Brassepadda
Nästa helg kommer det vara show på Copacabana, med bland annat veteranfordon, fokus ligger på just franska fordon och på programbladet för detta evenemang tronar just det, en fin Citroen DS.
Smått och gott i NASCAR
Den mest kända och ledande serien i Amerikansk racing heter NASCAR. kraftigt modifierade fabriksbilar, sk "Stock cars" har varit sess signum sen starten 1948, och under storhetsiden på 50 och 60-talet dominereade givetvis de stora vagnarna på banorna.
Men för säsongen 1960 lanserades "compact cars" på bred front i USA, och NASCAr var inte sena att utnyttja detta och bjöd in fabikesteamen med kort varsel att köra en ny serie på Daytona Beach-banan i Florida med just dessa nya småbilar.
Den nya Valiant stormade fram på banorna med stor framgång, man använde den lilla 170" sexan i kombination med Hyper Pak insug, och detta gav Valianten resurser att storma fram på rundbana med snittfarter uppemot 200km/h.
Valiant i täten framför en Ford falcon och Chevrolets nya Corvair på Charloteville säsongen 1960.
Chevrolet bidrag Corvair blev en besvikelse främst för Zora_Arkus-Duntov som hade urtseets att leda tävlinssatsnignen hos Chevrolet, men tiden räckte inte till för att utveckla den helt nya Corvairen till en konkurrenskraftig racer. Modellen hade fortfarande barnsjukdomar med sin luftkylda boxersexa monterad bak och egensinnga bakvagn.
Hos Ford preprarde man sin Falcon med sde små tidsmarginaler som fanns, bakre chassiet togs från stationsvagnen och den lilla 144" sexan försågs med treförgasarinsug och högre komp, den kunde vara nästan 7000 varv med detta.
NASCAR compactserie blev dock en kortlivad succé, efter 1961 års säsong ströks den, men man hade visat att även de små motorerna var att räkna med, och PR-värdet av detta gav bra skjuts åt försäljningen av compacts under sextiotalet.
Men för säsongen 1960 lanserades "compact cars" på bred front i USA, och NASCAr var inte sena att utnyttja detta och bjöd in fabikesteamen med kort varsel att köra en ny serie på Daytona Beach-banan i Florida med just dessa nya småbilar.
Den nya Valiant stormade fram på banorna med stor framgång, man använde den lilla 170" sexan i kombination med Hyper Pak insug, och detta gav Valianten resurser att storma fram på rundbana med snittfarter uppemot 200km/h.
Valiant i täten framför en Ford falcon och Chevrolets nya Corvair på Charloteville säsongen 1960.
Chevrolet bidrag Corvair blev en besvikelse främst för Zora_Arkus-Duntov som hade urtseets att leda tävlinssatsnignen hos Chevrolet, men tiden räckte inte till för att utveckla den helt nya Corvairen till en konkurrenskraftig racer. Modellen hade fortfarande barnsjukdomar med sin luftkylda boxersexa monterad bak och egensinnga bakvagn.
Hos Ford preprarde man sin Falcon med sde små tidsmarginaler som fanns, bakre chassiet togs från stationsvagnen och den lilla 144" sexan försågs med treförgasarinsug och högre komp, den kunde vara nästan 7000 varv med detta.
NASCAR compactserie blev dock en kortlivad succé, efter 1961 års säsong ströks den, men man hade visat att även de små motorerna var att räkna med, och PR-värdet av detta gav bra skjuts åt försäljningen av compacts under sextiotalet.
Import i blått
En container med blåa bilar öppnades på Nordtrafik i veckan, och det var två riktigt fina blåa vagnar som rullades ut ur den.
Cadillacs framhjulsdrivna lyxbjässe Eldorado är ganska vanliga i Sverige, iallfall som cabriolet. En bidragande orsak till populariteten var att dessa hade den största motor som satts i en serietillverkad bil, 500 kubiktum eller 8,2 liter. Men hur många coupéer av dessa ser man? Inte många alls men nu har en superfin Eldorado coupé från 1973 anlänt, med mätarställning på bara 28000miles, dvs ungefär 4500 svenska mil.
Bilen är dessutom "trippelblå" blå lack, blått vinyltak och en inbjudande inredning i blått skinn.
Nästa blåa pärla backas ur, och det är en Plymouth 'Cuda från 1971.
Cuda och Barracuda poresenterades 1970 och denna årsmodell är den mest populära, årgång 1971-74 syns betydligt mer sällan, 6228 sådana här Cuda coupéer såldes 1971, och denna har 340" med fyrväxlad manuell golvväxel.
Cadillacs framhjulsdrivna lyxbjässe Eldorado är ganska vanliga i Sverige, iallfall som cabriolet. En bidragande orsak till populariteten var att dessa hade den största motor som satts i en serietillverkad bil, 500 kubiktum eller 8,2 liter. Men hur många coupéer av dessa ser man? Inte många alls men nu har en superfin Eldorado coupé från 1973 anlänt, med mätarställning på bara 28000miles, dvs ungefär 4500 svenska mil.
Bilen är dessutom "trippelblå" blå lack, blått vinyltak och en inbjudande inredning i blått skinn.
Nästa blåa pärla backas ur, och det är en Plymouth 'Cuda från 1971.
Cuda och Barracuda poresenterades 1970 och denna årsmodell är den mest populära, årgång 1971-74 syns betydligt mer sällan, 6228 sådana här Cuda coupéer såldes 1971, och denna har 340" med fyrväxlad manuell golvväxel.
måndagsblandning från Nääs
Måndagskvällarna rullar oförtrutet vidare på Nääs, och även om hösten börjar stå för dörren så minskar inte tillströmningen till denna populära fikakväll. Det är ganska intensivt, vid sex är nån handfull på plats, halvsju nästan fullt och köerna tillfiket ringlar långa, vid åttatiden är det återigen bara en handfull kvar.
Trevlig Dodge Coronet 69:a så kallad "White hat special" som synts innan här och var i bloggen rullar in, följt av en Mercyrt Montclair från 1957. En annan bloggbekant, Giselas fina och ovanliga Pontiac 2+2 från 1966 som det står mer om här: http://pontiac-22.html. Den burleska vita coupén är inte en Excalibur som många tror utan en ännu mer ovanlig CMC Tiffany, byggd på Ford-bas, syns flitigt i göteborgsområdet på säsongen.
Jänkebilsdominansen på Nääs bryts av en Hillman Minx från 1960, med en deisgn som tydligt flirtade med USA blev detta en populär modell, I sverige såldes 532 Hillmans detta år, av dessa kan det högst finnas en handfull kvar. Hillman upphörde existera 1976. Åren 1962-63 fanns Thunderbird att få som tvåsitsig "roadster" men detta är en 65:a och hur kommer det sig? Jo trots att roadstern aldrig blev populär kunde man ändå beställa detta "rodaster tonneau cover kit" under ytterligare några år för 269 dollar extra att täcka över baksätet med.
Buick från 1966, men en annorlunda sådan, detta är en Le Sabre som förutom längden också skiljer sig markant i bakpartiet från den så mycket populärare storebror Electra 225.
Ett par lastvagnar från Ford. Personbilspickuper var inget nytt när dom slog igenom på sextiotalet, redan model A var populär som detta 1930. Här brevid sin efterföljare Ford Ranchero från 1965.
Nåst äldst efter A-Forden denna måndag på Nääs, Chevrolet Master cabriolet från 1938, av över 460000 byggda Chevroletts detta år vara bara 2787 cabbar. En annan ovanlighet, 1951 sjöng de vackra fastbackarosserna på sista versen innan de återuppstod på sextiotalet, hos Buick hette dessa "sedanet" och denna fina svart Super De luxe sedant gjordes bara 1500 exemplar. Näst i raden en bländande vit Imperial Crown från 1959, med 4714 gjorda i hardtop sedan utförande var detta faktiskt Imperials mest sålda modell detta år. Chryslers från tidigare hälften av femtiotalet ser man sällan, och de byggdes inte heller i stora volymer, men 8365 sådana här Windsor club coupéer såldes 1951.
Triumph TR6 från 1970 letar plats bland alla stora bilar, prydlig Ford Torino från 1969 gör detsamma. Mercedes SL-bilar från sextiotalet kallades "Pagoda" och är en av mina favorit-Mercor, denna 280SL är bland de sista från 1971. Och kvällens "varför inte" idé, Porsche ombyggd till A-traktor!
Kräftkalas på dansered
Vi har haft kräftskiva.
Johanna och Cissi gör sig ordning för kvällen, dom har lite grann missat det där med att här i Härryda innebär frasen att klä upp sig för fest, på sin höjd att man tar på sig rena kläder...
Lite kräftfrossa och en utsocknes gäst, Birger Granli som annars är en av de bättre sadelmakarna vi har i landet gillade partyt med. Mer om hans verksamhet på: http://www.onestopshop.nu/
Och Olle var ju givetvis med, han visade hur en hund kan bli frustrerad på riktigt. Alltså vill äta allt, men gillar ju inte kräftor, vill äta, kan inte, vill... matte , hjälp mig nu. Stackarn stirrade i timmar på kräftfaten.
Och nubbe inmundigades med, i rätt så rask takt, sen kom nubbeflaskorna i 70cl mått, å tog slut i samma takt...
Tja, den som minns mer av kvällen kan väl skriva en kommentar...
Tidigare hålligång på Dansered här: http://pa-dansered.html
Johanna och Cissi gör sig ordning för kvällen, dom har lite grann missat det där med att här i Härryda innebär frasen att klä upp sig för fest, på sin höjd att man tar på sig rena kläder...
Lite kräftfrossa och en utsocknes gäst, Birger Granli som annars är en av de bättre sadelmakarna vi har i landet gillade partyt med. Mer om hans verksamhet på: http://www.onestopshop.nu/
Och Olle var ju givetvis med, han visade hur en hund kan bli frustrerad på riktigt. Alltså vill äta allt, men gillar ju inte kräftor, vill äta, kan inte, vill... matte , hjälp mig nu. Stackarn stirrade i timmar på kräftfaten.
Och nubbe inmundigades med, i rätt så rask takt, sen kom nubbeflaskorna i 70cl mått, å tog slut i samma takt...
Tja, den som minns mer av kvällen kan väl skriva en kommentar...
Tidigare hålligång på Dansered här: http://pa-dansered.html
helg med annat race, ankrace
Lördag bjöd på racing av helt annat slag, det var dags för det årliga ankracet i Landvetter, som arrangeras av Landvetter idrottsällskap. För den som inte vet vad ett ankrace är, så är det ett slags lotteri. man köper en lott i form av en ankbiljett. Sen slängs ett tusental knallgula numrerade plastankor i ån och flyter med strömmen ner mot målgången.
Publik väntar med spänning på att de första ankorna skall passera under bron, olyckligtvis blåste det motvind så alla blåste uppströms igen.
Men en inlånad brandspruta satte det på rätt kurs igen.
Ankgeneral Leif Bengtson väntar med spänning vid mål, här kommer tätklungan och nånstackare måste göra hundgörat med, stå i ån och räkna ankor. Malin, Karin och Camilla har dukat för lite picknick vid åkanten.
Men den stora grejen med ankracet och kringaktiviterna med grill, öltält och uppträdanden är gemeskapen. Landvetter har vuxit väldigt de senaste decennierna och förlorat det mesta av den prägel av småstad på landet som det en gång hade. Detta är synd då mycket av sammanhållning och socialt patos blir så grundlöst i en moderniserad förort där de flesta är inflyttade från någon annanstans, ett främligskap i sin egen stad. Men en gång om året kan man återuppleva den mysiga byalika gemenskap som det en gång fanns i bygden, vid ankracet, som går av stapeln helt rätt vid stationsgatan, vid ån i närheten av stationshuset som är den allra äldsta delen av det gamla Landvetter.
Publik väntar med spänning på att de första ankorna skall passera under bron, olyckligtvis blåste det motvind så alla blåste uppströms igen.
Men en inlånad brandspruta satte det på rätt kurs igen.
Ankgeneral Leif Bengtson väntar med spänning vid mål, här kommer tätklungan och nånstackare måste göra hundgörat med, stå i ån och räkna ankor. Malin, Karin och Camilla har dukat för lite picknick vid åkanten.
Men den stora grejen med ankracet och kringaktiviterna med grill, öltält och uppträdanden är gemeskapen. Landvetter har vuxit väldigt de senaste decennierna och förlorat det mesta av den prägel av småstad på landet som det en gång hade. Detta är synd då mycket av sammanhållning och socialt patos blir så grundlöst i en moderniserad förort där de flesta är inflyttade från någon annanstans, ett främligskap i sin egen stad. Men en gång om året kan man återuppleva den mysiga byalika gemenskap som det en gång fanns i bygden, vid ankracet, som går av stapeln helt rätt vid stationsgatan, vid ån i närheten av stationshuset som är den allra äldsta delen av det gamla Landvetter.
Fredagsrace på piren med några comebacks
Femte racet i år på nya Piren, och vädret var på vår sida denna gång med.
En vagn som inte syns på sådana här race längre sen den började gå riktigt fort förärade oss med ett besök, det handlar om Anders Bostic Envalls fräcka och snabba Impala SS, som skulle ner och träna 60-fotsreaktioner inför kommande helg på Moholmstrippen.
Nu bar det sig inte bättre än att en packbox lossnade i första repan, så resten av kvällen gällde pallbocksracing istället.
Nedan ser vi den svarta besten i depån, och en annan comeback i blårutig skjorta, Peter Karlsson som vart med oss en del förr kom der på Piren för att plåta lite racebilder som går att se på:
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Falbum.php%3Faid%3D103840%26id%3D563870097%26l%3D0f4073bed2&h=b0e8854f930bb3430a5f1734ccb40690
Några av kvällens snabbaste ekipage, Kenny med Cobran och Jari körde bra fort med den gröna 200SX:en på 7,58. En äkta Alpina-BMW är inte varje dag man ser och en glad ägare som verkligen ger järnet med sin Alpina B7 Turbo. Men även rena standardbilar kommer ner och testar för skojs skull med som här en Subaru Impreza kombi.
Och nästa comeback, efter inte speciellt mycket övertalande fick jag ner Emelie som så ofta stod starter förr både på Piren och ute på Säve, vilket var jätteroligt, välkommen tillbaka till plattan, Em!
Starterns funktion på race är mycket viktig, startern är bossen på plattan helt enkelt. Skall ansvara för att banan är fri, bilar står rätt, kommer in röätt i stage, att förare/team sköter sig och och följer starters tecken, och framför allt att det flyter på. Allt detta är Em mästare på att hantera, en av de bättre starters som finns att uppbringa.
Och med nygammal starter på banan så måste man ju spexa till det lite också, undrar vad hon tänkte när vi smög upp den här på startlinjen...
En vagn som inte syns på sådana här race längre sen den började gå riktigt fort förärade oss med ett besök, det handlar om Anders Bostic Envalls fräcka och snabba Impala SS, som skulle ner och träna 60-fotsreaktioner inför kommande helg på Moholmstrippen.
Nu bar det sig inte bättre än att en packbox lossnade i första repan, så resten av kvällen gällde pallbocksracing istället.
Nedan ser vi den svarta besten i depån, och en annan comeback i blårutig skjorta, Peter Karlsson som vart med oss en del förr kom der på Piren för att plåta lite racebilder som går att se på:
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Falbum.php%3Faid%3D103840%26id%3D563870097%26l%3D0f4073bed2&h=b0e8854f930bb3430a5f1734ccb40690
Några av kvällens snabbaste ekipage, Kenny med Cobran och Jari körde bra fort med den gröna 200SX:en på 7,58. En äkta Alpina-BMW är inte varje dag man ser och en glad ägare som verkligen ger järnet med sin Alpina B7 Turbo. Men även rena standardbilar kommer ner och testar för skojs skull med som här en Subaru Impreza kombi.
Och nästa comeback, efter inte speciellt mycket övertalande fick jag ner Emelie som så ofta stod starter förr både på Piren och ute på Säve, vilket var jätteroligt, välkommen tillbaka till plattan, Em!
Starterns funktion på race är mycket viktig, startern är bossen på plattan helt enkelt. Skall ansvara för att banan är fri, bilar står rätt, kommer in röätt i stage, att förare/team sköter sig och och följer starters tecken, och framför allt att det flyter på. Allt detta är Em mästare på att hantera, en av de bättre starters som finns att uppbringa.
Och med nygammal starter på banan så måste man ju spexa till det lite också, undrar vad hon tänkte när vi smög upp den här på startlinjen...
En fullspäckad helg del två
Flygdagarna på viared krockade med ett annat event jag sett fgram emot, Vårgårda drag challenge. Så jag åkte direkt från Viared upp till Vårgårda lagom till lördagens avslut och vidhängade depåhänget med gänget runt SHRA Borås. Ett gäng man sällan har tråkigt med.
Grillarna tänds, med varierande framgång. Tokfjöla klanen tar för sig av det nygrillade. Även Spenat, famlijen ritseson och MDRF-gänget på plats i depån.
På söndan sken iallfall solen men föregående dags regn hade skrämt iväg en hel del av startfältet, sådet bjöds pårunt ett femtontal kärror på strippen denna dag.
Men oavsett stort eller glest startfält så är Altereds fräna att se i aktion.
Lahderantas Camaro har fått tillbaks kompressorn, och en annan välbekant bil, Grottköpings-Opeln i nya händer är en ruggigt snabb sak. Stefan värmer däcken i sin Duster och en Cammaro värmer på likaså.
Chevrolet 57:a allt annat än original, Chevelle från 1967 är en sällan sedd årsmodell. Dodge Chargern är från 1969, och dagens enda motorcykel, Triumphchopper direkt från 70-talet. Just denna hoj är byggd runt 74-75 och kördes faktiskt flitigt på Vårgårda under den perioden och gjorde nu ett återbeök på Viking raceway som detta fält kallades under sin storhetstid.
Och så avslutar vi söndagen med en gruppkram på startplattan !
Grillarna tänds, med varierande framgång. Tokfjöla klanen tar för sig av det nygrillade. Även Spenat, famlijen ritseson och MDRF-gänget på plats i depån.
På söndan sken iallfall solen men föregående dags regn hade skrämt iväg en hel del av startfältet, sådet bjöds pårunt ett femtontal kärror på strippen denna dag.
Men oavsett stort eller glest startfält så är Altereds fräna att se i aktion.
Lahderantas Camaro har fått tillbaks kompressorn, och en annan välbekant bil, Grottköpings-Opeln i nya händer är en ruggigt snabb sak. Stefan värmer däcken i sin Duster och en Cammaro värmer på likaså.
Chevrolet 57:a allt annat än original, Chevelle från 1967 är en sällan sedd årsmodell. Dodge Chargern är från 1969, och dagens enda motorcykel, Triumphchopper direkt från 70-talet. Just denna hoj är byggd runt 74-75 och kördes faktiskt flitigt på Vårgårda under den perioden och gjorde nu ett återbeök på Viking raceway som detta fält kallades under sin storhetstid.
Och så avslutar vi söndagen med en gruppkram på startplattan !
En fullspäckad helg del ett
Det händer mycket nu, så mycket att jag halkat efter en vecka här, men här kommer förra helgens övningar som börjar på Viared och flygdagarna där.
Borås flygklubb bjöd på en imponerande samling maskiner, Biltemas P-51 Mustang spänner musklerna för publiken. Musklerna består av en 27 liters Packard Merlin V12 motor på styvt 1500 hästkrafter
Chipmunkgänget bekymrar sig över något, men inget som var allvarligare än att Kalle-Urban kunde lyfta en stund senare. Spitfiren SE-BIR på plats och flyg bejublad uppvisning, tanken var att båda Biltemas Spitfires skulle vara på plats redan på lördan men vädret satte stop för det. Istället dök den upp på söndan och det kunde genomföras något unikt, roteflygning med två Spitfires i svenskt luftrum.
En annan sak som inte flugit i svensk luftrum på många år, Consolidated PBY Catalina kom från England med piloten Chris Noon. Detta är en stor pippi som ser klumpig ut på marken vid start, men Chris gjorde några fina långsamma överflygningar som torde ge termen luftvärdighet en ny innebörd.
en av flera Tiger Moth på plats lyfter. Det demonstrerades matbombning med en MFI. SÅ här fick man ut mat till de nödställda i Biafra under kriget där under ledning av Gustav von Rosen, och just detta plan var faktiskt med i den kampanjen under slutet av sextiotalet. Sen bröts det för en överflygning av J29 Tunnan. Mer från SAAB på plats, Saab performance team visade upp sina konster på banan.
Vädret tilltog dock med regn mot slutet av dagen, i detta regn avslutades lördan med en hisnande uppvisning i den högre skolan aerobatik, Jurgis Kayris trotsade vädret och tyngdlagarna med sin Sukhoi Su-26.
Borås flygklubb bjöd på en imponerande samling maskiner, Biltemas P-51 Mustang spänner musklerna för publiken. Musklerna består av en 27 liters Packard Merlin V12 motor på styvt 1500 hästkrafter
Chipmunkgänget bekymrar sig över något, men inget som var allvarligare än att Kalle-Urban kunde lyfta en stund senare. Spitfiren SE-BIR på plats och flyg bejublad uppvisning, tanken var att båda Biltemas Spitfires skulle vara på plats redan på lördan men vädret satte stop för det. Istället dök den upp på söndan och det kunde genomföras något unikt, roteflygning med två Spitfires i svenskt luftrum.
En annan sak som inte flugit i svensk luftrum på många år, Consolidated PBY Catalina kom från England med piloten Chris Noon. Detta är en stor pippi som ser klumpig ut på marken vid start, men Chris gjorde några fina långsamma överflygningar som torde ge termen luftvärdighet en ny innebörd.
en av flera Tiger Moth på plats lyfter. Det demonstrerades matbombning med en MFI. SÅ här fick man ut mat till de nödställda i Biafra under kriget där under ledning av Gustav von Rosen, och just detta plan var faktiskt med i den kampanjen under slutet av sextiotalet. Sen bröts det för en överflygning av J29 Tunnan. Mer från SAAB på plats, Saab performance team visade upp sina konster på banan.
Vädret tilltog dock med regn mot slutet av dagen, i detta regn avslutades lördan med en hisnande uppvisning i den högre skolan aerobatik, Jurgis Kayris trotsade vädret och tyngdlagarna med sin Sukhoi Su-26.
onsdag på kajen med sol
onsdag på alternativplatsen vid Barken Viking, en hel kväll med uppehåll och stor trängsel på kajen.
Vi börjar med Volvo, en Duett står parkerad bakom en fin Ford Anglia. Och en PV831 "Droska" en gång relativt vanlig, numer nästan utrotad, 8126 vagna bygdes i PV830-serien åren 1950-58. Så grönt det kan bli, östtysk Wartburg 353 heter den här modellen från 1986, vad färgen heter vet jag inte, men migrängrön kanske? Mera kermitgrönt, ovanlig engelsk Marcos från 1968.
Rovers modellserie P4 hängde med länge, denna P4/100 är från 1960. Ingen onsdag utan paddor, två av tre närvarande grodögda fransoser på plats, D Special från 1974 och DS20 Pallas från 1973. Desto ovanligare är hot rods och kustoms på kajen men en tuff A-Ford dök upp i gammalt stuk.
Tungviktare med tungvrickande namn, 1962 hade Imperial Crown bytt namn till Imperial Crown Imperial, som de fåtaligt Ghia-byggda limousinerna tidigare hade hetat. 1958 kom Chevrolet nya toppmodell Impala, men hette egentligen Chevrolet Bel Air Impala Sport coupe, Impala blev egen modellserie först året efter. Hojar dyker upp i stora mängder på onsdagarna med, här en vacker Moto Guzzi parkerad vid en Indian från 30-talet. Christian visar upp sin udda BFG, vilket var en fransk touringmotorcykel som egentligen byggdes åt polisen. Motorn kom från Citroen GS.
En raritet, klassisk Ferrari 250 GT från 1953 ser man inte ofta i vilt tillstånd. Cadillac 1958 däremot är en vanligt förekommande inplanterad art idag. BMW:n är från 1959, dessa kallas för "barockängel" och hette först 502/503, seanre som denna 2600. Buick Limited från 1958 är mäktig, bara 832 byggda men trots det rätt allmänt förekommande i hela landet.
resten av bilder från denna onsdag på: http://www.facebook.com/album.=b0b28b0a98
Vi börjar med Volvo, en Duett står parkerad bakom en fin Ford Anglia. Och en PV831 "Droska" en gång relativt vanlig, numer nästan utrotad, 8126 vagna bygdes i PV830-serien åren 1950-58. Så grönt det kan bli, östtysk Wartburg 353 heter den här modellen från 1986, vad färgen heter vet jag inte, men migrängrön kanske? Mera kermitgrönt, ovanlig engelsk Marcos från 1968.
Rovers modellserie P4 hängde med länge, denna P4/100 är från 1960. Ingen onsdag utan paddor, två av tre närvarande grodögda fransoser på plats, D Special från 1974 och DS20 Pallas från 1973. Desto ovanligare är hot rods och kustoms på kajen men en tuff A-Ford dök upp i gammalt stuk.
Tungviktare med tungvrickande namn, 1962 hade Imperial Crown bytt namn till Imperial Crown Imperial, som de fåtaligt Ghia-byggda limousinerna tidigare hade hetat. 1958 kom Chevrolet nya toppmodell Impala, men hette egentligen Chevrolet Bel Air Impala Sport coupe, Impala blev egen modellserie först året efter. Hojar dyker upp i stora mängder på onsdagarna med, här en vacker Moto Guzzi parkerad vid en Indian från 30-talet. Christian visar upp sin udda BFG, vilket var en fransk touringmotorcykel som egentligen byggdes åt polisen. Motorn kom från Citroen GS.
En raritet, klassisk Ferrari 250 GT från 1953 ser man inte ofta i vilt tillstånd. Cadillac 1958 däremot är en vanligt förekommande inplanterad art idag. BMW:n är från 1959, dessa kallas för "barockängel" och hette först 502/503, seanre som denna 2600. Buick Limited från 1958 är mäktig, bara 832 byggda men trots det rätt allmänt förekommande i hela landet.
resten av bilder från denna onsdag på: http://www.facebook.com/album.=b0b28b0a98
en kort måndagkväll på Nääs
Måndagsträff på Nääs med tvivelaktiga väderförutsikter borgade för en rätt lugn tillställning utan nån större trängsel, men gemytligt som vanligt och en hel del fina saker rullade in iallfall.
En rad bekanta vagnar, Anders fina svenskbyggda Chevrolet från 1954, och en Thunderbird som annars bor i Landvetter. Denna ovanliga Oakland från 1925 dyker upp lite då och då, Oakland var stora på 20-talet, och gjorde som så många andra i slutet av decenniet, lanserade lågbudgetmärken, dessa blev oftast ganska kortlivade, men i Oaklands fall var det tvärtom för hette småsyskonet Pontiac. Lars rullar in med sin fina och ovanliga Frazer från 1947, en spännande bil på många sätt.
Buick från 1958 rullar in, och här står en Ford taunus 2000GXL från 1973, en ovanlig syn idag. Några vågade till och med köra nedcabbat trots att regnet hängde i luften som denna fina Cadillac cab från 1954. Sist i raden en mycket ovanlig Buick Le Sabre från 1961, varför ser man inte många 61:or? Jag tycker detta är en väldigt elegant vagn.
Och så kom regnet, Madde vid de Soton visar hur man skyddar sig från nederbörden med stil.
En rad bekanta vagnar, Anders fina svenskbyggda Chevrolet från 1954, och en Thunderbird som annars bor i Landvetter. Denna ovanliga Oakland från 1925 dyker upp lite då och då, Oakland var stora på 20-talet, och gjorde som så många andra i slutet av decenniet, lanserade lågbudgetmärken, dessa blev oftast ganska kortlivade, men i Oaklands fall var det tvärtom för hette småsyskonet Pontiac. Lars rullar in med sin fina och ovanliga Frazer från 1947, en spännande bil på många sätt.
Buick från 1958 rullar in, och här står en Ford taunus 2000GXL från 1973, en ovanlig syn idag. Några vågade till och med köra nedcabbat trots att regnet hängde i luften som denna fina Cadillac cab från 1954. Sist i raden en mycket ovanlig Buick Le Sabre från 1961, varför ser man inte många 61:or? Jag tycker detta är en väldigt elegant vagn.
Och så kom regnet, Madde vid de Soton visar hur man skyddar sig från nederbörden med stil.
fullspäckad måndag i götet
Det händer mycket evenemang den här tiden , men hinner inte åka på allt, men man kan försöka hinna med så mycket som möjligt. Den gångna helgen så var det dags för den traditionella Göteborgscruisingen i Yankee Cars regi. Den tar i år återigen sin början med träff vid Bäckebol.
Fräsch lågmilarford från 1971, har setts innan i bloggen här: http://tjoloholm.html .
Anders Jacobsson med Westside AB har visart upp och vunnit många priser med sin superfina Chrysler new Yorker 58:a, en Edsel på cruiseträff är oundvikligt, här en fin Pacer 58:a som syns flitigt i stan sen en del år tillbaka, sisten rosa Buick Super från samma år
Buick Electra cab från 1962 ser man inte ofta, och de riktiga tungviktarna i form av ett par ärrade brandbilar, International Loadstar från 1963 och en Chevrolet 4400 från 1956, sist en Ford acbbe från 1947, den som såg Karate Kid på 80-talet känner igen denna modellen från "wax on, wax off"
Tuff Chrysler 300 från 1968 och lite muskler i blått, Chevrolet Camaros från 1969 respektive 1973, och enda européen udner dan, charmig Renault Floride från 1962 
Ett gäng Mopars, den udda Dodge 440 från 1963 är en modell som fallit få i smaken och därför har ytterst få överlevt, Rockabillymästaren Nic Nilsson krängde skivor vid sin De Soto från 1961, släktskapet med resten av Chrysler är rätt synligt i jämförelse med en New Yorker från samma år. Plymouth wagon från 1959 är stor och ovanlig, speciellat som denna är en tvådörrars Custom Suburban, 1852 byggda.
Fler bilder från Bäckebol finns på: http://www.facebook.com/album.php?020cabc92b
Sen blev det en tripp ut til Arendal för att kika på VROM-träffen som var lagd samma dag, här brukar det samlas både fina och ovanliga Volvo i massor, men dock inte denna dag trots perfekt väder, så var det väldigt glest på fälten, tydligen krockade detta med alltför många evenemang, däribland ett stort internationellt volvo-möte i Schweiz. Så... 
så här glest var det till exempel runt denna charmiga firma-duetten.
Men desto mer väsen var det . för utanför Arendal värmdes det upp inför söndagens Powerboat P1 Grand Prix, dessa offshore båtar har bortåt 2000 hästkrafter och väsnadet är enormt. 
Och så åker vi tillbaks in mot staden, Göteborgscruisingen detta år gick en vända runt nästan hela hisingen inan det var dags att dra sig in mot centrum, så vi som vänatde där fick stå ett tag, men till slut packades klassiska Götaplatsen och gatorna runtomkring. 
Fixarmobilen, Sörens fina Pontiac Star Chief från 1965 försvinner ner längs avenyn, mer om göteborgscruisingen finsn på hans sida. http://www.ccv.se/
Mer av mina bilder från kvällen på: http://www.facebook.com/album.php?
Och fjolårets cruise i stan återfinns här: http://cruising-goteborg-2008.html
en fredagkväll med något helt annat.
ibland gör man icke motorrelaterade saker också, otroligt nog tycker ni? Jaja, fredagen blev livad hos grannen, med nubbe, och kubbspel. Sist jag spelae kubb varen inte helt nykter midsommar på Hönö, inte bara promillehalten påverkade utan även det faktum att vi försökte oss på det i halvmeterhögt gräs...
Nu spelade vi kubb på en nyklippt gräsmatta, men dock med visst lut.
Från vänster Peggy, Jonathan, Arne, Natalie, Ismo och Lena
Grabbarna i nederkant av gräsmattan.
damerna i ovankant, trots det så förlorade dom...
Kan det haft något att göra med hur Ismo fixar taktiken? men dopingtester i kubb är tämligen enkla, kommer du nykter får du rätta till det under spelets gång.
Nu spelade vi kubb på en nyklippt gräsmatta, men dock med visst lut.
Från vänster Peggy, Jonathan, Arne, Natalie, Ismo och Lena
Grabbarna i nederkant av gräsmattan.
damerna i ovankant, trots det så förlorade dom...
Kan det haft något att göra med hur Ismo fixar taktiken? men dopingtester i kubb är tämligen enkla, kommer du nykter får du rätta till det under spelets gång.
Rekordkväll på Gräfsnäs
En av de bästa veckoträffarna hålls bara ett par torsdagar per år i den vackra Gräfsnäs slottspark. Grinadrna öppnar itne förrän sex, men långt innan dess ringlar köerna långa.
A-Fordsbesättning plus tax vänat tålmodigt, detta var en av flera A-Fordar som dök upp denna torsdag, Triumph TR6 i allén på vägen dit. Ovanlig Buick Le Sabre från 1961 väntar i ledet och så gör även en topless Padda, som dock inte vara äkta vara, dvs inte Chapron-byggd.
Blandningen är som vanligt stor, Anders från Sollebrunn med en av sina fina Toyota Crown rullar in, en Crown coupe från 1970, följt av en fin Chevrolet 57:a, något nyare men lika fin är Peters majestätiska Chrysler New Yorker coupé från 1968. Amerikanska småcabbar är inte vanliga, denna röda pärla är en Buick Special från 1963.
Och hundar, veckoträffar brukar innebära en stor dos hundliv. En collie som verkar gilla att få åka nedcabbat i Buicken med husse. 
Från hemtrakten, Pip och Kari med med några svansar i koppel 
Lite speciella trettiotalare, sveries enda Opel Admiral tourer som är från 1939, och det är väldigt sällan man ser en Volvo från den här tiden, en PV654 från 1933. Bara 361 sådana byggdes. Nästa vagn är en Whippet från 1929, detta var ett av flera lågprismärken många lanserade vid den här tiden, Whippet presenterades av Willyws-Overland. Plymouth var likaså lågprismärket från Chrysler lanserat 1928, detta är en model PA från 1931, och jag vet åtminstonde en bloggläsare som lär reagera på reg-numret. 
Lite nyare vagnar, fin BMW 3,0 coupé tillhör mina favoriter, detta exemplar en sen vagn från 1975, en anna sotrfavorit hos mig är fetkatten Jaguar 420G , den här från 1967. Nästa sportbil är inte en MG, utan en Madison, MG TD replika på VW-chassi med motorn bak. Små européer trängs under trädet, ovanlig syn idag, en Fiat 127 som inte rostat bort, denna från 1974.
Totalt räknade alingsås motorveteraner in 178 bilar, men tror bestämt en hel del smet in efteråt, så uppemot 200 bilar kom denna fantastiska torsdagkväll på Gräfsnäs, nästa gång blir 20:e augusti för sista gången för i år.
Resten av kvällens bilder finns på :
http://www.facebook.com/album.php?aid=5762&id=1781746353&l=c9ca2f426d
Semestertempo på bloggen
Ja det halkar lite efter igen här, vad som kommer att skrivas om inom kort är vad som kanske är sveriges största veckoträff, torsdag vid slottsruienen i Gräfsnäs, och idag blir en titt in till storstaden för Göteborgscruisingen.
Så länge får jag bjuda på en bild av "Assualt" från 1960. Detta var en slingshot dragster med strömlinjeformad kaross, ägaren/byggaren hade redan flera år innan experimenter med aerodynamik i dragracing och hans kärror skiljde sig alltid markant från de rådande normerna. Det är alltså Mickey Thompson det handlar om, han med däcken alltså som sitter där i dragstern.
Så länge får jag bjuda på en bild av "Assualt" från 1960. Detta var en slingshot dragster med strömlinjeformad kaross, ägaren/byggaren hade redan flera år innan experimenter med aerodynamik i dragracing och hans kärror skiljde sig alltid markant från de rådande normerna. Det är alltså Mickey Thompson det handlar om, han med däcken alltså som sitter där i dragstern.
en dag på strippen och vid sidan av 1968
entusiasm i stora proportioner, detta är en tidig F/X Dodge, F/X stod för factory experimental och var en klass där i det här fallet Dodge tillhandahöll en stor portion racedelar och man fick sen ändra ganska mycket på grejerna. Det blev i förlängningen det vi idag kallar Funnycars, ursprunglitvis för att de helt enkelt såg "funny" ut med sina ändrade hjulbaser.
Året är 1968 och F/X-bilen Goldfinger har en äventyrlig dag.
Å iväg! Ojojoj, ajajaj!
Men det är tur vi har entusiaster och glada polare, bilen snabbt på köl igen, rensa ur gräset å sanden så...
...så försöker vi igen, lite tilltusad men det skall nog gå bra, eller, ååhh, va, nej inte nu igen !
Året är 1968 och F/X-bilen Goldfinger har en äventyrlig dag.
Å iväg! Ojojoj, ajajaj!
Men det är tur vi har entusiaster och glada polare, bilen snabbt på köl igen, rensa ur gräset å sanden så...
...så försöker vi igen, lite tilltusad men det skall nog gå bra, eller, ååhh, va, nej inte nu igen !
en resa till Uddevalla och tillbaka i tiden
ett av årets fräckaste motorevent är A-bombers Old Style weekend vid Backamo i Uddevallatrakten. Här återskapas en gång om året ett scenario som för tankarna tillbaka till tidigt femtiotal, ett amerikanskt femtiotal för custom och hotrod kulturen låg fortfarande flera år i framtiden här hemma. Vid backamo sätts gränsen vid 1956.
Allt före 1956 är bra, det vet ju alla, sen gick allting åt pipan. In till träffen välkomnas fordon byggda före det, eller hotrods och customs byggda i en stil och allra helst med delar som dateras innan detta år.
Superfin blänkade Plymouth Road Runner från 1968, går bort, den hänvisas till fulbilsparkeringen, Överraskande vagn på samma parkering, en Aston Martin, årtal rätt, stil fel, utanför gäller för denna lyxiga kärra med. Nästa syn kommer från Finland och det rör sig om något så ovanligt som en Skoda 1200 kombi. Årgång, och busig stil rätt, ursprung fel. En av flera fina Mercurys från 1957 som sågs på parkering och camping. Flott Turnpike Cruiser cabbe stupar på målsnöret med att vara ett år för ny för att få vara med.
Ford 46:a, rätt modell, helt fel stil likaså på den följande lila 38:an, men nästa är en 38:a Ford i original och den får komma in på det prestigefyllda området och in rullar även en primerlackad ford 35:a pikcup, för det är det här det handlar om alltså, stil.
I Sverige har vi ett troligtvis unikt uttryck som betyder så mycket mer än stil, eller sätt eller helhetsintrycket av färg form och funktion, det kallas stuk. På Backamo gäller det rätta stuket och gallringen är med rätta hård på vad som släpps in och inte. Stuk är något ogreppbart, ett intryck, en förnimmelse, det finns ingen specifik gräns för det, men man vet vad det är när man ser det.
Ursprunget till Hot rods är oftast trettiotalsfordar, när kulten tog fart sent fyrtiotal fanns sådana i massor, och gör så fortfarande, detta blev utgångsobjekten för ynglingarna som ville bygga häftiga kärror, och visst är det fantastiskt att trots att det hela tiden skapats nya trender och stilar inom hot rod och customkulturen så lever den ursprungliga kvar starkt än idag. En skärmlös rod kallas då som nu "hi-boy" Att sänka taket heter "chop" sänka karossen över ramen heter "drop" och skära ner karossen för en lägre profil kallas "channeling" borttaging av dörrhandtag, lister och dylikt kallas "shaved"
Custom, denna Cadillac 49:a har fått delar från olika håll, är shaved, decked och chanelled, Hudsonen däremot är helt original, dessa Hudsons var hala och låga redan som nya och behövs inte masseras något alls. Men att nästa kärra i raden från början varit en fyrdörrars Dodge från 1951 är inte helt lätt att se, detta är verkligen vad som kallas för "full custom". Gränsen för vad som är hot rod och custom brukar sättas vid 1948, men kan nog sägas vara något flytande, denna Ford 36:a känns mer custom än rod.
Hudson från 1946 i prydligt originalskick, och customikonen nummer ett, Mercury 1949-51 är det inte ofta heller man ser i originalskick, här just en sådan och en custom-mercury. just cabbarna är dock sällsynta i vilket fall som helst. Packard från 1951 är ett ovanligt objekt, snudd på original och kan kallas "semi-custom"
Hur fixar man nu rätt patina till sin Hudson för Old Style Weekend? Jo man gräver ner den i trädgården i sådär 35-40 år, för det är just vad den bil varit, nergrävd så bara överdelen av taket stack upp ut backen. Tack vare syrefattig mylla bevarades bilen och kunde fixas till efter omfattande utgrävning.
Men den mest spännande delen av Old Style weekend äger rum några mil därifrån. I en grusbacke vid okänt namn men som just denna helgen döps till Devils peak, där körs det ett riktigt gammaldags hillclimb med både gamla motorcyklar och hot rods, allt pre-1956 givetvis.
Här mötte jag upp med mina goda väninnor från Värmland, Erica och Emma, Erica köpte i våra hem en brutalt busig rat-rod från USA och nu skulle hon för första gången köra devils Peak med skapelsen.
Jag torrbryter i Ericas rod, varför jag hukar mig vet jag inte, för den har ju inget tak... eller rutor, eller riktigt golv heller för den delen. Men den har en maffig 409" bigblock med tri-power i nosen. Från början hystade en sådan klump iväg tvåtons Impalas på åtta sekunder till 100 knyck, vad den gör med detta tomma plåtskal när man trycker till vågar jag inte tänka på.
Erica och Emma med monstret vid toppen av Devils peak efter första repan upp.
Det sparas inte på krutet vid backtävlingen, två repor körs, och jämnast tid gäller. startfältet begränsas till 32 ekipage, och först ut som sig alltid bör på race , en pace car med tidsenligt klädda damer, ytterligare två flickor visar stolt upp korrekt klädsel för old style hillclimb. Sen får deltagarna köra karavan upp för att lära sig banan och visa upp sig för publiken.
Sen är det full fart, mest grussprut ger mest applåder, tror inte många deltagare satsar helhjärtat på just jämna repor, det är showen som räknas.
Efter andra löpet avklarat fick jag lift ner med Ericas rod. det var en rätt omtumlande upplevelse. Det hoppar, skumpar, slirar, bankar, brölar, osar och ryker. Som exempel, dessa A-Fordar hade ju karosstomme i trä, på denna finns spår av den kvar i form av torkade trästumpar som sitter med rostiga karossstift och klapprar mot varandra medan plåtarna de ursprungligen bar upp gnisslar febrilt. Ljudet från 409:an ut genom raka strutar är enormt, nästan lika enormt som oljeröken från densamma. En helt klart häftig upplevelse , och det är ju detta som är Hot rodding i sin mest basic form.
Erica har vi träffat förut i bloggen här : http://kungalv-cruising-2005.html
och här: http://raskt-tillbaks-till-2005.html
mer av mina bilder från lördagen finns även på:
http://www.facebook.com/album.php?aid=5454&id=1781746353&l=a8d8847f8c
Allt före 1956 är bra, det vet ju alla, sen gick allting åt pipan. In till träffen välkomnas fordon byggda före det, eller hotrods och customs byggda i en stil och allra helst med delar som dateras innan detta år.
Superfin blänkade Plymouth Road Runner från 1968, går bort, den hänvisas till fulbilsparkeringen, Överraskande vagn på samma parkering, en Aston Martin, årtal rätt, stil fel, utanför gäller för denna lyxiga kärra med. Nästa syn kommer från Finland och det rör sig om något så ovanligt som en Skoda 1200 kombi. Årgång, och busig stil rätt, ursprung fel. En av flera fina Mercurys från 1957 som sågs på parkering och camping. Flott Turnpike Cruiser cabbe stupar på målsnöret med att vara ett år för ny för att få vara med.
Ford 46:a, rätt modell, helt fel stil likaså på den följande lila 38:an, men nästa är en 38:a Ford i original och den får komma in på det prestigefyllda området och in rullar även en primerlackad ford 35:a pikcup, för det är det här det handlar om alltså, stil.
I Sverige har vi ett troligtvis unikt uttryck som betyder så mycket mer än stil, eller sätt eller helhetsintrycket av färg form och funktion, det kallas stuk. På Backamo gäller det rätta stuket och gallringen är med rätta hård på vad som släpps in och inte. Stuk är något ogreppbart, ett intryck, en förnimmelse, det finns ingen specifik gräns för det, men man vet vad det är när man ser det.
Ursprunget till Hot rods är oftast trettiotalsfordar, när kulten tog fart sent fyrtiotal fanns sådana i massor, och gör så fortfarande, detta blev utgångsobjekten för ynglingarna som ville bygga häftiga kärror, och visst är det fantastiskt att trots att det hela tiden skapats nya trender och stilar inom hot rod och customkulturen så lever den ursprungliga kvar starkt än idag. En skärmlös rod kallas då som nu "hi-boy" Att sänka taket heter "chop" sänka karossen över ramen heter "drop" och skära ner karossen för en lägre profil kallas "channeling" borttaging av dörrhandtag, lister och dylikt kallas "shaved"
Custom, denna Cadillac 49:a har fått delar från olika håll, är shaved, decked och chanelled, Hudsonen däremot är helt original, dessa Hudsons var hala och låga redan som nya och behövs inte masseras något alls. Men att nästa kärra i raden från början varit en fyrdörrars Dodge från 1951 är inte helt lätt att se, detta är verkligen vad som kallas för "full custom". Gränsen för vad som är hot rod och custom brukar sättas vid 1948, men kan nog sägas vara något flytande, denna Ford 36:a känns mer custom än rod.
Hudson från 1946 i prydligt originalskick, och customikonen nummer ett, Mercury 1949-51 är det inte ofta heller man ser i originalskick, här just en sådan och en custom-mercury. just cabbarna är dock sällsynta i vilket fall som helst. Packard från 1951 är ett ovanligt objekt, snudd på original och kan kallas "semi-custom"
Hur fixar man nu rätt patina till sin Hudson för Old Style Weekend? Jo man gräver ner den i trädgården i sådär 35-40 år, för det är just vad den bil varit, nergrävd så bara överdelen av taket stack upp ut backen. Tack vare syrefattig mylla bevarades bilen och kunde fixas till efter omfattande utgrävning.
Men den mest spännande delen av Old Style weekend äger rum några mil därifrån. I en grusbacke vid okänt namn men som just denna helgen döps till Devils peak, där körs det ett riktigt gammaldags hillclimb med både gamla motorcyklar och hot rods, allt pre-1956 givetvis.
Här mötte jag upp med mina goda väninnor från Värmland, Erica och Emma, Erica köpte i våra hem en brutalt busig rat-rod från USA och nu skulle hon för första gången köra devils Peak med skapelsen.
Jag torrbryter i Ericas rod, varför jag hukar mig vet jag inte, för den har ju inget tak... eller rutor, eller riktigt golv heller för den delen. Men den har en maffig 409" bigblock med tri-power i nosen. Från början hystade en sådan klump iväg tvåtons Impalas på åtta sekunder till 100 knyck, vad den gör med detta tomma plåtskal när man trycker till vågar jag inte tänka på.
Erica och Emma med monstret vid toppen av Devils peak efter första repan upp.
Det sparas inte på krutet vid backtävlingen, två repor körs, och jämnast tid gäller. startfältet begränsas till 32 ekipage, och först ut som sig alltid bör på race , en pace car med tidsenligt klädda damer, ytterligare två flickor visar stolt upp korrekt klädsel för old style hillclimb. Sen får deltagarna köra karavan upp för att lära sig banan och visa upp sig för publiken.
Sen är det full fart, mest grussprut ger mest applåder, tror inte många deltagare satsar helhjärtat på just jämna repor, det är showen som räknas.
Efter andra löpet avklarat fick jag lift ner med Ericas rod. det var en rätt omtumlande upplevelse. Det hoppar, skumpar, slirar, bankar, brölar, osar och ryker. Som exempel, dessa A-Fordar hade ju karosstomme i trä, på denna finns spår av den kvar i form av torkade trästumpar som sitter med rostiga karossstift och klapprar mot varandra medan plåtarna de ursprungligen bar upp gnisslar febrilt. Ljudet från 409:an ut genom raka strutar är enormt, nästan lika enormt som oljeröken från densamma. En helt klart häftig upplevelse , och det är ju detta som är Hot rodding i sin mest basic form.
Erica har vi träffat förut i bloggen här : http://kungalv-cruising-2005.html
och här: http://raskt-tillbaks-till-2005.html
mer av mina bilder från lördagen finns även på:
http://www.facebook.com/album.php?aid=5454&id=1781746353&l=a8d8847f8c
Blackrace på piren, med roadkill
det såg länge mörkt ut för genomförandet av fredagens planerade race på Göteborg city race arena som Bananpiren numera heter. regn, regn och mer regn vräkte ner, men när man åkte in mot göteborg så var det uppehållsväder. Inte en regndroppe på piren, men i gengäld blåste det runt 25-30 sekundmeter i byarna!
Men då man kollat igenom lite racerapporter frånövriga event i landet samt Gardemoen så tror jag vi just då hade sveriges enda torra motorbana...
Det blev lite glest dels på grund av väder och vind, och även Action Meet på Mantorp gör sitt till men till slut hade iallfall 26 ekipage startat och fått kört rätt många repor var i motvinden.
BMW M3 visade gott kräm i burnouterna, Mazda Miata som ruvade på lite hemligheter, som till exempel en Corvette LS-1 motor under huven. Niclas med Novan bjöd på saftiga burnouter och likaså Stefan från Alingsås med den råa projektbilen som är en Volvo/BMW hybrid.
Färdigkört för Mats som fullständigt förintade sin växellåda i Peugeoten vid banslut och efterlämade sådär fyra liter olja på nana, största sanerigne i Blackrace historia tror jag. En annan överraskning Jonas brukar normalt synas i jänkejärn och busig Nash hot rod, men dök denna gång upp med en Honda CRX! Kvällens bästa burnouter, tja, den blåa BMW M3:an stod för dom.
Nu är det så med att köra i ett hamnområde så får man räkna emd att samsas med lite av göteborgs fauna, den delen av faunan är inte så populär i något läger. Så först ett tack till Timmy Mandorff vars enorma baktändningar började med att skrämma bort sådär 300 fiskmåsar. Också stort tack till den röda miatan som klippte en fiskmås med sin intercooler vid banslutet och även till en okänd förare som hade ihjäl ytterligare en mås efter banslut i böjen vid banankompaniet.
Men då man kollat igenom lite racerapporter frånövriga event i landet samt Gardemoen så tror jag vi just då hade sveriges enda torra motorbana...
Det blev lite glest dels på grund av väder och vind, och även Action Meet på Mantorp gör sitt till men till slut hade iallfall 26 ekipage startat och fått kört rätt många repor var i motvinden.
BMW M3 visade gott kräm i burnouterna, Mazda Miata som ruvade på lite hemligheter, som till exempel en Corvette LS-1 motor under huven. Niclas med Novan bjöd på saftiga burnouter och likaså Stefan från Alingsås med den råa projektbilen som är en Volvo/BMW hybrid.
Färdigkört för Mats som fullständigt förintade sin växellåda i Peugeoten vid banslut och efterlämade sådär fyra liter olja på nana, största sanerigne i Blackrace historia tror jag. En annan överraskning Jonas brukar normalt synas i jänkejärn och busig Nash hot rod, men dök denna gång upp med en Honda CRX! Kvällens bästa burnouter, tja, den blåa BMW M3:an stod för dom.
Nu är det så med att köra i ett hamnområde så får man räkna emd att samsas med lite av göteborgs fauna, den delen av faunan är inte så populär i något läger. Så först ett tack till Timmy Mandorff vars enorma baktändningar började med att skrämma bort sådär 300 fiskmåsar. Också stort tack till den röda miatan som klippte en fiskmås med sin intercooler vid banslutet och även till en okänd förare som hade ihjäl ytterligare en mås efter banslut i böjen vid banankompaniet.
Onsdagkväll på kajen
Som sagts innan så brukar en stor del av fordonen på dessa trevliga onsdagsträffar vara välbekanta och komma regelbundet, och en del syns mer sällan. En i sista kategorin är Götebogrs enda rullande Bugatti, som dennqa gång förärade oss med ett besök. Det är en type 35 Grand prix från 1935 och en sann njutning att skärskåda med sin intrikata mekanik.
En rad grönt, Oldsmobile Cutlass cab från 1971. Och en vagn som inte synts på kajen innan, det är en Opel P4 från 1935, en modell som är väldigt ovanlig. Det Charmiga Austin A35 skåpet som vart med förra gången kom på återbesök, och en av de mer sällsynta gästerna var denna gröna GS. Remarkabelt nog så dök det upp hela två Citroen GS på kajen. Nästan lika många jag annars ser på ett år alltså...
I obestämbar kulör, tidig Volkswagen i ladugårdsfyndskick. Dubellet vinrött, Ford Mustang från 1969 i ovanlig kulör, desto mer ovanliga är de snygga fälgarna på den , det är italienska Campagnolo-fälgar i magnesium och återfinns annars på De Tomaso Pantera. Lite utanför stod denna fina Chevrolet Styleline från 1950 under ett pilträd. Och avslutningsvis i knallrött, nyaste bilen på plats, Dodge Viper från 2003. Egentligen skall inte såhär nya bilar vara med men tillhör dom de lite extremare slaget så är det okej.
Och lite ljuasre toner. SAAB 99 av första årgången 1969 är mycket sällsynt idag, rost tog död på många och Folkrace utrotade resten, Men SAAB hoppade över sådär 20 års utveckling i och med denna då man fortfarande paralellt tillverkade den gamla 92/96 modellen som nästa bil är, en SAAB 93 från 1962. Från samma år fast från England en annan folklig långkörare Morris Minor, som gjordes åren 1948-71. Ford Taunus rostade bort i samma takt som SAAB 99:orna, men denna lyx-Taunus, en 2000GXL från 1973 är i ett särdeles fint skick.
Lite extrema designikoner, Morgan +8 är extrem i sin konservatism, sextio år senare byggs dom i sort sett oförändrade, denna är från 1988. den Raymond Loewy-ritade Studebaker Avanti från 1963 hade vare sig några föregångare eller efterträdare i designens värld. Citroen har sällan utmärkt sig för konventionell slätstrukenhet, två nöjda Citroenister med sina vagnar, Finds SM och Michael med sin DS eller rättare sagt D Special från 1974.
Mer intressant från denna småmulna med regnfria onsdag hittas på :
http://www.facebook.com/album.php?aid=5237&id=1781746353&l=19026fd45e
En rad grönt, Oldsmobile Cutlass cab från 1971. Och en vagn som inte synts på kajen innan, det är en Opel P4 från 1935, en modell som är väldigt ovanlig. Det Charmiga Austin A35 skåpet som vart med förra gången kom på återbesök, och en av de mer sällsynta gästerna var denna gröna GS. Remarkabelt nog så dök det upp hela två Citroen GS på kajen. Nästan lika många jag annars ser på ett år alltså...
I obestämbar kulör, tidig Volkswagen i ladugårdsfyndskick. Dubellet vinrött, Ford Mustang från 1969 i ovanlig kulör, desto mer ovanliga är de snygga fälgarna på den , det är italienska Campagnolo-fälgar i magnesium och återfinns annars på De Tomaso Pantera. Lite utanför stod denna fina Chevrolet Styleline från 1950 under ett pilträd. Och avslutningsvis i knallrött, nyaste bilen på plats, Dodge Viper från 2003. Egentligen skall inte såhär nya bilar vara med men tillhör dom de lite extremare slaget så är det okej.
Och lite ljuasre toner. SAAB 99 av första årgången 1969 är mycket sällsynt idag, rost tog död på många och Folkrace utrotade resten, Men SAAB hoppade över sådär 20 års utveckling i och med denna då man fortfarande paralellt tillverkade den gamla 92/96 modellen som nästa bil är, en SAAB 93 från 1962. Från samma år fast från England en annan folklig långkörare Morris Minor, som gjordes åren 1948-71. Ford Taunus rostade bort i samma takt som SAAB 99:orna, men denna lyx-Taunus, en 2000GXL från 1973 är i ett särdeles fint skick.
Lite extrema designikoner, Morgan +8 är extrem i sin konservatism, sextio år senare byggs dom i sort sett oförändrade, denna är från 1988. den Raymond Loewy-ritade Studebaker Avanti från 1963 hade vare sig några föregångare eller efterträdare i designens värld. Citroen har sällan utmärkt sig för konventionell slätstrukenhet, två nöjda Citroenister med sina vagnar, Finds SM och Michael med sin DS eller rättare sagt D Special från 1974.
Mer intressant från denna småmulna med regnfria onsdag hittas på :
http://www.facebook.com/album.php?aid=5237&id=1781746353&l=19026fd45e
Fullmatat på importen
En Cadillac som beställts ny med i princip extra allt 1958. Nypriset för en Sedan de Ville låg på $5497, den här svarta sedanen har dessutom Air condition ($474) stereoljud med extra högtalare bak, och den dyraste AM/FM radion med självsökning, ljudbalansering med mera ($218+ $164) sexvägs elsäte med "extra posture adjuster" ($103+$81) elhissar ($108) elstyrda ventilationsrutor ($73) fjärrstyrd bagagelucka ($43) centrallås ($57) automatisk avbländning ($48) tonade glas ($46) är en del av tillbehören. Grädden på dett är luftfjädringen, air-ride som avr sällsynt tillval och på denna fungerar det dessutom idag, 214 dollar fick man betala 1958 för detta. Totalt har den här bilen options för nästan 2000 dollar
Mid-size bilar från senare sjuttiotalet har inte vart så värst poplära, speciallt inte Mopars. Men denna fina Dodge Monaco från 1978 har just anlänt. Det är en fd polisbil, som fortfarande har kvar söklyktor, ljus och radio. Välhållen och fin kan man misstänka att den gått som sheriffbil i någon del i landet där det inte händer särsklit mycket. Noterade dom hålade "dogdish"-navkapslarna dessa skulle ge extra ventialtion till bromsarna, fanns enbart att få speciallt til taxi och polisbilar.
