Sodomkas strömlinje
Sodomka, den tjeckiska karossmakaren har tidigare presenterats här:
/2009/november/käcka-tjecker-sodomka. och senare-sodomkas.
Här är ännu en märklig Sodomkakaross, en buss på Fordchassi. Det var kanske inte den vackraste skapelsen dom gjort, men den är intressant så tillvida att man använde en ganksa avancerad strömlinjeform med flackt vinklad vindruta på ett kommersiellt fordon redan vid mitten av 1930-talet.
Harringtons
Denna Rolls Royce från 1905 har en kaross från Harrington
Harrington profilerade sig tidigt med att bygga gedigna och exklusiva karosser, en hel del Bugattis som importerades till England fick Harrington-karosser, från 20-talet fick även en hel del Bentleys dess karosser också.
Ansaldo var ett italienskt märke, en hel del importbilar fick Harrington-karosser, som denna Ansaldo 4CS med saloonkaross av Weymanntyp 1926.
Bentley 3 litre 1929, också med pegamoidklädsel, så kallad Weymannkaross.
Och i samma stil kaross på en Bugatti type 44
Och en annan type 44 med coupékaross 1930
Mercedes Benz 630K, 1927
Bentleys magnifika 8-litre bygged i 100 exemplar jämt, här en elegant tourer från Harrington.
1930 flyttade man sin verksamhet till Hove, och efter ett tag där kom man mer och mer att fokusera på busskarosser, och likaså i denna gren satsade man på välbyggda exklusiva karosser som stack ut lite från mängden.
En av de kanske sista personbilarna som fick kaross från Harrington, denna egendomliga bil är en Tatra T75 från 1933.
Servicebil för brittiska postverket, på byggd på Albion B118 chassi 1936.
Harringtons mycket speciella "image" på sina lyxigare busskarosser skrevs tidigare om här: harrington-en-fena-pa-bussar. Och den Leyland Cheetah-bussen där ser ut såhär framifrån.
Under krigsåren sysslade man uteslutande med krigsproduktion, vilket för Harringtons del innebar att man byggde specialfordon åt armén, flygvapnet och flottan, och även utförde en hel del service och reparationsarbeten på desamma. Här byggdes även delar till Westland Lysander-planen och genom det kom man även att få bygga mycket prototyper för just flygindustrin. En lärdom som även Harrington kom att dra nytta av senare, att kunna bygga lätta starka karosser i nya lättviktsmaterial. Just prototyptillverkningen kom att fortgå vid sidan av karosseribiten långt efter krigsslutet.
Minibuss? Fast harrington byggde inte dessa små modellbussar det gjorde en annan entreprenör i Brighton, detta började Ernest Johnstone med redan 1935 och då var dom pedaldrivna och hyrdes även ut till en del hotell och nöjesetablissemang. Harrington var inte sena att använda dom själva i reklamsyfte. Lillbussen på bilden är dock byggd av Harrington som köpte in 12 chassin från Johnstone, och försåg dom med en 125cc Villiersmotor. En sådan här "type A" på bilden rymde en vuxen och två barn, och var registrerat motorfordon.
AEC Regal 1950, med fena. Vid den här tiden började man även gå ifrån "half cab" stilen med assymetrisk front som tidigare var väldigt vanligt just på engelska bussar.
Sista "half-cab" bussen från Harrington 1951 också på AEC Regal-chassi
1950 kom även en ny serie karosser för en ny generation bussar och tunga fordon, Wayfahrer kallades den här serien och dess karosser var speciellt anpassade för de nya bussarna som hade motorn under golvet istället för i fronten. Denna Wayfahrer är byggd på Leylandchassi 1955. En annan sak man lärt sig genom prototyptillverkningen åt flyget var även att använda glasfiber i karosserna.
serien Crusader kom 1959 och tillverkades fram till 1966, det här är en Crusader mk II från 1961 på Bedford SB3-chassi
På 50-talet började man återigen göra jobb med personbilar, med sin kunnighet iniom glasfiber erbjöd man ombyggnadssatser och även hela karossjobb till sportbilar, Harrington hade även varit återförsäljare för Rootes sedan 1930-talet så en hel del konverteringar blev gjorda på Sunbeams.
Men även Triumph-bilar gjordes, denna fastback på TR4 hette "GTR4 Dove"
Sunbeam Alpine fastback 1961 från Harrington, dessa fanns även med avtagbart tak.
Harringtons tyngre serie från 1959 och framåt hette Cavalier och kompletterades 1962 med Grenadier, här en Leyland Leopard med detta karosseri.
Vid den här tiden gick det ganska knackigt för Harrington, Rootesförsäljninge hade köpts upp av en finansgrupp, som samtidigt hade majoritet i hela Rooteskoncernen , men Harrington själva hade små möjligheter att utveckla sig själva, trots det presenterades en helt ny serie busskarosser för tyngre chassin hösten 1963, Legionnaire
Bara 58 stycken Legionnaires byggdes till 1965 då man tog beslutet att lägga ner tillverkningen påföljande år, Grenadier Cavalier och Crusader fortsdatte tilvlerkas i liten skala fram till slutet 1966.
Cavalier på AEC Reliace 1964.
Harringtons sista kaross, en Grenadier på AEC reliance chassi, levererades 1966 som en av fyra fordon till Greenslades of Exeter, med registereringsnummer FFJ13D.
Själva fabriken i Hove kom att bli serviceverkstad för brittiska telecombolagets fordonsflotta, området revs 1999. Robbins&Day som hade tagit över Harringtons Rootesförsäljning kom att fortsätta med det under namnet Harrington in på 1980-talet och av någon anledning byggdes en Jaguar stationsvagn i Harringtons namn 1988.
Robbins&Day är idag Storbrittanniens största återförsäljare för Peugeot.
http://www.robinsandday.co.uk/
Italienskt, flickor med drömbilar.
Abarth Scorpione 1970
Carabo.
Ferrari Modulo, som vid något tillfälle alltså varit lackad i svart.
Countach.
Maserati medici, Ital Design.
P33, Pininfarina 1968
Tapiro, som egentligen var en Porsche 914 men här i Giugiaros tappning.
Aston Martin jet 2 är inte heller italiensk innerst inne, men conceptbilen är ritad och byggd av Bertone.
och slutligen Alfa romeo tipo 33 Stradale
Mer från Harleys skissblock
Extrem Pontiac, som tydligen inspirerats av den tidesns troligen mest extrema bil , Tatra 77. taket är delat med avtagbara suflettdelar på var sin sida,, en slags tidig "T-top"
En annan extrem bil som blivit designikon var Cord 810 som kom 1936, Gordon Buehrig låg bakom formgvningen med grillen som löpte vidare längs karossidan. Detta grepp syns här året efter i Harley Earls skissblock.
La salle med mittmotor, idé 1937 av Paul Meyer
Sportig La Salle med framhjulsdrift, utkast av John Hauser 1938.
Ett annat alster av John Hauser, en sportig variant av Cadillac.
Ett lite mer verklighetsnära förslag, här ser man hur 1940 års Buick börjar ta form.
Konkurrenter sneglar på varandra, detta serväldigt mycket som Tom Tjaardas Lincoln Zephyr, men är alltså från General Motors studio 1937.
Extrem spolformad designstudie, okänt vem som teckande den här men det ser lika mycket delar ut som en tysk racerbil och något från Sci-fimagazinet Amazing Stories.
Och till sist en dos humor från 1938 signerat George Lawson.
Vid pumpen - Jaguar
Bilar vid gamla bensinmackar är ett populärt tema och här ett bidrag från Schewiz. Vi är på Chemin de Marjolin i Aigle, och då är byggnaden bakom naturligtvis karosserifirman Ghia-Aigle. Bilen är en Jaguar XK150 som byggdes av dom 1958, då man precis hade flyttat tillbaka till Aigle efter en sejour i Lugano.
Mer Jaguarer i specialkostymer här: katt-i-lanta-fjadrar. och: jaguar-med-italienskt-snitt.
Från ett skissblock 1938
Industridesign och fordonsdesign är två ganska sentida begrepp, först på 1920-talet började man fokusera på detta. Termen industridesign lär använts första gången 1919 och 1927 skapade Harley Earl den första så kallade designavdelningen inom bilindustrin, General Motors Art and Color Section, vars första "produkt" blev cadillacs syskonmärke la Salle.
Det finns ingen annan epok som motsvarar 1930-talet i formgivninges utveckling, bilarna gick från att 1930 fortfarande vara ganska T-Fordslika till att tio år senare vara en helt genomtänkt helhet där skärmar, lampor, emblem, kylarmaskering med mera hade inkorperats till en samspelt form.
Här är ett knippe bilder från Harley Earls stall av formgivare, där fanatsin fått löpa fritt inramat av den tunga art deco-stilen som var allenarådande i 30-talets formgivning. 
Svulstig impression av Buick för 1938, troligen av George Lawson som senare kom att basa för just Buicks design, innan hans visioner ansågs för vilda och han fick sparken. Lawson var den som efter kriget kom tillsammans med Alexander Tremulis att skapa designen åt Tucker. 
Karikatyraktig vision av en Buick, med framhjulsdrift.
mer från George Lawson, man får en känsla av att Dick Tracy skall kliva it ur bilen... 
Cadillac futurism från 1938 av Lawson, notera den extrema panoramarutan. 
En av Lawsons mest intressanta alster är daterad 1937, och denna taklinje med djärvt välvd bakruta kom att gå igen på Studebaker 1953, och även senare på Hillman Minx och en del andra bilar från Rooteskoncernen. 
Denna bulliga parade phaeton är menad att vara en Pontiac, och skissad av en ung Frank Hershey. Det var han som införde "silver streak" kännetecknet hos Pontiac 1935 och senare kom att vara först med att sätta små fenor på bakskärmarna, som syntes första gången på Cadillac 1949. Dessutom kom han att ansvara för Fords design modellerna 1953-57 och där då även den vackra Thunderbird. De flesta modeller han skapade har gått till historien som bland de vackraste bilar av sin tid, inte illa av en grabb som från början utbildade sig till skogsbrukare, och dessutom vågade vara öppet homosexuell.
Här är lite övning i formgivning av skärmar, signerat Roy Brown 1937. Roy kom också liksom Frank Hershey att hamna hos Ford, det var han som blev chefsdesigner för projektet Edsel, som milt sagt inte kom att gagna hans karrär... Roy gick mer eller mindre i exil efter fiaskot runt Edsel och spenderade de kommande åren hos Ford i England. Där ritade han bland annat tredje generationens Zephyr och Zodiac, samt Cortina. Tillbaks hos Ford i amerika kom han att formge senare Thunderbirds och minivanen Econoline. 
En stilstudie av grill, för Pontiac i ohämmad art deco. Detta gjort av en annan yngre förmåga som hade tillträtt som designansvarig för Pontiac redan 1934, hans namn var Virgil Exner. Virgil kom senare att bli mest förknippad med Chrysler, där han bland annat satte upp Chryslers advanced design studio redan 1949. Mest känd är han nog för 1955 års helt reviderade Chryslermodeller "Forward look" chrysler-1955.html 
Om nån undrar var Pontiac och Oldsmobile fick idéen från att dra upp grillen på motorhuven under mitten av 70-talet så kan nog svaret finnas redan 1938... Troligtvis är detta ett utkast till en La Salle, Cadillacs syskonmärke som dock upphörde redan 1940.
Lika som bär - Vanessa och Tatra
Inte helt sällan återanvänder man lyckade formgivningar, som visats innan här: karbon-design. Ibland kopieras de, ibland stjäls dom och ibland blir de bara helt lika utan några av tidigare nämnda orsaker.
1965 visade Ghia upp "Vanessa" som var en prototyp på Fiat 850-bas.
Ungefär vid den här tiden ,hade Tjeckiska Tatra börjat titta på en modernisering av sin 603-modell, och då det kalla kriget mellan öst och väst emelannåt tinade lite så hade man kontakt med Vignale i Turin av att ta fram en modern Tatra, de första prototyperna byggdes 1967-68 och man gjorde även ett par coupéer på prov som dock aldrig kom i serieproduktion
Tatras 613-serie började komma i produktion redan under 1969 men det var först 1973 som den presenterades och blev tillgänglig för allmänheten, eller nåja, den politiska elit som fick köpa Tatra då.
Vanessan hade en liten lastlucka på sidan...
Och dessutom ett inbyggt barnsäte i baksätet, redan 1965. 
Den flitige tecknaren Jidhém presenterade Vanessa så här käckt i pressen.
Hur samspelet var mellan Ghia och Vignale som ju både var ledande och flitigt anlitade designhus på denna tid är okänt, och kopplingen mellan Vanessan och tatran likaså, men visst är dom lite för lika för att det bara skall vara en slump, nedan Tatra 613 som färdig produktionsbil 1974. 
Tatra 613 kom att tillverkas ända fram til 1995, ovan den sista generationens 613, innan den avlöstes av T700 som fortfarande hade kvar grundstommen från 613/603 och byggdes i runt 60 exemplar fram till 1999.
Hondas Hundkoja
Hondas conceptbil WOW visades 2005, och japanerna är gärna glada i att ta ut svängarna utöver det vanliga och ofta långt bortom förnuftets gränser när dom får fria tyglar på experimentavdelningen. WOW liknar mest en reltivtivt vanlig designstudie "Wonderful Open-hearted Wagon" lyder den fullständiga titeln på denna skapelse
Men WOW passar rätt bra också, för denna bil sätter hunden i fokus, specialanpassad för husse/mattes älskling och behov, därför så är det stora hansdkfacket egentligen en hundbur till Lill-Fido, som även har ett eget A/C-utsläpp. Hela bagaget i bilen är en större hundbur om Stor-Fido också skall med på åktur och har dessutom säkerhetsbälten fästa i golvet. Utöver det är det plana golvet täckt med lättvättade mattor om det skulle hända någon liten olycka.
Men nej, den låter inte Voff när man tutar...
Sista Silver Streak
http://svammelsurium.blogg.se/2011/november/hovding-fran-pontiac.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/november/hostbilder-fran-terminalen.html
Vi tittar lite närmare på Chieftain 56:an i länken ovan som nyligne kom till Sverige, som ju var den sista årsmodell som fick denna speciella dekor, som hade början i art-deco tidens era.
Pontiac 1935, som skiljde sig från mängden med kromdekoren som sträckte sig över hela huvens längd.
1956.
Silverstrecket hade blivit två, och i femtiotalets mode kompletterat med ett stiliserat flygplan som huvkråka.
Silverstreak löper upp från grillen över huven, dock itne i krom utan i rostfritt stål. Ovanför framlampan syns ett smäckert, men falskt luftintag.
Baktill återkommer det som ett lite mindre utsläpp på bakskärmen, var upphöjnad bryts med detta. Silver streak "rinner" ut genom det och ner mot baklampan, ett eko av art-deco.
Italienskt, damernas drömbilar
Drömbilar, conceptbilar, de rena fantisiernas utmarker där tillverkare och formgivare får leka fritt och visa upp sina alster utan någon tanke på att rationaliersing och produktionsmässighet. 
Alfa Romeo P33 från Pininfarina 1968
Abarth Scorpione, Pininfarina 1970
Carabo från Bertone 1970 
Ferrari Pinin 1980 från Pininfarina, ursprugligen byggdes som ren mock-up utan drivlina, men numera har den fått det också, och sålden nyligen på auktion:
http://www.rmauctions.com/CarDetails.cfm?SaleCode=FF08&CarID=r103 
Modulo , extrem stilstudie från Pininfarina för Ferrari 1970 
Tapiro var buggd på Porsche 914 av ritad av Giugiaro, Ital Design.
Lancia Stratos från Bertone sattes faktiskt i produktion, främst för tävlingsbruk, men så här såg prototypen ut. 
Maserati Medici från Ital Design 1974
Alfa Romeo tipo 33 stradale 
Alfa Romeo Visconti 2005. 
Ferrari P6 Pininfarina 1968. 
Ferrari Rainbow från Bertone 1976. 
Issima av Franco Sbarro var baserad på Alfa Romeo och hade två V6-motorer, visad 1996.
I studion 1953
Dags för reklamfoto, för damen har man riggat upp säte och bräda av 1954 års Buick för katalogen.Detta foto anvädnes sedan som mall för illustratörerna som gjorde bilderna till broschyren.
Och detta gav ju också möjlighet att "bättra på" lite i utrymmet i den nya bilen, ju större dess bättre, och så såg man till att anlita hyfsat småväxta modeller.
Bilden som matchar exakt ovanstående har jag inte hittat, men här är två blad ur broschyren för Buick Roadmaster 1954.
Autenrieths andra
Röhr var ett kortlivat märke som fanns åren 1928-35, och var både välbyggda och avancerade för sin tid. Röhr type RA med Autenriethkaross från 1931.
1933 byggde Autenrieth denna spektakulära Röhr typ F som turnerade runt på utställningar. Avancerad design långt före sin tid, lägg märke til hur baksärmarna är integrerade i karossen och hur taket och bakpartiet är en hel obruten enhet. Dessutom är det en fyrdörrars hardtop.
Under 30-talet kom man att bygga många öppna karosser på BMW:s modeller, här en 327 från 1937.
Och en annan 327 med mer strömlinjeformad kaross.
Och cabriolet på BMW 326.
Under denna tid kom man att inse vikten av aerodynamik, strömlinjeformen börja göra sitt intåg, "Stromform" på tyska. Authenrieth experimenterade också med detta, som på denna extrema Maybach från 1938.
Och en Adler Diplomat försågs med detta extrema karosseri 1938, med tydlig inspiration från Tatra.
Mer traditionell kaross, tourer på BMW 335 1939.
Under kriget kom Autenrieth som så många andra karossfirmor ingå i krigsproduktionen, efter kriggslutet togs återigen samarbetet med BMW upp, på femtiotalet gjorde man en del specialmodeller på deras 501/502, bland annat en coupémodell.
En 502 cabriolet från 1956. ett femtiotal sådana här lär ha byggts under 502:ans produktionstid.
Och rena specialare på BMW-bas kom också att byggas, denna coupe kallades MArburg och var baserad på BMW 502.
Och BMW 502 Hanover från 1956.
Denna eleganta coupé på BMW 502 daterar sig från 1961 ett par stycken byggdes 1961-62.
Åtmisntonde en främmande bil specialkbyggdes åt kund av Authenrieth, denna Jaguar XK120 är från 1955.
BMW 503 cabriolet från 1961, där även bakpartiet verkar byggts om en del.
1960 gjorde man också en pampig tourer på 502-bas och i mycket stramare stil än barockängelns originallinjer. Den skarpsynte ser okså att man använt Mercedes baklampor som vänts upp och ner.
Autenrieths Oplar
Opel Rekord cabrioleter bygdes en del av på beställning, därför skiljer dom sig lite åt, denna är från 1958.
Och en rekord från 1959 med som smyckats emd lite egendomliga fenor.
Två exempel på snitsiga Rekord coupéer, 1958.
och 1959.
Men man byggde inte bara specialbilar på beställning, största delen av produktionen hos Autenrieth var karosser till nyttobilar, som på denna Opel Blitz från 1956.
Opel Kapitän från 1958 gjorde sig bra som elegant coupé, två av väldigt få byggda här.
Även den nyare Opel Rekord P2-serie gjordes om till cabriolet, denna från 1962.
Antagligen den sista Opeln från Autenrieth, Kapitän hardtop coupe från 1963, en "one off" och året efter stängde Authenrieth sin verksamhet i Darmstadt för gott.
Ny Hy
Retrovågen är alltjämt stark, och även Citroen rider på den. På Frankfurtmässan nyligen visades conceptet Tubik, som i sin extremt futuristiska framtoning bär omissigenkännliga drag av gamla type H 
Och med den helt öppningsbara sidan så verkar det även som om man sneglat en del på GM:s gamla Futurliner, som ju hade hade liknande lösning 1940. 
Originalet, type H, även HY/HW, Citroens praktiska enkla slitvarg som byggdes från 1947 ända fram till 1981, men tog under den långa produktionstiden aldrig några skönhetspris. 
I ett hemligt hörn hos Reutters 1950
501 och dess efterföljare kom att kallas barockängeln, och på denna första prototypkaross hos Reutters ser man att den var tänkt att bli ännu mer barock än vad produktionsbilen blev.
För designen svarade Peter Szymanowski, och han hade tydligen låtit sig inspireras av Tucker som hade visats 1948, även Rover satte vid den här tiden en tredje strålkastare på sin nya P4-modell.
På Frankfurtmässan 1951 stod den nya 501 klar, och det här är en förseriebil då produktionsstart dröjde dock ända fram till oktober 1952 . Den saknar en del detaljer som kom att synas på 501,502 och dess efterföljare som gjordes i stort sett oförändrad fram till 1963.
Fen-SAAB
SAAB 93 skulle uppdateras och ett förslag i tiden var att förse den med rejäla fenor. Så blev inte av utan grundformen bibehölls istort sett intakt, och gjorde så ända fram till 1980.
En engelsk motorjournalist bedömde SAAB 92/96 design en gång klockrent: "It went from futuristic to obsolete without passing any stage between"
En avslappnad dag i studion
udda Giardinettas
Giardinetta är det allmänna namnet på stationsvagnar i italien, som närmast betyder liten gårdsbil.
Lancia Artena byggd av Stabilimenti Farina 1940 med tillnamnet "Ministrale" som antyder att den är gjord för regeringens bruk.
elegant "woodie" från Viotti på Fiat 1100L, 1946
och en tvådörrars Fiat 1100 "Weekendina" från Boneschi 1947.
Elegant Giardinetta med sportigt snitt på Alfa Romeos stora 6C/2600 chassi från Farina 1947.
Dessa var oftast specialbeställningar alternativt byggda i små serier på uppdrag av återförsäljare, och få av dessa har överlevt, men denna eleganta Lancia Aprilia byggd av Lombardi 1948 har gjort det.
En annan Aprilia från samma år fast byggd av Frua.
Moretti är en doldis bland italienska biltillverkare men har skrivits lite om innan här: http://morettis-mannekang.html Moretti Cita presenterades 1948.
Och en Moretti 600 Giardientta på bilsalong 1950
Utileta Frasca kallades den här vagnen byggd av det ganska okända Ansaloni på Fiat 1100E 1952, antagligen är den byggd för utställningsbruk.
En ganska klumpig vagn byggd av Viotti 1954 på Fiat 615N-chassi som egentligen var en lätt lastbilsmodell.
Alfa Romeo 1900 från Frua 1954
Fiat 1100 "Roberta" från Fissore 1959, antagligen också bara menad som utställningsobjekt.
Viotti byggde en liten serie av dessa Fiat 600 Giardinettas 1959.
Och dom byggde även en serie av dessa eleganta Lanica Appia stationsvagnar 1959.
Alfa romeo erbjöd på sextiotalet sin Giulia som stationsvagn fast dom kom att byggas av Colli.
Och en prototyp för Alfa romeo gjordes av Pavesi 1968.
1966 byggde Carozzeria Touring den extrema Lamborghini Flying Star 2, som tekniskt sett var en ren sportkombi.
Lamborghini har byggt en enda stationsvagn till, och det var ett specialbygge på den monstruösa LM002 1989 som kanske inte blev så mycket vackrare som skåpvagn, men beställaren, sultanen av Brunei var nog nöjd ändå.
Alfa romeo 90 byggdes aldrig som kombi, men Marazzi gjorde en ellerett par stycken på beställning, 1985.
Fiat Elba var en säregen modell som byggdes i brasilien och var baserad på Fiat Uno. Dessa exporterades till Italien där de såldes som Innocenti.
Carozzeria Touring har återuppstått och 2008 visade man upp "Bellagio" som är en sportkombiversion av Maserati Quattroporte
Windowers
Windowers tillhörde de äldre i skrået, firman grundades redan år 1600 men var då sadelmakare och tillverkade övrig utrustning för ryttare. I industrialismens era började man producera vagnar av hög kvalité och dessa blev populära hos kungahus och styrande inom det brittiska imperiet. När bilen började vinna mark så kom man tidigt att erbjuda karosserier för dessa, främst Rolls Royce kom att kläs med Windowers högkvalitativa och välrenommerade karosser.
Tidig annons för Windowers "shooting brake" karosseri, mer om shooting brakes förklarades här:
http://svammelsurium.blogg.se/2009/march/karosslara-del-5.html
De stomrika maharadjorna i Indien fattade tidigt tycke för Rolls Royce och Windowers blev flitigt anlitade av dessa för att bygga en hel del häpnadsväckande karosser, denna tourer för Kumar av Vizianagram byggdes 1925. Karossen handknackades i aluminium och högglanspolerades.
En annan liknade kaross åt Rajan av Nanpara på Phantom-chassi finns bevarad än idag. Chassit hade nummer 6YC och färdigställdes 1925, poleringsarbetet skall ha tagit över 400 timmar.
En annan indien-bil på Rolls Royce Phantomchassi med högglanspolerad limousinekaross aluminium från 1927 för maharadjan av Johore
En lackerad tourerkaross däremot i himmelsblått, Phantom 1925.
Coupé med speciell karaktär på det mindre Rolls Royce Twenty-chassit 1925.
Bentley 8litre som sport coupe, eller cabriolet faux som det också heter med detta cabrioletliknande men fasta tak, 8litre byggdes i 100 exemplar jämt 1930-31.
sedan/sedanca de ville var en exklusiv karossstil, dock är denna byggd på det billigare 20HP chassit 1928. Detta är en sedanca då det är öppet mellan fram och baksäte.
20HP efterträddes av 20/25-modellen här en sådan 1930 med lightweight sport touring kaross från Windowers.
Limousine på 20/25,1934
Enorm sportcoupe på Phantom II byggd för en Robert E. McAlpine 1932
Vid den här tiden kom det fler och fler karosser även till Bentleys modeller från Windowers, här en 3½litre sedanca cabriolet från 1934. senare kom denna typ av cab att kallas "three position drophead" i England. Man kunde ha den som coupé, halvcab med täckt bakdel som på bilden , eller helt nedfälld.
Antalet jobb som inte involverade Rolls eller Bentley var ganska få, och ännu färre utländska chassin, men runt 1935 gjorde man iallfall en del sådana här vackra karosser på en serie Mercedes Benz 500K.
Snarlik svepande sedancakaross på en Bentley 1936.
Landaulette heter det när bakre delen av taket går att öppna på det här sättet, bilen är en Rolls Royce 25/30 från 1936.
Några Maharadjabilar igen, Windowers kom liksom Hooper och Barker att leverera rätt många specialkarosser till de indiska furstarna. Här är en Phantom III beställd 1937 av kronprins, senare Maharadja Pratabsingh av Baroda med chassinummer 3CP112, en saloon med rätt så diskret exteriör.
Inredningen var inte lika diskret med äkta leopardpäls...
Chassi 3CP116 hamnade hos Windowers 1937 och karossen beställdes av Walashan Himayat Ali Khan Azam Jah Berar, kronprins av Hydebarad. Bilen skeppades till Bombay i April 1938.
3BU198 i Phantom III serien 1937 blev en sedanca de Ville, köpare var Maharadjan av Rajpipla.
3BT75, med en ganska formell "six-light saloon" dvs tre fönster per sida, för Maharadjan av Uidapur 1937.
Från katalogen 1937, 25/30 var lite mindre och billigare men fick för den delen att få i väldigt eleganta karosser också, från Windowers.
Sedanca de Ville.
Limousine four-light.
Sedanca från 1935 på ett av desista Phantom II chassina.
Sedancakaross på Bentley, 1936.
1938 uppgraderades 25/30 och blev Wraith, 491 stycken hann man med att göra inan krigsutbrottet 1939, här är två Windowersbyggda limousinekarosser på Wraith. Den översta är lite speciell med avsaknad av stolpe vid bakdörrens bakkant, en detalj som just windowers använde på en del karosser vid denna tid.
Windowers överlevde kriget, men som i princip alla andra karossmakare fick man nu se en helt förändrad världsbild och marknad, specialkarossernas glansdagar var över.
Nu kom man att bygga mer på kommersiell basis med till exempel ombyggnader av taxibilar, buss och lastbilskarosser för att hålla ruljansen igång, dock kom det in lite beställningar på specialjobb som här en Bentley mk VI cabriolet 1946.
Och en coupé samma år på samma modell, kanske rörde de här sig av utställningsbilar för handlare eller Bentley själva?
En limousine från 1948 på Rolls Royce Silver Wraith
Vid denna tid åtog man sig också att erbjuda en egen kaross till Daimlers stora DE27 och DE36 modeller som byggdes 1946-53.
Trots att man hade ganska stora framgångar med sina kommersiella fordonskarosser så stängde Windowers verkstaden i Hendon 1955.
Spohns sällsamma skräckexempel
Carosseriebau Hermann Spohn och dess eleganta förkrigskarosser skrevs om här:
http://svammelsurium.blogg.se/2011/june/spohns-stilfulla.html
Efterkrigstiden var en helt annan värd, där Spohn hade lyckats få igen en viss verksamhet igen, men marknaden var också annorlunda. De flesta bilar byggdes nu med hela stålkarosser från fabrik, och främst så existerade inte längre Spohns huvudkund Maybach heller.
Bland annat så kom en del äldre Maybachbilar att få ny modernare kaross från Spohn. Denna Maybach karosserades om 1949. 
Och en stor öppen tourer på ett Maybach SW38-chassi byggdes också samma år. Chassit är från 1938, den extra luckan i framskärmen döljer reservdäcket vars placering var detsamma som var brukligt före kriget. 
Nu hade Spohn använd samma finess på en pontonkaross redan 1936, med ett resultat som kanske gav en föraning om vad som komma skulle...
http://2009/february/specialare-som-blev-sadar.html Här syns också två egendomliga alster från Spohns seanre tid också.
Detta är en Packard av 1951 års modell från Spohn, som bär tydliga influenser av Buicks conceptbil Le Sabre som visades samma år. 
En liknande bil färdigställd 1952 på ett Fordchassi från 1949. 
Och en annan karikatyr på Buick Le Sabre som faktiskt även är byggt på ett Buickchassi. 
En Chrysler som fått nos som en Buick och fenor baktill, byggd på en Chrysler 1950. 
Men under denna egendomliga period byggdes en del guldkorn också, man hade kontrakt med nystartade sportbilstillverakren Veritas och levererade karosser till deras modeller, Veritas Scorpion roadster 1950. 
Och Veritas Comet coupe. 
Av de monstrositeter som främst byggdes på äldre amerikanska finns åtminstone en bevarad på tekniska muséet i Speyern, detta alster är byggt på en Ford av 1940 års modell. 
En Lincoln från 1949 med Spohnkaross som är byggd 1953, mycket av dessa bilar byggdes i det nya materialet glasfiberförsärkt plast. 
Mercury troligen från 1953. 
Och en Pontiac från 1950, man ser att allt mindre karossjobb görs, istället handlar det om ren styling där man använder delar från andra modeller och här ser man hur rutan även är kapad. Skiljer sig inte så mycket från den trenden med custombilar i USA som uppstod vid samma tid. 
Och däri ligger nyckeln till varför Spohni Ravensburg kom att bygga dessa egendomliga alster. Efter kriget kom många amerikanska soldater att stationeras i Tyskland, och en fördel man hade som soldat var att ta med sig sina privata bilar med mera till vart man än åkte. Då customflugan slog igenom blandf ungdomar hemmavid och många unga grabbar i armén hade ett givet bilintresse, så profilerade sig Spohn på att bygga om deras gamla kärror till modernare customåk.
1954 gjorde man även karossen till den här prototypen som var ett försök av Messerschmitt att bygga en normal storbil istället för sina trehjuliga minibilar, P-511 stannade dock på försökstadiet. 
Denna Chevrolet av tidig femtiotalsmodell sägs vara byggd 1955, och efter denna vagn är det ganska tyst om Spohn från Ravensburg. 
