Fästningsreklam
Sommaren 1942 kunde flygtokiga grabbar beställa den här broschyren över "flygande fästningen" B-17 från den Amerikanska legationen i Stockholm!
Annonsen är från tidningen Adam, augusti 1942, som gavs ut åren 1938-1952. Adam var en sk herrtidning innan det ordets betydelse ändrades. Den hade lite exklusivare snitt med amerikanska Esquire som förebild.
Annonsen är från tidningen Adam, augusti 1942, som gavs ut åren 1938-1952. Adam var en sk herrtidning innan det ordets betydelse ändrades. Den hade lite exklusivare snitt med amerikanska Esquire som förebild.
Märkvärdigt luftvärdigt
Konstiga, fula och underliga flygplan har det fokuserats på innan här, och dags igen för en titt i luftgroparnas sällsamma land.
Tididare lygande fulingar har presenterats här:
http://flyg-fula-fluga-flyg.html
http://fler-flygande-fulingar.html
http://fler-flygande-fulingar-1.html
http://flef-forunderliga-flygplan.html
Först ett par knubbiga saker, Consolidated Vultee 111 var en prototyp som beskrevs som "roadable aircraft" vidareutvecklades senare til en flygbilsprototyp, Convaircar. McDonnell Goblin var ett jetjaktplan i miniformat. formen, storleken och den stora kroken berodde på att denna var menad att hänga i bombrummet på ett B-36 bombplan. Som ett slags närskydd på långdistansuppdragen. Goblin var blott 4,5 meter lång och hade sex meters vingspann, och nådde över 1000km/h 1948.
Några år innan, 1943 experimenterade Northrop med den här, XP56 Black Bullet hade en centralt placerad motor som drev två motroterande propellrar bak på samma axel. Två prototyper flögs, befanns mer farliga för piloten än för någon fiende och projektet skrinlades.
Convairs XFY Pogo 1954 var en annan knubbig grej som inte fungerade som det var tänkt.
men det hindare inte Lockheed från att testa samma idé, men med skillnaden att den hade landningställ för "vanlig" landning också.
Men man gav inte upp idén med "tailsitters" så lätt efter dessa två spektakel. Ryan tog tokigheterna in i jetåldern med X-13 vertijet, som oftast estades såhär tjdrad vid en påle. Men flögs även konventionellt vid ett antal tillfällen 1957.
Efter detta kom man på att man egentligen bara behövde vrida motorena för att starta och landa vertikalt, och betydligt behagligare för piloten också. Ryan VZ-3 var ett rent experimentplan för att undersöka kombinationen av helikopterns egenskaper och flygplanets prestanda. Flögs flitigt tills det kraskade 1959.
Skoda bygga flygplan? Ja det har dom faktiskt gjort. Under kriget var Tjeckoslovakien ockuperat av Tyskland och på Luftwaffes order byggdes en hel del flygplan i Skodas fabriker, så även en rad intressanta experimetn under ledning av Otto Kauba. SK V-1 och SK V-2 var innovativa, här syns SK V-2, ett stjärtlöst flygplan med hödrodren monterade utanför vingytan. Dessutom med pilvingar redan 1942.
Short i England experimenterade liksom Ryan också med vertikal srta och landning, sk "V-TOL" plan. Bulldesignen går igen om än i något utsträckt form hos Shorts prototyp SC-1 som flögs första gången 1957.
VTOl experimenterades det med på andra sidan kanalen också, Nord 500 flögs på prov 1967.
Ännu längre tillbaka, från Österrike c:a 1918 Lohner D-1
Hopfällbar bulle? Ursinius var en innovativ idé till sjöflygplan redan 1917 med en stor infällbar ponton under skrovet.
Flygning var farligt, det tog far och son Daniel och Harry Guggenheim fasta på och instiftade en fold för utveckalnde av flygsäkerhet. 1926 och några år framöver hölls en tävling som gick ut på att konstruera säkrast möjliga flygplan, 1927 anmäldes bland annat detta Dare safety plane.
Vi avslutar med en utplattad bulle, den stora Westland Dreadnought var väldigt avancerad för sin tid 1923.
Det var ett monoplan med självbärande vingar integrerade i flygkroppen, byggd med stomme helt i metall och klädd med duk. Dreadnought var planerat som postflygplan men någon post kom aldrig att levereras då den krashades vid starten på sin första planerade flygning 1924.
Tididare lygande fulingar har presenterats här:
http://flyg-fula-fluga-flyg.html
http://fler-flygande-fulingar.html
http://fler-flygande-fulingar-1.html
http://flef-forunderliga-flygplan.html
Först ett par knubbiga saker, Consolidated Vultee 111 var en prototyp som beskrevs som "roadable aircraft" vidareutvecklades senare til en flygbilsprototyp, Convaircar. McDonnell Goblin var ett jetjaktplan i miniformat. formen, storleken och den stora kroken berodde på att denna var menad att hänga i bombrummet på ett B-36 bombplan. Som ett slags närskydd på långdistansuppdragen. Goblin var blott 4,5 meter lång och hade sex meters vingspann, och nådde över 1000km/h 1948.
Några år innan, 1943 experimenterade Northrop med den här, XP56 Black Bullet hade en centralt placerad motor som drev två motroterande propellrar bak på samma axel. Två prototyper flögs, befanns mer farliga för piloten än för någon fiende och projektet skrinlades.
Convairs XFY Pogo 1954 var en annan knubbig grej som inte fungerade som det var tänkt.
men det hindare inte Lockheed från att testa samma idé, men med skillnaden att den hade landningställ för "vanlig" landning också.
Men man gav inte upp idén med "tailsitters" så lätt efter dessa två spektakel. Ryan tog tokigheterna in i jetåldern med X-13 vertijet, som oftast estades såhär tjdrad vid en påle. Men flögs även konventionellt vid ett antal tillfällen 1957.
Efter detta kom man på att man egentligen bara behövde vrida motorena för att starta och landa vertikalt, och betydligt behagligare för piloten också. Ryan VZ-3 var ett rent experimentplan för att undersöka kombinationen av helikopterns egenskaper och flygplanets prestanda. Flögs flitigt tills det kraskade 1959.
Skoda bygga flygplan? Ja det har dom faktiskt gjort. Under kriget var Tjeckoslovakien ockuperat av Tyskland och på Luftwaffes order byggdes en hel del flygplan i Skodas fabriker, så även en rad intressanta experimetn under ledning av Otto Kauba. SK V-1 och SK V-2 var innovativa, här syns SK V-2, ett stjärtlöst flygplan med hödrodren monterade utanför vingytan. Dessutom med pilvingar redan 1942.
Short i England experimenterade liksom Ryan också med vertikal srta och landning, sk "V-TOL" plan. Bulldesignen går igen om än i något utsträckt form hos Shorts prototyp SC-1 som flögs första gången 1957.
VTOl experimenterades det med på andra sidan kanalen också, Nord 500 flögs på prov 1967.
Ännu längre tillbaka, från Österrike c:a 1918 Lohner D-1
Hopfällbar bulle? Ursinius var en innovativ idé till sjöflygplan redan 1917 med en stor infällbar ponton under skrovet.
Flygning var farligt, det tog far och son Daniel och Harry Guggenheim fasta på och instiftade en fold för utveckalnde av flygsäkerhet. 1926 och några år framöver hölls en tävling som gick ut på att konstruera säkrast möjliga flygplan, 1927 anmäldes bland annat detta Dare safety plane.
Vi avslutar med en utplattad bulle, den stora Westland Dreadnought var väldigt avancerad för sin tid 1923.
Det var ett monoplan med självbärande vingar integrerade i flygkroppen, byggd med stomme helt i metall och klädd med duk. Dreadnought var planerat som postflygplan men någon post kom aldrig att levereras då den krashades vid starten på sin första planerade flygning 1924.
från ryssland med ZAZ
Zaporothzevs från Zaporizky Avtomobilny Zavod som för enkelhetens skull kallas ZAZ var en trabant-konkurrent i det forna öst, men en el del gick även på export. Inte bara inom östblocket.
ZAZ 968 kom 1972 här i reklam från DDR 1972. 
Det är en sak jag alltid varit konfunderad över, konsumentreklam i planekomiska kommunistländer? Vad var grejen egentligen? Hur som helst, dom är rätt kul att se i reklamsammanhang, dessa små ZAZ.
Lilla 968A på vift i den ryska naturen 
ZAZ 1977, reklam från Autoexport Moskva. destination pkänd. 
Och en del ZAZ rymde även till väst, men då man insåg att ZAporotzevs är lite svårutalat för icke-ryska tungor så såldes den som här under namnet Eliette i Österrike. I Skandinavien och en del andra europeiska länder gick den under namnet Jalta. 
Motorn i dessa satt bak och var lite småintressant. Det var en luftkyld V4 i aluminium. 900cc och 26 hästar, senare versioner var uppborrad till 1,2 liter. Den var kompakt och hade sitt ursprung som startmotor i T-54 tanks, dock av helt skilda tillverkare och sklijer på en rad punkter. Dock kom motorn även att sättas i Luaz amphibiebil LuAZ-967, vilket kanske inte var något vidare snilledrag, en luftkyldmotor i ett slutet motorrum...
Göteborg motorshow 2010
Denn ahelgen har det varit Göteborg Motorshow på svenska mässan, en ganska sällsynt företeelse då den numer bara hålls vart tredje år.
Men den drar folk, och då känns det märkligt att branschens intresse verkar vara betydligt svalare än besökarna/konsumenternas dito.
Flera stora märken och handlare lyste med sin frånvaro märkligt nog, då man var tredje år kanske borde ta tillfället i akt att profilera sig. Och när Autoropa som egentligen inte är i behov av att hävda sig, kan visa upp fler bilar i montern än SAAB eller BMW så är det en konstig ekvation. Autoropa säljer alltså Ferrari och Maserati i Sverige.
rara guldkorn som kommer till Sverige Ferraris nya California, samt Scuderia Spider 16M, som bara kommer byggas i 499 exemplar. nummerbeteckningarna verkar försvinna mer till förmån för riktiga namn. På plats även den stora GT:n 612 Scaglietti som funnits ett par år nu. Autoropa företräder även Maserati och flera vita GranSport fanns med bland annat denna nya GranCabrio.
Mer sportigt på mässan, eldriva sportbilen Tesla visades upp, framgångsrikt har man nu sålt över 1000 Teslas i 21 länder. en ny sportsedan skall snart komma på programmet under 2011 med, och den har redan 2000 förhandsbeställningar.
Callisma är Sveriges andra auktoritet på lyxigare sportbilar, dom hade med sig två Aston Martin-bilar,en av dom denna obetydligt begagnade DB9 som var till salu. Övriga märken i Callismas stall är Bentley och Koenigsegg.
Von Braun säljer också supersportbilar, främst Lamborghini. Här visade man upp specialutgåvan "Gallardo LP550/2 Valentino Balboni edizione Spyder" puh... Den illgröna Lambon är en Murcielago. Färgglatt brukar det vara i Von Brauns montrar, orange Gallardo Spyder fanns också med.
Och den mest extrema kärran i segmentet supersport visade Auto&Motor Sport upp, Spyker C8 Laviolette LM85. Just LM85 är en specialversion, en gatversion av Le Mans-racern. Total skall det byggas 24 stycken av den upplagan. Det är mycket i Spyker-termer då man total producerat knappt 200 bilar på 10 år. Den holländska stoltheten Spyker byggs dock helt och hållet i Whitley,England
Och skälet till att man visade upp en Spyker var ju för den inte helt okända afffären med SAAB, som var på plats med sin helt nya 9-5 modell, trängsel i och runt bilen var stundom stor.
Mer nyheter som syntes, Citroen DS3, skall konkurrera med Mini Cooper för de som är lagda åt det frankofila hållet. Peugeot Ion är så ny att den inte finns ännu. Elbilen är egentligen en Mitsubishi I-Miev som här kommer finnas som Peugeot från 2011. Nya Volvo S60 fanns också på plats, men den senapsgula färgen känns för mycket retro... En annan nykomling är Porsches nya sportsedan Panamera har blivit succe. Man hade uppskatta få sålt runt 50 vagnar första året, nu har man sålt 85 stycken på första halvåret.
Små vita vitaminpiller, Alfa Romeo ger sig in i miniformatet med Mi To, OPC heter Opels nyare bilar med mer krut i, här Opel Astra OPC, Ford ka lever ännu i ny vit kostym och delat faktiskt bottenplatta med Fiat 500 längst till höger.
Och en rad i blått, 2008 visade Peugeot upp conceptbilen RCZ och nu går den överraskande nog i produktion med start i Maj. Volkswagens breda sortiment innefattar även Tiguanhär i väldigt blått, och ännu blåare är Subaru Impreza,klassisk kulör för märket. Mest imposanta blåa bil på mässan var ändå denna här enorma Alfa romeo 6C-2500. En bil vars chassi troligtvis stod klart redan 1942 men bilen kompletterades inte förrän 1946 med Superleggera-kaross från Touring. Bilen såldes då ny till Sverige och ingen mindre än Uno_Ranch
För mässan handlar inte bara om nya bilar, en hel rad trevliga klassiker finns med också, Alfa Romeo-klubben hade slagit på stort och förutom Ranchs Alfa hade man även med denna vackra vinröda 1900SS också den med kaross från Touring. Den extrema "Disco Volante" byggdes också av Touring på ett 1900-chassi 1952. Dock är detta en replika, in i minsta detalj det unika originalet troget, ett verk av den fenomenala firman Motor-Ima i Rydaholm. 1989-91 byggdes runt 1000 sådana här Alfa Romeo hos Zagato, den hette RZ men kallades allmänt "Il monstro" och liknade ingenting annat. Sist en svensk-italienare, en replika som nästan är lika legendarisk som originalet. Ockelbo lånade en ferrari 500 Mondial som gjutform och sålde dessa glasfiber-replikor. Nåt 60-tal Ockelbos skall ha sålts åren 1957-65.
De Tomasoklubben hade två vagnar på plats, givetvis en Pantera och en Guara. De Tomaso befann sig i kris nummer tappat-räkning-på när man satsade på en helt ny mittmotormodell 1993. högst 50 troligen inte ens 40 stycken Guaras blev byggda på tio år. Två stycken av dessa har hittat till Sverige.
Och en legendar, Audi Sport Quattro S1 rallykälke från fornstora dar då dessa monster regerade i grupp-B. Klassen uppkom 1982 men ströks redan 1986 efter för många olyckor, denna Audi kördes av Hannu_Mikkola
Och mera klassiker, just klassiker/ var på plats med sin redaktionsbil, den ökända Husbilen som byggdes på SAAB-mekanik på 60-talet.
Och mässan handlar också en hel del om motorsport, dragracing representerades av vår lokala Roger Johansson från mdrf.se/. Roger kör i Pro-mod med denna Mustang. Om grupp-B huserade 80-talets monster i rallysvängen så hette det Grupp C på tävlingsbanorna. En av de mest framgångsrika C-vagnarna genom tiderna var Porsche 962. Totalt har det byggts runt 90 stycken av dessa 962:or och just denna tävlade som ny i Japan i mitten av 80-talet.
Formel 1 bilar fanns på plats, vår egen Stefan_Johansson körde denna McLaren MP4/3 säsongen 1987. den blågula Ligier-Renault kördes 2003 av Jarno Trulli
Och ännu en formel-1 bil byggd i skala 1:1 i Lego! Kenneth Hanses Rallycross-Citroen fanns på plats, och mer visade man även upp ett fördigt Formula Student-chassi. Peggen Andersson representerade Camaro cup med årets nya Camaromodell.
Och avslutningsvis , mässans antagligen mest malplacerade bil, men ändock är den ju så vacker, Chevrolet Bel Air convertible från 1957.
Men den drar folk, och då känns det märkligt att branschens intresse verkar vara betydligt svalare än besökarna/konsumenternas dito.
Flera stora märken och handlare lyste med sin frånvaro märkligt nog, då man var tredje år kanske borde ta tillfället i akt att profilera sig. Och när Autoropa som egentligen inte är i behov av att hävda sig, kan visa upp fler bilar i montern än SAAB eller BMW så är det en konstig ekvation. Autoropa säljer alltså Ferrari och Maserati i Sverige.
rara guldkorn som kommer till Sverige Ferraris nya California, samt Scuderia Spider 16M, som bara kommer byggas i 499 exemplar. nummerbeteckningarna verkar försvinna mer till förmån för riktiga namn. På plats även den stora GT:n 612 Scaglietti som funnits ett par år nu. Autoropa företräder även Maserati och flera vita GranSport fanns med bland annat denna nya GranCabrio.
Mer sportigt på mässan, eldriva sportbilen Tesla visades upp, framgångsrikt har man nu sålt över 1000 Teslas i 21 länder. en ny sportsedan skall snart komma på programmet under 2011 med, och den har redan 2000 förhandsbeställningar.
Callisma är Sveriges andra auktoritet på lyxigare sportbilar, dom hade med sig två Aston Martin-bilar,en av dom denna obetydligt begagnade DB9 som var till salu. Övriga märken i Callismas stall är Bentley och Koenigsegg.
Von Braun säljer också supersportbilar, främst Lamborghini. Här visade man upp specialutgåvan "Gallardo LP550/2 Valentino Balboni edizione Spyder" puh... Den illgröna Lambon är en Murcielago. Färgglatt brukar det vara i Von Brauns montrar, orange Gallardo Spyder fanns också med.
Och den mest extrema kärran i segmentet supersport visade Auto&Motor Sport upp, Spyker C8 Laviolette LM85. Just LM85 är en specialversion, en gatversion av Le Mans-racern. Total skall det byggas 24 stycken av den upplagan. Det är mycket i Spyker-termer då man total producerat knappt 200 bilar på 10 år. Den holländska stoltheten Spyker byggs dock helt och hållet i Whitley,England
Och skälet till att man visade upp en Spyker var ju för den inte helt okända afffären med SAAB, som var på plats med sin helt nya 9-5 modell, trängsel i och runt bilen var stundom stor.
Mer nyheter som syntes, Citroen DS3, skall konkurrera med Mini Cooper för de som är lagda åt det frankofila hållet. Peugeot Ion är så ny att den inte finns ännu. Elbilen är egentligen en Mitsubishi I-Miev som här kommer finnas som Peugeot från 2011. Nya Volvo S60 fanns också på plats, men den senapsgula färgen känns för mycket retro... En annan nykomling är Porsches nya sportsedan Panamera har blivit succe. Man hade uppskatta få sålt runt 50 vagnar första året, nu har man sålt 85 stycken på första halvåret.
Små vita vitaminpiller, Alfa Romeo ger sig in i miniformatet med Mi To, OPC heter Opels nyare bilar med mer krut i, här Opel Astra OPC, Ford ka lever ännu i ny vit kostym och delat faktiskt bottenplatta med Fiat 500 längst till höger.
Och en rad i blått, 2008 visade Peugeot upp conceptbilen RCZ och nu går den överraskande nog i produktion med start i Maj. Volkswagens breda sortiment innefattar även Tiguanhär i väldigt blått, och ännu blåare är Subaru Impreza,klassisk kulör för märket. Mest imposanta blåa bil på mässan var ändå denna här enorma Alfa romeo 6C-2500. En bil vars chassi troligtvis stod klart redan 1942 men bilen kompletterades inte förrän 1946 med Superleggera-kaross från Touring. Bilen såldes då ny till Sverige och ingen mindre än Uno_Ranch
För mässan handlar inte bara om nya bilar, en hel rad trevliga klassiker finns med också, Alfa Romeo-klubben hade slagit på stort och förutom Ranchs Alfa hade man även med denna vackra vinröda 1900SS också den med kaross från Touring. Den extrema "Disco Volante" byggdes också av Touring på ett 1900-chassi 1952. Dock är detta en replika, in i minsta detalj det unika originalet troget, ett verk av den fenomenala firman Motor-Ima i Rydaholm. 1989-91 byggdes runt 1000 sådana här Alfa Romeo hos Zagato, den hette RZ men kallades allmänt "Il monstro" och liknade ingenting annat. Sist en svensk-italienare, en replika som nästan är lika legendarisk som originalet. Ockelbo lånade en ferrari 500 Mondial som gjutform och sålde dessa glasfiber-replikor. Nåt 60-tal Ockelbos skall ha sålts åren 1957-65.
De Tomasoklubben hade två vagnar på plats, givetvis en Pantera och en Guara. De Tomaso befann sig i kris nummer tappat-räkning-på när man satsade på en helt ny mittmotormodell 1993. högst 50 troligen inte ens 40 stycken Guaras blev byggda på tio år. Två stycken av dessa har hittat till Sverige.
Och en legendar, Audi Sport Quattro S1 rallykälke från fornstora dar då dessa monster regerade i grupp-B. Klassen uppkom 1982 men ströks redan 1986 efter för många olyckor, denna Audi kördes av Hannu_Mikkola
Och mera klassiker, just klassiker/ var på plats med sin redaktionsbil, den ökända Husbilen som byggdes på SAAB-mekanik på 60-talet.
Och mässan handlar också en hel del om motorsport, dragracing representerades av vår lokala Roger Johansson från mdrf.se/. Roger kör i Pro-mod med denna Mustang. Om grupp-B huserade 80-talets monster i rallysvängen så hette det Grupp C på tävlingsbanorna. En av de mest framgångsrika C-vagnarna genom tiderna var Porsche 962. Totalt har det byggts runt 90 stycken av dessa 962:or och just denna tävlade som ny i Japan i mitten av 80-talet.
Formel 1 bilar fanns på plats, vår egen Stefan_Johansson körde denna McLaren MP4/3 säsongen 1987. den blågula Ligier-Renault kördes 2003 av Jarno Trulli
Och ännu en formel-1 bil byggd i skala 1:1 i Lego! Kenneth Hanses Rallycross-Citroen fanns på plats, och mer visade man även upp ett fördigt Formula Student-chassi. Peggen Andersson representerade Camaro cup med årets nya Camaromodell.
Och avslutningsvis , mässans antagligen mest malplacerade bil, men ändock är den ju så vacker, Chevrolet Bel Air convertible från 1957.
Barracudan som inte blev
Chryslers "E-body" blev en succé i form av syskonbilarna Dodge Challenger och Plymouth Cuda/Barracuda belv en enorm succé då den lanserades 1970. Dock en kortlivad sådan då hela serien gick i graven redan 1974.
Plymouth Cuda 360 och Barracuda sista året 1974. 
Men det fanns långt gångna planer på en ersättare, en hel rad förslag lades fram. 
Som oftast på dessa fullskalemodeller skulpturererades höger och vänstersida olika 
Men 1974 var Pony-cars och muskelbilar hopplöst ute, E-body-serien offrades för mindre och praktiskare modeller och av någon fortsättning av de ovanstående förslagen för 1975 års Barracudor blev aldrig av.
Cars & Stars - Colin & Maggie
Ett samtal man bra gärna skulle velat tjuvlyssna på. Här är alltså vår härliga Chap, Colin Chapman i diskussion med ingen mindre än premiärminister Margaret Thatcher över Colins nya formel-1 konstruktion type 91.
Type 91 var Colin Chapmans sista verk och just denna bil kördes av Nigel Mansell säsongen 1982, Colin avled av en hjärtattack i december samma år.
Type 91 var Colin Chapmans sista verk och just denna bil kördes av Nigel Mansell säsongen 1982, Colin avled av en hjärtattack i december samma år.
cars & planes - Deutchland
Förra inlägget handlade om Lufthansas vackra Constellationplan, och här är återkommer det med en reklambild för Ford Taunus 15M 1956.
Lufthansas markbundna flotta bestod vid den här tiden av desas små näpna Tempo Matador, Tempo byggde mest mindre nyttofordon med både tre och fyra hjul. Vidal & Sohn Tempo-Werke GmbH startade med etta redan 1924 och höll ut till 1977, deras trehjuliga minilastbil kom dock att tillverkas på licens i Indien ända fram till 2000.
Lufthansa idag, Första-klass passagerare får åka Mercedes S-klass tillplanet, de andra får ta skyttelbussen.
Denna Goliath Tiger står framför en DC-6 från United Airlines. Bilden är från USA och Goliaths försök att sälja in sin lilla sportiga Tiger där 1960.
NSU Sport Prinz någonstans i Schweiz. Planet är en Nordruyn Norseman, bilden är iallfall tagen före mars 1961, då just detta plan störtade utanför Libreville i västafrika
Vid flygklubben, ovanlig Ford Taunus 17M cabriolet.
Stämningsbild med Goliath kombi vid en SAS DC-3
Inte bara rekvisita, Messerschmitt 323 hade sex motorer och mätte 55 meter mellan vingspetsarna. Lastbilen framför äe troligtvis en Faun
Någonstans i Italien 1943 rullar en Opel halvbandslastbil med artillerikanon på släp ut ur gapet på den enorma 323:an.
Något decennium senare och betydligt fredligare, Porsche 356 vid en av SAS vackra Caraveller.
En Glas framför ett Pan American plan 1965.
Opel GT i skymingen 1973, planet är en Pitts S2A, akrobatikplan.
i samma epok, Porsche 914 var ett lite dyrare och betydligt rappare alternativ till Opel GT, byggdes åren 1969-76.
Detta är en liten slamkrypare, för det är ingen porsche utan en Apal Speedster, belgisk replika av Porsches 356 Speedster.
Opels Sonderaufteilung byggde Omegan som sexdörring, främst för flygplatstjänst, här 1992 med en Hawker Siddleley HS125 "business jet" i bakgrunden
Nya mercedes S-klass gör sig bra framför denna Embraer 145.
Audi S4 Avant 2000, än idag är alltså temat flyg och bil populärt i reklamvärlden
Och tysklands senstae tillskott i superbilssegmentet, Gumpert_Apollo, började byggas 2005 och här är två av dessa värstingar framför en F-4 Phantom II.
Reservplan
Då Eyjafjallajökulls utbrott har lamslagit all flygtrafik norr om alperna så här lags, och kommer att göra det den närmaste tiden, så borde de stora flygbolagen ha en reservplan, eller rättare sagt ett antal reservplan.
Lufthansa köpte för ett tag sen in tre vackra Lockheed_Constellation, med sikte på att färdigställa ett i det utförande som under femtiotalet var lufthansas stolthet, Super Star.
Och så här fint presenterade Luftwa... ööh, Lufthansa sina "Super Star" 1957
Varför inte införskaffa fler av dessa vackra plan? mer utförligt om lufthansas senaste nya gamla plan finns att bese på: http://lae.blogg.se/
Lufthansa köpte för ett tag sen in tre vackra Lockheed_Constellation, med sikte på att färdigställa ett i det utförande som under femtiotalet var lufthansas stolthet, Super Star.
Och så här fint presenterade Luftwa... ööh, Lufthansa sina "Super Star" 1957
Varför inte införskaffa fler av dessa vackra plan? mer utförligt om lufthansas senaste nya gamla plan finns att bese på: http://lae.blogg.se/
De förgätna del 58 - Shelby mexico
Ford byggde även Mustangen vid sin fabrik i Mexico,och således kom även Mexika att få sin egen Shelby-Mustang.
Eduardo Velasquez hetten en man i bilbranschen som hade kontakter med carrol Shelby, och 1965 köpte han loss en av Shelbys Mustang-prototyper som kom att köras hårt med i tävlingar. Året efter var Velasquez återförsäljare i mexiko för Shelbys program. 1967 börjde man sälja egna Shelby-bilar baserade på mexicobyggda Mustanger. Shelbyn i USA var en fastback men denna kaross byggdes inte i Mexko, utan manmodifierade istället den vanliga coupén med Shelby-attribut och detaljer till motorn
den första shelbyn i mexico, Carol Shelbys prototyp med 289" Cobra-motor på bana. 
Mexico-Shelby med notchback-kaross 1968. Fast denna saknar en del av de reguljära attributen med spoiler och baklysen.
Shelby de mexico modifierade Mustangerna med huv och baklucka i glasfiber, Shelbyfälgar, och och emblem. Motorn var en standard 289" som modifierades lagomn och försågs med shelby-detaljer. Dessa såldes sedan genom Fords ordinarie återförsäljarnät i landet. Produktionen var blygsam med 169 bilar det första året 1967, 203 stycken året efter.
1969 års Mexico-Shelby byggde fortfarande på Notchback-coupén men man förlängde B-stolparna kraftigt för att efterlikna fastbackens linjer. Motorn var nu en 302" 
Man byggde totalt 306 sådanahär 1969. Detta år sålde Caroll Shelby även rättigheterna till Cobra-namnet till Ford, men med ett kryphål, Shelby fick fortfarande sälja tillbehör och bilar med Cobras varumärke i Mexico.
I USA byggdes dessa sista Shelbys inom Ford i begränsad skala fram till 1970. I mexico så hoppar man därempot fram till 1971 då den lilla Maverick introducerades. Shelby Maverick Mexico kom också den med 302" motorn men fick scoop och varvräknare på huven som på Mustangs Boss 429. 1971-73 skal ungefär 300 stycken sådana här gjorts. 
SAmtidigt gjordes en serie Mustanger på Shelby-vis som fick hete GT350. Ford mexico hade redan en "hi-performance" mustang som hette GT351 och dessa försågs då med egen striping, spoilers och bakrutejalusi och shelbys emblem, cirka 200 stycken byggda. 
dessa generation-2 Shelbys hade aldrig någon motsvarighet i USA, men däremot i Belgien som skrivits om tidigare här: del-36-shelby-europa.html
Största möjliga tystnad
som bekant är ju i princip all flygtrafik i norra europa stoppad. För mig är det extra tydligt då jag bor i närheten av landvetter flygplats. Det har vart spöklikt tyst häromkring idag, så tyst att det märks kan man säga.
Den här bilden från Flightradar talar för sig självt...
http://www.flightradar24.com/ är en kul sida som visar all luftaktivitet omkring Europa, just nu kan den vara bökig att komma in på då "planespotters" från hela världen nu mellanåt får den att krasha, då alla vill se det otroliga som inte händer i vårt luftrum.
Den här bilden från Flightradar talar för sig självt...
http://www.flightradar24.com/ är en kul sida som visar all luftaktivitet omkring Europa, just nu kan den vara bökig att komma in på då "planespotters" från hela världen nu mellanåt får den att krasha, då alla vill se det otroliga som inte händer i vårt luftrum.
WOW - Rosie the riveter
WOW är förkortningen Women of War, en stor del kvinnor fick börja förvärvsarbeta under andra världskriget i den mekaniska industrin, dit man innan knappt haft tillträde. Dessa kallades för "production soldiers" och sammanfattades även "WOW" Under 1942 dök sloganen Rosie the riveter upp, efter en slagdänga som uppkom strax före. Rosie the Riveter blev snabbt en ikon för alla kvinnor i den amerikanska krigsindustrin.
Glasnosen till B-17 bombare monteras ihop. 
Här sätts ett landningställ till en P-51 Mustang ihop. 
Pratt&Whitney-motorer för en sista finjustering i Willow Run-fabriken, Michigan. 
Och arketypen,Rosie_the_Riveter 1942. 
Detta och mycket liknande ur den amerikanska folkhistorien kan ses på: http://viewlinerltd.blogspot.com/.
Bilar med snurr
en gång i tiden var förbränningsnmotorn ingen självklarhet, alternativa drivkällor är inget nytt. Det fanns gott om både elbilar och ångbilar under automobilens första decennier, och så fanns det även propellerdrivna bilar.
Zeppelinfabriken i Friedrichhafen provade ut en propellerdriven farkost 1911, egentligen en snösläde med bilkaross.
Propellerdrivet pansarbilsexperiment från första världskrigets första del, Sizare-Berwick Wind Wagon.
redan före första välrldskriget hade en händig fransk officer i främlingslegionen byggt ett par prototyper till propellerbilar. I den algeriska öknen var detta ett mycket framkomligare fordon är dåtidens bilar, men någon uppföljning av dessa blev det inte, här är kapten Lafarque med sin andra prototyp 1912.
samma år hemma i frankrike demonstrerade greve Bertrand de Lessepps en propellerbil i Paris.
Diverse propellerdrivna snöslädar kom att experimenteras med och nå viss framgång i Ryssland, där vägnät saknades i större utsträckning. 3-KA är från 1921.
dessa farkoster kallades "Aerosan" och användes en hel del för militärt bruk, denna Aerosan är från andra världskriget och har "hittats" av tyska styrkor på östfronten 1943
Röda armén hade även del mindre öppna aerosans, med en förare och en skytt, i hur stor utsträckning dessa användes är oklart. Sen byggde säven större trupptransportfordon av lite olika typer, också dom lite känt om. Detta är iallfall en GAZ-98.
Tyska Wehrmacht byggde också Aerosans, Trippel som var vana vid att bygga amphibiefordon och annat kosntigt byggde ett par prototyper med propeller, hjul och medar.
Och en prototyp från Tatra, där man använde en kaross och motorn från personbilen T87. 90-hästars V8:an back drev en propeller istället. V855 hette denna och finns bevarad idag.
Inte bara Sovjet och tyskland experimenterade med militära propellerslädar, den svenska pansarsläden Sländan från Landsverk var en formidabel skapelse som utprovades under 40-talet.
Sländan var vattentät, vägde nästan fem ton och drevs först av en 500 hästras flygmotor som visade sig vara underdimensionerad. Den rörde sig faktiskt inte ur fläcken på första försöket. En större motor monterades och sländan fick ruggiga prestanda. Försöken avslutades 1948 och Sländan försvann spårlöst.
Tillbaks till Ryssland, på 50 och sextiotalet byggdes en hel del sådan här monstruösa "Sever" baserade på Pobeda GAZ M20. Sever hade skidor och en Tupolevmotor på ryggen , något eller ett par hundra stycken skall ha byggts för svåra sibiriska förhållanden.
Propellerbilar för civilt bruk blev aldrig någång framgång heller. Franska Leyat är de enda som lyckades nå en någorlunda kommersiell framgång med sina helica-bilar under 20-talet. Och kudne marknadsföra dessa med ett antal hastighetsrekord, 1927 nådde en Helica 170 km/h, och detta med en motor på bara åtta hästkrafter.
Leyats "Helicycle" prototyp daterar sig från 1914.
den öppna helican byggdes i plywood, och vägde bara 250 kilo.
Och fanns även att få med täckt kabin, totalt kan mellan 30-50 sådana här byggts och sålts åren 1919-27.
och Leyats rekordvagn från 1927.
denna är troligtvis från Italien och totuleras Garbaccio propeller car, 1913.
McLaughlin i kanada byggde vanligtvis Buick på licens, men 1926 gjordes även en prototyp till propellerbil.
Men det är glest med propellerbilar genom historien, förutom en hel del mer eller mindre lyckosammahemmabyggen, men så sent 1955 konstruerades denna Aerocar i Argentina med planer på serieproduktion. Den togs även till USA med sikte på att förlägga produktionen dit, men det gick om intent. Motorn var en 100-hästars sexcylindrig motor från Chevrolet, propellern bak satt helt oskyddad och kunde nog göra livet spännade för oförsiktiga fotgängare...
Zeppelinfabriken i Friedrichhafen provade ut en propellerdriven farkost 1911, egentligen en snösläde med bilkaross.
Propellerdrivet pansarbilsexperiment från första världskrigets första del, Sizare-Berwick Wind Wagon.
redan före första välrldskriget hade en händig fransk officer i främlingslegionen byggt ett par prototyper till propellerbilar. I den algeriska öknen var detta ett mycket framkomligare fordon är dåtidens bilar, men någon uppföljning av dessa blev det inte, här är kapten Lafarque med sin andra prototyp 1912.
samma år hemma i frankrike demonstrerade greve Bertrand de Lessepps en propellerbil i Paris.
Diverse propellerdrivna snöslädar kom att experimenteras med och nå viss framgång i Ryssland, där vägnät saknades i större utsträckning. 3-KA är från 1921.
dessa farkoster kallades "Aerosan" och användes en hel del för militärt bruk, denna Aerosan är från andra världskriget och har "hittats" av tyska styrkor på östfronten 1943
Röda armén hade även del mindre öppna aerosans, med en förare och en skytt, i hur stor utsträckning dessa användes är oklart. Sen byggde säven större trupptransportfordon av lite olika typer, också dom lite känt om. Detta är iallfall en GAZ-98.
Tyska Wehrmacht byggde också Aerosans, Trippel som var vana vid att bygga amphibiefordon och annat kosntigt byggde ett par prototyper med propeller, hjul och medar.
Och en prototyp från Tatra, där man använde en kaross och motorn från personbilen T87. 90-hästars V8:an back drev en propeller istället. V855 hette denna och finns bevarad idag.
Inte bara Sovjet och tyskland experimenterade med militära propellerslädar, den svenska pansarsläden Sländan från Landsverk var en formidabel skapelse som utprovades under 40-talet.
Sländan var vattentät, vägde nästan fem ton och drevs först av en 500 hästras flygmotor som visade sig vara underdimensionerad. Den rörde sig faktiskt inte ur fläcken på första försöket. En större motor monterades och sländan fick ruggiga prestanda. Försöken avslutades 1948 och Sländan försvann spårlöst.
Tillbaks till Ryssland, på 50 och sextiotalet byggdes en hel del sådan här monstruösa "Sever" baserade på Pobeda GAZ M20. Sever hade skidor och en Tupolevmotor på ryggen , något eller ett par hundra stycken skall ha byggts för svåra sibiriska förhållanden.
Propellerbilar för civilt bruk blev aldrig någång framgång heller. Franska Leyat är de enda som lyckades nå en någorlunda kommersiell framgång med sina helica-bilar under 20-talet. Och kudne marknadsföra dessa med ett antal hastighetsrekord, 1927 nådde en Helica 170 km/h, och detta med en motor på bara åtta hästkrafter.
Leyats "Helicycle" prototyp daterar sig från 1914.
den öppna helican byggdes i plywood, och vägde bara 250 kilo.
Och fanns även att få med täckt kabin, totalt kan mellan 30-50 sådana här byggts och sålts åren 1919-27.
och Leyats rekordvagn från 1927.
denna är troligtvis från Italien och totuleras Garbaccio propeller car, 1913.
McLaughlin i kanada byggde vanligtvis Buick på licens, men 1926 gjordes även en prototyp till propellerbil.
Men det är glest med propellerbilar genom historien, förutom en hel del mer eller mindre lyckosammahemmabyggen, men så sent 1955 konstruerades denna Aerocar i Argentina med planer på serieproduktion. Den togs även till USA med sikte på att förlägga produktionen dit, men det gick om intent. Motorn var en 100-hästars sexcylindrig motor från Chevrolet, propellern bak satt helt oskyddad och kunde nog göra livet spännade för oförsiktiga fotgängare...
I skuggan av Fokkervinge
Att använda ett flygplan som tak över bensinpumparna har vi redan sett här: bomber-gas.html
I en annan del av USA, okänt var så står man och tankar under vingarna på en Fokker F32.
Fokker är ju känd som holländsk flygpionjär och redan 1920 satte man upp ett dotterbolag i New Jersey för att både konstruera och bygga Fokker-plan i Amerika. F32 var det första landbaserade, fyrmotoriga plan som byggdes i USA.
Det kom dock att bli ett olycksaligt sådant, F32 flög första gången 1929 och visade sig vara för klent trots sina fyra motorer. Dessa satta parvis i en gondol under vardera vinge och drev en tvåbladig propeller framåt repektive en trebladig bakåt, vilket visade sig vara en rätt dålig idé då den bakre motorn inte kyldes ordentligt samt att den bakre propellern inte kunde driva riktigt i skuggan av den främre.
dessutom slog depressionen till med full kraft 1929, av de tio som hade beställts leverades bara två till Western air express och en till arméflyget för utvärdering. et par exemplar kom även att tjänstgöra hos TWA, men F32:s karriär blev ändå kort, och just denna ovan blev alltså på tidigt stadium degraderad till bensinstationsrekvisita.
I en annan del av USA, okänt var så står man och tankar under vingarna på en Fokker F32.
Fokker är ju känd som holländsk flygpionjär och redan 1920 satte man upp ett dotterbolag i New Jersey för att både konstruera och bygga Fokker-plan i Amerika. F32 var det första landbaserade, fyrmotoriga plan som byggdes i USA.
Det kom dock att bli ett olycksaligt sådant, F32 flög första gången 1929 och visade sig vara för klent trots sina fyra motorer. Dessa satta parvis i en gondol under vardera vinge och drev en tvåbladig propeller framåt repektive en trebladig bakåt, vilket visade sig vara en rätt dålig idé då den bakre motorn inte kyldes ordentligt samt att den bakre propellern inte kunde driva riktigt i skuggan av den främre.
dessutom slog depressionen till med full kraft 1929, av de tio som hade beställts leverades bara två till Western air express och en till arméflyget för utvärdering. et par exemplar kom även att tjänstgöra hos TWA, men F32:s karriär blev ändå kort, och just denna ovan blev alltså på tidigt stadium degraderad till bensinstationsrekvisita.
Solig smygpremiär på Nääs
Måndagsträffarna på Nääs rullar igång på allvar i början på Maj, men redan idag, mitten av april öppnar själva caféet , och det vackra vårvädret gjorde det värt en tur dit på smygpremiär tyckte en del av de reguljära besökarna.
Mats fina Dodge Polara från 1972 syns regelbundet under säsongen. 
och så även Hasses Chryser 300 från 1965. 
Och Odenmans Chrysler Windsor från 1956. 
gänget samlat för en kvällfika, Mats, Hasse, Thord, Stefan och några till, filuren under bordet hetter Otto. 
Och en "ny" bil som dök upp den här tjejen säger vi grattis till också, Dodge Custom Royal 56:a är inget dåligt val som förstabil! 
När solen försvinner kommer kylan snabbt men det hindrade inte den hör Olds Cutlass ägaren att komma nedcabbat. 
Katt bland hermeliner
Nyinkommen Jaguar XJ-S cabriolet på Nordtrafik. Denna modell presenterades redan 1975 och kom att leva ända fram till 1996. Den här är av näst sista årsmodellen, 1995 och är en Celebration model, 1995 fyllde Jaguar 60 år.
Den långa huven huserade oftast en V12:a men även två sexor fanns på programmet, hur som helst är det en graciös, spänstig design som står sig länge.
Och till hermelinerna, en frän Dodge Coronet coupé från 1970 har anlänt.
och den här fina karamellröda sitter i en Chevrolet Impala från 1963, det är nåt speciellt med just röda inredningar.
Och passar utmärkt i kombination med silvermetallic lack, detta är en riktigt fin lågmilare som är varsamt skött genom åren.
lite mer medfaren men i gengäld en mycket ovanlig vagn, Oldsmobile byggde 11298 stationsvagnar i den billigare Dynamic 88-serien 1959, inte många verkar överlevt. Denna är på väg mot Örebro och en total renovering.
Och en del vagnar är bara på mellanlandning,en drös bilar som den fantastiska Nashen, som ju beskrevs mer utförligt här http://luckoppning.html , skall vidare mot Norge. Ja även Ford 57:an, Hudson 40:an och A-forden som visades där har redan fraktats dit, nu var de glada norrmännen ner och hämtade hem dels Nashen.
Och den fina Lincoln Continental 68:an...
Och vi vinkar även adjö till Pontiac Cheiftain 57:an
Den långa huven huserade oftast en V12:a men även två sexor fanns på programmet, hur som helst är det en graciös, spänstig design som står sig länge.
Och till hermelinerna, en frän Dodge Coronet coupé från 1970 har anlänt.
och den här fina karamellröda sitter i en Chevrolet Impala från 1963, det är nåt speciellt med just röda inredningar.
Och passar utmärkt i kombination med silvermetallic lack, detta är en riktigt fin lågmilare som är varsamt skött genom åren.
lite mer medfaren men i gengäld en mycket ovanlig vagn, Oldsmobile byggde 11298 stationsvagnar i den billigare Dynamic 88-serien 1959, inte många verkar överlevt. Denna är på väg mot Örebro och en total renovering.
Och en del vagnar är bara på mellanlandning,en drös bilar som den fantastiska Nashen, som ju beskrevs mer utförligt här http://luckoppning.html , skall vidare mot Norge. Ja även Ford 57:an, Hudson 40:an och A-forden som visades där har redan fraktats dit, nu var de glada norrmännen ner och hämtade hem dels Nashen.
Och den fina Lincoln Continental 68:an...
Och vi vinkar även adjö till Pontiac Cheiftain 57:an
Air Force X-One
Bil eller flygkategori eller bådadera? Bra fråga för den här speciella Mustangen är byggs av Galpin Autosports på uppdrag av inga mindre än... US Air Force! 
Ford Mustang X-1 skall på turné tillsammans med en annan kärra, en Dodge Challenger som döpts till "Vapor". Målet är skolor och evenemang, då främst på motorfestivaler som flygvapnet är med och sponsrar.
Karossen är kraftigt modifierad efter alla konstens regler, men ändå ingenting mot insidan där man får ett stealthjaktplan att rodna. 
"ratten" fälls in i panelen när den inte används, växelspaken är byggds som en styrspak som på ett jaktplan. Givetvis har den night-vision och thermal-vision utrustning,head-up displayer, och massa andra finesser från flyget, dock ingen katapultstol.
Trollbilen på svenska
En ovanlig svensk annons över AMC:s lilla Gremlin 1971.
Hur många, eller få... såldes det av det rumphuggna trollet här månntro? 
De förgätna del 57 - Twister,feather,gold,silver Dusters
Plymouths sportcoupe Duster kom egentligen till för att sälja en motor. Man ville inte sätta en potent 340" maskin i den ordinarie Valianten, det fanns förviso redan i Dodge Dart Swinger, men den hade inte de prestanda man önskade. Och sålde inte heller som man önskade. Så man tog fram en sportigare coupe som även fick betydligt lägre vikt. Plymouth Duster hade premiär den 23:e september 1969.
Trots att 340" motorn på 275 hästar var huvudskälet till modellens tillkomst så var standardmotorn den nya sexan på 198" och 125 hästar. Första årets Duster såldes i hela 217192 exemplar, av dessa var 24817 Duster 340.
Duster 340 såldes bara fram till 1973, den ersattes då av 360" motorn som dock inte promotades speciellt, utan var bara ett rent tillval istället för en speciell modell. 360" motorn var på 245 hästar. 1976 fanns inte heller den tillgänglig.
PÅ sedvanligt vis hos Chrysler kom man at ge ut lite "mid-year specials" halvvägs på modellåret 1970 kom
Gold Duster kom att hänga med under hela Dusterns livslängd som ett option package, tillgängligt bara under en dl av varje produktionsår. En gold duster hade den större 225" sexan, vita däcksidor, egna navkapslar och emblem, och man kunde få "canopy roof" alltså ett partieltl vinyltak utan extra kostnad. Och i övrigt en högre utrustningsnovå. Gold Duster var alltså bara ett komfortpaket. Med en liten festlig kampanj, åtminstonde under 1972 lottade Chryslerförsäljare ut Gold Dusters, och i det lotteriet kunde man även vinna aktieposter i en guldgruva! Yellowstone Consolidated Gold Mine.
Gold Duster 1972.
Gold Duster 1974
Sista årgången 1976 så kom även en Silver Duster, i princip samma koncept som Gold Duster fast dessa kom i silvermetallic istället.
Silver Duster hade även speciell inredeing, som kallades "Boca Raton style"
En annan intressant Duster som återfanns finalåret var
Vilket var precis som det lät, en lättad Duster. 1976 var bensinsparartider och Feather Dusterns försälningsargument låg helt och hållet på ekonomi. Huv, innerskärmar, baklucka och mycket annat var i aluminium, man hyvlade av nästan 100 kilo på vikten.
Motorn var en 225" sexa med mindre enkelförgasare, elektronisk tändning, bakaxelutväxling på 2:81-1. Fyrväxlad manuell låda med overdrive eller trestegsautomat gick att välja på. Runt 4000 kan ha byggts, totalt såldes av den innan så populära Dustern bara i 26688 exemplar på sitt sista år.
Hos Dodge hette Feater versionen Dodge Dart Lite, Dodge hade ju även sin "surfmodell" Dart Hang 10 som skrevs om här: del-24-dodge-dart-hang-10.html Dustern gick inte att få i detta utförande, men man kunde ändå välja till A-63 oprion med det fällbara sätet och den speciella interiören i ett "decoration package" 1975-76. Dessa Dusters kallas då "Space Duster"
Tillbaks till 1971, då lanserades en modell som skulle lika Duster 340 med dessa svarta grill och övriga framtoning, men utan 340" motorn. Detta var Duster Twister som kom med antingen 198" sexan eller 318" V8.
Twister fanns med i listan fram till 1974.
340 och Twister 1971 med sina huvscoop och speciella dekor.
Så fanns det även hos Chryslers återförlsäljarnät ett antal "regional packages" ett tidigare exempel det skrivits om här är Dodge Bengal Charger de-forgatna-del-27-dodge-bengal-charger.html. Dock verkar det hos Mopar funnits mycket färre sådana idéer är hos till exempel Ford, men här är ett egendomligt undantag. En Plymouth Twister Duster "Shamrock Special" Dels är det en udda kombination av Duster 340 med Twister-package, och temat är irländskt grönt, med vita accenter och vinyltak, samt fyrklöveremblem. Inget mera känt om denna specialare alls.
Trots att 340" motorn på 275 hästar var huvudskälet till modellens tillkomst så var standardmotorn den nya sexan på 198" och 125 hästar. Första årets Duster såldes i hela 217192 exemplar, av dessa var 24817 Duster 340.
Duster 340 såldes bara fram till 1973, den ersattes då av 360" motorn som dock inte promotades speciellt, utan var bara ett rent tillval istället för en speciell modell. 360" motorn var på 245 hästar. 1976 fanns inte heller den tillgänglig.
PÅ sedvanligt vis hos Chrysler kom man at ge ut lite "mid-year specials" halvvägs på modellåret 1970 kom
Gold Duster kom att hänga med under hela Dusterns livslängd som ett option package, tillgängligt bara under en dl av varje produktionsår. En gold duster hade den större 225" sexan, vita däcksidor, egna navkapslar och emblem, och man kunde få "canopy roof" alltså ett partieltl vinyltak utan extra kostnad. Och i övrigt en högre utrustningsnovå. Gold Duster var alltså bara ett komfortpaket. Med en liten festlig kampanj, åtminstonde under 1972 lottade Chryslerförsäljare ut Gold Dusters, och i det lotteriet kunde man även vinna aktieposter i en guldgruva! Yellowstone Consolidated Gold Mine.
Gold Duster 1972.
Gold Duster 1974
Sista årgången 1976 så kom även en Silver Duster, i princip samma koncept som Gold Duster fast dessa kom i silvermetallic istället.
Silver Duster hade även speciell inredeing, som kallades "Boca Raton style"
En annan intressant Duster som återfanns finalåret var
Vilket var precis som det lät, en lättad Duster. 1976 var bensinsparartider och Feather Dusterns försälningsargument låg helt och hållet på ekonomi. Huv, innerskärmar, baklucka och mycket annat var i aluminium, man hyvlade av nästan 100 kilo på vikten.
Motorn var en 225" sexa med mindre enkelförgasare, elektronisk tändning, bakaxelutväxling på 2:81-1. Fyrväxlad manuell låda med overdrive eller trestegsautomat gick att välja på. Runt 4000 kan ha byggts, totalt såldes av den innan så populära Dustern bara i 26688 exemplar på sitt sista år.
Hos Dodge hette Feater versionen Dodge Dart Lite, Dodge hade ju även sin "surfmodell" Dart Hang 10 som skrevs om här: del-24-dodge-dart-hang-10.html Dustern gick inte att få i detta utförande, men man kunde ändå välja till A-63 oprion med det fällbara sätet och den speciella interiören i ett "decoration package" 1975-76. Dessa Dusters kallas då "Space Duster"
Tillbaks till 1971, då lanserades en modell som skulle lika Duster 340 med dessa svarta grill och övriga framtoning, men utan 340" motorn. Detta var Duster Twister som kom med antingen 198" sexan eller 318" V8.
Twister fanns med i listan fram till 1974.
340 och Twister 1971 med sina huvscoop och speciella dekor.
Så fanns det även hos Chryslers återförlsäljarnät ett antal "regional packages" ett tidigare exempel det skrivits om här är Dodge Bengal Charger de-forgatna-del-27-dodge-bengal-charger.html. Dock verkar det hos Mopar funnits mycket färre sådana idéer är hos till exempel Ford, men här är ett egendomligt undantag. En Plymouth Twister Duster "Shamrock Special" Dels är det en udda kombination av Duster 340 med Twister-package, och temat är irländskt grönt, med vita accenter och vinyltak, samt fyrklöveremblem. Inget mera känt om denna specialare alls.
G-kraft = grabb-kraft?
den revolutionerande Dayton-Wright racern skulle hålla för hela tolv G:s påfrestning på vingarna, för att demonstrera detta har man ställt tolv grabbar (alltså 12G...) på racerplanets balsavingar.
Racerplanet från Dayton-Wright hette RB och byggdes för att ställa upp i Gordon Bennett cup, en ballongtävling som nu även skulle inkludera motorplan. Året var 1920.
Vingarna som grabbarna står på är lite mer speciella än vad man kan tro. Först och främst saknar dom stöttor som annars var brukligt på denna tid, och de är byggda till största delen av massiv balsa. Dessutom är de försedda med både flaps och slats. detta gjorde att vingarna geometri kunde ändras för både lågfart och högfartsegenskaper.
Dessutom hade den uppfällbara landningsställ, också det en nymodighet, ett fåtal typer hade detta något innan. Piloten satt i en helt täckt kabin, och ahde ingen sikt framåt, bara genom sidorna
Och Gordon Bennett tävlingen 1920 då? ja den gick inget vidare för RB-1 och piloten Howard Rinehart fick bryta. Motorn som var en rak sexa med överliggande kamaxel, också det en ovanlig finess, på 250 hästar visade sig även vara för klent dimensionerad. Planet monterades ner och skeppades tillbaks till USA för att aldrig flyga mer. Den finns nu på Henry Fords museum i Dearborn, Michigan.
Racerplanet från Dayton-Wright hette RB och byggdes för att ställa upp i Gordon Bennett cup, en ballongtävling som nu även skulle inkludera motorplan. Året var 1920.
Vingarna som grabbarna står på är lite mer speciella än vad man kan tro. Först och främst saknar dom stöttor som annars var brukligt på denna tid, och de är byggda till största delen av massiv balsa. Dessutom är de försedda med både flaps och slats. detta gjorde att vingarna geometri kunde ändras för både lågfart och högfartsegenskaper.
Dessutom hade den uppfällbara landningsställ, också det en nymodighet, ett fåtal typer hade detta något innan. Piloten satt i en helt täckt kabin, och ahde ingen sikt framåt, bara genom sidorna
Och Gordon Bennett tävlingen 1920 då? ja den gick inget vidare för RB-1 och piloten Howard Rinehart fick bryta. Motorn som var en rak sexa med överliggande kamaxel, också det en ovanlig finess, på 250 hästar visade sig även vara för klent dimensionerad. Planet monterades ner och skeppades tillbaks till USA för att aldrig flyga mer. Den finns nu på Henry Fords museum i Dearborn, Michigan.
Mercurys kisse
Mercury Cougar introducerades 1967 och givetvis lanserar man ju Cougar med just en , cougar.
1969
1970.
1971
1972
1973
1974
1975, och katten har sällskap av Farrah Fawcett.
1977
1979
1980.
1969
1970.
1971
1972
1973
1974
1975, och katten har sällskap av Farrah Fawcett.
1977
1979
1980.
Ett sextio-tvåpar
Chrysler årgång 1962 tillhör inte vanligheterna på våra breddgrader, men i samma kontainer stod dessa två skapliga Chrysler Newportbilar.
Newport var basmodellen och en sådan här fyrdörrars hardtop kostade 3106 dollar, New Yorkern kostade över 1000 dollar mer detta år. Fenorna från året innan var nu borta men annars i stort sett samma kaross.
Kvar från föregående år var också den egendomlga "Astro-dome" instrumenteringen, som först sågs på Chryslers bilar 1960. Space-age design var högsta mode, och den itne bara såg "spejsad" ut, den fungerade lite speciellt också med elektroluminicens. Den lystes upp av ett ämne som blev självlysande när man ledde ström genom det. Och små tunna ledningar ledde även ljus i mätarna nålar, vi pratar fiberoptik för 50 år sen alltså. Knappsatsen till vänster styr automatlådan, och till höger kliamtanläggningen.
Newport hardtop sedanen byggdes i 8712 exemplar och coupén i 11910 ex.
Newport var basmodellen och en sådan här fyrdörrars hardtop kostade 3106 dollar, New Yorkern kostade över 1000 dollar mer detta år. Fenorna från året innan var nu borta men annars i stort sett samma kaross.
Kvar från föregående år var också den egendomlga "Astro-dome" instrumenteringen, som först sågs på Chryslers bilar 1960. Space-age design var högsta mode, och den itne bara såg "spejsad" ut, den fungerade lite speciellt också med elektroluminicens. Den lystes upp av ett ämne som blev självlysande när man ledde ström genom det. Och små tunna ledningar ledde även ljus i mätarna nålar, vi pratar fiberoptik för 50 år sen alltså. Knappsatsen till vänster styr automatlådan, och till höger kliamtanläggningen.
Newport hardtop sedanen byggdes i 8712 exemplar och coupén i 11910 ex.
Zagatos engelsmän
Zagatos verksamhet daterar sig tillbaka till 1919, undantagsvis har deras karosser hamnat på fordon från de brittiska öarna, undantaget det långvariga samarbetet med Aston Martin.
slutet av 40 och tidigt 50-tal byggde Zagato en hel del karosser med stora välvda glasytor och kallades "Panoramica" en sådan byggdes på en MG YB 1948.
På femtiotalet gjordes också ett par eleganta coupéer på Jaguar, detta är en XK140 i Zagatos förpackning.
Och en XK150 visad 1960.
En AC Ace med Bristolmotor försågs med coupékaross 1957, och med de typiska dubbla bubblorna i taket som kom att bli kännetecknande för Zagato under denna period.
Sex Bristol 406 gjordes 1959-60 med Zagatokaross.
Efterföljaren 407 kom 1961, en enda kläddes med Zagatokaross.
Däremot byggde man en serie åt ASton Martin, DB4 GTZ hette dessa och gjordes i 20 exemplar, karossen var bland annat 120 kilo lättare än Astons egen, och dessutom vässade men upp motorerna. 1961-62 kördes dessa framgångsrikt i racing.
Modellen var legendarisk som ny, och 1991 beslutade man att återuppliva den, om än i begränsad upplaga, fyra stycken blev det, och dessa kallas för "Sanction II" dessutom fann man att man hade delar och karosser över, och året efter hade dessa satts ihop till ytterligare två bilar som kallas "Sanction III" dessa såldes för styvt en miljon dollar styck.
Att dessa realiserades har en del att göra med att man vid denna tid gjorde en annan specialserie åt Aston Martin, visad 1986 och byggdes i liten upplaga fram till 1990. 52 coupéer byggdes.
Och 37 cabrioleter som benämndes Volante Zagato
2003 tog man upp tråden med Zagato igen, en upplaga på 99 stycken DB7 Zagatos byggdes.
Samt 99 stycken Aston Martin DB AR-1 året efter.
Men inte bara supersportbilar, 1961 gjorde man även en egen version av Austins Mini, kallades för "Mini cat" och visade vägen för hur 60-talets formgivning skulle te sig ut.
Zimp hette denna prototyp från 1964 och var baserad på Hillman Imp.
slutet av 40 och tidigt 50-tal byggde Zagato en hel del karosser med stora välvda glasytor och kallades "Panoramica" en sådan byggdes på en MG YB 1948.
På femtiotalet gjordes också ett par eleganta coupéer på Jaguar, detta är en XK140 i Zagatos förpackning.
Och en XK150 visad 1960.
En AC Ace med Bristolmotor försågs med coupékaross 1957, och med de typiska dubbla bubblorna i taket som kom att bli kännetecknande för Zagato under denna period.
Sex Bristol 406 gjordes 1959-60 med Zagatokaross.
Efterföljaren 407 kom 1961, en enda kläddes med Zagatokaross.
Däremot byggde man en serie åt ASton Martin, DB4 GTZ hette dessa och gjordes i 20 exemplar, karossen var bland annat 120 kilo lättare än Astons egen, och dessutom vässade men upp motorerna. 1961-62 kördes dessa framgångsrikt i racing.
Modellen var legendarisk som ny, och 1991 beslutade man att återuppliva den, om än i begränsad upplaga, fyra stycken blev det, och dessa kallas för "Sanction II" dessutom fann man att man hade delar och karosser över, och året efter hade dessa satts ihop till ytterligare två bilar som kallas "Sanction III" dessa såldes för styvt en miljon dollar styck.
Att dessa realiserades har en del att göra med att man vid denna tid gjorde en annan specialserie åt Aston Martin, visad 1986 och byggdes i liten upplaga fram till 1990. 52 coupéer byggdes.
Och 37 cabrioleter som benämndes Volante Zagato
2003 tog man upp tråden med Zagato igen, en upplaga på 99 stycken DB7 Zagatos byggdes.
Samt 99 stycken Aston Martin DB AR-1 året efter.
Men inte bara supersportbilar, 1961 gjorde man även en egen version av Austins Mini, kallades för "Mini cat" och visade vägen för hur 60-talets formgivning skulle te sig ut.
Zimp hette denna prototyp från 1964 och var baserad på Hillman Imp.
Custom Motor show Elmia 2010
Årets motorshow på Elmia motsvarade återigen de högt ställda förväntningarna. Här finns i princip allt representerat, från detaljister som säljer clips och muttrar till stora bussar med racing-team.
Allt fördelat på fyra stora hallar, A-hallen är som vanligt vikt åt de nyare förmågorna och de nyare bilarna. Och här dyker det upp en del kul udda och nyskapande företeelser. En av dessa som verkligen stack ut från mängden var den här färgstarka Mercedesen. Annorluna, galet, vågat, jag kan inte låta bli att gilla den.
Mer från A-hallen, motivlackering blir mer och mer avancerat, otroliga arbeten och i andra ändan av spektrat har man nu återupptäckt den mattsvarta kulören.
motivlacker i den högreskola på Volvo V70, VW Golf och en liten Smart och brutal Dodge Magnum i mattsvart och blankt på samma gång.
Lite sportigare grejer, Shelby Cobran är evigt populär, flera fanns med i år, denna helröda var läcker och den gråa var mer vild med sexliters kompressormatad V12 motor. Sport på nytt sätt, en Tesla_Roadster är eldriven men har repsektabla prestanda för det. Två Teslor fanns med i år. En annan helt ny bilmodell är Nissan_GT-R en stor lyxig sportcoupe, denna röda ägs och körs hårt på bana av Mikael Persbrandt.
Nya camaron kommer köras i Camaro Cup i år, och man bjöd på en fin kavalkad av Camaro Cup-bilar från förr, den gula 70:an kördes förr av Bo Brasta numera ägd av ingen mindre än Peggen Andersson, sen tre generationers Camaro-cup bilar på rad. Sist Bosse Ridströms framgångsrika 69:a
Lite racing i annan form, Hoffmans brutala Corvette 58:a fanns med och så träffar vi Pro Mod-kungen Mats Eriksson som förra säsongen satte den historiska 5,98-repan på SAnta Pod, mer om det skrevs ju här då:
http://ge-ett-bragdguld-till-mats.html. Och Elmia kunde stolt visa upp två Ronnie Peterssonbilar, En March 761 från 1972 års formel-1 säsong, och Ronnies formel 3 bil Techno, från 1968.
Nya Camaron fanns representerad flerfaldigt, denna Camaro SS/RS visades upp av Exclusive cars.
Margie Bookshop hade med sig ett digert utbud böker från Haynes och även en läcker Aston Martin Vantage att visa upp.
Även ljudbyggarna MDS visade upp en Aston Martin DB9 som demo-bil
Fast den bleknade ganska betydligt vid deras senaste demo-bil, en rå mattsvart Koenigsegg CCR!
Lite sportigt från femtiotalet, Mercedes 300SL "Måsvinge" och en genuin Porsche 550 Spyder från 1956, femtio år senare byggde man specialmodellen Carrera GT, i 1270 exemplar mellan 2004 och 2006. Och en Mazda RX-8 som fått bli rallycrossbil.
De mesta inom motorsport finns ju att beskåda här, som en lite Opel kadett som fått på sig vöäldigt stora sommardäck. BMW är bra racematerial denna M5 från 1987 är ombyggds som en CSL-coupe för banracing. Limmets BMW byter skepnad emellanåt går också den mer på bana. Den kortade Quttro Sport var Audis bidrag i den monstruösa Rally grupp-B serien som ströks 1986.
Och det är ju inte bara intressanta bilar på mässan, det skulle ju vara rätt trist om det inte fanns en massa färgstarka personer runt det hela också, Tomas Terräng, välkänd profil i kretsarna visade upp en Jeep byggd helt i rostfritt stål. Bosse Bildoktorn var på plats med och visade sina böcker om bilar och whisky. Från USA, amerikas hetaste bilbyggare just nu, TV-känd och extremt produktiv, mr Chip Foose, som fick signera autografter för brinnande livet åt alla svenska fans. Och den ständige gästen på Elmia, John DÁgostino som också fick skriva massor med autografer.
I år hade D'Agostino tagit med den här helfränad Oldsmobile 58:an, Chip Foose hade tagit med sig två alster, silverfärgad coupé och ett exemplar av hans "Hemisfear" som byggds i en begränsad upplaga på 50 exemplar, trängseln runt Foose monter var enorm. Med dessa herrar var också vår utvandadrade Bernt carlsson som har framgånsrik customfirma i USA och i bagaget kom med en av de mest häpnadsväckande specialbilar som amerikansk hot-rod industri producerat hittills, Boyds ofullbordade "French Connection"
Med drag av de vackra Figoni&Falaschi-karosserna från 30-talet flamboyanta-figoni.html så har Boyd och Bernt gjort en fullträff med denna skapalse, drivkällan är en maffig V12 motor på hela 750 hästar.
Custom och hot rods är ju självklara inslag på mässan , roddar verkar byggas i stora mängder just nu, och firmorna som tillverkar och distribuerar delar är fler än nånsin. Ford '32 är allmänt den klassiska rodden, här en roadster och en femfösters coupe i ren metall som visar på fint hantverk. Sidan usabil.nu/ har också en roadster som projektbil. Men inte bara Ford, denna busiga låga pickup är baserad på en Dodge från 1937.
Gränsen mellan rod och custom är ibland hårfin, att bygga på en Opel Kapitän från 1939 är hur som helst udda. Mercury 1949 däremot är klassisk custom. "Early Cobra" är en Ford från 1927 i extremt utförande, byggare är ignen mindre än Sven Sandberg. Lowriderstuket med maximal lack, och extrema hydrauler på denna Chevrolet från 1963.
Och i denna montern kunde man se hur man tillverkar en Ford '32 rodasterkaross i plåt.
Och vår flitiga Leif Tufvesson bygger ännu en av sina "Jakob"-bilar, en slags hot rod version på Volvos ÖV4 från 1927 fast ändå nåt helt eget.
Lite annorlunda och udda greje Volkswagen som kombi, och en väldigt platt dito. Corvette stationsvagn kan man också fixa till om man heter Robban Aftén. Udda i den egenskapen man inte ser dom särskilt ofta, Ferrari F40, 1315 byggdes och var tills nyligen omöjliga att registrera i Sverige
Lite mer udda och galet, sexhjulig monstervolvo XC60 från Dalbo, och mässans äldsta bil, en Watham Orient buckboard. Dessa byggdes mellan 1903 och 1908, med chassi i trä. Volvo Duett som tractorpuller, och sist en näpen Amphicar, tysk amphiebil från 60-talet med motor från Triumph. Just denna var med i filmen Göta Kanal 3.
det är nu drygt 40 år sen muskelbilsepoken stod på topp, och detta hyllades på Elmia med en samling specialla bilar från denna era. Först sveriges enda kända Trans Am från 1969, det byggdes bara 697 stycken av dessa, och detta exemplar kom hit redan 1976. Chevrolet Camaro Z/28 byggdes det betydligt fler av 1969, men legendstatusen är inte mindre för det. Den Gröna Ford Mustangen från 1970 är unik på sitt sätt. 499 stycken av dessa "Boss 429" med jättemotor på närmare 500 hästar. Dessa specialmodeller med stora motorer var generellt exprtförbud på, på grund av garantikrav och annat. Men just denna är den ända kända Bossen som exporterades och såldes ny i Sverige. Och en Shely GT 500 cab från 1969, byggdes i 335 exemplar.
Dodge Coronet R/T 1970, 2319 gjorda, och en mycket ovanlig Mercury Cyclone Spoiler som btggdes i 1631 exemplar samma år. Dodge Charger Daytona däremot gjordes det bara 500 stycken av varav blott 70 stycken hade 426 Hemi motor, som denna har.
Mera Hemi, Dodge Challengern har en extremt ovanlig kombination, för 1970 var det bara 34 köpare som valde automatlåda till 426"-motorn, den andra är syskommodellen Plymouth Cuda med hemimotor som stickern på skärmen säger, båda i "high impact"-kulören Plum Crazy.
Och likaledes sällsynt syn, Buick GS-X från 1970, bara 124 stycken byggdes och på Elmia stod två stycekn av dom. Mer om den förudnerliga GS-X skrevs här buick-gs-x.html
Och en del femtiotalare bjöds det på också, denna Cadillac Fleetwood från 1957 tillhörde från början kungahuset, numer ingår den i förlaget Albinsson&Sjöbergs samling. De Soto Firedome från samma år, ägs av Mopar-experten carlo Notaro. Edsel från 1960 är sällsynta karameller, just den här fyrdörrars hardtop-sedanen byggdes bara i 135 exemplar. Ford Thunderbird från 1956, en mycket vacker modell, just denna köptes ny av ingen mindre än Liberace
En av de mest ovanliga bilar man kan hitta, detta är en Glasspar G2 från 1950. Glasspar var bland de första att bygga karosser i glasfiber. dom byggde mest fritidsbåtar i detta och även karosser som dessa att monteraa själv, alltså blad de första "kit cars". Glasspar kom även bygga karosser åt bland annat Corvette och vår Volvo P1900. Olof Grönlund har en förmåga att hitta ovanliga och konstiga objekt att få fason på, bilden intill visar hur utgångsobjektet såg ut. Buick Skylark presenterades 1953 och var exklusiv, med en prislapp på hiskeliga 5000 dollar sålde man 1690 stycken av dessa, Buick Special från 1955 kostade styvt hälften och gjordes över 10000 av.
Volvo 1800S från 1964 med marockanska nummerplåtar, en del bilar ruvar på intressanta historier...
Och i ett hörne av B-hallen hade man byggt ett diorama av gamla Gränna i kompaktmodell, där denna Opel Olympia Caravan från 1955 stod.
Och Grännas moppegäng samlas framför korvan.
Och bara ett par "kvarter" därifrån så var man i Sun Studio, Memphis Tennessee... härligt uppträdande av artister som körde de riktiga låtarna som kom från Sun under dess storhetstid, här med en fenomenal gestaltning av Jerry Lee Lewis
Motorcyklar fanns ju givetvis med också. Jag är själv väldigt förtjust i dessa tidiga konstruktioner med dess intrikata mekanik, som i sin rena funktion bildar en sån härligt estetisk fulländning, den gula är en Flying Merkel från 1914, den blåa är en samtida Thor.
Mer gamla härliga motorcyklar, belgisk Sarolea från 20-talet och en Moto-Rêve från 1914, dessa byggdes i Schweiz men såldes här i Husqvarnas ramar, och just Husqvarnas fanns det gott om på Elmia, konstigt vore annars i Jönköping, den sista är en något nyare MV Augusta racer.
SAAB överraskade med att tömma sitt museum och dra till Elmia, conceptbilarna 9-X och Aero-X var spännande att få se, och så den förtsa Sonetten, dessa Sonett roadsters gjordes bara i sex exemplar 1956. Det kom att dröja några år innan en ny Sonett dök upp, och den gula är från sitsa årgången 1974.
SAAB 93F är byggd 1960, den gröna är bland de första från 1950. 1985 byggdes conceptbilen EV-1 och året efter använde man tre 9000 Turbo för att slå rekord på talladega-banan i USA 10 000 mil avverkades med snittfart på 213km/h med tre bilar, detta är en av dom.
Och i SAAB-avdelningen stod även "Peggy Sue" känt svensk custombygge från Tomelilla. Peggy Sue syntes i motortidningar runt 1989 och gav stor respons, över 20 år senare är den fortfarande vid god vigör och en nackvridare av stora mått.
Skojigt att se dig igen Peggy.
Förra årets show, och några tidigare år finns med på: bilsport-custom-motor-show-2009.html
Allt fördelat på fyra stora hallar, A-hallen är som vanligt vikt åt de nyare förmågorna och de nyare bilarna. Och här dyker det upp en del kul udda och nyskapande företeelser. En av dessa som verkligen stack ut från mängden var den här färgstarka Mercedesen. Annorluna, galet, vågat, jag kan inte låta bli att gilla den.
Mer från A-hallen, motivlackering blir mer och mer avancerat, otroliga arbeten och i andra ändan av spektrat har man nu återupptäckt den mattsvarta kulören.
motivlacker i den högreskola på Volvo V70, VW Golf och en liten Smart och brutal Dodge Magnum i mattsvart och blankt på samma gång.
Lite sportigare grejer, Shelby Cobran är evigt populär, flera fanns med i år, denna helröda var läcker och den gråa var mer vild med sexliters kompressormatad V12 motor. Sport på nytt sätt, en Tesla_Roadster är eldriven men har repsektabla prestanda för det. Två Teslor fanns med i år. En annan helt ny bilmodell är Nissan_GT-R en stor lyxig sportcoupe, denna röda ägs och körs hårt på bana av Mikael Persbrandt.
Nya camaron kommer köras i Camaro Cup i år, och man bjöd på en fin kavalkad av Camaro Cup-bilar från förr, den gula 70:an kördes förr av Bo Brasta numera ägd av ingen mindre än Peggen Andersson, sen tre generationers Camaro-cup bilar på rad. Sist Bosse Ridströms framgångsrika 69:a
Lite racing i annan form, Hoffmans brutala Corvette 58:a fanns med och så träffar vi Pro Mod-kungen Mats Eriksson som förra säsongen satte den historiska 5,98-repan på SAnta Pod, mer om det skrevs ju här då:
http://ge-ett-bragdguld-till-mats.html. Och Elmia kunde stolt visa upp två Ronnie Peterssonbilar, En March 761 från 1972 års formel-1 säsong, och Ronnies formel 3 bil Techno, från 1968.
Nya Camaron fanns representerad flerfaldigt, denna Camaro SS/RS visades upp av Exclusive cars.
Margie Bookshop hade med sig ett digert utbud böker från Haynes och även en läcker Aston Martin Vantage att visa upp.
Även ljudbyggarna MDS visade upp en Aston Martin DB9 som demo-bil
Fast den bleknade ganska betydligt vid deras senaste demo-bil, en rå mattsvart Koenigsegg CCR!
Lite sportigt från femtiotalet, Mercedes 300SL "Måsvinge" och en genuin Porsche 550 Spyder från 1956, femtio år senare byggde man specialmodellen Carrera GT, i 1270 exemplar mellan 2004 och 2006. Och en Mazda RX-8 som fått bli rallycrossbil.
De mesta inom motorsport finns ju att beskåda här, som en lite Opel kadett som fått på sig vöäldigt stora sommardäck. BMW är bra racematerial denna M5 från 1987 är ombyggds som en CSL-coupe för banracing. Limmets BMW byter skepnad emellanåt går också den mer på bana. Den kortade Quttro Sport var Audis bidrag i den monstruösa Rally grupp-B serien som ströks 1986.
Och det är ju inte bara intressanta bilar på mässan, det skulle ju vara rätt trist om det inte fanns en massa färgstarka personer runt det hela också, Tomas Terräng, välkänd profil i kretsarna visade upp en Jeep byggd helt i rostfritt stål. Bosse Bildoktorn var på plats med och visade sina böcker om bilar och whisky. Från USA, amerikas hetaste bilbyggare just nu, TV-känd och extremt produktiv, mr Chip Foose, som fick signera autografter för brinnande livet åt alla svenska fans. Och den ständige gästen på Elmia, John DÁgostino som också fick skriva massor med autografer.
I år hade D'Agostino tagit med den här helfränad Oldsmobile 58:an, Chip Foose hade tagit med sig två alster, silverfärgad coupé och ett exemplar av hans "Hemisfear" som byggds i en begränsad upplaga på 50 exemplar, trängseln runt Foose monter var enorm. Med dessa herrar var också vår utvandadrade Bernt carlsson som har framgånsrik customfirma i USA och i bagaget kom med en av de mest häpnadsväckande specialbilar som amerikansk hot-rod industri producerat hittills, Boyds ofullbordade "French Connection"
Med drag av de vackra Figoni&Falaschi-karosserna från 30-talet flamboyanta-figoni.html så har Boyd och Bernt gjort en fullträff med denna skapalse, drivkällan är en maffig V12 motor på hela 750 hästar.
Custom och hot rods är ju självklara inslag på mässan , roddar verkar byggas i stora mängder just nu, och firmorna som tillverkar och distribuerar delar är fler än nånsin. Ford '32 är allmänt den klassiska rodden, här en roadster och en femfösters coupe i ren metall som visar på fint hantverk. Sidan usabil.nu/ har också en roadster som projektbil. Men inte bara Ford, denna busiga låga pickup är baserad på en Dodge från 1937.
Gränsen mellan rod och custom är ibland hårfin, att bygga på en Opel Kapitän från 1939 är hur som helst udda. Mercury 1949 däremot är klassisk custom. "Early Cobra" är en Ford från 1927 i extremt utförande, byggare är ignen mindre än Sven Sandberg. Lowriderstuket med maximal lack, och extrema hydrauler på denna Chevrolet från 1963.
Och i denna montern kunde man se hur man tillverkar en Ford '32 rodasterkaross i plåt.
Och vår flitiga Leif Tufvesson bygger ännu en av sina "Jakob"-bilar, en slags hot rod version på Volvos ÖV4 från 1927 fast ändå nåt helt eget.
Lite annorlunda och udda greje Volkswagen som kombi, och en väldigt platt dito. Corvette stationsvagn kan man också fixa till om man heter Robban Aftén. Udda i den egenskapen man inte ser dom särskilt ofta, Ferrari F40, 1315 byggdes och var tills nyligen omöjliga att registrera i Sverige
Lite mer udda och galet, sexhjulig monstervolvo XC60 från Dalbo, och mässans äldsta bil, en Watham Orient buckboard. Dessa byggdes mellan 1903 och 1908, med chassi i trä. Volvo Duett som tractorpuller, och sist en näpen Amphicar, tysk amphiebil från 60-talet med motor från Triumph. Just denna var med i filmen Göta Kanal 3.
det är nu drygt 40 år sen muskelbilsepoken stod på topp, och detta hyllades på Elmia med en samling specialla bilar från denna era. Först sveriges enda kända Trans Am från 1969, det byggdes bara 697 stycken av dessa, och detta exemplar kom hit redan 1976. Chevrolet Camaro Z/28 byggdes det betydligt fler av 1969, men legendstatusen är inte mindre för det. Den Gröna Ford Mustangen från 1970 är unik på sitt sätt. 499 stycken av dessa "Boss 429" med jättemotor på närmare 500 hästar. Dessa specialmodeller med stora motorer var generellt exprtförbud på, på grund av garantikrav och annat. Men just denna är den ända kända Bossen som exporterades och såldes ny i Sverige. Och en Shely GT 500 cab från 1969, byggdes i 335 exemplar.
Dodge Coronet R/T 1970, 2319 gjorda, och en mycket ovanlig Mercury Cyclone Spoiler som btggdes i 1631 exemplar samma år. Dodge Charger Daytona däremot gjordes det bara 500 stycken av varav blott 70 stycken hade 426 Hemi motor, som denna har.
Mera Hemi, Dodge Challengern har en extremt ovanlig kombination, för 1970 var det bara 34 köpare som valde automatlåda till 426"-motorn, den andra är syskommodellen Plymouth Cuda med hemimotor som stickern på skärmen säger, båda i "high impact"-kulören Plum Crazy.
Och likaledes sällsynt syn, Buick GS-X från 1970, bara 124 stycken byggdes och på Elmia stod två stycekn av dom. Mer om den förudnerliga GS-X skrevs här buick-gs-x.html
Och en del femtiotalare bjöds det på också, denna Cadillac Fleetwood från 1957 tillhörde från början kungahuset, numer ingår den i förlaget Albinsson&Sjöbergs samling. De Soto Firedome från samma år, ägs av Mopar-experten carlo Notaro. Edsel från 1960 är sällsynta karameller, just den här fyrdörrars hardtop-sedanen byggdes bara i 135 exemplar. Ford Thunderbird från 1956, en mycket vacker modell, just denna köptes ny av ingen mindre än Liberace
En av de mest ovanliga bilar man kan hitta, detta är en Glasspar G2 från 1950. Glasspar var bland de första att bygga karosser i glasfiber. dom byggde mest fritidsbåtar i detta och även karosser som dessa att monteraa själv, alltså blad de första "kit cars". Glasspar kom även bygga karosser åt bland annat Corvette och vår Volvo P1900. Olof Grönlund har en förmåga att hitta ovanliga och konstiga objekt att få fason på, bilden intill visar hur utgångsobjektet såg ut. Buick Skylark presenterades 1953 och var exklusiv, med en prislapp på hiskeliga 5000 dollar sålde man 1690 stycken av dessa, Buick Special från 1955 kostade styvt hälften och gjordes över 10000 av.
Volvo 1800S från 1964 med marockanska nummerplåtar, en del bilar ruvar på intressanta historier...
Och i ett hörne av B-hallen hade man byggt ett diorama av gamla Gränna i kompaktmodell, där denna Opel Olympia Caravan från 1955 stod.
Och Grännas moppegäng samlas framför korvan.
Och bara ett par "kvarter" därifrån så var man i Sun Studio, Memphis Tennessee... härligt uppträdande av artister som körde de riktiga låtarna som kom från Sun under dess storhetstid, här med en fenomenal gestaltning av Jerry Lee Lewis
Motorcyklar fanns ju givetvis med också. Jag är själv väldigt förtjust i dessa tidiga konstruktioner med dess intrikata mekanik, som i sin rena funktion bildar en sån härligt estetisk fulländning, den gula är en Flying Merkel från 1914, den blåa är en samtida Thor.
Mer gamla härliga motorcyklar, belgisk Sarolea från 20-talet och en Moto-Rêve från 1914, dessa byggdes i Schweiz men såldes här i Husqvarnas ramar, och just Husqvarnas fanns det gott om på Elmia, konstigt vore annars i Jönköping, den sista är en något nyare MV Augusta racer.
SAAB överraskade med att tömma sitt museum och dra till Elmia, conceptbilarna 9-X och Aero-X var spännande att få se, och så den förtsa Sonetten, dessa Sonett roadsters gjordes bara i sex exemplar 1956. Det kom att dröja några år innan en ny Sonett dök upp, och den gula är från sitsa årgången 1974.
SAAB 93F är byggd 1960, den gröna är bland de första från 1950. 1985 byggdes conceptbilen EV-1 och året efter använde man tre 9000 Turbo för att slå rekord på talladega-banan i USA 10 000 mil avverkades med snittfart på 213km/h med tre bilar, detta är en av dom.
Och i SAAB-avdelningen stod även "Peggy Sue" känt svensk custombygge från Tomelilla. Peggy Sue syntes i motortidningar runt 1989 och gav stor respons, över 20 år senare är den fortfarande vid god vigör och en nackvridare av stora mått.
Skojigt att se dig igen Peggy.
Förra årets show, och några tidigare år finns med på: bilsport-custom-motor-show-2009.html
Grattis Clive
våran härliga Clive "Alive" Bengtsson, upptäckt och blivit känd av Anders "Bostic"Envall och Dockhouse productions fyller i år tio år i etern.
Clive har det bra, hans stackars kollegor hos VAZ däremot har inte riktigt lika bra avtal...
Clive har det bra, hans stackars kollegor hos VAZ däremot har inte riktigt lika bra avtal...
Morettis mannekäng
Moretti tillhör de mindre kända italienska biltillverkarna trots att dom startade redan 1925 och var iu branschen ända fram till 1989. I huvudsak byggde man diverse små nyttofordon och även små sportiga vagnar baserade på FIAT-teknik. De sista åren inskränkte det sig mest till specialombyggmnationer och små serier av specialbilar på befintliga Fiat-modeller.
1963 års Moretti-modeller presnterades av den här damen, en modell med flera modeller alltså.
Moretti 750 Spider
750 coupé
750 Berlinetta
Moretti 1000D Weekend
1500 Spider
1500 coupé
Och Moretti 2300SS byggd i ett eller ett par enstaka exemplar med kaross från Bertone
1963 års Moretti-modeller presnterades av den här damen, en modell med flera modeller alltså.
Moretti 750 Spider
750 coupé
750 Berlinetta
Moretti 1000D Weekend
1500 Spider
1500 coupé
Och Moretti 2300SS byggd i ett eller ett par enstaka exemplar med kaross från Bertone
Flickor med Italienare
Alla flickor vill ha en italienare såklart.
Alfa Romeo 1300GT 1966
Och lite sportigare för flickor i farten, Alfa Romeo GT Junior Zagato 1971
På shoppingtur med Lancia Gamma 1976.
Dam i rött demonsterar det ypperliga bagageutrymmet i Lamborghini Espada
Abarth Scorpione var en designstudie från Pininfarina som visades 1970
Bertone Zabrus, också en stilstudie, 1986.
Flickor faller för Fiat, lilla 600 käckt parkerad vid marinan
det gjorde dom redan 1954, här med nya 1400A
med Fiat 1500 och trendig kollektion 1961
I den vackra Fiat 2300S coupén såg det ut så här 1963.
Flickor i fototagen med Fiat 126 1971
Osca 1600 Swift på mässa, en av tre som byggdes med kaross från Boneschi 1962
Med engelsk koppling, den lilla hundkojan byggdes på licens av Innocenti åren 1961-76.
Ännu en anglo-italiensk koppling, detta är faktiskt en Ford Anglia, men byggdes 1965-68 av OSI i Italien med egen kaross ritad av Michelotti. Ford Anglia Torino byggdes i drygt 10000 exemplar.
1975 presenterade Innocenti en egen modell, ritad av Bertone.
Maserati 3500GT gick att få med en rad olika karosser från de mindre tillverkarna de här damerna har var sin, den första med kaross från Boneschi
Den andra från Allemano.
Alfa Romeo 1300GT 1966
Och lite sportigare för flickor i farten, Alfa Romeo GT Junior Zagato 1971
På shoppingtur med Lancia Gamma 1976.
Dam i rött demonsterar det ypperliga bagageutrymmet i Lamborghini Espada
Abarth Scorpione var en designstudie från Pininfarina som visades 1970
Bertone Zabrus, också en stilstudie, 1986.
Flickor faller för Fiat, lilla 600 käckt parkerad vid marinan
det gjorde dom redan 1954, här med nya 1400A
med Fiat 1500 och trendig kollektion 1961
I den vackra Fiat 2300S coupén såg det ut så här 1963.
Flickor i fototagen med Fiat 126 1971
Osca 1600 Swift på mässa, en av tre som byggdes med kaross från Boneschi 1962
Med engelsk koppling, den lilla hundkojan byggdes på licens av Innocenti åren 1961-76.
Ännu en anglo-italiensk koppling, detta är faktiskt en Ford Anglia, men byggdes 1965-68 av OSI i Italien med egen kaross ritad av Michelotti. Ford Anglia Torino byggdes i drygt 10000 exemplar.
1975 presenterade Innocenti en egen modell, ritad av Bertone.
Maserati 3500GT gick att få med en rad olika karosser från de mindre tillverkarna de här damerna har var sin, den första med kaross från Boneschi
Den andra från Allemano.