Sommar summa summarium summering
vattenstänk på piren (-kappbloggning: aug-07)
Att börja med att sopa banan från vatten händer allt för ofta denna sommarn.. Har vanen krympt? näe men vi har två funktionärer som mäter 2,05 i strumplästen!
Trots att det blev uppehåll runtom piren så hjälpte det föga, då det norr söder och österut vräkte ner istället. Sju bilar vågade sig ner iallafall, långtifrån nån rekordkväll alltså.
Säsongsavslutning på kajen (-kappbloggning: aug-07)
Hursom helst är det också ett trevligt initiativ att bjuda oss på fika från Maritimans sida, känns mycket uppskattat.
Två riktigt sällsynta ekipage, 1967 års Chevrolet camaro cabriolet i pace car-utförande, en serie på 100 exemplar byggdes för allmänheten, den röda är en Plymouth Barracuda 340 från 1971, inte lika sällsynt men det lär bara finnas tre med 340 motorn i Sverige, då alla hellre verkar fokusera på Cuda/Barracuda av årsmodellen innan.
Studebaker Commader från 1964, en uppiffad Lark, troligtvis Kanadabyggd då man från den 1:a januari 1964 fortsatet all tillverkning av modellerna där fram til the bitter end 1966. Och från en helt annan del av världen en vacker röd Jaguar XK150 coupe , 1958 års modell.
Och lite italienskt på kajen Alfa romeo Spider och Ferrari 246 Dino från sjuttiotalets början, nåt annat än rött tänkbart för dessa bilar?
Och i Sverige presterade man vid samma tidpunkt detta... SAAB Sonett i plast med inlånad V4 från en Ford Taunus, äuhm. Till höger en kul sak från formnaöst, den ökända Trabant 601. Visst är det kul med denna variation vi har på onsdagarna.
Den underbara Mercury cabben från 1941 har presenterats innan i bloggen och likaså den otroliga Simcan från 1969 som bara har lite över 750 mil på mätaren (http://simca-ur-cirkulation.html) Men dom tål att visas igen.
Den olivgröna tourern är inte så lätt att identifiera, det rör sig om en Whippet från 1929, Whippet lanserades av Overland som ett lågprismärke. Ingen av dessa två märken är idag speciellt hågkomna, men moderbolaget till båda hette Willys som är mer bekant. Och ingen onsdag utan paddbesök, som här en svart DS23 Pallas från 1974.
En titt hos team Northrace (-kappbloggning: aug-07)
Nu demonteras allt och mäts upp, för att lösa gåtan varför vagnen har blivit plötsligt förtjust i att käka ramlager.
Ingenting lämnas åt slumpen hos Kenneth och teamet, många års erfarenhet finns samlad här och det är ett av skälen till att faktist saker inte går sönder särskilt ofta på deras kärra. Men många garagetimmar ligger bakom det också.
Ett av skälen varför det är så förnöjsamt att skruva dessa extrema dragstermaskiner, allting hålls skinande rent!
Oklahoman is back! (-kappbloggning: aug-07)
Har tidigare skrivit om Oklahoman, kompisens Cadillac De Ville 62:a som vi rekondade inför försäljning i våras, och som sedermera avyttrades.
Nu är den tillbaka! 
Detta måste vara årets dråpligaste bil-deal. Kompisen sålde bilen i början av maj. I Augusti fick han reda på att killen som köpte den behövde pengar och skulle sälja bilen.Han lade ett bud och det resulterade i att han köpte tillbaks Caddyn för mindre än hälften av vad han sålde den för, uppe på det nybesiktigad också!
Drag i Borås (-kappbloggning: aug-07)
Traditionellt sett så brukar körningarna inledas med gott väder och avslutas i regn vid sisådär halvsextiden. I år vände traditionen, vi började i regnrusk istället.
Gott om tid att justera och fixa lite på Dustern tyckte tydligen Peter Lundgren.
Alexandra tittar ut ur sin Capri och konstaterar att hon fortfarandle får vatten håret, sen klarnar det upp och Tokfjöla-gänget med Opel kadetten få rbråttom att stoppa tillbaks prylarna under huven igen,. dags för start.
Alexandra värmer upp med sin Capri, mer tjejer på banan, Paulina Ritseson är 16 år har just tagit licens och kör i VCET med sin Firebird, brorsan kör sedan ett par år och farsan likaså, väldigt familjärt med andra ord.
Tokfjöla-Amazonen ville hellre stanna i depån, Ford 23:an klarade åtminstonde av ett par repor innan nåt gick sönder där också.
Chevrolet Vega, och Alexandras Ford capri igen, och som synes, ovanligt i Borås, och rätt ovanligt överhuvudtaget denna sommar, solsken...
En trevlig kväll på Gräfsnäs (-kappbloggning: aug-07)
Chrysler New Yorker från 1968 framför ruinen, och en härligt gräddfärgad Cadillac fråm 1953.
Även smått och gott på Gräfsnäs, Fiat 500 var Italiens bestsäljare genom tiderna, till vänster som ovanlig skåpbil från 1947 dessa varuvagnar fick slita hårt från första dan på jobbet, och att nån sparats till eftervärden beror enbart på lyckliga omständigheter, den andra 500:an är från 1955.
Två fina japaner Toyota Crown från 1970 ser man väldigt sällan, och en stor Chrysler new Yorker från 1965
Dom första SAAB-bilarna var alltid gröna, och saknade bagagelucka, prylar fick man stuva in genom baksätet. Tvåcylindrig tvåtaktsmotor på 25 hästar gav mer oväsen än fart. Samtidigt i USA, alltså 1952 byggde man hos Studebaker denna vackra coupe med det komplicerade namnet Commander State Starliner coupe. Med V8 på 125 hästkrafter.
Och den mest sällsynta SAAB:en, Sonett typ 1, bara sex stycken sådana här sportvagnar byggdes, mycket av konstruktionen togs från flygindustrin, monocoque-chassie i dural-aluminum, glasfiberkaross och övrigt avanverat, dock fortfarande med tvåtakatsmotor.
Nere mot sjökanten hamnade en hel del bilar när resten av slottsparken var full, Pontiac Bonneville från 1966 till vänster och en stor Buick Roadmaster från 1951 rullar in och letar efter plats.
Excalibur har blivit sinnebilden för "retro-cars" desgnförebilden var 20-talets Mercedes SSK, och Excalibur skapades i mitten på sextiotalet av bland annat Brooke Stevens och Sherwood Egbert från Studebaker. Detta är en väldigt tidig och sällsynt Excalibur SS från 1966. Den vita coupén däremot misstas ofta för en Excalibur, men är en CMC Tiffany från 1986.
Ringa hem? Inga problem när man har en hel Televerks Duett full med telefoner!
Läcker röd liten brandförsvarsbil från 1933, ebn Chevrolet ½ton truck
Femtiotals folkhemsbilar Opel Rekord och SAAB 92 från 1955. Och en slottspadda, DS Pallas från 1973 i ljust sommargrönt.
Och detta var verklgien en härlig sensommarkväll på Gräfsnäs, närmast en underbart turkos Chevrolet Bel Air Impala från 1958
Dubbelrace Gbg/Borås (-kappbloggning: aug-07)
Lite burnout show med Stefans Ascona, alltid populärt, Chrilles BMW representerade dieselmaffian denna dag med lite halvdålig uppslutning, blåsigt, men regnet höll sig med nöd och näppe borta.
Toyota Supra, och Emelies svarta camaro som ofta bjuder på härligt med rök, och den går fortare för varje gång med.
Jockes Sevenbygge ville inte vara med hela dagen, annars ett av de snabbare ekipagen, och störst på piren, Cadillac Fleetwood Brougham, tja varför inte..
När allt var hopplockat och städat så drog jag raskt upp til Borås för att kika till begivenheterna på Viared och vädret hade lättart upp så det blev en solig kväll med en del trevligt folk och bilar.
Alltid trevligt med burnouter, BMW 520 av lite äldre årgång. Til höger knatar Westberg undan med ett tappat avgasrör, lite svinn får man räkna med... Och även osannorlikhetskalkyler. En bil som kör iväg, och precis innan mål släpper avgasröret för att studsa lite olyckligt och precis träffa en fotocell som är 2x10 centimeter, vad är oddsen?
Kvällens snababste på viared, gul Nova körde på runt 8,3 medans den vita BMW 2800:an som vi sett göra bra ifrån sig inan på Vårgårda låg strax efter på runt 8,6.
Bilen med störst potential dock var denna 164: a ett riktigt snyggt bygge som jag vet kan köra riktigt fort, över 600 hästar ur en gammal B30 är imponerande och även snyggt utfört.
Ett par repor med gasavslag gav inga vidare tider, men så hände det som inte får hända, full gas och vådligt kast får bilen helt utom kontroll att volta ut i skogen efter banslutet!
Föraren klev ur oskadd, bilen var riktigt byggd och alla säkerhetsdetaljer med bur, stol, fästen funkade som det skulle. Sånt här är alltid otäckt att se, men dock väldigt sällsynt. Vi har från start till denna dag detta hände i augusti 2007 kört inte mindre än 143 Blackrace i landet, och detta är andra avåkningen som skett på alla race, och den enda någon rullat en bil, så statistiken är lyckosam iallafall.
De förgätna del 18 - Ford Mustang Lawman
USA.s militärorganisation är gigantisk och komplex. dom har till och med egna återförsäljarnät för bilar , där det även trycks helt egna broschyrer och listor. På initiativ av en jurist från Chrysler (!) så kom man att bygga tolv stycken speciella Mustang 428 Cobra Jet Mustanger 1970. Dessa kom att pga initiativtagaren Al Eckstrands profession naturligtvis att kallas "Lawman"
Sex stycken skickades på turné bland baserna i Europa och sex stycken till sydostasien, för att visas upp, och inte bara det, utan också ingå i körundervisning för soldater på permission. Eckstrand och hans team fick marinkårens godkännande att anordna grundkurser i avancerad körning och givetvis var det med Fords minne att promota Mustang Cobra Jet. Här hade man en stor presumitiv kundkrets.
Eckstrands arbete med körsäkerhet var visionärt. med dessa muskelbilar så var olyckorna många och svåra. Ett faktum det inte talades så mycket om, men som ställde till det för både försäkringsbolag och tillverkare.
Lawman-Mustangerna hade den stora R-code 428 Cobra Jet motorn på 335 hästar, men kom att utrustas med en "kill switch" som instruktörn som alltid fanns med i bilen kunde slå från tändningen med.
Instruktörn kunde även avfyra en slags paintball-kanon som fanns gömd i bilen. När den brann av så skulle föraren bromsa och samma ögonblick han ställde sig på bromsen så avfyrades en annan färgmarkering i marken och däreigenom mäta och träna reaktionerna.
Av de sex som användes i Vietnam, så kom alla att skrotas på plats, det visade sig för dyrt och omständigt att ta med dom hem. Av de sex europeiska bilarna togs de flesta (osäkert här...) hem, varav tre såldes till privatpersoner. Två av dom finns kvar plus en som återfunnits i Europa.
Men så byggdes det två specialbilar som följde med på turnén, Lawman Super Boss.
Dessa två var rena showbilar, dragracing var hett då som nu i USA och att promota en bil i dragraceutförande var helt i sin ordning. Dessa två Super Boss Lawmans byggdes på 429 Boss-motorn som fick Hilborn-insprutning, en rejäl 6-71 Hampton kompressor. byggd rakt av som en dragster med metanol i en fuel-cell fram och bromskärm bak. Super Bossen gav 1200 hästkrafter!
Tyvärr totalförstördes den första vid transport över till Vietnam. Den andra var långt ifrån klar, men en general ville till varje pris ha över den andra för att visa upp för sina mannar, så Eckstrand fick 72 timmar på sig att färdigställa nummer två och sen lasta den på ett specialrekvirerat transportflyg rakt över till Vietnam. Den kom sen vidare att skeppas runt bland de amerikanska baserna på Filippinerna, Japan, Okinawa, Guam och sedermera tillbaks hem till staterna. Idag ägs den unika bilen av wrestlingstjärnan Bullrun Goldberg
Vad man kan hitta på en söndag i Småland (-kappbloggning: aug-07)
Dagen efter racet i Älmhult så bestämde jag mig för att ta dan till att titta närmae på ställen man normalt bara kör förbi, hur mycket kan man egentligen hinan med på en dag i Småland, försöket startar... nu!
Efter frukost på ett trevligt fik, så blev det rundvandring i Älmhult för lite spanade på byggnader, och övergivna lastbilar på diverse bakgårdar. Sedan bar det av til Strömnäsbruk för tankning.
Frukost på ett café som är inrett som ett vanligt vardagsrum, kändes rätt udda, och en ledsen Volvo F83 hittades bakom en verkstad
Sen blev det ett stopp för att titta på resterna av Delary-Strömsnäs smalspåriga järnväg, Inte mycket mer än rälsstumpar bakom den nedlagda fabriken i Delary och ett sött smalspårslok som bevarats. Sedan bar det iväg upp mot Lagan och Älglandet . 
På älglandet kan man åka på älgsafari, äta grillad älg, stuvad älg, kokt älg älgfärs och dessutom handla älgsouvenirer i Älgshopen. Fotoböcker med älg, kokböcker med älg, Faktaböcker om älg,älgmuggar, älgtröjor, älgsmycken, älgtänder, älgstatyer... otroligt hur mycket man kan göra av en älg.. Inte helt förvånande så bestod parkeringsplatsen till största delen av charterbussar från Tyskland.
Men i anslutning till Älgshopen så ligger Lagans motormuseum, som har en välsorterad och intressant samling med bila från förr. Både vanliga bilar och ett par närmast unika bilar med.
Stor blanding av vanligt och ovanligt, en liten Lloyd från 1959 till vänster och den stora tourern till höger är från 1909, och det är faktiskt en Opel. 
Trettiotalslyx, Lancia Astura från 1938 med vacker specialkaross från Pininfarina, syskonmodell med den Astura som visats innan i inlägget om Tjolöholm 2007. Sedanen är något så ovanligt som en Hispano Suiza. Namnet antyder spansk-schweitzisk anknytning men bilarna byggdes i Frankrike, lång histora som jag inte skall försöka reda ut. dessutom har denna vackra vagn kaross från karossmakaren Van Vooren som var verksam i Belgien.
Denna gigantiska tourervagn är en Renault type DU från 1913, ganska långt ifrån dagens små Clio, Megane och annat småttigt. 
Och som jämnvikt mot lyxbilarna lite vardagsbilar, Opel från 1931 och en Fiat 514 från 1929, två märken som fortfarande är med i gemet. 
Och några som inte är med i gemet, en Nash från 1926, när AMC bildades på femtiotalet gennom sammanslagningen av Nash/Rambler och Hudson så ströks Nash 1958. Nästa är en fransk Pilain från 1911, dessa försvann redan 1920 från marknaden, och är tämligen okänd.
Från Laganland med sina älgar och veteranbilar så åkte jag vidare upp mot Hallsjö kyrkoruin, som härstammar från tidigt 1300-tal, även om det inte är så mycket kvar av den stackars kyrkan är såna platser intressanta.
Efter det så var det dags för en matbit och kaffebunkring i Värnamo. Nu är McDonalds och Statoil i Värnamo inga större sevärdheter i sig självt, men som knutpunkt så dyker det upp en del kul fordon som stannar till där, racing ekipage på väg norrut från folkracetävling, Jaguarer som vart på hallandsträff, sportbilar på väg till Anderstorp jänkebilar på väg från Hässleholm.
Från Värnamo styrdes kosan in mot lite småvägar runt Dye och Reftele, där hembygdsmuséet besöktes i gamla skolan tyvärr missade jag maskinhistoriska muséet så jag åkte vidare på småvägar ut mot Ölmestad. Där man kan få se fantastiska verandor och snickarglädjekåkar. Förr verkade storbönderna och brukspatronerna däromkring bräcka varandra i glasverandor, otroliga skapelser.
Från Ölmestad på slingriga bakvägar gick färden nu mot Anderstorp, mest bara för att titta på skjälva anläggningen, gamla anrika Scandinavian raceway, men det visade sig vara full aktivitet på banan då det kördes både clubsport och modsport racing.
Triumph TR2 i full racingkostym i depån, vagnen till höger är en Tiga. finns en uppsjö av småtillverkare av dessa typer av vagnar, en värld som jag dessvärre inte är så insatt i. 
Men Ford Gt 40 känner jag väl till, legendarisk och sällsynt maskin som dundrar förbi på start/mål-rakan. SAmt två läckra Shrike sida vid sida.
En verkligt trevlig eftermiddag på Anderstorp, men nu var det dags att ge sig vidare på Smålandsäventyret.
Vidare mot Gislaved och en titt runt gamla Continentals gigantiska anläggning, den är verkligen enorm, ett par småföretag har flyttat in men kanske 90% står outnyttjat, vilket slöseri. Sen besöktres en verkstad där Lincoln var ledstjärnan, Lincolns i varierande skick runtomkring. 
Från Gislaved up mot Värnamo för en avstickare till mot Länghem och Hofsnäs naturreservat, vars infart5 är lätt att missa då man får åka genom skogen för att slingra sig igenom sommarstugeområden innan man kommer till den riktiga vägen mot Hofsnäs. förbi den fina herrgården leder vägen genom en ljus skog av mestadels mossbelupna bok och ekträd. Tillsammans med den mosstäckta marken och de lummiga trädskronorna som silar ljuset ser allting ut att bada i ett ljusgrönt skimmer oerhört vackert att åka långsamt igenom. 
Vid slutet av den vackra vägen kommer man fram till ett fint ställe som kallas Torpa Stenhus, detta är en av få byggnader som finns kvar från senare medeltid , byggd på 1420-talet. Och själet till att den faktiskt finns kvar är märkligt nog att den övergavs och kom att användas som hömagasin. Detta gjorde att bönderna i trakten såg till att taket hela tiden var ttätt, och detta har sedermera alltså räddat huset år eftervärlden. vad mera märkligt är att huset är fortfarande i samma släkts ägo som när det uppfördes. 
Sen vart det dags att åka hemåt, man kan faktiskt hinna med rätt mycketi Småland på en dag minsann.
Återbesök i Älmhult (-kappbloggning: aug-07)
Återigen dags för Blackrace i Älmhult och denna gången såg vädret betydligt ljusare ut än sist.
Dom kör sina race på Ringvägen i utkanten av stan. För att komma dit så svänger man höger vid Ikeas huvudkontor, för att följa vägen längs Ikeas storterminal, och senare Ikeas packvaruleverantör, följt av Ikeas logistikavdelning innan man svänger ut på Ringvägen och upp mot Ikeas serviceavdelning och lastvagnspool.
Ikea är big business i lilla Älmhult
Morgans Dodge Viper är giftig och kvällens näst snabbaste bil på 7,6 sekunders tider. Uppskrämd till över 600 hästar, som om den brutala V10:an inte räcker som original...
Trots det fina sensommarvädret så blev det rätt dålig fart på körningen konstigt nog. annars brukar dom inte banga i Älmhult. 18 bilar var allt som kom och körde, så racet bröts tidigare än planerat och istället för at åka raka vägen hem så stannade jag denna gången kvar för lite party på kvällen, förfest på två ställen och sedan upp till Liatorpet, en jättelik loge som är omgjord till feställe, tack för en trevlig kväll i Älmhult!
Tror man sina ögon? (-kappbloggning: aug-07)
Ett glatt gäng brukar samlas en gång om året på en plan här och dricka stora mängder öl och spela cricket, givetvis i full utsyrsel med alla tillbehör.
Jag har nån slags hatkärlek till den här sporten eller vad man skall kalladet. När jag växte upp var vi rätt ofta i England och givetvis skulle det ses på Cricket på plats mest för sakens skull. Efter flertalet matcher har ingen av oss blivit klokare av hur spelet går till.
När det skaffades parabol hemma, vilket vi var rätt tidigt ute med så var det abosolut första vi fick in på den Screensports 24-timmars Cricket marathon! morsan höll på att storkna av skratt. (Screensport alltså, då förstår ni altt vi hade parabolantenn tidigt.)
Cricket har förföljt oss, och nu spelas det Cricket nästan runt hörnet hemmavid, inte konstigt det fginns konspirationsteoretiker...
veckoträff hela veckan lång (-kappbloggning: aug-07)
Måndag, Nääs
Nääs fabriker vid sjön Sävelången mellan Lerum och Alingsås.
Martin och Madde vid sin De Soto Powermaster 54:a ,modellnamnet användes enbart 1953-54 på De Sotos sexcylindriga bilar, till höger har Tord lyckats hugga en fika vid Chrille och Erikas Dodge Dart.
Dodge Coronet från 1953 och läcker turkos Chevroelt Bel Air Impala från 1958
Kul liten Hot rod, baserad på T-ford anno 1923 och motorcyklar dyker det upp i massor på Nääs, två fin atidiga Honda Gold Wings.
Sen började det ju givetvis att regna, här lämnar två fräna svarta Plymouts vägkanten på klassiskt racingmanér. Satellite Sebring heter modellen från 1971, framför den en Roadrunner från 1972.
Tisdag, Borås
Stora Torget i Borås, generösa ytor mitt i den trevliga stan.
Mercedes Benz 300Sl, femtiotalets ultimata supersportbil med sina karakteristiska måsvingedörrar, insprutad aluminiumsexa gav 250 hästar 1954! prislappen ny var runt 55000 kronor. liak mycket som tio Volvo PV444.
EN mycket ovanlig Chrysler Imperial phaeton defilerar förbi rådhusterassen på vägen in. Bara 138 sådana här phaetons byggdes och denna har ett förflutet som direktionsvagn hos SKF i Uruguay.
Två generationer Ford, Mustang från 1973 och en A-Ford från 1930 i bakgrunden. En liten lustig Messerschmitt kryssar fram mellan alla stora bilar, alltså alla bilar är enormt stora när man sitter i en Messerschmitt.
En av de mest sällsynta Volvobilarna nånsin, PV cabriolet, bara nåt dussin byggdes, en del kom från Valbo karosserifabrik och några från Järbo samt en byggdes av Nordbergs i Stockholm. Ombyggnaden är mer omfattande än vad som syns, då dessa inte alls baserades på vanliga PV444, utan på 445:ans lätta lastbilschassi, då den senare hade separat ram vilket var en förutsättning för att kunna göra cabriolet av PV:n
En Ford Zephyr från 1962 som har försett med gengasaggregat, samt en vacker Mercedes Benz 170V från 1950. En av två sådana cabrioeler som dök upp denna tisdagkväll.
Boråsträffen bjuder på en stor del "folkbilar" från förr, och det är lika kul att se sådana i fint skick som något annat. Hillman var ett av flertalet anrika brittiska bilmärken som strök med under sjuttiotalet, här en fin Super Minx från 1962 brevid en väldigt vackert svart Amazon från 1964.
Onsdag, Göteborg
Denna ondag hölls inte träffen vid maritiman eller barken viking som är de två alternativplatserna, utan mitt på Gutav Adolfs torg. Torget fylldes snabbt, över 120 bilar kom dit!
Först på¨plats, den underbart underliga Studebaker Avanti, och brevid en mäktig Buick Special från 1949. Svårt att tro att Special var Buicks billigaste modell dessa år.
Vackert ljusblå Mercury Monterey cabbe rullar in och letar efter plats, likaså en Mercedes Benz 220 cab från 1952 från andra hållet, torget blev snabbt fyllt denna soliga kväll.
Sjuttiotalet rullar in, svart Padda, DS Pallas och en brun BMW CS coupe.
Vacker Aston Martin DB2 cabriolet är från 1952 exklusiv och dyr både då och nu, brevid en Volvo PV444 från samma år
Långa rader på toget i kvällsolen, närmast en Hudson coupé från 1947
Stellan glider in med sin fina Cadillac Eldorado Seville från 1958, till höger två stycken syskonbilar, Rolls Royce Silver Cloud och Bentley S-2 Continental, badge engineering i den högre aristokratin
Olika sätt att åka öppet, MG A roadstern når knappt upp över skärmarna på Ford 47:an i bakgrunden.
Mera trevliga Aston Martins på plats, DB6 från 1966 och en DB2/4 från 1955, vackra och exklusiva vagnar, DB beteckningen hänger med än idag och härör sig från traktortillverkaren David Brown som köpte upp resterna av Aston Martin efter kriget och fick det någorlunda på rätt köl. Idag ägs dom av en bank i Kuwait...
Torsdag, Kungälv
Torsdagar så bjuds det på miniträff vid lilla torget som omges av äldre bebyggelse, ett charmigt hörn av Kungälv.
Fin Buick från 1959 backar in på plats, Min Gran Fury och Jan Deijenbergs fina Imperial cabbe från 1964 redan på plats.
Cadillacs från 1958 dyker alltid upp var man än är, här är en sedan respektive coupe de ville på plats .
Ford Mustang fastbacks dubbelparkerar, en 65:a och en 70:a och en 59:a cabbe rullar sakta förbi. Dessa Fordar hade vanligt tak som kunde vikas ihop och fällas ned i bagaget på automatisk väg givetvis.. Fullständig modellbeteckning är Ford Fairlane 500 Galaxie Skyliner Retractable hardtop coupe, men kallas enklast för just plåtcabbe.
Ovanliga Dodge, en fyrdörrars 440 från 1963 årsmodellerna runt omkring där har förbisetts länge av entusiaster, massor av dessa har dött skrotdöden för länge sen. Cadillac Eldorado från 1976 i bakgrunden, sista stora cabben från USA. Och en 1949 års Coronet cabbe är riktigt sällsynt, 2411 stycken byggdes det bara av dom.
Fredag, Vårgårda
På fältet i Vårgprda denna vecka var det "Street night" alltså Blackrace kombinerat med bilträff, här skulle även vårgårdas vackraste bil koras.
De Soto 1959 och Ford märkliga fyrdörrars Thunderbird Landau från 1968.
Speakern anlände klädsamt i en Volvo 850 STCC-replika, den säsongen Volvo och Rikard Rydell chockade serien genom att köra med kombibilar och dessutom vinna. Det milda regnet gjorde att VGDMK:s fikatält blev ganska fyllt.
Trots småblöt bana så gick det att köra när regnmolnen dragi förbi, en av de roligaste synerna var den här BMW 2800/3,0 sedanen, extra kul att se då själv en gång byggde racerbil på just en sån här, bortglömd klassiker. Och Stefan värmer däcken rejält med sin svarta Opel Ascona
Och igen... och en Ford Sierra i samma bravur.
Dodge Ram SRT-10 kan burna dom också minsann, Porsche 928 är en ovanlig syn i racingsammanhang, rätt ovanlig överhuvudtaget faktiskt.
Kvällen drar sig mot sitt slut, här är några av finalisterna i Vårgårdas snyggaste bil under streetnight uppradade, närmast en tuff Ford 1935 års "tudor"
extraordinärt på importfronten
Vi har fått en FUTURLINER till Sverige!
Harley Earl designade denna vidunderliga experimentbuss som kom att byggas i tolv exemplar av General motors som använde dom vid PR-jippon och utställningar. Den har ett lastutrymme som kunde öppnas som en scen där nya bilmodeller kunde presenteras. Monstret är tio meter långt och över fyra meter hög. Ursprungligen byggdes Futurliner 1940 och användes flitigt 1940-41, för att återupptas till den mobila Motorama showen 1953, och användes ett par år efter det. Man presenterade inte bara show-bilar med den, utan andra tekniska nyheter som jetmotorer, television, hi-fi, och andra vetenskapilga framsteg.
Den svenska Futurlinern är nummer 8, och har ansetts bortom räddning, men det stoppar inte en äkta svensk optimist. Den är ett vrak, och ägaren räknar med en renovering på sådär tio år för att få den i sin ursprungliga glans.
mer om den svenska Futurlinern finns att läsa i senaste Classic Motor, och även länk här:
http://www.classicmotor.se/futurliner/article224349.ece
Futurliner är extrem på alla sätt, så detta kommer bli ett av det svåraste renoveringsjobben nånsin. Nu finns sakkunnig hjälp från ett hjälpsamt gäng i USA som just renoverat en likadan åt Smithsonian Institute
Och en provtur med Futurliner!
Veckans boktips
Veckans boktips är en deckare.
Dödskärran av Henning Hjuler
Bra Deckare ISBN: 91-86102-11-7
Hjulers deckare skiljer sig i mängden genom sin miljö, huvudpersonen Gabriel Fuur är stadsläkare i en dansk stad under tidigt 1700-tal och blir denna gång indragen i ett mordfall där en osklydig man erkänt ett mord han itne begått. Gabriel Fuur kan dock styrka hans oskuld med hjälp av nya tekniska hjälpmedel i sitt yrke som gjort framsteg under denna upplysningens tid, som till exempel mikroskopet.
Boken skildrar typisk stadsmiljö under denna tid med alla klasser och hierarkin däri, och de utstötta, de spetälska som är förvisade under vidriga former utanför stadsgränsen.
Rekord på kajen (kappbloggning: aug-07)
Summa sumarum: en sån kväll. tur man var nere i god tid. Fantastiskt hur dessa småträffar utvecklats. För 10-12 år sen när det var någorlunda nytt, så kanske det kunde komma nåt dussin kanske 20 bilar till fikaträffen.
Nääs likadant, för 10 år sen så stod vi nere vid sjökanten där planen oftast räckte till. Träffarna hölls inledningsvis varannan måndag juni-augusti. Numer är alla ytor runt Nääs fabriker överbelamrade och träffarna sker varje måndag maj-september!
Och dessa träffar blir fler och fler, en onsdag kan man åka till Spekeröd eller Trollhättan om man vill istället. I Arivika började det som en månadsträff vid Muséet varje måndag. Nu träffas man där varje måndag och på torsadag vid torget. Fenomenet har exploderat över hela sverige.
Denna rekordonsdag drog. ungefär 140 bilar som trängdes framför Jagaren småland och de andra fartygen på maritiman.
Ovanlig Chrysler stationswagn från 1964 glider in, och en sommarpadda , DS21 från 1970.
Padd-yngel? Fiats söta 850 Bertone Spider påminner om det, från samma år som stpr-paddan ovan. Ingen onsdagsträff utan Morgan-bilar, här kommer en in.
Maserati Mexico är en sällan skådad GT-modell, byggd mellan 1966-73, Ford Thunderbirds är desto vanligare fåglar, denna från 1965.
Svårt att tro dessa ovan är från samma år, DKW med sin trettiotalsdesign och trecylidriga tvåtaktsmotor, samt Studebaker Avanti, avancerad galsfiberkaross, kompressormatad V8, båda från 1963.
Trippel i brittisk sport, MG A roadster, i mitten en Austin-Healey Sprite även kallad "Frog-eye" för uppenbara orsaker i designen, och rymdskeppet till vänster första generationens Lotus Esprit, när den kom 1974 var det en extrem design, 30 år senare känns den fortfarande lika extrem.
Aston Martin från 1953, dyra, snabba, lyxiga och helt handbyggda har vart Aston Martins signum sen starten 1914.
Denna heter DB2/4 mk.III, lättöverskådliga eller konsekventa modellbeteckningar har aldrig varit deras starka sida.
Skilda världar, Pontiacen till höger är en Chieftain de luxe från 1950, svårt att tro att detta var en förhållandevis billig bil, Man kunde få en sån här plus en Chevrolet Styleline coupe för samma pris som en Cadillac series 62 cabbe. 1950.
Den fantastiskt vackra Ferrarin som inte hette Ferrari utan Dino, vem kan glömma den modellen när Tony Curtis gasade runt med en sådan i serien "snobbar som jobbar"? Och en cabbepadda, det dök förvånasvärt upp två stycken av dessa otroligt sällsynta Chapron-byggda DS cabrioleter denna kväll.
Ford Torino GT Cobra från 1971, muskelbil ur mid-size sortimentet, 3594 sådana här fastback Cobras byggdes. Lite mildare från samma era, Alfa romeo Spider Duetto, här en 68:a.
Avslutningsvis några ovanliag volvo, 66DL Volvo köpte upp Daf för deras lastvagnars skull, och fick Daf 66 på köpet och försåg den udner några år med Volvoemblem. nästan 77000 byggdes fram till 1980, numer nästan helt utrotade. Volvo 145 Express byggdes 1969 till 1974 i c:a 4000 exemplar, medans grillen ändrades på 140-serien fick expressen behålla den gamla fronten hela produktionen ut.
Måndag bland regndroppar och Thunderbirds (-kappbloggning: juli-07)
Sportcoupén från Ford byggdes även som fyrdörrars sedan från 1967, med bakvända bakdörrar. Underlig modell som inte slog an så bra och de sista byggdes 1971. sista bilen nånsin med bakvända dörrar innan Rolls Royce Phantom återupptog det 2006.
Thords fina Valiant Signet från 1964, renoverades till toppskick redan 1979! Och en vacker Studebaker Hawk från 1962 som såldes ny i Schweitz. närmare 10000 sådana här gjordes det 1962, en bra siffra för Studebaker som var i en oåterkallerlig nedförsbacke vid den här tiden.
Sport på radikalt olika sätt, tvåtakts-saabar från sextiotalet, och elaka Plymouth Satellite Sebring från 1971. Konstigt att för bara för ett par år sen var det knappt nån som ens tittade åt dessa 1971-74 års modeller, nu är det annorlunda, och visst är det en från modell.
Och till sist hittade regnet upp till Nääs också, och en ovanlig Dodge Coronet Super bee från 1968 rullar iväg på blöta gtastenar. Super Bee byggdes detta år envbart på tvådörrarskarossen, i Super-Bee paketet ingicck förutom stripes över bakpartiet, en speciell 383" motor med 440"motorns toppar, fyrväxlad manuell låda, grövre hjulupphängningar, med mer. Man kunde få 426" hemi istället för 383":an , 125 Super Bees fick hemi-motor, hur många Super Bee som gjordes totalt finns ingen tyvärr ingen uppgift på.
En solig onsdagkväll på kajen (-kappbloggning: juli-07)
Som en Wartburg från det forna DDR,här i kombiutförande från 1987, fortfarande med trecylindrig tvåtaktare, som borgade för sävliga prestanda. Fast i östtysklands trafikmiljö räckte det väl till för att köra om Trabanter, det fanns inte så mycket annat på vägarna. Volvos udda lyxcoupé från bertone , också den från 1987.
Buick Electra från 1968 i läcker krämig färg, och en Oldsmobile som inte är en Cutlass utan en F-85, basmodellen till den mer kända Cutlass, En 1966 års De Luxe sedan, sällan sedd modell då den lyxigare Cutlass alltid varit med eftertraktad
Två generationers Plymouth, den legendariska Cuda från 1970 och det vildaste som byggts för allmänheten, Prowler. Svårt att tro att Plymouth drogs med tråk-stämpel i alla år när man ändå byggde dom här vilda modellerna. Prowler visades som conceptbil redan 1993, och få trodde väl då att en sån skapelse skulle kunna sättas i produktion, men det gjorde dom.. 1997 började den säljas, men när Plymouth som märke gick i graven 2000, så fortsatte Prowlern att säljas som en Chrysler de två sista åren. Totalt byggdes det ungefär 11000 Prowlers. Inte mycket med tanke på att Cuda/Barracuda-modellen byggdes in över 55000 exemplar premiäråret 1970.
Spela boogie?
Australiensare kan inte bara dricka öl, köra jeep och puckla på krokodiler, en del går faktiskt att lära att spela gitarr också! Tommy Emmanuel, en av världens abosolut främsta gitarr-hjältar.
Obs, försök itne detta hemma, ni bryter fingrarna av er!
Det är 1985 och vi bryter för reklam.
Oefterhärmligt, "Basil"
Lloyden (-kappbloggning: juli-07)
Vi hittade en vid en i skogen vid en enslig väg utanför för Eskilsby. Men vi såg däremot inte skymten av Steve.
Det visade sig vare en Lloyd LP400S från 1955. När den hamnade i skogen däremot oklart, men skyltarna var från före 1972 iallfall. Efter en snabb visuell inspektion så kan man konstatera att den troligtvis inte är renoveringsbar...
Lloyd startade redan runt 1906 av rederiet Nord-deutche Lloyd AG, och byggde elektriska Krieger-bilar på licens fram till första världskriget. Under mellankrigstiden kom Lloyd att gå ihop med Hansa och sedermera köpas upp av Borgward. 1950 återlanserades Lloyd som bilmärke i form av en primitv minibil med 300cc motor och pegamoidklädd kaross. Under femtiotalet blev denna typ av små billiga mikrobilar enormt populära. Som ett mellansteg från motorcykel till riktig bil.
1954 presenterades LP400S med hel stålkaross och lite större motor.Så här såg den utnär den var ny och hel. Lloyd var en av de mer framgångsrika mikrobilarna under femtiotalet. Tyvärr var sagan kortlivad moderbolaget Borgward gick från en av tysklands mest framgångsrika bilproducenter till konkurs på bara ett par år Hos Lloyd hade man då presenterat en "riktig" småbil, Arabella, en snitsig liten coupé med fyrcylindrig motor. Men Borgward försvann 1961 och lilla Arabellan forsatte monteras i litet antal fram till 1963.
En trång dag på Nääs (-kappbloggning: juli-07)
Sedvanlig måndagsträff på Nääs hör sommarhalvåret till för våra fordon, men nu när hela stället är under ombyggnad så blev det trångt mellan grushägar, byggbaracker och rivningsbråte. Då denna måndag var en av rätt få denna sommar med strålande sol, så blev det välbesökt, och trångt.
Lasses fina Chrysler Windsor från 1956 fick dubbelparkera, Buicken från 1959 fixk inte plats alls utan hittade en gräsmatta brevid istället. 
Diametralt olika sextiotalare, som letar efter plats. Ford Thunderbird med det sällsynta "roadster tonneau cover". Detta fanns som egen modell 1962 och 1963, efter det som på denna 65:a tilhandahölls kåpan med nackstöd som option. Och en tysk DKW, som fortfarande förlitade sig på en lite tvåtaktsmotor, denna är från 1962.
Tidig Firebird har hittat plats längst upp brevid en Morgan, Sverige måste vara ett av de Morgan-tätatste länderna i världen, dom dyker upp överallt. Längst in i ett hörne på parkeringen hade denna lustiga sak blivit inkämd.
En BMW 600 från 1958. 600:an var en förstorad Isetta med baksäte, fast föraren fick fortfarande kliva in genom fronten. 
Nääs denna måndag avslutas i förarsätet på en Chevrolet Impala från 1960, Karamellröd och så vackert skulpterat som det kan bli. var nånstans gick det snett efter detta? 
Sommarpadda (-kappbloggning: juli-07)
Paddan är på långsemester, och som alltid är de trevligt att dessa underligt vackra grodarter i det fria.
Wheels&Wings 2007, krom och duggregn (-kappbloggning: juli-07)
Men regnet drog undan, och träffen skulle genomföras som planerat, arrangörerna hade hela veckan länspumpat fältet dag och natt för att kunna köra. Ett omänskligt slit, men dom klarade det!
Framkomligheten var dock lite begränsad, norra avfarten var fullpackad med fordon, så jag tänkte vara smart att köra förbi och ta södra avfarten, det var dock inte så smart, ännu mera fordon, sju kilometer köer, fyra timmar att ta sig in...
Nästa år tar jag med mig en bok...
Väl på fältet så blev man överraskad över att det vattensjuka området höll, man hade haft ett skräckscenario om ett slagfält med bilar nedsjunkna och tusentals raggare som vältrar omkring i knähög gyttja. Men inget av detta, allt fungerade väl och all heder åt Varberg motorklubb som rodde iland med detta mot alla odds.
Bland det första jag lade märke till när jag parkerade, AMC-bilar. en Matador wagon från 1972 är sällsynt här, lite länre bort stod en Ambassador cabriolet från 1965. två av högst fem AMC-bilar av sådar 3000 bilar på hela träffen, märkligt att ingen verkar tycka om dessa stackars bilar alls.
Pontiac modell 1966 är mycket populära här,dock sällan man ser dom som stationsvagn, här en Catalina wagon. Dodge Polara 1968 ser elak ut även bakifrån.
Exklusivast från sin tid Chrysler 300F från 1960 gjordes i bara 964 exemplar och den magnifika Buick Limited, en modell som bara erbjöds 1958, som cabriolet och byggd i 839 ex. pris ny $5125.
Nederst, dess motpoler, 1956 års Chevrolet 210 sedan , byggd i hela 283125 ex, kostade i detta utförande $1912, samt dess konkurrent Plymouth Savoy sedan, kostade $1967 och haltade efter i försäljningen med 51762 vagnar byggda.
Sextiotal hos Chrysler, en New Yorker 1964 är en rätt ovanlig syn, likaså Plymouths från 1963, här en Sport Fury cabbe. 1965 fick Chrysler helt nya karosser och här även det en New Yorker som fyrdörrars hardtop, och en Dodge Polara från 1967.
Cadillac, inget Wheels &Wings utan horder av Cadillacs, naturligtvis massor av vackra 56:or som dessa två coupe De Ville. Samt den exklusiva Eldorado av första årsmodellen 1953. Även en 1948 års series 62 cabriolet, som är mycket ovanlig att se.
Och lite nyare Cadillacs, två 68:or, en flott Fleetwood och en De Ville cabbe, samt ännu en Fleetwood, men från 1962. Svart var en vanlig färg på denna lite lyxigare modell, kostade tusen dollar med än en De ville. Nere till höger en De ville från 1965.
Chryslers cadillac-konkurrent, lite exklusivare, lite större, lite dyrare och byggd i betydligt färre exemplar, Imperial, närmast en 57:a och bakom den en lika svart 59:a.
Håriga muskelbilar fanns det givetvis gott om, den egendomliga Studebaker Avanti 1963 torde räknas till dom, extrem design med glasfiberkaross och kompressormatad V8. Samma år lanserades en helt ny Corvette, detta är en 64:a.
1970 Dodge Challenger är oerhört sällsynt som cab. En av de mest legendariska muskelbilarna, Chevrolet Camaro Z/28 från 1969, i den allt annat än diskreta "Hugger orange" kulören.
Längst ner gapas det stort, knallgul 1971 års Plymouth Cuda med 340" motor. Färgen heter "Top Banana" och en 1970 års Pontiac GTO som här visar upp den extremt sällsynta Ram Air IV motorn, bara 68 GTO:s detta år utrustades med det.
Men den hårigaste bilen av dom alla var den här Volvon!
Även lite nyare bilar vågar sig in på träffen med, Dodge Viper är elak i svart.
Ett par stycken Rolls Royce dök upp med, den som drog till sig mest uppmärksamhet var den här otroliga bus-Rollsen. Men med dagens fantasipriser på amerikanska bilar så är faktiskt detta inte så tokigt alternativ, V8 har dom ju också.
Chevelle Malibu SS396 från 1967, enda 67-Chevellen på hela Wheels&Wings, varför ser man dom så sällan? Till höger en 72:a cab, också ovanlig, men lite oftare sedd ute i det fria.
Wheels&Wings handlar ju också om flyg, men det usla vädret med kraftiga vindbyar lämnade flight-line tämligen glest i år. Micke Carlsson vågade sig dock upp ett par vändor med sin härliga "Tummelisa" och ett gäng Piper Cubs fanns på plats också. Dom lyfte stjärten redan stillastående och startade nästan baklänges i de hårda vindbyarna.
En del europeiskt smiter givetvis in också, en låg och frän Lamborghini Gallardo och en vacker Mercedes SL från 1965 parkerad brevid en Chevrolet Impala från samma år. Nederst Jaguar mk.X från 1962, som är en riktigt stor bil, bulligt och sobert, med sina 5,35 och två meters bredd var den tänkt för USA-marknaden. Och en ytterst ovanlig Jensen, detyta är ingen Interceptor utan den märkliga FF, fyrhjulsdriven GT-vagn som kom med V8 från Chrysler, runt 300 byggdes totalt mellan 1966 och 1971.
Ingen bilträff utan Edsel, 1958 Pacer cabriolet.
Även ett antal Mercurys från åren 1957-58 fanns på plats, detta en Turnpike Cruiser från 1957, lyxigaste Mercuryn var med sin prislapp på 4103 dollar hela 800 dollar dyrare än Montclair convertible. 1265 byggdes det av den här pampiga cabben.
Excalibur, burlesk extravagant, en riktigt Hollywood-bil, och den eleganta Studebaker GT hawk från 1963.
Pontiacs kanadensiska modell Parisienne såldes ett par år med prefixet Grande i en lite exklusivare modell, extremt ovanlig syn, denna från 1967, till höger bland de största bilarna nånsin, och den största med självbärande kaross, Lincoln Continental cabriolet från 1960.
Och på hemväg i köerna ut möter vi Pip i hennes fräcka rosa Amazon custom och vår vän Rickard, som när han inte är ute på raggarsvängen är duktigt på att skruva och kör riktigt fort på strippen med sin Camaro 69:a
De förgätna del 17 - Firebird trans Am 1969
Så varför skriver jag då om en av de mest välkända muskelbilsmodellerna här där jag annars bara skriver om de bortglömda och okända? Jo, ni skall få se att en Trans Am kanske inte är så vanlig som man kan tro, ialfall inte av den absolut första årsmodellen.
Namnet Trans Am kommer från SCCA:s Trans American cup series, en tävklingsklass där denna typ av bil kunde hävda sig väl, och de gällde då för tillverkarna att bygga modeller med rätt specifikationer för att kunna delta i serien. AMC Javelin byggde en Trans Am modell, Dodge Challenger gick att få ett T/A Comp-utförande, Chevrolet Camaro hade redan tjuvstartat med sin Z/28 modell sent 1967. Naturligtvis skulle Pontiac haka på Trans Am-tåget och gjorde en rejält preppad version av sin redan framgångsrika Firebird. Mannen bakom detta Trans Am-projekt, liksom Firebirden i sig självt, hette åter igen John Z DeLorean.
Firebirden försägs med en svart grill, spoilers, och till skillnad från flera andra bilar där scoops och sånt var prydnad så hade Tran Am fullt fungerande huvscoop och även på skärmarna för evakuering av luft ur hjulhusen. Mekaniskt fick dom 10.bultad diffad bakaxel, manuell Muncie M-13 växellåda, styvare fjädring, större krängningshämmare, styrservo med "quick steer ratio"
Och den försögs givetvis med största motorn på 400" i Ram Air III-utförande. med Ram air IV som option. Dessa olika Ram Air I till IV-utföranden är väldigt ovanliga i sig själva, men i Trans Am 1969 var den standard.
Ram Air III-motorn med sin avancerade tätning där lufen leds via huvens kanaler via vacuumstyrda ventiler till rätt ställen, kromade ventilkåpor var faktiskt original just för Trans Am. Bakpartiet med den unika spoilern och bakpartiet målat blått. Samtliga Trans Am 1969 var lackade Cameo white med blåa stripes.
Men inte riktigt alla Trans Am lackades vita, den första som lånades ut till pressen vid lanseringen den åttonde december 1968 var faktiskt i silver., det var en prototyp med en lite annurlunda huv helt i glasfiber. produktionsmodellen hade huv i stål med scoopen i glasfiber.
Det kom bara tt byggas 697 Trans Am Pontiacs 1969 , så den är inte alls så vanlig som man kanske vill tro.
Följande år så gjordes det 3196 Trans Ams, inte heller så hög siffra av de nästan 50000 Firebirds gjorda 1970.
Det byggdes bara några tusen om året innan Trans Am fick ett rejält uppsving 1975 då hela 27274 gjordes, och kom sen dess vara den mest populära modellen av Firebird.
Och den mest sällsynta av dom allihop, Firebird Trans Am convertible, av de 697 byggdes bara åtta stycken som cabriolet!
Så dom är trots inte alls så vanliga fåglar ändå.
Säve depå 2007, regn, racing och rotblöta (-kappbloggning: juli-07)
Förberedelser av banpreppning kräver inte så många förutsättningar, men torrt underlag är ett av dom, det blev inte lätt, men med lite försigkommenhet och goda kontakter med flygledningen så fick ner en heilkopter på banan för att blåsa bort dom värsta pölarna.
Så kommer lördagen och det är dags för det stora eventet Bilsport en dag på strippen, läget ser inte så värst ljust ut när det vid halvsjutiden på morgonen såg ut så här vid starten...
Det kom närmare 50 millimeter under natten, och detta ställde inte bara till det för förberedelserna, utan även att tilltänkta parkeringar förvandlades till rena träsken, så situationen blev rätt prekär när publiken strömmade till.
Men deltagare kom det iallafall, och regnandet avtog såpass mycket att det kunde köras, och köras blev det, trots nån halvtimmes ytterligare avbrott på dagen, så blev det över 820 repor körda trots allt, inte illa det.
Totte och gänget kom från Kalmar med den otroliga 142:an som visats förut på sidan, nu med ännu större grejer växande genom huven, Och en Camaro i besiktningskön, EDPS eventet är till för mer vanliga gatbilar, och vissa är väl, tja gränsfall, minst sagt.
På väg ut mot start, en trevlig Firebird från Borås och nåt riktigt ovanligt, Shelby Cobra replicor ser man ofta men inte en replica på en Shelby Cobra Daytona coupe.
En valiant från Gotland på startlinjen och vår Rickard med sin nya Chevrolet Camaro värmer på rejält
Ford Mustang från 80-talet är inte något som ses som klassiker så varför inte bygga racerbil på det istället. Och till höger Robert Christells Thunderbird med dubbelturbo och VEMS-insprutning gick ruggigt fort, snabbaste tiden på dagen med 8,52 trots väderomständigheterna. Fast gatbil? nja...
Men det går ju och bränna däck med Volvobilar också ibland.
Burnout-bilder kan det aldrig bli för mycket av, BMW:s till vänster, två Camaro 69:or på samma gånt till höger och Peter Lundgrens välstämda Duster, han körde träningspass denna dag för tävlan i VCET-cupen som vi höll dagen efter. Europa och Japanbilarna är i majoritet på EDPS, men till Säve kom faktiskt en försvarlig mängd jänkejärn också, kul.
När man ser en tämligen oansenlig Audi med bromskärm bak , så anar man lite oråd, och då den körde på slutfarter runt 260km/h så behövs den där prylen också, dagens mest överraskande ekipage, Lika fort går det dock inte för Pär på sopmaskinen.
Peters Duster ännu en runda ut, På Säve har vi kapaciteten att mata på riktigt mycket med bilar, så här får alla köra rätt mycket trots ett enorms startfält. Även Styrbjörn med sin otroligt snabba jättecaprice dök upp.
Dagen slut, trots jämnmulet så höll sig regnet borta nästan hela dan, dags att åka ut och preparera banan för morgondagen och sen tända grillen och spendera resten av kvällen med att preparera oss själva.
Söndagen bjuder på deltävlig i VCET-cupen, nu körs halva sträckan, 201 meter och tävlande anländer vanligtvis okristligt tidigt. Denna cup är ganska liten och gemytlig runt 20 tal bilar som kör i dagsläget, tillskillnad från EDPS-dagen före då det vart över 200 startande. Så känns det väldigt avslappnat.
Morgonmek, Anders från Arvika finjusterar sin Nova, och i Team Northrace varmkörs altered-maskinen
Chevrolet från 1967 respektive 1966, att köra racerbil på full-size är mäktigt, och i denna cupen kör man i index-klasser så storleken har inte så stor betydelse. Nu gällde även att mata igenom stegarna så fort som möjligt, för flygledartornet hade lovat regn, massor av regn, inte frågan om, utan bara när. Föraningarna kom när vinden började slita ner sponsorbanderollerna från läktarna.
Lirte småbilar i cupen också, en Triumph Herald som går under namnet harald Hedning går ungefär lika gärna på tvären som rakt fram, och Mickes Volkswagen är så ivrig att komma iväg att den nästan tippar baklänges.
Ford Falconen är ett väldigt prydligt bygge, och den andra röda lille vagnen är en Opel, två bröder som kör amazon respektive Kadett, under namnet Tokfjöla Racing.
VCET-cupen körs i fem klasser på 201 meter, värstingklassen som innefattar motsvarande Pro Street bilar kallas här Heavy och kör på Break out, dvs får inte köra under 5,90 sekunder. Kenneth ville testa nåt nytt med bränslesystemet och anmälde sig och Altereden i heavy klassen, han hade i och för sig inga planer på att hålla sig under index heller...
VRÖÖÖÖÖL, sluttid 4,64; 262km/h blåste klassindex med största marginal nånsin, men kul var det.
Sen hann finalerna precis påbörjas inan de första tunga dropparna började falla, sen föll dom tätt, och paraplyerna syntes rusa mot utgångarna. Slutåkt.
Regnet forsade ner, och blåsten hade tilltagit med byar mot 30 sekundmeter, i detta ösregn försökte folk packa ihop sina grejor, skydda motorer och annat, och vi fick jaga herrlösa trailers som skenade i depån i stormen. Banderoller och flaggor fick tas ner,de inte inte tagit ner sig själva vill säga.
En genomdränkt Peter gör klar Dustern för avfärd, samma gör Tokfjöla-grabbarna.
Lelle försöker samla ihop det mesta av tidtagargrejorna, blöta banor är inget kul att titta på...
En nästan inte alls regnig kväll på Vårgårda (-kappbloggning: juli-07)
Först på fältet och väldigt utom tävlan, Curts Dodge från 1929!
Den här Dodgen är ytterligare ett av de där kronvraken, bilarna som ställdes in på logar och i uthus vid krigsutbrottet 1939 för att glömmas bort, det finns fortfarande sådana att hämta ännu!
Vädret höll i sig denna kväll och närmare 40 bilar kom till fältet för att köra Blackrace, ett hyggligt antal och regnet uteblev denna gången för ovanlighetens skull. Blandat på startfältet var det också, stort som smått, Styrbjörns Chevroelt Caprice herrgårdsvagn har lurat många, försedd med Olds 455" bigblock, lustgas och barnstol (!) så är det otroligt att se jätteskeppet röra på sig nåt otroligt fort. Även en liten Lancia Delta, dessa ser man sällan på våra breddgrader så Lancias inte sålts här på 25 år, men en del privatimport letar sig hit ibland.
Ett match-race med Mopars, Peter Lundgrens Plymouth Duster mot en Plymouth GTX.
Vissa bilar är mer hårdrock än andra...
Och en trevlig bild när en sommarkväll är som bäst. Peters Duster är en väldigt fint justerad bil som går på bra jämna tider, det krävs i och för sig en fint justerad förare till det också. En väldigt lyckad budge-racer helt enkelt.
402 meter nostalgi
Så vackert så...
En tur med Frazer (-kappbloggning: juli-07)
Men trots det en trevlig samling med fordon. Som till exempel en riktig ball Volkswagen. vad heter hot rod på tyska?
Och lite fenbilar givetvis, Cadillac från 1961 och Chevrolet från 1959
Men då jag har en fabless för udda och ovanliga grejer så gillar jag mest denna Frazer från 1947.
En av de mest fascinernade bilar jag kört. Såhär i backspegeln tycker många att en gammal bil är en gammal bil, men sätter man det i paritet med sin samtid, så var Frazer science-fiction på hjul.
Efter kriget så återanvände de stora tillverkarna sina förkrigsmodeller och snofsade upp dom lite grann som nya årsmodeller. Så höll det på ett par år innan alla fått tillbaka full produktionskapacitet. Paradoxalt nog var det då de mindre tillverkarna som stod för nyheterna, och så även nykomlingen på spelplanen, Kaiser-Frazer Corperation.
Henry J Kaiser var redarmagnat, och det var hans varv som byggde Liberty-skeppen under kriget, kontrakten inbringade enorma summor, och så fort kriget var över satsade han på bilindustrin. Med teknisk assistans av Joseph Frazer som tidigare varit ingenjör hos Graham Paige så kunde dom på rekordtid presentera en helt ny bil redan under 1946.
Den hade så kallad "pontonkaross" alltså inga yttre skärmar, ritad av Howard darrin så var denna kaross minst tio år före sin tid. Dessutom självbärande, vilket innebar att man kunde sänka motor och drivlina i karossen för att eliminera kardantunneln, och även utnyttja maximal bredd inuti fordonet. Detta gav även låg tyngdpunkt som tillsammans med en nykonstruerad hjulupphängning och teleskopdämpare gav den exceptionella köregenskaper.
Till skillnad från samtida bilar i vilka man sitter högt och upprätt och väldigt nära sidorutan, så sitter man i en Frazer lågt och bekvämt samt att man har gott sidoutrymme. För tiden stora glasrutor ger dock bra sikt å alla håll, och trots avsaknad av servo så ger den genomtänkta framvagnen en distinkt körkänsla och gör även ratten lättjobbad.
Den hade självcentrerade bromsar som även ger en viss servoverkan, också före sin tid då många samtida fortfarande använde enkelbackar med mekanisk utjämning och knäledsdämpare.
Vidare har bilen fullflödes ventilationssystem vilket annars kom i slutet av sextiotalet på de flesta bilar.
På det hela taget så ser bilen nästan tio år nyare ut än vad den är, och att köra den känns långt ifrån de fyrtiotalare jag provat innan, den känns , tja som en sextiotalare , tjugo år före sin tid.
Den rymliga interören i Frazer, trots att det till det yttre inte är en särsklit stor bil, så kunde man här se skillnaderna och fördelarna med det nya sättet att bygga bil. Instrumentbrädan är art-deco kitch med rätt så rik instrumentering, och ännu mer art-deco kitch, dörröppning sker inte med handtag utan med en knapp i form av en medaljong i en härlig infattning.
Tyvärr tog framgångssagan Kaiser-Frazer slut rätt fort. Frazer lämnade skeppet under 1949, och med rejält sviktande försäljning så byggdes de sista Frazers 1951. Syskonmodellen Kaiser kom med en helt ny vågad kaross, utvecklad av lånade pengar, men det hjälpte inte, Kaiser försvann 1954.
En oväntad syn (-kappbloggning: juli-07)
Skönheten är en Bentley 3½ litre Sport Saloon från 1935 med kaross från Park Ward.
Veckans boktips
Tyvärr så ligger det till så att den legendariska regnbågsoffan från televisionens boktips inte längre finns, den föll isär och kom att skrotas för några år sen, tråkigt
Hur som helst. veckans boktips är:
En Skatteindrivares död, av Anderz Harning
Rabén&Sjögren, 1981
Harnings alter ego och hans gelikar har slagit sig ner i söderhavet där dom framlever sina dagar i kreativitet och konstand alkoholrus. Detta är så suspekt att svenska skatteverket anser sig tvingade att skicka en delegation om hur det förhåller sig med de svenska författarna i söderhavet. En våldsam drift med svensk byråkrati och dess hantlangare. Detta är även en hejdlös travesti på Kafkas En handelsresandes död, och brilliant skrivet av Harnings alltid så giftiga penna.
Tyvärr tog giftet slut alldeles för tidigt då Anderz Harning gick bort 1992.
En regnig onsdag på maritiman (-kappbloggning: juni-07)
Men visst dök det upp lite intressant på den blöta gatstenen vid maritima centret iallafall.
Lotus Esprit, alla som sett James Bond "The Spy who loved me" har outplånliga intryck av denna modell. Detta är en 87:a som är en av de sista av grundmodellen som introducerades redan 1976. Och nej, den kan inte simma! En vanlig fråga Esprit-ägare får...
Chevrolet Impala från 1967, vacker bil, konstigt nog ser man dom oerhört sällan, ingen verkar gilla just 67:or i Sverige, varken Cheveller eller Impalas, konstigt.
Femtiotales prestigevagn med från BMW , model 502 som kom att kallas "Barockängeln". BMW:s sortiment var lite märkligt under dessa år, lyxbilen 502 i ena ändan och billiga microbilen Isetta med mc-motor i andra, och ingenting därimellan. Även en Volvo 262C , den Bertonebyggda lyxcoupén som inte blev någon vidare succé.
Midsommar i ett ösregn (:kappbloggning: juni-07)
Midsommar 2007 sammanfattar större delen av sommaren det året, enligt väderleksrapporten var det risk för skurar, dom hade delvis rätt vi fick en skur, i 36 timmar...
Tända grillen i ösregn, Pips amazon anländer i ösregn, ballongdans i ösregn, ölhävning i ösregn...
Äta nygrillat i ösregn, däcka framför brasan i ösregn... svensk midsommar som vi inte ser den i turistbroschyrerna
Vi var ett gäng vänner på 15-20 personer och ungefär 2 miljoner knott, att tända myggspiraler i ösregn har vi lärt oss numer också.
Styrelsemöte (-kappbloggning: juni-07)
Vi är en rent exekutiv förening som enbart finns för att driva racingevents främst på Säve depå, samt lite annat med i Göteborgsregionen. Därför har vi inga mek-kvällar, fika, klubbtidningar, eller ens en lokal. Så vi träffas där det behövs, och när vi behöver. Som i brist på annat, bland lite gamla track-bite tunnor ute vid skjulet på Säve..
En småmulen måndag på Nääs (-kappbloggning: juni-07)
Ytterligheter från 1967 , lilla Rambler American 220 var bland de billigaste bilarna i USA, 2100 dollar pålitlighet. För det dubbla kunde man köpa en fin Mercury Monterey cabriolet i Tiffany Blue.
En del nyare bilar kan tilldra sig intresse, rätt stort sådant när det gäller Stellans nya Dodge Charger Super Bee. Denna har jag skrivit lite om innan:
http://svammelsurium.blogg.se/2008/march/de-forgatna-del-3-dodge-charger-the-continuum.html
1000 sådana här Super Bees gjordes det , två har letat sig hit till Sverige.
Ford Fairlane från 1956, denna tvådörrars hardtop kallades Club Victoria, och byggdes i hela 177735 exemplar, vart tog dom vägen? den betydligt sällsyntare Crown Victoria gjord i enbart 603 ex som syns betydligt mer ute i sammanhangen. Och till höger, Morris Minor Traveller från 1957, dessa hade bärande trästomme i karossen, en fyrtiotalskonstruktion, som faktiskt byggdes i samma utförande in på sjuttiotalet.
De Förgätna del 16 - Mustang High Country Specials
Ford Mustang var en omedelbar succé när den hade premiär 1964. En fräck sportig liten bil till fördelaktigt pris, som man sen kunde kryssa i otroliga mängder med tillbehör, inredningsalternativ, färgkombinationer med mera. En ny biltyp var född, de kallades "Pony cars".
Suget var enormt efter Mustanger, och snart erbjöds trimsatser och ännu fler eftermarknadstillbehör än de redan befintliga. Många sådana köptes in och monterades av försäljningsverkstäderna, så kallade "dealer options"
Dock fanns det från 1966 ett slags pseudo-option erhållet av Ford men som var tänkt att enbart erbjudas i Colorado, The "High Country Special"
Vad var det som var så speciellt med High Country Special?, nja inte så mycket, det var rätt igenom en vanlig Mustang, med förbehållet att den bara gick att få i tre olika färgval, grönt, guld eller blått. och en liten skylt på framskärmen som talade om att det var en High Country.
Alla ordinarie motoralternativ, karosstyper och sådant erbjöds. Det enda speciella egentligen var just att den bara såldes i Denver, Samtliga HCS bilar byggdes i San José fabriken i Kalifornien. En produktion på 400 var tänkta exklusivt för Denver, men det blev bara 333 första året. 1967 byggdes det ytterligare 416 stycken.
1968 Blev det lite ändring på den anonyma specialmodellen, Shelby blev inblandade i projektet och de hade presenterat för Ford en GT/SC modell, SC stod för Sport coupe, men den blev det inget av, utan istället gjordes det i all hast en GT/CS för 1968, California Special. Shelby kom att stå för de speciella CS-tillbehören, och denna modell kom också enbart att byggas i San José-fabriken.
Dessa hade mer iögonfallande igenkänningstecken än HCS, Som de dekorativa sidoscoopen ovan, en egen helsvart grill med dimljus från Lucas, snabbfästen (dzus-skruv) till motorhuven, ett modifierat bakparti som var ombyggt med glasfiberlucka och integrerat med en spoiler. Och även som på Shelby-modellerna, stora bakljusramper som togs från 1965 års Thunderbird. Men det var bara ett prydnadspaket, alla ordinarie motoreralternaltiv fanns tillgängliga och övrigt inga mekaniska skillnader.
En uppsättning speciella stripes fick Californa Special bilarna likaså.
Dessa Californa Specials byggdes enbart på coupémodellen, och såldes som namnet antyder enbart i Kalifornien. Och en liten serie för dealers i Södra oregon. Dessa kom i guldmetallic med guldfärgad inredning och kalldes "Nugget gold" Mustanger, men räknas in som California Specials.
4118 California Specials sattes samman i San Jose-fabriken innan produktionen upphörde sista Juli 1968. Även 250 eller 251 High Country Specials som bilen nedan gjordes återigen enkom för Denver.. Dessa 68:or skilde sig inte från CS annat än emblemen.
En blöt kväll på Viared (-kappbloggning: juni-07)
500 meter innan Viaredsavfarten så öppnar sig himlen, det vräker ner... nåt infernaliskt... Och upphör lika tvärt som det började och solen tittar fram igen. Lite eftersläntrande smådugg kommer in över oss istället.
Tommy, noggrann och nitisk besiktningsman i Borås checkar in mig och bilen, och ett kort en i publiken påpassligt tog av mig när vi väntade på att nästa regnskur skulle dra sig vidare. Racing är oftast mer väntan än action.
Men efter ett tag var väntan över och det kunde köras resten av kvällen,.
Peter Lundgren och Tomas Bernardsson I Plymouth Duster respektive Chevrolet Corvette ger järnet. Det gäller ju att hinna köra så mycket som möjligt innen det börjar regna igen, vi är ju ändå i Borås...
Chevrolet Nova och en Volvo stod för en hel del av rökshown på Viared också.
Och så även Pierre med sin fina Dodge Coronet, det luktar sommar...
Onsdagspremiär på Maritiman (-kappbloggning: juni-07)
Maritima centret är en trevlig miljö också för dessa aktiviteter, en flytande museumflotta som innehåller en rad unika flytetyg, sägs vara världes största i sitt slag. Men på onsdagar står hjulförsedda fordon i centrum på Maritiman.
Folkbilar från femtiotalets Europa, Volvo Amazon och Opel Olympia, och folkbilar från det amerikanska femtiotalet Ford galaxie från 1959 och en Edsel i samma färgteckning från 1958.
En grann Opel Kapitän framför fartygen och en väldigt gul Citroen Dyane, blandingen är stor dessa onsdagar. Dessvärre halvljummen uppslutning på grund av det allt annat än stabila vädret.
En bil värd att skriva lite extra om från denna onsdag, Sunbeam Tiger, en genuin muskelbil från England. Sunbeams Tiger är egentligen en Sunbeam Alpine som normalt kom med en 1,5 liters fyra på 80 hästar, vilket var en rätt bra effekt i en såpass liten nätt bil. Men 1964 kontaktade men Carroll Shelby i USA för att ta fram en prototyp med betydligt mer kräm i, med Fords 260" motor från den nya Mustangen. Och man lät det inte bara stanna vid det, man satte den i produktion också. 1964 till 1967 byggdes det runt 7000 Tigers med Mustangmotorn på 4,3 liter och 165 hästar.
Grattis Northrace! (-kappbloggning: juni-07)
Personrekord, 6,651 kördes det på Gardemoen, nu skall bilen bara plockas ner i molekyler och sättas ihop igen inför nästa race, kommande helg i Sundsvall.
En lugn day hos TBGIT (-kappbloggning: juni-07)
Den nya motorn klar, så vacker och välpolerad att det nästan är synd att sätta den i en racerbil.... Tommy använder den iallfall tillfälligt som tidningsställ.
Middagstipset från svenska kocken
En rörig måndag på Nääs (-kappbloggning: juni-07)
Gapa stort. Ford Torino GT cab från 1971 parkerad framför min och Mats Mopar-bilar. Denna Torino är utrustad med den stora 428" Super Cobra jet motorn. Jag har kört den bilen och det är ett as!
Och en Edsel, den nedtonade 59:an var inte fullt så spektakulär som föregående år, men det hjälpte inte, köparna inte bara svek Edseln, dom skydde den som pesten...
En nätt Thunderbird från 1957 letar efter en plats att kunna parkera, inte lätt denna dag.
Bland bilar, stenrösen och byggbröte en liten Ope... näe, vänta nu, Det är det inte utan en Vauxhall Cavalier. Dessa såldes av någon anledning parallelt med Opel-modellerna här fram till början av 80-talet. Dock med siffrorna 20:1 till Oplarnas fördel. Ovanligt att se en sån här Vauxhall och i väldigt prydligt skick dessutom.
Men absolut ovanligast, Dodge Custom Royal Texan från 1958. 1956-58 fanns denna specialmodell enbarf avsedd för Texas, hade tvåtonslack med färgmatchad inredning, i övrigt inga skillnader på Texan och reguljära Custom Royal modellerna. Frånsett små "Texan"-emblem i form av delstaten ifråga.
Alla sorter samlas på Nääs, riktigt fräsch Hot rod Ford 33:a rullar in och ingen bilträff är komplett utan de obligatoriska MGB roadsters.
En riktigt fullspäckad racingdag (-kappbloggning: juni-07)
Blackrace med komplikationer.
Piren vi brukar köra på var dubbelbokad denna gång, och så klagar folk på att det händer för lite i stan...
Kortedala Mk arrangerade SM-deltävling i Supermotard samtidigt vi hade planerad körning., men med god vilja och samarbete så lyckades vi kunna samsas om området och det hela löste sig. Supermotard är riktigt kul att se på också. en relativt ny tävligsform i landet, en slags rallycross fast med MC. 
Vi fick ändra på lite rutiner , då vår retursträcka nu inte fanns, så vi fick ta in våra deltagare i banslutets ände, och efter varje repa fick dom vända och köra tillbaks på bansträckningen istället. När vi hade fått in de flesta inledningsvis och improviserat till rätt mycket för att ge sken av att vi hade koll på läget, lagom till att flagga iväg första paret då dyker dom här upp. Ett helt lämmeltåg med Mitsubishi 3000GT, fyrtio stycken! 
I och för sig hade dom förvarnat mig att dom skulle komma, men då visste vi itne hur trångt det skulle vart på piren denna dag. Men det löste sig och riktigt kul att dom tittade ner på klubbträff och körde några repor.
Trtos böket en bra dag, fyrtio Mitsubishis, en Ford Torino och en ... taxi! 
Det allmänna intrycket är att motorsport låter, vatt vi bullrar och stör otroligt mycket, men det kommer lite på skam när jag hade eftersnacket med Kortedala MK, och fick frågan "Va? har ni kört?!" Jo, vi hade över sextio bilar på startlistan, det hade dom inte märkt...
Efter att ha plockat ihop våra grejer på Piren så satte jag kurs mot Viared i Borås då det var dags för deras första Blackrace i SHRA Borås regi. Så detta var verkligen en fullmatad dag. 
Jojomensan, Emelies camaro gick ännu fortare än året innan, och bjuder som vanligt på publikfriande burnouter.
En solig dag i Nossebro igen (-kappbloggning: juni-07)
http://svammelsurium.blogg.se/2006/june/en-solig-dag-i-nossebro.html .
Detta år får jag beskriva hur det är att ta sig fram på Nossebros Power Meet i egenskap av att vara .. tja, jag.
Man har alltid läst om de där kända "motorprofilerna" i magazin och tidningar, såndana alla vi i motorkretsar vet vilka dom är. På något sätt genom mitt engagemang i motorsport, dragrace och övrigt i motorhistorska sammanhang själv blivit en slags profil... så kan jag i dagsläget inte röra mig många meter på en motorshow inkognito.
Insläppet på Nossebro, där står en kille ur FHRA:s rescue-team som vi anlitat många gänger på SDC-touren, blev mycket uppdatering innan man kom fem meter in, och nån ropar på mig, Det är Camaroklubbens ordförande som vill veta om träffar å dylikt. Samtidigt kommer en från Chrysleklubben fram, när vi är färdiga med dom vänder jag mig ocm och springer rakt in en kompis som handlar med USA-bilar, för att sen höra mitt man ropas igen , då är det Team Outlaw som har undringar om Pro-Mod och racing på Säve, samtidigt kommer en ur Mats Brags Pro-mod team och har fler frågor om diverse.racing. Mer bekanta hemifrån hälsar, som undrar om framtiden för måndagsträffarna på Nääs, (vilket jag inte vet nånting om) Samtidigt kommer några motorbyggare i Göteborg fram och undrar dels om Säve och dels om fler övriga körningar som jag anordnar.
Detta är de första tio minuterna på Power Meet Nossebro för mig, kanske om jag har tur kan jag få göra det jag kom dit för, att titta runt på fina bilar.
Och fina bilar fanns det, i massor, de här träffarna blir bara större och större, man undrar varje år när gränsen är nådd, jag trodde det för över tio år sen och jag hade visst fel..
Två av de mest populära USA-modellerna i Sverige verkar vara Cadillac från 1956 och Pontiac från 1965, underbart vackra båda två.
Desto ovanligare är Mercurs lyxiga stationsvagnar, här en Commuter från 1957, trots att det byggdes hela 17000 av dom är det få som har överlevt. Oldsmobiles 62:or är det inte heller mångas om hittat hit, finns kanske totalt mindre än 20 i landet, märkligt så vi har flera hundra 58:or. Denna 1962 års Oldsmobile 98 cabbe gjordes för övrigt bara i 3693 exemplar.
Mer mäktiga Mercurys, Turnpike Cruiser modellerna byggdes 1957 som en helt fullutrustad vagn med all utrustning, inklusive elstyrd bakruta. Till höger Chryslers prestigemärke Imperial, här från 1956
Mer ovanliga Mopars, Chrylser 300, som för året fick ett bakparti som skiljde markant mot övriga modellutbudet, alla 300-bilar kom även med 440 motor på 350 hästar. Den andra är en märklig modell från 1956 som heter De Soto Diplomat. såpass märklig USA-bil att den inte ens såldes i USA. Dessa var en exportmodell som byggdes på Plymouth karosser, oftast skeppades de nedmonterade i lådor till sammansättningsfabriker runtom i världen, bland annat så hade Chrysler en fabrik i Nyköping som knåpade ihop bland annat dessa Diplomater från De Soto.
Sverige är nog världens dragkrokstätaste land, så många drar med sig matchande gamla husvagnar till träffarna, här en (ja, ännu en..) Cadillac 56:a, en Fleetwood 60 Special, som itne syns så ofta i läcker blått med lika blå husvagn på släp. ch til höger en underbart fin Packard Clipper från 1955. Detta var väldigt välbyggda och solida bilar, till väldigt fördelaktigt pris.För $2926 fick man mycket bil för pengarna, toppmodellen Caribbean kostade hela $3000 dollar MER! men finess och kvalitét hjälpte inte tre år senare var Packard förpassat till historieböckerna.
De Sotos från just 1959 har det de senaste åren fullkomligt vällt in i Sverige, det stod säkert ett dussin 59:or på Nossebro denna gång, imponernade med tanke på att´de byggdes i förhållandevis litet antal, Fireflite-sedanen oven var en av mest tillverkade modellerna med 4480 byggda, cabben, också en Fireflite byggdes bara i 186 exemplar.
Bara ett litet urval av mer än 3000 bilar som dök upp på Nossebro i år, på det hela taget en fantastisk träff. Nedan så är det dags för ett gänga tt åka hemåt med sin Dodge Custom Royal Lancer cabbe från 1959. oOckså det en populär bil på våra breddgrader. Trots en rätt ofta sedd modell här så är dom sällsyntare än vad det verkar, det byggdes bara 984 sådana här cabbar hos Dodge 1959.
Möt Clive!
En regnig dag i Borås, igen. (-kappbloggning: maj-07)
Min Gran Fury främst i raden, och till höger en av de magnifika fyrdörrars cabbarna från Lincoln, dom inte bara ser tunga ut, dom är tunga, över 2700 kilo!
Fordar från Förr, model T från 1923, denna är engelskbyggd, det enkla sättet att särsklija dom från de amerikanska är att bakskärmarna böjer av neråt, vilket som inte gjorde i USA. Ford startade sin sammansättningsfabrik i Dagenham, Englad redan 1911. Den andra forden kommer också från Dagenham, en Zephyr Six, sexcylindriga och fyrcylindriga Zephyrs skiljer i grillen, fast man ser inte nån av dom särsklit ofta.
Studebakers, en Gt Hawk från 1963 och den magnifika Golden Hawk från 1957. Här skymtar man även kompressorn som dessa försågs med som original, motorn gav 275 hästar och var på sin tid en av de absolut snabbaste vagnar som gick att köpa.
Men om man skall utse nån dagens bil bland alla pärlorna som dök upp så tycker jag ändå att den här var den mest intressanta, En Moskvitch Elite från det forna Sovjet.
Elite var ett av flera olika namn på Moskvitch 408/412 bilarna som gick på export. 408 började byggas 1964 och 1967 kom 412 modellen, 408 lades ner 1976 men den snarlika 412:an gjordes ända fram till 1988. På sextiotalet såldes måna på Export, dels som Moskvitch Elite som denna, fast i Norge hette den Moskvitch Carat. Den byggdes också på licens i Belgien under namnet Scaldia. Dessa använde mer komponenter från väst och fick Peugeotmotorer, däribland också en diesel. Ett drag för att säkerställa reservdelar, det kunde annars ta månader att få de enklaste dellar genom den sovjetiska byråkratin.
Nyinkommet bland pärlor och vrak (-kappbloggning: maj-07)
Bilar från landet västerut, (inte Norge!) fortsätter välla in i landet och nere på Nordtrafik var det lika hektiskt som brukligt, en av de finaste vagnarna denna dag var en nyanländ Chevrolet Bel Air Impala från 1958 i utställningsskick. Dessa första Impalas är eftersökta idag, närmare 60000 sådana här cabrioleter gjordes, en enorm siffra, trots det så ser man dom inte särsklit ofta idag. Skrotpressarna käkade Impalas morgon midddag kväll på den tiden dessa sena femtiotalare ansågs helt värdelösa, idag betalas det lätt miljonbelopp för dom! . 
Har man inte pengarna att köpa en färdigrenoverad bil i toppskick, så kan man göra den svåra vägen istället, som med det här som varit en Cadillac cabriolet från 1957. 
En av flera trevliga Mustanger som anlände, denna 67:a var lite utöver det vanliga med en mängd ovanliga options och color-keyed pony-inredning samt vinyltak. Dessutom i en väldigt ovanlig kulör också. Och en elak Dodge Charger från 1968 stod bland Mustangerna. 
Bye bye Capricen... (-kappbloggning: maj-07)
Maj 2007 så drogs min en gång så fina Chevrolet Caprice av 87 års modell till de sälla jaktmarkerna. Allt började strula på bilstackaren ungefär samtidigt, växellådsproblem, motorbrand, elspöken och resten tog rosten.
Dessbättre kunde bilen fortsätta göra nytta, för bakluckan hamnade på en Caprice i Småland, takräcket i Malmö, bakljusen i Östersund, baksätet i Solna, backspeglar och annat i Göteborg, och mer därtill, så nog rullar mycket av min Caprice fortfarande runt om i hela landet.
detta är en rikgit kombi, folk som köper Volvo i tron om att det är en stor bil vet inte vad dom pratar om...
En titt in hos team northrace (-kappbloggning: maj-07)
Nya lacker blev ett lyft för den innan röd/vita bilen, fräscht. motorn är en Hemi på 472 kubik och andas genom en Littlefield kompressor, övrigt kosttillskott består av metanol. En sån här motor kan se rätt komplicerad ut, men är rena hedenhös-grejorna. enkel kam, två ventiler per cylinder, stötstänger. Kompressorn är abv Rootes-typ, gammalt paptent med två rörliga delar. Tändning sker med magneter och dubbelbrytare, krafter går sedan genom en växellåda av planet-typ, alltså i princip väldigt mycket som på en T-Ford!
Peller ser klentrogen ut, antagligen har Kenneth lagt fram nåt visionärt förslag igen, Christer kränger på nya sulor på baktassarna, i år skulle det gå fort igen, ribban sattes på 6,65 sekunder
En titt in hos TBGIT (-kappbloggning: maj-07)
Provmonterat och klart för lack, Patrik hittar ett ställe att borra efter nåt, Bostic ständigt hjälpsam med förslag och grimaser.
Full rulle i Älmhult (-kappbloggning: maj-07)
Regn, regn och regn i olika täthetsgrad beskriver ungefär resan ner, hoppas man inte kört 25 mil för ett inställt race. Men som genom ett trollslag så upphörde regnet vid Älmhults stadsgräns, otroligt, dom hade inte sett en droppe på hela dan.
Blandningen bilar som vanligt stor, ett 30-tal kom och körde trots att de tunga regnmolnen nu även började hopa sig över Älmhult..
GM-bliar till vänster Chevroelt Corvette och Chevelle, till höger en ovanlig och märklig Toyota Soarer, inte så många sådana har hittat ut från hemlandet
Den gula Chevellen visade sig vara kvällens näst snabbaste bil, fick dock bita i gräset med nån tiondel moten vansinnig Volvo..
Burnoutbilder är alltid trevliga, det rök som vanlgit rejält i smålandsskogarna denna kväll. Innan det började regna..
Veckans boktips
Hur som helst, veckans boktips heter:
"Life of an American workman"
Av Walter P Chrysler, mitt exemplar daterar sig från 1950 men den borde finnas i nytryck...
En historia om mer än en klassresa, Walter Percy Chrysler föddes 1875 i en avkrok i Kansas, en riktig vilda västern-bygd, där indianerna gjorde raider om nätterna och präriehundarna ylade runt knuten.
Han far var lokförare, ett då underbetalt fast oerhört prestigefullt arbete. Lille Walter sögs in i järnvägsmiljön med att börja svabba lokstallar, blev deras främste mekaniker och lokomotivingenjör. Kom att flytta med järnvägens expansion innan han han introducerades för ett helt nytt kapitel inom industrin, automobilen.
En fantastisk resa genom dåtidens USA och industrialistiska historia i sitt mest expansiva skede. Och inte minst den märkliga Walters personliga liv. Från att svabba golvet i ett lokstall i Kansas till att leda USA:s största industrikoncern och få möjligheten att bygga världens högsta skyskrapa och döpa den efter sig själv.
En kanadensare i Markaryd (-kappbloggning: maj-07)
Detta är en ytterst ovanlig modell, så ovanlig att man i hemlandet Kanada knappt vet vad är för något heller. En lten mängd exporterades bland annat hit. 1963-64 kan ett 50-tal Acadian totalt ha sålts här.
När Chevrolet introducerade sin compact Chevy II 1962 kom den även att byggas för Kanadas hemmamarknad under namnet Acadian Canso och Beaumont som motsvarade de amerikanska modellerna 300 och Nova. Dessa kanadabyggda varianter såldes genom Pontaics försäljningsorganisation istället för Chevrolet.Logiskt då Acadian fick en del typiska Pontiac attribut för att särskilja den från sin kusin från USA.
1964 Introducerade Chevrolet sin mellanklassmodell Chevelle, och då fick Acadians toppmodell Beaumont flytta upp och baseras på den, medan Canso och Invader modellen fortsatte byggas på Novan .
Denna rara bil jag fick syn på är alltså en 1964 års Acadian Beaumont. grill, baklampor, lister skiljer sig markant från Chevellen, även navkapslarna som påminner en del om Pontiac Tempest-kapslar från året innan, men är unika för Beaumonten. Denna bil är en av de fåtal svensksålda dylika 1964:or.
1966 så delades det upp ytterligare, Beaumont blev ett eget märke med serierna Custom och SD, dock byggdes det paralellt vanliga Cheveller i Kanada, också med lite annorlunda modellutbud än i USA, till exempel så var cabrioleterna i USA enbart av Malibu-modellen, medans i Kanada såldes cabben i serien snäppet under, Chevelle 300. Acadians fortsatte tillverkas på Nova-bas.
Beumont byggdes fram till 1969 som en Chevelle med lite Pontiac-influerade detaljer, Chevrolets motorutbud stod på listorna givetvis från 235" sexan till den vassa 396" som i Kanada hette Astro-flash respektive Astro-jet.
Den Nova-baserade Acadian hängde med fram till 1971, de sista åren enbart som coupéer. Dessa sista byggdes dock inte ens i Kanada, utan sattes samman hos Chevrolet i New Jersey, men gjordes enbart för Kanada-marknaden.
Svensk reklam för Acadian anno 1963, sloganen "konstruerad för ett klimat likt vårt" borde egentligen gett modellen större framgång här än vad den fick.
En regnig fredag på piren (-kappbloggning: maj-07)
Nu visade det sig att iallafll ett 30-tal förare kom ner och var lika optimistiks som vi, och detta hjälpte nog till något, för regnet avtog och det gick att börja köra, lite blött på banan, men vi kör på vanliga gatdäck på dom här eventen så det funkar trots lite väta.
Nicos fräna Rouch-Mustang vågade sig ner, och här mot en Mitsubishi 300GT båda snabba vagnar, nedan eb vy över ett gråregnigt Hamninlopp och en trevlig Camaro på startlinjen.
enda fnurranpå kvällen hade inte med regnet att göra. Vi har ju krav på att ha med eldsläckare och dylikt som skall finnas tillgängligt vid starten , och detta följer vi givetvis. Men där gjorde dom ingen nytta då en bil började brinna vid besiktningen på abndra sidan piren! När man garderat sig mot allt så händer det alltid något som inte förstår innebörden av ordet "allt"
Det var Kevins Mitsubishi Evo som fattade eld, men det släcktes snabbt. Om inte annat så har killen ett par såna här till.. För övrigt kvällens snabbaste bil, fyrhjulsdrivet trivs på blött underlag.
En container med hårdvaluta (-kappbloggning: maj-07)
Inte bara amerikanskt hittar hit från Amerika, av någon anledning har nån importeat en SAAB till Sverige från pennsylvania, dessa Sonetter gick mestadels på export som nya, man vek däreot årsmodellerna 1972 och 1974 för vår egna marknad. Även en fin jaguar Etype med New York-skyltarna kvar stod nyanländ nere på nordtrafik.
Ford Galaxies av 1964 års modell är populära, denna var dock något utöver det vanliga, en ovanlig 2-dörrars sedan istället för det flottare hardtop-utförandet, byggd som en replika av de fantastiska Thunderbolt-Fordarna som var rena racerbilar. Korrekta attribut med glasfiberhuv, plastdetlajer, aluminium-kofångare och den brutala 427SOHC-motorn som dessa racervagnar kunde beställas med från fabrik.
Förmannen Micke log slugt och sa åt mig att "Du, ta du och öppna den där containern därborta, så ska du få se på nåt."
Jag brukar inte häpna över så mycket numera, men det här fick mig ur fattningen en liten aning iallafall, och räkneverket började snurra i huvudet när jag konstaterade vad det handlade om. Överst i lådan en gul Dodge Challenger R/T med 426" Hemi, innanför den gömde sig en Chevrolet Camaro Z/28 från 1967, den första serien och den sällsyntaste av Z/28-modellen, bara runt 600 byggda. vidare stod där en COPO-byggd Chevelle '69:a i SS utförande med 427" motor. Räkneverket stannade och kom fram till att det var rätt många miljoner som trängdes i containern. Alla bilar i superskick, inget knussel, köpta rakt av på ett bräde och skeppade hit, oj...
En våt måndag på Nääs (-kappbloggning: maj-07)
Måndagkväll blev det en avstickare upp till Nääs i regnvädret, och en liten skara folk och bilar hade iallafall vågat sig dit.
En ny bil dök upp för i år, Cadillac Eldorado Seville från 1958. Cadillc skiljde på cabriolet och coupé-modellerna i Eldorado-serien med tillnamnen Seville respektive Biarritz. Det är idag väldigt ovanligt att se en Seville coupe, då dessa oftast har fått stryka med som reservdelsbilar åt de mer åtråvärda öppna Biarritz-modellerna
En solig söndag på Tjolöholm (-kappbloggning: maj-07)
Söndag i maj och dags för den fina tillställningen Tjolöholm Classic show, som hålls i slottsträdgården med omnejd söder om Kungsbacka. Brukar alltid ta mig dit ner, då det är välorganiserat och bjuds på mycket fint och udda i fordonsväg. Detta år var jag dock inbjuden som utställare. Mycket fördelar med det, frånsett att vi skulle vara på plats vid sjutiden på morgonen.
Tjolöholm detta år hade ungefär 1300 föranmälda fordon! större än nånsin innan, och de flesta dök upp också, så detta var verkligen en rekorddag, marknadsytorna var ännu större, uppvisningar med flyg, tractorpulling, folkracing, motorcykelstunts, shower och uppträdanden på scen med storbildsskärm, fly-in för flygburna besökare och mycket mer därtill. Men organistaionen rodde iland det med den äran.
Första gången jag var på Tjolöholm vart på premiären 1997, då fanns det 150-200 bilar, ett par korvstånd och en blåsorkester...
Kaotisk morgon, klcokan är runt sju och alla försöker komma på plats, mittemot "vår" ruta så anländer De Tomaso-klubben, med ett helt lämmeltåg De Tomaso Pantera. 
Några av oss på plats, Jan Deijenbergs enorma De Soto Suburban från 1948 har just parkerat brevid min Gran Fury, till höger Svein Jargvolls fantastiska New Yorker från 1967. senare kom även Lasse och Pia med sin Windsor från 1956, så vi vart fyra Chryslerbilar från fyra decennier. tråkigt bara att vi var så få, till och med Studebakerklubben hade ju fler bilar än oss... 
En Bugatti letar sig fram mellan raderna av bilar, inte ofta man får se en sån ute på grönbete: Detta är en type 35A från 1925, den mest framgångsrika vagnen i racinghistorien, Bugatti var överlägsen allt på sin tid, tack vare Ettore Bugattis genialitet och företagaranda. Mycket mer legendariskt än så här blir det inte. Noteras bör även att Ettore Bugatti var först med gjutna lättmetallhjul som syns på denna här, för nästan 80 år sen. 
Engelska egendomligheter , bilen till vänster är en Austin Allegro... eller inte, när den brittiska bilindustrin började bli sjösjuk så slog man samman flertalet märken och lanserade samma modell med olika attribut, Badge engineering. Ett tag fungerade det, men när grundmodellerna blev billigare och enklare blev det svårt för de exklusivare märkena att ha kvar nåt existensberättigande, att hänga på en grotesk kromad jättesnok på den lilla Austin Allegro och kalla den för Vanden Plas attraherade inte många kunder. Denna från 1980 torde vara en av de sista som bar det anrika Vanden Plas-märket.
Till höger en Lea Francis, Lea Francis modeller är kanske inte lika egendomliga som märkets historik. Det har kommit och gått de senaste 100 åren i bilhistorien. Ett tag kända för fint byggda varvvilliga motorer, med dubbla underliggande kamaxlar... och lite övrigt underliga konstruktioner. denna Lea Francis sedanen är från alldeles efter kriget, då märket återuppstod för tredje eller fjärde gången i ordningen, för att försvinna i början på femtiotalet. För att återuppstå med en sportvagn runt 1960,och sen försvinna igen. Och återuppstod igen med en märklig neo-klassisk coupe i slutet av sjuttiotalet. Och nu är det tydligen en Lea Francis på gång igen!
Folkligt franskt från förr, en Renault R10 Major med svansmotor var aldrig särskilt vanlig här, det var däremot Renault R4, här i en otroligt gul färg. båda modellerna tillverkade i otroligt stora volymer, R4:an ända in på 90-talet, idag nästan helt utrotade. Renault R4 byggdes från 1960 till 1993 utan större förändringar.
Ingen classic car show är komplett utan Morgan, på Tjolöholm står dom i drivor.
Också det en långkörare, +4 modellen presenterades redan 1950, några år senare ändrades grill och skärmar till det utseende den har än idag. byggs för han med kaross på trästomme, precis som den alltid gjort. När Morgan +4 modellen kom fanns det dussintals sportvagnstillverkare som byggde på samma förfarande, med mekanik från standardbilar. Alla andra är borta,60 år senare är Morgan fortfarande kvar, en märklig och kul anakronism. 
Femtiotalets mest exklusiva bil, Cadillac Eldorado Brougham, byggdes 1957-58 i en liten serie på 704 bilar. Den har nästan ingenting gemensamt med övriga Cadillac från dessa två år. med sin häftiga prislapp på $13074 var den nästan dubbelt så dyr som den annars exklusivaste Cadillacen, Eldorado, och mer än tre gånger så dyr som den reguljärna series 62 sedanen. Eller motsvarande åtta Chevrolet one-fifty 2-dörrars sedaner...
I denna ingick allt, dörrar, huv, bagagelucka samt tanklock styrdes med vaccum, den hade avbländarsensorer för helljus och backspeglar, tre klimatanläggningar med kylfack för drycker, telefon och minikontor i baksätets nerfällbara armstöd, elstyrda säten fram och bak med minnesfunktion, självsökande transistorradio, nivåreglerad luftfjädring, och mycket mer därtill. Kort sagt man lastade in all tillgänglig state of the art-teknologi som fanns 1957 i en och samma bil. 
En samtida konkurrent, Rolls Royce Silver Cloud
Men tjolöholm är inte bara pampiga lyxbilar, bredden är stor, och i spektrat ingår många modeller som för inte så länge sen var rätt vanliga, men som bara försvunnit. Nedan två storsäljare från sjuttiotalet i småbilsklassen, Fiat 127 och Toyota Corolla. Det är riktigt kul att få se dom här bilarna som mot alla odds överlevt och bevarats i ett kanonskick,
Citroen-klubben var givetivs representerade med många fina bilar av olika modeller och bjöd som vanligt på spex också. I år var temat safari. Här står safari-ledaren Hjalmar i tropikmundering vid en safari-hottad 2CV. Till höger en 2CV som hamnat i lite svårigheter under safarin.. Alltid en stor portion humor hos Citroen-klubben. 
Mer fina Citroener, en B11 och givetvis ett par DS också till höger. den svarta en Pallas från 1967, sista året med runda lampor i fronten och den röda är en D Special från 1973.
Nästan lika intressant på Tjolöholm är besöksparkeringen, många tar sina finbilar dit för att kolla på finbilar. Här är ett axplock av vad man kan se ute på parkeringen 
t
Hudson och Bentley överst, sen En kul Ford hot-rod parkerad brevid en original dito., Någon hade till och med kört dit i en enorm Studebaker tourer från 1922.
Mer stort och smått från parkeringen , Reliant Scimitar GTS som är en ovanlig syn, under den en ännu ovanligare Apline A310, franska muskler. I högerkolumnen den breda Pontiac Bonneville från 1959 och Ännu en Cadillac 56:a. Detta är en Eldorado, som skiljer sig markant på akterpartiet gentemot dom vanliga modellerna. 
Tillbaks in till den riktiga utställningen. Denna fina Mercury från 1941 ligger det ett enorm arbete bakom. Jag såg den , eller resterna av den när den kom hit. en hög förvridna plåtfragment på en släpkärra... Bilen är importerad från Uruguay, och krävde många resor till marknader i USA för att jaga delar till denna sällsynta modell, men tio års slit resulterade i denna fantastiska vagn. Sägs vara enda '41 Mercury cabben utanför USA. Känns bilen bekan så kan det bero på att en identisk bil var med i Lasse Hallströms film Ciderhusreglerna. 
Modernare klassiker, De Lorean DMC, John Z DeLoreans egna sportbilsprojekt efter han slutade sin guldkantade karriär hos General Motors. Dock blev inte detta projektet särskilt guldkantat. Det mesta gick fel, grunddesignen resulterade i en trång och klumpig bil, motorvalet från Volvo borgade inte heller för den sportighet som det utlovades. Monterades på Nordirland av arbetslösa gruvarbetare, och ett försök att rädda finanserna med kokainsmuggling från sydamerika gav inte projektet några ytterliga pluspoäng. John Z förnekade sig inte, allt han tog sig till gav alltid upphov till publicitet... 
En av de vackraste vagnarna som jag vet om. En fantastisk Lancia Astura cabriolet från 1938 med specialkaross från Pininfarina, ursprungligen beställd av den svenka ambassadören i Rom, som tog hem den till Sverige vid krigsutbrottet. Bilen kom att bevaras och har renoverats varsamt under årens lopp. Rullar numera i Göteborgs-trakten. 
Mer italienskt och sällsynt, Iso Rivolta coupe från 1965, dessa byggdes i några hundra ex mellan 1962 och 1968. Till högern en De Tomaso Longchamp, en av de mer okända modellerna från lilla de Tomaso, men denna Gran Turismo coupe byggdes faktiskt i hela 16 år mellan 1973 och 1989, dock gjordes det bara 395 exemplar på alla dessa år.
En annan remarkabel syn, inte mindre än fem stycken JC Indigos på samma ställe. Detta är mer än 10 procent av alla JC:s som byggdes då produktionen lades ner med mindre än 40 byggda. Synd på en spännade bil och framförallt helsvenskt sportvagnsprojekt som oförtjänt somnade av. 
Mycket amerikanskt på plats också givetvis, som denna maffiga Oldsmoible 98 från 1958, inte undra på att denna modell kallas "krom-olds" 
Detta var bara en liten del av vad som representerades på Tjolholm, vidare så hade Mustangklubben sin vanliga hörna med närmare 40 bilar med tyngdpunkten på 60-talsmodellerna. mer överraskande var att Aston Martin kom med ungefär ett dussin bilar, mot annars två-tre stycken, samma gäller De Tomaso klubbens bilar.
Mercedes brukar ta upp mycket plats, och så även i är, vidare så visas det även upp en hel del intressanta motorcyklar,vespor, mopeder och speedway-hojar från förr bland tvåhjulingarna. Det var en lång dag på Tjolöholm denna gång, och ett långt inlägg blev det med, men detta är bara ett litet axplock av vad denna fantastiska utställning hade att erbjuda!
En solig lördag i Kungälv (-kappbloggning: maj-07)
Och antagligen så slogs det rekord i bilar, i år igen, det verkar inte som om nån cruising eller bilträff blir mindre. fenomenet har varit stort och växande innan och fullständigt explosionartat de senaste åren.
Svart cadillac 1956:a rullar in på området och till höger en väldigt låg Buick brevid, ja just det fler Cadillac 56:or.
Tva mäktiga Imperials, Imperial var flaggskeppet i Chrysler-koncernen, och vände sig till dom som tyckte Cadillacs var för små, slätstrukna och snikiga...gentemot Cadillac och Lincoln byggdes dessa i relativt små serier, absolut mest sällsynt var ett limousineutförande som färdigställdes av italienska Ghia. bara en handfull sådana byggdes exklusivt varje år.
Två Cadillacs från 1958, sveriges vanligaste Cadillac, här som coupe och hardtop sedan
Ännu mer Cadillacs, en 67:a cabbe , också en ofta sedd modell här, och bakom står, ja just det, ännu fler Cadillac 56:or Till höger, Edsel, här i ovanligt "twon Victoria" utförande dvs Fords benämning på en fyrdörrars hardtop, folk må kalla Edsel världes mest utskällda och mobbade bil för vad som helst ,men jag gillar dom faktiskt.
Heavy Metal! mellan 1961 till 1968 bestod Lincolns sortiment av en enda modell, Continental. Den fanns bara som sedan eller fyrdörrars cabriolet, en modell som Lincoln var helt ensam om att erbjuda. Exklusiv, välbyggd och framförallt tung. dessa Continentals byggdes på en självbärande kaross, och vägde uppemot 2,7 ton!
Själva Cruisingen då? nja, det får någon annan förtälja då jag detta år hoppade över själva rundan.
Jag hade bråttom hem för att hinna göra rent bilen noggrannt invändigt och utvändigt, för dagen efter så var det dags att åka iväg och ställa ut den på Tjolöholm Classic show. Dessa sommarhelger är hektiska.
Spitting image!
Och om man inte är så insatt i brittisk politik från 80-talet så finns det faktiskt en lathund till det här underbara klippet här.
http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A3700234
Premiär på Vårgårda, regnperioden startar (-kappbloggning: maj-07)
Det var gott om folk som drog sig ut dit, trorts att mörka regnmoln tornade upp sig över stället, det är ju tidigt på säsongen och de flesta var ivriga att få köra så mycket som möjligt innan himlen öppnar sig.
Rickards Camaro får nya puckar, och till höger väntar Scooter-Jocke otåligt på start med sin vassa Super Seven.
Oplar är populära, Stefans svarta Ascona är en av de snabbaste på de här eventen och visar att det är inte alltid de dyraste grejorna som går snabbast, sånt är riktigt kul att se. Till höger en nyare Opel Corsa som värmer upp sig lite grann.
Men sen kommer det oundvikliga regnet, en genomdränkt men enveten starter står stoiskt kvar och blickar ut över den blöta banan medans paraplyerna poppar upp i bakgrunden, slutkört för ikväll.
lucköppning på Nordtrafik (-kappbloggning: maj-07)
Ur den första rullade det ut en otroligt snygg Chevrolet Bel Air cabriolet från 1957, märkligt utrustad, all extra kaross-utsmyckning som gick att få till dom satt på bilen inklusive continental kit, fabriksoption, men däremot helt i avsaknad av servo, elhissar, ac eller radio, märklig men vacker vagn.
Mer lucköppning, denna Buick har sett bättre dagar, bättre upp blir det att den nye lycklige (?) ägaren hade tänkt sig ha den besiktigad och körklar inom 14 dagar, optimismen är det inget fel på. Och en container till med en 1960 års cadillac Eldorado Biarritz överst, och min vän Sörens 1965 Pontiac Catalina cabbe, hans tredje Pontiac 65:a på gården.
Besiktningsdags igen (-kappbloggning: maj-07)
Mycket egendomligheter har man vart med om hos svensk bilprovning, men denna tog faktiskt priset.
En fuktig tisdag i Borås (-kappbloggning: maj-07)
Tisdagkvällar är det vanligt träff och gemyt med fordon på stora torget mitt i Borås, välarrangerat av Sjuhärads motorveteraner. Mendan Nääs drar till sig en majoritet amerikanska bilar så är förhållandet det omvända i Borås, mest europeiska folkbilar från förr, vilket också är trevligt och charmigt.
Inrullandes på blöta gatstenar, Volvo 1800ES, den kitchiga sportkombin, och en tidigare 1800S, som nämnts i tidigare inlägg så hette dessa faktiskt inte P1800. 
Och lite tungviktare på plats med, Reo Speedwagon från 1947, häftigt namn på en lasttbil, som senare även kom att ge namn åt en popgrupp http://en.wikipedia.org/wiki/Reo_Speedwagon.
Och en Volvo-buss från 1954 till höger.
En del amerikanskt dök ju givetvis upp, och skall man välja dagens bil så får det allt bli den här, Chevrolet Corvair av den första årsmodellen 1960. 
En märklig modell lanserad i den då nya compact-klassen, oortodox med luftkyld svansmotor, en boxersexa på 80 moderata hästkrafter, självbäranade kaross med hög markerad midja, som lite elakt brukar kallas tvålkoppsdesign. Dock kom denna design att följas under sextiotalet av flertalet europeiska tillverkare såsom Fiat, NSU, Opel och BMW. Just denna Corvair är en orörd originalbil i 700-serien, svensksåld och faktiskt tillverkad av GM:s sammansättningsfabrik i Danmark.
Premiäråret 1960 byggdes ungefär en kvarts miljon Corvairer, hela 139000 som denna fyrdörrarsbil ovan, men stabilitetsproblem skapade kritik. .
Även en uppmärksammad och segsliten rättsprocess pådriven av juristen Ralph Nader som till och med skrev en bok för att smutskasta Corvairen gjorde att den dalade i popularitet. En nykonstruerad bakvagn som fick bukt med problemen hjälpte föga. Trots vikade siffror så hölls Corvairen kvar i sortimentet ända tills 1970.
premiär på Nääs i kaos (-kappbloggning: maj-07)
Men en del vackra bilar dök upp bland bråtet iallafall.
Chevrolet 1956 till vänster och 1955 till höger, ständigt populära och byggdes i ofantliga volymer.
Betydligt ovanligare Chevrolet är då Görans fina 1967 Camaro Pace car convertible, bara runt 200 stycken sådana här byggdes i "Pace car" utförande. Samt en liten prydlig Ford Cortina, också en ovanlig modell, dessa 1800E Cortinas i tvådörrarsutförande byggdes enbart för export, är alltså helt okänd i hemlandet England. Ännu mer remarkabelt med denna bil att mannen som köpte den ny 1969 äger och kör bilen fortfarande.
en tripp mot Kalmar med vattenreserv (-kappbloggning: maj-07)
Nu hade den stilla droppande vattenpumpen övergått till att cirkulera större delen av kylvattnet utvändigt runt motorn. Den hade slutat droppa, det fullkomligt forsade ur pumpen. Så förberedelse för en 90-mila tur bestod i en termos kaffe och alla tomdunkar jag kunde rafsa tag i.
Vätskekontroll i Gislaved, småländska landsvägar kan vara lååååånga med en inkontinent buss som måste fyllas var femte mil eller så.
Middag intas med fördel även denna gång på cafe Nostalgia i Nybro, innan färden går de sista milen mot Kalmar och Franska vägen där.
Kalmar är ett trevligt ställe att komma till, mycket åskådare och mycket bilar redan på plats när vår kokande röda van rullar in och vi börjar rigga upp prylarna. Vi hade kört veckan innan på hemmaplan och våra nya boxar och allt funkade perfekt då, nu strejkade det... panik.
Vår starter Linda fick ställa sig och flaggstarta bilarna "old-fashioned way" medan jag med hjälp av en reporter från Sydöstran fick löda ihop den strulande kontakten, lite bonnmeck men till slut fick vi igång grejorna och kunde köra på allvar.
En helt fantastisk kväll, med över 70 startande ekipage, och ett trevligt repotage i tidningen om tillställningen blev det denna gången också.
http://www.ostran.se/ettan/naera_3000_kom_till_fartfest_paa_franska_vaegen
runt 3000 åskådare, och strålande försommarväder, full rulle fram till tiotiden på kvällen gör en sån här långkörning faktiskt värt resan, trots att hemkomst blir runt fyra-halvfemtiden på morgonkvisten.
Blandningen på bilar är som vanligt stor, här en trevlig Chevelle som gör sig redo.
Burnout-bilder är alltid trevliga och hör sommaren till, burnades gjordes det rejält i Kalmar denna kväll, härligt att se.
Liten rask opel Ascona på väg mot start, samt en stor rask Chevrolet Impala från 1967, ingen vanlig syn den årsmodellen. kul.
De Förgätna del 15 - Shelby GT350 Hertz
Första året byggdes runt 560 Shelby GT350 på Mustangen, och ett 40-tal av dessa var rena racing-vagnar, resterande var menade som gatbilar. Den fanns bara att få i vitt, USA:s tävlingsfärg i internationella sammanhang.
Shelby-förädlingen bestod mestadels i chassi och väghållningsmodifiering, och att Mustangens standard-V8 på 289" trimmades upp till 306 hästar.
En Shelby-Mustang kostade styvt $4400, nästan dubbelt så mycket som basmodellen, så Inför 1966 stod man fortfarande med runt 200 osålda bilar som så småningom kom att säljas som 66 års modell. Detta år gjorde man också en deal med hyrbilsfirman Hertz. Tanken var att upplåta en del GT350:s och även Cobras för uthyrning, rent-a-racer altså.
Shelbys marknadsmanager Peyton Kramer föreslog inledningsvis att erbjuda 50 GT350 bilar till Hertz, men kom därifrån med en order på 1000 stycken!
De allra flesta lackades svarta med guldstripes över huv. tak ock baklucka i Hertz färger, men en serie på femtio i varje blev, röda, gröna, vita samt som denna i Sapphire blue också.
Specifikationen på dessa hyrbilar var ingen skillnad mot standard GT350, och detta gjorde att den fick mycket kritik från kunderna, bilen var helt enkelt ett as att köra. Bullrig, svårstyrd, den saknade servon, och var stenhård i fjädring, det var ju ändå en racerbil.
Men sedermera kom man att montera större huvudbromscylinder, samt att de sista levererades med automatlåda istället för den fyrväxlade manuella. detta på grund av att man fick tillbaks massvis med bilar med totalt sönderkörda lådor och kopplingsras.
Så idén med att vem som helst kunde hyra en racer föll inte så väl ut, Shelbyn var inte gjord för att köras av vem som helst. Men 1001 Shelby GT350Hertz byggdes det iallfall, nästan hälften av Shelbys produktion 1966.
2006 återuppstod Hertz-Shelbyn, i Fords regi med rättigheterna till namnet Shelby så gjordes det en serie GT-H exklusivt för Hertz, återigen svarta med guldstripes över karossen. För 300 dollar om dan kan man återigen "rent-a-racer" hos Hertz. 500 stycken sådana har byggts samt en serie cabrioleter.
Bermuda (-kappbloggning: maj-07)
Lite ovanliga fiskar fastnar ibland i nätet när det trålas efter bilar i USA, som den här Edsel Bermuda wagon
Risig, men räddningsbar, väl värd att rädda också då det bara byggdes 892 stycken sådana här av Edsels lyxigaste stationsvagn 1958.
Edsel lanserades just 1958 med pompa och ståt som ett komplement melan Ford pch Mercury-modellerna. Det skulle vara en revolutionerande bil, det mest fantastiska som bilvärlden skådat. Man sparade alltså inte på krutet vid presentationen.
Men köparna tyckte annorlunda, de planerade 250000 bilarna för 1958 blev bara 63000. 1959 bantades modellprogrammet från fyra serier till två, försäljningen sjönk som en gråsten ner till 44000 vagnar. 1960 blev Edsel inte mycket mer än en maskerad Ford Galaxie och bara 2846 bilar såldes det sista året, med jätteförluster. Industrihistoriens största fiasko var ett faktum.
Så här flott var Bermuda i ursprungligt skick.
En titt hos TBGIT (-kappbloggning: maj-07)
Här ser man hur ett Pro-mod-chassie är uppbyggt, rör, rör, rör och mera rör.
Patrik och Top-Fuel Tore monterar batteri, Bostic , tja, leker med några klossar...
Mannen, myten, maskinen, Anders "Bostic" Envall med sin otroligt snabba Impala SS. ny rekordkörning på strippen med husvagn bakom stod på schemat säsongen 2007. Ja, husvagn, klart en riktigt gatbil har dragkrok!
De Förgätna del 14 - Mercury Marauder X-100
Då känns det lite märkligt att Ford ett par år senare tog upp samma concept hos Mercury. 1969 presenterades Marauder X-100.
Det var en Marauder coupe som försågs med fenderskirts och ett par falska luftutsläpp på bakskärmarna, samt kom med en egensinnig tvåtonslack, bakpartiet var mattsvart över bakluckan och bakstammen.
med $4074 så kostade den 700 mer än Marauder standard coupe, och var bland de absolut dyraste Mercurys vid tiden. För detta fick man en lyxutrustad bil med speciell läder/vinyl-inredning, extra lyxutrustning och en oerhört potent motor. X-100 kom exklusivt med 429 N-code motorn på 360 hästkrafter. trestegsautomat var enda alternativ.
Detta räckte för att skjuta iväg tvåtonnaren 0.-100 på runt 7,5 sekunder, och kvartsmilen avverkades på runt 15 sekunder, en rätt imponerande siffra för en lyxkryssare av denna kaliber.
5635 bilar såldes första året 1969, åter efter återfanns X-100 i sortimentet i det närmaste oförändrad, priset justerades ner med runt $200, men det hjälpte inte så mycket, försäljningen sjönk till 2646 bilar innan modellen försvann under 1970.
Samtidigt, norr om gränsen i Kanada så byggdes Ford/Mercurys under namnet Meteor, och man erbjöd ett snarlikt koncept till dessa också.
1969 och 1970 fanns den stora Meteor Montcalm att få i S-33 utförande med dels samma 429 N-code motor som i Marauder X-100 men även en 429" med tvåportsförgasre på 325 hästkrafter och standard 390" maskinen fanns på listan. I Kanada fanns även S-33 att få som cabriolet.
Om Marauder X-100 är sällsynta som isbjörnar i Sahara så är chansen att se en Montcalm S-33 ännu mindre.
Kanadas inhemska marknad är mycket mindre än USA:s och produktionsvolymerna därefter.
Mer av fantastiska Mariska
Send me a postcard från 1968.
never marry a railroad man .
Hank W
Hank Williams lade ensam en rätt stor grundsten i musikhistorien. Det var från hans speciella Hillbilly och Honytonk musik som mycket av rockabilly och rock n'roll kom att hämta sina influenser ifrån när den musikvågen startade en musikalisk tsunami runt 1954.
Hank Williams själv kom aldrig att få se vad som skapades i svallvågorna av hans karriär. Han avled redan första januari 1953 i baksätet på en Cadillac, märkt av ett mångårigt missbruk av alkohol och droginjicering. Han blev 29 år.
Om MTV hade funnits 1949 skulle en Hank Williams video antagligen sett ut nånting såhär.
Dagens middagstips.
Besiktningsdags (-kappbloggning: maj-07)
Kommer dit tio minuter före öppningsdags och ser kön ringla ut på vägen! Går upp till stationen hämtar mitt kvitto "Din plats är nummer 79 i kön, ha en bra dag!"
Oerhört populärt initiativ, stor variation på bilar och när den annars så olidliga väntan i besiktningskön ser ut så här så gör det inget att det tar tre timmar innan man kommer in.
En liten pigg Bertone Fiat X1/9 från 1984 köar upp bakom en Cadillac från 1960, vidare i kön syns Rover 3500, Ford Mustang och en Oldsmobile Cutlass.
Göteborgs-posten var där och gjorde repotage om oss också:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=343997
Peter Sundfeldt passade på att ta med en liten kul Heinkel till bilprovningen denna dag, till höger en fin Jensen Interceptor väntar tålmodigt i kön. Interceptorn var en britt-amerikansk hybrid, engelsk gentlemanna-sport med V8 från Chrysler.
Långa köer, vid dagens slut hade dom räknat in runt 150 fordon som besiktigats, fenomenalt jobbat och ses igen nästa... näe, vänta nu min bil behöver ju inte komma tillbaks igen förrän om två år ju.
Ovan en Camaro från 1971, och en Buick Skylark cabbe i köerna.
En läckert gul Corvette kom med nedfälld cabbe, och till höger en ovanlig udda liten engelsk Marcos.
Chrysler från 1961 är en riktigt populär årgång, här en New Yoker sedan, en av fyra såna som dök upp denna lördag för inspektion, till höger en fin Aston Martin DBS som just gått igenom.
Hur klarade sig min då? jo, blankt papper, fanns ingen anmärkning, dom ser många fina bilar en sån här dag men berömde ändå min vagn för att vara oerhört ren och fin undertill, samt att dom förvånades över avgassystemet. Det är första gången dom sett en bil med 30 år bakom sig som fortfarande har originalsystemet från fabrik kvar.
Ny bil i bygden (-kappbloggning: maj-07)
1966 byggdes bara 6383 stycken 2+2 Pontiacs, denna vita cabben har fyrväxlad låda (2308 byggdes med det) och 421" motorn i Tri-Power utförande. En mycket ovanlig bil i mycket gott skick. Det hara bara kommit hit en handfull 2+2:or och med denna räknas nummer fem eller sex. Grattis till fyndet Gisela!
En söndagkväll på Dingo (-kappbloggning: april-07)
Dancin' Dingo startades av ett gäng halvtokiga australiensare i förskingringen en gång i tiden och blev snabbt etablerat i stan som ett mysigt trivsamt och opretentiöst vattenhål. 15 år senare har inte mycket förändrats där inne alls. Jo en del halvtokiga aussies har bytts ut mot andra halvtokiga aussies, men annars så. CHEERS MATES!
Vraket (-kappbloggning: april-07)
Värst från Nordtrafik hittills... Det finns ingen hejd på optimismen i det här landet...
The Oklahoman recond (-kappbloggning: april-07)
Den hade stått på vinterförvaring i ett garage som lämnade mycket övrigt att önska. En fuktdrypande betonggrotta där onämnbara gröna kletiga saker klättrade längs väggarna, golvet fullt med smutsiga mögliga pölar och delar av innertaket som föll ner över bilen titt som tätt. Bilen hade nog mått bättre av att stå ute...
det var obeskrivligt äckligt i det garaget, men man slapp möss och smådjur, för till och med mössen skydde det vidriga råkalla garaget.
Vi tog en hel dag på oss att skrubba rent bilen invändigt och utvändigt, vilket är ett rätt roligt arbete. Dock även av viss nöd då The Oklahoman skulle avyttras, och sälja en bil med grönmögeltonad inredning är inte så roligt.
Ibland känns min uppfart en liten aning för trång men det är smällar man får ta. Caddyn blev fantastiskt grann med hjälp av mina hemliga vaxer och tjuvknep.
Racepremiär på Piren (-kappbloggning: april-07)
Det fina aprilvädret höll i sig och i slute av månaden kunde vi äntligen köra säsongens första Blackrace på Bananpiren. 
Dyker alltid upp lite nya roliga bilar till säsongen , en knallröd Mustang Rouch GT med lustgas till exempel.
En trevlig vårkväll med ett femtiotal startande ekipage, helt okej start på säsongen, nu följer felera hektiska med roliga helger framöver både på hemmaplan och runtom i landet. Vi är väldigt priviligierade i Göteborg med att få till en körsträcka för racing i princip mitt istan, 150 meter från operahuset!
Patrik Jacobsson från www.racebilder.nu var med nere på piren och tog massa fina kort, här tillsammans med Kenneth Feldthusen som annars är van att köra betydligt snabbare än vad som presteras på våra race. 
Välja och vraka... (-kappbloggning: april-07)
Två containrar fulla med bara Chevrolet 63:or, samtliga i ett bedrövligt skick, av sex bilar saknade fyra motorer, och ett par hade inte ens hjul. På bilen längst ner till vänster fanns absolut ingenting som gick att använda, på den. dom andra ver inte mycket bättre.Det hade faktiskt itne ens gått att bygga ihop en bil av alla dessa sex, helt otroligt.
Baby blue (-kappbloggning: april-07)
Elmia 2007 (-kappbloggning: april-07)
Tonys Tempest Safari wagon, är riktigt ovanlig, nedan dags för avfärd, påskfjädrar och groggmugg XXXL då är man redo för Elmia.
Först avfärd mot Bollebygd som fungerar som uppsamlingsplats, innan karavanen drar vidare österut. Det tar ltie tid att komma till jönköping med såpass många ekipage, skall en stanna så stannar alla, och många stopp blir det.
Custom Motor show och Bilsport performance show bjöd som vanligt på allt denna helg, samt trängsel, mässan är omåttligt populär. att Lasse Theander och gänget en gång i tiden hade en vision som blev startskottet till Elmia tackar vi för, men jag tror att de själva inte visste hur ofantligt stor tillställningen skulle bli med årens lopp, och även locka till sig stora namn från USA att ställa ut sina bilar i lilla Sverige.
Det finns en Shelby-agentur i Europa, närmare bestämt i Norge, en monter var tillägnad Shelby och dess legendariska vagnar, inga replicor bara the real thing.
Chrysler hade med två läckra 1970 Challengers som dragplåster i sin monter en cabriolet och denna ytterst ovanliga och läckra T/A 340, vem tittar på resten av de Chrysler-modellerna när dom står där...
Göteborgarna höll fanan högt i dragrace-delen Micke Nord och deras brutala Outlaw-Nova samt Raggis vinnande Mustang, båda kör i Pro-Mod serien
Detta år var det 75-års jubileum för Fords evigt populära modell 1932, urtypen för Hot rods genom alla tider, och Custom Motor show hade samlat ihop ett stort gäng Ford '32 roddar för att fira detta.
Den lila längst ner till höger är byggd på den ytterst ovanliga B-400 karossen, sällsyntaste 32:an , men inget ämne går säkert när hotrod folket får härja fritt.
Och mest fantastiskt var att Roy Brizio från USA kom över och visade upp sina trendsättande byggen. Dessa två roddar minns man från åttiotalets motortidnibgar då dom satte standarden för Hot rods. Att dom är tidlöst väldesignade bevisas av byggena känns lika frascha idag som för 20 år sen.
Och mer ovanligt, Ford 32:or i originalutförande, det är inte ofta man ser det, för att citera Eugene Fotogen i Wheels att Ford '32 måste vara världens fulaste bil, för alla bygger ju om den.
Åren runt 1950 känneteckandes Studebaker av sin radikala front som kallades "Bullet nose", modellen bara ber om att får bli frän custom, och detta bygge är synnerligen lyckat.
Custom motor show är inte bara custom , utbudet av fina originalbilar från både USA och Europa var stort. här ltie amerikanskt femtiotal i alla sin glans. Till vänster en röd Chevrolet cabbe från 1957. D
Dessa byggdes i nästan 50000 exemplar och är fortfarande en ganska vanlig, men ack så vacker modell. Packards fantastiska Caribbean från 1956 däremot är en av de sällsyntare vagnarna med bara 276 byggda. Ett torsionsfjädrings-baserat nivåregleringssystem och tryckknappsautomat ingick i den luxuösa Packard.
Buicks vräkigaste modell nånsin, 1958 års Limited convertible byggds i 852 exemplar, och en Edsel cabbe från samma år, Fords praktfiasko, absolut ingen tyckte om stackars Edsel då, men många gör det nu.
Ocjh lite europeiskt, en flott Jaguar från tidigt femtiotal och en liten grå slitvarg från frankrike, 2CV Acadiane skåpbil. Spännvidden är stor på Elmia.
Hur grönt kan det bli? Fälgfirman Brossons demo-Porsche ger en vink om det, grodan Kermit känns blek mot det här
Mer finbesök från USA, John D'Agostino är ständigt återkommande gäst med nya fräscha byggen från sin shop i Californien, detta år visade han upp en låg Cadillac från 1959 byggd med landau-tak som rätt och slätt är döpt till Ellvis.
Utomhus shower bjuds det på också, denna gång MC-stunt av min totalt tokigt galna kompis Hampus som showar på Trial-hoj.
Efter mässan så kommer den logistiska utmaningen att försöka samla ihop allt folk till respektive bilar, det kan ta en timme, eller två eller tre... i År tog vi en liten tur på stan med innan det var dags för avfärd hem, sent blev det..
Cadiiac cabbe från 1953, med taket uppe, det är inte riktigt sommar än, och ett gäng i en Mercury från 1963, som kanske egentligen skulle kört cabbe.
Och avslutningsvis en stämningsbild från stan, jag tycker den här Impalan från 1963 ser så helrätt ut parkerad frmför skräddarbutiken, ibland verkar står tiden stå still.
En solig vårdag på Nordtrafik (-kappbloggning: april-07)
det är svårt att hålla sig ifrån att kika förbi på Nordtrafiks kontor i Göteborg, det väller in en oändlig ström importbilar till Sverige och nya objekt lossas och skeppas ut varjedag nere vid Ringön.
Denna soliga vårdag stod det både pärlor och vrak, som just släppts ut ur containrarna och skulle skingras till sina nya ägare runtom i Sverige.
Fords lilla Falcon är inte ofta man ser i importsvängen men denna charmiga och ovanliga Sprint convertible från 1964 hittade hit i April 2006. Sprint var ett sportutförande av falcon som innebar separata stolar och V8, ej att förväxla med Pontiacs Sprint-package. Nästan lika fin var Galaxie cabben också från 1964, full-size Fordar från den här tiden har börjat komma in i stora antal nu. 
Ibland undrar man hur risig en bil kan bli och nere på Nordtrafik får man ibland svaret på det. Men någon entusiast har vetat hur otroligt sällsynt denna bil egentligen är, annars skulle man inte bemödat sig med att skeppa hem vraket.
Det är en Rambler Rebel SST cabbe, bara 823 sådana byggdes, och detta är troligtvis den enda som finns här. AMC har alltid varit lite styvmoderligt behandlad bland entusiaster och importörer, dags för en ändrin gpå det. 
De Förgätna del 13 - Holden Monaro GTS
I slutet av sextiotalet var fräcka sportcoupéer lika stort dragplåster där som i USA, likaså racingframgångar.
Holden är lite grann som Volvo, en präktig och rejäl familjebil med tråkstämpel, men 1968 hakade Holden på trenden med en sportigare vagn med ungdomlig prägel, Monaro GTS coupe.
Prestandamässigt låg dessa vagnar efter sina amerikanska förebilder, två inhemska sexor fanns på programmet 161" och 186" samt den senare i ett "s" utförande., sen fanns det två V8;or som kom från Chevrolet på 307" respektive 327" .den senare på 250 hästkrafter. men det räckte väl till då Monaron egentligen är en förtäckt Opel Rekord.
1969 vann Holdens stort på racingbanan Bathurst, och detta borgade för fina försäljningsframgångar för Monaron. Det var inte nån speciellt hög produktion på dessa, av första serien 68-69 bygddes styvt 8000 bilar av coupéerna, hur många, eller få av dessa som var GTS vet man inte. Exporten begränsades till ungefär Nya Zeeland och Sydafrika.
1969 fanns även en GTS 350S med 350" direkt från Chevrolet att tillgå. med automatlåda så gav den 275 hk och i manuellt utförande 300 hästar jämt, i en bil stor som en Opel Rekord coupe så gav det exceptionella prestanda.
Australiensiska tillverkare har en egensinnig indelning på serierna i sina program, 1968-69 Monaro kallas HK och 1969-70 för HT oftast överlappar serierna varann, och nya modeller kan presenteras med halvtannat års mellanrum för att ytterligare röra till det.
1970 års HT Monaro GTS i 350 utförande, nya stripes var den enda egentliga förändringen. denna serie kallas HT.
I juli 1970 var det dags för serie HG, som nu fanns med egentillverkad 308" V8 på 240 hästkrafter, men GTS350-optionet med Chevroletmotor fanns ännu kvar. Cirka 6100 coupéer totalt byggdes i denna serie.
Under 1971 tillkom HQ-serien , en radikalt förändrad bil, borta var nu alla drag av Opel, HQ var Holdens första helt egna design.
På motorsidan fanns inga nyheter, samma sexor och V8:or men i svallvågorna av den amerikanska nedrustningen i hästkraftskriget så började kunderna svika den potenta 350GTS-modellen i favör för den mindre egentillverkade 308" motorn. 327":an hade redan försvunnit från listorna nåt år tidigare.
1973 lanserade man även GTS350-paketet i fyrdörrars utförande, dessa var de sista som kom att byggas med Chevrolets 350".
Efter HQ kom HJ 1974, nu var största motoralternativet den egna 308" som pressades upp i 240 hästkrafter för att någorlunda kompensera avsaknaden av 350" maskinen. Det fanns ingen anledning för Holden att köpa in 350" från USA då dessa nu var så nerbantade för att möta de hårdare utsläppskraven på hemmamarknaden, krav som ännu på länge inte skulle beröra Australien. Det skulle bli onödigt dyrt och komplicerat att konvertera dom tillbaks till grundutförande.
HJ seriens Monaro GTS, fanns i coupe och sedan-förande , men bara runt 4000 byggdes.
Efter HJ kom HX och HZ som avslutade sviten av GTS-bilar 1979. produktionen sjönk och effekterna likaså, GTS var passé. eller?
2001 presenterades på Sydney-mässan en helt ny Monaro GTS , en fräck sportcoupé som i fornstora dagar.
Motoralternativen var en kompressormatad V6:a på 3,8 liter alternativt återigen den Chevrolet-baserade 350" motorn, och precis som förr,återigen omissigenkännligt Opel-baserad. Trots den masserade coupé-karossen så känns ursprunget från Opel Omega igen. Cirkeln är sluten.
De förgätna del 12 - Valiant Charger
Det var inte bara i USA det blev hett med muskelbilar, I Australien byggdes det många fräcka bilar också, som dock inte är så kända norr om ekvatorn alls.
Chrysler Australian körde egna modeller som kom att skilja sig väsentligt från sina Amerikanska gelikar, 1971 lanserades Valiant VH-serie och nu kom även en sportig fastback på programmet, Charger, som dock inte har några som helst likheter med sin amerikanska namne. 
Liksom i USA fanns den givetvis i R/T utförande och med tillnamnet E-38 och med 280 hästar och rätt utväxling räckte det till för 14,5 sekunder på kvartsmilen, det fanns en E-37 som innefattade väghållningskit och 35 gallons tank, nästan 150 liter! vägarna är långa på den australiensiska kontinenten. men värsting modellen var E-48 hade et sixpack-arrangemang och större motor på 265"
Nedan 1972 års Charger R/T i E-49 utförande från 1972, bara 149 stycken byggdes, med sixpack, headers, specialprepareade stakar, kolvar och vevaxel, tre weber förgasare stod för matningen , detta gav runt 320 hästkrafter i en 1300 kilos bil. 
Vad som gör denännu mer extraordinär är att Chargern inte hade den naturliga V8:an, nej dessa hade alltså en raksexa, på 320 hästar! nedan i E-49 utförande med "six-pack" gentemot standarden som var en fyrportsförgasare, till skillnad från den amerikanska Chrysler-sexan "Slant Six" så stod den här upprätt i motorrummet, och hade en unik hemi-topp.
E-49 är den ultimata Chargern från Down Under, samtida tester visar kvartsmilstider på 14,1 sekunder, dess närmsta konurrent på hemmaplan var Ford XY Falcon GT-HO med Cleveland 351" V8.
1973 introducerades Valiants VJ-serie, sexan i E-48 utförande fanns kvar,dock var R/T eller E-49 alternativen borta. Men nu gick den också att få med 340" V8 men den var faktiskt klenare än sexan. 
en del specialmodeller gjordes också bland annat 500 stycken Charger Sportsman 1974, som fick stora 265" sexan och fyrväxlad låda, samtliga röda och vita. och Charger XL med lite mer lyx, och svarta accenturer.
1975 och 1976 hade även muskelbils glorian falnat i Australien, Chargern fanns kvar i serien som nu hette VK fram till 1976, motoralternativen var 340" och 360" V8
Avslutningsvis byggdes det 1976 200 stycken Chargers av specialmodellen "white Knight" 100 var vita, och 100 röda. 265" sexa och den gick att få med automatlåda vilket varit tillgängligt innan men ytterst ovanligt. 
En del av dom har hittat ut från Australien, ett litet antal såldes i England, och på senare år har en del importerats till nordamerika. det finns en Valiant Charger undangömd nånstans i Sverige, sista spåren jag har efter den slutar i Eskilstunatrakten.
veckans boktips
Kapten Cook, av Alistair MacLean
1972, ISBN: 91-37-05233-3
Alistair MacLean är ju mest känd som författare av spännande och actionfyllda thrillers, men överraskar här med en eminent biografi över en av de största upptäckarna och sjöfararna, kapten James Cook.
Cook var inte bara upptäckare av stora mått, hans ledarskap och revulotionerande tillvägagångsätt ombord gjorde att sjömän som seglat med Cook, trots benhård diciplin och vemödor köade för att få segla under hans befäl igen., Med Cook vid rodret så var det stor chans att man återvände hem levande efter en resa.
Här får man följa Cook och hans manskap från england, det tropiska södehavet upp till sibirien, och ner till antarktis ända till det fatala slutet på Hawaii 1779, välskrivet och mångsidigt om dåtidens sjömansliv, forskning framsteg och upptäckaranda.
progg från down under
BON SCOTT.
Vårpaddor (-kappbloggning: april-07)
En impulsresa till Tibro (-kappbloggning: mars-07)
Vi kom på det kvällen innan att fan, vi drar upp, så vi åkte vid halvtiotiden på kvällen och hämtade hans Pontiac från vinterförvaringen i Lödöse.
Rix bakom ratten i Pontiacen på väg över västgötaslätten, och vår Pip hittade vi bakom ratten på en Cadillac 58:a
Otrolgt många bilar dök upp, i runda slängar nåt tusental, flertalet hade fortfarande ett tunt lager garagedamm kvar, det var visst fler än jag och Rix som impulsåkte dit denna dag.
Buick från 1960, samt en ovanlig 1963 Pontiac Parisienne, en kanada-modell.
Amerikanare är inte bara stora bilar, en liten prydlig Rambler American är en ovalig syn, oxh till höger en liten och sällsynt Dodge dart cabbe.
Långa rader av Cadillacs...
Men vad är detta? jo mer småttigt, Pontiac Tempest var de första åren en "compact" i klass med den egendomliga sysonmodellen Corvair från Chevrolet. 1961 till 1963 var Tempest nästan lika egendomlig då den kom med en speciell fyrcylindrig motor kallad "Indy Four" och växellådan ihopbyggd med bakaxeln. den satt offset på axeln och kraftöverföringen skedde med en böjd (!) transaxel..
Detta är en 63:a och bara c:a 4000 sådana byggdes som stationsväagnar, väldigt få torde ha överlevt. Denna har dock V8 , det avslöjas av de överdimensionerade hjulen, alla V8-Tempest fick 15 tums fälgar.
Ännu sällsyntare med bara 484 byggda var Chryslers formidabla 300C , men dessa har tagits tillvara på i bra mycket högre utsträckning, 300C var enexklusiv prestandavagn, med 392" hemi-motor på 390 hästkrafter och toppfarten garanterades till 240km/h, varje bil testades och justerades individuellt och levererades inte förrän måtten var uppfyllda. tänk på att bilen är en cabriolet som är 5,70 lång och väger 2,3 ton.. och att det var för femtio år sen.
Dodge 880, märklig kortlivad mellanmodell som fick fylla gapet efter de Sotos hädanfärd, till skillnad från övriga Dodge så hade denna Chryslers kaross. Och en ovanlig Mercury park lane från 1960, inte det vackraste dom gjort, men väldigt sällan man ser en ute på rymmen.
muskelbilarna hade inte riktigt vaknat ur dvalan så här tidigt, men ett par yrvakna exemplar hittade dit iallafall, en sällsynt Shelby-cabbe från 1968 samt Pontiacs GTO från 1969
Efter marknaden så åkte vi och väldigt många fler en sväng förbi Millners, bilhandlar med inriktig på USA, hela hallen full med USA-bilar allt i anslutning til ett härligt femtiotalsinspirerat fik och hamburgerbar, komplet med jukebox och allt, rekommenderas.
http://www.millners.nu/index.php
En liten titt i Millners trevliga ochvälfyllda säljhall.
På det hela taget en fantastiskt trevlig dag, och vi som egentligen inte ens skulle åkt dit....
Vårstädning i trädgården (-kappbloggning: mars-07)
I mina trakter så går det lite mer hårdhänt till när man påtar i trädgården som nämnts i tidigare inlägg, mer terraformning än halvdant räfsande, snabbstädning på baksidan, ett par flaskor lacknafta och en tändsticka funkar utmärkt. 
Jaså, var det DÄR den var!
Göteborg Motor show (-kappbloggning: mars-07)
När jag tittade förbi SMS/GBF monter så sög Kenneth tag i mig och tryckte fast en namnbricka på bröstet och tyckte jag skulle stå där och vara trevlig mot alla nyfikna, tack för det...
Kenneth och team Northrace i montern, visar upp sin nylackade kärra
Återigen så får man höra efteråt flera tycka att det var som vanligt bara skräp och skit, men det beror ju på vad man tittar efter , det stod en hel del godis på mässan bland alla nybilar.
Mest optimistiska: , Volvo har stora tankar om sin lilla C30, det drällde C30:s till förbannelse överallt, en bil jag misstänker kommer bli en kort parentes i Volvos historik.
Störst monter Maserati, 120 kvadratmeter för tre bilar? varför?
Mest korkade: SAAB visar att sin sportiga SAAB cabriolet är till för sportiga tag med ett par skidor stickande upp ur baksätet, visst att vi åker till Sälen i februari nedcabbat för att få plats med laggarna.
Von Braun hade en trevlig liten ruta med sina specialiteter Ferrari, Lamborghini, Aston Martin, två ovanliga Wiesmann och den extrema Pagani Zonda nedan,. Supersport för den som tycker Lamborghini är för fattiglappar.
Tillvalslistan var kul läsning, option-avgassystem i Inconel (sånt man bygger värmesköldar till rymdskyttlar av...) för bara 160000 extra! OBS finns ej på Biltema.
Trevliga racervagnar bjöds på också, den otroliga Ferrari FXX, ett vidunder på 790 hästar, av bara 30 byggda åt utvalda kunder så finns en i Sverige, prislappen ny var 2 miljoner EURO!
ett par Porsche, som den sällsynta 904GTS och den legendariska Le Mans-dräparen 962C
Så dessa pärlor gjorde mer än väl värt att besöka mässan denna helg, och som extra bonus så visade Anderstorp upp den March 761 Formel-1 bil som just Ronnie Peterson rattade säsongen 1976 i sitt inhopp i March mellan säsongerna med JPS-Lotus.
En pärla till vrak (-kappbloggning: mars-07)
Men, nån jägare har vetat exakt vad det är för villebråd han jagat, Bytet uppspårat och nedlagt långt upp i Michigan, långt från de oridnarie jaktstigarna.
Det är en ovanlig Chrysler New Yorker De Luxe convertible från 1953, det byggdes bara 950 sådana här cabrioleter och det mest fascinerade av allt, den har den allra första Hemi-motorn från Chrysler.
Långt innan Hemi blev ett begrepp i racing och muskelbilar byggdes de allra första Hemi-motorerna till New Yorker modellerna, med premiär 1952. Effekten låter inte mycket med 180 hästkrafter men på den tiden var det i översta prestandaskiktet. och greppet med hemisfäriska förbränningsrum visade sig vara ett lyckat koncept.
Bara några år senare tillhandahöll man en 392" hemi på hela 390 hästkrafter, utvecklingen gick rasande fort under femtiotalet.
.
Fleetwoods(-kappbloggning: feb-07)
Trots 59:ans enorma popularitet så finns det vissa modeller av årgången man ytterst sällan ser som till exempel Fleetwood 60 Special. 2250 stycken byggdes av den lite längre sedanen, som kännetecknas främst av den speciella konvexa extraprydnadén på bakskärmarna.
Så man lyfte lite grann på ögonbrynen när det ramlade ut två sådana här sällsyntheter samtigt ur en container på Nordtrafik .
Den blåa ligger väldigt lågt på backen, det beror på att den är utrustad med den otroligt sällsynta luftfjädringen som fanns 1958-1959 hos GM-bilarna.
Trendspaning på Nordtrafik, jo mer denna dag lastades det ur fyra containrar med full-size Ford-cabbar av sextiotalsmodeller, dom börjar bli mer och mer populära, har alla GM-bilarna tagit slut nu?
Från Texas till en snödriva (-kappbloggning: feb-07)
Denna Cadillac född 1962 infångades på en solstekt stäpp i Texas, trots dess ivriga försök att gömma sig bakom en fallfärdig ladugård.
Men det gick inte, svenska billetare fick korn på den alltmer sällsynta six-window sedanen av denna årgång, och kedjade fast den på en trailer til Jacksonville, där den sen under övervakning försiktigt stängdes in en stålcontainer för en sexveckors resa över atlanten, där den lastas av och lämnas att acklimatisera sig i en genuin svensk snödriva nere vid Nordtrafiks kontor i Göteborg
Vinterfika med repotage på Nääs (-kappbloggning: feb-07)
februari var ovanligt milt, så vår månatliga fikaträff på Nääs drog faktiskt rätt mycket bilar som normalts sett befinner sig i dvala vid den här tiden på året.
Trevligt som vanligt, och det tyckte även GP:s utsände reporter, som skrev en fin liten artikel om oss här:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=882&a=332225
Oldsmobile från 1954 och en Buick från 1953 dök upp till fikat, och Martins De Soto från 1953 trilskades när det skulle åkas hem 
En Chevelle i Hunnebostrand (-kappbloggning: feb-07)
Jag blev kontaktad av en kille i Stockholmstrakten som renoverade en Chevrolet Chevelle från 1972, och ribban på renoveringen var satt till 100% fabriksoriginal. Detta innebär att allt som genom åren brukar fixas till eller försvinna skulle vara som det var. inklusive allt "slarv" och det finns det rätt gott om på USA-bilarna från den här tiden, färgstänk, haltaskiga fogar, sneda detaljer, övermålade delar i motor och chassi, dinglande kablar med mera.
Mycket byggdes enligt devisen syns det inte finns det inte, en amerikansk bil från förr kan bjuda på många överraskningar , och en del skratt.
Men hur gör man då för att fixa til det så att det ser som exakt det var då, jo man måste hitta en likadan originalbil, en bil som ingen skruvat, lackat eller gjort någonting överhuvudtaget på sen den rullade av fabriken 1972.
Chansen en sån bil finns, av rätt modell är näst intill obefintlig, men i det här fallet gjorde det det, och den fanns i Hunnebostrand och jag blev ombedd att åka dit och fotodokumentera bilen in ner till minsta skruv och mutter.
Hur kommer det sig att en Chevelle Malibu från 1972 finns i Sverige utan att nån rört den på 34 år och har under 3000 mil på mätaren?
Jo, ett äldre par hade beställt bilen ny 1972 hos GM i Sverige, men bestämde sig att åka över till USA för att hämta bilen själva från fabrik och ta den på en semestertur runt USA..
Sorgligt nog avled mannen under resan, men änkan bestämde sig till slut för att ta med bilen hem. All dokumentation finns med inklusive papprena från den advokatfirma som hjälpte damen med att få ut bilen/dödsboet från USA.
Väl hemma kom damen att använda bilen väldigt sparsamt, bilsäljarklyschan "bara körd av en liten dam till kyrkan på söndagar" är i det här fallet helt och fullt riktig.
I 90-års åldern bestämde sig tanten för att det var dags att sälja av bilen, med två förbehåll.
Att den inte skulle vara kvar i bygden, och att inga raggare skulle få tag i den.
SÅ den hamnade i goda händer hos en entusiast i Hunnebostrand, som haft den i ett tiotal år, bor i ett varmt garage och pysslas om varsamt, den har ännu inte gått 3000 mil.
Bilen är uppepå allt i ett fyrdörrars hardtoputförande trots att det byggdes 24192 sådana 1972 har jag aldrig sett någon i det utförandet, och i ett sånt sanslöst nyskick.
en solig dag (-kappbloggning: feb-07)
t ex tvätta bilen. eller köra dumper, trädgårdsarbete i mitt kvarter är inget småpåtande, här kör vi med dumptruck och jordfräs.
Mariska Veres i minne
den underbara karismatiska sångerskan Mariska Veres avled i cancer december 2006. från hennes karriär är hon mest känd som sångerska från och med 1968 i Shocking Blue. efter att bandet upplöstes 1974, så gjorde hon en hel del solospelningar och även i samarbete med andra grupper inom rythm&blues och jazz.
Shocking Blue, spelade framgångsrikt en rätt udda pop,, man kan säga att dom gjore inidemusik till mainstream långt innan begreppen indie eller mainstream var uppfunna. Är inte speciellt kända här idag, men kult hemma i Nederländerna och resten av kontinenten.
Jag hade tillfälle att få se henne live i Amsterdam 1992 tillsammans med ett kompband som hette Clarks, fenomenalt och medryckande, likså de sista framträdandena hon gav 2006 som sändes på TV i hemlandet, där hennes röst och utstrålning är lika storslagen som på höjden av karriären i Shocking Blue.
Även om inte alla känner till Shocking Blue och Mariska veres så har alla hört "Venus"
vinterröj med Fireball Steven (-kappbloggning: jan-07)
I januari händer det inte mycket på några områden alls, men radio 88,0 Partille såg till att få lite ändring på det. Tillsammans med hotel Apple i Göteborg ordnades det spelningar.av band med betoning på rock och nostalgi. sånt som den eminenta radio 88,0 brukar sända vanligtvis.
Först ut, en av min absoluta favoriter, Fireball Steven, som spelar en rak och rå rockabilly med härligt driv, som det var och som det sig bör.
Fireball Steven heter i det civila Nic Nilsson, han figurerar även som radiopratare på ovannämnda radiostation där han har programmet Rockabilly Boogie, det han inte vet om rockabilly finns inte. han syns även ute på träffar och marknader säljandes skivor med ja just det. Rockabilly för hela slanten.
Hemsida finns här:
http://www.fireballsteven.tk/
Och litet smakprov.
En tripp med the Oklahoman (-kappbloggning: dec-06)
Bilen är såld ny i Oklahoma, och vid utgrävningarna i den så har det hittats dealer-stickers, nyckelringar, kvitton, turistinformation och annat från 1962 och framårt, allt från Oklahoma, så innan den fångades in och sättes i en stålbur och skeppades över till vår del av världen, har bilen nog inte sett så mycket annat än just Oklahoma.
De förgätna del 11 - Yenko Stinger
1959-1960 kom de första "compacts" från de amerikanska tillverkarna, undeligt nog så stod de konventionella Chevrolet för en av dom märkligaste, Corvair.
Den märkliga Corvairen hade en luftkyld sexcylindrig boxermotor bak, och individuell bakvagn med pendelaxlar och torsionstavar. sen såg den lika märklig ut som den var också.
Men 1963 , vid startpunkten på muskelbilseran så satte man en turbo på den lilla 145" boxermotorn, den gav 150 hästar gentemot standardmotorn på moderata 80.
Detta kom dels att göra Corvairen historisk som den första personbil med turbo, samt också lite mer intressant bland de som förädlade och byggde racerbilar, en av dom var Don Yenko.
Yenkos far var Chevrolet dealer i Canonsburg, Pennsylvania, och Don blev involverad i racing och körde Corvetter framgångsrikt, faderns firma blev på det sätter återförsäljare och en centra för racing och trim tillbehör.
Yenko ville bygga en banracing bil för att homologisera och köra racing i SCCA-serien, och 1965 beställde han 100 Corvair Corsas, som '66 års modell med diverse fabrikstillbehör ur COPO-sortimentet, givetvis med turbomatad boxersexa.
För att tävla i SCCA måste bilen finnas att köpa "på gatan" så det planerades på fyra olika versioner för gatbruk och racingklasser. Motorn gjordes inte mycket med men chassiejobben var omfattande, och all onödig vikt jobbades bort. Yenko Stinger var född. 
Effektmässigt hade dom inte så mycket att komma med, men chassi, vikt och en tätstegad fyrväxlad manuell låda från Chevrolets COPO-verkstad med 3,82:1 i utväxling gjorde Stinger til en vass banracingbil att räkna med. Samt en hel del innovativa lösningar som variabla luft-scoop, spoilers, och justerbara dämpare.
Den var snabb och framgångsrtrik i dåtidens racingvärld, flera banrekord snoddes från konkurrenter som Corvette, Porsche, Alpines och liknande
För det var den tänkt som, racing. plus én del "civilbilar" som såldes i gatutförande för att kunna få lov att använda modellen i tävlingarna. De flesta ur första serien var vita med blåa stripes, reglementet i SCCA föreskrev att bilar av amerikanskt ursprung skulle vara vita. förutom bilen ovan i silver som var Don Yenkos peronliga bil. för 1967 slopades färgkodsregeln och Stinger gick att få i blått eller rött. 
1967 hade Chevrolet slutat med Corsa-modellen så Stinger fick baseras på Monza-modellen istället, dock kom bara 25 stycken att färdigställas. Don Yenko hade många järn i elden , och nu hade Camaron anlänt och han vände intresset mot den, så nu fanns det inte tid till att bygga Stingers. Nedan en av de sista 67:orna i gatutförande.
Det har i och för sig byggts mer Stingers efter dessa 125 bilar, ungefär ett 60-tal har byggts av andra aktörer med delar tillhandahållna och certifierade av Yenko, en del skall ha byggts så sent som slutet av sjuttiotalet. en av amerikas mest välbyggda racerbilar genom tiderna och trots att så få byggdes aär dom mycket populära och hävdar sig bra i dagens historic racing-serie.
De förgätna del 10 - COPO Camaro
Dock var den största motorn i Camaron 350" medan Mustang samma år presenterade sin GT390 version, först 1968 kunde man få 396 Turbo-Jet motorn i Camaron. Men då kom Ford med sina 428 Cobra jet maskiner. GM valde att förbehålla den större 427" för Corvetten.
Men om man frågade snällt hos vissa som till exempel Don Yenko så kunde man visst lösa en 427" till sin camaro.
1967 byggde Yenko 54 stycken "Super Camaros" med 427" på 425 hästkrafter. och egen huv, trors högt pris ökade efterfrågan i en takt Yenko insåg han inte kunde klara av. Så efter en förfrågan hos GM fick han klartecken att köpa loss Camaros med 427" färdigbyggda från GM , 68 stycken sådana byggdes för 1968 .
Nedan med Yenkos speciall huv och stripes.
Detta ledde 1969 fram till GM:s egna bilar med 427" COPO-Camaros. och värstingen av de värsta nedan COPO9561 med 427ZL-1 motor i aluminium.
Dessa bilar var bland de strakarste och mest brutala som nånsin byggts fram tills dess. COPO:n är ett monster. Den gick inte heller att köpa rakt över disk hos bilhandlare utan man fick istället beställa modellen COPO-9561 från fabriken. COPO står för Central Office Production Order.
Effekten uppgavs till 435 hk, men det strulades alltid med effekter på den här tiden, för att blidka försäkringsbolagen, reellt så hade COPO:n nånstans på 550-575 hästkrafter!
De flesta gick till Yenko för vidare utrustingng med extra mätare , Yenko-dekaler, huv och spoilers. men då det var en liten verkstad så såldes många till kunder direkt. Det fanns även en COPO-9737, som innebar ett väghållningskit, för det som skulle köra banracing. COPO var en ren racerbil,som skulle matas med 115 oktans bensin. Kvartsmilen klarades av på fantastiska 12,5 sekunder, rakt från fabrik.
69 stycken byggdes med 427" motorn helt i aluminium,. resterande med gjutjärnsmotor i lite olika utföranden. totalt gjorde man troligen ett tusental COPOS 1969, enligt uppgift 201 gick via Yenko, resterande genom Chevrolet själva. alltså ungefär 1000 bilar av totalt en kvarts miljon Camaros som byggdes 1969.
En Camaro med V8 kostade $2726 i grundutförande, och en COPO gick på hela $4245, och de 69 som byggdes med ZL-1 motorn i aluminium hade en prislapp på hela $7200!
Det var $500 mer än USA:s lyxigaste prestigebil nummer ett, Cadillac Eldorado, så det var en enorm summa pengar för vad som var en snikutrustad kaross med en massa motor. Men idag kostar en COPO eller Yenko miljontals kronor om man skulle hitta en.
jag har träffat på en COPO vid ett flertal tillfällen, en trevlig kille i Anderstorp är lycklig ägare itll en geniun COPO som inte dött dragracing döden utan har original motor, låda bakaxel "matching numbers" Bilen är importerad redan 1975, och hittades av honom övergiven bakom nån motorgård i början på 90-talet, då fattade ingen vad det var för sällsynt vagn, inte han själv heller förrän han började leta info om allt konstigt som bilen var utrustad med.
En orenoverad COPO med matching numbers, det är en av bara en handfull kända som finns kvar. men det har inte hindrat ägaren från att ställa upp och gasa med den på våra race emellanåt. Och det går undan.
Mitt bästa minne vid ett av våra race med COPO:n så fick de andra se sig slagna gång på gång av den här, COPO:n blåste dörrarna av allt.
Från nya BMW M3 och M5 med turbos, chipstrimmade små japs-bilar, autotech-Volvos, bilar som en del killar spendrat hundratusentals på i trim och atttribut, allt blev frånåkt av Camaron.
.. Till slut var ett gäng av väldigt upprörda Honda-åkare framme vid mig undrade hur i helvete han hade trimmat den, för den gick ju som fan.
-"Grabbar" svarde jag " ni har just blivit frånåkta av en 35 år gammal originalbil, hur känns det?!"
