom med tång. Reservdelar fanns knappt och Tuckerbilarna var totalt ute i kylan. 

Lösningen kom efter ett par månader, en dag knackade två män på dörren och erbjöd sig köpa Tuckern rakt av. Rudy fick hela 3500 dollar för bilen och det räckte till att köpa en helt ny Pontiac och ändå ha en bra slnat över. 
De två gentlemännen kom senare att turnera runt med Tucken på mässor och marknader där den visades upp och för 25 cent fick man titta in och provsitta den spännnande bilen. Tydligen en luckurativ affärsidé för enligt uppgift drog dom in runt 20000 dollar på detta åren 1950-51. Efter det såldes bilen till en Les Schaeffer, som även var före detta mekaniker hos Tucker, och kom i sin tur senare att sälja den vidare till Imperial collection där den stod utställd i många år.

Idag ägs den av Chicago Vintage Motor Carriage och dess intendent Stephen Murphy spårade upp Rudy och bjöd honom till Chicago för att återse sin gamla bil, det blev ett kärt återseende för trots att det gått 62 år så har Ruby aldrig glömt sin fantastiska Tucker. 





Men på frågan om han skulle vilja ha en sådan idag svarade han nej, det skulle antagligen bara bli strul med försäkringen idag också...

På 1960-talet lanserade Imperial det rullande kontoret "Mobile director" som skrevs om här:
http://kontoret-pa-vag-imperial-mobile-director.html

Den idén föll inte i så god jord då, men fick faktiskt en eftertrrädare från ett oväntat håll, Tjeckien.  

 

Tatra 613/4 var sista uppdateringen av 613-modellen och byggdes 1991-95, genom en tysk återförsäljare så erbjöd man den även som ett komplett rullande kontor, Mobicom. 


Insidan är slående likt Imperial Moblie director, med snurrstol och uppfällbara bord. Fast kontorsmaterialet är något uppgraderat.  Här finns bärbar dator, TV, video, fax och telefon. State of the art prylar årgång 1992. 
 
Huruvida någon mobicom såldes är oklart, det var inte så många ens kvar i gamla östeuropa som köpte Tatra längre vid den här tiden. 

En annan bild från samma mack som syntes i inlägget igår.



Fast nu är det sommar, och mackföreståndaren servar två damer i en skinande vit Oldsmobile cabriolet istället, men årtalet är detsamma, 1958.

fröken Anne French var dotter till en av Washintons mest notabla doktorer, och han avskydde hästar. Så passande nog öppnades en filial till Locomobile på Connecticut Avenue hösten 1899 och den gode doktorn blev en av deras första kunder.
Men ganska snart var det dottern Anne som tog över rodret på Locomobilen, och dessutom blev certifierad mekaniker på ångsmaskiner.  Körkort hade under 1899 börjat utfärdas lokalt i Washington och hon var den första kvinna som erhöll ett sådant våren 1900.   

Kommer från Gulf 1958, här med en Cadillac som är fylld till brädden med julklappar.  

Dags för temat ROSA igen, denna gång med amerikanskt fokus.


Playmate of the year 1964 Donna Michelle, med årets playmatebil, en helt ny Ford Mustang, i rosa såklart, med rosa scooter och väskset som snitsiga tillbehör.


1969 och Connie Kreski med en tuff Shelby GT500 i rosa.


1956 och Mercurys "dream car" Turnpike XM Cruiser visades på bilsalongerna, i en rosaaktig nyans.


Rosa Jeepar gick att få, specialversionen Surrey Gala kom 1959 och var baserad på den vanliga DJ-3 Dispatchermodellen. Sedermera kompletterades den rosa Surrey Gala med en ljusblå och en mintgrön version.


Vid samma tid så började små underliga bilar från Japan dyka upp på den amerikanska kontinenten, Toyota Tiara visades upp i rosa kulör för pressen 1960. 



Under ett kort tag fanns kulören "Panther pink" hos Dodge, och den dök upp en bit in på modellåret 1970 vilket skrevs om i pretty in pink  Men redan 1969 verkar den använts i annonserna.



Hot rods torde falla in under amerikanskt tema, tufft stuk på  A-Fords coupé, fast varför lacka den rosa?


Cadillac de Ville gick egentligen inte att få i rosa 1994, om man inte var toppsäljare inom Mary Kay, för då belönades man med dessa specialbeställda "Mary Kay edtition" cadillacs som leasingbilar.  Om man behöll sin position i två år så fick man köpa loss den förmånligt. Det fanns dock en klausul mellan Mary Kay och cadillac att om bilen byttes in eller såldes vidare så var det krav på omlackering, de flesta inbytta bilarna blev vita, men ett litet fåtal har slunkit undan som denna ovan.  Mary Kay-bilarna hade till och med en egen färgkod "08" och trim code "WA9601"    

Mer rosachocker i bloggen:  
http://svammelsurium.blogg.se/2009/january/pretty-pink.html
http://svammelsurium.blogg.se/2009/november/dags-for-en-rosachock-igen.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/may/rosa-varre-igen.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/september/racing-rosa.html

Denna vintern har inte slitit särskilt hårt på snöplogarna, men så här såg det ut på Drottningtorget i Göteborg vintern 1924. Trots att lastbilar nu underlättade arbetet så skedde det mesta med handkraft.

Med bilismes antåg så krävdes en storsatsning på vägnätet, för så här såg det ofta ut utanför städerna i början av 1900-talet. Här kämpar sig en Oldsmobile model R upp för stigen med sin lilla femhästars encylindriga motor. Detta räckte dock till för den nätta vagnen som vägde runt 350 kilo och på plan mark hade den en toppfart på lite över 30km/h. "Curved dash" kallades model R på grund av sin svängda frontpanel, och den byggdes mellan 1901 och 1907.  Näst efter hästar torde detta vara den vanligaste synen på gatorna, Curved dash var den första fabriksmässigt massproducerade automobilen, hela 19000 exemplar gjordes totalt.

Detta var möjligt genom standardisering av komponenter och en fabrik med löpande bandmontering, en uppfinning som ofta tillskrivs Henry Ford, men Ransom E Olds var före med att införa detta. Löpande bandet som sådant var dock ingen ovanlig företeelse i annan tillvekningsindustri. 
 

Strandmotiv är evigt populärt i reklamvärlden, bada-med-lada. och strandsimcas. är två tidigare inlägg om detta tema.

 
En Simca till, Ariane Miramas 1958. 

 
Från Nederländerna, hela jolleklubben ute på äventyr och en Renault 16.


Citroen BX fanns i en otalig mängd specialutgåvor "Caribe" från 1986 måste man ju absolut visa upp i en milö med tropiska stränder och vajande palmer.


Likaså AX gjordes i massor med specialutgåvor, denna hette Salsa 1989.


Evigt populära 2CV på stranden


Strandpadda, ID19 1965 på en strand som inte inbjuder till några badutflykter

 
Och ibland så bygger man upp en strand i studion istället, tuffa Alpine A310 i artificiell miljö


Peugeot 304 med ridskolan, om dom har kommit dit med Peugeoten är oklart, och hur bilen själv kom dit är ju oclså mystiskt då det inte finns några hjulspår heller.


Peugeot såldes också i USA där denna bild kommer ifrån, amerikansk 404 wagon i surfarmiljö.



"Jolly" var en specialmodell som Ghia byggde på Fiat 500-600 bas, men även ett litet antal Renault 4CV byggdes som Jolly, högst ett 50-tal skall ha gjorts. Denna på en bild från Hawaii 1960.


En annan Renault av lite senare modell Renault 5 och här har stradraggaren fått napp på riktigt.

I en snöig backe vintern 1908 provar uppfinnaren Otto Zachow och hans svåger William Besserdich ut sin prototyp som är speciellt anpassad för svåra förhållanden som detta, ett chassi med fyrhjulsdrift. Otto Zachow själv sitter baktill och ser nöjd ut.  

Patenten för deras koncept hade utfärdats 1908, senare samma år kom Besserdich att börja producera en egen fyhjulsdriven personbil, Badger, och blev efter ett tag den största producenten av fyrhjulsdrivna fordon i världen.  

Trots patenten så var dom inte först med att laborerar med drivning på alla hjulen, redan 1900 hade en herr Charles E. Cotta patentsökt en automobil med kedjedriven fyrhjulsdrift och dessutom styrning på alla hjulen. Ett par stycken skall även ha byggts med detta 1901-02.  En av de mest kända tidigare fyrkrafsarna var dock Spykers 60HP acerbil från 1902. 



Som sagt så är fyrhjulsdrift av väldigt tidigt datum och främst på tyngre fordon inte alls särskilt ovanligt för över 100 år sedan. Men så finns det dick en slamkrypare i gänget som utdaterar dom allihop, automobilen är bra mycket äldre än från 1885 som brukar anges, självgående vagnar och främst bussar i kommersiell trafik är ett mer än 200-årigt påfund. 

Här är Burstall&Hills Steamcoach, ångdriven vagn där fyrhjulsdriften sköttes via kardan och vinkelväxel, och vad det verkar var den också i och urkopplingsbar, och detta var år 1824! 

Hondas conceptbil WOW visades 2005, och japanerna är gärna glada i att ta ut svängarna utöver det vanliga och ofta långt bortom förnuftets gränser när dom får fria tyglar på experimentavdelningen. WOW liknar mest en reltivtivt vanlig designstudie "Wonderful Open-hearted Wagon" lyder den fullständiga titeln på denna skapelse 


Men WOW passar rätt bra också, för denna bil sätter hunden i fokus, specialanpassad för husse/mattes älskling och behov, därför så är det stora hansdkfacket egentligen en hundbur till Lill-Fido, som även har ett eget A/C-utsläpp. Hela bagaget i bilen är en större hundbur om Stor-Fido också skall med på åktur och har dessutom säkerhetsbälten fästa i golvet. Utöver det är det plana golvet täckt med lättvättade mattor om det skulle hända någon liten olycka.  



Men nej, den låter inte Voff när man tutar...

Dessa Ford model T-lastvagnar står på Centralstation i Göteborg och är redo för avfärd, på rälsen. Just rälskonverterade fordon var inte helt ovanliga förr, rälsbussar var från början just sådana till exempel, och diverse stins, stations och inspektörsfordon har funnis och finns i viss mån kvar än idag. Men frågan varför man någon gång 1920 körde ut tidningar från Göteborgs central på just dessa rälsburna T-Fordar, kvarstår.     

Att sätta kameror på bilar var inget nytt ens 1956, men en TV-kamera däremot var en teknisk bedrift.
Detta system testades av Chevrolet sommaren 1956, där en smidig TV-kamera i en vridbar pod sände bilder i realtid till monitorn i bilen, främst verkar den här användas för att noggrant följa chassits rörelser direkt under färd.

Andra generationens Taunus kom 1952 och då delades de upp 12M och15M, 1957 kom 17M.


12M gick att få som cabriolet genom Karl Deutsch karosseri 1952.  



När nya Taunus P2 kom 1957 fick 12M inte hänga med, istället dröjde det till 1959 innan en ny lill-Taunus presenterades. Denna serie byggdes bara fram till 1962.  


1963 kom serie P4 och en helt ny 12M med V4 motor och som även var Fords första framhjulsdrivna bil







Ovan tvådörrars sedan, nedan coupé.  En fyrdörrars sedan, kombi och panel van fanns också i programmet, modellen avlöstes av P6 1966 som fick större karosser.