Gott nytt år!
Detta nyår bryter vi traditionerna, som ju de senste åren här bestått av Shirley Bassey och Mupparna. Men nu får Shirley och gänget flytta lite på sig för den makalösa strålande Sissel Kyrkjebø!
För den som även vill se Shirley Bassey så är fjolårets nyårshälsning här: svammelsurium.blogg.se/2011/december/
Lucky Seven i Willow Run
Här byggdes först och främst B-24 Liberators, och detta kom att bli det mest tillverkade fyrmotoriga planet genom tiderna med hela 18482 exemplar. Närmare 9000 av dom just i Willow Run.
här står Liberator med nummer 44-50267, som var det sjutusende planet av typen B-24 Liberator somk hade byggts, det fick då det givna namnet "The Lucky Seven" Och lämnade fabriken under likvärdiga ceremonier som när Boeing byggde sin 5000:e B-17, som ju skrevs om här. signerat-exemplar
Dock verkar Lucky Sevens vidare öden vara okända.
Italia Bianco 2
Så här på slutet av året kör vi en vända av dessa till.
Lancia Flavia coupe 1969
Och två vita lådor, Alfa romeo Giulia från 1962.
Lancia igen, vackra Flaminia coupe utanför Pininfarinas huvudkontor.
Och lilla käcka Appia spider med Vignalekaross 1958
Austobianchi A112, hos oss mest känd som Lancia här i något sponsrings/PR-sammanhang
Och från Bertone kom den näpna lilla Fiat 850 Spider.
Och en fiat 600 i sommarvitt.
På den artificella studiostranden 1963 en stor Fiat 2300 Giardienetta.
Och en vit Fiat som hette Bianco, Fiat Panda "Bianco" var en av otaliga limited edtions från 80-talet.
Och betydligt tuffare viting, Fiat Abarth Punto på utställning.
Nya Alfa Romeo Giulietta 2011 också på visning
Cars & Planes - Japancorde
Fyra paddor och en Peugeot står och väntar vid Concorden, Citroenerna ser ut att vara av den lite ovanliga ID Prefecture-modellen, en lyx-ID, eller snik-DS beroende på hur man ser på det. Tydligen kunde man inte uppbringa tillräckligt många, eller så stod den femte på verkstad... Planet är ju en Concorde, men det är lite egendomligt med denna också, då den är målad i Japan Airlines färger, och något sådan fanns väl inte?
Nej, men flera bolag var intresserade av Concorde, som Qantas, Air India, Sabena, TWR , Iran Air med flera. Man hade i flera fall lagt option och order på flygplan, men Aerospatiale hade ingen möjlighet att uppfylla beställningarna. Bensinkrisen 1973 och omfattande legislationer om buller hindrade också Concordens framfart. Japan Airlines hade skaffat option på tre flygplan 1965, fyra år före första flygningen. En av prototyperna lackerades upp för JAL:s representanter på detta sätt, men något mer kom inte bli av affären, när Concorden sattes i kommersiell trafik kraftigt försenat 1976 hade de flesta intressenter dragit öronen åt sig för länge sen.
Uppställning i Kuala Lumpur 1966
Malaysiska polisen har fått nya fina tjänstebilar och de kommer från Australien. Av geografiska skäl är exporten av Holdenbilar något begränsad, men sydostasien ligger ändå någorlunda nära. Och vid den här tiden var Australien det enda landet i närheten som hade en någorlunda biltillverkning. Holden kom igång med bilttillverkning genom General Motors försorg 1948, och var i princip Australiens enda "egna " bil. Här ser man stolta polisofficerare i Kuala Lumpur 1966 som fått nya tjänstefordon. Det rör sig om Holden EH-serien som sjöng på sista versen 1966, och bakom dom skymtar den nya lite större HD-seriens Holdenbilar som hade haft premiär året innan.
Bakvänt hos Honda
att skarva ihop två framändar på en bil som då kan köra framåt och bakåt har ju skett i reklam och showsyfte emellanåt, men denna Honda var dock på fullt allvar.
Vad höll man på med här då? det är inget skämt för firmafesten utan en prototyp för att utvärdera hur fyrhjulsstyrnng skulle fungera rent praktiskt. Det gjorde det också och Honda lanserade denna finess på tredje generationens Prelude 1987.
Femtiofemmor
1955 är en årgång som nästan är klassiks i USA-bilssammanhang. Detta år låg Chevrolet och Ford i topp med respektive 1,7 och 1,4 miljoner tillverkade personbilar. Det var detta år som det gamla mötte det nya, det tidiag femtiotalets bulliga former transformerades här mot det sena decenniets raka, låga, breda formspråk.
Och det är antagligen det som gör dessa modeller så otroligt populära än idag. Här är två exemplar av dessa som anlänt det senaste.
Chevrolet 1955, med lite moderniserat stuk och motor.
Och Ford Fairlane Crown Victoria, märkligt nog hade Fords toppmodell en maffig krombåge istället för luftig hardtop, och detta kostade dryga 300 doollar mer än den vanliga Victoria hardtopen. 33165 stycken såldes som denna utan glastak och ytterligare 1999 stycken med.
En stad blir till.
Här sätts gatsten omsorgsfullt framför en ensam byggnad, det är inte bara ett torg man skall göra, utan här byggs en stad ur ingenting.
På 1950-talet förverkligades en idé som hade funnits sen över 50 år tillbaka att bygga en helt ny huvudstad i Briasilien, från scratch, en "purpose-built", funktionell och ultramodern. Bygget gick snabbt under president Kubitcheks ledning, 1957 antogs stadsplaneringen utarbetad av Lucio Costa, till hans hjälp fanns landskapsarkiten Roberto Marx och den mest berömda av de alla, Oscar Niemeyer, som kom att stå för merparten av de moderna byggnaderna i den nya staden.
Här uppförs TV-tornet, första spadtaget för Staden som kom att kallas Brasilia togs 1957.
Mark röjs undan för undan ju mer underverket breder ut sig på höglandet i Minas Gerais.
Catedral metropolitana, ett av Brasilias mest kända landmärken under uppförandet.
Bostadsbyggnader växer upp, och infrastruktur, i anslutning till staden anlades också en 40km2 stor konstgjord sjö som vattenreservoar.
Brasilia Cine, biograf med 1200 platser och utställningshall, signerar Oscar Niemeyer och invigd 1960.
Nationalkongressen och torget Praça dos Três Poderes färdigställt. den runda skålformade byggnaden är riksdagskammaren, den ena av dom, bakom den ligger senatens kammare i en sfärisk byggnad.
Här studerar Oscar Niemeyer en modellplan över Palacia Alvorada, denna och hela staden byggdes på rekordtid. från första spadtaget 1957 stod alltihop färdigt och övertog officiellt rollen som Brasiliens nya huvudstad den 22:a april 1960. 1987 upptogs den på Unescos världsarvslista. Detta var projektet som krönte karriären för den driftige arkitekten Oscar Niemeyer som nyss gick ur tiden 105 år gammal.
Dagens julhälsning
kommer från Cornelis Vreeswijk, den här har varit uppe på jul innan men det är ju en av de bästa julsånger som gjorts, så det blir repris i år igen, God jul därute allesammans!
Öppet i prototypverkstan
med samma rubrik som för ungefär nåt år sedan på öppet-i-prototypverkstaden.html kommer några fler taklösa alster som inte blev utsläppta.
Lincoln Continental mk II kom att bli den dyraste och mest exklusiva bilen på USA-marknaden under dess korta produktion 1956-57. Den här studien daterar sig dock från 1954, och det fanns alltså planer på att göra en nedfällbar hardtop för mk II. Det blev dock aldrig aktuellt men systemet kom däremot på Ford Skyliner 1957-59. Notera även att på denna tidiga mk II studie har den fortfarande markerade bakskärmar.
Howard "Dutch" Darrin arbetade åt Kaiser-Frazer som var tidigt ute att laborera med glasfiberkarosser. Detta expermenterade man med under krigsåren innan de startade sin bilproduktion 1945. Året efter byggde Dutch denna glasfibersportbil med tydliga drag av de större Kaiserbilarna. Några år senare mynnade detta ut i den mer välkända Kaiser-Darrin Sports 1952, med glasfiberkaross.
Stora fyrdörrars tourer var sedan länge passé 1960, men då valde Lincoln att presentera just en sådan inför 1961, något de kom att vara ensamma om under 60-talet. Cadillac undersökta sjäkva möjligheten att lansera en likadan komkurrent på Fleetwoodvarainten , men av det blev det inget.På årsmodell 1961 byggde man också en helöppen fyrdörrars version på prov men av olika anledningar lät man Lincoln behålla marknaden för denna karosstyp för sig själva.
I europa, en lyxcabriolet på Simca Presidence hade kanske blivit uppskattad men trots det byggdes bara en prototyp 1959.
Likaså Buick Riviera 1963 som aldrig heller blev mer än bara en prototyp.
Austin Futura som cabriocoach? Denna gjordes på förslag av Jensen Motors, som tidigare byggt karosser och olika modeller åt Austin, men den här varianten blev det inget av.
Volkswagen typ3 1500 cabriolet byggdes 1961, men den här öppna modellen fick inte hänga med på premiärvsningen för nya typ 3 i augusti samma år, utan förpassades direkt till museet.
En ganska radikal ersättare för Karmann ghia togs fram 1965, men denna moderna kaross ratades och sattes på museum den också, och den ursprungliga Karmann Ghian fortsattte att leva nästan tio år till.
dagens julhälsning
Kommer från 1951 och Kungliga Södermanlands flygflottilj F11, som flög Spitfire. Våra svenska Spitfire var obeväpnade spaningsplan som fick beteckningen S31. De var av versionen mk.XIX och hade tryckkabin. 50 stycken levererades till flygvapnet och F11 under 1948 och flög i aktiv tjänst fram till 1955.
Posten skall fram
Oavsett väderlek, vintern 1962-63 drabbades Dorset av en rejäl snöstorm, och postbilen som skottas fram ur diket här är en Morris Minor van
dagens julhälsning
kommer från Joe Diffie som berättar den festliga historien om Rudolfs kusin Leroy, the redneck reindeer.
Trojan&Nagls dubbeltwin
Ett annorlunda motorkoncept, är det en dubbeltwin? en böjd rakfyra? eller rent av en halv stjärnmotor?
Två vevaxeltappar skvallrar om att ursprunget är två V2 motorer satta i ett gemensamt vevhus. En komplicerad operation då det samtidigt verkar som om dom är motroterande. Tändningen lär ha styrts av stötstänger som öppnade och stängde brytarspetsar, och en anna uppstättning styrde avgasventilerna. Insugsventilen var en snarkventil som var ganska vanligt förekommande på mindre motorer vid denna tid. Ganska lite är känt om Trojan&Nagls motorcykelproduktion som antas ha förekommit under de tidigaste åren av 1900-talet. Denna avancerade maskin skall ha byggts 1919. Trojan&Nagl var baserade i Kolin, som då låg i den autonoma provinsen Böhmen i det österrikisk-ungerska imperiet, numera en del av Tjeckiska republiken.
dagens julhälsning
Kommer från Philco, som gjorde en julpromotion i Fords tillbehörskatalog, man erbjöd förmånligt en portabel mini-TV för att ha i bilen, 1966.
Italia Inverno
En omgång italienska bilar, och damer i vintermode, från förr.
Alfa romeo Spider har fått vinterklädnad i form av en hardtop.
Damer på skidsemster i en broschyr, Alfa romeo 1900, 1956
Fiat 128S i alpin miljö.
Fiat 131 på bergsvägar
Och en X-1/9 i vinterväglag.
Säkert lite smådragigt men vad gör man inte för en bra bild med en Fiat 124 Spider
Siva Sirio är en sällsynt sak, bara tre prorotyper b yggdes och någon serietillverkning kom aldrig igång. Ritad av Michelotti och visades upp 1967
En inte så vintrig bild, men conceptbilen från Bertone heter ju Tundra.
Och slutligen en bild med både damer och herrar i vinterstass. Italienska alpina landslaget och en tuff sponsorkärra, Alfa Romeo 156 Q4 Crosswagon.
dagens julhälsning
Kommer från Coca-Cola, 1951
Skånska Junkers
I morgondimman på Malmö flygstation, senare kallad Bulltofta, står två tidiga passagerarplan av typen Junkers G24. Junkers var tidigt ute med helmetallplan och deras konstruktione är lätta att känna igen på sina korrugerade paneler. Men dessa två är byggda inte så långt härifrån, utan kommer från Limhamn där Junkers byggde sina plan hos det för ändamålet nybilade AB Flygindustri. Ett skäl till detta var de kraftiga restriktioner som rådde i tyskland efter första världskrigets slut, och Junkers löste efterfrågan genom att bulvanbygga planen i Sverige. På pappret fick inga militära plan byggas och man skulle vara i första hand huvudlevarantör åt ABA, AB Aerotransport. Detta kom det dock att tummas på en del och relativt många svenskbyggda Junkers gick på export och en hel del för helt andra ändamålk än gos och passagerartransport. S-AAAK på bilden såldes vidare till Nederländerna efter en kort tid hos ABA, året är 1925.
dagens julhälsning
kommer från Moppehörnan i Jonsered.
en omgång sällsamma Aprilias igen
Och i princip omedelbart satte karossmakara tänderna i den och klädde med egna alster:
Här kommer några till av de som specialbyggdes både för och efter kriget. Överst en "aerodinanica" coupe från Viotti 1938
Sedanen nedan komemr också från Viotti, följt av en Bertone cabriolet och en dito från Carozzeria Touring. Nästa cabriolet är byggd efter kriget, 1947, av Balbo.
En stationsvagn, Giardinetta på Apriliabas gjordes av Frua 1947, och har tidigare visats här: udda-giardinettas.
Sedanen komemr från Touring, den smäctra roadstern kallades Gran Sport och ett par stycken av dessa byggdes av Ghia. Sist i raden en Aprilia som efterliknar storebror Aurelia väldigt mycket, elegant coupé från Vignale 1949
Den vita cabrioleten kommer från Langenthal I Schweiz, nästa bil som bär tydliga drahg av Studebakers Starlight coupéer från samma tid är ett verk av Monviso. Bertone coupe med modern kaross 1947 och sist en Ghia Gran Sport med lite annan grilöl än föregående.
Sist en cabriolet också från Langenthal, mer om schweiziska karossmakare här: http:/2009/november/sobra-schweiziska-skapelser.
dagens julhälsning
kommer från vårt östra grannland och M.A Numminen.
Cars & Planes - Riviera
Flygplan i fonden är ett populärt tema i äldre reklambroschyrer, Buick Riviera syntes flitigt i bevingat sällskap.
1966
1968
1969
1971
Ingen Buick, men ett plan som hette Riviera, Nardi FN333, sedermera SIAI-Marchetti FN333 var ett italienskt amphibieplan. Utvecklad av Nardi och flög första gången 1952. Sen tog det några år och SIAI-Marchetti tog över rättigheterna och produktionen påbörjades först 1962. 29 stycken byggdes totalt inklusive de tre tidiga prototyperna.
dagens julhälsning
Kommer frånt Hertz som frestar med en fräck ny Chevrolet Corvette roadster som hyrbil, kanske inte den lämpligaste vinterbilen, men tuff är den.
Dubbdäck på burk, va de hittar på...
Sitter du fast? tryck på den magiska knappen och voila... du sitter fortfarande fast!
Eller i vart fall den tilltänkta funktionen, för som jag tror de flesta redan här insett fungerade det här naturligtvis inte något vidare i realiteten. Att detta bara sattes i totalt 188 Camaros och kanske ett femtiotal andra bilar, samt att året efter var option RPO V75 borttrollat ur tillbehörslistorna talar nog för att det inte blev någon succé. Men tydligen hade GM stora förhoppningar på denna finess då burkar, munstycken och hållare fortfarande cirkulerar ganska flitigt på eBay och andra säljsidor.
den mystiska burken innehöll något som kallades "LTC400" vad det är för något mår man nog bäst av att inte veta...
Monteringsanvisning för RPO V75 på Chevelle 1970, fast denna har fått stämpeln "Cancelled" över sig då man slutatde med denna finnes redan före 1970 års mdoeller blev aktuella.
Dagens julhälsning
Kommer från Luke, Leia, Obi-Wan och gänget från en galax långt långt borta, men även Jediriddare bakar pepparkakshus emellanåt.
med luftkudde 1973.
Airbags är inte så nytt som många tycks tro. Mercedes brukar hävda dom var först med detta i början av 90-talet, men det hade laborerats med detta i en rad experimentbilar sen innan dess. Första patentet på detta system daterar sig tillbaks ända till 1951
Men General Motors lanserade detta tillval redan 1973! ACRS innebardubbla airbags, som desstom hade en slags sensor som reglarde hur mycket dom behövde blåsas upp
Dock var det inte för gemene man, första året monterades ACRS-systemet, med dubbla airbags bara i fordon avsedda för federala myndigheter, främst Chevrolet Impala, totalt byggde man 1000 bilar med detta. Lite senare under året kom det även på Oldsmobile Toronado, året efter på Cadillac Oldsmobile och Buick.
det fanns dock en del små irriterande barnsjukdomar med dessa, funktionen var inte helt utprovad och det hände att airbagen i sig självt råkade ta kål på folk vid olyckor...
Så här såg Chevrolet Impala 1973 ut med airbags installerade, antagligen monterades en hel del bort eftersom dom i vissa fall hade visat sig vara livsfarliga. Airbags återkom dock i förbättrat utförande på Ford Tempo 1984. Chrysler var först med att sätta in det som standardutrustning i sina bilar 1988.
Dagens julhälsning
Kommer från Gromit, Wallace och Royal Mail.
P66 - Jensens strukna favorit
Bröderna Alan och Richard Jensen hade redan i unga år etablerat sig som skickliga karossbyggare, tidigt fick man kontrakt på sportiga karosser att leverera till Wolseley och Standard. Under senare delen av 30-talet kunde man realisera sin dröm om att skapap ett eget mårke, Jensens bilar var exklusiva, handbyggda och gjordes i blygsamma serier. Nu spolar vi raskt fram bandet till mitten av 60-talet, och de båda bröderna var nu både åldrade och vid dålig hälsa. I firman fanns nu yngre förmågor vid rodret, Brian Owen, ingenjören Kevin Beattie och den duktigt designern Eric Neale som kom från Wolseley. Nu skulle man ersätta den smått egendomliga modellen CV8 med en ny modernare vagn, och redan från början hade man tänkt återanvända namnet Interceptor, som redan funnits på en tidigare modell från 1949, som bara hade byggts i blott 88 exemplar. Richard Jensen tillsammans med Eric Neale lade upp riktlinjerna och grundformen för den blivande interceptorn, under arbetsnamnet "P66"
Beattie moderniserade CV8-chassiet, och Eric Neale kom upp med en snygg tvåsitstig cabrioletkaross till detta, och P66 stod klar precis för London motor show 1965.
Mottagandet var blandat, men man beslutade sig att gå vidare och bygga en coupé på samma bas, och byggandet av den påbörjades tämligen omgående, till skillnad mot cabrioleten och föregående CV8, som hade glasfiberkarosser, så knackades denna fram i aluminium.
Här uppstod en schism mellan det gamla och nya Jensen, P66 drevs igenom av Richard Jensen och Eric Neale, Kevin Beattie och Brian Owen var av en annan åsikt. Dom ville ha ett italienskt signum på bilen. P66 var i princip helt klar för produktion, när hela projektet revs upp. Kevin åkte till Italien och fick på rekordtid fram en design från Carozzeria Touring, och ett kontrakt från Vignale att bygga den nya karossen, den "nya" interceptor presenterades 1966, mindre än ett år efter projekt P66 hade förpassats till soptunnan. Richard Jensen var inte vidare glad över detta tilltag, men en vilja hade han dock fått igenom i den nya Interceptorn, att i den även få till en fyrhjulsdriven variant, den avancerade FF som hade premiär året efter Interceptorn 1967, och då gick Richard Jensen även i pension.
Kevin Beattie synar den slutgiltiga ritningen till Interceptorn
dagens julhälsning
Kommer från det sojvetiska rymdprogrammet
Vinteröppet
ett par cabrioleter som kommit från soligare breddgrader till lite kargare klimat.
Pontiac Bonneville 1964, en årsmodell som inte är lika vanlig som de mer frekventa 1965-66 års modeller.
Chevrolet Impala cab 1965, en av våra mer populära modeller, här har en till anlänt.
Så är även Cadillac De Ville 1970 utan tak, denna i sober nyans som kallades Sauterne metallic.
Och en ganska ovanlig himmelsblå Pontiac Grand Ville från 1975. Detta var sista året Grand Ville fanns i utbudet, och sista året det gjordes stora Pontiaccabbar, eller cabrioleter över huvudtaget på flera år framöver. Bara 4519 kunder valde en stor öppen Pontiac detta år och för det fick man betala drygt 5900 dollar för.
dagens julhälsning
Kommer från Bell Telephone system, och en uppmaning att vara sparsam med julhälsningarna under den antagligen ganska förtryckta julstämning som rådde krigsvintern 1942
En dag på Axvalla 1912
Axvall är ett känd ort för travfantaster, har man varit militär så förknippas det med pansarcenter och övningsfältet för stridsvagnar. Men långt före det så huserades här arméns första flygskola. Något flygvapen fanns ju inte utan nymodigheten sorterade udner flottan respektive armén med något luddiga gränser. Flygskolan i det här fallet var detacherad av Kungliga Fälttelegrafkåren vid Ing3 i Stockholm, som alltså skickats ut till mitt i ingenstans i Västergötland för att sätta upp en slags flygkår. Denna kår bestod av ett flygplan, en Breguet B1 som Gösta von Porat, tilsammans med de övriga på bilden hade varit nere och upphandlat i Frankrike våren 1912.
Bregueten, liksom många av de tidiga planen i pionjärtiden för svensk aviation havererade ett par gånger, 1915 så illa att den skrotades. Men många år senare samlades delarna från originalplanet ihop och restaurerades till en komplett maskin som stod färdig 1989, detta plan finns nu på flygvapenmuseum i Linköping.
Dagens julhälsning
Kommer från Casa de Cadillac dealer inc 1956.
Kul och kallt på Kattleberg
Norr om Älvängen ligger en märklig liten flygplats, såpass att den inte finns med i den offciella listan, Kattleberg Airport är ett privat fält som "flygplatschefen" Kjell Brattfors anlagt på sin egen tomt! Denna decembersöndag bjöd han på fly-in för flygentusiaster, fast de enda som faktiskt flög dit var vi, med Piper Cherokee spakad av vännen Gert denna något kylslagna söndag. Med klass-2 varning och snöstorm i faggorna valde övriga att ta bilen..
Follow me-bilen på Kattleberg är lite speciell den också...
Inne i hangaren bjöds det på gulasch och fika.
Sen var det dags för Kjell att dra ut sin maskin, en enorm Antonov An-2, som lär vara det största enmotoriga biplanet som någonsin byggts, och dessutom den som tillverkas längst. Produktionen startade redan 1947 och avslutades officiellt så sent som 2002, men troligen sätts det sporadiskt ihop nya sådana här maskiner i Kina. Vidareutvecklingen An-3 med turbopropmotor byggs än idag i Ukraina.
An-2 är 12,4 meter lång, 18,2 meter i vingspann och har en tomvikt på 3,3 ton. Motorn är en stor niocylidrig Shvetsov stjärnmotor på dryga 1000 hästar. Toppfarten sägs vara 258km/h men vad som är mer imponerande är att bjässen kan hålla sig flygande i farter så lågt som 50km/h.
Antonoven vevas igång...
Taxar ut och vänder för att starta i andra banänden, den här saken lyfter inte, den leviterar sig upp..
Interiören i Antonoven känns påtagligt rysk, litegrann som en hotellfoajé i Leningrad 1971...
Och såhär mycket drar du tillbaks rodren vid landning förklarar Kjell.
med moppar och tomtar i Jonsered.
Tvåtaktarnas tomterally har blivit litte av en instutition vid det här laget, för sjätte året i rad avgick tomteparaden från Mopedhörnan i Jonsered för färd in mot centrala Göteborg. Obligatoriska attribut är moped modell äldre och tomtedräkt.
Tomtevarning på stan, karavanen går.
Ett dussin tvåtaktsentusiaster deltog, och väckte gott om uppmärksamhet bland frusna göteborgare, hela tåget anländer till Götaplatsen där det blir spontanfika och värmande glögg. 
Anders "Bostic" Envall i samspråk med Lennart Svensson, som driver mopedhörnan i Jonsered och är central figur runt den här årliga utflykten.
Så fylls götaplatsen av tvåtaktssmatter och blårök när det påbörjas avfärd hemåt Jonsered igen, via Brunnsparken och lite cruising längs avenyn.
multinationellt i importtraden
Att importera en saab till Sverige låter som att gå över ån efter vatten, men ibland är det lite andra orsaker som ligger bakom.
Som till exempel en Saab cabriolet från 1986... Det är för det första strängt taget inte en svensk bil, då dessa byggdes hos Valmet i Finland, för det andra, dessa fick vi i princip inte ens se här, för allihop fick åka utomlands direkt, destination USA.
Saab-kännare ser genast vad som är speciellt med just den här cabrioleten
Det rör sig alltså om en tidig bil ur den allra första serien, det byggdes drygt 400 bilar med den gamla fronten innan faceliften för 1987 hann träda i kraft. Kalifornien var huvudmarknaden och det var också därifrån idén med en öppen SAAB hade kommit från början, ASC byggde prototyperna som ahde visats upp på mässor innan produktionen hade kommit igång. Så detta är en svensk bil med amerikanskt påbrå såld i USA med ursprung i Finland som nu hittat hem, eller vad nu skall kalla det.
Den andra bilen har också en multinationell historik, men den är inte importerad, istället skall den ut ur landet.
När såg ni en sådan här sist? Peugeot 505 presenterades 1979 och kom totalt att byggas i runt 1,3 miljoner exemplar i Frankrike fram till 1992. I Sverige såldes det hyggligt av denna modell som fick stort beröm för väghållning, utrymmen och komfort i biltesterna. Kombin, eller Break som fransmännen envisas kalla dom, var på traditionellt vis en bra bit längre än sedanen och erbjöd ett grottlikt stort lastutrymme, kombinerat med komfort i yppersta klass. Men hur välutvecklad fransk ingenjörskonst än må vara eller bli, så kommer den till korta av tusentals mil i hederligt svenskt saltslask.
Däremot verkar dom ha mindre problem i ett annat extremt klimat, i Afrika. Med plågande temperaturer, brännande sol och vägar som inte ens en älg skulle se som framkomlig, där verkar dom trivas bättre. Genom årens lopp har många med europeiska mått mätt uttjänta Peugeoter, som 304, 405 och även 505 skeppats till Afrika. Så även denna 505GRD Break, för den skall inom kort lastas för avfärd mot Conakry i Guinea på Afrikas västkust. Sista förbrukningsadatum däremot är troligen långt ifrån uppnått
Multinationell var den verkligen, inte bara att dom blivit enormt populära i Afrika. Den byggdes också i en rad länder. I Peugeots Sochauxfabrik byggdes den fram till 1992. Argentina: 1995, Kina: 1997, Taiwan: 1991, Indonesien :1987. Dessutom sattes de ihop i Chile, Egypten, Thailand, Spanien samt av Leyland i Australien. .
GTS från södern
Golf GTi blev snabbt ett begrepp på 70-talet, sportbilsprestanda i en förklätt förnuftig bil. Golf som bilmodell blev ett sådant genomslag att den fick stå mdoell för hela klassen småbilar, golkfklassen. Golf generation 1 ersattes i europa av tvåan under 1983, men ettan kom dock att få ett förlängt liv söderöver, i Sydafrika. Där var utbudet mer skralt, bara femdörrarsmodellen tillverkades och en modell med GTi-ambition kallades GTS med 1,6 litersmotor på 100 hästar. Prestanda var det ignet fel på i den lätta snik-golfen, eller CitiGolf som de hette här.
Citigolf kom i Sydafrika att överleva alla andra generationsskiften i golfserien, ettan tillverkades från 1982 ända fram till november 2009, alltså fem generationer senare. .
en halv special
En halv Oldsomobile Toronado? Vad i allsin dar kan man göra med en halv Toronado?
Jo, denna specialare används för att dra upp sjöflygplan ur spat, då denna bil är framhjulsdriven så ansåg någon att allting bakom förarstolen var onödigt. Baxaxeln anvädes istället framför ekipaget som en slags travers för att lytfa upp planet en bit för att komma upp på land.
Good Years gigantiska
Året är 1931 och detta besynnerliga ekipage syntes rulla runt på turné. Good Year visade upp det största pneumatiska däck som någonsin tillverkats med den enorma måtten 46.00-48" dvs närmare 130 centimeters bredd och nästan samma profilhöjd var det då och troligen än idag det största däck som visats upp.
Swift på vift
En särling i sammanhanget på Bonneville Salt flats, detta är en av blott tre byggda Osca Swift.
Officine Specializzate Costruzioni Automobili- Fratelli Maserati SpA är ett väldigt långt namn som är mer känt under namnet O.S.C.A , racingvärldens stora lilla doldis som skapades 1947 av de tre kvarvarande bröderna Maserati.
Ursprungligen var dom fem, och man hade sålt sin verkstad till till Adofini Orsi 1937, men arbetade kvar inom företaget på ett tioårskontrakt. 1940 flyttade maserati verksamheten till Modena där det finns kvar än idag. När kontraktet löpte ut startade bröderna Ettore, Ernesto och Bindo det nya Osca i de gamla domänerna i San Lazzaro di Saveno. Där kom man fortsätta arbeta med konstruktioner åt i första hand Maserati, och var rena racing och formelbilar. En del skrudades dock upp i civiliserad kostym av firmor som Frua, Vignale med mera och såldes som exklusiva gatbilar.
Mot slutet av femtiotalet hade dock efterfrågan på Oscas racerbilar gått från begränsad till ännu mindre, man måste skapa en överkomlig volymmodell. 1600GT fick motor baserad på Fiat istället för Maserati, men var en avancerad historia vars specification ställdes av Osca åt Fiat. 1600GT visades redan 1960, men någon egentlig tillverkning kom inte igång förrän 1962.
Utställningsexemplaret som visades runt hade kaross från Boneschi, och de kom att byggas tre Oscas med Boneschikaross, dessa tre kallas allmänt för Osca Swift. I väntan på produktionsbilarna så modifierades dessa emellanåt i detaljerna för att hålla intresset vid liv, därför kan de tre exemplaren var lite svåra att hålla isär. De övriga 1600GT bilarna fick mestadels karosser från Fissore, respektive Zagato.Officeillt sägs 127 stycken ha byggts men en del källor hävdar att så lite som 56 stycken hann byggas, för 1963 sålde Maseratibröderna företaget till MV Augusta. Åt vilka man fortsatte utveckla racingprylar under ett par år innan Osca upplöstes helt 1967.
Boneschis monter 1962, där en av Swiftarna fått rektagulära lampor.
De tre Swiftbilarna lär dock existera allihop än idag, den gula bilen hamnade tidigt i USA, och modiferades allt eftersom för hastighetstävligar på Bonneville, det lär vara Swift #1 med chassinummer 0018, den finns idag i Australien tillsammans med bil #0072 som var swift nummer två. Trean finns enligt uppgift någonstans också, men chassinummer på den är okänt.
En dag i Hatfield 1943
Platsen är Hatfield där De Havilland hade sin huvudsakliga sammansättning av flygplan. Här står en grupp Mosquitos som just fått sina vingar bokstavligt talat. Det intressanta vi ser här är att hela vingen är byggd i ett enhetligt stycke och så att säga "träs in" i den färdiga flygkroppen. De Havilland Mosquito liknade inget annat plan, då det det var byggt helt och hållet i trä. Och för att få maximal styrka o konstruktionen utan onödiga girningar, skarvar och annat så blev det nödvändigt att tillverka dom på det här sättet.
Alla porta
Mer italieska damer och dess automobiler, här fångade vid dörren - alla porta.
Autobianchi Bianchina, som även syntes i förra avsnittet av kategorin.
Och här med den större och ganska okända Autobianchi A111, deras största modell någonsin men var ändå blott i Fiat 128:ans storlek.
Autobianchi Stellina var en särling, första italienska bilen som byggdes med glasfiberkaross, skrevs även om här:2009/june/lilla-stellina.
Autobianchis modeller blev i förlängningen Lancia, och här i rakt nedstigande led Lancia Y10 från 1992. Telefon känns lite överdådigt i lilal Y10 Fire då detta ännu var en mycket dyr pryl att installera.
Innocenti var Italiens andra stora doldis, främst byggde man engelska BMC-grejer på licens som denna I5, som omissigenkännligen är en Morrsi 1100/1300. Senare använde man namnet på brasilienbyggda Fiats som såldes i Europa.
Och i sportvagnsklassen, Maserati Ghibli
Iso Grifo IR8
Och avslutningsvis, Countach, med sina innovativa saxdörrar.
Aut
På trampen 1963 med Bunkie
Semon "Bunkie" Knudsen hade en lång karriär inom GM från 1939, och tog över rodret för Chevrolet 1961. Här är han tillsammans med Lawrence H Averill, som var mer verksam inom omrpdet juridik och ekonomi, i vilka han publicerat många böcker. Hans huvudsakliga fokus var bilindustrin, och instiftade även en fond för ungdomar som vill satsa på en karriär i det fältet. Kanske killen på bilden senare kom att få ett stipendium från den fonden? Hur som helst verkar han vara rätt lycklig i att få provsitta en Corvette Stingray trampbil i studion tillsammans med desas två prominenta herrar 1963.
dubbelkommando
Dubbelkommando på bilskolebilar är inget nytt påfund, men i denna tidiga variant verkar det inte slagit konstruktörerna att man kunde sätta det sida vid sida istället. Bild ur Mechanics illustrated 1929.
femtiotalsfenor och nummer
Mer importbilar, ett knippe femtiotalare denna gången.
Buick 1958 är överlag ganska vanliga här, men just en fyrdörrars hardtop Roadmaster är det inte.
Det går fortfarande att hitta Cadillac 59:or, detta är en Fleetwood 60 Special i något bedagat skick
En av femtiotalets mest eftertraktade och legendomspunna modeller, Chrysler 300C från 1957. Detta var en dräparbil på sin tid med sin stora 392" Hemimotor på närmare 400 hästar. Bilen var garanterad en toppfart på 240km/h och varje individuell bil testades före leverans för att uppnå detta. Coupén som denna byggdes i 1918 exewmplar, cabrioleten är dest mer sällsynt med 484 byggda.
Detta exemplar kan dock beskrivas som lite kexigt i underkant...
Rosten har också frätt hål ovanför lytorna ett inte ovanligt fenomen på dessa Chryslerbilar, men det är dock en genuin och hyfsat komplett 300C och bara det gör det värt att ta vara på den.
Inredningen är sliten men ganska hel, den häör bilen är även utrustad med Chryslers "Highway Hi-fi" alltså portabel skivspelare monterad under brädan.
Och så får vi besök...
En annan ganska ovanlig femtiotalare, Mercurys toppmodell Park Lane 1959. Park Lane lastades ned med extra mycket kromgodis, styr och bromsservo, backljus, radio och annat som standard. Den här bilen är dock inte utrustad med den speciella Multi-drive automaten som annars brukade vara standard på dom. 7206 stycken fyrdörrars Park Lanes såldes 1959 och kostade 4031 dollar i baspris.
