svammelsurium

Häromdan damp det ner ett trevligt  paket i brevlådan. Från http://lennart-svensson.blogspot.com/ Svenssongalaxen även kallad. Här kan man även beställa denna och andra publikationer från bloggförfattaren.

                                                        

Svenssonglaxen skriver på ett sätt jag gillar, och en hel del om ämnen och inriktningar i litteraturen som jag försummat å sistonde, men det är en intressant och insiktsfull blogg att läsa och där har delar av denna roman publicerats i utdrag. Nu skall det bli kul att få resa med Jenro Klao över fiktiva och existensiella gap i tid, rum och sinne i sin helhet. Tackar så mycket Lennart, och jag blev även smått rörd av den fina dedikationen i boken också.

Soligt väder borgar för trängsel på Nääs. denna dag trängde det sig in bland annat en fin Falcon.


Det är en Falcon Futura Sprint, som var en sportigare Falcon med V8 och separata stolar, 4278 sådana byggdes det.
 
Femtiotalet rullar in, Mercury Montclair 1957, De Soto Powermaster 1954, Cadillacs från 1959 respektive 1958.
   
   
Äldst denna måndag en Ford model T roadster från 1922, och rödast en Ford taunus 12M från 1964. Vanheden med sin ovanliga burleska CMC Tiffany dök upp och stod för kvällens mest innovativa ingrepp. Nyckarna råkade låsas in i bilen men med hjälp av frivilliag, en tång och en lånad oljesticka så löste sig det till slut.

Kvällsfikat vid sjökanten är alltid poulärt, vackrare omgivning får man leta efter


Janne i Chryslerklubben har hittat ännu en Imperial, nyss importerad från Danmark, en Imperial Crown från 1968, detta år byggdes bara 474 sådana här cabrioleter vilket gör det till en exklusivt ovanlig vagn.

Klockan tio på söndagen slår portarna upp för Tjolöholm Classic car show, för allmänheten alltså. För oss utställare börjar köerna ringla sig in genom den trånga grindstugevägen redan före åttasnåret.

Cadillac Eldorado med en Volvo PV i hasorna från Landvetter, vacker röd Ford Thunderbird i morgonsolen, sedan en ovanlig och elegant Riley 4/68 från 1961. Och en Studebaker Avanti, av Raymond Loewys speciella design som byggdes 1963-64. 
    
    
Patinerad Chevrolet brandbil från 1929 letar efter sin plats på fältet, ett par engelska trevligheter, Sunbeam Rapier från 1965 och en Vauxhall Cresta som kört från Norge. Alla körde inte in för egen maskin en del fick åka släpvagn dit som denna fina tidiga Audi 72 från 1966. Den skulle stå i sponsorfållan hos Audi-VW-Porsche i fint sällskap med bland annat dessa två unika vagnar.


 Det rör sig om Stig Blomqvists Audi Quattro från 1980, den första fyrhjulsdrivna rallybilen som han 1984 tog världsmästartiteln med, brevid den står monstret Quattro Sport S1, vidareutvecklingen för den sanslösa rally grupp B som uppkom 1982, denna vagn kördes då av Hannu Mikkola/Arne Hertz. det blir inte så mycket mer legendariskt än så här.

Stående inslag på Tjolöholm, Morgans , ingen classic car show utan denna ur-engelska sportvagn. Likaså är Triumph alltid tarikgt representerat här. Näst i raden är inte lika vanlig, det är en tidig Hillman Minx cabriolet från 1951 här står med en rad Sunbems bakom sig. Och så oerhört trevlig att få se en livs levande Allard från 1948. Denna ovanliga hybrid-britt föregick Shelby Cobran med att stoppa stor amerikansk V8 i en engelsk sportbil. Carroll Shelby körde förresten Allard innan han började bygga egna grejer.   Mer om Allard här: http://www.allardmotorcompany.com/pages/history/history.asp 
    
  
En av flera Aston martin representerade på Tjolöholm, en DB 2 drophead från 1950. Och famlijen Ericsson från Älmhult poserar i stilig mundering vid sin fina och ytterst ovanliga Lea Francis från 1949. Denna Triumph är mer ovanlig än vad man kan tro, det är ingen TR5, utan TR250 som byggdes bara under 15 månader 1968-69 främst för USA-marknaden, och skiljer sig främst genom att bränslinsprutnigne ersattes av dubbla Zentih-Stromberg-förgasare. Sist i raden en Sunebam Alpine, brevid den skymtar ulven i fårakläder, Sunbeam Tiger, som istället för Alpinens beskedliga 1500cc fyra fick 260" V8:an från Ford Mustang.

Då brittiska fordon upptar en stor del av showen så tar vi en vända till. Till vänster en liten men flott modell i brittisk badge-engineering anda.. Samma modell byggdes som Austin, Morris, MG, Riley, Wolseley och som i detta fall, i topputförande såldes den under namnet Vanden Plas. Wolseley Hornet från 1934, och en elegant rymlig MG Magnette från 1958. Sist i raden en stor pampig och konservativ vagn, det ser ut som en 40-talsvagn men är faktiskt från 1963. Det rör sig också detta om en Vanden Plas.
   
   
Jaguar representerades av två klubbar, här syns en fin 3,4 litre saloon som i efrhand brukar kallas mk.I, och en XK150 roadster. Modernare Jaggor, en fin rad XK8:or fanns med också. Likaså Rover hade många fordon på plats, här en nyare Rover Sterling coupé som är både ovanlig och elegant, fast det egentligen är en Honda Legend med nya emblem. 

Och bland de vildaste på MG-avdelningen , någon har alltså skohornat ner en Jaguar V12 motor i en MGB!
 

Ännu en V12-försedd maskin dök upp, Bertil Gerhardt kom förbi och bjöd på en magnifik uppvisning med Biltemas Supermarine Spitfire.



Så är det dags att ta en titt utanför området, på parkeringen utanför brukar det stå minst lika spännande fordon som inne på fältet. 
peugeot 202 hade ett säreget utseende, nästa bil är en mycket ovanlig Nash Lafayette från 1936, tiden då art-deco designen stod på topp. sen några nästan nprmala vagnar, Ford Fairlane från 1958, en Skyliner alltså med plåtcab, och en väldans fin Buick Electra 225 från 1959.
    
    
Ett par Rolls Royce hade letat sig dit, detta en nyare Silver Spirit från 1986. Nästa bil är en tidig Borgward Isabella från 1955, så tidig att den fortfarande hade kvar föregångaren Hansa 1500:ans grill. En inte så diskret Mercury Park Lane från 1965 och sen en Chevrolet Corvair Monza från 1964, en av de märkligare USA-bilar som byggts. 

Fenomalt fin Ford LTD coupé från 1971, denna har bara rullat 1800 mil sen ny och är i ett sagolikt skick, är även till salu och mer av den finns att se på  http://www.blocket.se/. Några mer brittiska sportbilar, TVR 350i från 1986 och den extremt ovanliga Scpetre R42 som ett tag hade svensk inblandning i form av Anders Hildebrand. Bara 23 stycken blev byggda 1996-97. Sist en oerhört fin och välhållen Chevrolet Impala från 1970.
   
   
Buicks vackra fastbacks hette Sedanet, här en 49:a, och en lite modernare fastback i form av en ovanlig Matra Bagheera från 1975. Mer franskt, Citroen b11 Sport från 1950 och sist en 1954 års Pontiac Star Chief cabriolet. 

Och tillbaks in på fältet och så kikar på en samlig amerikanska fordon, och vad trevligt att där få se en Rambler, en Six Super från 1958. Den här Chryslern luktar landshövdingebil, svart svensksåld fyrdörrars new Yorker från 1967. 1928 hette Chevrolets program National, och denna Imperial Landau sedan var deras kortlivade försök att erbjuda en exklusiv Cheva. och ett par färgklickar, Ford Thunderbird 1956.
   
   
Mustangavdelningen var som vanligt välfylld med Mussar från alla årsmodeller, först en Mach 1 från 2003, och en gul Boss 302 cab från 1970. Dessa är inte så vanliga som man kan tro, 1970 byggdes bara runt 7000 cabrioleter, och hur många av dom som var Boss 302-bilar är okänt, men hela tre stycken fanns på Tjolöholm i år. Firebird-klubben var på plats med bara tre bilar i år, närmast en 1969 Firebird 400. Hot rods på classic car show? jodå, Coasters car club visade upp både fina och busiga byggen, närmast Odlons brutala Dodge.

Franskt var underrepresenterat i år, främst fanns ett par Renault på plats som en R8 Major från 1965, R16TS från 1976 och anti-bilen R4 i sitt "hottaste" utförande, GTL med alu-fälgar från 1982. Citroenklubben var på annan plats i år, så den delen av fältet var tomt sånär som på Christian Traneflod och Find Svendsen som iallfall var på plats och höll ställningarna med Citroen GS och SM.
     

Special 1. De Lorean hade jubileumsträff och hade dragit ihop hela sex av dessa märkliga bilar, vilket är hälften av alla sådana i hela landet. 
Kaross i borstat rostfritt stål, en av dessa hade dock lackats röd vilket inte heller är helt oklädsamt. Så lärde man sig äntligen att se skillnad på tidig 81:a sen 81:a och 82:ans modell.
   

Special 2. JC Indigo var ett svensk sportbilsprojekt som kantrade efter knappt 40 bilar byggda, här fanns hela sex av dom på plats

    

Svenskt, RPB stod för Racing Plast Burträsk och byggdes på VW-platta, detta en av de sista RPB GT från 1970. Tidiga SAAB 99:or är det ont om, folkrace har tagit kål på de flesta. SAAB Sonett II med V4 motorn som tvingade fram den enorma bulan på huven på den lilla bilen. Volvon i grönt är en PV60 från 1946, en av 25 som beställdes av försvaret i detta utförande.
   
   
Kan en Volvo 240 under några omständigheter vara intressant? Nja, jo kanske om det handlar om den rätt okända och sällsynta 60-års jubileumsmodellen från 1987. Traktorer kan också vara klassiker, här en Volvo T230 från1959. Och en välkänd syn förr, orange televerksduett. Och ett par röda glänsande PV544:or.

Största svensken var dock denna Scania LS85 från 1952


Och en egendomlig svensk för den är byggd av GM. General Motors Nordiska i Stockholm konstruerade och byggde denna eldrivna motorcykebilen under krigsåren under namnet ELC.


Enda tjecken på plats, magnifik Tatra 603 kom från Danmark. en provsitting bjöds på och fann en påtaglig Citroen DS-känsla i den, lika bisarr i design som konstruktion med en luftkyld hemi-V8 monterad bak.   


Tyskt, Mercedesklubben brukar ta upp en stor yta och så även i år. Men först en NSU, den wankelmotoriserade Ro80 som byggdes 1968-77. Mercedes 300 från 1952 är en svulstig och pampig lyxcabriolet, nästa är bil med speciell bakgrund, en 230 byggd 1941 och en av fem som beställdes av Wehrmacht för att skeppas till det ockuperade Norge. och sedan mercedesklubbens charmiga L407 servicebuss från 1966.  
   
    
Vackra Karman Ghia här som cab från 1964, och mer tyskt sextiotal i mellanklassen, BMW1800 och Ford taunus 17M. Samt en Wanderer W24 från 1939, ett märke som aldrig var särskilt vanligt på våra vägar.

Italienskt, Alfa Romeo 2600 Sprint från 1966 är ingen vanlig syn. Och en tidigare 2600 Spider från 1962. Lika röd är denna lilla Fiat 850 Bertone Spider från 1970.  och en större Fiat 1500 från 1966.
   
   
En Fiat 128 från 1975 som inte rostat bort, och sen en Fiat som faktiskt inte är italiensk för det rör sig om en Neckar jagst, som licensbyggdes av NSU i Tyskland. Ferrari visade upp både nya och äldre vagnar, en ny F430 och den klassiskt vackra 246 Dino, som egentligen inte hette Ferrari alls utan bara Dino.

och lite blandad kompott från fältet, Chevrolet Corvette Z06 427 anspelar på dom gamla legendariska bigblock-corvetterna, och byggdes i just 427 exemplar. Brittiskt majestät, Daimler med Empresskaross från Hooper. Holländska sorgebarnet Volvo 343 fanns att få i en speciel R-sport version, få byggda gör denna till samlarobjekt idag. Och vad som är en riktigt speciell Volvo PV653 från 1933 den enda byggda med toppventilsmotor och en av två som försågs med specialkarosseri från Norrmalms.  
   
   
Tyskfordar från femtiotalet ser man sällan, men denna Taunus 15M från 1957 var riktigt prydlig. En DKW F89 från 1952 ser man inte heller ofta då denna lär vara en av bara tre körbara i landet. En av två tidiga Citroener på plats, en 5CV från 1922 och Lotus fanns ju givetvis på plats i massor här en speciell Elise 111S från 2000. 

Dett var ett axplock av vad som fanns att beskåda på Tjolöholm Classic i år, så nu får vi tacka alla inblandade för att återigen gett allt för att sy ihop denna kanonutställning av hög klass. Och så avslutar vi med en bild på Nordeneys i sin nyinköpta Rolls Royce Silver Shadow från 1967, en bil som från början tillhört Broströmsfamiljen  

Industridesignern Raymond Loewy är mest förknippad med Studebaker, men 1959 lät han bygga en Cadillac efter eget huvud.



Notera Studebaker '53 navkapslar!


Själv byggandet av karossen utfördes av Pichon-Parat i Frankrike och på Parismässan stod den i deras monter. Som synes konverterade Pichon-Parat mest Fiat 500/600 bilar och denna kolossen skohornades in bland dom.



Cadillacen är bevarad än idag, om än i sorgligt skick, och är till salu:
 http://jalopnik.com/eldorado-for-sale

Raymond_Loewy är mest känd för sina designer för Studebaker, men gjorde dessutom Hillman Minx. Och det var även han som designade logotypen för både Lucky Strike och Shell. och senare inredningen för Concorde.

dom ringde från Nordtrafik och tyckte att jag borde komma ner och kika på en bil som anlänt. Det gällde en Oldsmobile Cutlass från 1979 vilket inte låter sådär upphetsande, om man inte vet vad man egentligen tittar på. Det är en Oldsmobile Cutlass Ciera Hurst H/O W-30 edition coupe. Vilket genast gör det mer intressant. Man skakade liv i det gamla Hurstnamnet i slutet av sjuttiotalet och gjorde en lite rappare Cutlass coupe med speciell dekor. Under huven satt en Olds 350" på 170 hk som gav den hyggliga prestande. ingen annan modell hos GM i mellanklass serien hade vi denna tiden större motor än 305".  2499 stycken byggdes av denna ovanliga Oldsmobile 1979 och just detta exemplar som just kommit in med knappt 3000 mil på mätaren är så nära fabriksny man kan komma. 

Otroligt rent och fint motorum, nybilskänsla, likaså invändigt där man även kan se den speciella Hurst Dual Gate shifter spaken som enbart fanns i dessa Hurst H/O bilar. Alla kom med automat. färgvalen var svart/guld eller vit/guld.
    

Bagaget visade sig vara en skattgömma, dels med dokumentation och specialgrejer som egentligen brukar få stanna hos återförsäljaren, som en uppsättning extra stripes och dekaler med mera. Och en folder jag aldrig sett förut, speciellt för "space saver" reservhjulet från Goodyear så följde det med en egen broschyr.   

                        

Vagnar som väntar på att få komma ut, en Cadillac Eldorado Seville från 1957 och inpackad ovanpå den en spännande Rambler som vi kommer få se mer av senare. Chevrolet 66:a urlastad, kolla sulorna! Och en svensk som hittat hem igen, Volvo 1800ES, de allra flesta gick på export så numer är det lättare att hitta dom i USA än här verkar det som.
            

En hyfsad De Soto från 1957 har just anlänt också. Och den visade sig ruva på lite egendomlga hemligheter.

Detta är en "single-light" bil, 1957 kunde man alltså välja mellan enkla eller dubbla framlyktor då det på en del håll i USA faktiskt inte var tillåtet med dubbla lampor ännu detta år. men seent byggda 57:or brukade få dubbla lampor och lagen hade ändrats. Detta är även en så kallad "spring Special" vilekt man kan se på de extra kromribborna och sargen runt nummer plåten. Spring specials byggdes mot slutet av modellåret innan de nya vagnarna skulle börja säljas. Så då har vi alltså en sent byggd spring special fast med de tidiga enkla lamporna. Vidare har denna en symbol vid namnplåten på fenan "forward-look" pilen, som annars bara återfinns på Adventurer-modellen. Vidare sitter även ett parför mig helt okända medaljonger på sidan, enveten googling om dessa har inte gett något resultat vare sig i Chrysler-världen eller annorstädes. Dom ser typiska ut i designen för tiden och stämmer med bilens övriga "typsnitt" så att säga, det matchar även i svart,krom och guld.
Men jag blir inte klok på dom. Nåt i symboliken med en kalk och nyckelhål känns närmast mer ockult  eller frimuraraktigt men har hittills ingen ledtråd, nån som kan hjälpa till på den punkten?
   

Det faller ju sig naturligt att SAAB använder sin flygavdelning i sin reklam.

   

Mer förvånande är att som inte gjort det i den utsträckning som man tycker en flygplanstillverkare borde göra.

  

På sextiotalet satsade man hårt på export, USA-marknaden var som för alla tillverkare viktigast. Svenska jaktplan var exotiska men dock välkända over there, bilen var det dock inte.

En amerikansk bekant i San Fransisco, Mike Sealey var en av få amerikaner som var insatt även i tvåtaktens mysterier och han hade haft en del och göra med både SAAB och andra udda fordon förr i tiden. Han sa så här "You know, we always wondered how a manufacturer could put ut such brilliant state of the art fighter planes at one end and such crappy cars at the other..."

Motorcyklar skrivs det inte så mycket om här, men heter den Vincent är det alltid värt att skriva några ord. Här skrev det om just den fenomenala Black Lightning: http://vincent-legenden-myten-maskinen.html.

Vilka var det då som betalde sådär fyra gånger mer än en vanlig bil för en motorcykel? Nedan syns en lycklig ny ägare dagen han plockade ut den från MC-handlaren i Adelaide, Australien. Det är nionde april 1951 och Bluey Henderson poserar på sin sprillans nya Black Lightning.




Det gjordes bara ett 30-tal Black Lightnings, Blueys maskin hade serienummer F10AB/1C/4439, och hela sex stycken såldes i Australien. Och här kommer den intressanta biten, Vincent-handlaren i Adelaide hette Sven Kallin. Inte utan att man blir lite nyfiken på hur det kommer sig att en man med ett väldigt svenskt namn kom att sälja superhojar på andra sidan jordklotet... 
 

nu skall berätta lite vad jag håller på med. Då mitt huvudintresse är fordon och liknade så verkar de flesta anta att jag arbetar med dessa på fulltid och fritid, men nån måtta får det vara tycker jag, så dagligen är jag alltså helt vanlig målare.

Eller kanske inte helt vanlig, då jag även därinom har en fabless för det udda och extraordinära så innebär det vanligtvis att jag mest hamnar på att göra de udda och konstiga jobben, de som ingen normal målare vill ta i. 

Senste projektet var en trappa. Hus från 20-talet och en stackars trappa som blivit konsekvent misshandlad och negligerad sedan dess.  Två gånger hade snickare även vart på och börjat restaurera den, men dom hade kroknat fort och dratt...
Åkej , bort med alla lager av gammaldags limmad golvpapp, mattrester uråldriga lager av fernissor å smuts. 

Trappan sakade dessutom ändar och en del av de profilerade fronterna på stegen. Kontaktade en snickare att bygga nya bitar och profiler som jag kunde fälla in, och när jag beskrev vad jag hade framför mig , tyckte han så synd om mig att jag fick bitarna gratis...

En gång hade någon byggt en skiljevägg och sågat hela vänsterkanten rätt av från trappen, så varje steg fick ett nytt avslut infasat.  Det var spikat kors och tvärrs och listverk bortrivna, som fick ersättas Nedre stolpen hade "fasats" lite med yxa och fogsvans, så den fick jag klä om och bygga en ny topp till.
Sen återstod "bara" målningen, dvs grundning, efterspacklingar, toppgrund,  krapplasering, ådring, ännu mer ådring, justering av ådringsmålning, överlasering, våtslipning, överlasering igen å toppat med svagt pigmenterad lack
Så gör vi en Timell och hoppar till slutresultatet.

                       

det tog lite mer än en dag i och för sig, och betydligt längre än ett avsnitt av Äntligen hemma,  fem veckor blev att krypa i den trappan.

Tidigare alster i kategorin konstiga jobbåtaganden: http://kreativitet.html

Om man tycker Bahcos grejer är för trista så kan man ju alltid beställa verktygen från:
http://www.dorrskustomkreations.com/index.htm



Och ja, de slår min blommiga slipmaskin som jag skaffade här: http://flower-power-tool.html

Tidningen Klassiker  tillsammans med sjuhärads Motorveteraner och Verktygsboden genomförde en något udda fordonsträff i Borås den 17:e maj. Sjuttiotalet gällde det och då helst i orange. Det hade gjorts en specialavdelning för just oranga fordon, solglasögon rekommenderas.

Det var inte bara en lokal träff, entusiaster hade åkt från hela landet till Borås denna söndag, vilket får ses som smått otroligt och inte bara från det här landet, nedan två långväga besökare med sina sjuttiotalare från Norge.

Simca 1301 från 1973 och en Lada 2103 från 1974, två norrmän som inte var på Karl Johann denna dag alltså.
 
 
Sjuttiotalskulörer rullar in i form av en Opel Rekord coupe och en tidig BMW 5-serie. Modeller som nästan annars är utrotade idag, men idag dök det upp många aha-upplevelser, bilar som för inte så länge sen var ganska vanliga men försvann spårlöst, och en del man aldrig knappt sett förut. stimuleranade och kul blandning.
Sen förekom det innan träffen indikationer på att myten farbror-sid.se
skulle kunna skymtas, många har försökt avslöja legendens identitet, men misslyckats, eller försvunnit under mystiska omständigheter... skulle man våga ta upp jakten på farbror Sid?

Men först går vi och besöker den oranga avdelningen, med en Fiat 124 Spider i förgrunden.




Amerikanskt var i minoritet men på denna avdelningen representerad av en knallorange Corvette. Samarbetsbilen VW-Porsche 914 var en kuriositet med mittmotor. Nästa vagn är en Volkswagen från 1975, faktiskt till och med den allra sista VW bubblan som såldes i Sverige 1975, och sen en trevlig tidig Toyota Celica, som man ser oerhört sällan numer.
   
   
Tidig Toyota Corolla, också nästan utrotad idag. Hjalmar var på plats givetvis i orange med matchande 2CV. Rover P6/2200 har jag aldrig sett i den här färgen förut, och sen en Ford Capri, här fanns fler Ford capris än vad jag annars ser på ett helt år. Denna var dessutom en relativt ovanlig och potent Capri 3000GT. Men däremot så skymtades ingen filur här som skulle passa in på det vaga signalementet av farbror Sid 

Och det mest fantastiska i orange på plats, man hade fått låna dit VESC! Volvos monstruösa säkerhetsexperiment från 1972, en grotesk bil men med mycket i konstruktion som senare satte standarden för säkerhetstänkande, i något förfinat utförande, kika närmare på den unika VESC. 

 

   
Interiören är omissigenkännligt Volvo, här med dubbla airbags å monitor. Och en back-kamera anno 1972.

Paddor en masse, Citroen DS kom redan 1955 men i sin tidlöshet kommit att bli lika mycket sjuttiotalsikon, en trevlig halmgul Pallas brevid min bil, och sen dök kompisen Bjarne upp ända från Skåneland med en fullpackad DS, Citroen GS fanns några exemplar av också, trevlig modell som är värd att ta tillvara på. Även ett par Renault 16 dök upp.
   
   
BMW 3,0CSi var nog vanligast i denna metallickulör som hette fjordblå. Mercedes "compact"-merca bör varit ganska ovanlig i knallrött. Chockgul Ford Mustang mach 1 känns helrätt och även Jaguar E-type hängde ju med in i sjuttiotalet.

   
Italienskt 70-tal svart Lancia Beta coupe från 1974 och svenskt dito, Saab V4 Super. Två diametralt olika amerikanare från decenniet, den lustiga AMC Pacer som presenterades 1975, subcompactbilen som var två meter bred, och den betydligt mer macho Pontiac GTO Judge från 1970.


Men samtidigt går jakten på farbror Sid vidare, flera verkar vara ute efter att fånga honom, för man hade till och med satt ut ett lockbete. Man vet ju att han har en böjelse för just Folkor så man hade ställt en förförisk VW cabriolet med komplett nostalgiskt picknick kit med en picnicgrammofon som spelade svajiga och raspiga ABBA-skivor i mono. oemotståndligt? ja tydligen gick han inte på den , en hal ål det där...


Blandat och sportigt, Lancia Beta HPE har jag bara sett på bild förut såpass ovanliga är dom här i landet. Renault 17 ser man lite oftare. Triumph TR7 var sista egna konstruktionen innan dom började klistra märken på importerade Hondabilar. Sist ut en av de fränaste vagnarna jag vet, den ovanliga och tuffa Alfa Romeo Montreal. enligt ägaren så skall det finnas 22 stycken i landet, men när dom skulle mobilisera dom för en specialträff så blev dom fyra stycken... 17 stycken låg nerplockade i lådor och en kunde inte komma.
   
   
Morris marina var aldrig speciellt vanliga i vårt land, Volkswagen Passat introducerades 1974 och blev succé till skillnad från K70 som gick i graven vid det laget. Två tidiga japs, sveriges äldsta Toyota Corolla stationsvagn, från 1973 och i fenomenalt skick, och en trevlig Toyota Crown coupe från 1970. 

Största sjuttiotalaren i Borås denna dag? Jo det var nog jag själv med Gran Furyn, viss konkurrens från en Checker men en kontroll visade att min är 30 cm längre. Två Lincoln Continentals snuddar med några centimeter när på mina 575cm.


Men så öppnar man bakdörren och där skymtar en skugga, där var han, myten av forna års glamour och celebriteter,förkroppsligandet av nostalgia, legenden farbror Sid, jakten är över.

 

den sjuttonde maj gratulerar vi två saker, Norge och Bostic på http://www.blackout.nu/


      

vilket anspelar på inlägget här: http:///april/tal-stryk.html. Så är här en länk till den mirakulösa flygningen av Lt Rohjohn som efter kolliderat med en annan B-17 i luften, med resultat att båda de stora planen satt ohjälpligt fastkilade i varandra, men lyckades hålla dom båda i luften.  Här är storyn om den otroliga "piggyback"-flygningen  nyårsaftonen 1944. 

                                     http://www.merkki.com/rojohnglenn.htm


                        

Ännu en spin-off på Grandprix63:s soppatorskserie som man hittar mer av här:  http://grandprix63.blogspot.com/search/label/Bensinmackar

För Manquer d'essence är vad soppatorsk heter på franska, vilket ju är vad som visas på denna stämningsbild med en Citroen AMI6 vid les Pompes 1965.

Till höger i blogglistan återfinns nu också viewliner/  en fantastisk illustrerad odyssé genom det amerikanska folkhemmet, bara att ta för sig och frossa i! 
 

Med anledning av att min mor nyligen gick bort så tänkte jag visa upp en del av hennes alster i art galleri kategorin. Mamma var utbildad inom sömnad och textilier på rätt hög nivå, arbetat som slöjdlärare och kurshållare samt att hon gjorde mycket egna verk i olika textilformer.

      

Bubbelbilar, mikrobilar, ostkupor och vad de kallades, femtiotalets allra minsta fordon. Efter kriget fanns en enorm efterfrågan billiga små bilar och detta tog många fasta på och massor med dessa små lustiga konstruktioner såg dagens ljus. Tills lampan släcktes med införandet av minimikrav på krocksäkerhet i sextiotalets början.

Käcka små transportmedel, men varför envisaes annonsmakarna att knö in hela lyckliga familjen i dom här skapelserna? BMW Isetta 1958.


Frun tar ungarna till tivolit i Isettan, frågan är vad ungarna tyckte var roligast att åka, dit eller karusellerna?


Och Heinkel var en rejäl laståsna för fadern på resande fot.



Storyn om BMW Isetta började i Italien där kylskåpstillverkaren Iso inledningsvis byggde den. För att senare licenstillverkas av BMW i Tyskland. Medan Iso gick vidare och byggde betydligt häftigare saker 
Så förstorade BMW sin Isetta och den fick även en liten bakdörr. BMW 600 byggdes 1957-59


Men en av de egendomligare bubbelbilarna var Zündapp Janus. Här kunde man gå in både fram och bakifrån och passagerarna bak åkte baklänges.

Återigen glada familjen med sin Janus medan piccolon från flotta hotellet hjälper herrskapet med det förhoppningsvis begränsade bagaget.


Entusiastisk Mädschen visar upp den finurliga Janus på Hannovermässan 1957


Ett par mer skeptiska kunder betraktar Zündapp Janus...


Zündapp Janus hade en tvåtakts 250cc encylindrig motor på 14 hästkrafter vilket skulle räcka för en toppfart på 80km/h. 6902 stycken byggdes 1957-58.

karosstilen "Skiff" har innan omnämts här: http://karosslara-del-2.html, dess storhetstid var främst 20-talates tidigare del, men år 2004 visade Rolls Royce upp just detta grepp återigen på sin experimentbil 100EX.




100EX, som aldrig var menad att gå i produktion, utan kom att förbli en "dream car"

 Måndagkväll på Nääs igen, trots att det var långt ifrån någon högsommarvärme så trillade det in en del folk och kul fordon iallfall. Som först i raden, en Vauxhall Cavalier. Vauxhalls sålde rätt mediokert i Sverige och de allra flesta rostade bort. Dock inte denna Cavalier från 1979 som verkar tagits väl omhand. Opel sålde desto bättre, 1957 då denna Kapitän är byggd såldes över 20000 Oplar i Sverige , trea istatistiken efter Volvo och Volkswagen. Två svenskar, SAAB från 1964 och en svensk bil som faktiskt är engelsk, första årets P1800 byggdes ju av Jensen i England.

   
   

Men mer äkta engelskt än Morgan blir det knappast, är Sverige världens Morgan-tätaste land? Välkänd Valiant dök troget upp också, Och en trevlig Mercury Montclair från 1957. Göran från Camaroklubben dök upp med sin superfina 1967 års Pace car replica, uppcabbat gällde, det var inte särdeles varmt trots solen.

SHRA borås/ genomförde traditionsenligt sin Vårmönstring vid det vackra Almenäs utanför nämnda stad.

Vädret var milt sagt omväxlande, från uppehåll, sol, regn, kuling,hagel,sol regn inom loppet av en tiominutersperiod är inte illa det.

Men detta stoppade inte folk från att strömma dit. Och vädret var ju mestadels riktigt bra denna lördag också.

Trendspaning för 2009 års träffar? Verkar vara vitt som gäller i år, nedan ett gäng av alla vita fina bilar som syntes på Almeäs i lördags. Cadillac 1956, Chevrolet Impala 1965, Pontiac Firebird 1968 och slutligen en magnifik Lincoln årsmodell 1958.
  
   
Ovan Oldsmobile 1959 och två trevliga 60-tals Fordar Thunderbird respektive Mustang samt en Pontiac Bonnevilel från 1968 som stod på utsidan.

Och så kör vi en rad med gröna bilar, 1968 års Lincoln Continental, sista året med denna kaross. Och en vackert grön Cadillac från 1955. Ford Mustang cabriolet från 1973, sista åre man kunde köpa en öppen Mustang, 11853 passade på att göra detta då det kom att dröja tio år innan en ny Mustang cabriolet erbjöds. Corvetten är även den från samma år, här med en drös liknande i släptåg.
   

För stående inslag på vårmönstringen är Corvette-klubbens sammankomst där, en hel del fina Vettar av blandade årsmodeller rullade in i karavan.
 
   

Äldsta Corvetten på Almenäs var denna läckerhet från 1961.
  

Busigaste busrodden på Almenäs med sidventilsmotor och Offenhausergrejer.
   

Finaste finrodden på Almenäs, blank och svart vann även peoples choice i bilklassen, grattis!
   

Så bryter vi för en liten regnblandad hagelskur...
   

Och så återupptar vi det hela med lite solsken och en rad blåa bilar, Buick från 1958 och en Chevrolet 150 årsmodell 1957, 150 var snikmodellen med väldigt sparsam utsmyckning. Cadillac Eldorado från 1971 var däremot maxad med dito, samt den största motorn i en serietillverkad personbil, 8,2 liter.  SAmt en Pontiac Firebird Trans Am från 1978, blått är en ovanlig kulör på dessa, tror aldrig jag sett det förut.
   
   
Och en rad röda vagnar, Bernt från Bollebygd med sin fräna kompressormatade Impala 1960, tuff Ford 1950 med små customdetaljer. Två generationer Camaros, årgång 1991 och 1971.

Blandad palett, trevlig och svensksåld Ford Fairlane från 1958, och en Ford Falcon Futura cabriolet från 1963, detta var första året Falcon gick att få utan tak. Äldst på Almenäs?, Essex från 1930 och bland de modernare denna Cadillac Seville från 1991.
   
    
Samt lite Europeiskt, lilla Messerchmitt KR250, mindre än de flesta motorcyklar till och med. VW-ligan representerades av ett par snygga typ 2 bussar och en fullmatad bubbla som även har Judson-kompressor på boxerfyran. Sist i raden en flott Mercedes 280S från 1969.

Välputsad och blänkande Mercury Custom från 1956
   

Avslutningsvis Jönssonligan Cruizers inte lika välputsade Chevrolet Impala 1964...
   

Fjolårets Vårmönstring 2008 hittar ni här: http://varyra-pa-almenas.html

Fredagens väder såg inte allt för uppmuntrande ut med variernade grad av regn, regn och regn. Men efter fyratiden så höll det oväntat upp och vi kunde köra årets första upplaga av Blackrace på City Race arena/Bananpiren i Göteborg.

Riggnong, och felsökning, en spökande glappkontakt gjorde att granen inte ville lysa. Sen blev det start iallfall, par i Supras på startlinjen.  Magnus tangentbordstrimmar Nissan 200SX
   
   
Finbesök i depån, en De Lorean rullade in och Tjörn-Leif kom ned med sin Firebird och visade hur man egentligen åker fort. rutinerad förare och välbalanserad bil. Kenneth Feldthusen syns i åskådarklassen här med Lars-Inge och Ann-Sofi.

Dagens regnande byttes i uppklarnande väder men värmen var på Pietå-nivå, vilket inte lockade särsklit mycket folk utanför dörren denna fredagkväll. Inalles blott femton startande, men nu är vi iallfall igång för året.

racepremiär imorrn fredag så det bidde att hämta  vårt stora röda skrälle för att packa den med vårt material inför Blackrace på bananpiren.  Det höll på att nästan inte bli så, för nånstans innan Öjersjö så börja det skaka i hele vagnen å sen dog styrning , bromsar å så vidare, remmmen hade havererat...
Remmen, den byttes ju sist under liknade omständigheter för inte så länge sen : http://forb-jav-van-javel.html

Men det löste sig med en jourutryckning av vår vän Rickard på Verksta'n som kom bort med ny rem, lite verktyg och jox. Det visade sig att remmen hade klarat sig, men däremot hade remskivan till vattenpumpen lossnat! 

Återigen så påminns man om varför man helst inte kör Chevrolet längre, och Rickard visar med tydlig mimik vad han också tycker om OMG568...

 På Parissalongen 1971 visade Bertone upp den extrema prototypen till Lamborghini Countach, vilket vi ju såg här:http://bilsalongen-i-paris.html

Fast efter ett tag på mässorna verkar själva Countachen inte varit nog för att dra folk utan man tog våran egen Britt_Ekland till hjälp som dragplåster.  

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5074622.ab

Jodå, det är faktiskt inget skämt, har kollat flera ställen, den finns faktiskt. formelbilen byggd av potatis och morötter och som drivs av choklad! 

ett intressant och nyskapande projekt mest ur den synpunkten att det mest är möjligt bara man vågar tänka annorlunda.

Är det nån mer än jag som tänker på Chryslers gamla klassiska färsgscheman Go Mango, Top Banana eller Plum Crazy?

Men är ett fordon byggt av vegetabilaska råvaror nånting helt nytt då?  Nej faktiskt inte, redan på 1910-talet experimenterade Henry Ford fram vegetabilsika ämnen för fordonsindustrin. 1915 lackerades T-Fordar med sojaolja som bindemedel. Glutenprodukter återfanns i hjulupphängningar och dylikt.

På 30-talet forskade ett helt team hos Ford om både vegetabilska och förnyelsebara råvaror, vilket bland annar resulterade i ett par experimentbilar med karosser gjutna av sojamjöl och cellulosa.  Här står Henry Ford själv och försöker hugga i den urstarka sojamjölskarossen med en yxa.

                  

Det är 1913 och i sin nya Bugatti sitter Roland Garros, en man vars stora berömdhet för eftervärlden kom ännu att ligga ett par år fram i tiden, och det handlar inte om tennis...

Istället kan man läsa mer om denne man på en trevlig blogg här:
 http://laverdure.blogg.se/2009/april/vem-var-roland-garros.html 

Det här lilla hörnet av bloggosfären är inte så stort verkar det, för jag hade tänkt skriva en rad om Roland Garros, hans Bugatti, samt hans bedrifter i luften över västfronten i den tidiga fasen av första världskriget, men då får jag ju se att våran Laverdue redan gjort det, jaja, läs den spännande historien om Roland Garros i länken dit.

Men hans Bugatti, den var lite speciell, den benäms ibland som type 18, men denna och kanske totalt 5-6 Bugattis med stort 5-liters rak fyra (borr x slag 100x160mm) benämdes oftast i sin samtid som just Bugatti type Garros. Just denna vagn ovan finns bevarad än idag. Den hamnade i england på 20-talet och kallas efter det i kretsarna för "Black Bess"



I februari i år såldes Black Bess på Retromobile auction för 2,427,500 Euro!  

arbetarnas stora dag "firade" jag med att arbeta lite på förmiddan i Hindås...

Jag pillar lite på en sommarstuga där, ett amerikanskt par som annars bor i min gamla "hemstad" Seattle.  Alltså frun är göteborgska men träffade en amerikan på universitet i Washington 1958 och blev kvar där, men en månad om året är dom hemma i "the old country" i Hindås.
Mike bär givetvis stolt sin Obama-tröja.  


Så bjuds det ju på riktig amerikansk brunch , vi snackar scrambled eggs, bacon, hashed potatoes följt av bread pudding som efterrätt. Här brukar man rynka på näsan och säga att jänkarna inte har nån matkultur, men om detta inte är det så vet jag inte vad som är. Socialstyrelsen och kostråden kan ta sin långfil och knäckebröd och stoppa upp nånstans, här snackar vi riktigt  krubb.   

Sen belv det mer amerika-influerat, ett par kilometer längre bort bor min vän Anders som importerar USA-bilar, en Cadillac 64 cabbe på stod gårdsplanen och så fylldes det på med mera fika.


Så var det sen dags att möta upp min vän Chris vid centralstationen, exilgöteborgaren http://clogg.se/  till höger i blogglistan kom ned med dottern för en göteborgsweekend. Och för konsekvensens skull så åkte vi på arbetarrörelsens dag runt en sväng med en mycket kapitalistisk Cadillac Seville.




Och så kollade vi läget på vårat gamla stamfik Flygarns Haga för att se förödelsen, den klassiska neonskylten har dom inte tagit ner, den är K-märkt, men stället har förvandlats från det intima ljusskygga fik vi var så väl rotade i till en superflashig sportbar... inget är heligt, så vi är sista generationen flygarnsbarn i Göteborg tråkigt nog.


Näst på schemat var att se första maj-tågen, Chris vill egärna visa dottern detta spektakel, som visade sig vara ganska utarmat numera. Som han själv uttryyckte det så vilel han visa henne hur livs levande kommunister såg ut, för det finns tydligen inte så många i Örebro.  Nja, det verkar inte finnas så många här heller. Syndikalisterna missade vi helt för dom gick bara till Järntorget, dom orkade inte så många kvarter hemifrån antigligen...
Och så såg vi ett litet näpet lesbiskt tåg, som demonstrerade konstigt nog för den lag om samkönad vigsel som trädde ikraft samma dag. Så om den politiska kampandan idag mest går ut på att slå in öppna dörrar, så kan man nog utgå från att vi har det faktikskt ganska bra ändå.

Sen körde vi till deras hotell, för lite vila, innan släktträff och nästkommande dags äventyr, lisebergsbesök som A. sett fram emot länge. Chris dotter är för övrigt tror jag en av sveriges yngsta bloggare med. http://puttistar.blogg.se/