Spohns sobra stilfulla
Bland annat byggde Spohn denna Maybach W5 paradvagn åt Etiopiens kejsare Haile Selassie 1929
Maybach DS8 Zeppelin special, ett slags conceptbil med pontinkaross och extrem strömlinjeform som vid denna tid var någonting helt nytt. Visades upp på mässor och utställningar 1932.
Så "Zeppelin Stromlinien" var extrem då karosserna i allmänhet såg ut såhär i samtiden. denna stora DS7 från 1930 är bevarad på Musée National de Automobile i Mulhouse.
Lite mer extremt, lågbyggd tourer som inte är en Maybach utan en Hispano Suiza från 1931.
Två tourers i samma stil, på Maybach DS-7 chassin framför fabriken i Ravensburg, bilden är daterad 1930.
Maybach DSH sedan från 1933 från Spohn, man kan på denna kaross se att en del element från den extrema Stromlinie-bilen börjar smyga in i designen.
Samma år fick även en Rolls Royce Phantom II en vacker och mer traditionell cabrioletkaross av Spohn. Antagligen den enda Rolls Royce som fick Spohn-kaross.
1938 gjordes den här stora sedanen, en Maybach SW38 med mycket "Stromform", en öppen tourer byggdes också i samma stil
Ursprunget till dessa var den här experimentbilen som kallades SW35 Dch hade gjorts 1935 under ledning av Paul_Jaray som var den tidens ledande formgivare med inriktning på aerodynamik.
Också från 1935, enorm Tourwagen kaross på Maybach DS8.
Mer konservativt, en DS8 Zeppelin med tourerkaross 1934.
den stora SW38-modellen kom 1936 och var en av tidens snabbaste och välbyggda bilar. Motor på 3,8 liter och dessutom hade de 5-växlad låda. 520 stycken byggdes fram till krigsutbrottet 1939, denna vackra svarta cabriolet är från 1938.
Och en annan Spohn-SW38 cabrioletkaross från 1939
Och 1938 byggdes även en sportig Mercedes-Benz 170V roadster, en av ganska få byggen Spohn överhuvudtaget gjorde på annat än Maybach-bilar.
en karossvariant som kallas transformable limousine alternativt de ville, på SW42 modellen som kom 1937.
och en SW42 från 1939 med elegant cabrioletkarosseri i mer continental stil.
Produktionen av SW42 kom att fortgå ända fram till 1941, Maybach hade blivit mycket populär hos det tredje rikets potentater, och Spohn levererade även majoriteten av karosserna till dessa. Som denna stora limousine som är byggd 1941.
Spohn kom att återuppstå efter kriget, dock hade man tappat en del längs vägen... mer om det i nästa omgång om Hermann Spohns Carosseribau i Ravensburg.
Fyrkantigt från Fiat
Fiat 1300/1500 presenterades 1961 och var en föregångare i design, med denna markerade midja kallas detta lite fult för "tvålkoppsdesign" Detta sågs även samtidigt hos Chevrolet Corvair, NSU, BMW med flera.
Fiat 124 kom 1966, nu ännu fyrkantigare, här en 124 Giannini 1970. Modellen lades ner på hemmaplan 1974 men har forsatt tillverkas runtom i världen och görs så än idag av VAZ i Ryssland.
Lill-lådan 126 kom 1972 och blev en annan långkörare från Fiat, i Polen byggdes den ända fram till 2000.
Fiat 131 Mirafiori 1974, också denna har tillverkas i flera länder under diverse olika namn
Fiat 130 var en elegant vagn, ritad av Pininfarina som använde den stora linjalen, denna kom 1971 och var en exklusiv vagn med V6 motor. 4296 stycken byggdes 1971-76.
Fyrkantigt, föga exklusivt men mer funktionellt, Fiat Panda kom 1980, här i generation 2 från 1991.
Citroen + Lacoste = retroanakronism
Lacoste förknippas väl främst med sportigt 80-talsmode, trots att företaget faktiskt etablerades redan 1933 och är i högsta grad verksamma än idag. Den buggyliknande Lacoste-citroenen bär mycket spår av 80-talsdesign främst i fälgmömönstret, och detta går igen i den innovativa, eller retrotänkande instrumenteringen, stora digitalpixlar står för informationen, och känns igen från gamla klockradio och reklamskyltar. Vid ratten sitter på gammalt citroen-vis "satelliter" med olika funktioner ergonomiskt rätt, dessa fungerar även som växelpaddlar vilket är mer nutid. Ratten... ja, det är ett kul grepp, i dubbel bemärkelse.
Mulliners of Birmingham
http://svammelsurium.blogg.se/category/kaross-special.html
Den sista i sviten är det lite mer obskyra Mulliners of Birmingham.
Man vet itne så mycket av deras tidigaste verksamhet men dom skall ha funnits runt 1896 och byggt en del enklare karosser till de tidigaste Daimlerbilarna.
Dom kom på ett tidigt stadium att inrikta sig på standradkarosser åt tillverkare som inte hade möjlighet att bygga sina egna karosserier på serieproducerad basis, närmast Calthorpe som också hade sin tillverkning i Birmingham.
Annonsblad från 1913, där man erbjuder universalkarosser för "light cars" vid den här tiden var bilar dyra och främst i England uppstod massor av tillverkare som byggde dessa småbilar för att kunna nå en bredare publik. Oftast köptes motorer, transmission, hjul, axlar ibland även hela chassin och sattes ihop under egna namn. Och likaså köpte man karosser som av t ex Mulliners.
Calthorpe 1919 med karosseri från Mulliners, när Calthorpe tog ner skylten 1924 vände sig Mulliners till Clyno och Austin som med sin model Seven hade blivit en storskalig tillverkare.
Fövirringen bland dessa olika Mulliners är ganska stor och då en hel del av arkiv och historik har försvunnit under årens lopp så är de Austins som visades här mulliner-other-works.html byggda av Mulliners of Birmingham.
Mulliners byggde främst enkla karosser av Weymann-typ, det vill säga pegamoid klätt över en trästomme med isoleringen emellan. När 20-talet övergick till 30-tal gick efterfrågan på dessa ner och istället ville man ha mer robusta och solida varianter. Vid den här tiden inriktade man sig på seriekarosser åt Alvis, Daimler och Lanchesters billigare modeller, medans Arthur Mulliner byggde karosserna åt de dyrare serierna.
En del karosser gjordes även åt Rootesgruppen med Hillman, Humber och flera, här en Humber Super Snipe Sport saloon från 1931.
Men även om dom var en merfabriksmässig karossleverantör kom det vid den här tiden att fås tid över för rena specialkarosser också även om de inte verkar varit så många.
Denna Rolls Royce 20/25 gjordes 1932.
Och minst en Rolls Royce till, en Wraith, byggdes 1938.
Och en SS Jaguar 3½litre limousine specialbyggdes samma år.
Under krigåren ägnades tillverkningen åt något man kunde sen förr, spänna duk över trästomme, för Mulliners of Birmingham satte ihop en hel del av Royal Air Force glidplan som användes till luftlandsättningar, som till exempel byggdes runt 3600 Airpseed Horsa-plan.
Och General Aircraft Hamilcar var en tung glidare byggd i 344 exemplar 1942-45.
Efter kriget återgick man till sitt oridnarie program och klienter, Alvis TA14 presterades 1946 och karosserna levererades från Mulliner.
Armstrong-Siddeley, Triumph och Standard använde sig också av Mulliners faciliteter och även de första efterkrigsmodellerna från Aston Martin fick karosserna levererade därifrån. 2litre sports, senare kallad DB1 byggdes dock bara i 16 exemplar.
Då man även hade Triumph och Standard på kundlistan så var det inga problem med sysselsättning. Triumph Renown byggdes i 15500 exemplar 1946-54 likaså byggde även karosserna till deras 1800 roadaster och den mindre Mayflower.
Man kom nu i princip uteslutande att arbeta åt Standard-Triumph, vilket ledde till att Mulliners helt enkelt köptes upp av desamma 1958 och fyra år senare försvann namnet Mulliners of Birmingham för gott ur historien.
Andra Mulliners - Arthur Mulliner.
Det välkända H.J Mulliner har avlandlats i ett par stycken här för ett tag sen
http://mulliner-rolls-works.html
http://mulliner-bentley-works.html
http://mulliner-other-works.html
Men det fanns inte mindre än fyra olika Mulliners verksamma i storbritannien, so på ett eller annat sätt var löst kopplade till varandra.
Arthur Mulliner i Northampton hade anor tillbaks till 1760, och har släktskap med H.J Mulliner, dessutom slog sig A. Mulliner tidigt ihop med Mulliners of London Ltd, detta var någonstans före 1900, för då strartade ju H.J Mulliner upp sin verksamhet i deras gamla lokaler. A.Mulliners flyttade då til Long Acre i London.
Det fjärde, Mulliners of Birmingham som enligt osäkra uppgifter skall ha varit igång redan 1792 verkar inte ha någon känd koppling till de andra tre dock.
Rörigt? ja, och då enhel del bilars historik kommit bort, arkiv försvunnit, så är det idag inte alltid lätt att reda ut vilken Mulliner det handlar om. I kapitlet http://mulliner-other-works.html har det smugit sig in ett par sådana. Bugattin har faktiskt en Arthur Mulliner, likaså verkar desamma gälla Austins karosser.
Daimler var ett av Arthur Mulliners huvudsakliga uppgifter i begynnelsen att klä med karosser, så redan på 1890-talet. Denna daimler är dock av senare datum från tidigt 20-tal. 
och en Rolls Royce 20HP med snarlik kaross från samma tid
Denna pompösa landaulet visades upp i Rolls Royce katalog 1929, det lilal extrasätet längst bak känsn som ett arv från hästdroskornas tid men kanske var till för livvakter eller liknande. Det hade till och med en egen liten suflett.
Bentley saloon med "airline" kaross från A. Mulliner 1933. 
Rolls Royce Phantom II från samma år med kontinental stil. 
En sen Rolls Royce 20-25 från 1936 med limousinekaross, relativt tunna och bakåtlutade vindrutestolpar verkar varit signum för Arthur Mulliner från denna tid. 
Det skulle kunna varit 1926, men den här Phantom III är faktiskt byggd 1936 i den stil som kalllades för "doctors coupe" dessa kunde vara både coupéer och cabriolet, i det här fallet både och med cabriolet på en fixerad ram som kunde tas bort. Hur som helst verkar kunden varit mycket konservativ i sitt val av kaross. 
Bentley 4 1/4litre saloon från 1937 med lågbyggd kaross, djärvt vinklad ruta och dörrarna som sveper ut över fotstegen. 
Lite av samma linjer gick igen i projektet Autovia, detta var Riley i Coventry som försökte ge sig in i lyxbilsbranschen med denna modell. Två riley-fyror byggdes ihop til en V8, Arthur Mulliner stod för karosseriet. 1936-38 sålde man dock bara 44 stycken och när Riley gick bankrutt och köptes upp av Nuffields, så slopades Autovia helt. 
En Rolls Royce Phantom III med de ville kaross från 1938, nu var dock glansdagranför Artur Mulliners verksamhet över och året efter köptes dom uppp av bilhandlarkedjan Henlys. Karossverkstan stängdes men dock kom namnet att leva vidare, fast nu som agent och återförsäljare av vanliga bilar fram till 1976. 
Concours - damernas Delage
Från 1931 års katalog Delage B8 cabriolet med kaross från Letourneur&Marchand)
D8S coupé 1931 också från Letourneur&Marchand.
Och den här coupén byggdes av Gaston Grummer i Paris.
Den här damen kör en Delage D8 dubbelphaeton med kaross från Franay.
D8S "Berline" 1932 återigen med karosseri från Letourneur&Marchand
Labourdette var en annan av de många exklusiva karossmakare i Paris vid denna tid, här visar damen upp en Delage D6 coupe som har en bakre "halvdörr" för bättre insteg, och dessutom är en hardtop 1933.
Delage D8 med sporrtig roadsterkaross 1933 från Gaston Grummer
Den här damen visar upp en sportig coupe med kortat chassi, en Delage D6/70 med kaross från de kända Figoni&Falashi, en del av deras mer extravagnta kreationer syntes här:http://flamboyanta-figoni.html
1935 förvärvades Delage av konkurrenten Delahaye, samma år gjordes denna eleganta sedanca cabariolet, eller deacpotable som den franska termen lyder, av Letourneur&Marchand på Delage D8/15.
Och Josephine_Baker med en Delage visades här http://cars-stars-josie.html
Jaguar med italienskt snitt
Bertone har gjort lite egna versioner på Jaguar genom åren, en del dök upp i inlägget här:
http://svammelsurium.blogg.se/2009/may/katt-i-lanta-fjadrar.html
Elegant coupe från 1958 på XK150. 
Piranha var en E-type på Bertones vis, men hade inte så mycket med Jaguar att göra då detta projekt initierades av tidningen Daily Telegraph 1967. Den begåvade Marcello Gandini som då arbetade Hos Bertone höll i pennan, och samma penna användes uppenbarligen när man gjorde Espada åt Lamborghini strax efteråt. 
1977 var det dags igen, Ascot hette detta concept. 
Ett designförslag för XJ40 presenterades av Bertone 1982 som inte föll Jaguar i smaken, kanske därför dröjde det ända till 2011 innan en Bertone-Jaguar åter sågs på mässorna, B99 visades på Genevemässan tidigare i år och huruvida Jaguar kommer använda någonting i det här formspråket återstår att se. B99 är en låg, rymlig fyrdörrars hardtop sedan 
Som gör sig väldigt bra från den här vinkeln, lågt akterparti med en obruten linje från nos till akter andas lite klassisk Xj6 och vi kanske får tillbaks den bortglömda detaljen bakåtsikt i våra bilar igen? 
Dessutom visade man en mock-up på B99 i racerkläder också, B99GT
Aurelia Da Capo
http://svammelsurium.blogg.se/2010/october/annorlunda-aurelia.html
http://svammelsurium.blogg.se/2010/december/mera-aurelia.html
http://svammelsurium.blogg.se/2010/november/annorlunda-aurelias-balbo.html
Langenthal I Schweiz visade denna eleganta coupekaross på Aurelia coupe 1950.
hardtop coupe med välvd bakruta känns amerikansk, dessutom har Boneshi även helt tagit bord den klassiska Lanciagrillen på denna Aurelioa B50 från 1951
GHia gjorde vid denna tid många specialbilar åt Chrysler, därför är fronten misstänkt lik en del Chryser dream cars från denna tid. Aureila B52 sedan från Ghia 1952.
Och en sedan till från Ghia från året innan 1951.
Bertone byggde denna Auerlia limousine 1952.
I Pininfarinas "PF200" svit ingick även denna vackra Zeta coupe på Aurelia B52 chassi 1952.
Pininfarina skall inte förväxlas med Stabiliment Farina, som byggt denna B50 cabriolet
Aurelia B53 chassit byggdes bara under 1952 i 86 exemplar och denna har en elegant kaross från Allemano.
Mer sportig Aurelia för racingbruk 1953, Vignale byggde denna kaross, Michelotti stod för designen.
Aurelia B53 Boneschi cabriolet 1953
Bertone byggde återigen en special-Aurelia 1953
Och en Lancia Auerlia B20GT coupe från 1956 som modifierats av Pichon-Parat med kanske inte särskilt elegant resultat
Mulliner - other works
Lilla populära Austin seven till exempel, denna snitsiga coupe är antagligen en "one-off" i Weymann-stil 1928.
Däremot erbjöd Austin under ett par år denna Seven saloon i weymann-stil från Mulliner.
Och likaså en Seven Mulliner Sports, denna från 1930
Åt försvaret byggde Mulliner dessa "scout cars" på Austin Seven bas under tidiga 30-talet.
och en större Austin 12/4 cabriolet med Mullinerkaross från 1928
Tillbaks i tiden, Henry Jervis Mulliner startade sin verksamhet år 1900 i Mayfair, och verkar rätt omgående haft i uppdrag att förse importerade De Dion-Bouton bilar med enklare karosser, denna är från 1901 och en så kallad runabout.
Och i en helt annan division, en fransk Delaunay-Belleville med gigantisk tourerkaross. Denna typ av öppna tourers utan dörrar fram och oftast förhöjt baksäte kallas för "roi de belges" kaross. Ett praktverk från Mulliner 1908. Nu hade man även vuxit ur lokalerna i mayfair och flyttat till Chiswick
Limousinekaross på en Vauxhall 35HP type A 1913.
Belgisk Minerva type AB med landauletkarosseri 1925.
Salamanca kallades karosser där delar av taket kunde fällas i sektioner och även helt och hållet, ett annat namn är transformable de ville respektive tourer beroende på konfiguration. Denna Hispano Suiza "salamanca" byggdes 1927 och av de stora strålkastarna och vapenstället på fotbrädan kan man utgå från att denna beställts från Indien och använts till tigerjakt, maharadjornas och den koloniala aristokratins stora nöje på denna tid.
Sportig cabrioletkaross i typisk brittisk stil, fast byggd på en Lancia Dilambda 1930
Enda (?) Bugattin som fick kaross från Mulliner, en saloon på type 46 1930.
Armstrong Siddeley tillverkade vid den här tiden robusta vagnar fast i blygsam skala, runt 1000 bilar per år. Här en 15HP från 1931 med öppet karosseri från Mulliner.
Stationsvagnar, estates av ovanligare brittiskt slag har ju nyligen benämnst här: http://udda-fran-uk-mer-wagons.html och här: http://egendomliga-engelska-estates.html. Mulliner har byggt karossen till den här ovanliga Lanchester Ten 1935.
Humber tillhörde Rootskoncernen och där ingick redan karossmakaren Thrupp&Maberly http://thruppmaberly.html, men en del Humbers kom att förses med Mullinerkarosser på beställning. En pampig sedanca De ville på Humber Pullman 1946.
Efter ett par karosser i slutet av fyrtiotalet på Humber verkar man uteslutande koncentrerat sig på Rolls Royce/Bentley arbeten fram tills de absorberades av desamma 1959.
Mulliners - Rolls Works
http://2009/april/mulliga-mulliners.html och nyligen deras alster för Bentleys här: http://mera-mulliners-bentley-works.html
Troligen försågs de flesta av Rolls Royce chassin under de tidigare åren med Mullinerkarosser, men då det finns luckor i arkiven och annan information har kommit bort genom årens lopp finns det inte så många hänvisningar till deras namn på dessa, men denna Silver Ghost från 1922 är iallfall en Mulliner dubbelphaeton.
20HP med coupekaross 1928, denna typ kallas också "cabriolet faux" ett annat namn främst i england på dessa coupéer och även cabrioleter med hög smal topp är "doctors coupe"
Ännu en 20HP från 1928, denna modell känna igen på sina liggande ribbor i grillen, och denna karosstyp är en typisk Weymann saloon. Weymann hade patent att klä karossen med tjock pegamoid på ut och insida med isolering emellan, andra karossmakare fick betala licenser för att bygga på detta vis. Fördelen var en tyst skrammelfri och man höll värmen ombord bättre.
Phantom II med Mulliners sedancakaross 1934
Och en sedan de ville 1933 på samma chassityp. Här syns mer tydligt att Phantom II var en stor bil.
1936 hade Phantom III premiär, 710 stycken byggdes totalt fram till 1939 här en av de första med stram kaross från Mulliner. Det är en sedan de ville då taket över föraren är avtagbart.
Samtidigt hade 20/25-modellen uppgraderats till 25/30, här med vad som borde kallas för "sport saloon" från Mulliner 1937.
1937 byggdes en ganska speciell Rolls Royce Phantom III. Chassi 3AX79 fick en saloon kaross i airlinestil med inverterad framruta.
Beställare var Alan Samuel Butler som var styrelseledamot hos De Havilland, kanske därav lite flyginspiration kom med i karosseriet. Hur som helst ställde han sin Rolls till generalstabens förfogande under kriget och från 1944 förfogades den av ingen annan än fältmarsalk Montgomery. Denna bil var med under krigets sista dagar och kördes in i Berlin efter dess fall. Efter kriget köpte Montgomery loss vagnen och den användes fram till 1962 då den såldes till USA där den finns än idag.
De sista åren innan kriget kom verkar varit hektiska för de flesta tillverkare av lyxbilar, och dess karossmakare, här en rad Phantom III med de Ville karosseri från HJ Mulliner som alla skiljer sig åt, rena beställningsjobb åt klienter som absolut inte ville ha en bil som någon annan.
Och en sedan de ville på den nya Silver Wraith efter kriget, denna är från 1947 då denna typ av kaross var på kraftig tillbakagång, så var även hela branschen med specialkarosser.
En annan karosstyp som var ute var stora öppna fyrdörrars tourers, vid de tillfällen dessa beställdes var det oftast för stadsöverhuvuden i egenskap av paradbilar, såsom denna Silver Wraith som levererades 1952 till Brasiliens president Getulio Vargas.
Silver Wraith limousine 1950
1950 presenterades också Rolls Royce mest exkulsiva vagn dittills, Phantom IV som bara gjordes i 18 exemplar 1950-56. Denna har tidigare nämnts här:
http://2009/december/den-felande-fantomen.html
Mulliner gjorde karsserna till hela nio stycken av dessa, här är den första som levererdeas till kronprinsessan Elizabeth 1950, det är just hon står där på trappan förresten.
Shahen av Iran beställde två, en med Hooperkaross och denna enorma cabriolet 1951. Innan revolutionen i Iran kom den att smugglas ut till Schweiz, och senare vidare till USA där den kom att renoveras. Bilden är från Denver 1982 och en av få bilder på denna bil då den idag fortfarande hålls gömd.
En av de tre Mullinerbyggda Phantom IV som beställdes av Emiren av Kuwait finns idag i Nethercut collection i Sylmar, Kalifornien.
¨
Specialjobben började ta slut, mer och mer handlade det om att göra varianter för Rolls Rocye och Bentleys standardutbud, innan H.J Mulliner helt kom att absorberas av dom, men här iallfall en specialare i form av en Silver Cloud cabriolet 1958.
Och en till i lite annat utförande
Samt denna eleganta coupe på beställning 1958.
Sen kom sammanslagnigen med Park Ward som tidigare nämnts, men ibland användes Mulliners namn separat för några arbeten som utfördes i deras lokaler när vissa prominenta kunder så ville det. Denna eleganta fyrdörrars tourer byggdes på Silver Cloud III 1964.
Phantom VI som kom 1968 var enkom för specialbeställning, karosserna starkt konservativa och modellen levde så kvar ända fram till 1991. Bara 374 stycken byggdes under dessa år, och Mulliner-Park Ward gjorde karosserna till dessa. Denna är från 1971 och är relaitvt standard, ytterst få modifieraades karossmässigt, även om de skräddarsyddes var och en efter kundesn önskemål så rörde de flesta detaljer inredning och utrustning.
Udda från UK, mer wagons
Mer av egendomliga-engelska-estates.html följer här, nu i färg denna gång.
Rolls Royce är inte vad man förknippar med praktiska kombis, men en del har beställts så genom åren. Oftast har det rört sig om att man modifierar tidigare karosseri, som i det här fallet. Beutler i Schweiz fick i början av femtiotalet i uppdrag att bygga den här praktiska minibussen åt det exklusiva hotellet Schweizerhof, bilen är från början en Phantom II från tidigare delen av 30-talet. 
Beutler har skrivits tidigare om här: http://sobra-schweiziska-skapelser.html
Vincents of Yeowil ligger bakom den här "shooting brake" på Rolls Royce 20-25 från 1933, också detta en konvertering av en befintlig kaross. 
Och en Bentley från 1937 från samma verkstad 
Denna Rolls Royce Wraith från 1939 är ett verk av Binder i Paris. 
Rippon byggde ett par stycken Bentleys och Rolls Royce på detta vis, detta en 20-25 från 1933
Detta är en Rolls Royce Phantom II från 1932 men skärmarna skvallrar om att karossen är byggd senare, och mycket riktig så var det Bohmann&Schwartz som försåg det här chassit med shootin brake-kaross 1939. 
Radfords Bentley mk VI presenterades i förra avsnittet, här är en till av deras smarta stationsvagn från 1947. 
Även Rippon byggde ett par stycken estates på mk VI bas, denna från 1950 
Radford gjorde även en pampig estate på den stora Austin A125 Sheerline 1952
Riley RMB, upphovsmakaren till denna kaross är dock okänd. 
Denna estate är dock fabriksbyggd avAllard själva, P2 Safari hette denna exklusiva modell som dock bara byggdes i tio exexmplar 1952-54
Denna Jaguar XK120 är känd som "Fox Bat". Två Morris Minor Traveller fick agera donatorer för göra en rymlig sportjagga. 
Denna Bentley som byggdes av Wendler och ser ut som en mycket förvuxen Mercedes, har tidigare visats här: http://specialare-som-blev-sådär.html Här även en bild på schabraket bakifrån också där man verkar blandat in en lite del Ford i det hela också. 
Ford Zodiac wagon fanns i ordinarie sortimentet, men man lejde ut sjäva tillverkningen till Abbot of farnham som byggde nya bakdelar på sedanmodellen Farnham-Zodiac från 1960. 
Likaså gjorde Vauxhall och erbjöd 1959-62 en stationsvagn på Cresta/Velox karossen som byggdes av Friary Motors Ltd i Basingstoke, men troligen byggdes inte särskilt många av denna modell. 
Tornado Typhoon var en kit car som baserades på antingen Ford Anglia eller MG-bas, normalt en öppen tvåsitsig roadsterkaross men Typhoon gick även att beställa som Sportwagon, denna anskrämliga tingest är från 1960 
En specialserie tvådörrars Ford Consul byggdes som kombi 1962, det var Kenyas generalagent Hughes Limited i Nairobi som gjorde dessa specialare åt kenyanska polisen, 17 stycken totalt fick dom. 
Denna egendomliga stationsvagn var inte heller något som någonsin var tänkt att marknadsföras. Det rör sig om en ren testbil som Ferguson byggde för att prova ut sitt sysytem för fyrhjulsdrift 1961
Shooting brake är ett namn Aston martin ofta använt för sina specialare med baklucka, Radford, FLM panelcraft med flera har anlitats för konverteringar av deras modeller, men just denna DB4 GT shooting brake är byggd av Bertone 1961. 
Rolls Royce igen, Silver Shadow estate wagon från 1969 som dessutom lär vara fabriksbyggd. 
För Fords stora modeller Zephyr/Zodiac byggdes stationsvagnarna fortfarande av Abbot, konverterignen var dyr och produktionen blygsam. Denna Zodiac mk IV är från 1971. 
Rover Estoura var en halvofficiell variant av Rovers P6, men från 1970 såldes den av Leylands återförsäljarnär med vissa fabriksgarantier. FLm Panelcraft stod för karosskonverteringen och Crayford för interiör. Den blev ingen succé med sitt sluttande låga tak och baklucka och för att slippa extra nybilsskatt så byggdes främst begagnade bilar om. Mycket blev krångligt med Estoura och oklart hur många som byggdes, 170 eller 187 stycken är två siffror som näms. 
Hexagon hette en liten verkstad som byggde om din Lotus Elan till sportkombi, denna från 1971 och ett litet fåtal antas ha byggts. 
Jensen-Healey GT var däremot fabriksbyggd, men mycket ovanlig, GT byggdes bara 1975-76 i 473 exemplar. 
Ladbroke-Avons konversion av Jaguar visades också i föregående avsnitt, men detta tros var den enda Daimler som byggdes om 1981. 
Ladbroke-Avon byggde även karoseen till den märkliga PMG/Rapport Forté estate wagon som byggdes i ett exemplar 1983 på Jaguar XJ-S mekanik. 
Efter att både Lynx Eventer och Avons Jaguarkombis hade fått åtmonstonde mycket medial uppmärksamhet, så byggde man själva 1990 en prototyp på XJ40 som såg ganska bra ut, men fick ingen uppföljning. 
Men man hade faktiskt byggt en special några år innan, denna XJ12 specialbyggdes från fabrik åt en marknadschef hos Jaguar 1984. 
Aston martin Virage byggdes som Shooting brake på beställning, men troligen blev det bara fyra stycken sådana här gjorda runt 1992. 
Bentley har i hemlighet byggt både SUV och stationsvagnar i små serier som visades här:
http://bentleys-som-man-inte-trodde-fanns.html
Denna modell hette Bentley Spectre och skall ha byggts i några exemplar 1997. 
Nästa Bentley är därmot specialbyggd av Von Genaddi, Arnage Shooting brake har byggts i ett par exemplar av dom, denna från 2002. 
MG Express var en udda sak, en liten kommersiell panel van på ZR-modellen och byggdes från 2003 till slutet för hela MG/Rover verksamheten 2005. Syskonmodellen Rover Commerce som i grunden var samma bil salufördes under samma tid men såldes också dom i blygsam skala. 
2004 byggde Berone återigen en Shooting Brake på Aston martin. Jet 2 hette denna som enbart var menad som designstudie
2005 visade Castagna upp en Bentley Continental Shooting Brake. 
Och 2010 sågs ännu en shooting brake studie baserad på Bentleys Continental, Flying Spur wagon kallas den och byggdes av Touring i Milano. 
Mera Mulliners - Bentley Works
Nu koncenterar vi oss lite på deras vackra karosser just för Bentleys genom åren.
Sportig roadster på 4½litre chassit 1927.
coupe på modellen 6½litre 1929.
Bentley var och är mer en "drivers car" sport, elegans och komfort i samma paket. På den här tiden tävlades det flitigt och framgånsgrikt också med dessa bilar också. Därför är denna kaross lite ovanlig på just Bentley-bas, en sedan de ville av luxuöst snitt på 6½litre chassi 1929.
Bentley 4litre var ett mellanspel som bara fanns 1931 och var modellen som tippade Bentley över kanten. 50 stycken gjordes innan sammanslagningen med Rolls Royce och denna saloon hade kaross från H.J Mulliner.
Speed six hette en vässad version som byggdes 1927-30, motor borrad till 6,6 liter, dubbel magnettändning och annat såg till att även de tyngre specialkarosserna fick sportbilsprestanda. Denna gedigna cabrioletkaross på Speed Six kommer från Mulliner trots att den bär mer tyskt snitt.
Bentley 8-litre byggdes i 100 exemplar jämt, bara chassit betingade 1900 pund, vilket var mer än en Rolls Royce Phantom II vid tiden runt 1930. jämförelsevis kostade en komplett Austin Seven 130 pund!
Rak sexa på åtta liter, fyra ventiler per cylinder, fyrväxlad låda och dessutom servoassisterade bromsar var vad man fick, Mulliner byggde rätt många av karosserna till dom 1930-31
de allra flesta 8-litres var rymliga saloons, men i allafall den är byggdes som sedan de ville med avtagbart tak över framsätet.
Sedancakarosser var i ropet på 30-talet, just i england var det vanligt med så kallade "three position drophead" en cabriolet som gick att fälla halvvägs så man fick en "sedanca" med skydd över baksätet, Mulliner byggde många av dessa, denna en 3½litre från 1934.
Vacker cabriolet på 4 1/4-litre chassi 1937.
Mulliner byggde en del karosser med extra rutor ovanför vindrutan och denna har även ett glastak över baksätet, "High Vision" kallades dessa karosser, här från 1938.
Och en cabriolet med moderna linjer 1939
Vid denna tid hade en flygingenjör och sedermera Kapten mcLeod etablerat kontakt med H.J Mulliner och här följde en hel del egendomliga karosser som byggdes efter mcLeods egna idéer, den första beställdes redan 1934 och var en 3½ litre på chassi nummer B177AE, några år senare kom han att lyfta över karossen på ett nytt 4 1/4-litre chassi.
Kapten McLeods krav var en kort coupé med bästa möjliga sikt, bagageutrymme var onödigt. Nästa gång han bytte bil var 1947 och en ny Bentley mk VI byggdes av Mulliner efter kapten Mcleods önskemål.
Skärmarna togs från en Citroen B11 för denna skapelsen.
1952 kom mk VI med större motor och chassi nummer B50MD färsigställdes åt honom av Mulliner, i kompaktformat med kortat bakparti.
1955 beställde McLeod en R-type Continental som också utsattes för en brysk kupering och dessutom en rejäl bakruta, bilen förstördes vid en brand redan 1960.
Vilket antagligen föranledde vår kapten att detta år beställa en ny Bentley S2 Continental, och detta var det sista jobbet Mulliner gjorde åt kund på detta vis, året innan hade Rolls Royce köpt upp hela företaget och man organiserade om det till Mulliner-Park Ward som enkom att tillverka serier av karosser åt Rolls Och Bentley. Men kapten var en trogen kund och fick sin Bentley-specialare av Mulliner återigen efter helt egen design.
En Bentley till kom att byggas 1964 åt Kapten McLeod, men då fick FLM panelcraft göra arbetet.
Tillbaks till mk VI modellerna, detta var Bentleys första standardmodell som såldes som komplett bil med kaross, men en del specialjobb utfördes ändå, som denna eleganta coupé som användes främst för att visa upp på mässor och concours-utställningar av Bentley 1949
Minst två stycken byggdes på detta vis med den för tiden nya pontonkarossen, 1949.
R-type Continental kom 1952 och nu byggde Mulliner standardkarossen för den eleganta coupéversionen av dessa.
Bentley S1 kom 1955 och var identiskt sånär på emblem och grill med Rolls Royce Silver Cloud, Mulliner stod för flera av de ordinarie karosstyperna och en och annan specialbeställning som blev. S1 Continetal coupe från Mulliner nedan.
Flying Spur var Mulliners eget namn på de saloonkarosser som byggdes på den vassare Continental-versionen här en S2 Continental 1960. Namnet Flying Spur använder Bentley än idag i samam anda.
Och lite specialjobb, som bör vara ett av de sista i Mulliners egen regi, en S2 Continental som fått små fenor på bakskärmarna, trendig som sig bör året 1959.
1959 hade man som sagt gått upp helt i Rolls Royce, där solgs man ihop med Park Ward som ju tidigare berättas om här: http://2010/february/park-ward.html.
1966 presenterades Rolls Royce Silver Shadow och Bentley T-1. Sedanmodellen fick karosserna från Pressed Steel Ltd, men coupe och cabrioletversionen byggdes av Mulliner Park Ward och under ett kort tag fannsochkså en james Young-version av dom i programmet. http://2010/june/james-young-the-bentley-works.html
T-1 cabriolet blev ingen storsäljare heller med bara 41 byggda 1967-71 innan den hos både Bentley och rolls döptes om till Cornische.
Efter detta så förekommer inte Mulliner eller Park Ward som sigum, istället får de sporadiskt låna ut sina namn till lite extrautrustade modeller hos moderföretaget, Bentley Turbo RT i bländande vitt 1997, denna upplaga byggdes bara i 50 exemplar och av av dom skräddarsyddes en del helt efter kundens önskemål som"Mulliner-style" den här har förutom färgmatchande fälgar, instrumentbräda med massa extra helt i rosenpolerad aluminium och extra hastighetsmätare i baksätet!
Bentley Arnage T efterträdde Turbo R som prestandalok, Just T-24 Mulliner var en specialupplaga för att uppmärksamma Bentleys sjätte vinst på Le Mans 24-timmars race, och byggdes då i just 24 exemplar 2004.
Egendomliga engelska estates
I England var detta länge specialbggda vagnar som byggdes på traditionellt hantverksvis, med trä som främsta material.
AC var en ganska blygsam tillverkare av bilar trots att de vart i braschen sedan 1901. Huvudmodellen åren 1947-58 hette 2-litre och byggdes bara i drygt 1200 exemplar på dessa år. Minst en av dom blev en ganska klumpig estate wagon, denna är från 1948.
Sportiga Morgan är inte vad man förknippar med stationsvagnar men 1948 gjordes denna kaross på en +4. Nu har tyvärr titeln delvis fallit bort i mitt arkiv men tillverkaren hette Yarbourg och något mer
Inte heller Bentley förknippas med praktiska nyttovagnar men på mk VI-basen byggde Harold Radford ett par stycken sådana här vid samma tid.
Denna Bentley mk VI konverterades av Auburnsons 1949.
Även Rolls Royce försågs ibland med liknande karosseri, denna Silver Wraith byggdes av Freestone&Webb åt en kund, och har tidigare visats i det här avsnittet: freestone-webb-post-war.html
Austin A90 Atlantic var en modern, snabb och ganska dyr modell som inte hade någon föregångare eller efterträdar ei Austins modellutbud. Den tillverkades bara i tre år 1949-52 i 7891 exemplar. Abbot of farnham byggde en eller kanske ett par estate wagons på denna sportcoupé.
En annan malplacerad Austinmodell var det stora lyxloket A125 Sheerline. En del kom att få specialkarosser från utomstående tillverkare och av dom var några stycken stationsvagnar som denna från Zenith 1952.
Armstrong Siddeley byggde lyxigt eleganta bilar i liten skala fram till 1960, det verkar som om Sapphire 346 gick att beställa från fariken men karossjobbet utfördes säkerkligen av någon annan leverantör, okänt vilken. Extremt få torde byggts, denna är från 1956.
Triumph TR10 var en modell som egentligen inte fanns, men Standard Ten fick heta så när de såldes på export till Nordamerika, i Sverige hette den Vanguard Junior, ersattes av Triumph Herald 1961 och märket Standard försvann från listorna.
Crayford gjorde främst cabrioleter på befintliga modeller från diverse tillverkare men runt 1970 byggde man även en särskild stationsvagn på beställning på stora Austin 3-litre. Denna kortlivade Autin-modell berördes även här: gömt-pa-ön.html
Gilbern var en av många kit-car tillverkare i Storbritannien, närmare bestämt höll dom till i Wales. Deras vagnar höll förhållandevis hög kvalitet med bra känsla och formgivning, dessa levererades levererades dessutom nästan kompletta. Invader hade en V6 motor från Ford och såldes främst som helt komplett vagn 1969-73. 603 stycken gjordes och från 1971 fanns den även som sportkombi.
Till och från har Aston Martin fått specialbeställningar på stationsvagnar av sina modeller, oftast kallas dessa "shooting brakes" Denna DBS byggdes 1970 med inte helt lyckat resultat av FLM Panelcraft.
Genom Avon-Ladbroke kunde man beställa sin Jaguar XJ6 som kombi, denna version presenterades 1980 och var såpass välbyggd att Jaguars egna fabriksgaratier fortfarande gällde, samt att Avon stod för ytterligare garantiåtaganden för kaross och lackjobb. Ombyggnationen kostade dock häftiga 6500 pund.
Lynx byggde om XJ-S till en smäcker sportkombivariant som kallades Eventer. Hela 67 stycken av dessa skall totalt ha gjorts.
Thrupp&Maberly
Charles Thrupp Ltd etablerades som vagnsmakare 1760 och gick ihop med Maberly 1858 för att bilda Thrupp&Maberly Ltd i London.
1896 gav man sig in i automobilens värld med att bygga en elektrisk så kallad "victoria carriage" åt Spaniens drottning Maria. 
Från att ha varit en av englands ledande vagnsmakare tog man nu steget till att bli en av de ledande karossmakarna för bilar, verksamheten utökades och en hel del karosser kom att byggas på Rolls Royce, som denna Silver Ghost limousine 1912. 
En av de mer udda skapelserna från denna tid, Thames Ironworks byggde denna diligenslikande tingest, en "stage coach" 1913, och Thrubb&Maberly stod för karossen, så sent som 1913 hade vissa ännu inte helt släppt kopplingen till hästdroskor. 
När kriget kom 1914 kom tillverkningen mest handla om karosser för stabsfordon och lättare lastbilar, men efter krigsslutet så fortsatte man leverera högkvalitativa karosser för de mest exkulsiva fordonen av denna tid. 1924 flyttade man verkstaden till Cricklewood, och kom då att ligga bar ett stenkast från Bentleys anläggning: http://en-gang-i-cricklewood.html
Denna speciella Bentley byggdes för Nawab av Bhopal och syftet var tigerjakt, den indiska överklassens främsta hobby. En Bentley 6½litre färdigställdes med öppen kaross, ammunitionslådor, vapenställ och söklampor och elverk. Kabelvindorna rymde 100 meter för at man skulle kunna ta med sig lamporna från fordonet och leta tigrar. En veritabel "killing machine" från 1926.
Mer civiliserat, Rolls Royce 20HP landaulet limousine från samma år. 
1926 köptes Thrupp&maberly upp av Rootes-koncernen där Humber, Hillman, Singer med flera ingick, men förutom att göra uppdrag inom Rootes, fortsatte man i oförminskad skala att bygga specialkarosser på andra chassin.
Utländska vagnar såsom Minerva, Hispano-Suiza med flera kläddes också av Thrupp&Maberly, här en stor Mercedes-Benz 710SS med roadsterkaross.
Sportig Benltey 4½litre tourer byggd 1929
1929 åtog man sig ett annorlunda uppdrag, man byggde karossen till Henry Seagraves formidabla rekordbil "Golden Arrow" med en Napier-Lion W-12 flygmotor på hela 23 liter på nästan 1000 hästar slog Segrave världsrekordet på Daytona Beach den 11:e mars 1929 med hela 372km/h. Bilen har sen dess inte körts.
Bentleys stora modell 8-litre med Thrupp-kaross 1930. 
Rolls Royce 20/25 efterträdde 20HP som "lill-Rolls" och här en 20/25 från Thrupp&Maberly 1930. 
Och en coupé på samma chassimodell 1930
Av de 100 byggda Bentley 8litre bilarna försågs en hel del med Thrupp&Maberly-karosser, här en sportig lågbyggd limousine från 1931. 
Och en Bentley 4litre saloon 1932
Stor Rolls Royce Phantom II med roadsterkaross 1932. 
Phantom II tourer 1933
Elegant Bentley med sedanca cabriolet-kaross 1934 
Strömlinjeform kom på modet en bit in på 30-talet och även Thrupp&Maberly kom att bygga en del exempel på den här trenden, som denna 3½litre Airline saloon 1934
Och en Bentley Airline coupé från samma år. 
Svepande linjer men mer tillbakadragen design syns på denna Bentley saloon från samma år. 
1934 var ett enormt produktivt år för Thrupp&Maberly, denna Rolls Royce Phantom II benämns som "Star of India" och betälldes av Sahiben av Rajkotm, en mycket påkostad vagn som användes ofta för tigerjakt och dylika förnöjsamheter i det koloniala Indien 
mer från toppåret 1934, Rolls Royce 20/25 sedan de ville. 
och en mer modern Continental saloon på Rolls Royce Phantom II chassi. 
Inom Rootes-koncernen gjorde man prefabricerade kaorssdelar åt dess standardbilar och även så gjorde man främst Humbers lyxigare öppna karosser, här en Humber sedanca cabriolet från 1934. 
Svepande elegant Bentley 3½litre Airline coupe från 1935. 
Och en Bentley 4 1/4-litre som Airline 1935. 
1935, Rolls Royce Phantom II sports tourer, en stil som inte så ofta sågs på dessa stora modeller.
Och den mindre Rolls Royce 20/25 med sedanca cabriolet 1935
Rolls Royce Phantom III med elegant cabriolet 1937 från Thrupp&Maberly. 
Snarlik kaross på Phantom III från samma år.
Stor elegant saloon på Phantom III chissi också från 1937. 
Phantom III tourer 1938. 
Rootes hade tagit över Talbot 1936, och då flyttade Thrupp&maberly in i Talbots gamla lokaler vid Wharple road i london, detta är en Sunbeam-Talbot 4litre saloon byggd av Thrupp&maberly 1938. 
Lagonda var inge stor tillverkare, och deras V12 Rapide var englands snabbaste bil vid denna tid, knappt 200 V12-Lagondas byggdes och iallfall en fick karossen från Thrupp&Maberly. 
Rolls Royce 25/30 saloon 1938. 
Och en tourer på den nya Rolls Royce Wraith som inte hann byggas i så många exemplar innan krigsutbrottet 1939. 
Wraith-saloon från samma år. 
Humber inom Rootes byggde stabila konstruktioner och hade sedan länge levererat fordon till armén, en av de mest berömda av dessa var fältmarsalk Bernard_Montgomerys personliga stabsbil i fält, "old faithful" som var en Humber Super Snipe tourer byggd av Thrupp&Maberly 1939. 
Det var även Thrupp&Maberly som färdigställde de speciella Ironside-bilarna från Humber för kungahuset.
http://i-hennes-majestats-hemliga-tjanst.html
Då Humbers var rejält byggda vagnar så var det deras chassin som användes för dessa fyrhjulsdrivna stabsfordon åt brittiska krigsministeriet, Thrupp&Maberly stod för design och karosstillverkning.
Efter kriget var marknaden så annorlunda som alla de tidigare så framstående karossmakarna fick erfara, efterfrågan på dessa exklusiviter sjönk drastiskt. Thrupp&Maberly kom mer att mer att absorberas i Rootes egna tillverkning. 1946 gjorde man iallfall en Humber speciellt förkungahuset, denna Super snipe estate wagon 1946, vars främsta uppgift var att transportera drottningens alla krukväxter (!) mellan Buckingham palace och sommarresidenset Balmoral. 
Sen var det slut med pampiga lyxbilskarosser, i fortsättningen var Thrupp&Maberlys enda uppgift att bygga cabrioleter för märkena inom Rootes, lilla Singer Nine och 4AD roadstern byggdas av dom 1939-55. 
Hillman Minx, 1952
Sunbeam Talbot Alpine 1948-55
Singer Gazelle, denna från 1959. 
Hillman Super Minx som cabrioet 1963, sista öppna Rootes-bilen med Thrupp&Maberlys inblandning, 1967 stängdes Thrupps facilitetr för gott och all karosstillverknign flyttades hem till Coventry, året efter köptes Roots upp av Chrysler. 
Harrington, en fena på bussar
Harrington som hade långvarig vana av att klä Rolls Royce, bentley och andra lyxbilar med vackra karosser åsidosatte inte sitt signum när man även byggde busskarosser. Under ett i slutet av 40-talet stack Harrington verkligen ut med den här svepande ryggfenan på sina bussar.
vacker Harrington-special på Leyland Cheetah-chassi 1938
Och på Leyland Comet, 1949
Och en AEC Regal med fena, 1949
Funktion med finess - utility saloon
Eller egentligen från 1930 då denna Phantom II med chassinummer 54GX levererades med en öppen touringkaross från Barker till Överstelöjtnant James Nockells-Horlick.
Men karossmakeri innebar inte bara att skapa och formge nya alster, även gamla karosser modifierades efter behov och efterfrågan. 1937 köptes överstens gamla Rolls Royce av konstnären Cecil Michaelis och han lät Hooper bygga om den öppna Barker-karossen till en mer praktisk vagn med lite olika sinnrika lösningar för att kunna lasta gods eller passagerare efter behov. Det blev en "Utility saloon"
Cecil Michaelis var grundare till rycotewood.org. och dessutom son till den lika berömda Max_Michaelis
Karossfabrikanterna Barker respektive Hooper har avhandlats innan i bloggen:
/barker-early-years.html
/barker-airlines-and-ends.html
/hooper-early-works.html
/hooper-classic-works.html
/hooper-empress-years.html
/hooper-fall-from-grace.html
Svep i sextiotalet 2
Den nydanande Chevrolet Corvair blev förmål för många experiment hos GM, här en tuff stilstudie med låg fastbackprofil som kallades Monza GT och byggdes 1962
Thunderbird "Italien" var en show car som Ford visade upp på mässor 1963. Fast just sånt här sportigt tak kom aldrig senare på någon Thunderbird.
Ford Allegro-X var en del av projekt T-5, som i slutändan blev Mustang, Allegrons design känns mer åt europa-hållet och skrinlades. Dock kom en Allegro roadster att byggas ett par år senare.
1964 gjorde Ford ett annat tufft sportbilsexperiment, Cougar II. Snarlik Corvette men var inte menad att gå i produktion. Namnet kom dock att användas för Mercurys räkning några år senare.
1964 byggde man också Mercury Super Cyclone, en showcar basserad på vanliga Comet, men med fastback-tak snarlit det som sågsa samma år på Plymouth Barracuda.
Fastback in absurdum sågs på Dodge Charger II 1965, denna studie kom dock att gå i produktion i snarlikt utförande, dock efter man hade fimpat akterpartiet nån halvmeter.
Galaxie Magic Cruiser var en show-car från Ford som turnerade runt 1967. den finurliga fastbacken kunde höjas och bli en fullkombidel, som dessutom var bäddbar.
Till Europa, Zagato byggde denna studie på Rover 2000-bas och hette 2000GTZ, byggd 1966.
Samtidigt byggde man en Volvo på samma design som också kallades 2000GTZ, och följde upp 1969 med denna 3000GTZ med 3-litersmotorn från 164.
Design är handelsvara, dessa två futuristiska alster från 1968 ser misstänkt lika ut Citroen CX som hade preimär 1974.
Och det är riktigt, men ursprungligen var dessa två Pininfarina-alster framtagna för BMC, som antagligen tyckte dom var lite för spännnade för sitt modellutbud. Istället satsade man mer på sin kommande Morris_Marina och ADO14-familjen med Austin_Maxi. Anbudet på designen gick således vidare och Citroen nappade, passade perfekt i tid och formspråk för en avlösare till långköraren DS "Paddan"
Svep i sextiotalet
1962 var det tänkt att uppdatera Volkswagens Karmann Ghia, detta kom inte att göras utan den gamla designen från 1954 fick hänga kvar ända till slutet 1974, dock kom man att introducera en ny Ghia parallellt, med striktare formgivning, fast den kom ändå i skymundan mot originalet. Den här stilstudien från 1962 kom dock delvis gå igen när Volkswagen Brasilien byggde en egen Karmann Ghia med tillnamnet TC åren 1970-76.
Häromåret presenterade Porsche sin första fördörrars sportsedan Panamera, men redan 1962 skissade Ghia på en fyrdörrars Porsche som skulle se ut såhär.
Tatra 603 liknade ingenting annat, 1963 föreslogs den här nya lägre karossen för den modellen men man lät ändå den gamla modellen förbli ända tills den avlöstes av den Vignale-designade 613 som kom 1973.
1963 gjorde Ghia denna "Clan" på Ford Falcon, men stannade vid att vara en "show car" mer än en prototyp med tanke att sättas i produktion.
Rambler Tarpon byggdes på den lilla American-modellen 1964, i produktion kom dock den större Classic att användas då den presenterades som Rambler Marlin, mer om den här: de-forgatna-del-7-marlin.html
Carbodies, karosstillverkaren som även gjorde karosserna till de berömda london Taxi-bilarna byggde denna Triumph 2000 med fastback 1965 men resultatet ansågs inte värt en uppföljning.
Fissore byggde en Volvo P1800-fastback 1966. den har tidigare varit med här mer-projekt.html.
ADO17 var BMC:s samlade namn för designen runt den större Austin/Morris 1800-2200 serien som sågs 1964. Allmänheten kom dock mest att kalla den för "the landcrab". 1966 tog man fram en prototyp till en slags halvkombi/stationsvagn som dock aldrig kom att bli mer av än denna enda vagn.
Ford i Australien byggde vid sidan av sina egna modeller även Cortinan på licens, 1966 tog man fram två fastback-Cortinor för den inhemska marknaden, en tvådörrars.
Och en fyrdörrars men ingetdera kom i produktion.
1966 hade Alvis inte långt kvar i sin nisch med exklusiva coupéer, men i ett sista ryck gjordes denna "Gladys". Alvis hade vid den här tiden samarbete med Graber i Schweiz som byggde små serier åt Alvis, denna är ritad av Graber men Radford hemma i england stod för byggandet av specialaren Gladys.
1966 hade även BMW premiär för sin lilla sportiga /02 coupé, Baur som annars gjorde karossdelar och cabrioleter åt BMW tog fram denna snitsiga 1600-2 med sportigare taklutning på försök.
TVR Tina visades 1966 i både som coupe och roadster, denna modernt formgivna sportbil byggde på Hillman Imp med motorn bak och ritades av Trevor Fiore. Det var tänkt att den skulle gå i prodution 1968 men TVR kom på obestånd och det blev inget mer av Tina.
1967 byggde Italsuisse en fastback på nya Peugeot 204.
den lilla karossverkstaden Wender byggde ett par stycken Opel Kapitän fastbacks runt 1969 på uppdrag av tysk television, mer funktionellt än vackert...
En liten avstickare in i 70-talet, Heuliez gjorde den här snitisiga Simca 1501 coupén 1971
70-talets design för England stod klar 1969, Morris nya volymmodell Marina presenterades 1971 och skiljde sig bara i små detaljer från denna bil.
Mera Aurelia
Den vackra och intressanta Lancia AUrelia har ju tidigare visats i lite olika skepnader här:
http://aurelia.html och ett par til av dom här: http://balbo.html.
Nu några vackra specialare i färg.
Pininfarina byggde en serie cabrioleter av Aurelia på B50-chassit 1950-51. 
Pininfarina är ej att förväxla med firman Stabilimenti Farina som låg bakom den här coupén, 99 exemplar av chassi typ B51 gjordes och denna coupé på en av dom 1950. 
Pininfarina var flitiga vid den här tiden , denna Aurelia Sportcoupé från 1951 är från 1951. 
Och så även denna AUrelia B50 specialare som döptes till "Rosa d'Oro" 1951. 
Och från Schweiz, Aurelia cabriolet på B52-chassi fråån Worblaufen. 
Och en coupe från Beutler, mer Schweiziska specialkarosser här: sobra-schweiziska-skapelser.html
Mer extremt, designad av Ghia, byggd av Boano 1952 för show. 
Och från Vignale kommer dessa två eleganta coupéer, byggda på B52-chassi, 1952. 
Runt 1953-54 experimenterade Pininfarian friskt med ett nytt grepp, många av deras specialare fick det runda öppna "fiskgapet" i fronten , så även några Aurelias, dessa kallades "Pf200". Den röda på B52-chassi visades 1953. 
Och samma år denna Pf200 Spider. 
Den här Pf200-coupén byggdes 1954. 
Två snygga coupéer daterade 1953, båda byggd av Vignale. 
Och ännu en Vignale-Aurelia, från 1955. 
När det var dags för en ersättare till Aurelian så hade Pininfarina uppdaget att bygga på några förslag, två extravaganta show-bilar byggdes, den här coupén kallades Florida och visades 1955. För dessa yppersta specialare byggde man chassitypen B55 i blott sex exemplar. I produktion i något nedtonad form känns den mer igen som Flaminia
Aurelia lades ned 1958, men namnet fick göra en kort comeback för en specialupplaga 1986, Lancia Delta Aurelia.
Annorlunda Aurelias - Balbo
Först ett elegant par, cabriolet och coupe på Aurelia B50 omkring 1952.
Och en som Balbo inte fick till riktigt lika snitsigt... Aurelia daterad från 1951.
