svammelsurium

Det senaste har ett antal chevrolet pickuper kommit in,, här står två av dom.  Den främre är av 1953 års modell. Chevrolet 3100-serie med nyttofordon fortsatte liksom personbilarna att bygga på förkrigsmodellen när produktionen återupptogs sent 1945. Men för 1948 gjorde man något märkligt, man kom med en ny truck-serie men lät personbilarna behålla den gamla karossen ett år till. Först 1954 kom man med en modifierad design för desa och det är just en sån som står bakom. Denna kom dock bara finnas under 1954 och fram till april 1955 när den i sin tur ersattes av en helt ny kaross. Därför kallas sena 54:or ibland för "1st series 1955" 
Denna gråa 54:a har 3100-emblem men även 8-bultade lastbilsnav, longbed-flak och lite andra detaljersom mer pekar på att det är den lite mer rejäla 3200-modellen.
  


lackad grill och kofångare var standard, kromade dito var ett "de luxe" option.

Importsidan går kräftgång just nu tack vare en tullorganisation som egendomligt nog aktivt motarbetar import...

Nåja, hur som helst så kommer det ändå in en del trevliga fordon. Tyngdpunkten ligger dock på flyttgodsimport som är undantaget rätt mycket byråkrati, äldre klassiker kommer mer och mer som ro-ro gods från nederländerna. Varför det? jo för att kringå tullens märkliga aversion mot amerikanska fordon så tar man först bilarna till Nedeländerna , tullar in dom där och vips så är det helt plötsligt en EU-bil som tas vidare hit tullfritt.

Hudson är ett märke som man inte ser så ofta i importsammanhang, men denna fina Pacemaker från 1951 har kommit hit.  När Hudson presenterade sin nya kaross 1949 kom den att lanseras som "the step down Hudson" ett nytt chassi gjorde att man kunde sänka karossen mellan ramskenorna, så man alltså klver "ner" i bilen, alla andra bilar fick man fortfarande ta ett steg upp och sätta sig i. Pacemaker var Hudsons billigaste modell som fanns åren 1950-52 och var något kortare än de andra modellerna. Motorn var en 232" raksexa.  


Och vad är nu en Huckster?  Jo i detta fall en Chevrolet från 1926, Huckster kallades dessa små nyttofordon med pikcupkaross. flak och förarutrymmet är dock täckt och modellen har sitt ursprung i det som kallades Depot hack, som beskrivits här: karosslara-del-5.html. karosserna är byggda i trä och rätt primitiva och väldigt få har äverlevt. Denna gröna Huckster lär ha ett förflutet som glassbil och är väldigt välbevarad, slutdestination är Ivars bilmuseum i Hoting.


 en annan trevlig förkrigsbil är denna Ford model A från 1931, dessa brukar oftast komam in som renoverings eller hot rod objekt men den här var riktigt prydlig.


Mycket nyare Ford, Mustanger kommer in flockvis, just denna är en  Roush GT Mustang cab från 2005.  


Just flyttgodsimprotbilar brukar sällan vara några märkvärdigheter, mest är det Volvo, BMW och liknande som folk tar med sig hem från USA. Chevrolet Corvette är också en populär flyttgodssak, men vissa väljer lite udda saker att ta med som souvenirer. Scion är ett märke vi inte ser i sverige annars, men några stycken har kommit in det senaste. detta är en Scion Xb, detta är ett märke som lanserdes av Toyota främst i USA som en slags pop- och ungdomsmodell.


Chevrolet Corvetter är populära av alla årsmodeller, denna cab från 1968 är en originalbil med den maffiga 427" motorn.


Mer flyttgods för det är det enda sättet att importera och få sådana här typgodkända, Pontiac GTO från 2004.  Dessa GTO:s är tekniskt sätt inte ens amerikanska för de byggdes i Australien och bakgrunden till detta skrevs om här: de-forgatna-del-13-holden-monaro-gts.html.  Återupplivandet av Pontiac GTO blev ingen framgång och dessa byggdes bara under en treårsperiod 2004-2006, runt 40000 stycken såldes totalt.  

En annan flyttgods-Pontiac, Grand Prix från 2008 som var sista året för detta modellnamn.  ALla Grand Prix av sista generationen 2004-2008 byggdes i Oshawa, Kanada, och ersattes under 2008 av G8 som dock kom att läggas ner redan i juni 2009, och för året 2010 är det totalt ridån ner för Pontiac som märke.

När en container, alltså en burk kommer med fem bilar lastade så förstår man att det handlar nog itne om Cadillac Fleetwood eller Lincoln Continentals.

Nej däremot så fanns fem små sportvagnar instuvade i den, av ganska modelsta mått. Fem vagnar med helt olika karaktär och som samtliga såldes hyfsat mycket av i USA under tidigt 70-tal. 

Först en bekant, SAAB Sonett II från 1969, bara 1610 stycken av dessa byggdes totalt med V4 motorn, som föregicks av en serie av 258 stycken som hade behållt tvåtaktaren. Av dessa såldes en betydande del till USA som nya.
 

En mer främmande fågel dock är denna söta Datsun 2000 roadster från 1969. Datsuns sportmodeller med början från 1960 är ganska okända här. 1963 fick modellen facelift och hette då 1600 Sports, 1967 kom den större 2000 Sports med 2liters OHC-motor på 135 hästar och femväxlad låda vilket var mycket ovanligt då. Denna 2000 är av 1969 års modell.    


2000 Sports efterträddes 1970 av 240Z som belv en formidabel succé. Den kom att tillverkas fram till 1978 och modellserien uppgraderades från 240Z till 260Z och 280Z som dessutom fick insprutning. Denna tidiga 240Z är från 1971 och trots sin enorma popularitet i USA, Australien och hemlandet Japan är den tämligen okänd här. Det såldes en liten serie av dessa runt 25-30 stycken på prov i Sverige 1973.


Det här var en nostalgitripp för min del då jag själv länge åkte omkring i en 280Z av sista årgången 1978, och det var en ständig källa till debatt då nästan ingen kuden begripa sig på vad det var för konstig bil. Trots att nästan en miljon Z:or byggdes, så är den näst intill helt okänd här i Sverige. Men det är en trevlig bil som lyckades kombinera sport och komfort i perfekt balans och dessutom i ett väldigt vackert skal. Och den har en del överraskningar i sin funktion med som denna smarta detalj, mottorumsbelysning med löstagbar slapplampa, fiffigt. 


En Opel GT åkte med i containern också, den är desto mer bekant för oss i Sverige trots att det inte verkar finnas så många kvar. De såldes också relativt bra i USA med, där de såldes av Buicks återförsäljarnät, och kallas oftast Buick-Opels. oplar-fran-buick.html  Opel GT gjordes åren 1968-73 i lite över 100 000 exemplar.


och den femte bilen, en Volvo 1800S från 1967, liksom sonetten såldes större delen av Volvos 1800 produktion till nordamerika, och på senare år har rätt många av dom fått flytta tillbaks hem.

     

En trevlig udda bil har hittat hit. Det råder väldigt delade meningar om Studebaker Avantis design, men vad som är klart är att den liknar ingenting annat.

Avanti var ett säreget paket, ett krutpaket med extrem aerodynamik från Raymond Loewys penna och en vikt på under 1400 kilo tack vare glasfiberkaross.

Standard Avantin hade en motor på 289" med fyrportsförgasare som gav 240 hästkrafter , denna kallades R1.

Den vita Avantin som nu kommit hit är en däremot en R2, detta innebar kompressormatning och gav då 290 hästkrafter.


Detta räckte gott och väl för att göra Avantin till en av sin tids snabbaste bilar, men detta räckte inte för Studebaker själva som planerade för så mycket mer, snart erbjöd man R3.
Den hade motorn borrad till 304" och förfinades av chefingenjören Eugene Hardig och effekten landade på närmare 400 hästkrafter, och en toppfart på svindlande 273km/h! R-3 Avantin tog titeln världens snabbaste standardbil, men det kom bara att byggas nio stycken av dessa. 

SAmtidigt hade man tagit fram R4 som var 304" motorn utan kompressor fast med dubbla fyrportare, men den kom aldrig att nå produktion. Kanske skulle den vara ett billigare alternativ till den relativt dyra R3, vars prislapp låg nästan 2000 dollar över Chevrolet Corvette, och till och med dyrare än en Cadillac de Ville.

Men däremot byggdes det en R5 på prov, nu använde man bränsleinsprutning från en Indy racer, och monterade två kompressorer. Detta gav runt 575 hästkrafter och vid tester nådde bilen hela 315km/h. 

Studebaker var redan på fallrepet vid tidpunkten för utvecklandet av den makalösa Avantin, fabriken i South bend stängdes 1964 för att flytta det sista av produktionen till Kanada. Avanti Och Hawk-modellen fick inte följa med i flytten. 1963-1964 byggdes totalt bara  4643 Avantis.

Men tillbaks till bilens grundform, design är något som är mycket mer än bara streck och linjer, det är en genomsyrande tanke i en konstruktion. Hos avanti utmärkte sig itne bara designen med att ge extrem aerodynamik, eller gott om plats för fyra personer under det höga välvda taket. Det gav också fördelar för väghållning och säkerhet, i takets C-stolpar så göms en kraftig rullbåge bland annat.

Förarmiljön är exemplarisk, fullmatat med mätare men ändå rent funktionalistiskt. Mätarhusets form fortsätter ut genom rutan och vidare på motorhuven...


Men vad som är mer genomtänkt i den vackra förarmiljön är första intrycket, när man öppnar dörren tänds en lampa som sobert lyser upp mittkonsolen med Avanti-emblemet och de flyginspirerade reglagen till ventilationen. En läcker genomtänkt idé, för första intrycket är ju det som räknas.


Ljus, material, form och funktion, av mästaren Raymond Loewy.



  

trots att tullen uppenbarligen inte vill se privatimport av bilar från så suspekta länder som inte är med i EU, så är det var våra bilentusiaster och många andra vill. Privatimport är inte bara den enskilda människans rätt att få realisera sin dröm om just den där bilen, eller en födkrok för många importörer och entreprenörer. Det är en folkrörelse.
En förkämpe mot byråkratin och oförståelsen hos vissa myndigheter inför detta är ju Sören på http://www.ccv.se/  som här har hjälpt en person att uppfylla sin dröm, importerat och tullat en fin Ford Mustang mach 1 från 1969.  


En annan Ford som anlänt var i mer bedrövligt skick, denna vackra Thunderbird från 1957 har farit ganska illa och fått en rejäl sidosmäll, eller "T-boned" som jänkarna säger.


Och i kategorin optimistka objekt finner vi denna Ford Mustang från 1971-73 nånstans, svårt att säga exakt vilekn årsmodell det rör sig om när det ser ut så här. Nån har iallfall sett till att ha fullt upp de närmaste vintrarna iallfall.


Inte bara amerikanskt från USA, denna stor-mercan, en 300SEL från 1971 har anlänt. Och den har den stora V8:an på 6,3 liter, lika vridstark som törstig motor. Min far hade en sådan här en gång i tiden, tills vintern 1973 då bensinransoneringen infördes...  


Sextiotals fullsize cabbar är vanligt gods, men just Pontiac Catalina från 1969 är det inte.


Och det är absolut inte vanligt att köpa racerbil i USA. Men här har iallfall en klassisk slingshot dragster anlänt.


Vissa bilar har en speciell karisma. Nånting som är större än kontenen av modell, design, skick och allt det där. Denna fina Buick Electra från 1979 känns sådär "rätt" Just brunmetallic med det cremegula "landau roof" och subtila accent stripes och vita däcksidor ger den stora coupén en distingerad och diskret elegans för den som vill färdas sobert utan att verka vräkig. Det rör sig om en lågmilare med snudd på nybilskänsla också.     


Interiören är sober och matchar utsidan väl. Finfinish och design som mer för tankarna till påkostad möbel än en vanlig bilinredning, härligt.



modernare bilar droppar in också, denna Dodge Viper GTS av 1998 års modell har tidigare rullat i Hollywood, och åker nu för egen maskin iväg till sitt nya hem i Karlstad.  


Men de allra flesta tar trailern. Men inte alla kärror anländer en del emigrerar också, denna fräcka Renault 17TS har körts i banracing här i Sverige och skall nu skeppas iväg till Kanada.

Så här ser det oftast ut inne i en container när den anländer, välpackat och välutnyttjat utrymme med tre fullsize bilar. Och inte så sällan står det just en Pontiac Bonneville från 1966 i dom också.


Så här stuvar man alltså ewn tredje bil ovanpå de andra två på ett sinnrikt sätt. När Pontiacen lossaats så ser vi inte mindre än två Chevrolet 60:or på varandra längst in.



50 år senare ser Chevrolet ut såhär. Dessa nya Camaros kommer det in en hel del av också, detta är en fräck SS-model i vitt med klassiska matchande stripes.



Femtiotalare börjar bli allt ovanligare att plocka hem från USA, numer betar man sig igenom beståndet av sextiotalsbilar, men nyinkommen är iallfall den här rosa Ford galaxien från 1959. Det är en Skyliner, alltså "plåtcabben" där man hissar ner hela taket i skuffen när man vill ha vind i håret. Ett invecklat system med elmanövrering skötte det hela, och 1959 var sista årsmodellen med detta.


Ford var alltså på femtiotalet ensamma om att erjuda en plåtcab, på sextiotalet var dom genom lincoln ensamma om att erbjuda en fyrdörrars cabriolet. 1961-1967 byggdes dessa helt öppna Lincolns som dessutom hade bakhängda dörrar. Modellutbudet var ganska smalt uder dessa år, enda modellen hette Continental och fanns helt sonika med fyra dörrar, med eller utan tak. Denna är av första årsmodellen 1961, byggdes i 2857 exemplar.


Fyrtiotalare droppar in då och då, denna maffiga Pontiac Streamliner Eight från 1948 är riktigt tjusig.


Och så säger vi adjö till den nästan unika Marcosen som berättats om tidigare. http:///ett-par-lass-med-fordar.html  De nya ägarna lastade den för färd mot dess nya hemvist Örebro.


Av de 13 som byggdes finns bara sex kvar i livet, dessa var ju menade som racerbilar och komatt köras hårt från första början. Så kommer även denna att göra, för redan nu denna helgen är ekipaget anmält till Anderstorp Historic & sportcar festival!
http://www.anderstorpraceway.com/menu.asp?M=100000577&L=SE

För tillfället är det Ford som gäller, det senaste har det kommit in ett antal representanter av detta märke

Prydlig Ford model A coupe i svart, och en hygglig Ford Mustang från 1967 är två Fordar som nyss hittat hit. Den blåa cabrioleten är också den från 1967, en Galaxie 500 convertible. Stationsvagnen är också den mycket trevlig i skick och utförande. Country Sedan hette dessa wagons. 1956 byggdes hela 85374 stycken sådana, och den flottare Country Squire som hade trädekor på sidorna gjordes i 23221 exemplar.
   

Och en vagn som har viss Fordanknytning, en Marcos Luton Gullwing!


Detta är en i det närmaste unik bil med en spännande konstruktion.  Frank Costin var kunnig både på aerodynamik och mekanik. Med kunskap från flyget byggde han racerbilar som var lättare än alla andra, mest genom att använda trä och glasfiber. Att trimma motorer var inte heller några problem då hans bror Mike Costin grundade Cosworth_Engineering.  Frank slog síg i hop med Jem March och därifrån kommer alltså namnet MarCos.
Dessa vagnar byggdes främst för racing, motorn togs från Ford Anglia och fixades till med Cosworths topp och trim. Chassiet är som sagt en monocoque i trä. Tunna Plywood-skivor limmades till ett lätt och styvt chassi. Vikten på dessa vagnar var blott 475 kilo. Här ser man delvis trästommen titta fram i motorrummet och hur liten den är jämte den stöddiga nya Camaron brevid.  
   

Själva kupén är märkligt hög på den lilla bilen, så gäller ännu mer för Gullwings föregångare Xylon, skälet till detta var att Jem March var en mycket reslig man och byggde bilar han själv kunde få plats i. Just dennna bil är byggd 1962, kördes flera säsonger av en mr. Stephen Minoprio.  1994 hamnade den i USA, totalrenoverades så sent som förra hösten och nu har den precis kommit hit från USA. 
Vi får med detta välkomna en av de mest unika sportbilarna genom tiderna hit, för dessa små måsvingeracers byggdes det bara tretton stycken av. 

Nyinkommen Jaguar XJ-S cabriolet på Nordtrafik. Denna modell presenterades redan 1975 och kom att leva ända fram till 1996. Den här är av näst sista årsmodellen, 1995 och är en Celebration model, 1995 fyllde Jaguar 60 år.

Den långa huven huserade oftast en V12:a men även två sexor fanns på programmet, hur som helst är det en graciös, spänstig design som står sig länge.

Och till hermelinerna, en frän Dodge Coronet coupé från 1970 har anlänt.


och den här fina karamellröda sitter i en Chevrolet Impala från 1963, det är nåt speciellt med just röda inredningar.  


Och passar utmärkt i kombination med silvermetallic lack, detta är en riktigt fin lågmilare som är varsamt skött genom åren.


lite mer medfaren men i gengäld en mycket ovanlig vagn, Oldsmobile byggde 11298 stationsvagnar i den billigare Dynamic 88-serien 1959, inte många verkar överlevt.  Denna är på väg mot Örebro och en total renovering.



Och en del vagnar är bara på mellanlandning,en drös bilar som den fantastiska Nashen, som ju beskrevs mer utförligt här http://luckoppning.html , skall vidare mot Norge. Ja även Ford 57:an, Hudson 40:an och A-forden som visades där har redan fraktats dit, nu var de glada norrmännen ner och hämtade hem dels Nashen.  


Och den fina Lincoln Continental 68:an...


Och vi vinkar även adjö till Pontiac Cheiftain 57:an  

Chrysler årgång 1962 tillhör inte vanligheterna på våra breddgrader, men i samma kontainer stod dessa två skapliga Chrysler Newportbilar.


Newport var basmodellen och en sådan här fyrdörrars hardtop kostade 3106 dollar, New Yorkern kostade över 1000 dollar mer detta år.  Fenorna från året innan var nu borta men annars i stort sett samma kaross.



Kvar från föregående år var också den egendomlga "Astro-dome" instrumenteringen, som först sågs på Chryslers bilar 1960. Space-age design var högsta mode, och den itne bara såg "spejsad" ut, den fungerade lite speciellt också med elektroluminicens. Den lystes upp av ett ämne som blev självlysande när man ledde ström genom det. Och små tunna ledningar ledde även ljus i mätarna nålar, vi pratar fiberoptik för 50 år sen alltså. Knappsatsen till vänster styr automatlådan, och till höger kliamtanläggningen.



Newport hardtop sedanen byggdes i 8712 exemplar och coupén i 11910 ex.

det här är roligare än julkalendern, öppna luckor och se vad kul saker som hittat hit från staterna.

Men först så säger vi adjö till den här Chrysler 300 coupén från 1967, som för egen maskin skall till sitt nya hem i Höör.


Och lite fler nyanlända vagnar, som i sin tur skall vidare mot Norge. Förkrigsbilar är inte så vanliga att se på importen, bilmodeller tenderar att glesas ur med årens lopp. Denna patinerade Hudson hade dessutom fått sina sista nummerplåtar 1958, med andra ord inte varit i trafik på över femtio år.



Titulerades "körbar" och det kanske den varit med om inte motorn legat i skuffen.

Definitivt inte körbar är denna A-Ford från 1930. dessutom ett brilliant exempel på hur man packar maximalt med extragrejor i sin importbil. Bilen fylld till taket och en halv lastbilshytt fastsurrad baktill. 


Ännu en Ford som varit ur cirkulationen ett bra tag, en Fairlane 500 från 1957, också den "körbar" och med slutdestination Norge.



Det är milsvidd skillnad på skick och utförande av vagnarna, en rätt fin Pontiac GTO från 1968 har också ramlat in nyligen


Och så öppnar vi luckan på en container och ser vad som gömmer sig därinne, överst står det en fyrdörrars hardtop Pontiac Chieftain från 1957, patinerad men övrigt en rätt sund bil.  Pontiac kallade länge sina hardtopkarosser för Catalina, i Chieftain serien byggdes över 40000 sådana four door Catalinas. , ytterligare 20000 som Super Chief, och hela 44283 i Star Chief-serien , totalt närmare 125000 alltså. En otrolig siffra som får en att undra hur många skrotpressar som slitits ut...  Totalt byggde Pontiac 334041 personbilar detta år.



Och nästa bil som dras ut i dagsljuset, en riktigt fin Lincoln Continental coupe från 1968. Byggd i 9415 exemplar var detta en exklusiv coupé. Samma år började man även bygga den mer kända och ännu lyxigare mark-III coupén vid sidan om.


1968 var också sista året Lincoln byggde sina lyxbilar på helt egen teknik, efter det kom man att dela mer och mer med Ford LTD. 1968 byggde även lincoln sin miljonte bil.



Och längst in i containern kurar en märklig skapelse...



Såja, Jag kommer väl ut då... få bilar ser väl såhär nyfikna ut.


Det är alltså en av de mest extrema, innovativa och iögofallande fordon av sin tid, en Nash Ambassador från 1950.  Hur och varför dessa är så speciella har jag redan skrivit om tidigare här: http://nash-den-baddbara-bilen.html. 
Och det är ju inte ofta man får skåda en sådan här närmare, en ny detalj för mig på dessa tidiga "Airflyte"-Nash är de hålborrade länkarmarna, detta för lägre ofjädrad vikt som ger bättre väghållning och komfort.
Karossen är ju självbärande, och för att hålla den så lätt som möjligt men ge bästa möjliga stadga sitter det en massa sinnrika stag som styvar upp de stora svulstiga ytterplåtarna, dessa är dessutom justerbara. 

Vad som skiljer 50:an från 49 års modell är den stora bakrutan, som är rejält tilltagen för sin tid. Fast strömlinjeformen gav begränsad bakåtsikt även med denna.  
 

Den egendomliga och funktionella "Uniscope"-instrumenteringen, som bara fanns de två första åren. Under jalusin i brädan döljs klimatanläggningen och radion som var standard på dessa bilar, finesser som var tillval om ens det på alla andra bilar då.


Nash byggde 160354 bilar detta år, plus 11428 av den nya Ramblern, detta är en Ambassador Super sedan som gjordes i hela 27253 exemplar, den mindre Statesman-sedanen byggdes i över 60000 exemplar, mycket få av dessa finns kvar idag. 


Och så går vi vidare och öppnar nästa lucka, och där tittar en fin Studebaker Silver Hawk från 1957 fram. 



 

den här pärlan kom in för ett tag sen... http://fury-i-snon.html

Som nämnts så väntades en likadan Fury cabriolet till landet och den anlände i dagarna.

  

Skicket väsentligt bättre, men långt ifrån nån utställningsvagn. Inredningen är ett hoppplock med grejer från diverse 70-talsmodeller med en dito mitkonsoll, och hemsydda dörrsidor gjord med mycket darrig hand...

Men det är ändå kul att se dessa båda udda vagnar, för en 61 Plymouth cab ser man inte ofta. Sist jag såg en dylik var i Seattle för 15 år sen, och nu står det två på samma stälkle i Göteborg.


Mer projekt, dessa VW-bussar är kult i USA, Samba kallades lyxmodellen med glasrutor runt om och även i taket, 23 stycken inalles. Denna är från 1962 och i visst behov av omvårdnad. I renoverat skick betingar dessa extrema priser idag.


En hygglig Chrysler 300 coupe från 1967 väntar på avhämtning.


Och ännu en Thunderbird av 1960 års modell har anlänt, otroligt populär årsmodell, totalt har vi nu bortåt 100 stycken av dessa i landet.

Plymouth årgång 1961 är inte nån särskilt vanlig modell här, aldrig rönt nån större popularitet med sitt lätt egendomliga utseende.  Så det är ganska sällsynta grejer det här. Fury convertible byggdes i 6948 exemplar och en av dom anlände hit nyligen.


Skicket lämnar mycket övrigt att önska om man säger så, den här bilen är vad som kallas komplett objekt, fast borde istället kallas komplett vrak.  Men hur som helst så är en Fury 61:a till på ingående och det föranleder iallfall mig att tro att denna skall användas som reservdelsbil istället.

En triss trevliga bilar i snön på Nordtrafik, närmast en fin Plymouth Sport Satellite från 1970.  


Däremellan en chevrolet two-ten från 1956 med lite modernare grejer under skalet och längst bort i raden en rätt ovanlig Chrysler 300 coupe från 1968. det gjordes hela 16953 sådana coupéer men trots det så är det en ganska ovanlig modell i vårt land. 300-serien skiljde sig från de övriga chryslerbilarna med egen front och akter. Bucket seats var standard och enda motoralternativet var en 350-hästars 440" maskin.



1965 var första året namnet Caprice användes hos Chevrolet, det var en lyxigare option-paket till Impala som betecknades "Caprice by Chevrolet" först året efter blev Caprice et separat modellnamn. Caprice kom mitt i modellåret, och hann då inte byggas i särsklit stop upplaga. Kryssade man för Caprice-option hos handlaren 1965 fick man inte bara mer påkostad inredning, servo, radio och sånt utan även en kraftigare ram och heavy-duty fjädring.  


I bakgrunden en Chrysler 300 Sport convertible från 1963, också det en rätt ovanlig vagn med 1535 byggda.

Och en lite nyare Cheva, Impala SS från 1994 som nyss anlänt, inte särskilt vanlig bil att se i importsammanhang den heller.
 

Och lite européer som varit stationerade i USA , Porsche 914 byggdes 1969-1975 och utvecklades tillsammans med Volkswagen. Hade mittmotor, fyr eller sexcylinders boxer. Karosserna kom från Karmann.



En Rolls Royce Silver Shadow från 1978, importerad från USA där den verkar ha haft ett lugnt liv, skylten fram skvallar om att den stått på Petersen Sutomotive museum en stor del av sitt liv.


Och en volvo som kommer tillbaks hem, C70-modellen har blivit populär att ta in främst som krockskadade, men denna 99:a cabriolet var hel och fin.



Buick Le Sabre var lite mindre än storebro Electra, och hade alltid ett eget bakparti, denna otvättade men annars fina fyrdörrars hardtop är från 1968.


Vem tidigare ägare varit till denna Le Sabre kan man spekulera i, men en sak är säker, han var mycket noga med att se sig om, för denna jättelika herrejösses-backspegel har jag aldrig nånsin sett innan!

Det här året verkar börja bra på ett sätt, massa trevliga fordon rullar in, mindre bra på ett annat, tullen gör allt för att sätta käppar i hjulet för detta nu.

I USA är pickuper billiga bilar om de räknas som "utility vehicles": Dessa brukar iregel vara undantagna skatter och andra avgifter, och då är det fördelaktigt att köpa en sån i USA och skeppa hem trots relativt höga avgifter på hemmaplan för såpass nya bilar som denna Dodge Ram från 2005.


Och en något äldre pickup har också anlänt, A-Ford från 1929



Lill-Forden Falcon lanserades 1960 men gick att få som cab för först 1963, och på senare tid har det trillat in ett par stycken sådana här i landet. Här en vit Falcon Futura cabbe i trevligt skick.


Sextiotals Cadillas syns inte så ofta på importen numer, vi har redan väldans gott om dom här men denna 66:a De Ville cab såg riktigt fin ut.


Annan frän sextiotalare, Chevrolet Corvette från 1966, bulan på huven och avgasrören på sidan skvallrar om att den här har 1966 års stora nyhet, 427" Bigblockmotorn på 425 hästar.    


Jaguar XJ12 coupé är ingen dussinmodell, 1974-78 byggdes drygt 10000 av dessa hardtop coupéer. Denna 75:a kommer från californien och är en av 821 som fick V12 motor detta året. Efter 1973 var det i USA krav på sk "5mph bumbers" därav den svarta gummiläppen som satt på dessa som såldes västerut.


Den här bilen syntes ju i förra avsnittet men tål att visas igen, 1956 års absolut dyraste bil, Lincoln Continental mk II väntar fortfarande på att bli hämtad


Medans den fina  Packard 400 coupéen av samma årgång hämtades för vidare transport till sin nya hemmvist i Norra Sverige.



I containrarna som bilarna anländer i används rätt mycket trä för att sätta fast surrningar, hjulblock och bygga ramper av. Detta är till stor gagn för en som mig som använder öppen spis i stor utsträckning vintertid. Inte många som kan säga att man eldar med privatimporterat virke från Idaho.

Januari är annars en down-period i de flesta branscher, men importen av kul bilar från USA har inte påverkats nämnvärt av vare sig konjuktur, årstid, eller tullens senaste åtgärder för att jäklas med oss alla som gillar främst amerikanska bilar...


Ett urval av vad som anält under den första veckan av 2010, bland annat denna Buick Special från 1958


Och en riktigt fin Shelby GT350 från 1968, denna har fått en omlack, men är annars av allt att döma en erceptionellt fin originalvagn. 1968 var ett bra år för Shelby, 1253 sådana här GT350 fastbacks såldes.



Oldsmobiles av 1961 års modell ser man sällan, men nu kom det in två fina exemplar nästan samtidigt, en 98 Holiday sedan och denna Dynamic 88 Holiday coupe.



Plymouths Fullsize bilar från förr har inte heller varit särskilt vanliga men det börjar bli ändring på det nu, denna fina Fury III cab från 1969 är snygg i mörkgrön metallic med vit topp och interiör. Bara 4129 sådana här byggdes 1969.


Inte bara amerikanskt från USA, på senare tid har en hel del klassiska Triumphs dykt upp i containrarna. Brittiska sportvagnar blev snabbt poppis i USA när det begav sig, och av det beståndet tullas det på nu, och skeppas hit som denna TR3A till exempel.


Och en lika röd TR4A med hardtop.



Tre fina femtiosexor, Superfin Ford fairlane och två betydligt mer sällsynta skönheter, vid denna tid var Packard på fallrepet, men var ännu en av USA:s mest välbyggda och eleganta prestigebilar, denna 400 coupe kostade $4200 ny och gjordes i 3224 exemplar. Året efter sålde man Studebakers med påskruvade plastbitar och efter 1958 ingenting alls.
 

Det dyraste man kunde köpa 1956 kom från Lincoln och hette Continental mark II. denna lyxcoupe kostade snudd på 10000 dollar, näst dyraste i listan detta år var Chryslers 8-sitsiga Crown limousine som man fick för 2300 dollar mindre! Det säger en del om prestigen på den här vackra vagnen, som byggdes i 2550 exemplar, mäter 5,60 i längd och väger 2,2 ton.  Enda extrautrustningen till dessa var air condition, resten var standard inklusive inredning handsydd i bästa skinn. Stramt elegant och tidlöst var ledordet.


I jämförelse den likaledes påkostade inredningen i Packarden är mer typisk femtiotal, här syns också den speciella "satelliten" vid ratten som är manöverpanel för automatlådan, knappstyrd.  


men den mest besynnerliga bilen första veckan i år som anlänt har omnämnts tidigare, en De Soto från 1942 har kommit hit, det må finnas kanske två eller tre av dessa underliga de Soto 42:or här innan och detta är första gången jag nånsin fått se en själv. 1942:orna hade ju just börjat tillverkats när kriget drabbade USA. Och De Soto hade just lanserat sin nya årsmodell med sina gömda "Airfoil headlights" 

 



Det här är en De Soto Fifth Avenue coupe som innebar lite mer påkost utrustning goch inredning, denna har även inredning i "highland plaid" alltså skotskrutig textil och en annan 1942 endast gimmick, cigarettdispenser i rattnavet. 
 

De gömda strålkastarna sågs aldrig igen efter kriget men cigarettautomaten i ratten kom dock att gå igen på Dodge ökända "La Femme" model 1955-56. 
http:///dags-for-ett-bloss.html


 
 

   
Det rullar forfarande in en hel del kul bilar i vårt land. Överst två Triumph, en TR3A och en TR4A som dessutom har kvar den ovanliga hardtopen.  Dessa brittiska sportbilar blev snabbt populära i USA på sextiotalet, och trots att vi har relativt gott om desamma här så vänder sig folk ändå västerut för att hitta fina ex. Något mer bedagad är däremot Edsel cabben från 1958, en Edsel Pacer cab. Dessa byggdes bara 1876 exemplar, Edsel blev som bekant inte den succe Ford hade hoppats på. Nyare bilar hittar hit också, som denna Pontiac GTO med sexliters V8 motor. den nya GTO-modellen är egentligen en australiensisk Holden Monaro som sätts ihop av Pontiac med lite egna kännetecken. I grunden baserar sig Monaron i sin tur på en Opel Omega. Mer om historiken bakom Monaro hittar vi här: http://de-forgatna-del-13-holden-monaro-gts.html

Och ibland dyker det upp bilar som är långt ifrån mainstream, konstigt nog alldeles för sällan, men denna majestätiska vagn tillhör de mer ovanliga märken, en Pierce-Arrow från 1934.



Firma Heinz,Pierce&Munchauer i New York daterar sig tillbaks till 1865, men från 1872 tog George N Pierce över huvudkontrolen av bolaget och man kom då främst att tillverka cyklar. 1901 presenterades deras första bil, Pierce Motorette, som sedan följdes av mer påkostade vagnar under namnet Pierce Great Arrow, sedermera kortat till Pierce-Arrow.  Ett markant särdrag var att man redan från 1913 fällde in framlyktorna i skärmarna, nånting som blev vanligt först senare hälften av 30-talet.



Pierce Arrow tillhörde de över skiktet av lyxbilstillverkare så deras produktion var aldrig särsklit omfattande, denna model 840A limousine kostade 3400 dollar 1934. I serien 1248A med v12 motor kostade en Brougham limoisine runt 7000. I jämförelse kostade en Ford roadster samma år 475 dollar. Toppåret för Pierce var 1929 med 9800 builar byggda, 1934 blev det bara 1740 sålda, och försäljningen fortsatte sjunka, finalåret 1938 satte man ihop bara 17 bilar.



Det finns bara en handfull Pierce Arrows i Sverige, två kända i registret men en eller ett par till må finnas på museum också.Så därför var det här lite överraskande, ett väldigt svenskt AHK-emblem återfinns i grillen, hkan det vara så att denna spännande vagn har en tidigare svensk historia?  

Lite gott och blandat som ankommit till landet det senaste, först en trevligt och fin Chevrolet Bel Air från 1956.



Thunderbird 1960 var det inte längesen vi rapporterade om sist, nu har det kommit in en till, en coupé denna gång som vid första anblicken ser riktigt fin ut.  


Vid andra anblicken så... stackars pippin har lite ont i plåten , tydligen skall denna annars så fina Thunderbird få ett öde som reservdelsbil.



Inte bara amerikanskt droppar in från USA "Pet Cat" är en Jaguar E-type från Illinois.  Det ser ut att vara det som kallas series "1½" första generationens E-type fast med 4,2 liters motorn som fanns ettt kort tag. I USA kallade man dom för Jaguar XKE. Pet cat behöver lite klapp och omvårdnad för att spinna fint igen som synes.  


Mer som såldes i stora mängder over there och som även tas tillbaka hit är ju vår egen Volvo P1800, och nu har en mycket speciell sådan anlänt. Den har strängt taget inte riktigt kommit hem igen för det rör sig om en 61:a , alltså engelskbyggd P1800, men inte vilken som helst av de 6000 som byggdes av Jensen, utan detta är nummer ETT av dom, alltså den allra första P1800:an överhuvudtaget. 

 

Chassiplåten med "ch nr 1" och  att den är Assembled in England by Jenesen Motors Ltd.


De första 250 vagnarna skickades från England till Sverige för kvalitetskontroll innan de skulle exporteras ut igen, men tydligen slapp inte så många av dom iväg i slutändan.  Denna registrerades i Sverige och såldes här genom återförsäljare. Men sedermera kom den ändå att hamna i USA, där den varit ända fram tills nu.  

Fords Dunderpippi, Thunderbird, är en populär modell i Sverige, ovan en hyfsad coupé av 1963 års modell som nyss importerats, 1963 är dock en årgång som inte är så vanlig här. 

1958-1960 Thunderbirds kallas "Sqaurebird" den lilla nätta roadstern växte och blev fyrsitsig och fanns nu även med tak. Sportigt var det dock fortfarande under huven då den 1958 fick Interceptor Special 352" på 300 hästar, 1960 hade det växt till en 430" på 350 hästar, enkom gjord för T-bird.  


över 92000 Thunderbirds gjordes 1960 av dom var 11860 sådana här convertibles. Ett riktigt fint exemplar som hittat hit nyligen.  Det känns dock som att majoriteten av Squarebirds i landet är just av 1960 års modell, eller har jag fel i detta?  Hur många finns det här månntro? Sören, hohoo, hur många squarebirds har vi här?

Spännande inredningar var alltid Thunderbirds signum, 1960 såg det såhär fränt ut i dom, rymdåldern hade ju kommit vilket avspeglade sig i desigen.