Gott nytt år allihopa!
I sedvanlig tradition här på bloggen, med Shirley Bassey och mupparna!
Mustang mania
Få bilar är så populära som Mustang, faktum är att vår vanligaste entusiastbil modellmässigt är Ford Mustang 1964½-66 modellen. Då det finns så måna i landet är importen inte så stor, men det trillar ändå in en del på ett år. Mer populärt numera är senaste Mustanggenerationen, en 4-5 år gammal Mustang kostar inte särskilt många dollar därborta.
Fin 1965 cabriolet somanlände i somras.
Årets sista (?) Mustang kom till terminalen i mellandagarna, vit 1967 cabriolet från Texas.
Värstingmustangen av dom alla var Shelby Gt500KR , där KR stod för "King of the road" Den kostade nästan dubbelt så mycket som en standard-Musse men då fick man den nya 428" Cobra jet motorn och massa andra modifieringar också. 4472 dollar kostade kalaset, mot fastbackmustangens baspris på $2700 och 933 stycken sådana här byggdes.
Och här en standard Mustang från 1968, mycket fin cabriolet som anlände i somras.
Mustangens syskon Mercury Cogar ser man däremot inte så ofta, men här kom i allafall en cabriolet från 1969 in.
Och en drös nya Mustanger, ett litet axplock av vad som anlänt till Göteborg udner året, den första är en cab från 2002, resten är Mustang GT av 2005 års modell.
Den gråa är av 2007 års modell, vit och svart Mustang cab är båda av GT/CS modellen och sist en nyare Mustang cabriolet från 2010.
Fler mustanger anländer, för att ställas bland de andra...
Och så gläntar vi på dörren till nästa container och...
Fin 1965 cabriolet somanlände i somras.
Årets sista (?) Mustang kom till terminalen i mellandagarna, vit 1967 cabriolet från Texas.
Värstingmustangen av dom alla var Shelby Gt500KR , där KR stod för "King of the road" Den kostade nästan dubbelt så mycket som en standard-Musse men då fick man den nya 428" Cobra jet motorn och massa andra modifieringar också. 4472 dollar kostade kalaset, mot fastbackmustangens baspris på $2700 och 933 stycken sådana här byggdes.
Och här en standard Mustang från 1968, mycket fin cabriolet som anlände i somras.
Mustangens syskon Mercury Cogar ser man däremot inte så ofta, men här kom i allafall en cabriolet från 1969 in.
Och en drös nya Mustanger, ett litet axplock av vad som anlänt till Göteborg udner året, den första är en cab från 2002, resten är Mustang GT av 2005 års modell.
Den gråa är av 2007 års modell, vit och svart Mustang cab är båda av GT/CS modellen och sist en nyare Mustang cabriolet från 2010.
Fler mustanger anländer, för att ställas bland de andra...
Och så gläntar vi på dörren till nästa container och...
En fingervisning från 1972
3D animeringar har länge använts inom både film och design, men att den konsten nu fyller 40 år är det nog itne många som vet om, handen som animeras tillhör Ed Catmull, senare grundare av Graphics group, numer känt under namnet Pixar
40 Year Old 3D Computer Graphics (Pixar, 1972) from Robby Ingebretsen on Vimeo.
Cars&Planes - Sceptre
I inlägget nyligen från Harley Earls adepters skissblock: fran-ett-skissblock-1938. visades en intressant studie av ett tak som senare dök upp på bilar från Rootes, och här är det, på Humber Sceptre 1963.
I Bakgruden står en De Havilland Leopard Moth som är betydligt äldre, denna modell tillverkades 1933-36 i 133 exemplar. Humber Sceptre kom 1961 som ett flottare syskon till Hillman Minx. Denna kaross behölls fram till 1967 när den avlöstes av den modernare Arrow-serien, Humber och Hillman kom fortfarande dela på den ända fram till 1976. Då dom båda märkena lades ned helt.
Chrysler tog då kontrollen över resterna av Rootes, och till just dom finns en annan koppling, om än oavsiktlig då Chryslers inflytande på dessa bilar låg flera år fram i tiden, men ser inte strålkastarna fram med sina kromade ögonbryn ut att vara väldigt inspirerade av 1959 års Dodge?
1937, originalet av George Lawson.
Imperial Fashion 1981
Imperial 1981 hade siktet ställt på att konkurrera med Lincoln Continental mark-coupén , Lincoln hade en designers series, där fyra olika kända modeskapare fått göra var sin "egen" modell av Continentalen.
Imperial hade inte detta utbud, förutom sin särskilda Frank Sinatra-modell som vi såg här: franks-imperial.
Men i reklamen lät man dock en rad kända kvinnliga modeskapare vara med som kundernas smakråd. 
Från ett skissblock 1938
Industridesign och fordonsdesign är två ganska sentida begrepp, först på 1920-talet började man fokusera på detta. Termen industridesign lär använts första gången 1919 och 1927 skapade Harley Earl den första så kallade designavdelningen inom bilindustrin, General Motors Art and Color Section, vars första "produkt" blev cadillacs syskonmärke la Salle.
Det finns ingen annan epok som motsvarar 1930-talet i formgivninges utveckling, bilarna gick från att 1930 fortfarande vara ganska T-Fordslika till att tio år senare vara en helt genomtänkt helhet där skärmar, lampor, emblem, kylarmaskering med mera hade inkorperats till en samspelt form.
Här är ett knippe bilder från Harley Earls stall av formgivare, där fanatsin fått löpa fritt inramat av den tunga art deco-stilen som var allenarådande i 30-talets formgivning. 
Svulstig impression av Buick för 1938, troligen av George Lawson som senare kom att basa för just Buicks design, innan hans visioner ansågs för vilda och han fick sparken. Lawson var den som efter kriget kom tillsammans med Alexander Tremulis att skapa designen åt Tucker. 
Karikatyraktig vision av en Buick, med framhjulsdrift.
mer från George Lawson, man får en känsla av att Dick Tracy skall kliva it ur bilen... 
Cadillac futurism från 1938 av Lawson, notera den extrema panoramarutan. 
En av Lawsons mest intressanta alster är daterad 1937, och denna taklinje med djärvt välvd bakruta kom att gå igen på Studebaker 1953, och även senare på Hillman Minx och en del andra bilar från Rooteskoncernen. 
Denna bulliga parade phaeton är menad att vara en Pontiac, och skissad av en ung Frank Hershey. Det var han som införde "silver streak" kännetecknet hos Pontiac 1935 och senare kom att vara först med att sätta små fenor på bakskärmarna, som syntes första gången på Cadillac 1949. Dessutom kom han att ansvara för Fords design modellerna 1953-57 och där då även den vackra Thunderbird. De flesta modeller han skapade har gått till historien som bland de vackraste bilar av sin tid, inte illa av en grabb som från början utbildade sig till skogsbrukare, och dessutom vågade vara öppet homosexuell.
Här är lite övning i formgivning av skärmar, signerat Roy Brown 1937. Roy kom också liksom Frank Hershey att hamna hos Ford, det var han som blev chefsdesigner för projektet Edsel, som milt sagt inte kom att gagna hans karrär... Roy gick mer eller mindre i exil efter fiaskot runt Edsel och spenderade de kommande åren hos Ford i England. Där ritade han bland annat tredje generationens Zephyr och Zodiac, samt Cortina. Tillbaks hos Ford i amerika kom han att formge senare Thunderbirds och minivanen Econoline. 
En stilstudie av grill, för Pontiac i ohämmad art deco. Detta gjort av en annan yngre förmåga som hade tillträtt som designansvarig för Pontiac redan 1934, hans namn var Virgil Exner. Virgil kom senare att bli mest förknippad med Chrysler, där han bland annat satte upp Chryslers advanced design studio redan 1949. Mest känd är han nog för 1955 års helt reviderade Chryslermodeller "Forward look" chrysler-1955.html 
Om nån undrar var Pontiac och Oldsmobile fick idéen från att dra upp grillen på motorhuven under mitten av 70-talet så kan nog svaret finnas redan 1938... Troligtvis är detta ett utkast till en La Salle, Cadillacs syskonmärke som dock upphörde redan 1940.
Ett par speciella chevor
Såhär mot slutet av året har två nästan unika bilar anlänt, båda av märket Chevrolet, båda extremt sällsynta och så diametralt olika varandra.
Den första är en mycket fin business coupe av 1942 års modell.
1942 blev som förklarats förut en kort modellår, denna modell, Special de luxe business coupe hann bara byggas i blott 1716 exemplar innan man ställde om totalt för krigsproduktion. Förvånande nog har vi sett fler 42:or passerain det här året, senast denna Oldsmobile här: importblandning. Tidigare i år även en Plymouth och De stoto från detta speciella år.
Insidan känns hemtrevligt ombonad i 42:an även om detta var en ganska billig bil på sin tid, 815 dollar, under huven på alla Chevrolet vid denna tidpunkt, "Victory six" på 216½ kubiktum och 85 hästkrafter.
Då är det helt andra bullar under huven på nästa Chevrolet...
Detta är den legendariska och nästan mytiska L-72 motorn på 427 kubiktum, Chevrolet hade ett antal olika 427:or men L-72 var värstingen av dom allihop, uppgiven effekt var 425 hästkrafter men troligen rörde det sig om en hel del mer....
Och motorn blir inte mindre spännande för det som den sitter i, för det är en rikigt snikmodell, en tvådörrars Biscayne årsmodell 1969, detta var den billigaste simplaste stor-Chevroleten man kunde köpa, basmotorn var en sexa på 250" och priset låg då på 2645 dollar. Denna bil saknar i princip all utrustning, förutom den maffiga 427:an och fyrväxlad manuell låda, men det paketet som också krävde större bromsar, grövre bakaxel, fjädring med mera bör fått upp snik-Chevan väl i prisklass med dyra Imapala och Caprice, om inte mer.
Så varför i hela fridens namn har någon en gång beställt en bil på det här viset? Jo, denna någon ville helt enkelt ha ren prestanda och inget annat, en rödljusdräpare, en "sleeper" att piska små Shelby-Mustanger, Pontiac GTO:s Camaros och annat. Denna tvådörrars sedan var mycket vridstyvare än en hardtop, och dessutom förhållandevis lätt , och så saknade ju Biscayne i princip allt onödigt, inget lull-lull, den hade inte ens armstöd eller något värmepaket eller annat som kunde väga några hekto för mycket. L-72 motorn var inte heller något som fanns i optionlistorna eller ens i reklamen, men den gick att få om man frågade snällt.
Totalt så sattes denna motorn bara i 546 full-size Chevrolets detta år, fördelat på alla modeller.
Denna Biscayne är garanterat ensam i sitt slag i Sverige.
Den första är en mycket fin business coupe av 1942 års modell.
1942 blev som förklarats förut en kort modellår, denna modell, Special de luxe business coupe hann bara byggas i blott 1716 exemplar innan man ställde om totalt för krigsproduktion. Förvånande nog har vi sett fler 42:or passerain det här året, senast denna Oldsmobile här: importblandning. Tidigare i år även en Plymouth och De stoto från detta speciella år.
Insidan känns hemtrevligt ombonad i 42:an även om detta var en ganska billig bil på sin tid, 815 dollar, under huven på alla Chevrolet vid denna tidpunkt, "Victory six" på 216½ kubiktum och 85 hästkrafter.
Då är det helt andra bullar under huven på nästa Chevrolet...
Detta är den legendariska och nästan mytiska L-72 motorn på 427 kubiktum, Chevrolet hade ett antal olika 427:or men L-72 var värstingen av dom allihop, uppgiven effekt var 425 hästkrafter men troligen rörde det sig om en hel del mer....
Och motorn blir inte mindre spännande för det som den sitter i, för det är en rikigt snikmodell, en tvådörrars Biscayne årsmodell 1969, detta var den billigaste simplaste stor-Chevroleten man kunde köpa, basmotorn var en sexa på 250" och priset låg då på 2645 dollar. Denna bil saknar i princip all utrustning, förutom den maffiga 427:an och fyrväxlad manuell låda, men det paketet som också krävde större bromsar, grövre bakaxel, fjädring med mera bör fått upp snik-Chevan väl i prisklass med dyra Imapala och Caprice, om inte mer.
Så varför i hela fridens namn har någon en gång beställt en bil på det här viset? Jo, denna någon ville helt enkelt ha ren prestanda och inget annat, en rödljusdräpare, en "sleeper" att piska små Shelby-Mustanger, Pontiac GTO:s Camaros och annat. Denna tvådörrars sedan var mycket vridstyvare än en hardtop, och dessutom förhållandevis lätt , och så saknade ju Biscayne i princip allt onödigt, inget lull-lull, den hade inte ens armstöd eller något värmepaket eller annat som kunde väga några hekto för mycket. L-72 motorn var inte heller något som fanns i optionlistorna eller ens i reklamen, men den gick att få om man frågade snällt.
Totalt så sattes denna motorn bara i 546 full-size Chevrolets detta år, fördelat på alla modeller.
Denna Biscayne är garanterat ensam i sitt slag i Sverige.
Hur ett flygplan blir till
Hur design utvecklas genom stadierna från idé till fullskala visades lite enkelt i avsnittet rr-design, så hir bygger man då flygplan? Jo på ungefär samma sätt.
I det militära sätter dock krigsdepartementet standarden för vilken typ, användningsområde, storlek, motorstyrka och bestyckning planet skall ha, runt 1940 ville man ersätta Devastator med en ny torpedbombare. Hos Grumman satte man igång arbetet av XTBF-1.
Först byggs en model i liten skala för att ge grundformen och även att vindtunneltesta innan man går vidare
När man var nöjd med modellen, så går man vidare och bygger en mock-up i fullskala för att prova ut designen mer detaljerat, XTBF stod för Experimental Torpedo-Bomber-Fighter i US airforce och navys nomenklatur.
XTBF-1 var beväpnad till tänderna rörliga kulsprutetorn med full sikt var en nymodighet som denna kom att utrustas med, här provar man ut så klotet ger skytten den sikt och rörlighet som behövs.
Likaså placerade man en besättningsmedlem undertill med vapen, planet kom att ha tre mans besättning.
Lay-out för pilotens arbetsplats provas ut, görs om, justeras innan det är dags att bygga en full prototyp av ett fungerande plan, utvecklingsarbetet med XTBF-1 gick rasande fort, bilderna på denna fullskalemodell är från hösten 1940 och den 7:e augusti 1941 flögs den första prototypen.
XTBF-1 färdig och klar för sin första provflygning, som skedde den 7:e augusti 1941, dock förstördes en av de två prototyperna i en krash, men nu hade man kommit så långt att detta skulel bli det nya ledande torpedbombarplanet i USA:s flotta. Serieproduktionnen kom att inledas den 7:e december, ironoskt nog sammam dag som japanerna anföll Pearl Harbour. XTBF, nu med namnet TBF Avenger kom att sättas i tjänst tidigt under 1942.
Avenger kom att tjänstgöra även i brittiska flottan och Nya Zeelands flygvapen, efter krigsslutet kom den att exporteras till en rad olika andra länder. Totalt gjordes 9839 Avengers i otal varianter som senare även kom att uppgraderas efter behov. Avengers flögs i aktiv tjänst in på 1960-talet, och än idag tjänstgör en del som brandbekämpningsplan och besprutnigsplan..
I det militära sätter dock krigsdepartementet standarden för vilken typ, användningsområde, storlek, motorstyrka och bestyckning planet skall ha, runt 1940 ville man ersätta Devastator med en ny torpedbombare. Hos Grumman satte man igång arbetet av XTBF-1.
Först byggs en model i liten skala för att ge grundformen och även att vindtunneltesta innan man går vidare
När man var nöjd med modellen, så går man vidare och bygger en mock-up i fullskala för att prova ut designen mer detaljerat, XTBF stod för Experimental Torpedo-Bomber-Fighter i US airforce och navys nomenklatur.
XTBF-1 var beväpnad till tänderna rörliga kulsprutetorn med full sikt var en nymodighet som denna kom att utrustas med, här provar man ut så klotet ger skytten den sikt och rörlighet som behövs.
Likaså placerade man en besättningsmedlem undertill med vapen, planet kom att ha tre mans besättning.
Lay-out för pilotens arbetsplats provas ut, görs om, justeras innan det är dags att bygga en full prototyp av ett fungerande plan, utvecklingsarbetet med XTBF-1 gick rasande fort, bilderna på denna fullskalemodell är från hösten 1940 och den 7:e augusti 1941 flögs den första prototypen.
XTBF-1 färdig och klar för sin första provflygning, som skedde den 7:e augusti 1941, dock förstördes en av de två prototyperna i en krash, men nu hade man kommit så långt att detta skulel bli det nya ledande torpedbombarplanet i USA:s flotta. Serieproduktionnen kom att inledas den 7:e december, ironoskt nog sammam dag som japanerna anföll Pearl Harbour. XTBF, nu med namnet TBF Avenger kom att sättas i tjänst tidigt under 1942.
Avenger kom att tjänstgöra även i brittiska flottan och Nya Zeelands flygvapen, efter krigsslutet kom den att exporteras till en rad olika andra länder. Totalt gjordes 9839 Avengers i otal varianter som senare även kom att uppgraderas efter behov. Avengers flögs i aktiv tjänst in på 1960-talet, och än idag tjänstgör en del som brandbekämpningsplan och besprutnigsplan..
Fiskafänge
I reklamvärlden runt bilen finns vissa teman som är populärt återkommande, tidiagre har det visats bilar på stränder, bilar på picnic och liknande, här är en omgång blandade fordon på fisketur.
Fisketur med stil, Chrysler Saratoga 1960
Dodge Coronet 1970 känner vi främst som tuffmuskelbil, men den fanns också som sedan och snitsig wagon med trädekor på sidorna, men det var ingen vanlig modell för det såldes bara 1779 sådanahär 8-passenger wagons. Skulle man dra last med bilarna fick man kryssa för ett särskilt "tow package" hos försäljaren och den blev då rätt anpassad för att dra till exempel den här käcka campingvagen.
Snarlikt scenario och campingvagn, här dragen av en Jeep Jeepster samma år, 1970.
Fiske francais, en glad man med nyfångad gädda och färgmatchande Citroen CX
Lancia Beta HPE känns kanske inte helt fältmässig för fiskeexpeditioner långt ut i vildmarken, så gör inte heller damsällskapet som medföljt.
I Australien med en Ford Falcon XB panel van, en modell som var mest inriktad för folk med friluftsintresse, från 1976.
En ensam fiskare med sin nya Ford Maverick i brasilien 1976.
Hela familjen på fisketur med sin Toyota corona någonstans i Japan 1968.
En välorganiserad campingtripp med Taunus 20M Turnier på tyskt vis 1964.
Fisketur med stil, Chrysler Saratoga 1960
Dodge Coronet 1970 känner vi främst som tuffmuskelbil, men den fanns också som sedan och snitsig wagon med trädekor på sidorna, men det var ingen vanlig modell för det såldes bara 1779 sådanahär 8-passenger wagons. Skulle man dra last med bilarna fick man kryssa för ett särskilt "tow package" hos försäljaren och den blev då rätt anpassad för att dra till exempel den här käcka campingvagen.
Snarlikt scenario och campingvagn, här dragen av en Jeep Jeepster samma år, 1970.
Fiske francais, en glad man med nyfångad gädda och färgmatchande Citroen CX
Lancia Beta HPE känns kanske inte helt fältmässig för fiskeexpeditioner långt ut i vildmarken, så gör inte heller damsällskapet som medföljt.
I Australien med en Ford Falcon XB panel van, en modell som var mest inriktad för folk med friluftsintresse, från 1976.
En ensam fiskare med sin nya Ford Maverick i brasilien 1976.
Hela familjen på fisketur med sin Toyota corona någonstans i Japan 1968.
En välorganiserad campingtripp med Taunus 20M Turnier på tyskt vis 1964.
Annorlunda axplock
Rolls Royce har hittat hit en del förut från USA:brittsommar-pa-gang.html, här kommer en fin svart Corniche av 1987 års modell direkt från Kalifornien.
Engelsk finsalong på hjul, dessa bilar brukar dessutom haft ett väl omhuldat liv och är då ofta i mycket fint skickt oavsett ålder. Med fördelaktig dollarkurs får man mycket bil för pengarna då en Rolls med 25-30 år på nacken inte är så svindlande dyr i USA, och dessutom sitter även ratten på vänster sida vilket inte är någon nackdel det heller.
En annan modell med dignitet, Packard Patrician från 1955 som inkommit. Packard tillhör inte de vanligaste objekten att importera, och utbudet är givetvis inte heller lika stort som med till exempel Cadillac, Buick och de andra. Patrician var dock Packards mesta modell detta år med 9127 byggda, och hade en helt ny modern kaross detta år. Det hjälpte dock inte det anrika märket som försvann helt bara några år senare.
För att understryka modellens pondus hette den inte bara Patrician, utan det var "The Patrician"
En ganska annorlunda pickup i vårt land, International S-120 från 1957 som även är fyrhjulsdriven. I Sverige sågs dessa Internationals främst inom brandkår och räddningstjänst, men mer tveksamt om pickuper erbjöds för oss.
Och en annan slags exklusiva fordon, amerikanska Minuteman städmaskiner är rejäla och påkostade saker. Just dessa är av någon anledning inköpta i Sverige och skeppas tillbaks till USA.
Engelsk finsalong på hjul, dessa bilar brukar dessutom haft ett väl omhuldat liv och är då ofta i mycket fint skickt oavsett ålder. Med fördelaktig dollarkurs får man mycket bil för pengarna då en Rolls med 25-30 år på nacken inte är så svindlande dyr i USA, och dessutom sitter även ratten på vänster sida vilket inte är någon nackdel det heller.
En annan modell med dignitet, Packard Patrician från 1955 som inkommit. Packard tillhör inte de vanligaste objekten att importera, och utbudet är givetvis inte heller lika stort som med till exempel Cadillac, Buick och de andra. Patrician var dock Packards mesta modell detta år med 9127 byggda, och hade en helt ny modern kaross detta år. Det hjälpte dock inte det anrika märket som försvann helt bara några år senare.
För att understryka modellens pondus hette den inte bara Patrician, utan det var "The Patrician"
En ganska annorlunda pickup i vårt land, International S-120 från 1957 som även är fyrhjulsdriven. I Sverige sågs dessa Internationals främst inom brandkår och räddningstjänst, men mer tveksamt om pickuper erbjöds för oss.
Och en annan slags exklusiva fordon, amerikanska Minuteman städmaskiner är rejäla och påkostade saker. Just dessa är av någon anledning inköpta i Sverige och skeppas tillbaks till USA.
Carls racerbil
De första racerbilarna var sällan några slimmade smäckra skapelser. Aerodynamiska egenskaper låg långt fram i tiden och enda sättet att övervinna vikt och luftmotstånd var med brutal kraft. Det enda sätter att få ut mer kraft var att bygga motorerna större.
Carl G Fishers muskedunder byggdes av Premier, ett ganska kortlivat bilmärke, för att ställa upp i Vanderbiltcupen 1905. Nu kom inte ekipaget till start på grund av för hög vikt men det gör den inte desto mindre intressant för det.
Motorn var på 847 kubiktum, det vill säga nästan 14 liter och hade fyra cylindar. Dessa stod på ett öppet gjutet vevhus i aluminium, och hölls på plats med ett slags profiler bultade i detsamma. Och dessutom hade motorn en överliggande kamaxel, med helt öppen mekanism och drevs av en vinkelvxel med kardan.
En ganska avancerad maskin för sin tid, och räckte till att ge ungefär 100 hästkrafter vilket var en hög efffekt på en bilmotor år 1905. Denna bil skall enligt uppgift bara startat i en tävling sent i november 1905, i Indianapolis.
Car Fishers egna racingkarriär var inte heller så långlivad, han ställde upp i en del lopp 1904 och 1905 men sen började han syssla med andra saker, till exempel starta upp det vi idag kallar Indy 500.
Mer om den mångsidiga entreprenören Carl_G._Fisher här.
främmande fågel i Florida 1957
I inlägget här: http://-planes-commando commander.html visades en Studebaker som lastades omborg på ett plan utanför St Petersburg, Florida. Med största sannorlikhet kommer den bilen härifrån, Stewart Jones salesroom, Studebakerhandlaren i samma stad.
1956 hade Studebaker gått ihop med Packard, och då fick man även dessa i lokalerna, i blott två år innan Packard tog ner skylten för gott 1958. Men man hade också förvärvat agenturen för Mercedes benz i Nordamerika och under återstoden av Studebakers livstid så såldes alltså Mercedes genom Studebaker i amerika.
Dagens Julhälsning
Kommer från Cornelis Vresvijk, och om inte tomten kommer ikväll så vet ni varför.
Dagens Julhälsning
Kommer från Volkel i Nederländerna julen 1944.
Volkel utanför Uden hade anlagts av Luftwaffe 1940, men i slutet av 1944 hade de allierade tagit kontrollen och befriat denna del av Nederländerna, Volkel kom att fortsätta som flygbas nu under RAF:s kommando.
Och julen 1944 kommer tomten till Volkel för att dela ut julklappar till barnen, som antagligen inte haft det för muntert de senaste åren under tysk ockupation. Tomten flyger en Hawker Tempest, denna modell tillsammans med Hawker Typhoon var baserade på Volkel som understöd åt de hastigt framryckande allierade trupperna.
Det är fortfarande en operativ flygbas, idag med F-16 Falcons.
Volkel utanför Uden hade anlagts av Luftwaffe 1940, men i slutet av 1944 hade de allierade tagit kontrollen och befriat denna del av Nederländerna, Volkel kom att fortsätta som flygbas nu under RAF:s kommando.
Och julen 1944 kommer tomten till Volkel för att dela ut julklappar till barnen, som antagligen inte haft det för muntert de senaste åren under tysk ockupation. Tomten flyger en Hawker Tempest, denna modell tillsammans med Hawker Typhoon var baserade på Volkel som understöd åt de hastigt framryckande allierade trupperna.
Det är fortfarande en operativ flygbas, idag med F-16 Falcons.
Återbesök på Gulf
Den här Gulfmacken verkar varit synnerligen populär som fond hos Gulfs reklammakare, för här är den igen nu med en vit Studebaker i förgrunden.
2011/december/dagens-julhalsning-2.html
2011/december/sommarhalsning-fran-gulf.html
Vintermopars
Tidiga femtiotalare är inte så vidare vanliga objekt att importera, men här har någon hitttat en 1951 års Plymouth Cranbrook. Skillnaderna mellan 51:or och 52:or är ofta väldigt små, på grund av koreakriget så sålde man vidare på fjolårets modell. Att detta är en 51:a syns i princip bara på medaljongen på huven som byttes för 1952. Här har den av någon anledning dock hamnat upp och ned.
Aktern på De Soto 1957 tillhör tidens mest stilrena, Virgil Exners nya look för Chryslers nya 57:or hjälpte De Soto att öka sin totala försäljning till 126514 bilar, fast sedan barkade det år fel håll tills märket ströks i listorna 1961.
Detta är en Firesweep, och då har den egna 325" motorn som delades med Dodge Coronet, A/C får antas vara väldigt ovanligt på den här typen då Firesweep var billigaste modellen och denna air condition kostade nästan 500 dollar, ett häsftigt tillägg på Firesweepen vars baspris var $2830.
Firesweep var egentligen en Dodge som var uppklädd till en De Soto, därav 325" motron och så skiljer även fronten sig en hel del från sina modellsyskon Firedome, Flireflite och Adventurer. Vilket syns tydligt på denna Fireflite cabriolet från samma år som just anlänt.
Fireflite cabrioleten är en ganska ovanlig modell med bara 1151 byggda, nybilspriset låg på $3890, alltså mer än 1000 dollar över Firesweep coupéen ovan.
Och en Chrysler Saratoga från 1958. Saratoga var Chryslers mellanklassmodell och som fyrdörrars hardtop såldes den i 5322 exemplar. Denna Saratoga har det så kallade "base trim" enkel sidolist, mot en liten extra kostnad kunde man få en dubbel list som gick från framdörrens bakant med ett fält i samt ett emblem infällt baktill, detta verkar vara det vanligaste alternativet av de båda.
Dagens julhälsning
Julkllappstips, Plymouth dragrace game
Det här måste ju varit 1968 års häftigaste brädspel, the Plymouth dragrace game.
Detta fanns inte i handeln utan gavs bort som en slags promotion hos Plymouths återförsäljare, med start sent 1967 och enligt en del uppgifter fanns det kvar att tillgå in på 1969.
En del spel delades även ut på evenemang och träffar av ingen mindre än legendaren Ronnie Sox, som hade en stor del i spelet, det var ju hans fabrikssponsrade GTX som bland annat prydde omslaget.
Sex små plastbilar följde med spelet, två GTX, två Roadrunners och två Barracudas att spela med.
och spelkort, totalt 54 stycken och en hel del bilder på både Ronnie Sox, Buddy Martin och deras racerbilar. Dragracing var enormt hett 1968 och är så än idag i USA, inte bara för inbitna fantaster utan även bland gemene man.
Spelplanen är tydligen en slags dragstrip...
ET clock, speed clock och "racing spinner dial"... Det fanns även ett slag indexlista för olika S/A dragraceklasser som var anpassat för spelet. Det verkar varit ett ganska invecklat spel, instruktioner medföljde men inte lyckats hitta något därifrån hur detta speciella spel egentligen fungerade.
Detta fanns inte i handeln utan gavs bort som en slags promotion hos Plymouths återförsäljare, med start sent 1967 och enligt en del uppgifter fanns det kvar att tillgå in på 1969.
En del spel delades även ut på evenemang och träffar av ingen mindre än legendaren Ronnie Sox, som hade en stor del i spelet, det var ju hans fabrikssponsrade GTX som bland annat prydde omslaget.
Sex små plastbilar följde med spelet, två GTX, två Roadrunners och två Barracudas att spela med.
och spelkort, totalt 54 stycken och en hel del bilder på både Ronnie Sox, Buddy Martin och deras racerbilar. Dragracing var enormt hett 1968 och är så än idag i USA, inte bara för inbitna fantaster utan även bland gemene man.
Spelplanen är tydligen en slags dragstrip...
ET clock, speed clock och "racing spinner dial"... Det fanns även ett slag indexlista för olika S/A dragraceklasser som var anpassat för spelet. Det verkar varit ett ganska invecklat spel, instruktioner medföljde men inte lyckats hitta något därifrån hur detta speciella spel egentligen fungerade.
Dagens julhälsning
Kommer från Chesterfield, 1942. 
Cars & Planes - Commando&Commander
Platsen är Pinellas Airport utanför St Petersburg, Florida och här rullas en Studebaker ombord för frakt söderöver. Aerovias Sud americana var trots namnet ett amerikanskt bolag med destinationer runtom i Latinamerika, och trafikerade även Kuba flitigt. Denna bil är från 1957 och då har Studebakern ett par år på nacken för det verkar vara en Commander Regal Starliner från 1953, kanske på väg till Kuba? Aerivias slutade dock operara på Havanna av uppenbara orsaker 1959 och 1963 avvecklades bolaget helt. Planet är en Curtiss Commando, en typ som kom att vara rätt populär i sydmerika där de var i trafik länge framöver. Trots att Commando togs ur produktion redan 1945 flyger en del av dom fortfarande i trafik.
Dagens julhälsning
Kommer från 1925 och Rickenbacker, på temat knycka gran.
Mer om Rickenbacker skrevs här: 2009/september/rickenbackers-karror.html
Mer om Rickenbacker skrevs här: 2009/september/rickenbackers-karror.html
Trafikvett 1940
Att man tycker folk saknar trafikvett är ingen ny företeelse, redan 1940 bilade Ford en organisation som kalldes "Good drivers league". Det var ett projekt att öka trafikmoralen och omdömet främst hos yngre pojkar, och från 1941 kom det även att inkludera kvinnor. Huvudman för detta projekt var Edsel Ford.
Man höll alltså något slags tävlingar i trafikvett, 1941 hölls finalerna i detta i Detroit där bilden är tagen. Bakom ratten i den nya Good drivers league-Forden är finalisten från Delaware, fröken Ledia Lymans.
Dagens julhälsning
Kommer från Calvert Whisky, 1951
Ett återseende med Tucker
1949 köpte 21-åriga Rudy Schroeder en lott från en lokal krigsveteransorganisation hemma i Perryville, Missouri. Lotten kostade 35 cent och utlottningen handlade om en ny Tucker, den sällsamma nyskapande bilen som hade gjort sensation året innan.
Rudy glömde nästan bort sin lott tills han en dag blev uppsökt av en företrädare för veteranförenignen som meddelade att han blivit uttagen till finaldragningen, och det utföll sig att unge Rudy stod som vinnare av bilen.
Tucker hade slutat tillverkas, det blev bara ett femtiotal byggda av den fantastiska vagnen och Rubys Tucker var nummer #1008 och hade gått som demobil hos en återförsäljare i St Louis innan densamma sponsrade lotteriet med den. Rudy var glad över sin bil såklart, men snart grumlades det en aning, det visade sig vara nästan omöjligt att försäkra den, Tuckers nedgång och fall var vid den här tiden hett stoff i tidningarna, och i samma takt blev bilarna iskalla, nästan omöjliga att sälja, än mindre ville verkstäder eller bilförsäljare ta i dom med tång. Reservdelar fanns knappt och Tuckerbilarna var totalt ute i kylan.
Lösningen kom efter ett par månader, en dag knackade två män på dörren och erbjöd sig köpa Tuckern rakt av. Rudy fick hela 3500 dollar för bilen och det räckte till att köpa en helt ny Pontiac och ändå ha en bra slnat över.
De två gentlemännen kom senare att turnera runt med Tucken på mässor och marknader där den visades upp och för 25 cent fick man titta in och provsitta den spännnande bilen. Tydligen en luckurativ affärsidé för enligt uppgift drog dom in runt 20000 dollar på detta åren 1950-51. Efter det såldes bilen till en Les Schaeffer, som även var före detta mekaniker hos Tucker, och kom i sin tur senare att sälja den vidare till Imperial collection där den stod utställd i många år.
Idag ägs den av Chicago Vintage Motor Carriage och dess intendent Stephen Murphy spårade upp Rudy och bjöd honom till Chicago för att återse sin gamla bil, det blev ett kärt återseende för trots att det gått 62 år så har Ruby aldrig glömt sin fantastiska Tucker.
Men på frågan om han skulle vilja ha en sådan idag svarade han nej, det skulle antagligen bara bli strul med försäkringen idag också...
Rudy glömde nästan bort sin lott tills han en dag blev uppsökt av en företrädare för veteranförenignen som meddelade att han blivit uttagen till finaldragningen, och det utföll sig att unge Rudy stod som vinnare av bilen.
Tucker hade slutat tillverkas, det blev bara ett femtiotal byggda av den fantastiska vagnen och Rubys Tucker var nummer #1008 och hade gått som demobil hos en återförsäljare i St Louis innan densamma sponsrade lotteriet med den. Rudy var glad över sin bil såklart, men snart grumlades det en aning, det visade sig vara nästan omöjligt att försäkra den, Tuckers nedgång och fall var vid den här tiden hett stoff i tidningarna, och i samma takt blev bilarna iskalla, nästan omöjliga att sälja, än mindre ville verkstäder eller bilförsäljare ta i dom med tång. Reservdelar fanns knappt och Tuckerbilarna var totalt ute i kylan.
Lösningen kom efter ett par månader, en dag knackade två män på dörren och erbjöd sig köpa Tuckern rakt av. Rudy fick hela 3500 dollar för bilen och det räckte till att köpa en helt ny Pontiac och ändå ha en bra slnat över.
De två gentlemännen kom senare att turnera runt med Tucken på mässor och marknader där den visades upp och för 25 cent fick man titta in och provsitta den spännnande bilen. Tydligen en luckurativ affärsidé för enligt uppgift drog dom in runt 20000 dollar på detta åren 1950-51. Efter det såldes bilen till en Les Schaeffer, som även var före detta mekaniker hos Tucker, och kom i sin tur senare att sälja den vidare till Imperial collection där den stod utställd i många år.
Idag ägs den av Chicago Vintage Motor Carriage och dess intendent Stephen Murphy spårade upp Rudy och bjöd honom till Chicago för att återse sin gamla bil, det blev ett kärt återseende för trots att det gått 62 år så har Ruby aldrig glömt sin fantastiska Tucker.
Men på frågan om han skulle vilja ha en sådan idag svarade han nej, det skulle antagligen bara bli strul med försäkringen idag också...
Dagens julhälsning
Kommer ända från 1910, flygpost fanns inte då, men av detta kort att döma fanns nog tanken att i en framtid kunna befordra post med aeroplan.
Kontoret på väg - Tatra Mobicom
På 1960-talet lanserade Imperial det rullande kontoret "Mobile director" som skrevs om här:
http://kontoret-pa-vag-imperial-mobile-director.html
Den idén föll inte i så god jord då, men fick faktiskt en eftertrrädare från ett oväntat håll, Tjeckien.
Tatra 613/4 var sista uppdateringen av 613-modellen och byggdes 1991-95, genom en tysk återförsäljare så erbjöd man den även som ett komplett rullande kontor, Mobicom.
Insidan är slående likt Imperial Moblie director, med snurrstol och uppfällbara bord. Fast kontorsmaterialet är något uppgraderat. Här finns bärbar dator, TV, video, fax och telefon. State of the art prylar årgång 1992.
Huruvida någon mobicom såldes är oklart, det var inte så många ens kvar i gamla östeuropa som köpte Tatra längre vid den här tiden.
http://kontoret-pa-vag-imperial-mobile-director.html
Den idén föll inte i så god jord då, men fick faktiskt en eftertrrädare från ett oväntat håll, Tjeckien.
Tatra 613/4 var sista uppdateringen av 613-modellen och byggdes 1991-95, genom en tysk återförsäljare så erbjöd man den även som ett komplett rullande kontor, Mobicom.
Insidan är slående likt Imperial Moblie director, med snurrstol och uppfällbara bord. Fast kontorsmaterialet är något uppgraderat. Här finns bärbar dator, TV, video, fax och telefon. State of the art prylar årgång 1992.
Huruvida någon mobicom såldes är oklart, det var inte så många ens kvar i gamla östeuropa som köpte Tatra längre vid den här tiden.
Dagens Julhälsning
Kommer från Kalle&Hobbe och Pat Boone
Sommarhälsning från Gulf
En annan bild från samma mack som syntes i inlägget igår.
Fast nu är det sommar, och mackföreståndaren servar två damer i en skinande vit Oldsmobile cabriolet istället, men årtalet är detsamma, 1958.
Fast nu är det sommar, och mackföreståndaren servar två damer i en skinande vit Oldsmobile cabriolet istället, men årtalet är detsamma, 1958.
We're not in Kansas anymore 2
Oldsmobiles från 40-talet ser man inte så ofta och 1941 är en väldigt ovanlig årsmodell för oss. Högst en handfull finns i landet inklusive denna och en till som nyss anlänt. 
Detta är en sexcylindrig modell och är då en series 66 club coupe. Fastbackstilen var fortfarande ledande vid denna tid, samtidigt som art-deco utsmyckningen började ta sig mer bisarra uttryck, i ärlighetens namn ser just Oldsmobile något underliga ut åren 1941-42.....
Denna bil var sist i trafik någonstans i Kansas 1962, ungefär 20 år gammal ställdes den alltså undan, för att sova törnrosasömn i närmare 50 år. 
En annan bil från samma delstat här: were-not-in-kansas-anymore.
Dagens julhälsning
Kommer från det sovjetiska luftrummet
En tur med Anne runt Capitol Hill
fröken Anne French var dotter till en av Washintons mest notabla doktorer, och han avskydde hästar. Så passande nog öppnades en filial till Locomobile på Connecticut Avenue hösten 1899 och den gode doktorn blev en av deras första kunder.
Men ganska snart var det dottern Anne som tog över rodret på Locomobilen, och dessutom blev certifierad mekaniker på ångsmaskiner. Körkort hade under 1899 börjat utfärdas lokalt i Washington och hon var den första kvinna som erhöll ett sådant våren 1900.
Dagens julhälsning
Kommer från Gulf 1958, här med en Cadillac som är fylld till brädden med julklappar.
Dagens julhälsning
Kommer från Ford 1973, och årets julklapp enligt dom var ju en liten Pinto Squire wagon.
Mer om lilla Pinto skrevs här: fords-lilla-explosiva.
Rosa från USA
Dags för temat ROSA igen, denna gång med amerikanskt fokus.
Playmate of the year 1964 Donna Michelle, med årets playmatebil, en helt ny Ford Mustang, i rosa såklart, med rosa scooter och väskset som snitsiga tillbehör.
1969 och Connie Kreski med en tuff Shelby GT500 i rosa.
1956 och Mercurys "dream car" Turnpike XM Cruiser visades på bilsalongerna, i en rosaaktig nyans.
Rosa Jeepar gick att få, specialversionen Surrey Gala kom 1959 och var baserad på den vanliga DJ-3 Dispatchermodellen. Sedermera kompletterades den rosa Surrey Gala med en ljusblå och en mintgrön version.
Vid samma tid så började små underliga bilar från Japan dyka upp på den amerikanska kontinenten, Toyota Tiara visades upp i rosa kulör för pressen 1960.
Under ett kort tag fanns kulören "Panther pink" hos Dodge, och den dök upp en bit in på modellåret 1970 vilket skrevs om i pretty in pink Men redan 1969 verkar den använts i annonserna.
Hot rods torde falla in under amerikanskt tema, tufft stuk på A-Fords coupé, fast varför lacka den rosa?
Cadillac de Ville gick egentligen inte att få i rosa 1994, om man inte var toppsäljare inom Mary Kay, för då belönades man med dessa specialbeställda "Mary Kay edtition" cadillacs som leasingbilar. Om man behöll sin position i två år så fick man köpa loss den förmånligt. Det fanns dock en klausul mellan Mary Kay och cadillac att om bilen byttes in eller såldes vidare så var det krav på omlackering, de flesta inbytta bilarna blev vita, men ett litet fåtal har slunkit undan som denna ovan. Mary Kay-bilarna hade till och med en egen färgkod "08" och trim code "WA9601"
Mer rosachocker i bloggen:
http://svammelsurium.blogg.se/2009/january/pretty-pink.html
http://svammelsurium.blogg.se/2009/november/dags-for-en-rosachock-igen.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/may/rosa-varre-igen.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/september/racing-rosa.html
Playmate of the year 1964 Donna Michelle, med årets playmatebil, en helt ny Ford Mustang, i rosa såklart, med rosa scooter och väskset som snitsiga tillbehör.
1969 och Connie Kreski med en tuff Shelby GT500 i rosa.
1956 och Mercurys "dream car" Turnpike XM Cruiser visades på bilsalongerna, i en rosaaktig nyans.
Rosa Jeepar gick att få, specialversionen Surrey Gala kom 1959 och var baserad på den vanliga DJ-3 Dispatchermodellen. Sedermera kompletterades den rosa Surrey Gala med en ljusblå och en mintgrön version.
Vid samma tid så började små underliga bilar från Japan dyka upp på den amerikanska kontinenten, Toyota Tiara visades upp i rosa kulör för pressen 1960.
Under ett kort tag fanns kulören "Panther pink" hos Dodge, och den dök upp en bit in på modellåret 1970 vilket skrevs om i pretty in pink Men redan 1969 verkar den använts i annonserna.
Hot rods torde falla in under amerikanskt tema, tufft stuk på A-Fords coupé, fast varför lacka den rosa?
Cadillac de Ville gick egentligen inte att få i rosa 1994, om man inte var toppsäljare inom Mary Kay, för då belönades man med dessa specialbeställda "Mary Kay edtition" cadillacs som leasingbilar. Om man behöll sin position i två år så fick man köpa loss den förmånligt. Det fanns dock en klausul mellan Mary Kay och cadillac att om bilen byttes in eller såldes vidare så var det krav på omlackering, de flesta inbytta bilarna blev vita, men ett litet fåtal har slunkit undan som denna ovan. Mary Kay-bilarna hade till och med en egen färgkod "08" och trim code "WA9601"
Mer rosachocker i bloggen:
http://svammelsurium.blogg.se/2009/january/pretty-pink.html
http://svammelsurium.blogg.se/2009/november/dags-for-en-rosachock-igen.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/may/rosa-varre-igen.html
http://svammelsurium.blogg.se/2011/september/racing-rosa.html
Dagens julhälsning
Kommer från 1949 och Caterpillar, ett fördelaktigt fordon när det gäller att knycka gran.
Snöröjning anno 1924
Denna vintern har inte slitit särskilt hårt på snöplogarna, men så här såg det ut på Drottningtorget i Göteborg vintern 1924. Trots att lastbilar nu underlättade arbetet så skedde det mesta med handkraft.
Fyrtal i Fordar
Fyra Fordar som fått uppehållstillstånd landet det senaste.
En fin model A coupe från 1930 , just model A coupéer har det kommit in en del av tidigare i år: triss i trettioettor
Ett decennium senare, Ford coupe från 1946 i lite busigt utförande. När raggarkulturen uppstod i slutet av femtiotalet så var femtiotalarna för nya, då åkte man gärna Ford 46-48:or istället, idag svåra att hitta här hemma och då återstår import från Amerika.
Och så hoppar vi fram ett decennium till, Ford årgång 1955. Detta är en Fairlane tvådörrars sedan eller Club sedan som den också kallades. En relativt ovanlig modell trots att hela 173311 stycken byggdes, men få har tagits tillvara på.
och sjuttiotalare börjar komma mer och mer, LTD Country Squire wagon var bland det största man kunde köpa 1972, med extrasätet i bagaget kan man åka hela nio personer i en sådan här. Med 4318 dollars baspris var det förutom Thunderbird den dyraste Forden, och den såldes i hela 121419 exemplar.
En fin model A coupe från 1930 , just model A coupéer har det kommit in en del av tidigare i år: triss i trettioettor
Ett decennium senare, Ford coupe från 1946 i lite busigt utförande. När raggarkulturen uppstod i slutet av femtiotalet så var femtiotalarna för nya, då åkte man gärna Ford 46-48:or istället, idag svåra att hitta här hemma och då återstår import från Amerika.
Och så hoppar vi fram ett decennium till, Ford årgång 1955. Detta är en Fairlane tvådörrars sedan eller Club sedan som den också kallades. En relativt ovanlig modell trots att hela 173311 stycken byggdes, men få har tagits tillvara på.
och sjuttiotalare börjar komma mer och mer, LTD Country Squire wagon var bland det största man kunde köpa 1972, med extrasätet i bagaget kan man åka hela nio personer i en sådan här. Med 4318 dollars baspris var det förutom Thunderbird den dyraste Forden, och den såldes i hela 121419 exemplar.
Cars & Stars - Bing
Oldsmobile igen och året är 1939. Bakom ratten sitter bilens ägare och det är ingen mindre än Bing Crosby, som även ställer upp i reklamsyfte mellan filminspelningarna. Bilen är en series 90 "L-39" vilket innebär att den har en rak åtta under huven. L-30 hade också siffrorna "VIII" i grillen för att understryka det. Förutom Bing Crosby var det bara 471 kunder till som köpte en sådan här Oldscabriolet 1939.
På vägen hem 1903
Med bilismes antåg så krävdes en storsatsning på vägnätet, för så här såg det ofta ut utanför städerna i början av 1900-talet. Här kämpar sig en Oldsmobile model R upp för stigen med sin lilla femhästars encylindriga motor. Detta räckte dock till för den nätta vagnen som vägde runt 350 kilo och på plan mark hade den en toppfart på lite över 30km/h. "Curved dash" kallades model R på grund av sin svängda frontpanel, och den byggdes mellan 1901 och 1907. Näst efter hästar torde detta vara den vanligaste synen på gatorna, Curved dash var den första fabriksmässigt massproducerade automobilen, hela 19000 exemplar gjordes totalt.
Detta var möjligt genom standardisering av komponenter och en fabrik med löpande bandmontering, en uppfinning som ofta tillskrivs Henry Ford, men Ransom E Olds var före med att införa detta. Löpande bandet som sådant var dock ingen ovanlig företeelse i annan tillvekningsindustri.
Lika som bär - Vanessa och Tatra
Inte helt sällan återanvänder man lyckade formgivningar, som visats innan här: karbon-design. Ibland kopieras de, ibland stjäls dom och ibland blir de bara helt lika utan några av tidigare nämnda orsaker.
1965 visade Ghia upp "Vanessa" som var en prototyp på Fiat 850-bas.
Ungefär vid den här tiden ,hade Tjeckiska Tatra börjat titta på en modernisering av sin 603-modell, och då det kalla kriget mellan öst och väst emelannåt tinade lite så hade man kontakt med Vignale i Turin av att ta fram en modern Tatra, de första prototyperna byggdes 1967-68 och man gjorde även ett par coupéer på prov som dock aldrig kom i serieproduktion
Tatras 613-serie började komma i produktion redan under 1969 men det var först 1973 som den presenterades och blev tillgänglig för allmänheten, eller nåja, den politiska elit som fick köpa Tatra då.
Vanessan hade en liten lastlucka på sidan...
Och dessutom ett inbyggt barnsäte i baksätet, redan 1965. 
Den flitige tecknaren Jidhém presenterade Vanessa så här käckt i pressen.
Hur samspelet var mellan Ghia och Vignale som ju både var ledande och flitigt anlitade designhus på denna tid är okänt, och kopplingen mellan Vanessan och tatran likaså, men visst är dom lite för lika för att det bara skall vara en slump, nedan Tatra 613 som färdig produktionsbil 1974. 
Tatra 613 kom att tillverkas ända fram til 1995, ovan den sista generationens 613, innan den avlöstes av T700 som fortfarande hade kvar grundstommen från 613/603 och byggdes i runt 60 exemplar fram till 1999.
Franskt på stranden
Strandmotiv är evigt populärt i reklamvärlden, bada-med-lada. och strandsimcas. är två tidigare inlägg om detta tema.
En Simca till, Ariane Miramas 1958.
Från Nederländerna, hela jolleklubben ute på äventyr och en Renault 16.
Citroen BX fanns i en otalig mängd specialutgåvor "Caribe" från 1986 måste man ju absolut visa upp i en milö med tropiska stränder och vajande palmer.
Likaså AX gjordes i massor med specialutgåvor, denna hette Salsa 1989.
Evigt populära 2CV på stranden
Strandpadda, ID19 1965 på en strand som inte inbjuder till några badutflykter
Och ibland så bygger man upp en strand i studion istället, tuffa Alpine A310 i artificiell miljö
Peugeot 304 med ridskolan, om dom har kommit dit med Peugeoten är oklart, och hur bilen själv kom dit är ju oclså mystiskt då det inte finns några hjulspår heller.
Peugeot såldes också i USA där denna bild kommer ifrån, amerikansk 404 wagon i surfarmiljö.
"Jolly" var en specialmodell som Ghia byggde på Fiat 500-600 bas, men även ett litet antal Renault 4CV byggdes som Jolly, högst ett 50-tal skall ha gjorts. Denna på en bild från Hawaii 1960.
En annan Renault av lite senare modell Renault 5 och här har stradraggaren fått napp på riktigt.
En Simca till, Ariane Miramas 1958.
Från Nederländerna, hela jolleklubben ute på äventyr och en Renault 16.
Citroen BX fanns i en otalig mängd specialutgåvor "Caribe" från 1986 måste man ju absolut visa upp i en milö med tropiska stränder och vajande palmer.
Likaså AX gjordes i massor med specialutgåvor, denna hette Salsa 1989.
Evigt populära 2CV på stranden
Strandpadda, ID19 1965 på en strand som inte inbjuder till några badutflykter
Och ibland så bygger man upp en strand i studion istället, tuffa Alpine A310 i artificiell miljö
Peugeot 304 med ridskolan, om dom har kommit dit med Peugeoten är oklart, och hur bilen själv kom dit är ju oclså mystiskt då det inte finns några hjulspår heller.
Peugeot såldes också i USA där denna bild kommer ifrån, amerikansk 404 wagon i surfarmiljö.
"Jolly" var en specialmodell som Ghia byggde på Fiat 500-600 bas, men även ett litet antal Renault 4CV byggdes som Jolly, högst ett 50-tal skall ha gjorts. Denna på en bild från Hawaii 1960.
En annan Renault av lite senare modell Renault 5 och här har stradraggaren fått napp på riktigt.
En vinterdag i Wisconsin 1908
I en snöig backe vintern 1908 provar uppfinnaren Otto Zachow och hans svåger William Besserdich ut sin prototyp som är speciellt anpassad för svåra förhållanden som detta, ett chassi med fyrhjulsdrift. Otto Zachow själv sitter baktill och ser nöjd ut.
Patenten för deras koncept hade utfärdats 1908, senare samma år kom Besserdich att börja producera en egen fyhjulsdriven personbil, Badger, och blev efter ett tag den största producenten av fyrhjulsdrivna fordon i världen.
Trots patenten så var dom inte först med att laborerar med drivning på alla hjulen, redan 1900 hade en herr Charles E. Cotta patentsökt en automobil med kedjedriven fyrhjulsdrift och dessutom styrning på alla hjulen. Ett par stycken skall även ha byggts med detta 1901-02. En av de mest kända tidigare fyrkrafsarna var dock Spykers 60HP acerbil från 1902.
Som sagt så är fyrhjulsdrift av väldigt tidigt datum och främst på tyngre fordon inte alls särskilt ovanligt för över 100 år sedan. Men så finns det dick en slamkrypare i gänget som utdaterar dom allihop, automobilen är bra mycket äldre än från 1885 som brukar anges, självgående vagnar och främst bussar i kommersiell trafik är ett mer än 200-årigt påfund.
Här är Burstall&Hills Steamcoach, ångdriven vagn där fyrhjulsdriften sköttes via kardan och vinkelväxel, och vad det verkar var den också i och urkopplingsbar, och detta var år 1824!
Cars & Planes - Bristol namesakes
Bristol är en av de mer gåtfulla och likaså hemlighetsfulla biltillverkare som någonsin existerat, det är till och med lite diffust om dom ens existerar längre. Alla deras modeller har producerats i blygsamma upplagor sedan 1946, och senare även så blygsamt att det inte ens finns någon statistik över dom de seanste 30 åren. Ingen journalist har fått besöka fabriken och ytterst få bilder därifrån existerar. I Mars 2011 försattes dom i konkurs, och då borde tillverkningen, om det ens skett någon de senaste åren upphört. Det visade sig då att samtlig personal uppgick till 27 personer vara 22 fick gå...
Hur det går för världens enda Bristolåterförsäljare, som finns på Kensingtion High Street är då ovisst. Reklam har dom aldrig gjort, och denna butik var det enda stället av vända sig till om man prompt ville ha en Bristol.
Från början hade man nummerserier från 400 till 412, den senare kom att döpas om till Beaufighter 1982. Det är ju ändock självklart att ett märke som Bristol med sintt påbrå skall döpas efter sina mest legendariska flygplansmodeller.
Bristol Britannia, planet kom bara att byggas i 85 exemplar 1952-1960, här får dock en DC-9 från Air Britannia stå för fonden. Den markbundna Britannia byggdes 1982-1994 och kompletterades med en turbomatad modell som fick heta Brigand.
Bristol Blenheim med en Blenheim. Originalet byggdes i 4422 exemplar från 1937 till 1943, den andra kom 1993 och finns officiellt i produktion än idag.
Hur det går för världens enda Bristolåterförsäljare, som finns på Kensingtion High Street är då ovisst. Reklam har dom aldrig gjort, och denna butik var det enda stället av vända sig till om man prompt ville ha en Bristol.
Från början hade man nummerserier från 400 till 412, den senare kom att döpas om till Beaufighter 1982. Det är ju ändock självklart att ett märke som Bristol med sintt påbrå skall döpas efter sina mest legendariska flygplansmodeller.
Bristol Britannia, planet kom bara att byggas i 85 exemplar 1952-1960, här får dock en DC-9 från Air Britannia stå för fonden. Den markbundna Britannia byggdes 1982-1994 och kompletterades med en turbomatad modell som fick heta Brigand.
Bristol Blenheim med en Blenheim. Originalet byggdes i 4422 exemplar från 1937 till 1943, den andra kom 1993 och finns officiellt i produktion än idag.
Gyroskopbilens återkomst
Här: grevens-gyroskopiska-bil-1.html skrevs om den otroliga gyroskopbilen som Greve Shilovsky konstruerade 1912, idén var lika genialisk som komplicerad och en återvändsgränd i formanedt av automobilen.
Eller inte helt, det har lekts med gyrostabiliserade bilar efter det, bland annat så tog Ford upp idén på fullt allvar med Gyron 1961. 
Gyron var dock ingen fungerande bil, tekniken fanns förvisso men materialiserades aldrig utan Gyryn drogs runt på utställningar och shower som en fullstor modellbil. För designen stod Alexander tremulis.
Men något senare kom Tremulis att ge formen åt en fullt fungerande gyroskopbil, Gyro X-1 
Alexander Tremulis form går itne att ta miste på, men vilka som stod bakom och egentligen byggde Gyro verkar vara något ljusskyggt. I mediareleasen 1967 stod det bara att utvecklingen och finansieringen hade skett av folk som annars konstruerade långdistansrobotar... Fungerade Gyro X-1? kanske, den sägs ha haft en Mini-Cooper motor men att produktionsbilarna skulle eventuellt få VW-motorer, och i förlängningen skulle även trimmade boxersexor från Corvair kunna fås att tillgå, och kanske ett passagerarsäte, visionerna var helt klart stora. 
Men av detta blev inget, Gyro försvann in i glömskan rätt fort och så gjorde även bakgrundsfigurerna. Men bilen har återfunnits, så det var inte bara ett luftbygge. Den har en VW-motor installerad egendomligt nog, men har någon gång försetts med en normal tvåhjulig bakvagn, och finns i Las Vegas i ett bedrövligt dåligt skick.
http://www.youtube.com/watch?v=3nhLcmLVOb8
Hondas Hundkoja
Hondas conceptbil WOW visades 2005, och japanerna är gärna glada i att ta ut svängarna utöver det vanliga och ofta långt bortom förnuftets gränser när dom får fria tyglar på experimentavdelningen. WOW liknar mest en reltivtivt vanlig designstudie "Wonderful Open-hearted Wagon" lyder den fullständiga titeln på denna skapelse
Men WOW passar rätt bra också, för denna bil sätter hunden i fokus, specialanpassad för husse/mattes älskling och behov, därför så är det stora hansdkfacket egentligen en hundbur till Lill-Fido, som även har ett eget A/C-utsläpp. Hela bagaget i bilen är en större hundbur om Stor-Fido också skall med på åktur och har dessutom säkerhetsbälten fästa i golvet. Utöver det är det plana golvet täckt med lättvättade mattor om det skulle hända någon liten olycka.
Men nej, den låter inte Voff när man tutar...
Croydon
Croydon var Londons huvudflygplats under många år, och troligen den första som kunde kallas internationell flygplats.
Redan 1915 användes platsen av Royal Flying Corps för närskydd av London, och efter kriget slogs denna bas som hette Beddington ihop med Waddon lite längre bort och dessa två små fält bildade tillsammans Croydon Aerodome i mars 1920.
Här flögs organiserade rutter med post, passagerare och gods till först Paris, Amsterdam och Rotterdam, från 1923 fick man även en fast rutt till Tempelhof i Berlin.
1921 införde man som första flygplats i världen ett flygledningssystem som från marken dirigerade all trafik på samma sätt som är brukligt än idag, och under 20-talet expanderade Croydon kraftigt.
1925 var hangarområdena forfarande väldigt fältmässiga, här står Imperial Airways Handley page W8 och W12 plan uppställda, men nu storsatsades det på Croydon, nya hangarer och en modern flygterminal, den första specialbyggda sådan i sitt slag med kontrolltorn uppfördes, samt ett hotell i anslutning till flygplatsen, Croydon blev världens första riktigt moderna flygterminal.
Den 29:e maj 1927 utbröt tumult på Croydon, Charles Lindbergh hade veckan innan landat på Le Bourget i Paris efter sin historiska soloflygning, nu besökte han England och ryktet hade föregått hans besök med besked. Över 100 000 människor hade samlats för att hylla och se den levande legendaren, Charles Lindbergh var odiskutabelt världes största stjärna 1927. Planet, Spirit of St Louis blev skadat av folkmassorna som bröt igenom alla stängsel och poliskedjor.
En Argosy gör sig startklar på Croydon 1928, här syns den nya terminalen med flygledartornet, som stod färdiga tidigare samma år och som finns kvar än idag.
Imperial Airways hade sin hemmahamn på Croydon, och deras Handley page HP42 plan skrevs mer om här:
http://svammelsurium.blogg.se/2010/march/hannibal-hanno-och-de-andra.html. Här står "Heracles" färdiglastad för postflygning, dessa fjärrplan flög långdistans med passagerare och post till Imperiets utmarker, Sydafrika, Indien och ända till Australien.
"Horatius" varmkör motorerna 1932, bilen framför är Royal Mails postbil på Croydon.
magnifikt besök, den enorma Junkers G38 på Croydon, detta speciella plan skrevs mer om här:
http://svammelsurium.blogg.se/2011/march/stortyskar-tva.html
1937 landade en mycket underlig fågel på Croydon, en Mitsubishi Ki-15 som flögs av Masaaki Iinuma och hade flugit sträckan Tokyo-London med en flygtid på 96 timmar. Detta var ett långdistansrekord från japansk sida, sponsrad av tidningen Asahi Shimbun, och den andra anledningen var att man skulle filma kröningen av kung George VI, och ta med sig filmerna tillbaka snabbast möjligast.
1938 skedde en omorganisation, Imperial Airways som flög långdistansrutterna och British Airways som servade rutterna för kontinenten, slogs nu ihop till det mer välkända BOAC.
1939 skedde en annan omvälvning, kriget kom, och Croydon stängdes för civil trafik. 1940 kom platsen att spela en viktig roll för tankning och mellanlandning vid den kaotiska evakueringen av Dunqurque. Hela Croydon blev en fullt operativ militär anläggning, med terminalen som stab, och hotellet fick fungera som logement för piloterna, flera olika jaktplansskavdroner kom att husera här främst under slaget om Storbritannien då Croydon, Kenley och Biggin Hill i närområdet låg i direkt anslutning till London.
Croydon kom under direkt attack första gången 15:e augusti 1940, men radarn hade redan upptäckt fienden och 111:e skvadrones Hurricanes hade redan lyft och väntade på dom. Dock fick flygplatsen en hel del skador, men inte värre än att den kunde fortsätta fungera som bas. I denna fas av slaget fick dom det dock väldigt hett om öronen, nästa anfall kom bara tre dagar senare, och en tredje attack den 26:e augusti. Sista gången Croydon anfölls var den 23:e september, okänt om verkningarna av dessa attacker men flygplatsen kom dock att fortsätta som bas under ett par års tid, fram till 1944 då RAF Transport Command flyttade in istället.
I Februari 1946 återupptogs den civila verksamheten på Croydon, men nu stod man inför två nya problem, Londons förorter växte så det knakade och hade i princip omringat fältet och stoppat alla möjligheter till expansion. Två, planen hade blivit större, snabbare och tyngre, framtidens flyg sulle behöva mycket större terminaler och banor, något som nu var omöjligt. Istället tog nu Heathrow, ett ganska modest flygfält som hade tagits i bruk 1929 och bara opererade transportflyg, över rollen som Londons huvudflygplats, och 1952 togs beslutet att börja avveckla Croydon.
Croydon 1958 och De Havilland Dove/Devon, små matarplan "feeders" för korta rutter till de större flygplatserna var det mesta av verksamheten mot slutet, det sista planet lyfte från Croydon den 30:e september 1959.
Urbaniseringen kom att äta upp hela Croydon bit för bit och idag är den bevarade terminalbyggnaden och även aerodromhotellet inkorpererade i stadsbilden.
Croydons terminal idag.
Andra märkvärdiga flygplatser som skrivits om tidigare här:
2010/september/europas-markligaste-korsning.html
markliga-flygplatser-i-varlden-vanavara.html
Redan 1915 användes platsen av Royal Flying Corps för närskydd av London, och efter kriget slogs denna bas som hette Beddington ihop med Waddon lite längre bort och dessa två små fält bildade tillsammans Croydon Aerodome i mars 1920.
Här flögs organiserade rutter med post, passagerare och gods till först Paris, Amsterdam och Rotterdam, från 1923 fick man även en fast rutt till Tempelhof i Berlin.
1921 införde man som första flygplats i världen ett flygledningssystem som från marken dirigerade all trafik på samma sätt som är brukligt än idag, och under 20-talet expanderade Croydon kraftigt.
1925 var hangarområdena forfarande väldigt fältmässiga, här står Imperial Airways Handley page W8 och W12 plan uppställda, men nu storsatsades det på Croydon, nya hangarer och en modern flygterminal, den första specialbyggda sådan i sitt slag med kontrolltorn uppfördes, samt ett hotell i anslutning till flygplatsen, Croydon blev världens första riktigt moderna flygterminal.
Den 29:e maj 1927 utbröt tumult på Croydon, Charles Lindbergh hade veckan innan landat på Le Bourget i Paris efter sin historiska soloflygning, nu besökte han England och ryktet hade föregått hans besök med besked. Över 100 000 människor hade samlats för att hylla och se den levande legendaren, Charles Lindbergh var odiskutabelt världes största stjärna 1927. Planet, Spirit of St Louis blev skadat av folkmassorna som bröt igenom alla stängsel och poliskedjor.
En Argosy gör sig startklar på Croydon 1928, här syns den nya terminalen med flygledartornet, som stod färdiga tidigare samma år och som finns kvar än idag.
Imperial Airways hade sin hemmahamn på Croydon, och deras Handley page HP42 plan skrevs mer om här:
http://svammelsurium.blogg.se/2010/march/hannibal-hanno-och-de-andra.html. Här står "Heracles" färdiglastad för postflygning, dessa fjärrplan flög långdistans med passagerare och post till Imperiets utmarker, Sydafrika, Indien och ända till Australien.
"Horatius" varmkör motorerna 1932, bilen framför är Royal Mails postbil på Croydon.
magnifikt besök, den enorma Junkers G38 på Croydon, detta speciella plan skrevs mer om här:
http://svammelsurium.blogg.se/2011/march/stortyskar-tva.html
1937 landade en mycket underlig fågel på Croydon, en Mitsubishi Ki-15 som flögs av Masaaki Iinuma och hade flugit sträckan Tokyo-London med en flygtid på 96 timmar. Detta var ett långdistansrekord från japansk sida, sponsrad av tidningen Asahi Shimbun, och den andra anledningen var att man skulle filma kröningen av kung George VI, och ta med sig filmerna tillbaka snabbast möjligast.
1938 skedde en omorganisation, Imperial Airways som flög långdistansrutterna och British Airways som servade rutterna för kontinenten, slogs nu ihop till det mer välkända BOAC.
1939 skedde en annan omvälvning, kriget kom, och Croydon stängdes för civil trafik. 1940 kom platsen att spela en viktig roll för tankning och mellanlandning vid den kaotiska evakueringen av Dunqurque. Hela Croydon blev en fullt operativ militär anläggning, med terminalen som stab, och hotellet fick fungera som logement för piloterna, flera olika jaktplansskavdroner kom att husera här främst under slaget om Storbritannien då Croydon, Kenley och Biggin Hill i närområdet låg i direkt anslutning till London.
Croydon kom under direkt attack första gången 15:e augusti 1940, men radarn hade redan upptäckt fienden och 111:e skvadrones Hurricanes hade redan lyft och väntade på dom. Dock fick flygplatsen en hel del skador, men inte värre än att den kunde fortsätta fungera som bas. I denna fas av slaget fick dom det dock väldigt hett om öronen, nästa anfall kom bara tre dagar senare, och en tredje attack den 26:e augusti. Sista gången Croydon anfölls var den 23:e september, okänt om verkningarna av dessa attacker men flygplatsen kom dock att fortsätta som bas under ett par års tid, fram till 1944 då RAF Transport Command flyttade in istället.
I Februari 1946 återupptogs den civila verksamheten på Croydon, men nu stod man inför två nya problem, Londons förorter växte så det knakade och hade i princip omringat fältet och stoppat alla möjligheter till expansion. Två, planen hade blivit större, snabbare och tyngre, framtidens flyg sulle behöva mycket större terminaler och banor, något som nu var omöjligt. Istället tog nu Heathrow, ett ganska modest flygfält som hade tagits i bruk 1929 och bara opererade transportflyg, över rollen som Londons huvudflygplats, och 1952 togs beslutet att börja avveckla Croydon.
Croydon 1958 och De Havilland Dove/Devon, små matarplan "feeders" för korta rutter till de större flygplatserna var det mesta av verksamheten mot slutet, det sista planet lyfte från Croydon den 30:e september 1959.
Urbaniseringen kom att äta upp hela Croydon bit för bit och idag är den bevarade terminalbyggnaden och även aerodromhotellet inkorpererade i stadsbilden.
Croydons terminal idag.
Andra märkvärdiga flygplatser som skrivits om tidigare här:
2010/september/europas-markligaste-korsning.html
markliga-flygplatser-i-varlden-vanavara.html
Vinterdäcken på
Firestone rekommenderade sina "non-skid tire" för vinterväglag redan 1909, fräckt däckmönster också...